Senaste kommentarerna i forumet

Tack fina ni ❤️ Jag blir lite matt när jag tänker tillbaka. Gör inte det så ofta. Men att hon mår så bra som hon gör är den allra finaste gåvan ❤️

Imorgon efter jobbet ska jag köra till henne och ha med mig mat från McDonalds. Hon har köpt ny soffa - två ”biostolar” med mugghållare och sen kan man höja för benen. Givetvis måste soffan invigas 😎

Jag föreslog att vi skulle titta ikapp på årets julkalender om prinsen som försvann. Hon föreslog en gammal julkalender med Håkan Bråkan, så den blir det. Varför prova nytt?

Kram 🐘

@Andrahalvlek ❤️

@Kristoffer Tusen tack för svar❤️

@Andrahalvlek Du har verkligen gett/ger allt till din dotter. Hon ska vara glad att just du är hennes mamma💕. Skönt att de går så smidigt med tandläkarbesök nu. Ha en riktigt skön slapp förmiddag imorgon❤️

@Dee Grattis till 4 år!🥳🥳🥳. Ja, helt underbart och magiskt att inte längre vara den där zoombien i en kö på bolaget eller någon annanstans. Så härligt att du tagit ditt liv tillbaka😁

@Andrahalvlek känner med dig! Du har verkligen haft det jobbigt. Fantastiskt att hon nu verkar må så bra. Kram! 🐳

Så härligt att höra, varmt grattis!

PS. Jag såg den hemska dokumentären ”Äta, bältas eller dö” på svtplay igår. Det fick mig nog att tänka på min dotters första levnadsår. Allt skulle göras under tvång, det gick snabbast typ. Vilket jävla övergrepp 🤬 Vi föräldrar blev ibland tillsagda att gå ut så vi slapp delta. Det vägrade vi, det vore ju som att svika sin dotter.

I morse ringde mobillarmet kl 6 och jag fick inte somna om. Klockan 8 hämtade jag yngsta dottern för vidare färd till Specialisttandvården på sjukhuset. För första gången sen hösten 2019.

Och besöket gick kanon! Både tandläkaren och tandsköterskan betedde sig så bra mot dottern att jag blev helt tårögd. De vände sig direkt till henne och de lotsade henne så fint igenom både undersökning och borttagning av tandsten. Sköterskan höll henne i handen, de gjorde många pauser. Dottern gruffade ogillande, men hon var väldigt motiverad att få bort tandstenen, så hon satt still och öppnade munnen.

Det här är inga självklarheter. Fy fan vad mycket tandläkarbesök vi har gjort historiskt. Ibland ville hon knappt gå in i rummet, än mindre sätta sig i stolen. Tålamod, tålamod, tålamod.

Dottern är född med läpp-käk-gomspalt. Hennes gom opererades ihop först vid 3 års ålder. Fram till dess hade hon en gjuten gomplatta som slöt tätt upp mot näsan. Under hennes första levnadsår provade man ut sju gomplattor, eftersom hennes käke växte. Varje gång låg hon i mitt knä med huvudet mot tandläkaren, som tryckte in en klump med lera i munnen och höll hårt fast upp mot gommen för att få ett bra avtryck. ”Det är bara bra om hon skriker, då får hon luft.” Fatta traumat i ett tandläkarrum. För både barn och mamma.

Gomplatta var bara en grej. Sen skulle man ta blodprov, kolla synen, testa motoriken med mera. Under många år gjorde vi flera sjukhusbesök per månad.

När hon var liten höll vi fast henne medan hon gallskrek. När hon blev 4-5 år började man ge henne lugnande, för då var hon starkare och svår att hålla fast. Då sa vi föräldrar ifrån. Nog med tvång - vi måste få henne att delta i undersökningar frivilligt. Vilket inte är det lättaste eftersom hon har en intellektuell funktionsnedsättning. Det går liksom inte riktigt att resonera med henne, hon har inget konsekvenstänk.

Vi började då med lekterapi och tillvänjningsterapi. Berömde väldeliga varje framsteg, avslutade varje besök med besök på sjukhusets kafeteria. ”Lite till, sen får du prinsesstårta”. Positiv förstärkning och belöning.

Efter något år funkade blodprovstagning galant, hon sträckte fram sin arm och tittade på nyfiket när de satte nålen i armvecket. Inget fasthållande alls. Och tandläkaren fick undersöka tänderna, men när de skulle lagas krävdes sövning. Då fick hon total panik i stolen. Då bokade vi in ett nytt besök med sövning.

Den sista tiden har dottern tjatat om att besöka tandläkare och att hon har tandsten. Då kom jag på att det är tre år sen senast. Och idag fick vi tid. Helt nytt rum, ny tandläkare och ny tandsköterska. Båda två var så duktiga! Röntgenplåtar, undersökning och borttagning av tandsten - allt på totalt 30 min. Och förstås prinsesstårta efteråt 🥰

Och jag vet inte varför jag skriver det här ens. Allt det här har fyllt mitt liv 24/7 i 23 år, samtidigt som jag har jobbat heltid. Det är nog inte så konstigt att jag både blev problemdrickare och utmattad tre gånger. Det är inte så konstigt att tomheten när hon flyttade i fjol blev enorm, även om vi fortfarande träffas 1-3 gånger per vecka.

Och jag tänker att när vi föräldrar inte finns mer så klarar hon av både sjukhus- och tandläkarbesök galant, med rätt stöttning. Hon klarar det med oss nu, och hon klarar det ihop med någon annan. Lite i taget töjer vi navelsträngen.

Jobbat fyra timmar har jag gjort också, så ikväll somnar jag gott. Imorgon blir det slapp hemmaförmiddag igen.

Kram 🐘

@Dee Grattis till 4:a år.

Nu fick jag vara med om nåt helt sjukt.
När jag hittade det här forumet så hittade jag även din tråd som jag tyckte var helt magisk att läsa.
Jag fastnade direkt och som jag minns det så sträckläste jag allt på en gång.
För två- tre veckor sen så försökte jag hitta den igen för jag funderar ibland på hur det har gått för dig.
Jag var osäker på namnet men Googlade för fullt på dee och snarlika namn men det gav inget, jag hittade inte din dagbok.

Sen idag så tittar jag in här och ser din tråd på översta raden. 😳

@Dee Varmt innerligt Grattis till fyra år🎉🌟Så stort💪🏻🥰

@Dee Grattis till 4 nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Idag firar jag 4 år som nykter.
1460 dagar.
På pricken, sen jag sa JA till livet!

Jag köpte en flaska nonsecco på Systemet, som jag vill ha att skåla i tillsammans med min kärlek, vi ska nämligen fira två stora och viktiga händelser idag, bland annat min nykterhets-årsdag som jag vill dela med honom, men också en annan stor bedrift!
Jag gick därför förbi Systemet efter föreläsningen idag. Jag har inte besökt Systembolaget på säkert 2,5 år, och jag är noga med att stämma av med mig själv innan jag går in där.
" Är du stark Dee? "
- JA.
Ligger där minsta underton av tveksamhet i tanken då går jag u naturligtvis inte in där.
Systembolaget har alltid varit hemma för mig. Idag när jag klev in där noterade jag förvisso att kassörskan fortfarande jobbade kvar, men i övrigt kände jag mig som en främling.
Sen slog det mig med en extrem lättnad att jag inte ens behövde leta efter alkoholfria hyllan. Jag såg den, rakt fram, i ytterkanten av Systembolagets lokal.
Bara placeringen och tillgängligheten var en nykterhhetspresent nog liksom!
Jag ställer mig i kön. Framför mig står en kvinna i 50 årsåldern. Jag noterar att hon ser lite rödbrusig ut.
- Är hon en såndär zoombie jag brukade vara? Tänker jag.
Jag iaktar hennes val av dryck. 7,5 öl, tre burkar.
Hon verkar lite stressad, som att hon är obekväm i affären.
Det var jag. Jag var så jävla obekväm när det begav sig. Jag gick till och med runt på alla möjliga Systembolag i stan, ibland åkte jag till och med ut från stan för att handla. Eftersom jag handlade rätt ofta.
Mina tankar kring kvinnan och hur jag relaterar och på någotvis ser exakt igenom hennes förklädnad, att hon egentligen är en zoombie, är ju egentligen helt imponerande. Hon är hel och ren. Hon ser bara lite rödbrusig ut, men det är något subtilt med hur hon rör sig som får mig att känna mig obekväm.
- Var det bra så?
- Ja, mumlar kvinnan.
Bingo, det stinker gammal sprit om henne. Min näsa trillar nästan av, det var ganska länge sen jag kände doften av gammal fylla.
Kassörskan noterade också det och ser lite trött ut, men skiner upp när hon ser mig och min alkoholfria flaska. Vi önskar varandra trevlig dag och jag går rakryggad ut från systembolaget.
- Stackars kvinna, tänker jag medans jag packar ner min nonsecco i påsen.
Jag har lust att gå fram till henne och på något nästan frireligöst sätt bara vittna för henne så hon kanske kan koppla ur zoombie-modet i hjärnan liksom. Slå sig fri. Omvärdera.
Men jag gör det inte eftersom kvinnan har bråttom från affären.

4 år Dee. Jävligt fint ändå.
Tacksamhet över att jag slipper va en såndär zoombie, och att jag tagit tillbaka mitt liv!

Hej Himmelellerhelvette!

Såg att du efterfrågade erfarenheter kring vad Socialtjänsten kan hjälpa till med. Först och främst, vilken tuff situation du beskriver, och det är inte konstigt att det ställer stora krav och är ansträngande för dig! Vad det gäller vad Socialtjänsten kan hjälpa till med har du fått ett jättebra tips av Andrahalvlek, dvs. att ta anonym kontakt och bolla tankar om läget. Vad det finns för hjälp varierar litegrann utifrån var en bor någonstans, men Socialtjänsten har generellt bra koll på vad som gäller just där du bor. De är också de som ansvarar för att ge dig stöd och verktyg för att klara av situationen som anhörig. Så det kan vara en grej att också fråga om, vad det finns för anhörigstöd att få hos dem - om det är något du funderat på. Lycka till!

/Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Se klart Vad skönt att bihålorna håller på att lugna ner sig!
Ha det fint på middagen ikväll😍.
Längtar även jag efter julledigt, även om jag jobbar i mellandagarna. Men bara känslan av jul ger lite bomull inombords😊.
Själv satt jag fast i tågstoppet igår påväg hem. Men det gick bra, drygt två timmar sena blev vi.
Kram❣️

@Himmelellerhelvette Gör det! De måste kunna svara på hur din mamma kan få bästa möjliga hjälp.

Min mamma blev rejält sjuk för tre år sedan. Ramlade och fick kotförskjutning. Sängliggande, avmagrad. Strax innan detta hände hade hon fått hemtjänst beviljad. De kom och städade var 14:e dag och tvättade var 14:e dag. När hon blev sängliggande kunde hemtjänsten snabbt utöka till besök 4 gg/dagtid, 1 besök nattetid, plus trygghetslarm. Tack och lov för det 🙏🏻 Annars hade jag slitit ihjäl mig.

Jag sa till min mamma innan dess att kan man inte städa hemma hos sig själv så måste man ha hemtjänst, för jag tänker inte städa hos henne. Hon fick också ledsagning beviljad, så personal från hemtjänsten följer med henne på sjukhusbesök. Så jävla skönt för mig att slippa.

Att du ringer kommunens hemtjänsthandläggare är ett tips annars, de kommer hem och ”läser av” behovet. Kopplar in fysioterapeut och hjälpmedelshandläggare.

Det viktiga i detta är att du inte sliter ihjäl dig ❤️ Du behöver din ork och energi till dig själv och dina närmaste. Träffas och umgås med din mamma då och då är fullt tillräckligt.

Min mamma mår bra nu. Knallar runt med sin rullator hyfsat obehindrat, har inte ont och mår hyfsat bra för sin ålder 74 år.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det var en bra idé, jag kan ringa och fråga anonymt?

Kram❤️

Tack @sisyfos- så skönt att veckan börjar närma sig helg…
Mina bihålor verkar vara min softspot i denna ålder. Knappt förkyld men under läppen som stora prillor av Ettans lössnus eller nåt… behandlad med kortisonsprej. Nästan bra. Men eftersom tandrötterna ligger mot de nedre bihålorna kan värk förväxlas med tandvärk/alla tänder är påväg att lossna. Och det vet vi ju att det är en något skrämmande känsla.

Idag ska jag ha mitt jobbgäng hemma på middag. Dukat och klart- men ska inte laga mat denna gång, nån måtta får det vara.
Längtar till jullov på sällan skådat vis. Inte för att det brukar innebära tid på sofflocket men tid med barnen, barnbarnen och mamma. Alkohol- går mig obemärkt förbi. Var på systemet igår och handlade till kollegorna. Jag får nån känsla av hur knäppt och konstigt det är med affärer som är reglerade därför att det som säljs där är farligt! Hur sjukt är inte det?
Min man har fyllt år och har några år till att jobba, men ska börja ta ut en del av sin pension nu. Borde betyda att det inte är flera decennier tills det är min tur, även om jag gissar att jag kommer att fortsätta med jobb i någon liten mening hela livet.
Ha en fin torsdag! ❤️

Skönt att höra att livet rätat ut sig @kaveldun ❤️
Jag kan sätta fingret på det där- för jag vet hur det är, att inte ta plats när man inte HAR ALLA svar.
När man är svarslös. Vad händer då? Här händer det att människor skriver; inte alls säkert några ”goda råd” utan mer: går bredvid.
Därför är forumet en så bra övning för såna som vi. Mycket viktigare än vad man (jag) först kunde tro. Men det är genom praktisk handling som det går att lite i taget komma till rätta med. Att ibland är jag smart eller klok och kan hjälpa till. Ibland är jag bara trött och behöver inget mer än ett ”heja dig”.
Det skulle jag säga är mer tröstande och läkande än en vecka hos Freud.
Vi kan tänka fram en massa fiffiga lösningar på våra egna problem. Men om vi istället orkar/kan stå (nästan) still i våra egna problem så läker vi, en millimeter i taget.
Du behöver ju inte skriva om allt som händer. Men du ska utöva lite tillit till att vad som än händer så går det att stanna till här, en andningspaus, ett litet prat.
Vi är inte sämre eller bättre, vi är lika bra.
Kram så länge. 🎄

Två jobbdagar avklarade och det känns bra. Häromdagen hörde nya chefen av sig, som sitter på en ort 30 mil från mig. Jag svarade på hans frågor och bad honom ringa mig en dag, jag orkar inte ta alla turer på mail.

Det viktigaste var dock att jag svarade honom ungefär så här: ”Jag ska nog inte vara chef, jag behöver ta begränsat ansvar. Jag vill jobba dagtid och jag vill göra den här arbetsuppgiften, som jag verkligen brinner för.” Thats it.

Vilken lyx att slippa ta ansvar!? Mer än för sitt eget jobb då förstås. Nu ska jag bara fortsätta hia mig, inte lägga mig i förhandlingar och all planering inför att ddn nya organisationen ska börja gälla 8/2.

Jag fortsätter göra de arbetsuppgifter jag har tilldelats - och jag gör det bra. Det får jag höra från flera håll, men framför allt känner jag självatt jag har koll på läget, slutresultatet blir bra och jag känner ingen stress under utförandet. Vinn-vinn-vinn.

Kram 🐘

@Sisyfos Tack så mycket❤️. Ja, det är ett så bra, utvecklande och stödjande forum. Interaktionen gör att man utvecklas i sina egna tankar och funderingar. Det är verkligen en spännande resa med alla nyktra livsreflektioner och händelser😁.

Ha det gott!❄️

@Kaveldun Vill bara skicka en hälsning och skönt att det ordnat sig med lilla bebisen och att du snart är helt frisk. Att få prata om vad som helst, allt man vill, är helande och renande för själen. Känslorna varierar och det är ok. Så är livet. Att berätta att man har det tufft, tynger inte andra och det lättar upp för en själv. Vi finns här för varandra och stödjer för varandra. Det hjälper var och en av oss att komma framåt, det är en stark kraft. Sköt om dig❤️

Tack för ruskigt bra återgivning av din resa.
Som ett litet julevangelium 😳☺️

Och @Geggan - tack för välkommen-tillbaka-kram …och @Andrahalvlek …kloka ord om att lägga ner dåligt samvete.

Tack @Geggan och @Amdrahalvlek!
Och @Se Klart - även om det faktiskt hänt en del yttre jobbiga saker - så sätter du fingret på ngt centralt i ditt inlägg.
Om hur jag är…
För det är klart att jag skulle hunnit med att skriva ändå - i mellanrummen.
Men det är som att jag har svårare och svårare att skriva inlägg …ju knepigare livet är. Att jag inte vill förmedla kaos och och dålig koll.
Den rollen är så svår för mig att ha.
Jag har liksom inte ’rätt’ att vara där.
Inte ta den platsen.
Mkt att jobba vidare med alltså …även nu när den fysiska hälsan är mer stabil igen.
🌾