Senaste kommentarerna i forumet

Hej Dee! Så fint att se dig här. Och mycket positivt som händer i ditt liv, även om det just nu är lite tufft. Jag tänker att den där oron - kommer jag klara det här- är ett psykiskt beroende symptom. Beroendet försöker hitta en svag punkt att ta sig in genom. För mig hjälper det att se såna känslor som en attack utifrån, de är inte mina, de representerar inte hur jag mår egentligen. Och som du säger, en dag i taget är ett bra sätt att tänka. Idag vill du leva och vara nykter. Och jag med. Kram till dig!

Då har jag varit på konferens i två dagar och bott på hotell. På vägen dit pratade kollegor om hur nice det skulle bli att få dricka vin till middagen, ledigt från barn och alla åtaganden. En lite ny situation för mig att tillbringa så mycket tid tillsamman med kollegor och middag. Funderade under tiden på hur jag skulle säga eller uttrycka mig om att jag inte dricker, tar alkoholfritt mm till maten om det skulle komma frågor. På lunchen, innan middagen pratades det om härligheten att dricka vin till middagen igen. De pratade om goda viner och intresset av olika cava sorter. Vi pratade om rökning och att man slutat röka. Då klämde jag ur mig ”jag har slutat dricka alkohol och det känns så fräscht”. Paus…okej! Jag fortsatte ”ja, jag mår inte bra av ens ett glas vin längre, känner av det och tycker inte det är värt att dricka längre. Det jag tycker smakar så otroligt gott är faktiskt alkoholfri öl. Smaken är god och jag mår inte dåligt av det”. Jo, flera instämde att det kan vara gott, att det kan hända man dricker det. Men att cava eller vin är gott ibland, inte så ofta. Det kom inga mer frågor på om varför jag inte dricker alkohol. Kanske funderade de inom sig själva men inget de frågade mig om. När middagen kom sade jag ”En alkoholfri öl tack!”. Vet inte om jag inbillar mig men kändes som att de hade tankar om det, men ingen sade något. Övriga beställde in vin samt påfyllning. Kände som att jag ”kommit ut”😂 och rätt befriande. Kanske att jag också uttryckte självklarhet, styrka och stolthet när jag beställde min alkoholfria öl och inga frågor på det😎.

En annan reflektion jag har är att när jag kom in på hotellrummet, stod det en flaska vin på bordet med två glas och olika sorters snacks. I kylen fanns två starköl, vitt och rött vin, kolsyrat vatten. Märklig känsla, jag har inte varit ensam med alkodrycker sedan drygt ett år. Värsta tillfället ju att dricka ifred. Tankarna for på hur det skulle sett ut för över ett år sedan i samma situation. Jag skulle ju självklart haft en egen flaska vin med mig i resväskan, mycket billigare och det som fanns på rummet skulle jag ju kunna fylla på med om jag kände så. Det första jag skulle ha gjort var att öppna vinflaska och fyllt upp ett vinglas på höjden. Satt mig i bekvämt i fåtöljen med fötterna på den andra. Svept ett glas ganska fort för att få känna ett rus och välbehag i kroppen. Förmodligen skulle jag ha varit lite skakig med abstinens över att ha varit nykter hela dagen under konferensen. Eller kanske skulle jag ha slurpat lite vin i medhavd miniflaska under någon paus, förmodligen. Snart skulle jag ha tömt två glas innan middagen. Känt värme i kinderna och lite uppåt. Till middagen skulle jag ha beställt vin (man får ju rätt lite i glaset) och babblat, synt och hörts mer än jag skulle önskat. Beställt ett glas till. Gått upp på rummet och avslutat flaska jag påbörjat.

Ställt kl på 06 och vaknat bakis med ångest, skuld och skam. Röda, svidiga ögon och försökt täcka ansiktet så gott det gick med smink. Tagit en flaska i kylen och dragit i mig den för att kunna bli någorlunda normal. Känt sveda i huden och molande huvudvärk. Tagit ytterligare en flaska med mig i väskan om det skulle behövas fyllas på under konferensens andra dag. Gått som en zombie och skämts. Inte pratat så mycket mer än nödvändigt med någon kollega, hoppats att ingen skulle se eller veta om mitt tillstånd som asbakis. Kanske pratade de om mig i smyg? Såg de att jag var ett fyllo? Längtat efter att dagen skulle ta slut och att jag skulle få komma hem. Lång resa med kollektivtrafiken hem och kroppen full av ångest. Längtade hem till mitt vin och att få slänga mig ned i soffan och vara själv.

Beroendecirkeln var sluten. Jag skulle börja om igen och dricka för att fly och mildra min ångest. Mörkret i cirkeln var tät och jag kunde inte se konturer så klart. Det var ont om syre och jag hade svårt att andas normalt. Vakuumet gjorde så att jag hade svårt för att höra andra, jag hörde mest mina egna osammanhängande tankar. Den enda vännen jag hade var vinet och det gav mig tröst, för stunden. Jag ville ta mig ur cirkeln, men jag visste inte hur. Jag skämdes för att be om hjälp och jag ville inte att någon skulle veta hur det egentligen var. Det var min hemlighet. Till slut fick jag oanade krafter och sparkade mig loss från min onda cirkel och fängelse. Jag hade bestämt mig, jag skulle sluta dricka! Jag trodde att jag skulle klara det och den kraften fick mig att klara det och jag gjorde det!

Så där och då på hotellrummet, satte jag mig bekvämt i fåtöljen, lade upp fötterna på den andra och öppnade min Loka och njöt av varenda klunk😁. Jag var fri och jag skulle med stolthet i rösten på middagen säga ”En alkoholfri öl tack!”.
Jag hade fantastiska konferensdagar och jag har aldrig varit så pigg, fräsch och inspirerad på sådana dagar förut i mitt liv.

En sak jag inte förstår är varför det finns alkohol på rummet, det skulle kunna förstöra någons liv om man inte fått tillräckligt med styrka och motstånd att avstå från att dricka. Ur ett folkhälsoperspektiv är det förödande och borde inte vara tillåtet. De som kan åka dit är de osynliga alkoholisterna. Visst, man kan köpa med sig eget vin som jag gjorde, men en färsk beroende nykter person skulle kunna drabbas av att slåss med alkoholdjävulen instäng själv i ett fint hotellrum. Det är inte ok!

Ha en fin lördag❤️ Här är det blåsigt och kallt så det gäller att klä på sig rätt kläder på min löprunda. Konferensvistelse har en benägenhet att öka min vikt med allt gott och sött som finns i varje hörn, så en löptur kommer att göra mig gott!

Jo jag var ju tvungen att leta upp din tråd !
Tack för ett ärligt inlägg om vår sjukdom som gärna vill ta över beslutanderätten över våra liv.
När jag läser dina rader, och mellan raderna, så ser jag ju att du har lärt dig så mycket och att du har makten och den riktiga önskan om att förändra ditt liv som är så viktig för oss !
Att ta en dag i taget är vår viktigaste lärdom och som är så oändligt "lätt" att använda i varje jobbig situation ! Jag har funderat på om inte det sättet är vårt viktigaste livsval ??

Idag slipper jag det där dösnacket med mitt monster men jag vet ju så väl att den vilar under ytan och letar efter angreppspunkter. Jag blir ju aldrig frisk men jag har ju bästa medicinen mot min sjukdom genom att dela med mig om vad som händer inom mig så det inte får chansen att bygga bo inom mig.

Ta hand om dig vännen <3

Tack @Andrahalvlek 🥰 Ja man får inte glömma sina strategier, det är väl det som är så viktigt, fick nästan känslan igår då jag läste det om sug efter många år att alkoholen plötsligt skulle hoppa på mig, bända upp min mun och hälla sig i halsen på mig😂 Skämt å sido, jag var vansinnigt trött igår så det var mycket som var galet. Bara att jag sökte jobb! Haha, har haft lite lätt ångest över det, skulle jag klara att byta jobb? Jag tar det som en trevlig utmaning att bara gå på intervjun nästa vecka, jag är inte desperat så jag ska bara vara mig själv. Är trött på mitt jobb men som min man sa
”alla är trötta på sina jobb just nu, november, höst, blött, grått” så är det ju.

Idag är det lördag och vi har två hela lediga dagar😍

@vår2022 Du är så klok, det är så lugnande att läsa dina ord. Skönt att du kan dela dina erfarenheter, att du redan processat denna delen.
Det är helt klart inte mycket han drack igår, jag gick nog förmycket in i ”som man känner sig själv känner man andra” jag trodde att han måste ha gömt något av bevisen på att ha druckit mer än så.

Jag somnade om först runt halv två inatt. Nu tänker jag bättre med utvilad hjärna att detta är en del i min nykterhet, att hantera andras drickande, speciellt dom jag har allra närmast mig. Jag har blivit så galet rädd för alkohol och har inte kommit såpass långt i min process än att jag kommit till de nära mig, varit i min egobubbla av min egen nykterhet. Min gubbe har ju druckit något, ett par glas vin flera gånger under denna tiden jag varit nykter som det inte varit ”något särskilt tillfälle” men då har jag nog varit så inne i mitt att jag inte tänkt på det. Spännande på ett sätt att jag reagerade först igår🤔Vad kommer detta från, är det att jag kommit längre i min process nu så jag kan ta in mer?

@Dee Tjena! Det var länge sedan vi hördes. Jag har tänkt på dig ibland. Hur går det för dig? Jag hoppas att du fortfarande lever ett sunt och bra liv. Jag är inte hel vit men har aldrig haft som mål att bli nykterist. För övrigt mår jag bra och lever ett bra liv. Jag skriver inte så ofta här på forumet men läser lite då och då. En dag i taget 😎

Kram
Mrx

@Pianisten Blir alldeles varm i hjärtat av läsa om din kväll..särskilt om att du inte var så osocial och hade trevligt. Har läst hos dig lite innan. Modig är ordet🙏🏼 önskar dig en skön lördag!

@Himmelellerhelvette Hoppas du kunde somna om. Det är märkligt hur man ändrar perspektiv på drickande när man blivit nykter. Den mängden din man drack skulle varit som att man inte drack knappt alls förr. Det är väl egentligen inte så mycket beroende på hur ofta det sker så klart. Men irritationen ligger ju på ett annat plan. I ditt fall att bara dricka vid speciella tillfällen. Det knepiga är väl vem som bestämmer av er om vad som är ett speciellt tillfälle. Kanske måste det tydliggöras? Jag märker på min man att han blir irriterad om jag gör kontroller, han bestämmer fan själv när han ska dricka. Det kan jag förstå, man vill inte bli kontrollerad och jag vill heller inte kontrollera. Jag är trött på att kontrollera andra, det är ett inlärt beteende jag försöker ta mig ur. Jag har blivit bättre på det, jag fokuserar på mig själv och njuter av att jag inte dricker. Skulle min man börja dricka starkare eller mer mängder, då skulle jag ställa mig med armarna i kors och säga att det inte är acceptabelt. Tror att det viktigaste är att man pratar om och förtydligar hur båda vill ha det, var minsta gemensamma nämnare är, att man når konsensus och accepterar det. Att bådas villkor gäller så att man känner makt över sitt egna liv. Det är svårt men man måste få välja själv. Det värsta är om det inte blir ärligt för då finns risken att man börjar gömma och dölja, och man börjar kontrollera.

Ha en fin lördag❤️

@Dee Tack för din berättelse! Tänk snart fyra år, det är stort! Jag själv tragglar fortfarande men det är som du säger leva el dö. Måste bara fråga var du m på träffen i Stockholm i februari-20? Har en känsla av det.

Ha det fint🤗

Ikväll gjorde jag nått jag inte kunde se mig själv göra för tre veckor sedan. Jag gick på personalfesten nykter och hade dessutom jättetrevligt.
Det började redan igår med att allt blev mycket lättare. Jag hade hintat till kollegor tidigare i veckan att jag tänkt vara nykter och frågorna började såklart hagla in som på beställning. Jag orkade inte ta snacket där och då så jag använde "köra bil" kortet men när även min chef som för övrigt är fantastisk började ställa frågor, erbjuda betala taxi etc så kände jag att det här orkar jag inte hålla på med.
Igår morgon knackade jag på chefens kontor och sa som det var kort och enkelt, att jag tänkt vara alkoholfri en obestämd tid för mitt välmående. Han vet ju om all min bakgrund, diagnos, medicin osv så det behövdes inte mer. Hans svar var lika kort och enkelt, inga konstigheter jag stöttar dig fullt ut.
Senare på dagen kom chefen och frågade vad jag gillar för alkoholfria öl. Ikväll till välkomstdrink fanns det en flaska a-fri bubbel bara för min skull. Osv.
Det bästa av allt var att jag kände mig stark och stolt ikväll. Inte bitter, inte ett offer, inte osocial!
Denna kvällen gav mig en kick. När jag satte mig i bilen och körde hem kände jag mig som en stor segrare. Nu känns det som allt är möjligt.
Jag kommer sova gott nu. Vet att jag vaknar fräsch imorn.

Tack @vår2022 Arbetsintervjun blir spännande.

Gubben gick nyss och la sig och jag hade vaknat till precis innan. När jag vände mig mot hans håll, han hade lagt sig åt andra hållet, bort från mig, kände jag stanken från honom, kändes stark, jag kunde inte somna om för obehagskänslan blev så stor, sen började han snarka och då gick jag upp, kollade hans tomma burkar, 2 starköl 50cl/styck och 1glas vin syntes att han hade druckit under 5 timmar. Som jag läst tycker jag inte han borde lukta såpass av den mängden men kanske är jag känslig? Jag letade igenom efter gömda tomma burkar (så som jag hade gjort) men fann inga. Nu har jag lagt mig i ett annat rum, äcklas av lukten och snarkandet och att han druckit fast han sagt att han bara ska dricka vid särskilda tillfällen. Känner mig ledsen, hoppas jag kan somna om snart.

@vår2022 Jag instämmer till fullo! Alkoholdjävulen finns inuti min skalle, i en igenspikad trälåda föreställer jag mig, helt utsvulten och matt. Kan knappt få luft, ännu mindre säga något. Men skulle hen få ett glas vin eller två så skulle hen raskt pigga på sig!

Jag skulle nog kunna klara att dricka ”balanserat” ett tag, men förr eller senare skulle idioten i skallen få fullt spelrum och jag skulle befinna mig på ruta ett igen. Så roligt ska vi inte ha det! Den risken tar jag inte. Punkt. Därav mina två mantran: 1) Aldrig glömma. 2) Aldrig ta första glaset.

Vad det gäller risken för återfall så tror jag att det hänger på om man svajar på nummer 1 eller nummer 2 enligt ovan. Något av det glöms bort i hanteringen. I kombo med starka känslor eller stress. Då är det bra att ha goda rutiner att falla tillbaka på - vila, äta, djupandas. Lugnt in och ut. Och sen väljer man att sova på saken, och nästa morgon är risken för återfall inte alls lika stor längre.

Vad det gäller partner som dricker kan jag inte bidra med ett skit eftersom jag lever självsam. Men jag vet att jag hade stört mig på det massor 😫 Om man själv tycker att man tillhör de upplysta, som verkligen förstått hur alkoholindustrin lurar mänskligheten, så vill man ju inte att ens partner dricker. Men man kan förstås inte ändra på en annan människa = man kan bara föregå med gott exempel!

Kram 🐘

Och grattis till att du blev uppringd och ska på intervju😁. Jag tog också tag i mitt arbetsliv på riktigt när jag blev nykter och hittade ett jobb som jag stortrivs med. Lycka till!💕

@Himmelellerhelvette Jag tänker så här. Alkoholdjävulen är den man själv skapat i hjärnan. Den man programmerat in i hur man ska hantera olika saker i livet som stress, ångest mm. Den väcks i första hand om man dricker, men kan fladdra till även om man känner stress, ångest mm. Det man som nykter gör är att man skapar starkare och högre skydd mot den om den fladdrar till. Man tränar och blir klokare, förstår orsak och sambanden mer samt utvecklar strategier för att kunna hantera ev fladder. Det är så livet är, man stöter på patrull då och då och man måste hantera det på bästa sätt. Då vi skapat alkoholdjävulen i hjärnan måste vi lära oss att leva med den. Vi dricker inte och den tystnar, men vi måste förlika oss med att den alltid finns där hos oss. Vi skapar ett nytt sätt att leva på och anpassar livet efter det och att vi inte kan dricka. Jag tänker också att det är så individuellt på hur man reagerar efter många år nykter. Men viktigaste är att aldrig glömma varför vi inte kan dricka.

Tänker också att man blir mer avigt inställd mot alkohol när man kommit ur alkoholdjävulens klor. Det för att man blivit så mycket mer upplyst av effekterna och konsekvenserna av alkoholens påverkan på hjärnan och kroppen. Man ser det inte andra ser, som dricker för mycket. Det kan skapa oro när det handlar om de närmaste. Jag kan reagera med någon slags oro/irritation, även när min man dricker 3,5 öl. Fem st 50 cl burkar blir ju en flaska vin, även om de dricks under en längre tid under dagen. Han blir inte påverkad men det stör mig i alla fall och det där klickljudet när han öppnar ytterligare en öl😂. Jag är känslig för att han dricker alkohol. Jag har sagt till om det flera gånger och jag tänker inte tjata. Han måste ta sitt beslut, precis som jag gjorde. Dealen är att inget vin eller starköl köps hem, men 3,5 öl vill han kunna dricka och det kan ske både på vardagskvällar och helger. Jag tycker det är galet och onödigt.

Ha det gott!❤️

@Mrx Hej!!

Det var ett tag sen! Jag har inte varit inloggad, tänkte jag skulle sticka in huvudet här och säga hej!
Hur är det med dig?

Kram,
Dee

Fick lite panik och lättare ångest nu. Läste att alkoholjävulen kan dyka upp efter 4år och blir rädd, jag ska inte tänka så långt fram och förstår att det är bra att jag läser det för att inte få chock i framtiden men hur kan det vara så märkligt? Vad är detta egentligen? Jag har tidigare liknat alkoholmissbruk med cancer, cancer kan dyka upp igen efter en massa år och nu måste jag ta in att alkoholjävulen också dyker upp igen fast man tror att han svält ihjäl för längesedan. Vad har jag gjort med mig själv? Varför har jag låtit det gå så långt!? Varför tryckte jag inte på paus redan då för ca 10 år sedan när jag började bli orolig för mitt alkoholintag!? Fy fan rent ut sagt vad jag hatar det jävla giftet!

Det gör inte saken bättre att gubben min tyckte han var värd att ta några öl idag för han ändå ska göra det imorgon! Oro nummer 2! Han skulle inte dricka om det inte var något speciellt lovade han sig själv när jag tog steget in i helnykter men nu gör han det ändå! Besviken på honom! Oro för framtiden blev jag när han kom hem med kassen från systemet! Äckel för att han gör det! Sedan är det så att han kan ta några öl utan att bli full, han har inte varit i närheten av så illa ute med alkohol som jag men han vet att han druckit för mycket. Bara för att jag förstört för mig behöver väl han inte låta bli men det känns ändå inte bra. Jag överreagerar säkert, skriver nu samtidigt som jag tänker för att försöka reda ut för mig själv.
Jag har varit trött och irriterad mestadels idag så jag behöver kanske bara sova för att ha klarare tankar imorgon?

@Andrahalvlek Tack😍🥰❤️

@Dee Bra att du berättar för oss. Ingen av oss är säkra. Så fort spelplanen är krattad, med hjälp av stress och brist på vila, så kan den lilla rösten börja viska….

Se till att få vila, sömn och mycket vitaminer i form av färgrik mat - och dagsljus! Sen är du nog på banan igen, med bestämda kliv mot din nyktra 4-årsdag.

Kram 🐘

Jag är här @Adde och @Kennie!

Stanna upp. Andas.
Jag når snart 4 år av nykterhet, december den 8/12 närmare bestämt.
"Superstark. En jävla powertjej"
Senaste halvåret har jag varit kär dessutom. Och han är kär i mig. Vi har det fint ihop.
Och senaste 2 åren har jag ägnat mig åt en ganska stor bedrift som tagit all vaken tid, och att självförverkliga mig själv. När man inte längre är kompis med alkoholen så kan man ta tillbaka sitt liv och göra saker som är utvecklande och utmanande för sig själv.

Dom sa att det tredje året var kritiskt, att det fanns en risk att man kunde få ett återfall. Jag hade pannben, det är inte helt enkelt fast det egentligen borde vara det.
För mig är det att vara nykter eller dö som gäller. Det finns inget mellanläge.
Tredje året löpte på fint. Fjärde året har löpt på fint tills för några veckor sedan.
Jag tror det var en rad saker som väckte min djävul. En kombination av studiestress, att känna att man inte hittar sin plats i grupper och såklart, de där känslorna jag hyser för den där snubben jag träffat.
Det känns äkta på något vis mellan oss. Jag säger precis som det är. Och han står kvar. Han skiter inte bara i mig. Det är fint. Fint men läskigt.

Ju närmre min årsdag dagarna kommer, kan jag känna en viss panik växa i bröstet.
Ska jag verkligen ha den här kampen livet ut? Hur fan ska jag orka hantera den? Är det värt det?
Och så på väg hem från skolan idag, som en blixt från en klar himmel, verkar den lilla djävulen plötsligt ha tagit sig någn jädra frihet, han som har hållit käften i nästan 1,5 år.
- Du Dee!
Jag svarar inte, jag väntar på grön gubbe vid övergångsstället.
- Hallå! Dee! DEEEEEEE!
- Vad?!
- Åh, hej Dee! Du vet att du är läkt nu.
- Va?!
- Ja, ditt sår har läkt.
- Va snackar du om?
- Ja, alltså, nu har du ju vårdat ditt sår i 4 år snart, klart du kan dricka måttligt.
- Har inte du fattat någonting?! Jag kan inte dricka måttligt. Jag kan inte dricka en enda droppe till. Min sjukdom är progressiv. Det går inte.
- Okej, okej. Jag tror att du kan det i alla fall, men never mind.

Lika fort som den där lilla djävulen hoppade på mig, var den borta igen. Jag fortsätter gå gatan fram.
Va va det egentligen som hände?
Jag går hemåt, krånglar med min snubbe i telefonen, får panik, talar om för honom hur jävla dålig jag är och ger honom 1000 anledningar att inte älska mig. Det får motsatt effekt hos honom. Får sedan panik över att jag kanske sår frön i honom som kan börja gro, onödiga planteringar, rader av göra slut-blommor.
För första gången på väldigt länge känner jag mig osäker på om jag kommer klara av att vara nykter livet ut.
Hur länge är det liksom?
Jag tror jag måste återgå till att ta en dag i taget ett tag framöver.
Och vara tacksam, för det va den medicinen som jag började äta för 1441 dagar sedan. Det är läge att plocka fram den igen.
Och första steget var att logga in här, hoppas några som jag känner finns kvar här!

/Dee

Yes! Nu väntar jag bara på att huset ska uppenbara sig också 🥰

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Hurra! Nästan alla som blir nyktra tar tag i gamla surdegar - som att byta jobb när man vantrivs.

Sluta dricka är nummer ett, sen kommer en massa andra förändringar i ett lemmeltåg efteråt.

Jag känner på mig att du får jobbet!

Kram 🐘

Tack @Geggan, det känns helt galet! Hur är det ens möjligt att dom hör av sig knappt 2h efter jag sökt det! Tänk om universum/ högre makter/ nått bara tycker att jag är värd det här. Kändes verkligen så när jag fick återkopplingen🥰

Så härligt att du har hittat tavlan @Andrahalvlek ! Nu skall bara huset dyka upp!

Grattis @Himmelellerhelvette ! Genast bönhörd! Hoppas det går vidare! 👍🏻🐳

Herreguuuud🙏
Kan ni fatta att dom ringde från jobbet jag sökte och vill träffa mig nästa vecka!?