Senaste kommentarerna i forumet

@Torn Det blir nog en fin stund ta kunna ta farväl och sörja med sin äkta känslor. Var på en begravning för några år sedan och minns nu, när jag påmindes om det, att jag hade druckit kvällen innan. Troligen drack jag något även före och efter. Minns att jag blev kom väldigt mycket känslor i kyrkan, det hade det gjort som nykter också, men på ett helt annat sätt, mer äkta.

Ja, det är många situationer som man druckit i och som blir smått komiska när man tänker på dem. Tragikomiska. När man idag minns och ser på sig själv utifrån, är det på något sätt en annan person man ser. Den oron, ångesten och fasaden som man byggde upp. Låtsades vara normal med en hemlighet som man inte ville att någon skulle upptäcka.

Det var fan en jobbig tid, så skönt att bubblan sprack och det är över för gott! Kram❤️

@Sattva Usch ja, jag höjer tempot både i steglängd och inombords när jag kommer till Stockholm. Tunnelbanan undviker jag om jag kan.

Sist skulle jag promenera från Cityterminalen till Gamla stan, men jag hittade inget annat än bilvägar dit 🤣 Så då fick jag ta tunnelbana en hållplats. Sen promenerade jag via Gamla stan till Mosebacke, tror jag. Högt upp på ett berg.

Jag gillar verkligen inte tunnelbana, man ser ju inte vart man är på väg. Och folk bara rusar, rusar, rusar. Ingen tittar på någon annan. Alla befinner sig i sin egen bubbla.

Men yoga måste vara nice 😍

Kram 🐘

@Geggan Klart du ska fira ditt goda arbete med att äta ute samt shoppa nya plagg till din nya kropp😁❤️

@Sattva Ja, det är puls och stress i Stockholm. Det är verkligen destruktivt att först vara hälsosam mot kroppen och hjärnan och sedan bryta ned dem med alkohol. Förr, när jag drack, brukade jag löpträna för att sedan belöna mig med alkohol efteråt, för att jag tränat, helt galet! Förstår verkligen att sinnet grumlas om man dricker alkohol vid yoga. Det måste vara svårt att få kontakt med sitt inre med alkohol i kroppen och en bedövad hjärna och kropp som kämpar med att bli av med alkoholen. Härligt att du känner dig fri och mottaglig för allt som du lär dig, häftigt!

Ha det gott!

Är i Stockholm på en yogafördjupning. Hjälp vad stort o mycket folk o trafik o bråttom, bråttom, bråttom! Ändå rör jag mig bara i en o samma stadsdel.
Sist jag var här på en längre yogafördjupning hade jag en box vin på hotellrummet. Fy farao, vilken osund och oskön blandning; yoga från tidig morgon till sen eftermiddag, och sedan rasera allt med alkohol🤮
Känner mig väldigt fri och mottaglig för allt det vi lär oss. Transformation och utveckling. Helt omöjligt enligt mig med ett beroende som spökar. Detta är faktiskt väldigt tydligt i yogalitteraturen också. Att sinnet grumlas och stagnerar om vi är fast i destruktiva mönster. Svaren finns också i yogalitteraturen. Handlar väldigt mycket om att grotta ner sig i personlig utveckling på olika sätt. 🍁🌸

Torsdag!
Vaknade upp med nackspärr så det fick bli hemmadag ändå, lite tråkigt. Hade (lite) sett fram emot att åka in till kontoret, men men. Kroppen säger till mig på många sätt nu att något inte helt stämmer. Så det är väl bara att glida med och försöka lyssna på vad den vill.
Galen huvudvärk idag också, kanske hänger ihop med nacken eller vice versa.

Fick även veta att exmannen förlovat sig med sin partner. Väldigt glad för dem och för honom. Han förtjänar verkligen all lycka och kärlek som finns. Glad att han hittat någon som gör honom lycklig.
Undrar lite stilla vart min människa finns, men det finns en anledning till allt. Så jag sitter still i min lilla båt.
Jag ska leva såhär nu, detta är rätt. jag känner det i mig.

Dagen har varit smockad med möten, så jag är ganska trött. Fick nyss ett mess att mina böcker kommit. Ska ta ett riktigt varmt bad för nacke och huvud och börja läsa i badet tänkte jag. Blir inte sent i kväll (förhoppningsvis).

Känns ändå skönt att ta en aktiv stund dagligen och sätta ord på min vardag, för mig själv. Jag har lite planer att efter årskiftet och till våren våga mig ut på lite mer sociala events. Absolut är jag bäst fungerande när jag har mina sömnrutiner och inte socialiserar för mycket på fritiden. Men meningen med livet kan väl inte endast vara att följa rutiner för att hålla sig psykiskt stabil?
i donno. Känner mig inte ensam i min vardag fasten jag mest är för mig själv. Förr var jag rädd för ensamheten och var ute på saker nästan hela tiden, tills jag kraschade. Såklart. Kan inte bränna ut ljuset från två håll samtidigt och tro att man kommer levandes ut ur det va. nej.
Trodde ifs inte heller att jag skulle göra det så, men det är en annan historia för en annan gång. kanske. Är lite trött på att leva i vad som hänt, gillar att se framåt och vara i nuet mer. Hänt har hänt lixom :)
I går när jag inte kunde stänga av hjärnan och sova så insåg jag att jag har allt jag drömt om nu, och det är jag så förbaskat tacksam för. Faste jag inte gillar ordet tacksam så mycket så är det det ordet som bäst beskriver känslan.

Jag vet att jag kommer kunna orka vara mer social, men inte just nu. Inte i detta kapitlet i mitt liv. Jag tror att jag behöver vara exakt så här restriktiv (och tråkig) för att bygga grunden helt och hållet i EllaAB.
Klart osammanhängande dagboksinlägg, men hey det är lite så jag funkar.

Ta hand om er!
/Ella

@Geggan Hurra vad du är bra! Köpa nya kläder i mindre storlek är ju drömmen 😍 Det är du SÅ värd!

Kram 🐘

Hej hopp, nu har pensionen kommit o vi lunchar ute varje dag! Tänker också på hur mycket pengar jag tjänar som nykter: minst tre boxar i veckan plus ca 20 glas ute per månad- 5000 kronor per månad! Så ja, jag får köpa lite nya kläder när de gamla är för stora. Gått ner ännu ett kilo, sammanlagt 14. Nu är jag på ganska okända marker, har gått mkt upp och ner men såhär var nog typ 20 år sedan.

Haha @Andrahalvlek , precis så är jag! Pensionärslivet är underbart vilsamt. Har mina egna små sysslor, dagboken, lite källardtädning mm..

Tack @Torn ❤️

Hoppas begravningen inte var jobbig, med det menar jag någon ung som gått bort.
Begravning med en gammal människa är mer naturlig även om det kan göra ont och man kan vara ledsen.

Kram

@Torn Det finns en första gång för det mesta tydligen. Jag tycker att det är fint med begravningar. Gemensamt minnas och sörja den döda. Sjunga ihop, fika ihop efteråt. Prata minnen, förhoppningsvis skratta ihop innan man skiljs åt.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette, Att skämmas för att du mår bra ska du absolut inte göra. 🤗Tvärtom så ska du vara stolt över att du har lyckats ta dig ur de förbannade beroendet! 💪 Det är många som aldrig lyckas med det, och går en för tidig, plågsam död till mötes.

På tal om död, så ska jag gå på en begravning i dag. Och det slog mig att jag har aldrig varit på en begravning nykter. 🤔 Har jämt tidigare sett till att ha smugit ner några rejäla klunkar gin i lagom tid innan begravningar gått av stapeln. Detta eftersom jag pga beroendet har varit lurad att det skulle behövas. Jag har trott att alkoholen skulle ha tillfört något positivt. Numera kan jag bara skratta åt eländet. 😂

Ha det bra!

@aeromagnus Så slitsamt du har det 😢 Önskar så att du fick möjlighet att söka jobb på en annan skola, där dina kunskaper och erfarenheter värdesätts. En mindre skola kanske?

Kram 🐘

PS2. Snart blir jag väl som min morsa 🤣 ”Nä, den veckan kan jag inte för jag ska till frissan på tisdagen.”

PS. Jag funderar på om jag ska kryssa ytor i min kalender 🤔 De dagar jag har något uppbokat får jag inte boka in något mer liksom. Krysset står för rast och vila. Eller så räcker det att jag tänker just så - max en grej uppbokad per dag - och helst en helt ren dag emellan. Om det går.

Jag känner att jag behöver ha mina ”sjukskrivna” förmiddagar rätt så rena. Inte boka upp mig på mer än det nödvändigaste typ läkarbesök, massage och tid hos psykologen. Inte tvinga mig att göra ”måsten” här hemma heller. Idag tänkte jag diska, men sen tänkte jag att disken springer fan inte ifrån mig. Lust att göra även ”måsten” är en mycket bättre drivkraft än upplevt tvång.

Man måste inte göra speciellt mycket egentligen, mer än att jobba. (Om man inte är sjukskriven, då måste man inte ens det.) Och nu är prio ett att faktiskt orka jobba 4 tim/dag och orka att göra något lite socialt på kvällen. I måndags zoom-möte med tjejjouren, i tisdags besök hos ex-svärisarna, igår besök hos yngsta dottern, och ikväll blir det kören 🥰

Sen ska jag vila från sociala aktiviteter fre-lör, för på söndag ska vi hålla kalas för mig och ex-svärmor. Äta ihop allihop åtminstone - och det är äldsta dottern som är kocken. Givetvis är hon grym även på att laga mat, min äldsta dotter har superkrafter inom alla områden ❤️

Kram 🐘

Tack @Se klart ❤️ Min fina forumvän ❤️ Jag kämpar faktiskt med att bibehålla mitt självförtroende och min självkänsla på jobbet, trots att jag inte kan tävla med de yngre. Eller så kan jag det, fast på ett annat sätt.

Missunnsamhet är dock en känsla som aldrig har fått fäste i min kropp och hjärna - och det är en superkraft att inte låta den känslan styra en i livet. Jag har sett på nära håll hur svårt det kan skada både avsändare och mottagare.

Jag började vikariera som chef när jag var 23-24 år gammal. Då skulle jag chefa över bland annat gubbar 55+ och det var den allra bästa chefsskola jag kunde få. Min inställning var glasklar: Du har erfarenheten, jag kan tekniken och har tempot - tillsammans gör vi stordåd.

Nu befinner jag mig delvis på andra sidan. Jag kan tekniken och jag har ett bra tempo, men högst tempo har jag inte längre. Och det är okej. Det är mer än okej med tanke på att jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression tre gånger. Och alla gånger har jag gått tillbaka till samma jobb. Förhoppningsvis lite klokare.

Kram 🐘

@andrahalvlek jag vill reclaima ordet och egenskapen (?) duktig och ge det till sig. Fasiken vad du är just- duktig. Så himla envis och bestämd. Nu tänker jag inte främst på nykterheten- den kräver inte så mycket duktighet längre- men att leva ett nyktert liv och dessutom med ditt bagage av depressioner och utmattning. Om det inte är duktigt det du gör nu, då vet jag inte.
Jag har också ett yrke som kräver omställning- vilket innebär många nya moment och att lära sig nytt, hela tiden.
Vi är några i min ålder, men fler yngre förstås. Jag har tex en medarbetare som är ”typisk” kvinna 55+ på så vis att hon tror att hon ”är efter med allt nytt” medan hon u själva verket har blivit en superuser.
I morse skulle vi ha planeringsmöte men har tänkt så mycket på hennes stress över att inte räcka till- så jag föreslog promenad och fika och prata mer fritt. Och jag berättade precis hur jag såg det- och att hon ska känna som en riktigt tung insikt ib sig över allt nytt hon inte bara klarar- utan för med bravur. Att i vår ålder kan man också känna osäkerhet för att ”slla andra” verkar klara allt så bra.
Vi grät en skvätt båda två på vår promenad. Jag blev berörd av att hon blev så- lättad och glad- över något så enkelt som en god och helt rimlig återkoppling. Hon blev så glad att få bekräftelse- och välförtjänt beröm. Svinduktig är hon!
Det blev en för lång utvinkling i din tråd, men det kändes som det hörde ihop. Lite grann. Duktiga kvinnor bär stora delar av arbetslivet (nån enstaka man också @torn och ni andra 😍)

En sak jag inte skulle orka efter mina heltids-dagar är att orka så mycket socialt. Har världens behov av tystnad och lugn. Socialt liv är på ett minimum just nu, men det är okej.
Kram forumbff 🥰🍂

Tack fina forumvänner 🥰 Det känns bra idag också, trots att dagen har varit lång. Den började med ett möte på dotterns boende kl 10 och först kl 19.30 var jag hemma och kunde hoppa (nåja) i badkaret. Jag längtar efter den vilan som ett varmt bad ger mig.

Kram 🐘

PS. Mötet pågick förstås inte så länge, men sen inföll alla möjliga åtaganden slag i slag resten av dagen.

Just nu är min känsla flykt. Flykt från verkligheten. Problemet är ju att det inte hjälper att just fly. Det hjälper för stunden men inte i längden. Hade jag inte haft familj så vet i sjutton vad jag hade gjort. Jag går till mitt sk jobb. Jag gör det jag ska. Försöker engagera mig och hjälpa mina kollegor. Det intressanta är att jag ofta frågar mina kollegor om de behöver hjälp med elever. Är med i klassrummen mm. Ingen gång, noll, nada är det någon som frågar mig om jag kan behöva ett handtag. Så nu kommer jag sluta ställa upp.
Kommer hjälpa mig själv.

Onsdag!
Idag har jag varit på synundersökning. Äntligen tagit tag i saken och kollat upp mina ögon, deeeeeee var fel. Ska tydligen ha glasögon både på kort och lång sikt. Denna typen av brytningsfel ska även vara den sämst lämpade med skärmjobb. Woopidoodle! Nej men det känns skönt att fått det gjort. Mina ögon har varit väldigt torra och trötta senaste två åren. Hade kunnat förklara huvudvärken och tröttheten oxå. Så det var ju väl att jag nu ordnat detta :)

Min doggo blev precis hämtad och ska nu hänga hos sin pappa en stund. Saknar honom redan men är ganska skönt att få en hel natt sömn. I natt väckte han mig runt 0130 och jag kunde inte somna om förens runt 05. Så det har varit en ganska seg dag tbh.

Har fortfarande sjukdomskänsla i kroppen och ganska mycket huvudvärk. Har ordnat ihop ett litet firande för en kollega i
Morgon så ska in till kontoret och socialisera. Har några ganska tuffa möten i morgon oxå, ser inte helt fram emot dem. But you gotta do what you gotta do i guess.

Börjar bli mer och mer hunds på att köra ett nyktert 2023. Det känns ganska kul ändå. Och sen har jag börjat småfinurliga på ett 5veckors projekt privat som jag ska nog vill göra nu i november oxå.

Kul med lite längre kombinerat med kortare projekt samtidigt. Ganska kul att sätta upp milstolpar. Nu slog det mig att jag kanske borde sätta upp detta i jira 😂 göra ett riktigt gantschema med aktiviteter och milestones.
Känns lite overkill! Men kan bli kul 😅 om inge annat blir det spårbart och nåbart.
Sätta upp ett SMART mål…

Nåååååväl, ska sova på saken. Hoppas mina böcker kommer i morgon. Längtar till helgen (som vanligt).

Ta hand om er🌸
/Ella

❤️@vår2022

👏@majken_r

@majken_r Ja, bra idé att utforska hur det är och känns i kroppen. Hundpromenaderna har varit riktigt sköna, gått sakta och andats frisk luft. Ångesten som kom när jag vaknade igår försvann ganska fort men stämningsläget fortsatt lågt. Nu har även min son smittats och vi pratade imorse om hur låga vi blir av att vara sjuka. Han hade hög feber i natt och läskiga drömmar. Det var skönt att få prata ut lite om detta och vi kunde till slut skratta åt oss själva. Att vi är så ömkliga, deprimerade och står inte ut längre, att vi ska åka in akut och säga det😂. Nu har även maken insjuknat. Mår lite bättre idag och hoppas kurvan vänt. Har kunnat slappna av mer idag, gått långsam hundpromenad, har plöjt filmer som jag skrattat gott åt och ätit snickers.

Blev nyfiken på hur förkylning och inflammation påverkar hjärnan och om det skapar ett lågt stämningsläge. Tänkte att alkohol påverkar hjärnan till att må dåligt, så hur påverkar sjudom hjärnan?

Googlade fram detta från 2021.
David Engbloms forskargrupp vid Linköpings universitet har under många år forskat på varför inflammation i kroppen ger upphov till obehagskänslor, nedstämdhet och får oss att vilja dra oss undan från andra. De tror att hjärnans egen immuncell, mikroglia, ligger bakom nedstämdhet och obehagskänslor vid förkylning och annan inflammation i kroppen. Sak samma vid Parkinson, stroke och Alzheimers. Våra fynd visar att aktivering av mikroglia är tillräcklig för att skapa nedstämdhet och obehagskänslor hos möss. Det ligger nära till hands att tänka att det är på liknande sätt vid flera sjukdomar i människan. Det är inte osannolikt att aktiverade mikrogliaceller är en delorsak till att patienterna mår dåligt och blir nedstämda, säger David Engblom.

Intressant! Det kan vara svaret på varför man blir deppig när man är sjuk. Det gör det på något sätt det lite lättare att stå ut för mig. Det är bara att hålla i och hålla ut så går det över och se fram emot hur det kommer att kännas när man blir frisk😁🏃‍♀️

@Geggan Fint att ni kan vara i nuet. Varma tankar till er och stor kram till dig🤎