Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Tack för dina ord❤️

Jag kände nog inte riktigt till uttrycket märker jag när du berättar så jättebra att jag fick veta. Min tolkning var att jag var ensam om att inte vara nykter bland de nyktra..på Det vidare livet. För nog tänker jag att jag är lika fin och värdefull som alla andra på forumet för så tänker jag om andra…oavsett var vi befinner oss så har vi samma värde🙏🏻❤️

@Se klart Många gånger avslutar du dina inlägg med ”Kram på er alla som kämpar”. Den hälsningen värmer för jag inkluderar mig i den hälsningen och tänker att jag finns med dig🥰

Ha det bäst och jag hoppas innerligt att det ska ordna sig på bästa vis för dig på jobbet! Kram❤️

Tjena! Kul att ni kunnat ta hjälp av varandra :)
/Ella

Tusen tack för tusen-pepp 🥰
Idag var en bra dag för lite hurra-rop då jag bedrivit lite trädgård (klippa ner i pallkragarna) samt växtpyssel (preppa pelargoner för vintern) och det är helt okej men inte världens roligaste jobb.
Är trött och har sovit på em både igår och idag. Jobbet ligger som en app som drar batteri fast den inte gör någon nytta. Inget att göra- men jag brukar vara bra på att lyfta mig ut dessa svackor- nu känns det som trassel i skallen, eller som en jobbig hund står och biter sig fast i byxbenet. Jag vet att allt går över och ändrar karaktär men det är segt ändå. Min lust som är min valuta-växlare för att få saker gjorda- är låg.
Men jag nöjer mig idag med målet 1000 dagar uppnått och så får det vara bra nog.
Hösten kom idag- sänkte sitt lilla brandgula täcke över vår by. Kram på er alla som kämpar 🍂🍁

@Charlie70 Åh, vad jag lider med dig. Och känner igen mig. Jag har också glömt en massa namn, men mest historiskt. Kan fundera i evigheter på vad skådespelare eller författare heter, eller gamla vikarier vi haft, eller personer som gått i pension etc. Otroligt jobbigt.

Jag har listor på jobbet. Utan listor inget jobb. Långa listor och korta listor och akuta listor 🤣 Och sen sätter jag alarm på allt viktigt, mest privata saker. Jag jobbar ju bara 2 tim/dag än så länge, jag utökar till 4 tim/dag den 17/10. Jag har en klart avdelad arbetsuppgift, som hinns med på två timmar utan stress. Inför nästa steg ska vi diskutera vad jag ska göra fortsättningsvis. Jag är 100 procent ersatt med vikarie till och med årsskiftet och det känns otroligt skönt.

Hur är det med barnen? Sonen som var lite låg och hade det tufft i skolan, och dottern hade väl börjat ny skola?

Kram 🐘

@Charlie70 tremoren är inte extrem, mer på nivån... lite väl irriterande... jag valde själv för över 5 år sen inte ta medicin utan leva med det, men blev lite less nu :)

@Andrahalvlek du är nog något viktigt på spåret... vårat belöningssystem som har lurat oss och vi ska fira, när det egentligen nog ofta är en ursäkt för att dölja att man är fast i ett beteende/beroende. bra du uppnått samma med choklad/glass.. det jag brukar unna mig är godis... så får väl titta på den vanan nån gång framöver...

@vår2022 Huja, alla dess vinboxar 😱 Minns också hur pinsamt många det blev på kort tid. Långt efteråt hittade jag nästan tomma vinboxar på konstiga ställen, i skåp de absolut inte skulle finnas i. Jag tror att jag stuvade in dem där lite snabbt för att jag inte hade tid att ta isär dem, när dottern kom hem tex. Den yngsta förstod nog aldrig vidden av mitt drickande, men den äldsta hade absolut en vaksam blick.

@Torn Jag förstår att du ville dö av skam. Och gubben på återvinningscentralen var garanterat en nitisk sort, och där kom du och pajade hans sortering. Förstår hans ilska. Ibland vill man liksom zappa bort sig, det där var ett sådant tillfälle.

Jag minns hur pinsamt det var att gå till Systembolaget en mån-tis också. Det gör ju typ bara alkisar. Såg jag någon jag kände där inne gick jag omvägar i butiken och väntade ut hen. Sen gick jag till den kassörska som jag inte hade senaste gången. Så visst visste jag att jag hade problem med alkoholen.

Då och då läser man i tidningen om folk som åker fast rattfulla på väg till bolaget en lördag eller måndag förmiddag. Varje gång jag läser om det blir jag ledsen och hoppas att de får hjälp 😢

Kram 🐘

45 min promenad blev det för mig och dottern idag. Inget pust och stånk alls faktiskt. Guldstjärna på väggkalendern efteråt ⭐️ Jag tror att hon på sitt sätt förstår att det är viktigt att röra på sig, och att hon lider av sitt dåliga flås och att kläderna krymper hela tiden.

Vi två kan nästan ha samma storlek nu, och det är illa med tanke på att jag har gått upp 20 kg i vikt. Och jag tänker inte att min dotter ska banta (inte jag heller), men viktökningen måste hejdas och för att få ett bra liv behöver hon ha bättre flås och bygga muskler. Annars kommer hon bara må sämre och sämre.

Hennes ryggonda är garanterat precis som mitt ryggonda pga dåligt tränade ryggmuskler. Tydligen dansade hon en del på festen igår, så hon har väl träningsvärk idag. Sen minns hon från i våras att hon hade väldigt ont i ryggen pga vätskan i hjärtsäcken, så hon får nästan panik av att ha ont.

Innan jag kom dit i förmiddags hade hennes pappa varit där och lämnat ett stödbälte till henne. Han skrev sms till mig efteråt: ”Det är ingen fara med henne, hon har lugnat ner sig nu”. Det räcker att vi kastar en blick på henne för att se hur läget är. Fejk? Riktig smärta eller överdriven?

Och vi vet hur vi ska göra för att bekräfta hennes känslor, men ändå lugna ner henne och få henne att sluta med att överdriva. Hon kan överdriva sig sjuk nästan. Ibland försöker hon kräkas i en spann och vi föräldrar säger lugnt: ”Det där är bara lite slem, du är inte sjuk”. Och egentligen är det bara något annat hon vill slippa.

Den kunskapen är så oerhört svår att förmedla till personalen, man får ta det lite i taget. Hon är så ”lätt” på så många områden, och de här lite svårare bitarna kommer bara fram då och då. Personalen säger ”vi kan inte tvinga dem, de har ett eget bestämmande” och jag blir så trött, även om de har rätt.

Om hon sätter sig på tvären för att hon är lat så får personalen locka henne att utföra ändå, precis som man gör med små barn. Ibland är inte ett nej okej. Hur skulle det se ut om små barn fick sin vilja igenom hela tiden? Om min dotter skulle få sin vilja igenom hade hon levt på chips och cola och enbart suttit med mobil och tv igång 24/7. Och det hade hon inte mått bra av.

Kram 🐘

Jag tänker att lösningen för min dotter är TILLSAMMANS. Hon är svår att motivera att ”träna” på egen hand, vad det än gäller. Men om man gör tillsammans så blir det roligt och skrattmusklerna får jobba lite också. Jag hoppas innerligt att boendet anammar Friskis & Svettis-gympan, för den verkar helt perfekt för alla de boende där dottern bor. Alla behöver röra på sig.

Kram 🐘

@Geggan Ja, vad kan man göra? Man kan bara peppa så gott man kan, men ibland känner man sig bara tjatig. Guldstjärnor funkar förvånansvärt bra på min dotter. Det räcker att de sätts på kalendern, hon kräver inget gott i utbyte eller så.

Att bara få en guldstjärna räcker som motivation, än så länge. Och mycket beröm. Positiv förstärkning. Men det funkar ju inte på din väninna förstås. Kan hon motiveras med något annat? Ibland kan det hjälpa att göra tillsammans. Sittgympa vet jag att det finns för äldre.

Kram 🐘

@Charlie70 Tack för tipset! Det ska jag genast skicka vidare till boendet!

Kram 🐘

@Ella90 och tilläggas kan att alla funderingar @majken_r hade och har, har hjälpt mig i mina processer😁. Vi hjälper varandra att processa vidare, häftigt!

@vår2022 Ler stort och ser oss framför mig😅🥰 Kram🤎🍂

@Ella90 spännande att läsa dina inlägg och hur du funderar. @vår2022 har hjälpt mig så mycket när hon skriver om detta med ”velandet” och processer. Jag var en ”velare” och blev efterhand alltmer nyfiken på min egna process. Önskar dig en fin dag!🌸

@Ella90 Jätteroligt att du ser detta som spännande, vilka hinder och chanser du ska upptäcka om dig själv. Det liknar sättet jag tänker om min nykterhetsresa. Jag såg och ser det som en utmaning som jag ska klara av och att jag har en tilltro till min egna förmåga. Jag utforskar nyfiket vad som sker inom mig själv, mina tankar och känslor. Hur jag hanterar dem själv och gentemot andra. Att utgångspunkten är att vara ärlig, sann, öppen i sinnet och även om andra. Att jag inte vet det jag inte vet, men att vill utforska det och lära mig mer. Likadant har min vikt och kondition varit en utmaning jag velat ta mig an. Det har gett goda resultat och framgångarna har fått mig att må bättre både psykiskt och fysiskt. Jag vill verkligen träna och det har blivit ett naturligt inslag i mina vanor. Nykterheten har har lett mig till en annan dimension av livet, en ny chans att upptäcka det på nytt. Ett liv i harmoni och kontakt med mig själv och min omgivning och där jag är närvarande och tillgänglig.

Vad gäller velande är det en beslutsprocess man ofta underskattar. Man kanske bestämmer något och sedan ändrar sig, bestämmer något nytt och ändrar sig eller att man inte riktigt kan bestämma något. En psykolog sade, att i själva verket är velandet ett steg mot att fatta ett bra beslut som man kan leva med och stå för😁.

Det ska bli spännande att hänga med i din resa! Ha en fin söndag!❤️

@Andrahalvlek förstår till fullo att det blir tjatigt för dig och att du känner dig maktlös. Starkt att du ändå försöker! Jag har ju en sjuk väninna nu, som inte kan gå. Och inte vill träna och kommer med alla möjliga undanflykter. Jag har gett upp. Men din dotter är ju ung så det är ju verkligen viktig. Kram till dig!

Stort @Se klart ! Glad för din skull! 🐳

@Se klart Stort grattis, skickar dig en ballong genom cyberrymden🎈 Du betyder mycket för mig och har gjort sen jag gick med här. Glömmer ibland att du, och de andra ”gamla”, gjort en så stor och omfattande resa. Leder mig och de andra vidare. Kram❤️

Hej på er Vår2022 och andra halvlek. Kul att ni kommenterade och tack för tips :)

Ser inte direkt alkohol som en frestelse inte heller svårt att vara nykter på kalasande, så det blir nog inga problem. Däremot när jag och mina vänner umgås brukar vi dela på en flaska vin osv. Det jag klurat på är hur dynamiken kommer förändras i vår vänskap, eller om den ens kommer påverkas. Jag vet inte, har inte provat men vi märker ju inom sin tid nu :)
Har bett om utredning tidigare för ADHD, men eftersom jag klarar skolan med betyg och högre studier så la dem ner utredningen. Skam den som ger sig. Om inge annat kommer jag spara ihop och göra en utredning på egen bekostnad.

De jag funderar på en del idag är hur min kropp kommer reagera på en sådan pass lång nykterhet (i mina ögon).
Jag hoppas att jag kommer tappa lite centimeter för just nu känner jag mig som en blobb. Helt okej att vara en blobb men jag vill vara en mindre blobb. I kväll ska jag testträna för en träningsgrupp och se om jag håller måttet. Det ska bli väldigt kul och jag ser fram emot det. Klart jag känner mig osäker på att de kommer döma min prestation, men jag vet att det mesta sitter i huvudet så försöker skicka snälla och omhändertagande tankar så fort osäkerheten slår till.
Var några år sedan jag simmade så jag hoppas att tekniken iaf finns kvar, men kondisen och styrkan kommer jag få starta om med. Ska bli riktigt roligt att se kroppens respons om några veckor. Jag är optimistisk.

Börjar bli mer och mer säker på att jag vill köra 3 månader på raken. lite kul för när jag såhär velar håller jag mig från att ta ett glas vi för att jag inte helt bestämt mig. Kanske ska vela hela vägen till jul XD
Nu undrar i kanske varför jag skriver här, jo när jag väl tagit det där andra glaset så räcker det oftast inte och jag vill dricka hela flaskan som sen eskalerar till boxen eller när alkoholen tar slut hemma(därför har jag aldrig alkohol hemma). Så jag vet att det inte är helt normalt drickande. I know this. Förr i tiden när jag skrev väldigt mycket här så fick jag oftast en del dåliga konsekvenser av mitt drickande, därför jag börja skriva delvis men oxå för att kunna sätta ord på mina känslor och beteenden.

Idag är jag på en helt annan plats i mitt utgångsläge och resan har varit lång för att komma till den plats jag är idag.
Nu vill jag mest ge mig själv en helt ärlig chans till att faktiskt ta mig an livet, för jag älskar verkligen att leva. Att vara närvarande och ge mig själv en riktig riktig chans på riktigt.
Ska bli spännande att se vilka hinder och chanser jag kommer notera detta kvartalet.
Häng med det blir kul ;)

Ta hand om er 🌸
//Ella

@Torn Åh, jag vet precis hur du kände dig, den där alkis-skammen😱 och även den där rädslan att bli påkommen. Hur mycket tid man fick ägna sig åt att sopa undan spår och låtsas att allt är som vanligt. För mig handlade det mest om vinflaskor och bag-in-boxar. Jag lärde mig hur jag på bästa sätt skulle vika ihop dem och sortera papper och plast, kamouflera dem i papperspåsar och kasta vid tider när det fanns minst folk på återvinningen. En gång när jag kastade massor av vinflaskor kom en kvinna och jag sade ursäktande att vi haft en fest en speciell fest för hela släkten, men egentligen var det bara jag och min man till viss del😱. Ja, så nog visste man att det var på tok för mycket, men det tog sin tid innan poletten damp ner. Nu när jag kastar alkoholfri öl flaskor kan ljudet av dessa påminna om vinflaskor, men det är en sådan lättnad att det i är det😂. Men nu behöver jag aldrig mer återvinna vinkartonger eller vinflaskor i alla fall!

@Se klart Hipp, hipp, hurra till ettusendagar!🥳🥳🥳 . Tack för att du finns här, delar med dig och stöttar andra i kampen att bli nyktra. Det är fint och det betyder mycket❤️

@Se klart Tack! 🥰 Japp, forum-metoden visade ju sig vara ett utmärkt sätt att bli nykter genom. Jobbet fick man göra själv, men utan er andra här hade det helt enkelt varit kört. Ensam är absolut inte stark när det kommer till nykterhetsjobb.

Det är lugnt här på jobbet idag, så jag tänkte berätta om en sak som utspelade sig för ca 4 år sedan. (Någon kanske orkar läsa.😅) Egentligen är det ju tragiskt, men samtidigt en bra påminnelse om hur stark min skam var när alkoholen hade mig i ett järngrepp. Jag hade samlat på mig 4 stora säckar med tomma ölburkar och behövde göra mig av med ”liken” innan min fru skulle upptäcka att det var tomburkar i säckarna i stället för diverse skräp. Pga skammen vågade jag inte panta dem i affären. Folk hade ju fattat direkt att jag var en alkis. Inte heller vågade jag slänga dem i den lokala återvinningen av samma anledning. Så jag åkte upp till den stora återvinningen, där man kan kasta i hela säckarna på en gång. Lättad över att bli av med burkarna snabbt och smidigt missade jag att en renhållningsgubbe stod vid en container en bit bort. Han hörde ljudet av säckarna som jag slängde i brännbart-containern. 😬 Det där lät inte som brännbart sa han argt, och gjorde hål på säckarna så hundratals pantburkar flödade ut.😳 Jäklar vad jag skämdes! Det fullkomligt skrek ju alkis om mig. Jag minns inte vad jag kom med för bortförklaring, men det spelade ingen roll, han lär ju ha fattat ändå.

Nu i efterhand kan jag skratta åt eländet, men är samtidigt förundrad över hur medveten jag ändå var över mitt missbruk.🤔Ändå tog det ytterligare ett år innan jag som tur var hittade det här forumet, och kunde bli fri från giftet.😍

Ha en bra dag!

Grattis från mig också!! Tusen dagar är stort!!❣️🌸💕🌟🍃

GRATTIS till 1000 dagar! Så himla underbart att äga sitt liv, inte att livet är ägt av alkoholen!❣️🌼💫

Livet rullar på som det ska här. Arbetar heltid nu. Det har fungerat hitintills eftersom jag inte haft heltid av arbetsuppgifter. Nu är det dags att trappa upp och chef är meddelad om det. Det som bekymrar mig mest är mitt minne och planeringsförmåga som definitivt inte är på plats. Skicka mail t.ex. är en stor utmaning eftersom jag inte kommer ihåg vad folk heter längre. Får ibland ägna en god stund åt att gå bakvägar för att att komma på vad namnet är så att jag kan skicka mitt mail. Jobbigt i sociala situationer när jag behöver avvakta till namnet kommer upp på annat sätt så att jag också kan tilltala på ett sätt som jag är van vid. Bristande planeringsförmåga gör att jag måste titta i min kalender 1000 ggr per dag för att minnas möten, även sådana vi har varje vecka. Jag sätter telefonen på alarm men kan ändå glömma bort och då dyker jag helt enkelt inte upp. Pinsamt alltså. Det jag gör nu är att jag låtsas vara ok och får kämpa ganska hårt för att ge den bilden bland kollegor. Inte säker på att det blir hållbart i längde. Antingen kommer det att lösa sig och jag får tillbaka min hjärnkapacitet eller så löser det sig inte... Jag älskar mitt jobb och vill inget hellre än att bli som jag var förr. Eller nästan åtminstone. En sak är jag oerhört nöjd med och det är nykterheten. Jag vet helt ärligt att det inte är överkonsumtion av alkohol som sätter käppar i hjulet. Det är bäst att kunna luta sig tillbaka mot det i alla fall.

Kram!