Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek det är väldigt härligt att läsa dina inlägg! (Förutom värken då🙌🏼) Skrattade till när jag kom till att du lyssnat på ljudbok om smärta, ev förebyggande😅 Gillar din nyfikenhet och värme. Kram!🍂🤎

Hej, hej hallå dagboken, jag lever. Först och främst tack @Andrahalvlek för du varit och kikat in och tänkt på mig.
Det har varit en tufft år för mig också. Jag har tappat fotfästet lite igen. Allt som fungerat så bra under ett par år har på nått sätt glidit iväg. Träningen som varit en sån drivkraft har varit jättetung. Jag har ifrågasatt hur mycket all tid jag lagt på den är värt. Jag funderar massor på stora tankar om livet. Barnen börjar bli stora. Vad är egentligen de väsentliga delarna jag vill prioritera innan det är för sent. Motivationen till träningen som funnits så länge har gjort att livet fungerat väl men dagarna bara rinner iväg. Nu har resultaten av träningen stannat av efter de första guldåren och motivationen har sakta försvunnit i samma takt trots att jag fortsatt in i det sista att satsat mer och mer och lagt en så stor del av min lediga tid. Jag nådde en punkt när jag var tvungen att ge upp det där, det fanns ingen rimlighet i att satsa mer som familjefar med heltidsjobb.
Jag har inte slutat gå dit, jag köpte ett nytt årskort för bara ett par veckor sedan men min drivkraft är borta. Jag går dit för jag vet att jag måste. Min väska står alltid packad i hallen och jag tar den i handen utan att tänka när jag åker till jobbet för jag vet att jag måste annars faller allting.

Många gånger, när jag går in i mina toppar, när jag plötsligt känner mig glad, energisk, social och allt liksom klarnar som en sol som tränger sig fram genom molnen då har jag en tendens att ta på mig massor av saker. Boka in träffar, aktiviteter och starta projekt. Det når alltid en punkt när energin tar slut och toppen övergår till en mindre panik av allt jag plötsligt inte längre vill. Det enda jag kan tänka på då är att jag vill vara ifred, avsäga mig alla saker jag nyss tagit på mig och sätta mig ner hemma och bara vara. Tillslut når jag dit när jag antingen lyckats genomlida sakerna jag bokat eller avsagt mig dem och sitter hemma i mitt lugn. Det går en dag eller två sen inser jag att jag inte alls är en person som bara kan "vara". Jag måste drivas av projekt och mål, då och bara då lever jag. Det är en knepig rundgång som är svår att hantera.

För att gå vidare lite till varför jag från början befinner mig här just på detta forum. Vad ska vi säga, jag har inte tappat kontrollen men jag dricker mer på helgerna än vad jag tänker att jag vill göra på måndagen, kort å gott. Jag har haft betydligt mer problem med ångest detta året än på länge och jag vet hur alkoholen påverkar det. Jag tänker hela tiden att jag ska hålla upp med mitt helgdrickande för att se om jag kan vända saker och ting men jag lyckas inte. Det är den där tomheten som infinner sig på fredagskvällen när jag tänkt att jag skall låta bli. Det är ju den där känslan som de flesta känner igen sig i. Längtan till helgen som driver en genom vardagens måsten. När jag då når fredagen då jag tänkt vara nykter så är det som att allt det jag längtat till försvunnit och då blir jag ju rädd för där jag är nu. Trots det är det totalt problemfritt att ens tänka på alkohol söndag till torsdag men när fredagen kommer är det som att slå på en strömbrytare. Jag vill inte vara beroende av alkohol om det så rör sig om två dagar i veckan men det klarar jag inte att bryta just nu och jag funderar nästan dagligen på lösningar.

Jag känner mig allmänt trött, omotiverad och tom. Jag har ingen drivkraft just nu. Det måste väl vara därför jag inte har motivationen att bryta helgens mönster, jag ser inget syfte med det trots att jag vet att det föder min ångest kommande dagar.
Jag har tänkt ett tag att jag borde kontaktat min läkare men nu har jag nyss fått tid för mitt årliga rutinbesök på vuxenpsyk så då får jag förhoppningsvis chansen att prata lite och kanske boka in några fler samtal. Kanske justera medicinen.
Jag måste verkligen hitta drivkraft i något snart. Jag känner tack och lov att jag åtminstone lärt mig något senaste åren som jag tagit med mig in i denna tuffare perioden. Att vara snäll mot mig själv. Inte jobba mot min kropp. Prioritera de fajter jag tar med både mig själv och andra. Vara stark när jag känner mig stark och snäll när jag är svag. Det har nog hjälp mycket till att jag inte hamnat nere i avgrunden än.

Tack snälla @Himmelellerhelvette ❤️

Kram 🐘

Så bra jobbat @Andrahalvlek❣️Du är en superförebild❤️

Tack för era kommentarer! Då är min magkänsla inte "fel" om detta. Går man och känner att det inte känns bra flera veckor i förväg, ja då är det inte bra. Chefen får helt enkelt acceptera att alla inte är lika bekväma att sova med vem som helst.
Dessa ändlösa möten gör mig galen. Ibland känns det som att syftet är att fylla tiden. Och det finns det verkligen annat att fylla den med!

Idag visade vågen -3 kg sen den 1/9, tjoho! Jag har från och med idag utökat mitt styrkepass direkt efter morgonpromenaden med 3 styrkeövningar och 3 strechövningar, plus de kettlebellsvingar som jag har gjort i flera veckor nu. Jag gör nu 6 x 10 svingar med kettlebell mellan benen.

Det onda i ryggen är puts väck och det onda vid sidan om knät, som jag började känna av för några veckor sedan, har också gått bort. Hurra! Nu ligger jag kvar på den här nivån, den känns hållbar över tid. Så länge som jag jobbar kl 13-17 (till den 15/1) så är det här en perfekt start på dagen. Upp ur sängen, på med kläder och iväg på en rask 30 min promenad. Direkt när jag kommer hem 15 min styrka och stretch.

Det revbensonda är nästan helt borta, även om jag känner det på en viss punkt vid vissa rörelser. Det är dock inget som hämmar mig ett dugg längre. Uppförslutet på morgonpromenaden klarar jag av lätt som en plätt jämfört med i början, då jag pustade och stånkade och till och med pausade på mitten.

De senaste dagarna har jag samtidigt lyssnat på boken ”Överlista smärtan” av Carin Hjulström och Karsten Strömbäck. Förra gången jag lyssnade på den hade jag inte ont. (Fråga mig inte varför jag lyssnade på den då, kanske i förebyggande syfte?) Nu har jag ont och allt som det talas om i boken går rakt in i mig - och jag blir sjukt motiverad att röra på mig ännu mer.

Men jag måste hia mig, jag måste ta det i småbitar. En elefant äter man enklast i småbitar, även om det är jag som är elefanten 🤣 Att mitt nick skulle stämma in på min fysiska status, och min känsla inför min kropp, hade jag aldrig kunnat drömma om när jag valde mitt nick. Men en elefant kan trots sin enorma kroppshydda vara smidig! Det är min långsiktiga målsättning.

Ur boken: ”Smärta är en signal med ett kraftfullt budskap om att vara försiktig. När något gör väldigt ont känns det naturligt att dra sig tillbaka och ligga still tills smärtan går över. Men intuitionen leder oss inte alltid rätt. Forskaren och psykologen Rikard Wicksell har vigt sin forskargärning åt långvarig smärta och han berättar att den enda metod som verkligen fungerar vid långvarig smärta är rörelseexponering.”

Förutom att jag har haft specifikt ont i ländryggen och högerknät så har jag ju haft en generell värk som mer har känts i hela kroppen. Som en träningsvärk i hela kroppen, en värk som sannolikt utgår från muskler eller bindväven. Jag har märkt att den värken korrelerar med min mentala trötthet.

Mentalt trött = mycket värk i ben och fötter. Precis som kroppen skriker åt mig: ”Vila för fan, människa!” Och då är jag oftast tvungen att göra det. Oftast känner jag så på kvällen efter jobbet, och då tar jag det lugnt. Efter en natts sömn är värken borta. Min psykolog sa att många av hennes patienter vittnar om att mental trötthet och värk i kroppen går hand i hand. Och faktum är att SSRI-medicin har lindrande effekt på just generell värk. Det sitter i huvudet alltså!

Jag har en viss ”igångsättningsvärk” dock. En värk som känns i ben och fötter när jag har legat eller suttit en tid. Jag stapplar då fram som 80-åring. Det ska bli spännande att se hur den värken utvecklar sig, den går ju över efter några raska hundra meter. Mycket märkligt fenomen. Nu när jag så tydligt märker att den värken klingar av när jag pumpar igång kroppen, så känns det inte lika oroande och hämmande. Jag grubblar inte lika mycket över det helt enkelt, jag gillar läget och börjar knata på.

Kram 🐘

Livet liksom rusar just nu..det är ok men jag är glad att jag lärt mig skapa tid och utrymme för återhämtning och nyfikenhet. Har en smärtsam, sorglig och skrämmande situation nära mig. Men jag är i den, flyr i inte. Men kan också lämna den och vara i annat. I livet och det ljusa. Fylla mig med kärlek och kraft. Att inte dricka vin är en stor anledning att jag på riktigt kan ta hand om mig och min familj. Klar i huvudet och i hjärtat. Nu ut med hunden och sen en träff med en vän. Det blir bra🐶🤎🍂

Tack alla för stöd! Det värmer o den hallonröda tröjan lyser i novembermörkret.!🐳🐳❤️❤️🙏🙏

@Geggan Så tunga besked..varm kram och omtanke till dig🤎

@Se klart Det är väldigt givande för mig att få ta del av dina reflektioner och tankar, hjälper mig i mina egna funderingar så tack för att du delar🙌🏼 Katter, så mysigt och friskt! Djur och barn har en finfin förmåga att hålla en i närvaro här och nu. Kram🤎🍂

@Sattva låter helknäppt att dela rum med kollega?! Bra att du vägrade! Låter som din chef behöver en ”krånglig” människa som du i närheten, att ha en vettig förebild och förhoppningsvis lära sig nytt (fast det såklart inte är ditt ansvar)
🍁🤎

@Sattva Otroligt dåligt att ni förväntas dela rum med random kollega 🤬 Har nog aldrig hänt i hela mitt yrkesliv om jag ska vara ärlig, enrum är standard. Och det var bra gjort av dig att ifrågasätta möten som är meningslösa för att de inte leder någonvart.

Apropå chefens reaktion. Tänk så här. Problemet ligger hos henne. Inte hos dig. Det är hon som behöver träna på sitt tålamod, lyhördhet och empati. Det är hon som sannolikt mår sämst av er två. Du tog ansvar för ditt mående genom att kräva enrum och att slippa delta i meningslösa möten. Bra gjort!

Kram 🐘

@Sattva Såklart att du ska ha ett eget rum, hemskt att bli ihopparad med kollega (även också om man gillar den) Arbetsmiljö gäller väl också vid övernattning.... Bra att du sade ifrån! Jag vet faktiskt inte om jag själv vågat men känner precis som du och hade heller inte kunnat sova och det behöver jag ju för att orka. Det där med mimik och ord... 🥰

@vår2022 Stort grattis till ett helt år i nykterhet👏🎊👏🎊👏🎊! Du har målmedvetet gått från klarhet till klarhet och kommit till en så mycket bättre plats i livet! Du inspirerar mig (och många andra här) till att följa i dina fotspår. Du är en bidragande orsak till att jag fortsatt kämpa och inte givit upp. Ditt pepp i min tråd och dina kloka reflektioner här på forumet i kombination med att du delar med dig av dina ” framgångsfaktorer” är och har varit guld värda. Önskar jag kände dig i verkliga livet för du verkar vara en rolig, sann och hÄrlig vän. Det är så härlig läsning att du nu går in ditt andra nyktra år och det ska bli spännande och inspirerande att följa dig även här (hoppas du hänger kvar här...). Du har visat att det går att bli nykter utan att sakna alkohol eftersom livet blivit så mycket mer och bättre utan. Än en gång stort grattis och fy tusan vilken inspirerande förebild du är🙏🌱💕💕💕💕💕

Bra gjort! Helt bisarrt att behöva dela rum med random kollega om du frågar mig. Dessutom bra att ifrågasätta möten, finns en tendens i dagens arbetsliv att lägga orimligt mycket tid på det...

@Se klart ❤️🌸💞

Tog ansvar för mitt mående o bad chefen om eget rum på kommande utvecklingsdagar om några veckor, med 1 övernattning. Jag sa att jag sover dåligt o behöver få sova förvatt orka resten av veckan (övernattningen är tis-ons). Hon snörpte på munnen o sa överdrivet käckt " Visst, inga problem, det fixar jag". Tala om diskrepans i ord o mimik. Inteben fråga om hur jag har det, ingenting. Till saken hör att jag igår var "besvärlig" antar jag. Ifrågasatte möten som jag tycker inte leder nånvart.
Så nu ska jag klappa mig själv på axeln att jag sett till att jag kan få sova ostört. Kunna dra mig tillbaka. Men jag vet samtidigt att hon tycker jag är krånglig.
Själv har jag jättesvårt att förstå att man automatiskt ska paras ihop med en random kollega att dela rum. Jag är inte tight med någon. Vi får dessutom aldrig välja själva. Får veta när det är dags att checka in. Tortyr för en sådan som jag.

@Se klart Jag har sett när ett isberg kalvar och det är verkligen en mäktig syn. En sådan naturkraft som är omöjligt att stoppa. En börda som blivit alltför stor av olika orsaker och som måste släppa taget. Skönt att du fått det stora dokumentet på plats och kan släppa taget om det. Du har gjort din del och allt du kan och bäddat rent för framtiden, med eller utan dig. Bra gjort! Fint av dig att också vara storsint mot HR-chefen, det visar på trygghet, mognad och att vara på en annan nivå.

Ha det så skönt på landet och njut av dina små kissekatter. Det kommer att bli bra det här❤️

@Se klart
Inte utbränd av ditt inlägg jag heller. 🌷
Intressant att läsa hur du upplever ditt yrkesliv och tänker kring framtiden.
Kram

@Geggan Så tufft du/ni har det! Mina ord räcker inte riktigt till..Men skickar en varm innerlig kram❤️🙏🏻

Stort tack för omtänksamma och kloka kommentarer @kaveldun @sattva och @geggan☺️
Idag lossande något sådär som när ett isberg/glaciär kalvar, har ni sett det nån gång? Nåt släpper och glider och dunsar nästan som i ultrarapid innan det när vattenytan. Jag har tänkt på olika saker i helgen som jag även kunnat landa i min verksamhet. Jag bäddar fint för nästa år- om jag inte skulle vara kvar, och om jag skulle vara kvar, så skönt med rena lakan.
Lämnat ifrån mig ett rätt stort dokumenten kring budget och framtid- så himla skönt att få det på plats. Skriva ner och dela.
Mailade min HR-chef och tackade för att hon lyssnar. Det är ju värdefullt även om jag inte tycker hon excellerar i sin roll, men visa uppskattning har ingen dött av även om man kan tro det på våra chefer.
Men efter den här helgen som rymt så mycket av olika roliga saker- så antog arbetet sin rätta och rimliga proportion.
Jag läser men hinner inte skriva så mycket i andra delar av forumet. Men till alla som är på sina första dagar, veckor, månader.
Jag håller så hårt på er. Bäst är ni, ni kommer att landa i insikt efter insikt, som @torn är bra på att plocka upp. Gör ni inte det- bara att hålla ut ett tag till.
Nu ska jag läsa Carina Rydberg. Imorgon blir det kontorsarbete samt åter till landet. Åh det blir bra.
Kram och tack igen för att ni läser och skriver här hos mig 🐥☀️👵🏼

Åh så mycket på en gång för dig @Geggan!
Och för er båda!
Styrkekram och hopp om bättring för dina ögon.
🌾🌾

Skickar hopp och förtröstan och en väldigt varm tröja i 100% kashmir- den är eventuellt röd, som varma hallon 💞

Tisdag!
En till halvtråkig dag har gått till sin ända. Funderade på om det var ish 2veckor sedan jag hade samma känslan kroppen, den där ”måste fucka ur” känslan. Lite klurigt beskrivet. Men jag vill känna igen känslan ändå. Verkar vara att jag lever i cykler. Kanske har det att göra med hormoner?
Oklart men kommer inte ta någon action på tristessen denna gången heller. Bara att glida på vågen :)

Kan eventuellt tackat ja till en dejt på söndag. Oklart i skrivande stund om jag tackade ja pga tristess eller om jag faktiskt vill dejta någon. Får sova på saken helt enkelt.

Fick tränat på lunchen idag iaf! Varningen heller skitroligt men vet att det gör gott i längden. Så jag är nöjd.

Har även noterat tankar där jag ser mig själv dricka vin, inte ett sug eller en önskan. Bara visioner i mitt inre lixom. Klurigt att förklara. Jag tänker en del i filmformat typ.

Jag antar att det 1, är uttråkad jag som vill hitta en snabb lösning på snabb dopaminutsöndring.
2, jag har hela mitt liv blivit inpräntad från samhället och familj att vin är lösningen på typ alla känslor vilket jag förstått är falskt.

Tror även att jag kan funkar upp min dopaminutsöndring i hjärnan och gått så långt att min hjärna istället för att bli glad strävar efter ekvilibrium och jag kommer aldrig längre kunna skapa det ”ruset” som hjärnan kunde förr. Tror att min tolerans är alldeles för hög för att någonsin kunna gå tillbaka eller vad man nu kan förklara det som.
Men det känns okej. Faktiskt. Det känns mer än okej. I fucked up men jag behöver inte fortsätta leva i den cykeln längre. Skönt det!

Dag 2 på 5veckors utmaningen går bra, det rullar på. :)

Ta hand om er,
/Ella

@vår2022 Det tror jag också. Ödet har haft en avgörande del i många viktiga beslut jag har tagit i mitt liv. Det gäller bara att öppna sina sinnen - och ta chansen när den dyker upp.

Jag har aldrig ångrat ett livsavgörande beslut. Jag är inte lagd åt det hållet. Vägen till beslut kan vara dryg, men när jag väl bestämt mig är det fullt ös framåt.

Kram 🐘