Senaste kommentarerna i forumet

@TappadIgen Tack för ditt fina inlägg, det uppskattas och hjälper lite. Vid första blodprovet så kunde jag tänka att det var Gilberts, eftersom inget annat visades på leverproverna, men eftersom det senaste blodprovet visade på förhöjt konjigulerat bilirubin, och normalt okonjugulerat, så ökade oron markant eftersom ett förhöjt värde av detta (enligt internet) bör ge misstanke om skada på lever eller galla.

Du har så rätt i att det inte lönar sig att vara orolig i onödan, men det är så himla svårt, och när allt inom vården tar sådan tid.

Till historien hör att jag även brottas med svår bulimi, som gör att psyket inte riktigt är så starkt som det har varit, och ångesten ständigt är närvarande.

Jag vill bara göra ett ultraljud och få bekräftat vad mina problem rör sig om en gång för alla, jag är helt utbränd efter att ha levt med konstant oro för min hälsa sedan i oktober. Är också så arg på mig själv att jag endast skärde ner på drickandet efter första blodprovet, och inte slutade helt.

Men, framtiden är det enda vi kan påverka, jag ska fortsätta mitt nyktra liv och försöka må så bra jag bara kan under helgen, och så får jag helt enkelt ringa till min läkare på måndag och be om ett ultraljud.

Problemet är att min oro och trötthet påverkar mitt jobb, jag kan inte fokusera riktigt på någonting annat än min dödsångest.

Mvh
Trött

@Andrahalvlek På tal om balans så är det kanske inte en helt relevant anekdot jag har på lager, men det är ju som bekant så att balansen försämras med åren. Det finns ju något test när man ska stå på ett ben och beroende på hur länge man klarar så motsvarar det en särskild fysisk ålder. Min far, som förvisso blir 70 i år, har under ett ändå ganska kort tidsförlopp fått försämrad balans och han har ramlat så jag blivit orolig för honom. Men när han var på mitt bröllop så hamnade han i diskussion med någon som berättade om sin egen far som hade haft balansproblem men bytt en medicin som gjorde att han blev nästan som ny igen. Det går ju inte fort i sjukvården men för två veckor sedan fick han äntligen bytt medicin och nu har min far mycket bättre balans igen, vilket känns så skönt!

Våra hjärnor är gjorda för att ta det mer försiktigt med åldern, lärde jag mig av Anders Hansen, tror att serien är relativt ny- och temat var beroende. Och visst känner man igen det? Åka skidor nedför och fort-nej tack. Bergochdalbana- lämnar över till andra 💪🏻
Det betyder förstås inte att vi ska vara överdrivet försiktiga, men hålla oss i form, orka, ha mer kul. Kram 😍

@Andrahalvlek skrev:"Sjukt motiverad just nu att sköta mat och träning"

Det är ju ändå väldigt positivt. Att du kan fokusera på de delar du kan påverka själv och sen lämna det andra till de medicinska experterna, samt framförallt tiden. Jag förstår såklart att det kan kännas tufft ändå och att det inte är så enkelt. Men du är en klok kvinna och har ju tagit dig igenom mycket allvarligare motgångar än så i livet, eller hur? Kram

@bennys Jag kan sympatisera med det du känner och går igenom. Nu är det 2 och ett halvt år sen ungefär som jag blev nykter, men första tiden präglades av en hel del ångest samt funderingar kring hälsa, precis som du hade. Jag fick till och med till ett LGP-ultraljud. Jag antar att du som jag har läst väldigt mycket om olika slags leversjukdomar på internet. Det som är lite tokigt med det är ju att de dels inte målar upp en fullständig bild eller är särskilt mycket till hjälp för självdiagnosticering, om man nu inte råkar ha alla symptomen som brukar räknas upp och dels är det ju faktiskt också en del information som man hittar som säger emot annan information. Det som hjälpte mig mer än alla sidor som sökmotorerna förmåddes att hitta var att få ta del av faktiska människors upplevelser genom anekdotiska berättelser. Visst hade de inte enkom goda nyheter att förtälja, men var ändå det som gjorde mig nöjd med var jag är idag och funderar inte särskilt mycket på det längre.

En sak som kanske både kan kännas jobbig men samtidigt också lugnande på något sätt är att blodproverna man tar egentligen inte säger så särskilt mycket. Det är väl egentligen den allra vanligaste missuppfattningen att blodproverna är diagnosticerande på något sätt. Jag läser ganska ofta på forumet t.ex. att någon skriver "Blodproverna visade att det inte är några leverskador". Det är ju bara det att blodproverna inte kan visa om man har leverskador eller ej. Du kan ha förhöjda nivåer på alla värdena, GT/ALAT/ASAT/ALP utan att ha någon leverskada och du kan ha bra värden på alla trots att du är döende av skrumplever.

Jag hoppas att du inte har missat att just förhöjt bilirubin är förhållandevis vanligt genom Gilberts syndrom som uppskattas förekomma hos runt 5% av befolkningen? Jag kommer inte ihåg de exakta siffrorna, men man uppskattar att i Sverige kan det vara upp till 10%. Det är ju en egentligen ingen sjukdom ens, då den inte ger högre dödlighet eller något alls. Det är en genetisk variation som göra att levern inte tar hand om lika mycket bilirubin som hos andra som inte har den genetiska variationen. Man brukar räkna med att en isolerad bilirubinstegring i de flesta fall beror just på Gilberts. I vissa fall kan det också vara att man har problem med de röda blodkropparna, som i sig kan ha andra orsaker. Men då borde man också ha några andra indikationer och inte en isolerad bilirubinstegring. Gilbert påverkar ju inte de övriga leverproverna, utan endast bilirubin.

Gallsten är såklart också en möjlighet, men de brukar ju påverka också ALP och GT.

Men som du ser går det ju inte att ställa en diagnos på endast blodprov utan man får ju titta på en helhetsbild med symptom och anamnes, som ju din läkare förmodligen har gjort.

@bennys skrev:"är livrädd för framtiden. Tänk om den inte finns, iallafall inte med mig i..?"

Som lekmän på forumet så kan vi såklart inte veta om andra anonyma användares hälsotillstånd eller deras framtid, men baserat på vad du berskriver så förstår jag din oro men att den med stor sannolikhet är obefogad. Du har ju slutat dricka. Med ett fortsatt drickande hade det varit en annan sak. Sen förstår jag att du är orolig ändå, när det finns faktorer som du inte längre kan påverka. Men det bästa rådet jag kan ge dig är att ta kontroll över de saker du kan kontrollera och försök att släppa resten.

Ta hand om dig själv och fortsätt att vara nykter. Oavsett anledningen till bilirubinstegringen så kommer att avstå från alkohol att vara till hjälp. Ta hand om dig själv i övrigt också och försök att njuta av att spendera tid med din lilla tjej nu. Oavsett vilket hälsotillstånd man är i vet man ju aldrig hur lång tid man har kvar. En viss oro kan vara bra, om det gör att man undviker saker som är dåliga för en, men en ständig oro berövar oss ju bara nuet för att vi inte vet vad som väntar imorgon. Men vad har morgondagen för någon mening om den också berövas oss genom oron för nästkommande dag igen?

Är det nu Gilberts du har t.ex. så är det bra att undvika alkohol, men det är ju inget som kommer att påverka dig särskilt mycket i övrigt.
Är de gallsten, så är det också bra att undvika alkohol samt allt för fet mat. Det behöver du ju förvisso också snart få diagnosticerat, men det kommer ju sannolikt inte att påverka dig så mycket heller, mer än smärta och någon operation men långt ifrån den dystopiska bild du målar upp.
Är bilirubinet ett tecken på en hepatocellulär skada, så är den ju ändå i såfall i sin linda med tanke på att inget annat upptäcktes på blodprovet eller att din läkare fäste vid något annat med tanke på anamnes och symptom. OM det nu skulle vara så, är det ju väldigt viktigt att du avstår alkohol, men gör du bara det så har du ju ändå goda framtidsutsikter. Det finns många exempel på människor som gör livstilsförändringar och sedan lever ett långt liv och dör till slut gamla, med och inte av en leverskada.

@Se klart Visst är det obehagligt när balansen svajar? Man blir så jävla rädd med åren också, sannolikt för att man inte ska utsätta sig för farligheter. Stå på en stol fixar jag, men när jag skulle ställa mig på en fönsterbräda för att nå så fick jag nästan svindel.

Trädets yogaposition är perfekt balansträning. På något sätt ska jag hitta tillbaka till yogan igen. Under ett tiotal år utövade jag kundaliniyoga regelbundet. Jag behöver dock en plats att gå till, och de klasser jag har i min närhet passar inte alls in i mitt schema. Just nu känns lotusställningen dock som en utopi 😩 Simning på fredagkvällar funderar jag på också.

Kram 🐘

@Sattva Fysioterapeuten frågade om jag var svullen eller om knät var varmt, vilket jag svarade nekande på. Sen sa han att det sannolikt är artros, men att han måste titta på det. Jag kommer att vara nitisk med träningsprogrammet! Har redan börjat göra en del övningar som jag hittat på nätet.

Att kissa på huk i skogen är en kanonbra målbild också! Det kan jag ha som delmål eftersom det nog dröjer några år innan jag blir mormor 🥰

Kram 🐘

Snuva
Snö
Sovmorgon
Dagens mini-haiku ☀️

Vad du har gjort är att ha tagit ditt livs bästa beslut - om det är så att du tänkt sluta dricka, smussla och må dåligt.
Läs runt här, under fliken ”förändra ditt drickande” finns många som är där du är- i startfasen. Läs och skriv, välkommen hit!

@andrahalvlek jag är faktiskt bombsäker på att du kommer att vara vig som få när barnbarnen kommer. Var inte ledsen, tid finns att gå ner i vikt och att träna.
Men som @sattva skriver så behöver ju jobbet göras. Igår skulle jag hämta en köksmaskin högt uppe i ett skåp. Stod på en barnstol och balanserade och kände för första gången i livet att nu får man faktiskt vara lite försiktig, och träna mer balans.
Lördag idag, njut av dagen! Kram 🤗

@Andrahalvlek Sa fysioterapeuten något om vad han trodde smärtan berodde på? Vad bra att ni har en plan tills förstabesöket. Jag tror ju mycket på att söka professionell hjälp för att få riktad behsndling. Men sedan är det ett egenansvar att följa ordinationerna. Min man gick till fysio m sitt knä. Fick ett hemträningsprogram. Följde det inte. Han hade åtminstone den insikten att inte skylla på att fysion var dålig på sitt jobb för att knät inte blev bättre🤣🤣🤣. Ha ha, jag är lite allergisk mot när patienter söker vård, följer inte behandlingen, har tusen ursäkter, och sedan undrar varför de inte blir bättre🙃. Nu tror jag ju inte att du tillhör den skaran dock😊
Allt du kan göra är ju att jobba framåt. Superbra målbild att kunna ta sig ner o upp från golv vid lek med kommande barnbarn!! Jag träffade en kvinna på jobbet som tränade för att bibehålla förmågan att sätta sig på huk så att hon kunde fortsätta ta promenader i skogen utan att vara beroende av en toalett.

@Varafrisk Tack för pepp ❤️

Druckit alldeles för mycket sedan ca två år tillbaka, gick in i en svår förlossningsdepression efter att min dotter föddes och blev extremt ensam i det nya moderskapet. När hon somnade för natten åkte vinet fram, aldrig någonsin då hon var vaken.

Jag kom ur min depression men alkoholvanorna levde kvar, jag inbillade mig att det bara var med alkohol jag kunde slappna av, somna, vara lycklig, dansa, ja allt som gör livet värt att leva.

För några månader sedan vaknade jag upp med en konstig smärta/tryck under höger revben, hypokondriker som jag är har jag tagit alla turer som finns runt levercancer, levercirros osv.

Tog till slut leverprover som alla var normala (GT, Alat, asat osv), förutom bilirubinet som var något förhöjt. Den dödsångesten hoppas jag aldrig mer uppleva.

Läkaren viftade bort min oro med hur ung jag var och att inga andra prover visade på något konstigt. Jag fortsatte dricka, mycket mer sällan än tidigare, men ändå.

Smärtan under höger revben kommer och går, kan vara fri från känningar en vecka, för att de sedan ska återkomma.

Blev sjuk och gick till vc idag, bad läkaren ta om bilirubinprovet samt blodvärde och andra hälsomarkörer som visade förhöjt värde av bilirubin fortfarande.. kan ju bero på gallsten men det enda min hjärna kan tänka på är att jag supit sönder levern, innan 30 år fyllda.

Idag är min tolfte nyktra dag, det var inte oron för hälsan som fick mig att sluta, utan att jag fick nog av att vara en halv person, en halv mamma, nog av att inte ha energi att hitta på saker med min lilla tjej, nog av att inte vara jag.

Jag saknar inte alls alkoholen, men är livrädd för framtiden. Tänk om den inte finns, iallafall inte med mig i..? Vad har jag gjort?

Mvh
Rädd

@Jennyn Just den där kalla handen ser jag inte som att det är lätt att koppla bort någon. Tvärt om. Annars hade ni väl kunnat prata ut och inte göra en så stor sak av det? Om man går till sina föräldrar och får 100% medhåll missar man nog chansen till utveckling. Att vända spegeln mot någon annan och sedan dra ner draperiet är väl ändå ganska fegt. Vill du verkligen bygga ett liv med en sådan person? Tycker du att du förtjänar sådan behandling? Kommer du må bra i en sådan relation?
🤗

@Andrahalvlek Du är ju bara helt suverän…tror också att du kommer bli specialist på knäartros💪🏻Å du kommer klara av att gå ner i vikt💪🏻

Heja heja dig!

Kram🥰

@Varafrisk Tack för din omtanke ❤️ Jag har knäskydd som jag använder när jag är i rörelse.

Kram 🐘

@vår2022 @Geggan Tack för er omtanke ❤️ Det löser sig på något sätt. Jag är ledsen några dagar - sen blir jag specialist på knäartros! Sjukt motiverad just nu att sköta mat och träning. Nu gäller det bara att hålla i och hålla ut.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Förstår att det känns tufft och kan förstå din känsla. @vår2022 tipsar om knäskydd vilket jag har använt och det känns avlastandet på ngt vis.
Jag har läst en del om artros på 1177 de sista samt googlat för egen del. På Facebook får jag upp massa förslag på knäskydd. Finns ju i sportaffärer, tänker att din fysioterapeut kan säkert rekommendera ngt.

Kram🥰

@Jennyn sådär är det, det går upp och ner. Fortsätt på din inslagna väg och snart når du igen förra inläggets insikter! Vad han känner eller inte känner kan bara han veta. Du kommer att hitta både stöd och kärlek igen. Kram! 🐳

@majken_r Skönt med ledig dag och sol. Här har det snöat och varit naturen i vinterskrud. Det ljusnar upp😁. Ja, att slippa vara bakfull är så himla skönt. Tur att vi kommit över på andra sidan och kan njuta av vårt kaffe i fulla muggar.

Ha en fin kväll❤️

@Andrahalvlek tråkigt att höra att det blivit så tokigt. Vet av erfarenhet från nära vän att det kan ta lång tid o krävs oändligt tålamod. Viktminskning är riktigt bra. Önskar dig verkligen krafter att hålla ut med detta dumma! 🐳👏

@Andrahalvlek Jobbigt💕. Kan du ta Alvedon som smärtstillande och kanske något knäskydd? Kanske finns det någon artrosskola på nätet som kan komma med tips och ideér? Gå med gåstavar som du kan få stöd av? Träna med gummiband? Kram❤️

Nu har jag pratat med fysioterapeuten. Fick en tid hos honom den 1/2 kl 8. Tills dess ska jag göra kortare promenader med lite lägre tempo, men det är ändå viktigt att jag håller igång sa han.

Han tyckte att 7.000 steg/dag fördelat på tre promenader lät rimligt. OM det inte gör för ont. Jag hoppas att det gör nytta. Jag vill verkligen inte bli sittande på grund av smärta. På morgnarna känns knät nästan okej, framåt kvällen värker nästan hela benet.

Blir så oerhört ledsen. Promenader har ju varit min grej. När ingen annan träning har funkat så har jag promenerat. Och nu kan jag inte förbättra flåset ett dugg den vägen, eftersom jag just nu inte bör utöka varken distans eller antal steg per dag.

Lite orolig är jag också. Jag kan i nuläget utan problem stå ut med smärtan, men risken är ju jättestor att jag snedbelastar och får problem i tex höfter istället. Jag anstränger mig för att inte halta, varje steg är en medveten och smärtsam handling just nu.

Värst är nedför, trappor eller backe. Jag har redan märkt att jag medvetet undviker nedförslut och jag studsar inte lika glatt nedför den långa trappan ner till lunchrummet på jobbet.

Det tar nog några år till innan jag blir mormor. Men när jag blir det vill jag vara en mormor som kryper på golvet och lätt tar mig upp igen. Den synen känns som en utopi just nu, och just ikväll är jag riktigt ledsen över det 😢

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Undrar också över hur du har det och mår?💕

Jag känner mig ledsen. Jag läser runt här i forumet och så många har familjer och sambos eller särbos som tycks stå kvar med sina partners trots deras sjukdom. Jag undrar om han ens älskade mig, eller ens såg mig eller hur kunde detta annars hända? Att bara vara nykter garanterar ju inte ett härligt liv. Nu måste jag göra allt arbete ensam, utan någon som vill mig. Det stör mig att jag blivit avfärdad som ett psyko på dethär sättet, att han och hans familj ser mig så. Att ingen undrar hur jag mår och hur det går för mig. Att det var så lätt att bara ta bort mig. Det är inte lätt alltså. Att känna något självvärde.