Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek du har superkoll på läget!!! Tyvärr så är det ingen immunitet mot vissa typer av kollegor.
Ha en trevlig kväll

@JHL Jo, det är ett välkänt problem. Därför har vi omorganiserat lite, inte bara för det men vi hoppades på att det problemet skulle lösas också.

Rent hierkiskt och organisatoriskt ska han överlämna till mig, och sen tar jag skutan i hamn ihop med andra kollegor. Men han har svårt att släppa kontrollen, lämnar sena besked, ångrar sig och lämnat nytt besked. River upp sådant som redan är gjort osv. Vilket inte är okej, för då hinner inte jag göra mitt jobb, och de andra kollegorna får tidsnöd som fan. Vilket väcker mycket irritation. Alla irriteras, alla pratar om det. Men få vågar prata med honom.

Sen jag började i min nya roll i slutet av januari har det gått över förväntan. Jag har med tydliga direktiv och mandat styrt upp skutan. Men i fredags blev det ett rejält bakslag, som jag var tvungen att hantera. Vi har lärt känna varandra såpass bra att jag tror att allt landar rätt i honom till slut. Att reagera med bortförklaringar är så klassiskt. Och mänskligt.

Jag vidtalade min egen närmaste chef idag, sa åt honom att backa mig, att ta upp diskussionen med xx igen. Med tiden tror jag att xx släpper kontrollen, när han märker att jag verkligen förvaltar det han lämnar över till mig väl. Det har som sagt gått bra i två månader med endast ett rejält bakslag.

Personligen tror jag att han reagerar på stress med att få tunnelseende och springa på 17 bollar samtidigt. Han skapar liksom drama runt sig. Karismatisk, dedikerad, men inte speciellt välorganiserad. Just därför behöver jag ta över skutan i sista ledet. Helt. Kan inte ha honom gloende över axeln på mig.

Jag har rätt god erfarenhet av att just chefa historiskt, så det är inte så att mina chefer slänger mig framför bussen. Och efter vårt samtal igår känner jag mig nöjd med att säga ifrån istället för att knyta näven i fickan som många kollegor gör.

Kram 🐘

@Se klart usch och fy gör arbetslivets processer. Jag har många år på chefssidan men har nyligen sadlat om till arbetstagarsidan igen. Jisses så mycket enklare det var att ha målsamtal som chef då det var ”jhl, din produktorganisation ska leverera % vinst” och det var den bonusgrundande delen. Övriga delar brydde man sig inte om.
Som icke chef då ska det sättas mål på ditten och datten, hålla cv uppdaterat, komma med uppslag på affärer och delta i utformandet, skriva white papers mm och jag blir galen på detta. Lämna mig ifred och så länge jag debiterar och fyller i tidrapporten så kund kan faktureras då har jag inget intresse av div processer och krafs.

Vi bör nog alla kika på och joxa med våra pussel, tyvärr finns det för lite tid för någon djupare kontemplation (yupp, jag känner andra som jag känner mig själv)

Idag var jag på jobbet efter en jäkligt seg vecka med mega-förkylning, som jag delar med väldigt många medarbetare.

Jag hann med ett medarbetarsamtal med min chef. Jag kände mig som 60 kilo brynt smör som på något märkligt sätt lyckats komma till ro med att ha denna små-inkompetenta människa till chef, samtidigt är jag 100% självständig och självgående- och sköter mitt (rätt så bra). Så jag är helt fine med läget. Trivs bra. Försöker putta undan ett och annat- kanske lyckas jag med det projektet och det skulle vara väldigt skönt.
Fattar inte hur såna här inre processer går till men nånstans känner jag att min energi har viss begränsning och jag vill inte gärna spendera den på en organisation som är rätt tafflig.
Jag blev själv lite förvånad, och fick dessutom väldigt bra feedback på det jobb jag gör. Win win på något vis.

Håller på och joxar med mitt inre 1000-bitarspussel, endast kanterna känns klara 😁Men det är ganska spännande att se bilden ta form. ☺️

@Andrahalvlek
Svårt läge med åldrande mamma, sockersabstinens och dryg kollega. Det är väldigt fint att läsa att du är för för din mamma även om det inte alltid är enkelt. Det är bra att du står på dig på arbetsplatsen men att chef säger att chefen ser fram mot att se dig ta dig an xx kan visa på att xx har ett känt attitydsproblem eller liknande som inte har hanterats. Dvs dåligt ledarskap. Men nu verkar det vara delegerat ner på kollegial nivå, blir det problem så lämna över problembilden till chef då det blir lätt dålig stämning om kollegor hamnar att lösa ut problem som de inte har mandat att göra. Nu övertolkar jag säkert situationen och du verkar ha kontroll på situationen.

Efter helgens sockerorgier (förstås) är jag på dag 2 som sockerfri. Känner mig helt värkbruten, har noll energi, allt känns som en uppförsbacke. Lite störig beslutsångest i jobbsaker, plus en störig lågfrekvent irritation som inte blir bättre av att jag får fortsatt hantera min mamma.

Hon är hemma, men har blivit förkyld och har fortsatt besvär med magen. Äter som en fågelunge och är ängslig över typ allt.

Idag slutade jag en timme tidigare för att promenera med henne till närmaste apotek. Där var det stängt, så vi fick gå lika lång väg tillbaka för att ta min bil till ett annat apotek. Sen ville hon passa på och handla lite.

Och jag promenerar så långsamt jag kan, och får upprepa allt jag säger flera gånger. Men ut ska hon, och i kontakt med kassapersonal får hon klara sig själv. Nya bankkortet fick hon aktiverat också, och visst ja hennes ID-kort går ut i april. Jippi. Har nu bokat tid hos passkontoret på tisdag, då får jag ta ledigt några timmar och hjälpa henne med det.

Fast egentligen vill jag bara ligga i sängen och gråta. Har huvudvärk också. Svinhungrig. Svinsugen på choklad och glass. Och bullar. Abstinensen efter socker är inte heller att leka med. This too shall pass.

I fredags hade jag en incident med en kollega. Han klev in i mitt ansvarsområde på ett för mig oacceptabelt sätt. Undergrävde min auktoritet. Hela helgen har detta malt i skallen på mig. I måndags morse hade vi morgonmöte på tu man hand och då fick han lite feedback. Han gick direkt i försvar, det gör de flesta, men mina argument landade nog bra till slut. När vi avslutade vårt möte var vi på god fot. Nu hoppas jag att han aldrig gör om det. Nästa gång säger jag direkt ”Backa xx. Nu.”

Det är vanligt i många branscher att män bara bösar på, helt tondöva. Tar cred för vad andra gjort, tar över när det inte går tillräckligt snabbt, tar förhastade beslut och måste sen backa för att det blev fel osv. Men jag kan inte vara tyst, jag säger ifrån. (Och ja, jag generaliserar nu. Inte alla män.)

Jag påminner mig att min närmaste chef sa ”jag ser fram emot att se dig ta dig an xx.” Och nu gör jag det.

Så de senaste dagarna har mitt tålamod fått lite extra träning. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

@vår2022 Ingen fara, ta det när du har tid och lust 🥰

@Stor-Babs ser att du inte fått något svar här, brukar tyvärr kunna vara lite vanskligt att få den här typen av medicinska råd på forumet. Hur mår du så här en månad senare, hur gick det med stoppet? Ta hand om dig!

@58-åringen vad fint att du blev hjälpt av att skriva här, du hjälpte garanterat många andra genom att göra det också. Fortsätt gärna rapportera om hur du du har det nu för tiden!

@Charlie70 Jag hör att du befinner dig i situation som känns mycket påfrestande. Inget stöd fr pappan känns det som. Du skrev att din dotter hade fritids på högstadiet men var inte det korttidstillsyn? Man har ju bara rätt till fritids tom årskurs sex därefter om man behöver korttidstillsyn/fritids så ansöker man om det h LSS-handläggaren.I vissa små kommuner finns det inte ens ett korttids. Jag tänker att det finns en lagstiftning men kommuner gör olika och handläggare gör olika. I en kommun där en del av våra patienter kommer ifrån har korttidsboendet en lägenhet där man får träna på olika saker inför att kunna flytta hemifrån. Jag hoppas verkligen att det ska lösa sig på bästa vis för dig/er. Fortsätt och skriv, berätta hur det går.

Kramar🥰

@Amanda L Hej! Ser att du skrivit. Återkommer när jag har mer tid. Sköt om dig! Kram❤️

@Se klart Ja, EMDR användes mest vid komplexa trauman förr, men allt fler lär sig tekniken och hjälper många med även andra psykologiska ”åkommor”. Det är så häftigt att du hittat ett sätt att arbeta med ”blinda fläckar” genom kontrollfrågan ”hur blir det för mig”. Jag är helt med på det, det hjälper till att stanna upp och känna efter sina egna behov. Det är blinda fläckar hos mig och kör jag över dem hårt, så påverkas jag. Det jag tror är att EMDR kan hjälpa mig ännu djupare med bland annat detta och att även hjärnans strukturer påverkas. Det sker saker i hjärnan genom ögonrörelserna och att samtidigt göra en intervention. Som jag förstår det kan man inte helt förklara vad som sker, men att genom att arbetar med båda hjärnhalvorna så händer saker i hjärnan.

Jag tänker att vi som varit nyktra länge har gjort förändringar i våra hjärnor, i signalsubstanser och kopplingar bl.a. genom att inte inta giftet men också genom positiva tankar och ändrat förhållningssätt. Nu ska jag fortsätta att skapa nya kopplingar och det ska bli spännande, bar möjligt utan vingeggan! Kram❤️

@Varafrisk Låter som att du/ni hittar något i behandlingen, då tårarna kommer. Det är precis det som jag är ute efter, att känna efter var det känns i kroppen och sedan observera det. Jag tänker också att när psykologen har bakgrundshistorian så kan denne guida till att hitta och även koppla samman olika händelser/känslor, att något undertryckt kan yttra sig i olika skepnader i olika händelser, i olika tider, men bottna i samma bakomliggande känsla. Om du förstår vad jag menar. Så fascinerande! Jag får berätta sen hur jag upplever det😁

Ha en fin kväll!❤️

@Charlie70 Det är bra om hon blir trygg på Korttids först, så kan man bygga på mer efterhand. Min dotter gick på gymnasiet när hon började sova där en natt per vecka.

Du vet ju inte riktigt hur allt slutar med pappan till dottern, så det är viktigt att du har en backup. Var rädd om dig ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek @Varafrisk Jodå flickan har gått på fritids på högstadiet, på samma skola som hon gick på. Fritidset är en avskiljd del från resten av skolans fritids. Efter 12 eller 13 år kallas fritids för KTT (korttidstillsyn). Så det vi söker nu är alltså KTT. I samma veva har vi nu fått utökat timmarna för ledsagarservice och avlösarservice. Då var övernattning på KTT som ni har haft för er dotter AH på tapeten. Jag tackade nej eftersom jag vet att det kommer bli en kamp att få iväg flickan till ett nytt ställe och dessutom med övernattning (hon sover med mig fortfarande). Detta efter erfarenhet med kollovistelser som inte gått bra och inneburit så ofantligt mycket jobb på förhand i förberedelser och flickans ångest månader i förväg. Dessutom i ljuset av att hon ska börja på ny skola till hösten så känner jag att det räcker med förändringar för henne just nu. Hon är superpepp på att flytta hemifrån och när den dagen kommer är min övertygelse att det kommer gå bra. Är i samtal med LSS-handläggare om det också men har fått veta (så klart) hur svårt det är. Vi får ha något möte/mail till sedan lämnar jag nog in en ansökan. Flickan behöver flytta hemifrån när hon fyllt 18 år och det är nästa år. Jag är deltidssjukskriven igen och jag måste få en chans någon gång att få återta mitt yrkesliv på riktigt.

Efter att jag skrev här förra gången fick jag veta att sonen skulle hämta pappa och flickan på restaurang och köra hem dem. I måndags lovade X att han inte skulle dricka när han har flickan. Jag överdriver och det är helt onödigt med Familjerätten. På söndagen efter sitter han på restaurang och dricker öl med flickan. Hur vet jag det? Jo jag frågade sonen som varken ville bekräfta eller dementera. Alkohol är ett jävla skit helt enkelt. Men det vet ju vi redan.

Kram

Jag har faktiskt blivit erbjuden EMDR för ett antal år sedan. På den tiden användes metoden i huvudsak för traumatiserade personer från krigszoner och jag kände väl där och då att jag inte riktigt var i målgruppen.
Jag känner väl igen det du skriver om @vår2022 att vara verbal och ha hyfsad koll på sina både inre och yttre flanker. Men att man har som blinda fläckar inombords som är svåra att komma åt.
Jag vet inte riktigt själv hur jag ska arbeta m det, men den här kontrollfrågan ”hur blir det för mig” har visat sig vara överraskande hjälpsam.
Den ger som ett litet utrymme mellan mig och världen- där jag liksom har tid att reflektera o h inte agera på autopiloten som oftast säger ”ja” och ”jag orkar”.
Livet är spännande, sån tur vi har som får uppleva det utan vingeggan runt fötterna.
Kram 🥰

@vår2022 Tittar bara in för att se hur du mår. Och det verkar ju vara åt det bättre hållet! Hurra♥️🙏🏻♥️ Var lite orolig ett tag…
Själv har jag också varit väldigt deppig de senaste månaderna på grund av läget i världen och även problem i familjen.
Känns som jag inte kan stänga något ute…
Hoppas varje dag att något ska gå åt ett bättre håll, men det blir (enligt mig) bara värre.
Idag och igår gick jag dock en lång promenad där jag aktivt försökt undvika ältande och negativa tankar. Det mesta kan jag ju ändå inte göra så mkt åt. Men att inte bry sig känns också så fel.
Men måste få till nån balans.
😌♥️

@Charlie70 Alltså…jag känner igen det där med att soc lämnar över ansvaret på ena föräldern i ditt fall på dig. Så gjorde soc för en mamma som jag har kontakt med. Skolan hade gjort en orosanmälan gällande pappan, de var skilda, minns inte vad soc sa att mamma skulle göra. Det var så dumt alltihop. Satt på möte i skolan och man pratade om pappan. Jag sa att vi behöver inte prata om pappan här för det är inte mammans ansvar att pappan gör sig onåbar.

När din flicka har gått på högstadiet har hon haft fritids på skolan då? I min kommun är det som för @Andrahalvlek. Behöver man fritids då är man på korttidsboendet, trodde att det var så överallt.

Allt gott till dig🙏🏻Kram 🥰

Så konstigt jag började mitt inlägg…jag tycker att EMRD är bra men först hängde…fortsättningen är ovan🤗

@vår2022 Först hängde jag inte riktigt med eller förstod rättare sagt… Om jag berättar om ngt som hänt mig i mitt liv som min terapeut märker gör mig berörd brukar hon först fråga var i kroppen det känns så frågar hon mig om det är ok att göra övningen. Jag får ta ett djupt andetag sedan får jag följa, hon brukar använda en penna, jag får följa den huvudet ska vara stilla och endast använda mina ögonrörelser. När det är färdigt får jag ta ett djupt andetag igen. Vila några minuter många gånger har mina tårar kommit. Efteråt brukar hon fråga mig hur det känns. Jag blir ganska trött efteråt. Ska bli intressant att höra hur du upplever det.

Kram och godnatt❤️

@Ny dag Menar du ang andningsövningar eller EMDR? Vad gäller andningsövningen jag tillämpar finns den längre upp i min tråd. Gällande EMDR kan du googla på det och här finns lite mer info http://emdr.se/vad-ar-emdr/klientinformation/.

Kram❤️

@Charlie70 Min dotter hade fritids på sitt Korttids. Så får man lösa det i en liten kommun. Skönt att bara ha ett ställe att kommunicera med. Hon sov där på onsdagar också, som ett första steg mot egen bostad. Vissa särskolegymnasium har internat, det är ett bra sätt att träna på eget boende också.

Kram 🐘

@vår2022 @Himmelellerhelvette @Varafrisk Mins käraste forumvänner, det här är nog vad jag behöver också. Har ni tips på var jag kan läsa om detta på enkelt sätt? 🥰💕🥰💕🥰

@Varafrisk @Se klart TACK för era kommentarer! Nu känner jag att jag är i det gamla vanliga (under)läget här. Familjerätten önskade att jag informerade pappan. Eftersom jag vet hur reaktionen blir var jag tveksam. Men så tänkte jag (så klart) att det är lika bra att göra som de säger. Han fick informationen, blev jättearg. Sa att jag överdriver, han ska minsann sluta dricka när han har flickan NU. Inget mer behöver göras. På det följer "smörandet". Han svarar helt plötsligt på mail från skolan. Han erbjuder sin hjälp med möten och telefonsamtal. Han planerar bio med flickan. Bjöd t.o.m. sonen på lunch häromdagen, vet inte när det hände sist. Allt för att det ska se bra ut. Detta varar en stund sedan faller allt ihop som ett korthus igen. Tidpunkt för sammanfallet är förmodligen strax efter att vi är klara med Familjerätten.

Och jag håller med dig Varafrisk, det är konstigt att Familjerätten inte tar ansvar för att mötet verkligen blir av. I stället är det mitt ansvar att informera honom om att jag bett om mötet. Och om mötet inte blir av är det också mitt ansvar, för vad blir nästa steg då? Orosanmälan igen och den faller på mig den också.

Detta dränerar mig fullständigt, men jag måste göra det för flickan. Får inte blunda mer nu. Och till dig Se klart vill jag bara säga att du inte på något vis förmedlade skuld utan snarare det där sköna i att inte vara ensam. Jag har blundat länge men kan inte göra det mer nu.

Till detta ska flickan börja i gymnasiet i höst. Den skola hon vill gå i har inte fritids. Så är i kontakt med LSS-handläggaren om detta. Hon har kontaktat några olika fritids som alla säger att de har fullt, så nu söker hon utanför kommungränsen, vilket är en på riktigt urkass lösning av flera skäl. Fattar inte hur i hela världen detta kan bli ett problem, vi bor i Stockholm - jag såg inte den komma alls. Men (återigen) hamnar jag i ett läge där mitt arbetsliv är hotat och jag blir superstressad, för att systemet inte fungerar.

Förr hade jag druckit på detta. Himla tur att det inte är aktuellt längre.

Kramkram!

@Sattva Håller tummarna! Är helt säker på att det kommer att lösa sig och du är på god väg.

Ha det gott! Kram❤️