Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Passar på att fråga även hur du har det? Har du fått tillbaka dina krafter efter virus och en liten dipp? Hoppas att allt är bra med dig❤️

Kramar 🥰🌷

Hej @Se klart ❤️ Jag bara tittar in för att fråga hur du mår? Du har ofta mycket på agendan, du vill räcka till för många och ibland hoppar ngt virus på dig. Så bara en liten hälsning om att jag hoppas allt är ok.

Kramar 🥰🌷

@Andrahalvlek Jag förstår😔I min kommun kan man få taktil massage och gratis inträde på badhuset där det finns varmvatten bassäng och bastu. Jag tänkte på om det fanns ngt sådant.

Kramar t dig🥰

Gårdagens konferens straffade sig idag. Inget förberett, börja jobba på noll. Fy fan vad jag har jobbat idag. Ungefär det dubbla tempot. Till slut såg jag nästan i kors 😵 Men det gick, och jag blev klar i tid. Pust.

Direkt efter jobbet åkte jag till yngsta dottern. Vi bjuder varandra på mat, och äter ihop varje onsdag, och idag var det min tur. Fläskpannkaka blev det, som jag tillagade i söndags. Fruktsallad och vispgrädde till efterrätt. Den efterrätten är väl etablerad nu.

Sockerfri påskmust lyxade vi till det med också. Passade bra eftersom det även var dags att påskpynta hos dottern 😍 Påskris med pynt, lite dukar och annat påskpynt var rätt raskt fixat och dottern var supernöjd ❤️ Hon är ett stort fan av alla typer av högtider.

Imorgon bitti har jag tagit ledigt två timmar för att åka och hämta ut min mammas nya ID-kort. Är det inte den ena så är det den andra.

Två läkarbesök kommande två veckor ihop med dottern ska jag klämma in också, ett nu på måndag och ett på tisdagen efter påsk. Och påsken firar vi hos äldsta dottern i Smålandsskogarna.

Ja, fler timmar på dygnet och mer ork hade jag verkligen behövt nu. Tack och lov att min sömn är både tillräcklig och väldigt läkande. Lägger mig 22 och går upp 7, sover som en stock. Tack för det nykterheten!

Kram 🐘

@Varafrisk Ingen aning. Vet inte om något annat än mer tid på dygnet och ork kan hjälpa mig 😢

Kram 🐘

Så bra att du sätter ord på det som sker i ditt huvud @Varafrisk, kändes det som du kom någon vart eller snurrar det fortfarande runt så du inte riktigt kan sätta fingret på det?
Kanske ha ett mål med att gå en promenad 30min per dag, det bidrar till så mycket ordning i huvudet på många! Jag går helst en timme för första halvtimmen snurrar tankarna fortfarande men efter en timme börjar många bitar stilla sig och fall på plats.

Det är svårt att släppa tankarna på oron kring sitt barn men försök att tänka färdigt och säg sedan till dig själv ”hittade jag en lösning genom att tänka på detta?” Om svaret är nej så säg till dig själv nästa gång tanken kommer ”ska jag tänka på detta nu igen? Kommer jag finna en lösning denna gången eller är det bara samma tankar som jag kom på sist att jag inte kunde finna en lösning på?” Resonerar jag så med mig själv när jag går in i ”oroa mig tankar” kan det funka ibland när jag kommer på mig med:
”just det, nu tänker jag på detta igen” konstaterar att jag aldrig kan tänka ut en lösning för det ligger inte i mina händer och så lyckas jag släppa det. Om jag inte är för trött, då är det bäst jag lägger mig annars ältas det på som bara den, min hjärna bestämmer då över mig istället för att jag kan ta kommandot!
Kram

@Axianne Det är så fantastiskt att läsa ditt inlägg om att ditt liv har blivit så bra i och med din nykterhet❤️Din berättelse är viktig🙏🏻

Kram och må fortsatt gott 🤗

@Himmelellerhelvette ❤️❤️

Den 1/5 börjar jag jobba heltid men idag har jag min sjukskrivningsdag. Har ju förlagt mina 25% på så vis att jag slutar en halvtimme tidigare varje dag och är hemma onsdagar.

Jag brukar som oftast inte ha dåligt samvete för att jag tex inte har städat där eller grejat här om ni förstår vad jag menar. Min man är mycket mer så …måste städa garaget, vinden dvs göra nytta. Jag får mer dåligt samvete om jag inte har tränat inte skippar det söta, det onyttiga😳 Men som tex idag har jag svårt att komma till ro för mitt måste är att jag bör ta tillvara på dagen. Har haft lite svårare att somna när jag lagt mig inte pga jobbiga tankar men ändå. Så idag gick jag väl upp ca 8.20. Min hjärna säger till mig att det vore ju ändå bra om jag gick upp mellan 7.30-8.00, åt min fil och drack mitt te för att därefter direkt gå ut och gå. När jag kommer hem igen kan jag dricka mitt kaffe och ta min macka och därefter gå ut i trädgården. Nu sitter jag här i soffan har inte varit ute än men druckit mitt kaffe och sett ett avsnitt i en serie som jag följer. Väntar på att min dotters handläggare på FK ska ringa mig. Har tänkt att gå ut i trädgården efter det. Har dock svårt att slappna av. Det är inte så att jag har massa borden inom mig som tex städa osv jo, borden som gå ut i trädgården och ta en promenad. Fast det finns ett mer osynligt borde inom mig. Kanske är det kommet från det där ”duktiga-flickan-syndromet” fast det inte är definierat. Kanske är det ett borde som gnager för att komma igång med se över min kost för att må bra, att min mage ska må bra, min tarm. Kanske är det ett borde som handlar om att vad vill du för inte vill du se på serier hela tiden….Även om inte min dotter kräver det så finns hon i mina tankar….det finns en planering men så mycket väntan och köer…

Kram🌷

@Andrahalvlek Känner igen mycket av vad du skriver att först tar man hand om dina barn och därefter sina föräldrar. Jag brukar skoja om att jag hade lyft in barnkärror i bilen gick över till rollatorer. Jag hade tonåringar samtidigt som gamla föräldrar och svärföräldrar vilket var oerhört slitigt. Men, jag hade det mer förspänt än vad du har @Andrahalvlek. Vi var tre syskon som hjälptes åt ganska bra förutom min syster som alltid gav mig dåligt samvete samt att jag har min man. Dessutom vilket också är oerhört betydelsefullt var att mina föräldrar var klara i knoppen hela tiden fram tills de dog. Så tacksam för det🙏🏻Den sista månaden mamma levde orkade hon inte prata då hon var sjuk. Jag är också otroligt tacksam över att de sålde mitt föräldrahem medan de båda levde och var så pigga att de kunde vara delaktiga i allt. Mitt föräldrahem var ju en gård med ett stort boningshus och många uthus.
Åh förlåt @Andrahalvlek, nu kidnappade ju jag din tråd🙈

Vet du vad anhörigstödet i din kommun ger för stöd/insatser?

Kram🥰

*tidigare även min son

@Charlie70 Så oerhört tufft😥 När jag läser att du inte får din sjukskrivning beviljad av FK inser jag att jag har haft tur! Att jag landade i utmattning och depression (en liten del beroende på jobbet) var beroende på många års oro, kämpande att min dotter och tidigare ska få det stöd de har rätt till! Har varit på så himla många möten så jag kan spy av det.
Läkarna har frågat om mitt mående egentligen inte brytt sig så mycket om hur det är att vara förälder t min dotter och i intygen t FK står det inget om det.
Det finns en publikation som Socialstyrelsen har gett ut som jag inte helt minns namnet på men den handlar om Hälso- och sjukvårdens roll samt Socialtjänsten gentemot anhöriga för att minska risken att anhöriga hamnar i sjukskrivning. Brukaren/patienten måste då förstås gett sitt samtycke först. Jag tror det var Röda korset som skulle hålla en föreläsning kring anhörigas roll som är riktad till anhörigstödjare och anhöriga.

Vad är det som gör att det blir förvaltare istället för godman? Jag ifrågasätter inte utan vill bara ta lärdom, veta hur du tänker. Jag informerar ju vårdnadshavare och patienter om samhällets stöd inför vuxenblivandet.

Allt det bästa t dig! Kram🥰

@Charlie70, jag känner så mycket med dig och din situation.
Jag kollapsade också ekonomiskt när mitt barn kraschade. Det var först efter allvarliga suicidmönster som jag fick godkänt sjukskrivning ” vård av allvarligt sjukt barn över 16 år”, så det gick många månader utan försörjning öht. Likadant blev det när min mamma 90+ nekades äldreboende i flera år. Jag hjälpte och stöttade henne dagligen och orken räckte inte till så mycket mer. Samhället är kallt…och visst är det oftast en kvinnofråga, åtminstone i mitt fall. Barnets pappa respektive min bror har arbetat på precis som vanligt i dessa ansträngande livsperioder. Hoppas livet lättar för er snart. Du är stark som inte tar till flaskan, det gjorde tyvärr jag.
Kram

Igår var det heldagskonferens med jobbet på annan ort. Alla mina närmaste kollegor, totalt 25 personer, samlades. Normalt sitter vi väldigt utspridda geografiskt. Det var så kul att träffa alla IRL, att få diskutera olika saker. Och jag fick i en bisats veta att jag gör ett bra jobb. Högste chefen sa bland annat, ”vi gör stor skillnad för våra andra kollegor, tex sa x att han tidigare ägnade 60 procent av sin arbetstid åt detta, nu bara 10 procent”.

Och x i exemplet är kollegan som jag hade allvarssamtal med för några veckor sedan. Mitt arbete innebär att han numer större delen av dagen kan ägna åt det som högsta ledningen vill att han gör, för att jag har tagit över det andra. Han upplever att han fått en massa timmar dagligen över till att göra annat. (Förhoppningsvis det som högsta ledningen vill.) Bättre betyg kan man liksom inte få 😍 Jag kände mig inombords som en mallgroda resten av dagen.

Trots energiboosten dagen gav innebar den också 20 mils bilkörning och att jag mentalt stod på högfrekvent on-läge kl 8-18. Även under pauser interagerade jag med andra, och även i bilen eftersom vi samåkte. Vilket jag uppskattade enormt, men jösses vad trött jag var igår kväll. En god natts sömn gjorde dock underverk.

Igår och idag har jag mamma-paus. Ett kort samtal igår kväll enbart. Dansa, pausa.

Kram 🐘

@Andrahalvlek åh så sorgligt💔. Vi får göra bättre🧡

@Charlie70 Lider verkligen med dig 😢 Man är ju summan av sitt liv, orkar inte jobba för att man har så mycket privat att hantera 😢 Och sen den lågfrekventa oron, hur ska allt bli och när?

Klokt att ansöka om LSS-boende redan nu. Dels är det säkert kö, sen ska rätt lägenhet bli ledig etc. Och dottern får bara ett ställe att vänja sig vid. Hon börjar ju inte bo där hux-flux, det får man ta stegvis. Vi föräldrar sov växelvis hos yngsta dottern i tre månader tror jag. Svinjobbigt, men det blev svinbra till slut. Fyra år sen är det hon flyttade nu.

Kram 🐘

Nu blev det så i samband med mötet med LSS-handläggaren att jag ansökte om boende samtidigt. För att ta det från början hade jag tagit upp några ggr med henne att jag ville ha ett möte. När det hörsammades så blev det mail-växling om passande tid. Pappan svarade inte trots påstötning. Till slut skrev jag att vi får boka mötet ändå. Då - kom han in och meddelande att han kunde mellan 8-11 på tisdag (själv hade jag sopat rent hela veckan för att vi skulle få till det...). Mötet startade och han dök inte upp. Oklart varför. Någon lösning för fritids finns inte. Jag nämnde att detta hade vi ju sluppit om hon haft eget boende. Det ena ledde till det andra och jag lämnade en ansökan om eget boende. När vi avslutat mötet åkte jag ned i en djup grop. Det är ett stort steg att ta. Och tyvärr ett antal år tidigare än jag hade tänkt från början. Men nu är vi där och jag ser framför mig att det kommer bli en lång och krånglig process innan det finns ett boende för flickan. Jag är nu halvtidssjukskriven men det blir inte godkänt av FK. Hade det varit jobbet som orsakade min problem hade det förmodligen blivit godkänt. Men när det är närstående så "kan" man inte bli sjukskriven. Kan inte låta bli att fundera på diskriminering. Det är ju oftast (inte alltid så klart) kvinnor och mammor som tar det huvudsakliga ansvaret för barnens situation. Men den stressen och ångesten är inte en godkänd sjukskrivningsorsak. Tänker att orsaken skulle vara sekundär och att man värderar symptomen endast. Utifrån detta vänds mycket upp och ner i min situation kring ekonomin och nuvarande boende.

Tack Varafrisk! Jo flickan har avlösning/ledsagning. Blev just höjt från 12-20 timmar per månad. Pappan som tidigare varit ointresserad av timmarna vill nu dela dem. Helt OK så klart. Det är bara det att flickans avlösare inte vill arbeta med honom så han behöver skaffa någon annan. Inte helt enkelt att finna någon flickan accepterar, men det är hans huvudvärk.

Nu ska jag ta tag i ansökan till tingsrätten om att jag blir förvaltare. Alla intyg finns på plats men personbeviset jag beställde har fått fötter så det blir en arkeologisk utgrävning i eftermiddag.

Kram!

@LAO Åh, så hemskt med din pappa 😢 Min pappa dog i sviterna av sitt alkoholmissbruk för cirka 20 år sedan. Det var bara en lättnad, för oss båda. Tyvärr.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skönt att det finns stödinsatser! Hoppas att du hinner med dig själv lite idag☀️

@LAO Tack för kramen ❤️ Ja, det är kusligt att det kan gå så snabbt. Men det är inte ovanligt att det bryter ut i samband med annan sjukdom. Hon ska in och göra koloskopi snart också, för att kolla tarmen som var inflammerad. Men då får hon fan ta med sig en ledsagare från hemtjänsten, det har hon beviljats. Plus tvätt och städ. Men det är tack och lov lätt att växla upp hemtjänsten framöver.

Kram 🐘

@JHL Nu börjar jag nästan gråta för att jag blir rörd. Måste nog leta upp en gråtfilm för att lätta på trycket.

Min mamma bor i hyreslägenhet, tre hus bortanför mitt. Att följa med och handla en gång per vecka är snabbt och lätt gjort. Lotsa henne mellan hyllorna. Jag ska börja betala hennes räkningar också, hon får sitta bredvid och titta på. Hon blir så himla stressad, jag vill inte att hon ska bli stressad i onödan.

Det börjar ofta med att teknik stressar, och att man får svårare att rumsplacera sig, känna igen sig. Jag har redan börjat läsa på. Ofrivilligt ska jag bli expert på demens nu också 😢

Nu har hon mat en vecka, på torsdag hämtar vi hennes nya ID-kort, om en vecka får hon nytt bankkort och ny kod. Jag ska anteckna alla hennes koder och lösenord. Efter påsk beställer jag tid på vårdcentral för att göra en minnesutredning. Innan dess hinner jag prata med henne om det några gånger

Först tar man hand om sina barn i 20+ år och sen är det dags att ta hand om sina föräldrar 😢

Kram 🐘

@Andrahalvlek först och främst bra jobbat med sockret.
Din mamma har gjort ett fantastiskt jobb med att fostra en sådan fantastisk dotter som ställer upp för henne i vått och torrt. Bor din mamma på seniorboende eler liknande?
För min del kommer det en hel del jobbiga dialoger/situationer inom den närmsta tiden med båda föräldrarna boende långt utanför en tätort och en 100m uppfart som ska skottas, stora gräsytor som ska klippas, ved ska fixas inför vinter mm. Lyckligtvis har de börjat kolla på lägenhetsboende, båda är +80 varav pappa närmar sig 90.

@Andrahalvlek men så jobbigt! Och så smärtsamt att det kommer så fort. Du verkar vara en fin dotter och det är ju en kärlekshandling att hon ringer dig, även om jag kan förstå att livet svajar lite för dig nu. Det är ju också okej att bryta ihop ibland.
Stor kram🧡

I lördags skulle min mamma handla på Willys, som hon brukar göra två gånger i veckan. Igår kväll ringde hon mig helt hysteriskt. ”Jag ville inte ringa innan, jag visste att du skulle iväg, jag ville inte störa, men det har hänt något jättehemskt”.

När hon skulle betala funkade det inte att blippa, som hon brukar. Kassörskan hjälpte henne att knappa koden, till slut fick hon beskedet ”medges ej” och fick lämna kvar alla varor. ”Jag skämdes, jag kan aldrig gå dit igen.” Hon var också övertygad om att alla hennes pengar var borta och hon hade ringt telefonbanken typ 77 gånger.

Jag fick gå hem till henne och logga in på hennes internetbank. ”En sån har inte jag!” Koden till mobilt bank-id hade hon glömt. ”Det vet jag inte.” Jag kunde dock koden eftersom hon valt mitt personnummer. Så jag kunde visa på skärmen att alla pengar finns kvar.

Idag ringde hon banken, kortet är spärrat. De skickar nytt kort och ny kod om typ 8 dagar. Jag hämtade henne med bilen direkt efter jobbet så hon kunde handla, så jag kan betala. När vi kom in på Willys kände hon inte igen sig. ”Här har de gjort om”. Det har de inte gjort på några år, och hon brukar handla två gånger i veckan. Jag fick lotsa henne hit och dit.

Jag sa till henne när vi satt i bilen att jag ska anteckna alla hennes koder och lösenord. Jag sa också åt henne att jag vill att hon gör en minnesutredning på vårdcentralen, då jag följer med henne. Hon svarade genom att fräsa ”jag är 78 år, klart man är glömsk då”. Får plantera det varsamt några gånger till, sen beställer jag tid på vårdcentralen.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag känner mig fullständigt dränerad och gråtfärdig, peta på mig så gråter jag typ. Så jävla snabbt det kan gå, det är bara några månader sedan hon på eget initiativ började gå på SPF:s evenemang. Efter snart nio års tjat från min sida gick hon äntligen dit. Nu vill jag helst att hon håller sig hemma, så hon inte går vilse typ.

Hur fan ska jag orka och hinna med allt det som vi nu har framför oss? This too shall pass, men den här fasen i livet känns inte toppen för någon av oss 😢

Kram 🐘

@Axianne men så underbar läsning! Tack för att du delar!

Det är så fantastiskt underbart att läsa @Axianne! Du är verkligen ett bevis på att det går trots att man är väldigt långt gången i sin alkoholism. Stor kram och fortsätt komma in då och då både för att minnas själv och för att inspirera andra❤️