Senaste kommentarerna i forumet

@majken_r Jag fick känna den känslan nu i helgen. Det som jag oroat mig och tänkt igenom så mycket hur jag ska säga det. Bara min man som vet och nu även en vän. Jag sa ”jag dricker inte” varpå hon svarade ”är du nykterist nu?” Jag kände att nu kommer det och jag kände mig stark men det var ändå lite pirr (som när man säger att man är gravid typ) så sa jag ”Nä det vet jag inte men jag ser ingen anledning att dricka längre”

Kändes så skönt att nu börjar det komma ut, och jag är så säker på vad jag vill eftersom jag fått så mycket bevis på att jag mår så mycket bättre utan alkohol.

Idag märkte jag en ny grej, jag ser saker mer tydligt, som om jag haft lite dimma i synen innan. Är det ett vanligt fenomen i nykterheten?

Kram

@vår2022 Jag brukar se det som att jag var ”lurad” i hela mitt tidigare liv. Alkoholen fick mig att tro att den tillförde något positivt i alla möjliga situationer. Men det gjorde den inte, den gjorde bara allting värre i det långa loppet. Min självkänsla och mitt självförtroende blev sämre. Tröttheten blev värre. Motivationen blev sämre. Oron blev värre. Den gav till slut upphov till panikångest osv. Jag blev typ ett nervvrak pga alkoholen. Det var en extremt befriande känsla när jag efter en tids nykterhet (ca 6 mån) kunde konstatera detta fullt ut. 😍

Kram

Härligt att läsa i din tråd @majken med undantag för sjukdomen då, krya krya 💞
Jag blir ofta förvånad av att nästan varje person som kliver in på forumet har så mycket funderingar kring vad hen ska säga till andra. Men jag har glömt bort hur det var. När jag tänker efter minns jag att jag till och med ”varnade” andra inför aw- ”ja för mig blir det då alkoholfritt” som om jag
1) hade redovisningsplikt
2) skulle förbereda andra på att jag inte fullt duglig i aw-sammanhang.
När jag tänker på det nu känns det främmande. Iofs går jag inte så ofta på aw längre. Det beror inte bara på post-pandemi utan också att jag inte uppskattar det så mycket, och det starkaste skälet var ofta just att få ett legitimt skäl att dricka mitt i veckan.
(Om någon hade sagt då, att mina aw-tillfällen kommer att minska med 90% när jag blir nykter hade jag säkert deppat ihop men det är inte deppigt alls.)
Heja dig! Kram 🥰

Ligger i soffan efter en långpromenad med maken och hunden. Har tänt en brasa och dricker mitt eftermiddagskaffe. Ska snart göra en insats och putsa fönster innan det är dags för att sätt adventsdekorationer om några veckor. Reflekterade i mitt stilla sinne om livet. Att mitt liv för drygt ett år sedan såg så annorlunda ut. Jag skulle legat i samma soffa med ett glas vin bredvid mig och påfyllningen skulle ske inom kort. Just för stunden skulle det kännas rätt skönt att ta det första glaset och känna att tankarna skulle sluta gå. Bara domna bort lite och glömma att det skulle sluta precis som varje dag gjort i åratal. Ångest, skuld, skam och ågren skulle komma och hälsa på, same procedur as last day.

Mitt liv för över ett år sedan känns så avlägset och jag kan nästan inte förstå att det var jag som hade huvudrollen i mitt liv då. Samma jag, men ändå inte samma. Idag tänker jag att alkoholen gjorde mig sjuk psykiskt, hjärnan blev så påverkad och förgiftade den. Förlamade alla hjärnkopplingar och signalsubstanser. Alkoholen är så bedräglig och förgiftningen sker så subtilt. Den dra dig långsamt och sakta in i ett beroende och du märker inte vad som sker förens den dag du sitter fast ordentligt i alkoholträsket. Och då är det jävligt svårt att komma loss och dra dig upp ur träsket. Jag trodde ibland att jag psykiskt sjuk och jag såg ingen väg ut. Jag förstod att alkoholen påverkade mig psykiskt någonstans, men inte att den påverkade mig så mycket som den verkligen gjorde. Att jag skulle vara beroende var också svårt att förstå och ta till mig. Nä, mer psykiskt sjuk var jag nog. Drack bara lite för mycket ibland. Imorgon ska jag inte dricka. Bara ett glas till idag…

När jag slutade dricka insåg jag att jag inte var psykiskt sjuk. Det blev så oerhört tydligt. Idag är det en annan procedur varje dag. Vaknar nykter varje dag, mår bra och har ingen ångest, skuld, skam eller ågren. Ser fram emot vad dagen har att erbjuda och njuter stort av mitt morgonkaffe. Trivs med mig själv och med mitt liv som det är. Känner glädje och tacksamhet över att jag tog chansen till ett nytt och bättre liv. Samma jag, men ändå inte samma. Jag är beroende och kan inte dricka alkohol för då blir jag psykiskt sjuk igen. Det är alkohol som är sjukt, men inte jag.

Nu ska jag upp ur soffan och putsa lite fönster. Ha en fin söndag!❤️

Lite stabilare situation. Salva bara tre ggr/dag, ögat bättre men varning för långvarigt. Kan försiktigt börja läsa. Med metastaser gör vi som förut, tar en dag i sänder o är glada för det vi har. Nu är nu. Märker att viktnedgång lite planar ut men det är ju helt rimligt. Maktordningen ändrar jag inte. Ska göra en liten resa i veckan, bla för att äntligen hitta en fin natursten till mammas grav. O hälsa på kär väninna. Och gå på workshop. Ljus i mörkret till alla!

@majken_r Bra sagt, det är uppriktigheten mot mig själv som räknas. Så är det. Jag kände också precis som du i början, skammen och att man måste vara uppriktig om varför man inte dricker. Men insåg också ju längre jag varit nykter att det är faktiskt min ensak. Min integritet som du säger. Att man själv sätter gränsen för var den ska vara. Min nykterhet har också ökat min självkänsla och mitt självförtroende och därmed också min stolthet över att lyckas sluta dricka. Jag tycker det är skitstort! Jag bär den stoltheten inom mig och därför är det lätt att säga nej tack! Svaret blir så tydligt och kraftfullt så det går inte ta ta miste på vad jag vill😂. Och vid frågor på det blir svaret lika stolt och kraftfull, jag dricker inte alkohol, och då blir det inte fler frågor. Skammen är som bortblåst och fick slå följe med alkoholdjävulen dit pepparn växer. Jag har också andra glasögon och annan radarn nu som nykter, det är tydligt vilka som har problem med alkohol. Känner en slags sorg för dem, men också en slags lättnad över att jag kommit ur detta.

Ha en fin söndag och krya på dig!❤️

@Varafrisk Boken har jag inte läst men tänker att jag ska läsa den vid tillfälle. Han verkar förstå och se beroendet från så många perspektiv, det är verkligen intressant. Kanske ska du ändå läsa fler sidor?😁.
Kram❤️

@majken_r Ja, det är intressant. Jag tänker att mitt alkoholberoende tills största del beror på ärftliga faktorer främst från min pappa men även från min mammas sida. Jag upplevde ruset som riktigt härligt de första gångerna och fick en kick av det. Var en partyprinsessa och gjorde tokiga saker. Min blygsel släppte helt, men shit vad med ångest jag fick efteråt! Det dracks inte speciellt mycket hemma, mina föräldrar var skilda, bodde hos mamma. Det finns knepiga relationer och mycket som jag fått reda ut i inom mig som vuxen, men inget direkt traumatiskt. Drack som äldre för att lätta upp känslor och fly, men mest för att jag blivit beroende och den onda psykiska spiralen med ångest och skam som alkoholen för med sig. När jag slutade dricka och blev nykter lättade mitt liv från ångest, skuld och skam. Det är så tydligt att det var den absolut största orsaken till mitt psykiska dåliga mående. Det blev så oerhört mycket lättare att ta itu med mitt ”bagage” som nykter, med stabil hjärna och känslor förankrade i verkligheten. Att vara beroende är förvillande likt att vara sjuk psykiskt, men det bedrägliga är att man inte kan se det själv. Jag blev frisk från min ”psykiska sjukdom” som alkoholen framkallade. Tack och lov för det!❤️

@Andrahalvlek Man lite flyger fram, lite mer stolt och rakryggad🦸🏼‍♀️

@majken_r Visst är det befriande att inse att vi inte har någon redovisningsplikt!? Vi berättar precis så mycket som vi själva är bekväma med, och skammen är noll. Jag är enbart stolt över att jag har tagit ansvar för mitt psykiska mående. Att jag tar hand om mig på bästa sätt.

Jag, precis som du, var i början helt skräckslagen inför att jag skulle behöva säga nej tack. Vad skulle jag säga? Vad skulle jag skylla på? Jag minns hur jobbigt det kändes de första gångerna, och jag minns att oron var helt obefogad. Så mycket oro som vi har burit runt på som har varit helt obefogad. Inte konstigt att stegen känns lättare när man har slängt av sig den bördan.

Kram 🐘

@vår2022 Ja det är så fantastiskt att det verkligen är så som dom säger som varit nyktra länge. Att man får livet åter efter att alkoholen sakta men säkert förstört ens självbild, självförtroende och självkänsla, man tydligt se att det ”ända” man behövde göra var att sluta dricka, med ett jävla tålamod och målet inriktat på att komma ur tunneln, mot ljuset, livet och allt det fantastiska man kan göra av sitt liv.❤️
En riktigt fin söndag till dig med🥰

@majken_r Ja på något konstigt sätt hade jag accepterat att livet var så som det var, man jobbar och sen dricker man. Jag var nöjd så, jag tänkte till och med att livet var bra och att ”visst jag kommer dö tidigt men barnen hinner alla fall bli vuxna”
Så fruktansvärt sorgligt.
Till och med ångesten kunde jag leva med för jag viste att jag snart kommer få bedöva den och då mår jag bra igen.
Stor kram till oss som äntligen fattade, äntligen vaknade upp och äntligen tog tag i oss❤️

@vår2022 Jag har hans bok ”Alkohol, droger och hjärnan - Tro och vetande utifrån modern neurovetenskap”. Har nämnt boken i min tråd. Har endast läst några sidor i boken…så intressant att du har lyssnat på honom.

Kram💕

Vaknar tung i huvudet och med halsont..inte så konstigt med tanke på en vecka med snörvligt barn.. Blir en lugn dag vilket känns skönt.
Tänkt på att jag numer har noll problem med att säga nej till vin bland folk. Hur det så enkelt, och sant, bara kommer något i stil med ”nej tack, jag mår inget vidare av vin” eller ”det ger mig sömnproblem”. Förra året när jag hittade hit upptog det mycket tid att fundera på detta. Hur skulle jag säga?? Förstår ju att det handlar om skam, att bli blottad. Nu finns det inte kvar. Integritet har jag, den är också mer självklar. Jag måste inte berätta för någon om mitt beroende. Att jag får bestämma det själv. Också en viktig insikt. Tidigare kände jag att då skulle jag skämmas för det, att jag inte var uppriktig. Men nu vet jag att jag väljer. Att min uppriktighet mot mig själv är den som räknas.
Nu blir det Alvedon och kaffe och en dag i soffan. Tur hunden finns så jag kommer ut en liten sväng 😅🍂

@vår2022 ska lyssna! Så nyfiken på det du skriver att han tar upp. När man, som jag, inte fastnat i beroendet pga tex flykt från svåra känslor efter tex trauma, så är det intressant att få lite klarhet i hur min hjärna fungerar. Det ändrar ju ingenting men gör det begripligt. Jag har varit en som utan större tillväljning kunnat dricka mycket, alltid glad och med energi. Tack och lov så blev mina bakfyllor allt mer vidriga även av liten mängd. Har väl först de senaste åren haft problem med alkohol men enligt denne man så var mina risk-tecken kanske mer uppenbara än jag trott. För innan de sista åren hade jag inga problem med att inte dricka, eller att sluta i tid. Kunskap hade troligtvis gjort mig mer uppmärksam på det och kanske hjälpt mig tidigare. Tack för att du delar, alltid intressant🤗
Hoppas du får en skön söndag! 🍂🤎

@Himmelellerhelvette Men, wow! Vad härligt och varmt du skriver, är så glad för din skull❣️ Visst är det otroligt hur livet utan alkohol kan vara? Jag tänker ofta på det, att jag liksom aldrig tänkt att det livet kunde vara bra? Mest att det skulle innebära förlust och en del tristess. Men icke! Heja dig och stor kram!💪🏼🤎

@Himmelellerhelvette Vad skönt att du äntligen blivit helt frisk igen. Du har verkligen fått dras med det ena viruset till det andra. Så härligt att du mår så bra och är så glad, att kärleken spirar mellan dig och din man💕. Det är så jag känner när jag skriver att jag fått livet åter. Minns att min man sade till mig, det var runt 6 månader nykter, att han tyckte att jag såg så avslappnad ut i ansikte och kropp, att jag såg fri ut och var mig själv. Och det stämde på pricken. Jag gömde mig inte längre bakom en fasad, med ett hemligt liv och med undertryckta känslor och som kom ut obetänkta och på fel sätt i fyllan. Den olyckliga och ångestfyllda vår22 fanns inte längre. Tänkt vad fantastiskt att nykterheten kan ge oss livet tillbaka och vad tydligt det är att alkoholen förstör och sakta, sakta förgör oss.

Så härligt att du är kär i dig själv, det är det som även gör din man nykär i dig❤️. Ha en riktigt fin söndag🍂

Tack @Varafrisk ❤️

Kram 🐘

Tack @Vjlo ❤️

Kram 🐘

@Vjlo Pust. Ibland ska man ha almanackan på sin sida. Och vi borde propsa på att Systembolaget har stängt på lördagar - för folkhälsans skull.

Vissa känslor är extra svåra att härbärgera. Man upplever att alkohol är en quickfix, men man fastnar tyvärr i känslan istället för att ta sig igenom den. Man trycker ner känslan i något skrymsle i kroppen och där ligger den och bidar sin tid, och resulterar i värsta fall i ångest som man sen inte kan ta itu med för man vet inte ens orsaken längre.

Jag minns min pappa som konstant frustrerad och irriterad när han var nykter. Några timmar varje dag var han ju tvungen att vara nykter, i bästa fall. Han var ryckig och tvär i sina rörelser, fräste och snäste av allt och alla. Vistades man i samma rum som honom kunde man riktigt ta på den dåliga stämningen. Hans bitterhet över hur livet blivit.

Om man frågade honom om vad som var fel snäste han ”ingenting”. Om man frågade varför han var sur snäste han ”jag är inte sur”. Jag har alltid tänkt att han inte ville dela med sig, att han inte ville prata om sitt mående eller orsakerna till det. Men på senare år har jag mer tänkt att han faktiskt inte visste hur han kände och tänkte. Allt tog sig uttryck i hiviga rörelser och snäsighet, men han visste inte ens själv vad det var som skavde egentligen. För inom några timmar hade han hällt alkohol på alla känslor och tankar och dimman tog över. Tills nästa gång.

Det handlade inte om att han inte ville dela med sig, eller få till en förändring. Han kunde inte. Inte ens psykologen lyckades locka fram något ur honom. Psykologen hörde av sig till min mamma efter pappas död och berättade just det för min mamma. Att han inte lyckades nå in i honom - få honom att lätta sitt hjärta.

På något sätt ger det mig ett lite lättare hjärta. Han betedde sig inte så av illvilja. Han betedde sig som han gjorde för att han inte var kapabel att bete sig annorlunda. Att som barn uppleva att ens förälder väljer alkoholen framför en själv är en insikt som är tung att bära. Men det blir lite lättare om man förstår att det varken var medvetet eller av illvilja. Det handlade om oförmåga.

Du har snubblat på en skavig knut nu. Du måste ha tålamod och låta den skava lite till innan du lyckas knyta upp den. Du kommer att lyckas, bara du har tålamod. Om du häller alkohol på knuten blir den bara ännu tajtare ihopknuten.

Kram 🐘

Varmt Grattis t alla dina 1001 dagar! Starkt jobbat! Kram❤️

@Andrahalvlek @Kennie @annacananda
Tack snälla🥰

@Vjlo lärdomen... hur lätt är det inte att kortsluta hjärnan... och jag är nog trots allt glad det gick som det gick, att inget hände... och jag istället fick fortsätta vara lite arg, ledsen o frustrerad. dog ju inte direkt av de känslorna ;-)

12 veckor + 2 dagar typ...
Det kunde faktiskt blivit noll igen utifrån mitt eländiga humör ett par dagar, där jag i lördags faktiskt bestämt mig, jag skiter i att... åkte iväg med bilen till en annan stad (för man vill ju inte bli påkommen), velade hit o dit i tanke, nej jag ska bara ta en promenad vid havet, men jo, jag kan... så det slutade med att jag svängde in på bolaget, men tomt det var där... och ja just det är stängt för det är allhelgonahelgen. Pust, lättad och glad faktiskt.

Inget blev ju sämre av att jag inte fick slösa bort en kväll i dimman. Kanske inget blev bättre heller, för jag hade en del jobbiga tankar att sortera som. jo det blev bättre av att jag fick sortera dem utan dimma. Faktiskt störd på det mesta i mitt liv, höll mig på min kant igår från vänner och bekanta, för jag kände väl inte att jag skulle säga bra saker. haha..

Nu söndag morgon, solen går nog upp någonstans bakom det gråa molntäcket även denna dag. Om någon eller några timmar är det dags ta och bylta på mig lite ytterkläder, och gå ut och känna på vädret och se om humöret kan återvända.

1001 grattiskramar!!

🌟@Himmelellerhelvette Vilken underbar läsning! Det lyser extra om skärmen! 😉
Dag 90 - det är en enorm prestation och jag är så glad för din och din makes skull!
Jag är så enormt inspirerad och ser fram emot att fortsätta kontakten här på Forum framöver! 🌟🌟