Senaste kommentarerna i forumet

Så kul att det går bra för dig HimmelellerHelvette ❤️ Egentid från familjen, bör man se som att man fyller på sitt batteri. Utan energi i batteriet orkar inte mamma/ fru/ vän. Utan blir energilös. Så gör det du vill och blir glad av, på det viset investerar du i familjen också 💫❤️💫

Att ha sorg i hjärtat, men ändå leva och se ljust på framtiden. Min brors bortgång, har gjort att jag har börjat tänka annorlunda. Stundtals så tänker jag på att vissa saker är meningslösa. Hur lång tid har jag egentligen kvar att leva? Vad vill jag med mitt liv. Plötsligt så försvinner fler och fler människor runt mig. Flera personer av dom som dött, har haft en dålig kosthållning, eller stor alkoholkonsumtion. Å andra sidan har jag ljusare tankar som tur är. Nu ska jag snart göra stora renoveringar i mitt hus, det blir kul. Jag tänker att oavsett om jag bor kvar några år, så är jag värd att bo fint❤️Plus att det höjer värdet på huset om jag får för mig att flytta. Drömmer fortfarande om huset vid sjön eller havet. Gärna en man också, men den biten är svårare. Jag blev lite mer försiktig efter senaste förhållandet. Det jag lärde mig är att jag är inte jätteförtjust i snö och kyla. Så bättre jag håller mig här i trakten, eller runtomkring. Sen trivs jag bra med att ha lite olika städer runtomkring. Jag behöver miljöombyte då och då. Alkoholen stör mig på så sätt att exmaken har gått ner sig mer. Jobbar fortfarande och är förmodligen en duktig. Men allt som oftare bakis, och sjukskriven för olika krämpor.Det är ju fan att vi människor låter ett nervgift förstöra våra kroppar, själar och hjärnor frivilligt. Även relationerna till våra närmaste försvinner och blir kass. Barnbarn blir utan morfar, barnen utan pappa och en åldrad mor blir tvungen att se på när hennes snart 60-åriga son går djupare ner i alkoholmissbruket. Ingen, nej absolut ingen, kan göra något åt saken om personen fortsätter att gå ner i dyn. Tragiskt. Jag räknar med att han inte heller finns om några år, om inget drastiskt sker. Idag är jag ledig och njuter ändå av dagen, med fin musik och att bara göra det som känns bra. ❤️

God morgon,
Det räcker fint för mig med att flanera i en stadsdel, och äta gott, behöver liksom inte åka till Livrustkammaren (även om det iofs var 50 år sen jag var där…)
Veckan drar igång med fart, möten här hela fm och fixa naglarna på lunchen.
Ha en bra måndag allihop 💪🏻

Åh, vad fint att höra av dig, Blenda. 💗Och härligt att du verkar må åtminstone riktigt hyfsat. Även jag håller med dig i det du skriver, vilket jag brukar göra. Du är en av dem jag syftade till i mitt inlägg i Varafrisks tråd, så det var extra kul att du skrev just nu. 💗

Ha det fortsatt gott och uppdatera när du orkar och vill.

Kram 💗

Tack för det, Majaela. 💗 Skriver mer vid tillfälle, men livet är helt ok just nu. Så tacksam för det. Hoppas allt är bra med dig också. 💗

Kram

Det skulle inte vara något badkar 😂utan 🥰

@Geggan @Se klart
Tack för alla tips🙏🏻 Det kan säkert bli ngt av dessa olika alternativ👍🏻 Efter dopet på lördagseftermiddagen blir vi bjudna på mat på Fattighuset. Ser verkligen fram emot att åka bort och att få komma t Stockholm. Behöver inte göra så mycket utan själva miljön, titta på alla människor och äta gott är så fullt tillräckligt för mig och min man. Det viktigaste är att vara nykter och så dom jag känner nu så ska jag klara det.

Kram🛁

@Sisyfos Jag har också tänkt på att du har varit borta några veckor. Fast du har ju tittat in h mig nu. Men jag förstår ju varför…så himla sorgligt och så svårt😢Eftersom det var ditt barns partner så tänker jag att hen fick lämna detta jordeliv alldeles för tidigt. Så…massa styrka och värme❤️❤️

@Sisyfos Beklagar sorgen ❤️ Så oerhört smärtsamt när det än sker, men om det sker så där i början av livet så är det förstås extra tufft. Och som förälder vill man ju allra helst ta över smärtan från sitt barn, bära bördan åt hen nästan. Men det funkar ju inte så. Varje individ måste bära sin egen packning.

Jag brukar likna sorgen vid en grusväg med gropar. I början ligger man där i en jättedjup grop. Man vet inte hur man ska ta sig upp, man bara ligger där och vältrar sig i gyttjan. Efter ett tag tar man sig upp, borstar av sig smutsen. Vädrar morgonluft. Och *poff* har man ramlat ner i en grop igen, inte lika djup den här gången, och man tar sig upp lite snabbare.

Med tiden blir det allt glesare mellan groparna, men då och då ramlar man ner i dem. Men man blir skickligare och skickligare på att ta sig upp ur gropen - och den erfarenheten har man med sig i alla kommande sorgeprocesser.

När man ligger där i den första jättedjupa gropen vill man bara att någon kryper ner i gropen bredvid en, gör en sällskap, kramar och klappar, tröstar. Finns där. Precis som du var för ditt barn ❤️

Kram 🐘

Hej @varafrisk
Vad mysigt! Sankt Eriksgatan är ju lång- sträcker sig från Rålambshovsparken till Hagastaden typ. 🤗 Så den går genom flera stadsdelar.
På Kungsholmen-sidan finns mysiga ciao ciao (goda pizzor) (adress Hantverkargatan), en ny Vetekatten har öppnat, straxt innan St Eriksbron.
Mihn Mat (vid Vasaparken) har väldigt god vietnamesiskt mat, rekommenderas!
Ska man lyxa till det så ligger restaurang Portal på St Eriksplan- underbar mat, jättefin miljö.
Om man är på St eriksgatan mot Norrtull (ligger bla a ett Elite hotel där) så vet jag Bon Bon Hue som också har jättegod vietnamesisk mat. Men skulle snarare dra mig mot St Eriksplan- Portal då eller Café Colette som är en fransk kvarterskrog.
Ja, finns massor att välja på, helt enkelt, och beror ju lite på vad man är ute efter.
Mitt på Sankt Eriksplan ligger Cajsa Warg, härlig matbutik med goda ostar och annat om man vill köpa med hem.
Där ligger också Bio capitol, Stockholms absolut finaste biograf.
Ja du hör, hoppas du hittar något som passar er. Kram 🤗

@Varafrisk restaurang Muskot vid Vanadisplan har jag ätit jättegott på! Kväll.

@Blenda tack för ditt inlägg. Jag håller med till alla delar. Det går upp och ner i livet, så är det. Tycker ändå att jag också fått fint stöd här när det har varit mörkt. Men visst halleluja känns främmande för mig.

@Sisyfos och @Sattva Jag kommer att tänka på Dagerman som var en hjälte för mig i min ungdom, eller det är han väl kanske fortfarande. Han har ett sätt att formulera sig, som på något vis är enkelt men samtidigt så felfritt. "Ty det är inte sant att tiden läker alla sår". Jag har ju själv skrivit om en händelse jag själv varit med om i min ungdom, nu är det redan ett och ett halvt år sen jag skrev om de i min tråd. Jag minns det för jag var och hjälpte min far i trädgården på sommaren 2021. Visst har Dagerman rätt i att tiden inte läker alla sår. Han fångar också tragedin så väl i ord, även om novellen handlar just om att döda ett barn i en trafikolycka, men det är ju på samma sätt för andra tragiska händelser. "Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat..."

Men nog finns det många funderingar kring sorgen och hur man tacklar den på rätt sätt. Det finns kanske inga rätt eller fel, men nog blev det mer fel än rätt för mig i alla fall då. Tänk att människan har kommit så långt i utvecklingen på så många sätt, men att vi fortfarande inte har något bra svar på hur man hanterar en sorg? Det känns ju som en sådan fundamental och oundviklig del av livet att vi borde ha försökt få fram ett bättre svar på frågan.

Härligt att höra, grattis i efterskott!

@Se klart Låter som att söndagen kan bli en fin dag👌🏼

Så tufft för din vän…styrka t henne❤️Ja, den ålder vi befinner oss i nu är lite lurig.

Vi åker t Stockholm nästa helg. Det blir min man och jag. Vi ska bo på St Eriksgatan. Tips på lunch- och kvällsrestaurang? Kanske ngt mysigt fik?

Ha en fin söndag!

Kram🥰

Tack allra finaste @Blenda för din hälsning t mig🙏🏻Blir alldeles varm i hjärtat❤️ Önskar dig det allra bästa❤️❤️

@Sisyfos Men åh Sisyfos! Jag har undrat vart du tagit vägen, och nu förstår jag varför du inte varit aktiv på forumet. Så ofantligt sorgligt det som hänt ditt barn.
Jag tror att sorg, oavsett orsak, kommer i vågor. Och ja, att vara i vågen men inte stanna kvar är nog viktigt. Att tillåta sig tacksamhet över de stunder då vågen drar bort. Få känna glädje o lättnad över det. Just med dödsfall tror jag det lätt kan bli nåt sorts dåligt samvete över att man plötsligt kan känna något annat än smärta. "Har jag redan sörjt färdigt??". Jag vet inte.

Min man förlorade sin son när sonen var i yngre 20- årsåldern. Vi träffades några år efter. Men hans sorg finns där ju. Då och då. Eller alltid? Jag vet ju inte vem han var innan. Livet kan bli riktigt bra, trots att hjärtat alltid är ärrat. Hans sorg är ju något jag lever med också på något sätt. Hans erfarenhet är ju en del av den han är.

Jag anammade även mörk-choklad-metoden igår kväll @sattva @kennie, något mer men igår var en mörk dag ur dietperspektiv med middag hos goda vänner och det skulle aldrig falla mig in att inte äta sånt som andra lagat åt mig och bjuder på, även om jag håller det måttligt.
Idag är en ny dag och nya kalorier att hålla ordning på- ljust bröd och Bregott känns ju som två grejer man inte ska ”overdo”…
Men min kropp svarar fint på mina ansträngningar- en VÄLDIGT snäll kropp f ö med noll protester förutom lite snuva.
Idag blir det trädgårdsprepp- kaffe och sen tidig hemfärd för att hinna preppa middag till vår familj.
Träffade en av mina bästa vänner igår som kämpar med en nyupptäckt cancer. Där behandlingar mm inte är fastställd och kanske behövs detta inte ens. Men oron finns såklart där. Livet 55+ är växlande molnighet- det är vädret i denna livsfas och vi gör vårt bästa för att slänga upp näsan i solen när den tittar fram 🙏🏻
Kram på er alla! 🌱

Vad fint att höra av dig @blenda ❤️
Jag hade också hellre varit en måttlighetsdrickare. Det hade ju varit superskönt. En av de stora grejerna med att sluta dricka är ju att kämpa med den acceptansen.
Jag tycker inte mitt liv blev enbart enkelt av att sluta dricka/ men möjligheterna att ta itu med det snåriga, ökar.
Jag tycker att forumet ”erbjuder” en mängd människor-berättelser där nykterheten ofta är förknippad med terapi, eller mediciner som sätt att hantera det nya livet? Så nån typ av ”behandling” arbetar de flesta med?
Att våga vara öppen med allt från tuffa depressioner, känslor av utanförskap och sorg över hur livet blev är en av de mycket fina berättelser som jag tagit del av här, och som i sin tur har hjälpt mig att förstå att människor hanterar livets svårigheter på en mängd olika vis. Det är hoppfullt men framförallt blir det därmed omöjligt att generalisera kring ”forumet”.
Tro hopp och kärlek till dig! ☀️😍

@Himmelellerhelvette @majken_r @Sattva
Tack för era kommentarer❤️. Ännu en skön morgon med hundar som kan slappna av efter lite morgonbestyr och joxande med varandra. Igår natt sov valpen för första gången tillsammans med den äldre i eget rum. Det är lite svårt att sova gott med dem i den egna sängen, hoppande hit och dit, vilket de gör när vi är hemifrån på semester eller dyl. Det gick hur bra som helst! Valpen sov hela natten. Egentligen när man tänker efter så är ju valpen mer van att sova med sina syskon och mamman, men det viktigaste har varit att vara försäkrad om att den äldre inte beter sig dåligt mot valpen innan de kan sova ihop samt att valpen känner sig trygg hos oss. En milstolpe av klarad! Nu hoppas jag att han också snart blir rumsren, det är ett springande ut och in, torkande och många olyckor inomhus. Tänk vad lätt man glömmer hur det var😂.

Tänk också hur mycket mer irriterad och trött jag var när de andra hundarna var valpar när de kissade inomhus, allt springande ut och in, när jag var bakis. Mitt tålamod med hundarna har alltid som tur är räckt långt, men som nykter är det bra mycket enklare och tar inte alls lika mycket energi. Jag bara gör och accepterar läget.

Ha en fin söndag!❤️

Hej alla och särskilt varmt godmorgon till dig @Varafrisk. Blir så glad av din resa <3. Och vad roligt att höra av dig @Vinäger, i Varafrisks tråd. Känner att jag vill kommentera det där med bekräftelsebias, som är ett välkänt, naturligt men lite jobbigt fenomen.
Jag tillhör ju de som nästan slutat skriva.
Jag är nykter (för närvarande är det bäst att tillägga i ödmjukhetens tecken) men misstänksam av naturen.

Den behandling som jag just nu genomgår har som enda sanning att utan att genomgå 12-stegsprogrammet är du dömd. Antingen olyckligt nykter på vita knogar eller så småningom tillbaka i alkoholens klor. Medan du tvärtom blir rikt belönad genom AAs löften om du gör programmet med bl a gottgörelse och bön. Det är den enda sanningen, vilket - med behandlingens sätt att betrakta nykterheten - innebär att många här på detta forum inte har lyckats, utan de bara tror det. Absurt, eller hur?

Men på liknande sätt har det ibland varit jobbigt för mig att läsa här om hur fantastiskt livet blir, bara man slutar dricka. Allt blir bättre och bättre. Förenkling utan insikt enligt mig. Så är det säkert när livet i övrigt egentligen är ganska ljust, och när det är drickandet som har förstört det. Men jag visste vilka utmaningar jag hade att tackla utan vinets dämpande filt. Jag lever så nu, livet på livets villkor, eftersom jag var tvungen. Stupet kom för nära. Men helt ärligt, jag hade hellre varit en måttlighetsdrickare. Jag tyckte livet var trevligare när jag fortfarande klarade av att njuta av drinkar och vin. Det är inte särskilt synd om mig för att det inte kan bli så igen, men det är min sanning.

För övrigt mår jag bättre än för en månad sedan, ser ljusare på framtiden. Och snart är behandlingen slut så att jag kan fortsätta att låta bli att dricka på mitt eget sätt ;)

Tro, hopp & kärlek till er alla

Intressant diskussion det här och jag tror ändå att några öppnar ögonen och börjar reflektera av den där typen av inlägg. Och intressant att utmana sig själv med tanken på vad man sitter fast i och inte förstår idag som kommer att vara självklart om 5 år.

Sen @Sattva tänkte jag på det där med hjärtesorgen. Att hon ska förstå att det kommer att kännas annorlunda sen. Har tänkt mycket på förluster eftersom ett av mina barn förlorade en partner i ett hastigt dödsfall nyligen. När det gäller dödsfall har jag resonerar som att det är bra för hen att tidvis vara i sorgen. Inte hela tiden, men att gå in och ut ur den. Har pratat mycket och påmint ibland. Kramat och funnits där. Jag har också funderat mycket på mina egna förluster i ungdomen (inga dödsfall tack och lov) och ”att göra slut” är inte lika definitivt som död, men jag tycker ändå att känslan av bottenlös sorg fanns där. Och ibland var ett uppbrott lika med att den andra försvann totalt och jag skulle ju inte säga till mitt barn just nu att det kommer att kännas bättre om ett tag, vilket jag definitivt skulle ha gjort om de bara gjort slut. Nu bekräftar jag sorgen och säger att den kommer att finnas med länge och att det är ok att vara ledsen men om hen fastnar i det måste hen säga till. Död är ju en förlust som man inte vill att ens barn ska behöva uppleva och som man blir orolig över, men kanske är det en bättre väg att gå att behandla även hjärtesorg på samma sätt. Bekräfta känslorna som finns. För det är en förlust och blir så oerhört tomt även vid ett uppbrott. Jaja, som ni märker har jag haft en hel del tid att fundera över de här sakerna på sista tiden och håller tummarna för att mitt barn kan leva vidare med sorgen som bleknar. Men jag har nog landat i att ta lite allvarligare på (och mer deltagande) om de skulle bryta upp ett förhållande för sorgen kan ju även då vara oerhört stark.

@Lora @Kennie
Nu ligger jag lugnt i sängen efter att ha firat min födelsedag i riktigt goda vänners lag ute på krogen som jag bjöd in till. Det var jättetrevligt och mysigt och jag har valt mina goda vänner. Det var inga problem för mig att vara både nykter trygg glad och fri i deras sällskap så jag känner mig helad av det och oerhört tacksam att jag inte behöver spendera någon mer tid med någon som får mig att känna mig underlägsen och fel. Då behöver jag inte heller dricka för att fly det obekväma.

Veckan har inte innehållit några större nyheter här hos mig. Jag o syskonen fortsätter försöka hjälpa, förstå o parera vår mamma. Jag som ju jobbar med personer med hjärnskada känner igen väldigt mycket. Nu är frågan om det kommer lägga sig med tiden/ om hjärnan läker, eller om detta är bestående. Hon klarar sig självständigt, men är personlighetsförändrad. Ilsken, lättstött, egoistisk, egocentrisk. Pratar, skriver sms och inlägg på facebook i denna anda. Till oss om allt mellan himmel o jord, oftast med slutklämmen att vi syskon inte bryr oss om henne o allt ska hon få göra själv (sanningen är något annat). På facebook mycket om vad hon tycker om sjukvården, myndigheter, politiker etc etc. Det hela är mentalt tufft för oss alla.

Dottern är hjärtekrossad. Tycker mig ana att hon ser något annat bortom smärtan så smått. En positiv sak (för mig) är att hon aktivt söker mitt stöd, mitt sällskap o uttrycker att hon känner sig trygg tillsammans med mig. Hon har haft mycket ångest denna tid o det är skönt att jag kunnat hjälpa henne.

Ja vad ska jag säga? Detta är livet. Nästa helg är det yoga för hela slanten, jag ska bara ta emot. Våren är snart här. Längtar!🌸🍃🌸🍃

@Kennie Tack för att du tog dig tid och svarade. Jag ser det nog lite annorlunda. För mig är ilska bara ett uttryckssätt. De kommer av en underliggande orsak som man reagerar på. Den talar om för en hör nu här. Nu är det något som inte stämmer. Tänk om! Dett är inte hälsosamt.

Själv är jag uppfostrad med att känslor ska slätas över. Framåt gäller. Inte älta utan bit ihop och påt igen. Så här jag kört på. Sedan fanns ju vin om man behöver slappna av för att sedan traska vidare. Det ledde till noll analys och förståelse för mig själv. Svårt med när man plötsligt inte har bedövning att ta till. Då är man plötsligt naken. Snabbt behövde jag hitta sätt att reda ut mina känslor så att jag istället kan vara kvar i nuet utan att fly.

Jag var arg på samma saker som nykter som onykter. Enda skillnaden var att nu kunde jag reda ut tankarna på ett sundare sätt. Energi som går åt numera till obehag är väl reducerad med 90%. Väldig skillnad i livskvalitet snarare än att ta 1.5 flaska för att kyla av sig eller släppa spärrar för att sedan vakna bakis.

Håller med om att ilska kan få ett ännu mer osunt uttryck på fyllan men det betyder inte att jag inte hade rätt att vara arg när jag blev det. Bara det att jag hittade ju ingen långsiktig lösning då. Det tycker jag mig ha gjort nu för jag har lärt mig vad som triggar min ilska och har hittat bättre sätt att uttrycka mig. Hantera ilskan på ett sätt som gör att jag får kvar massor av mer energi i livet som helhet. Även lättare för andra att va med mig nu när jag kan beskriva varför jag blir arg och innan det går för långt. Numera får jag även hjälp av de mina att hitta bättre sätt att göra saker på när jag blir frustrerad. Jag tar dessa känslor / signaler på allvar och hanterar den. Förr sprang jag rakt in i väggen gång på gång istället.