Senaste kommentarerna i forumet

@Blenda Så fint du skriver, kloka tankar. Tro, hopp o kärlek till dig 🍁

@Geggan @Sattva @Andrahalvlek Glad att ni finns, det värmer🍁🙏🏼

Jobbigt @Blenda . Låter som om du har det riktigt besvärligt. Bra ändå att du har identifierat den där inre kärnan. Det är början till bättring. Önskar dig lycka till! 🐳😊

Kära Forum-vänner. Jag läser varje dag. Varje morgon kollar jag senaste kommentarerna.
Och jag kämpar vidare. Inte i första hand med alkoholen, jag vet nu att den inte är lösningen.
Men livet är svintufft. Får smäll efter smäll så snart jag rest mig på nio.
Försöker frigöra mig från både ex-man, dominant mamma och all min egen skam, skuld & otillräcklighet. Brottas med självömkan. Med dåligt samvete. Med sorg. Med att försöka få firman på likvida fötter efter väldigt jobbiga tider. Igen...
Tror att jag – trots allt – innerst inne har skapat en (mikroskopiskt liten) hård kärna av självrespekt. En kärna som jag hoppas och tror kommer att växa sig starkare och ta mig vidare i livet. Det finns inga enkla lösningar eller klämkäcka råd som hjälper mig. Det enda jag vet är att jag bara kan ändra mig själv och min inställning till resten av livet. Mina behov är lika viktiga som alla andras. Så lätt att skriva, så svårt att göra. Insikt är inte samma sak som förändring, men dock en start.
Tro, Hopp & Kärlek till er alla!

@andrahalvlek och @sattva tack 🙏🏻 Jag tar det där med vila i- på orden och idag blir en dag på lite lägre fart- långpromenad och ett litet lapptäcke av mina små katter i soffan, återhämtning tänker jag är just att hämta åter, och så känns det. Hämta tillbaka sig själv efter långa dagar, många möten, en del nytt (och dumt) på jobbet.
En bra sak är att jag senaste dagarna vaknat utvilad vid halv sju. Trodde knappt det fanns andra sätt att vakna än baxa upp medvetandet till ytan och tvinga sig själv att starta dagen.
Kram alla!

@majken_r Härligt!🌟🌟🌟

Grattis @majken_r ! Ja, nu är det bara framåt som gäller. Väldigt skönt att slippa trixa. Beslutet är fattat. Kram! 🐳❤️

@Se klart Vila i de fina resultaten på undersökningarna, och vet att det du gör är bra. Det räcker!
Sedan tror jag att om man nånstans inne i sig har kommit fram till att man är klar på arbetsplatsen/ med ledningen, så tappar man lätt gnistan. Styrfarten som man gått på länge liksom försvinner. Med det inte sagt att det inte kan ta fart igen, om förutsättningarna förändras!
Det där med viktiga datum. Jag kan aldrig minnas min pappas dödsdatum. Fast det ju är ett superviktigt datum för mig! Jag vet på ett ungefär vilket datum i oktober det är. Men får fråga mina syskon varje gång. Jag lägger ingen värdering i det.
Det är ju jättebra att ert bröllopsdatum står i ringen, så vet ni båda nu! Ja känslan för den andre går ju lite upp o ner. Huvudsaken är grundkänslan. Din barista o steghållare, du får plocka fram alla hans goda sidor o välja att se dem framför de där andra?
Ha en fin torsdag❣️🌸🌼

@Se klart Underbart att resultatet blev så bra i medarbetarundersökningen 🥰 Verkligen något du kan ta med dig i framtida utmaningar. Bara att du vet gör liksom skillnad.

Kram 🐘

@kaveldun vad kul att du gillar The Bear, läste någon initierad person som skrev att serien i själva verket handlar om beroende och medberoende, makes me think 🧠
Den här veckan har rusat så snabbt men en väldigt rolig sak har hänt som hör ihop med jobbfrågan- och jag vågar inte säga nånting mer för det känns jinxigt.
Har fått alla resultat från medarbetarundersökningar för mitt gäng- och det var toppen på så vis att de VIKTIGA frågorna var 100% bra (förtroende, ledarskap, respekt, tydlighet och team-effektivitet (så tråkigt det låter men så viktigt!)
Och sen var det saker som behöver jobbas med och som handlar om stress och återhämtning och där känner jag stöd i resultaten- att inte dra åt några tumskruvar mer utan fokus arbetsro trots vår hektiska tillvaro.
Så det var ett mycket- ja ett fint möte med mina medarbetare som kändes öppet och utan.. rädsla?
Jag är så stolt över allt vi åstadkommer och jag är inte dummare än att jag förstår att jag har betydelse- men jag är smart nog att inte överskatta den. Team, jag gillar det jobbet så mycket ❤️
Mina katter är gosiga och roliga, min man- inte i samma utsträckning men vi är båda trötta. Idag fick jag ta en bild på insidan av min vigselring och förstora upp för ingen av oss kom ihåg vilken dag som är vår bröllopsdag. Men jag vilar rätt så bra i just detta.
Tråkigt är att jag är mycket trött på mitt jobb, min ledning, energin för att bidra där är mycket låg.
På gränsen till icke-professionell. Well. Jag har lite på uppsidan men jag vill inte att andra ska drabbas av min ENORMA leda och irritation.
Torsdag imorrn. Hämtade trötta småbarn idag och jag känner så väl att november redan satt klorna i oss.
Jag brukar inte längta hit eller dit, men jag ser fram emot att få sätta upp adventsstjärnorna i mina fönster.
Kram på er.😍😽🍂
Ps. Blev inte ett ord om alkohol idag men denna övervintrade gamla fluga ligger på rygg i nån fönstersmyg och flämtar ohörbart…

@majken_r Det är typ det enda jag beklagar, att jag inte blev nykter för flera år sedan. Men bättre sent än aldrig 🙏🏻

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Grattis till dina dagar!! ❤️

Härligt att få pyssla runt i lugn och ro @Torn ❤️

Visst hade det varit bra om man bara kunde skrika åt folk och att det fick dom att sluta missbruka så mycket lättare det hade varit för alla.
Tänk om någon skrek åt mig när jag började min väg, när jag egentligen viste att det var ett riskbruk, tänk om jag hade lyssnat då.

Men det hade jag ju inte. Varför ska det behöva vara så? Varför ska det ta så lång tid att fatta?

Jag är så glad att jag hittade detta forum efter att jag misslyckats oräkneliga gånger innan annars hade jag nog bara kört mina 3månader och sedan känt mig nöjd för att sedan vandra in i samma skit igen.

Du är min ledstjärna!

Visst önskar vi att vi insett det tidigare @majken_r ❤️ Men det går inte att förändra, vi behövde nå våra personliga bottnar. Men nu har vi hela framtiden på oss att göra rätt❤️

Idag har vi varit nyktra i 80 dagar! Jag känner att det gått väldigt fort även om det känns längesen som det var sommar😁

Onsdag!
Hade jäkligt klurigt att somna igårkväll. Har märkt att min hjärna gärna vill dra igång massor av minnen samtidigt. flashbacks från saker jag gjort, varit med om, delat och ibland minnen där jag sårat andra. Den slänger gärna in en låt samtidigt och jag har hört något citat om " jag har 23 tabs som är uppe och jag vet inte vart musiken kommer från" angående sina datorer, och det är ungefär så det känns.

Hur jag hanterar det är att försöka gå in i mitt rum, men det är klurigt att hitta dit. jag vet hur det ser ut (eftersom det är jag själv som fantiserat ihop det), men det är svårt att komma in i lugnet. Funderar på att skapa mig ett nytt mindfullnessrum. Kasnke får detta ligga dumt i skogen. Vi märker.

Jag dömmer inte mig för deminnen som trillar upp likt en åskstorm utan talar mjukt med mig själv att jag är trygg nu. Jag är hemma. Jag är trygg nu. Pratar makt till lilla Ella och utan henne hade jag aldrig varit där jag är idag. Jag gjorde så gott jag kunnat i de situationer jag var i, jag visste inte bättre då och hennes kämparanda och envishet har lyckat ta mig där jag är idag. Jag älskar mig själv för det, och jag försöker lägga så mycket kärlek in det bara går för att bekräfta och lugna. jag är trygg nu.

Jag funderar dock på vad anledningen till dessa tankestormar är, och det enda som jag egentligen ändrat på är minskning på medicinering men den tror jag inte ska påverka så pass mycket. Det jag faktiskt tror är att denna afriheten är min första längre som ej är utlöst av något trauma, eller att jag druckit för mycket under en period. Afriheten kommer inte ur ångest utan den kommer ur lugnet själv. Med detta som grunt ges nog mina tankebanor och synapser möjligheten att läka ihop. kasnke. Jag tror att allt jag tidigare flytt från, puttat bor, förträngt och ibland med alkoholens hjälp släkt, vill komma upp till ytan igen.

Den vill lägga ihop 1+1 och jag tänker att det är så det får vara. Det ska nog vara så och det känns helt okej. Jag tror min hjärna nu ges möjligheten att läka sig själv från grunden. Kanske för första gången någonsin, om jag ska vara helt ärlig.

Med dessa minnen som jag inte sett på år och dar så ifrågasätter jag även motiven/et till varför jag betett mig och handlat som jag gjort. Har jag gjort mina val då för att det möjligjort ett mer aktivt drickande som norm. Varför har jag gjort som jag gjort? Jag vet inte riktigt. Men något i bakhuvudet börjar säga att det är för att omgivningen och de sällskap jag valt sett det som normalt.

Alkohol är så väldigt normalt idag. ju mer jag reflekterat kring vårt samhälle och normer och varför vi dricker så blir det mer och mer inte najs. Jag börjar känna att så många känslor jag varit med om både glädje, sorg och allt däremellan inte varit autentiska. Det har ju inte varit jag till 100%, och den nyfikenheten kring att leva riktigt on the edge med närvaro till 100% lockar något så väldans. Jag lever ju så nu, och jag mår genuint väldigt bra(förutom huvudvärken).

Jag börjar inse att denna lilla osköna känslan som jag levt med, rastlösheten, kanske kan vara precis samma som med hur det var med rökning och nikotinet. att den enda gången det faktiskt var najs att röka var för att då slapp jag abstinensen. Tänk om det är exakt samma med alkoholen? att istället för att mata min binnikemask (hehe så såg jag min rökabsinens) med nikotin har jag matat en annan binnikemask med alkohol i alla dessa år. Oavsett hur mycket eller lite jag nu druckit så har den ändå lixom varit vid liv, bara mer eller mindre i dvala.

Jag tänker mycket, vet inte om ni märkt det (men jag tänker mycket), och en av anledningarna till varför jag ibland aktivt valt att dricka mig redlös är för att stänga av hjärnan. Grejen är ju denna att den stänger ju inte av sig då heller. det enda som faktiskt händer är att jag tappar kontrollen över tankarna, de tar över och jag får panik vilket genererar en ångestattack (ibland) för det är såååååå mycket igång samtidigt och de negativa tankarna tar helt enkelt över. tills jag däckar och sen kommer det en ny dag osv osv. Tror absolut inte jag är ensam om detta, tror framförallt att detta kan vara väldigt vanligt hos oss med GAD (ångestproblematik )och/eller adhd.

Summan av kardemumman, jag trivs väldigt väldigt bra som afri och det känns ibland som att jag börjar se igenom "Matrix" lol. Allt med livet framåt när jag visualiserar och fantiserar och drömmer är bättre utan A. Det finns lixom inget som lockar riktigt längre med att bli berusad.

Jag skrev nog i början av min karriär i denna tråden att jag inte visste hur jag skulle göra med vänner eftersom vi delar oftast en flaska vin eller två, men just nu känner jag lite såhär att jag vill ju se och höra dem. Inte försvinna in i min värld, och missa dem. Varför har jag inte tänkt såhär tidigare? Kanske var jag inte redo, kanske är det för att jag äntligen är trygg och kan lyssna inåt med kärlek. Kanske var det bara på fucking tiden ;)

Ta hand om er,
/Ella

Såg precis att det gått 80 dagar sedan jag lade alla idéer om måttlighet/sällan-drickande på hyllan och bestämde mig att ge upp. Släppa taget.
Så skönt det var! Är! Visst, allt är inte guld och gröna skogar men vinsten är enorm! Tänk om jag fattat det för länge sen..vågat se att det inte är en förlust att sluta med vinet. Tack vare alla fina här som visat på det fina med det nyktra livet. Som delar och skriver och peppar. 🤎

Här är allt bra. 😀 Den här årstiden är det perfekt att pyssla med lite renovering inomhus, så jag har satt igång med ett projekt i källaren. Lagat gammal puts som lossnat, och sedan ska det målas och läggas in ett klinkergolv. Ingen panik med att få det klart heller, frugan är nästan aldrig nere i källaren. 🤣 Jag mår verkligen bra nu. Ingen rastlöshet, eller känslor av att livet är tråkigt. Allt är lugnt och skönt.

Jag läser på forumet om dem som det går bra för, och om dem som det går mindre bra för. Härligt och sorgligt på samma gång. Till dem som det går mindre bra för vill jag bara skrika. Sluta drick nu, ni förstör era liv! ❤️

Ha det bra!

Idag ställde psykologen in besöket, pga att hon hade ont i halsen. Skönt, då kan jag softa hemma hela förmiddagen. Att göra någonting innan jobbet ELLER efter jobbet verkar vara lämpligt nu när jag har gått upp i arbetstid och jobbar kl 13-17. Jag har mycket ork, men den är inte så långvarig. Det verkar vara bra att hålla lite koll på antalet aktiva timmar i sträck.

Onsdagar har blivit den dag då jag träffar min yngsta dotter. Den passar bäst med tanke på hennes andra åtaganden. Då kan jag alltid hänvisa till ”vi ses på onsdag” och hon slipper tjata om när vi ska ses nästa gång. Jag vill helst att hon tillbringar så stor del som möjligt på LSS-boendet. Det är hennes hem nu, hon behöver bli en tydlig del av den gemenskapen.

Att hon träffar oss föräldrar på helgerna kan ske då och då, när vi ska göra något speciellt. Och sova över hos oss ska verkligen tillhöra undantagen. För hennes eget bästa. Det är helt naturligt att hon dras till det kända, trygga, så när vi nu backar gör vi det för hennes egen skull. Ju mer personalen umgås med henne desto mer lär de känna henne, och hennes behov och egenheter.

Idag ska jag hämta henne direkt efter jobbet. Vi ska köra och äta på McDonalds och efter det ska vi shoppa på Rusta, Dollarstore och ÖoB. Själv ska jag ha kaffe, solrosfrön till fåglarna och bakplåtspapper. Dottern är på jakt efter halloweensaker. Helst en klänning, om vi hittar en i vuxenstorlek. På fredag efter lunch ska de ha halloweendisco på hennes dagliga verksamhet 🥰

Kram 🐘

Tack för fina ord @Himmelellerhelvette ❤️

Det är viktigt att du rabblar samma saker för det ramlar in nya vilsna själar här på forumet ofta och dom läser för första gången. När jag läser det du skriver till dom beundrar jag att du är så otroligt givmild med din energi som orkar ligga i och skriva samma sak om och om för att ingen ska missa de viktiga delarna i att få bli frisk. Du gör verkligen skillnad @Andrahalvlek ❤️

Åh vad jag känner igen mig i en del av det du skriver. Du skriver om att du alltid försökt hålla din familj på gott humör. Jag hade också en sån roll i min familj, eller tog en sån roll. Det fanns liksom inte utrymme för mina behov, alla hade fullt upp med sig själva. Och jag har egentligen inte haft nån dålig familj, utan det var nog en kombination av att jag läste av andras mående och då försökte underlätta för dem och att jag kanske inte trodde att det fanns utrymme för mina behov, att de skulle klara att härbärgera en till person med behov. Och lite så är det fortfarande. Det är lätt att tränga undan sina egna behov och istället fokusera på andras. När det då har blivit för mycket funkade alkoholen som ett slags filter tror jag. För att orka köra på, för att få det tunnelseende jag behövde.
Mitt nykterhetsarbete har behövt handla mycket om att sätta gränser runt mig själv. Vad vill jag? Vad behöver jag? Jag är fortfarande skitdålig på att ta hjälp och det är ju inte andras fel, utan ett inlärt beteende som är djupt rotat. Det innebär också att inte ens se sina egna behov utan fokusera på andras. Och det behöver då inte ens vara behov som de uttrycker. Så jag har börjat boxa in människor för att inte hamna i att jag tar över deras behov och för att tydligt sätta gränser runt mig. Barnens behov måste hanteras såklart. I övrigt går det i perioder när det är lättare eller svårare att sätta gränser för mig och andra. Tänker lite på det där du skriver om att vilja göra skillnad, stå upp för det man tror på etc och att det är en lite dålig kombination att vara dålig på att se sina egna behov och be om hjälp och att se andras behov och vilja göra skillnad, för man behöver kunna sätta gränser så att man inte sliter ut sig. Här kommer gamla sinnesrobönen väl till pass. Inget har heller blivit sämre av att jag har börjat uttrycka mina behov lite tydligare. Andra mår bra av att få vara hjälp och stöd ibland. Tänker lite på ditt nick Kaveldun. År av instängda behov hårt packade. Tänk vad lätt att ändå börja släppa ut lite om man bara ger efter. Och vad lätt det ändå kändes att prata med vännen. Själv stretar jag på med min sten (Sisyfos). Skulle kanske valt ett annat nick.

@Kaveldun , jag känner igen mig sååå mycket i din berättelse. Att jobba trots sjukdom, aldrig lägga vikt vid sina egna behov utan bara köra på. Att sträva efter att klättra i karriären och bara ta på sig mera ansvar, mer arbete och aldrig be om hjälp. Sällan eller aldrig hinna känna efter vad man egentligen faktiskt vill.
När jag läser din text så tycker jag att det är ganska tydligt vad dina känslor ligger . En väg talar den duktiga flickan för och den andra vägen talar din känsla för verkar det som.
”en ny roll med mkt ansvar och chefsskap. Jag tror ändå det är möjligt efter den erfarenhet jag har. En annan väg är att gå ner mer i verksamhet - en verksamhet som är rolig att utöva operativt - som är kreativ och där jag på många plan kan kanske kan komma närmare det jag tycker är roligt.
Det ger också andra möjligheter att - så småningom - jobba mindre och göra mer av annat….”
Lycka till med att välja det som är rätt för dig och ta hand om dig,

@vår2022 ❤️

Tack @Majaela ❤️

Grattis i efterskott och Tack för alla kloka inlägg som du hjälper så många med ! Du är bäst! 🌸💕🌸