Senaste kommentarerna i forumet

@Sattva Ja, det är verkligen inte lätt att ha djupare samtal, som kan såra, riva upp och skapa skuldkänslor. Hon har sin resa och sådant som skaver i henne och där du är inblandad.

I min ”resa” med min mamma är det jobbigaste att hon har svårt att lyssna på mina känslor. Hon frågar inte heller direkt vad jag känner, men om jag säger vad jag känner så börjar hon försvara sig och ofta åker offerkoftan på. Eller så ”tänker” hon åt mig om vad jag tänker och känner. Som mamma har hon också en slags makt. Det är vårt mönster och har resulterat i att jag inte riktigt kan säga vad jag känner och vår relation och kontakt berör inget djupare, för att hon inte ska bli sårad. Det jag känt/känner får jag hantera och leva med själv, men jag hade önskat att vi kunnat prata om det utan att hon går i försvar. Det skulle räcka med att hon sade att hon har gjort sitt bästa utifrån sin förmåga och att hon är ledsen för att det har påverkat mig och att det har känts som det har känts för mig. Att hon skulle kunna säga förlåt. Men det verkar vara svårt för henne, jag tror att hennes skuldkänslor skymmer hennes väg och istället rycker hennes försvar upp som en sköld. Jag vet att hon inte har haft det lätt i sin barndom/livet och att försvaret hon sätter upp är en överlevnadsstrategi. Jag önskar hon kunde förstå att det finns bättre alternativ och att det skulle ge henne frid, men man kan inte förändra på en annan människa, bara man själv kan det.

Jag har också haft tuffa år med min dotter och i samband med nya bonusfamiljer och partners. Jag var orolig för att vi inte ska få någon fin vuxen relation. Hon tog stor plats och var krävande, gnällde, klagade, var arg, en hel del och det har tärt. Något som jag inte gjorde mot min mamma. Jag tog mer hänsyn till henne än till mig själv och var tyst. Idag, min dotter är 30+, har vi en fin och varm relation och hon tyr sig till mig när det kärvar till sig i livet. Hon säger att det var mig hon vågade bråka med och att hon ofta fick dåligt samvete när hon gjorde det, men hon hade ingen annanstans att ösa ur sig på och att hon är glad att jag fanns där som hennes trygghet. Så att de vågar ”bråka” kan man också se som att man är deras trygghet, skitjobbigt en tid, men det blir bättre och lugnare längre fram❤️

@Sattva tråkigt att läsa att du inte får hjälp av exmaken men se det som ett ytterligare band som kapas med honom. Jag läste att dina barn har körkort vilket innebär att de börjar bli vuxna. Med det sagt så hoppas jag att du och din dotter når ut till varandra. Det kan bara svårt att göra tillsammans, har ni funderat på att ta in en neutral tredje part typ en terapeut för att lösa upp knutar i er relation?

@vår2022 Tack❤️
Ja, jag är sliten. Och besviken på exmaken som inte på ett enda sätt bidrar. Han ska ändå ha ut halva vinsten. Inte någon hjälp handgripligen (svårt kanske på så långt avstånd, men inte omöjligt), ingen stöttning eller hejarop eller ens en undran hur det går. Där är ytterligare ett skav, som jag försöker inte gräva i eftersom jag ändå inte kan påverka. Men som påverkar mig.

Ja, jag o dottern skulle behöva prata. Grejen är att det oftast när vi pratat har glidit över på alla oförrätter hon anser jag är orsak till. Jag vet att det med all sannolikhet kommer komma, o jag orkar inte. Jag kan känna att jag har gjort allt vad jag kan göra för att förändra det osunda hemlivet som var. Jag separerade, jag har skilt mig, jag o exmaken har ingen kontakt utom sporadiskt. Detta har jag ju gjort för min egen skull i första hand, men även för hennes i förlängningen. Hon o hennes bror är dem jag sätter främst. Och ändå drar hon upp händelser bak i tiden där hon anser att jag satt exmaken framför henne. Det kommer om o om igen. Så därför drar jag mig för samtal på ett djupare plan. Jag klarar inte riktigt det. Inte här, inte nu.

Tack igen för ditt inlägg❤️

@Sattva Låter tungt och som att du är sliten. Lägenhetsförsäljning som inte går som tänkt är slitsamt och tar energi. Sedan påfrestning av duster med dottern. Klart man får känna att man önskar bo själv och att dottern hittar eget. Det är bara känslor och som det känns i stunden. Att det skulle bli lugn och ro om man inte bodde ihop och slippa skav. Hon har sin utveckling och du din som inte matchar just nu. Hon kanske tänker likadant. Kanske kan ni prata om att ha lite ”distans” inom husets väggar och bestämma någon tid då ni pratar i lugn och ro och lyssnar på varandra, försöker förstå varandra. Att kanske komma fram till att ni tänker och känner olika. Att ni kanske ändå får bättre förståelse för varandra och kan hitta ett läge som båda tycker är ok. Kanske att det kommer upp något som ni inte kunnat prata om och förstått som ligger under ytan? Kanske kring separationen som även berör henne?

Det är fint att få ta del av dina inlägg och höra hur du har det i det vidare livet på lördagar. Sköt om dig❤️

@Andrahalvlek tack för din omtanke. Precis som du skriver borde jag rota lite i mig själv och ta reda på varför jag drack alkohol igår. När jag läste detta började jag tänka på hur min vecka varit. Tyvärr har jag mycket stress i kroppen just nu på grund av jobbet bland annat. Vi håller på att byta system och ska bli mer digitala men det funkar inte som det är tänkt. Jag får jobba i två olika system och mängden manuellt arbete har ökat för mig. Jag vill göra ett bra jobb och tar på mig för mycket. Har svårt att koppla bort tankarna från jobbet. Vilket triggar min inre stress. Jag satt faktiskt framför jobb datorn igår kväll och försökte lösa kommande arbetsuppgifter. Frun sa till mig redan i mitt på veckan att jag verkade frånvarande och disträ. Jag måste tänka mer på min hälsa och mitt psykiska mående. Jag vet att jag mår bäst när jag väljer bort alkoholen. En dag i taget 😀
/Mrx

@Andrahalvlek Tack för dina stöttande ord! ❤️
Ja, jag har gjort svårare saker än detta. Jag hade nog en naiv föreställning om att min försäljning skulle gå snabbt o smidigt. Tänkte att till påsk har jag flyttat, eller iaf sålt o köpt nytt...
Men ja, den på måndag kan ju vara nästa ägare, absolut! Jag ska tänka så, så blir helgens städande lättare.

Ha ha, nej det är faktiskt taskigt att göra så 🤣. Dottern är välkommen att bo hos mig tills hon är redo att flytta. Men jag känner att jag har ett jättebehov av att ha lugn o ro. Inget drama. Inget gå på äggskal. Hon är stingslig mest hela tiden o svänger hit o dit i sitt humör. Jag far illa av det. Men når inte fram då hon har en annan sanning där det är jag som är ditten o datten. Suck.

Sonen tar studenten nu o det är så mycket lättare i vår relation. Han är ju den som inte kommer ha ett eget rum hos mig, men tar det med ro. "Det löser vi mamma".

Men igen, tack för din stöttning🙏😍❤️. Och du har ju rätt i att vi följt varandra i många år. Det betyder ju något för oss i Vidare livet. Även om mina inlägg i det större flödet väl är fullständigt ointressanta.

PS. När du flyttar till ny lägenhet kan du passa på att välja en tvåa, och att dottern får sova på soffan ”för hon ska ju ändå flytta snart”. Eller är taskigt?

Usch så slitsamt för dig 😢 Det låter som balansen inte går ihop just nu - du har mer minus än plus på ditt mentala konto. Ibland blir det så. This too shall pass. Det vet du. Du har klarat av större motgångar än så här.

Och du passar utmärkt in här under ”Det vidare livet”, för när alkoholen inte finns med i ekvationen måste vi lära oss hantera livets motgångar på andra sätt än flykt genom alkohol. Dina kloka ord behövs ❤️ Och vi som hängt här ett tag har ju blivit vänner ❤️ Som finns här för varandra, låter oss stöta och blöta svårigheter och strategier. Ibland behöver du oss, och ibland behöver vi dig.

Att bara sätta ord på skavet är självterapi dessutom. Jag håller tummarna för att besökaren på måndag är den nya ägaren till din lägenhet!

Kram 🐘

@Mrx Du behöver nog rota lite i varför du valde att dricka. Trött? Stressad? Kommit för långt från de nyktra värderingarna? Eller har du bara glömt hur destruktivt drickandet kan bli över tid? Gör du ett undantag kan du göra två, och tre osv… Snart är du på ruta ett igen. Läs din tråd, påminn dig om hur dåligt du har mått när du drack. Och hur bra du mått som nykter. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset. Det mantrat har jag hamrat in i min skalle.

Om jag skulle dricka ikväll skulle det med största sannolikhet gå bra. Och det vore nästan värst, för då skulle alkoholdjävulen i min skalle få morgonluft och börja övertala och förhandla, och jag skulle ”prova” både nu och då och det skulle gå åt helvete förr eller senare. Så det är mycket enklare och mer vilsamt att inte göra ett enda undantag.

Av princip dricker jag inte alkohol, eftersom min åsikt är att alkoholromantiken lurar mänskligheten. Att mycket större stordåd skulle ske i mänsklighetens namn om inte alkohol var inblandat i typ allt socialt.

Kram 🐘

Godmorgon!
Den här veckan har varit tung. Jag är ur balans, tappat lite hopp om den här bostadsförsäljningen. Ny visning på måndag eftermiddag, så hela dagen idag går till att städa o plocka undan osv. Jag lägger många timmar på att EN person ska gå runt i mitt hem i 15 min (bara en anmäld). Den personen kanske bara kommer för att "titta" och inget annat dessutom, det vet man ju inte. Och ändå måste ju jobbet göras. Chansa går inte. Jag blir helt gråtfärdig av allt detta, får sluta tidigare måndag också eftersom dottern jobbar kväll o jag vågar inte chansa på att hon lämnar allt i visningsskick när hon går hemifrån vid 13. Jag ser o hör på mig själv att jag håller på att tappa energi. Men backa går inte, har inte råd att bo kvar plus att exmaken ska ha sin giftorätt.

Börjar också fundera lite på vad jag gör här på forumet. Ett forum för personer som kämpar med att sluta dricka. Som bygger på att man interagerar med varandra. Jag har noll alkohol i mitt liv, varken i tanke eller i handling. Rör mig inte i kretsar där det förekommer, och är numera helt oberörd över tex kollegors prat om viner etc. Jag deltar inte i att stötta nya härinne. Jag tror det mestadels beror på att jag har ett jobb där jag sitter i samtal och stöttar kring vardagens utmaningar 40h/ v. Jag har inte mer att ge på min fritid kring det.
Ja vad vill jag säga med detta då, jag vet inte.

Är helt enkelt trött. Det är också en del duster med dottern som sliter. Jag börjar längta efter att bo ensam. Får man känna så, att det vore skönt om dottern flyttade hemifrån...Hon är ändå 21 i år. Det är dags. Men att säga det till henne kommer jag inte göra. Inte efter allt som varit.

Ska till terapeuten nästa vecka. Känns välbehövligt!

Tio saker nedskrivna på helgens to-do-lista. Större och mindre saker, precis lagom för att hinna vila mellan varven också. En sak som jag prioriterar på helgen är att veckohandla och laga matlådor. Då slipper jag det helt under jobbveckan. Långpromenad i skogen finns alltid med på listan, idag blir det promenad vid havet i strålande solsken och imorgon blir det hundträning.

Något socialt behövs också (umgås med yngsta dottern och ex-svärisarna imorgon), och någon ”nytta” (dammsuga, diska, bemanna chatten imorgon kväll). Några måsten som skaver är bra att klämma in också. (Slutfixa dotterns räkenskaper för mars och slutfixa ett protokoll.)

En bra ”vardags”-helg i min värld 🤩

Kram 🐘

Igår drack jag alkohol i begränsad mängd. Det kanske jag inte ska skriva här inne men nu gör jag det ändå. Jag vill inte trigga någon att dricka alkohol. Jag har kämpat i över 7 års tid med att förändra mitt förhållande till alkohol. Min tråd är liksom min dagbok över hur jag hanter min alkoholkonsumtion. Jag har väldigt många alkoholfria dagar/veckor/månader i min ryggsäck. Kände inget sug men valde ändå att dricka både öl och vin igår enligt mitt gamla mönster. Med facit i hand skulle jag lika gärna kunnat avstått att dricka igår. Vaknade utan bakfylla och kände mig utvilad. Ikväll ska vi ut och käka samt gå på stand up. Jag väljer att inte dricka alkohol idag för jag tar bilen in till stan på kvällens aktiviteter. En dag i taget 😀
/Mrx

Bästa @Himmelellerhelvette ❤️ Tack för din stöttning och omtanke🙏🏻
Jo, har nog alltid varit den som hör av sig, bryr sig, tar initiativ till saker och ting. Men, när livet har varit tungt och med min dotter med sin sjukdom så tar kraften slut. Fast det händer något inom en själv också. Även om man inte har kontakt på samma vis kan man ändå visa sin omtanke när man vet att ngn har det tungt. Jag tror att det är ganska vanligt att sådant händer om inte vänskapen är på det viset att man är det närmsta vänner för varandra. Kanske lät det som om jag är ett offer eller bitter men nej jag har gått vidare nästan hela vägen.
Jag bara helt enkel saknar att någon ringer och säger hej det är inte varken större el mindre än så🙏🏻

Nu ska jag lägga mig för imorgon bär det iväg t Gbg. Disco 50+ med Clabbe💃🏾🕺🏻Igår trodde jag att det inte skulle bli något för jag var så trött och kände mig inte alls bra. Fast, vi tar det lugnt så blir det nog bra!

Kram och godnatt❤️🌷

Helt otroligt just nu i denna stund känner jag att vill ha A att jag vill bedöva huvudet. Har inte känt så på väldigt länge. Ska inte ta något men förstår mera nu att det helt plötsligt kan dyka upp. Väldigt obehagligt och antar att A vill göra sig påmind o sitter i huvudet o mina känslor. Skönt att få skriva det här, lite terapi för mig. Behövde det idag.

PS. Och idag är jag glad och stolt över att jag trots den kaosiga gårdagen kunde notera 11 i min väggkalender 🤩

@Himmelellerhelvette Jag håller med ❤️ Jag orkar inte heller umgås med bittra offerkoftor. Att alltid se glaset halvfullt istället för halvtomt är en hjälpsam strategi. Folk brukar kalla mig gräsligt positiv, och det är ett epitet som jag är stolt över. Och mina döttrar är fostrade i den andan, och vårdar arvet ömt.

Deras pappa har en tendens att gnälla, lite av en bitter gubbe har han blivit med åren, men vi är alla tre duktiga på att slå dövörat till. Jag får ibland säga till honom: ”Den dörren öppnar vi inte, nu pratar vi om något trevligare.” Nyligen fick jag höra att äldsta dottern gör precis likadant 🤣

Att hela tiden skylla på någon annan eller omständigheter är destruktivt. Att istället tänka: ”Vad kan jag göra just nu” och vara genuint tacksam för det man har i livet är så mycket mer hjälpsamt. Och jag är otroligt tacksam över vården och det sociala skyddsnät som finns i vårt land ❤️ Jag vill verkligen att vi ska vårda dessa funktioner. Det betalar jag gladeligen skatt till.

Inte lika gladeligen betalar jag skatt för att en regiondirektör ska ha 212.000 kr i månaden. 212.000! I månaden! Det hade den nu sparkade regiondirektören i Västra Götaland. Oerhört provocerande. Hade jag varit vårdanställd i den regionen hade jag kräkts på honom. Kass på jobbet var han dessutom eftersom han var ansvarig för det katastrofala försöket att införa ett nytt journalsystem som var både kasst och patientosäkert.

Kram 🐘

Jag förstår den där ensamhets känslan @Varafrisk, hör du av dig till dom? Jag hade en lång period på många år som jag inte hörde av mig och inte vännerna heller, bara sporadiskt men sedan jag mått bättre så jag har börjat höra av mig och insett att folk gärna vill träffa mig eller prata i telefon men att alla är oroliga att störa eller tänker höra av sig men glömmer för livets alla aktiviteter kommer emellan, jag tragglades länge med känslan ”varför är det alltid jag som ska höra av mig” men sedan kapitulerade jag inför den känslan och accepterade att jag är en sån som hör av mig och styr upp möten och aktiviteter och alla jag känner är sånna som hänger på men aldrig själva tar initiativ, så får det vara, inget mer kämpande, bara acceptans. Vi har olika förmågor och styrkor, min styrka är att vårda relationer.

Kanske kan det hjälpa dig också att ändra ditt sett att se på det?❤️Kram❤️

Åh så skönt att du fick släppa den oron och vad underbart att ni fick så fantastisk personal @Andrahalvlek! Och att vi bor i ett land där möjligheten för LSS boende finns är något vi glömmer vara tacksamma för ibland. Det finns så mycket vi kan välja att vara tacksamma över istället för att välja att vara bittra över det som fungerar mindre bra. Tänk om fler valde att se allt det vackra och sina möjligheter att skapa sin egen framtid, jag kan bli så ledsen när jag tänker på alla jag känner som fastnat i sina liv, som inte förstår att de kan påverka, göra annorlunda, det är inte bara på det sättet det är. Jag har mer och mer brutit band med fler och fler människor som bara ältar och lever i offerkoftor, jag har försökt hjälpa dom att se andra sätt, men det går inte säger dom. Då känner jag att det inget mer finns för mig att göra, jag får backa från relationerna. Det blir ensamt men jag tänker ändå att jag väljer bort det jag inte mår bra av och skapar mig min egen framtid där jag vill ha människor som dig i mitt liv❤️Kram

Åtta timmar senare är jag hemma igen. Pust. Det slutade med gipsad fot och kryckor. Frakturen är inte färsk, den är några veckor. Den hade läkt delvis och brutits upp igen. De gipsade för att de förstod att hon inte förstår att foten inte får belastas alls. Ortopederna ska ha ett möte imorgon och slå sina kloka huvuden ihop.

Min yngsta dotter fyller 26 år i år. Hon är lika lång som jag och lika bred, men inuti är hon som en femåring. Hon har dessutom en talstörning som gör henne svår att förstå om man inte känner henne väl. Hon har oerhört svårt att ta instruktioner och allt måste sägas med enklare ord i flera steg.

Alla vi har träffat idag på sjukhuset har bemött henne med enorm värme - hon har känt sig så sedd, hon strålade som en sol. Blev helt spralligt lycklig när hon skulle få gips. Och hon ska absolut till daglig verksamhet imorgon - hon måste ju visa upp gipset!

Och mamma är lättad, jag var rädd att hon hade en propp. Och jag är så innerligt tacksam att vården fungerar när man behöver den. Och att vårdpersonal är så duktiga på att bemöta personer med intellektuell funktionsnedsättning. Heja er!

Och sen var det väldigt skönt att lämna henne på LSS-boendet ikväll, nu får de traggla hur man går med kryckor och fot i högläge med henne, och duscha med plastpåse om foten.

Kram 🐘

@Ros Starkt jobbat med att du stod på dig, och grattis till 1 år! Vad enormt gjort av dig. 🥳

Är det inte den ena så är det andra. Sitter på sjukhuset med yngsta dottern som har ont i foten. Så ont att läkaren på vårdcentralen tyckte att den skulle röntgas. Vi får se vart det slutar. Jag är mest rädd att hon har en propp.

Kram 🐘

Tiden rullar på och jag fortsätter det utan A. Har nu haft ork att prata med en psykolog och fått hjälp med mitt fortsatta nya jag framåt.Bra tips från psykologen var hur jag kan jobba med mig själv för att säga nej och inte försöka ställa upp på allt. Har en gång fått vara väldigt bestämd och tydlig med att jag inte vill då personen i fråga inte ville veta av mitt nej. Det var väldigt jobbigt att säga det men jag var tvungen och vilken lättnad jag känner nu. Jobbar även med min kost, träning och att pausa/vila ack så viktigt. Så lycklig att ha avstått A över ett års tid. Nu ut på en solig lunchpromenad.

Jag testar något nytt: Sweet Victory, ett tuggummi som ska ta bort sötsug. Man ska ta det efter måltid. Det verksamma ämnet är gymnema, om någon vill googla. ”En växtbaserad ingrediens som dämpar sötma och sötsug”.

Jag tog två igår, och jag ska nog bli än mer restriktiv och bara ta det när jag utsätts för frestelse eller känner mig trött och stressad och sötsugen pga det. Efter en stunds tuggande fick jag en nästan äcklig bitter smak i munnen. Inte ens äpplejuicen jag dricker på kvällen smakade gott. Inte ens snuset ”smakade” som det brukar (Velo breeze mango). Så nog påverkas smaklökarna alltid! Men som sagt, dagligen behöver jag inte ta det. Förutsatt att jag sköter mina måltider och mellanmål. Men inför fika på jobbet tex är det perfekt!

Kram 🐘

@JHL Jag har också sett det flera gånger, och jag vill inte sluta så. Plus att jag har 10-12 år kvar till pension, jag har många bra jobbår kvar. Den dagen jag slutar vill jag göra det för att jag vill. Helst vill jag fortsätta jobba på timlön ytterligare några år efter 67.

I fallet för ett år sedan försökte man övertala en snart 65-åring att sluta. Han ville inte. Då pekade man på mig istället, med högst vaga skäl, och det slutade med att han valde att sluta. Man använde mig som gisslan, och det retar ihjäl mig. Det kan jag dock inte bevisa, bara misstänka.

Min högste chef gjorde alla fel den gången. Han började med att prata med mig, innan förhandlingen ens. Individen är den sista man vidtalar. Först förhandlar man funktioner, och det är facket man har som motpart. Självklart kan individuella överenskommelser göras, men att vid sittande bord - som från klar himmel - få veta att man måste sluta var vidrigt. Jag växelvis grät och skällde ut mina chefer. Sopor. Sen fortsatte jag jobba, inte en sjukdag tog jag. En månad senare meddelade min kollega att han slutar. Och jag fick vara kvar. Usch, jag får flashbacks av obehag.

Men jag vet att jag gör ett bra jobb, och efter den senaste omorganisationen har jag verkligen fått visa det. Jag vill inte bli en bitter, gnällig, motvalls medarbetare som gör minsta möjliga och drömmer om pensionen. Jag vill ha ett roligt jobb och goda kontakter med alla kollegor till the bitter end.

Kram 🐘

Imorgon ska jag gå t jobbet har inte varit där sedan tisdagen i förra veckan. Så jag ser fram emot att träffa mina kollegor igen. Hostar fortfarande ganska mycket men imorgon och på fredag har jag inga besök utan mestadels administrativt arbete och telefonsamtal. På tal om telefonsamtal så ringde min handläggare på FK mig idag. Jag hade ansökt om hel sjukpenning för de dagar som jag har varit sjuk, hade även förklarat varför. Har även bett min läkare om intyg. Jag kunde inte prata när han ringde mig och jag fick inte tag i honom . Känns som om man alltid behöver övertyga vården och FK att det man säger stämmer, det är sant!

Mitt jobb betyder mycket socialt för mig för det mesta är det min man och jag samt barn plus svärdotter. Jag är naturligtvis väldigt tacksam över det men saknar ibland en vän som ringer och frågar hur det är. Jag har vänner men mer de som man har kontakt med lite då och då fast jag skulle nog säga att kontakten finns knappt nu. Det känns som om kontakten har ebbats ut i takt med min dotters mående/mitt mående. Jag skulle vilja skriva mycket mer om detta men får fortsätta en annan dag för jag behöver släcka lampan nu. Sover dåligt pga hostan får hoppas att det blir en bättre natt med lite mer sömn.

Allt gott t Er alla🙏🏻Kram 🤗🌷