Senaste kommentarerna i forumet

Jag har lyckats sova. På rygg. Ovant. Högersidan är annars min favoritsida att somna på, men det gick inte ens att ligga på vänstersidan utan att det gjorde mer ont. Det gör ont när jag hostar och när jag tar i med högerhand/arm. Kände det tydligt när jag drog i handbromsen när jag kom hem.

Fraktur har jag sannolikt inte. Då hade jag haft mer ont. Jag får gå lugnt som en zombie, och så fort jag sitter still känns det okej. Det gick okej att köra bil igår kväll och sannolikt går det då även okej att jobba mina två timmar per dag.

Ingen gympa på några dagar. Men det är okej, det var ett äventyr för mig att lära mig spel padel och sådana ska väl ge några blessyrer. Det kunde gått mycket, mycket värre. Jag kunde ha landat på armbågen tex. Nu sträckte jag mig efter bollen så jag landade på bröstkorgen. Hela min kolossala kroppstyngd på mina stackars revben.

Mina största bekymmer nu: 1) hur fan ska få på mig en bh, 2) hur ska jag lyckas baxa upp morsans rullator i bagagen? Vi ska köra till äldsta dottern på lördag och morsans rullator ska ju in och ut i bagagen några gånger då. Äsch, jag får väl använda vänster hand i huvudsak och hjälpa till med benen.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Aj! Det är inte skönt att ha ont på sidan och revbenen. Stackars dig💕. Det enda som gäller är ju vila. Hoppas det inte gör för ont och att det snabbt går över. Ja, träning kl 20 är för sent för mig med. Det är då man sitter och varvar ned inför läggdags. Bra att du inte har något inbokat to och fre.

Ha en bra dag och krya på dig❤️

PS. Inga aktiviteter inbokade alls tor-fre. Bara jobba mina 2 tim per dag. Det behövs nu känner jag.

Ajajaj 😩 Tanter ska ta det lugnt, inte snubbla på sina egna fötter och falla raklång i golvet. På bröstkorgen på höger sida, typ alla revben gör ont nu 😢

Jag spelade dock hela timmen, och jag var inte urusel trots att det var första gången. Jag fick beröm för mina servar! Men många slag blev för hårda eller blev slag i luften. Jag är ju så van vid squashracket, som är lite längre och kräver lite kraft för att först dåna i väggen och sen tillbaka.

Jag kan mycket väl tänka mig att spela padel igen, men kl 20 var lite väl sent för min del. Jag har ju läggtid kl 22.15 🤣 Hela mitt liv styrs av kalendern och larm i mobilen.

Värst av allt är att högersidan är min favvosida att sova på. Det går INTE att sova på den sidan. Någon gympa med SVT-Sofia blir det inte heller på några dagar. Ja ja, det kunde ha varit värre.

Kram 🐘

Ligger i sängen på ett hotellrum efter första dagen på en konferens. Många år sedan jag sov över på ett hotell. När jag checkade in på rummet i em tänkte jag direkt på ett glas vin. Tänk vad hjärnan är programmerad till att ta till alkohol i olika situationer, betingad på gammalt beteende. Den glömmer inte i första taget. Det greppade till i kroppen om att något fattades, det urgamla minnet med sitt sug gjorde sig påmind. Jag kunde skaka av mig det, men jag förundras över att betingningen fortfarande sitter där. Förmodligen för gott. Den delen av hjärnan ligger i dvala och har inga direkta krafter, men den kan ruska på sig lite där i dvalan. Nu har jag dock skapat en ny vana på hur det ska vara när jag sover på hotell nästa gång och får se om det ruskar på sig då.

Innan middagen drack alla vin och öl och det ruskade inte på sig inom mig. Det var mer ett konstaterande för mig, att jag dricker inte alkohol som andra gör. Till maten fortsatte de med alkohol och jag tog en alkoholfri öl. Tänkte att det kommer att vara skönast för mig av alla, då jag vaknar nykter. Tänkte också att jag ska gå upp tidigt, ta en löptur, en dusch och sedan njuta av hotell frukost. Vara pigg på konferensens andra dag och inte gäspa en endaste gång😁.

Nu ska jag sova, god natt!❤️

@Kaveldun Jag upplever det inte på det minsta sätt självupptaget. Det du gör är att du släpper taget, det du önskar mer av. Det är skönt att sätta ord på sina känslor och försöka beskriva dem så noggrant man kan. Det hjälper till i läkningen av hjärnan. Jag upplever att min ensamhet förändrats, inte för att jag träffar så mycket mer människor privat men känslan av ensamheten inom mig har förändrats iom nykterheten. Jag är bra mycket mer öppen på arbetet med mina kollegor och jag får inte ångest av att yttra mig. När jag drack fick jag ångest ofta när jag sade något, funderade mycket på vad andra tänkte om mig. Min självkänsla var mycket sämre, men tror inte det syntes utåt så mycket. Det tog massor av energi att hålla ihop/hålla masken på jobbet och vinet därhemma hjälpte till att slappna av, högst tillfällig och med ännu mer påföljande ångest nästa morgon. Jag är nästan inte heller avundsjuk som nykter. Kanske för att jag känner en slags stolthet över att kunna vara nykter hela tiden, att jag är i ett nyktert tillstånd dygnet runt.

Det kan vara så att man får ett helt annat perspektiv som nykter. Man värderar om livet. Kanske skulle det inte ha sett ut på det sätt man föreställer sig, alltså som man tror att det skulle sett ut om man varit nykter istället för beroende vindrickare. Det är något man inte vet egentligen. Kanske skulle man dragit sig undan ändå. Nu som nykter får man en andra chans på ett annat sätt, då man sätta det i perspektiv till hur det var när man drack. Man sätter helt andra värden på livet och att det upplevs som att man kan få ut mycket mer av det än tidigare. Mer än man skulle ha fått även om man hade varit nykter. En ny chans helt enkelt, en ny chans att leva det liv man strävar efter. Något man inte tidigare visste, men som nu uppenbarar sig och blir tydligare. Så nu ska vi ta vara på den chansen och göra något bra av det.

Kram❤️

@Geggan Stort grattis till 9 månader!🤩. Du gör det så bra på många håll och kanter. Jag kan hålla med dig, jag har tänkt, aldrig mer, från allra första början. Det har varit en stor motivation för mig att tänka så och det har även testat min tilltro till min egna förmåga. Så många gånger jag tänkt, aldrig mer, som inte hållit, men denna gång låg det en helt annan övertygelse och motivation bakom. Du ska var superstolthet över dig själv❤️

Jag tycker det är en fint inlägg @Kaveldun ❤️
Ärligt och ur ditt liv❣️

Stor kram🥰

Puh …när jag postat detta och läst igenom - så tycker jag att det är ett självupptaget inlägg
Och lite inskränkt 😞. Många här lever ensamma -så att skylla på det 😳.
Men detta är ju min tråd och j har väl inte kommit längre.
Jag försöker vara så öppen jag kan och det är inte alltid vackert.
Vill också tillägga att jag läser alla trådar - med stor behållning . Även om jag inte alltid kommenterar.

Livet rullar på och de nyktra dagarna blir fler och fler.
Baden/doppen ( i havet) har visat sig vara en viktig stöttepelare på denna resa. I morse hann jag med ett tidigt morgondopp och det är ändå stort att jag - som varit en riktig badkruka - kan njuta så av det kalla septembervattnet. Men kylan och känslan den väcker i kroppen - är liksom ett fysiskt tecken på att ngt är förändrat/ annorlunda.
Och bara detta att nästan varje dag hinna med ett dopp - trots långa dagar och ibland aktiviteter på kvällen - är ju ngt nytt. Att dricka äter tid . Tid som går åt till att befinna sig i dimman eller att återhämta sig.
Jag har druckit såpass länge och mkt ( kanske 10 år på ett problematiskt vis ) att drickandets olika faser på ngt omvänt och osunt sätt också blivit en trygghet. En trygghet i meningen vana/det välbekanta.
Att en hel söndag eller ibland t o m lördag och söndag går åt till återhämtning - ensam i sängen med Netflix och Coca Cola …för att bara bli människa igen. Och de dagarna kunde j ibland nästan uppleva som ’mysiga’ ( om de inträffade när jag inte skulle iväg på jobb eller träffa människor).
Det var en bedövad tillvaro där långtråkigheten …i ngn sorts otäck maskerad bytte plats med ex lättnaden att inte må illa längre.
Hela denna förfärliga och sorgliga dramaturgi byggde - tror jag - på att jag bodde ensam. De helger jag hade gäster eller barn eller nära vänner på besök levde jag ett annat liv - jag hade kvar kontrollen.
Och på måndagen - oavsett liv - steg jag upp till ett yrkesliv som krävde mkt av mig.
Hur helgen hade förflutit visste bara jag.

Vilken ensamhet 😞
Varför valde jag denna bedrövliga väg?
Jag är ändå en person som har många nära relationer. . Jag har många nära vänskaper som sträcker sig över decennier och som inbegriper människor som har både kapacitet och vilja att möta mig - även i detta - om jag berättat.
Men jag släppte inte in dem.

En sak kan jag sakna …eller jag har inte riktigt hittat den nyktra vägen - och det är detta med att få släppa och ge mig hän. Släppa på överjag och det kontrollerade.
Att få vara mer subjektiv och hängiven.
Jag tänker att det nog är sidor som - i alla fall i en fungerande nära relation - får komma ut.
Men jag lever med en man som jag ser ungefär varannan helg. Och jag har flyttat ganska långt ifrån majoriteten av mina nära vänner ( sedan kommer de hit väldigt ofta…och jag har också många bra trådar att dra i här - tänker att j har det förspänt …men inte riktigt orkat).
Avundsjuka är också ngt som är förknippat med drickandet. Som nykter är jag nästan inte avundsjuk alls.
Men jag kan längta mkt efter att ha mina ’nära’ lite närmare. Efter sammanhang med människor där jag bara ’är’ Och efter att ha mina barn närmare.
Samtidigt - jag hade kunnat ha precis allt detta …och druckit. Och då hade det mesta gått mig förbi ändå.
Nu ska jag satsa allt mitt krut på att bli långvarigt nykter.
Och sedan hoppad jag att resten löser sig på ett eller annat sätt.

🌾🌾

Grattis @Geggan! Och stor respekt för det arbete du gjort. För mig är det en ynnest att få följa din - och andras trådar.
Dels ger dem nog hopp och dels lär jag mig massor.
🌾🌾

@Axianne Jag tror att klimakteriet har påverkat mitt mående massor. Och jag drack nog för att orka. Jag mådde pyton i puberteten och tydligen mår man då lika pyton i klimakteriet. Man är olika känslig för hormoner och det är svajandet upp och ner man reagerar mest på.

Jag hade min sista mens i september i fjol, och efter ett år utan mens är man officiellt i menopaus, tjoho! Förhoppningsvis stabiliserar sig det mesta nu med lägre hormonnivåerna. Jag har inte klarat av att ta hormontillskott i någon form, jag har försökt.

Kram 🐘

Förutom ev klimakteriebesvär så skriver du helt om mig och min historia :-)
Att nå min personliga botten och kliva upp från den med beslutet att sluta dricka var så skönt !

@Se klart Ja jättefint inlägg! Och också finns det känner jag, en acceptans för livets ups-and-downs. Is i magen, this too will past etc. Det är verkligen inte bara ord, utan också verkligt!❤️🌸🍁

❤️☘️ Ha en fin onsdag!

@Se klart Godmorgon och tack för ett fint inlägg att ”vakna” till! Tycker också mycket om att liksom vara i livet, närvara. Önskar dig en skön onsdag!🥰

@Se klart Vilken fint inlägg, som genomsyras av tacksamhet, hopp och mod. Tacksamhet över att vi lyckats skapa oss en ny tillvaro på alla sätt. Om än på ytan kanske likadan (i mitt fall), men ändå så otroligt annorlunda. Hopp inför framtiden, som bara kan bli bättre och bättre. Och mod att ta de chanser som livet ger oss. Finaste @Seklart, och finaste forumet ❤️

Kram 🐘

Idag ska jag direkt efter jobbet hem till en kompis-kollega (dvs en kollega som också med åren har blivit en kompis). Vi ska äta ihop och sen ska vi spela padel kl 20. Okristligt sen tid för att träna, det får bannemej inte bli en vana. Jag har annars tänkt att jag ska bojkotta padel-vågen, men visst kan jag prova. Jag gillar ju att spela squash, och det finns tydligen stora likheter.

En annan kompis-ex-kollega (hon som fick sparken från oss i början av året och som har börjat på ett annat företag nyligen) ska också komma ikväll. Det ska bli kul att tjöta lite. Förr om åren gjorde vi tre och en tredje kompis-ex-kollega mycket roligt fysiskt ihop. Bland annat löptränade vi och sprang Blodomloppet och en del andra millopp ihop, tex Tjejmilen. För kanske 10-15 år sedan. Det var på den tiden som vi på jobbet drog ihop flera lag till Blodomloppet.

Att jag ens har sprungit millopp känns helt otroligt idag. I hyfsad närtid också, det var ju inga ungdomssynder direkt. Nu med mina lite för många trivselkilon och klena kvidande fötter känns det som fiction, hittepå. Men jag har bildbevis, annars hade jag själv inte trott att det var sant.

Efter jobbet (jag slutar ju kl 15) har jag fått lov att åka hem till kompis-kollegan och sjunka ner i hennes soffa några timmar innan kvällens äventyr. Jag lär vara blixtepigg efteråt så det blir svårt att hålla den vanliga läggtiden kl 22.15. Då har jag ju knappt hunnit hem. Så det här får bli ett trevligt då-och-då-grejs, ingen vana som ska fortlöpa vecka efter vecka.

Jag gillar verkligen att träffa mina vänner och göra en fysisk aktivitet ihop. Inte en droppe alkohol så långt ögat når lär det bli till maten innan.

Kram 🐘

Jag ska också testa 0-toleransen mot choklad och glass- mina två rediga akilleshälar… inspirerad av dig @andrahalvlek- dock ser jag inte att du lagt in nån grekiska på checklistan: tänka kring: vad vill jag, vad behöver jag.
Inte kettlebells och matvanor- det är jätteviktigt. Men jätteviktigt två är dina alldeles egna egna innerst-inne- behöver.
Sånt som känns mjukt och snällt! kram kram min fina kompis 🥰

Godmorgon
Vakna lite för tidigt är det bästa jag vet- händer inte störande ofta men försöker att vrida lite på morgontiden.
Jag vaknar oftast och tänker; aha, onsdag (eller vad det nu är för dag) och tänker att jag har en massa saker att se fram emot idag.
Idag-idag ska jag hämta mina snabb-växande barnbarn, ha ett möte med min doktor om mina 0,5 sömntablett (säg inte att vården inte är notorisk…) och jobba på med produktion och ett gäng möten.
Men jag njuter här och nu av mitt kaffe och att lyssna på mina katter som har tidig fest i vardagsrummet…
För tre år sedan var jag påväg in i min sämsta dricka-fas på många år, kanske den värsta någonsin. Nej jag skällde inte ut nån, sjukskrev mig ytterst sällan, och höll i alla tänkbara relationer. MEDAN jag drack- nästan dagligen. Och så undrar vi varför tröttheten håller i sig när vi slutar- efter många år av att leva på så hög växel för att hålla ihop allt.
Jag har knappt hämtat mig- och precis lärt mig på riktigt - vad jag orkar och inte. Vad jag behöver- och inte. Vad jag kan tvinga mig till- för att livet kräver det- och inte.
För tre år sedan hade jag ett bra jobb, nu har jag ett fantastiskt jobb. Jag har flyttat till en lägenhet som jag inte vågat drömma om- men jag vågade. Vi har renoverat nästan klart på landet, jag har fått ett barnbarn som aldrig kommer att se mig dricka ett glas. Jag har ordning i mina lådor, har jobbat med min trädgård tre somrar nu- och den börjar bli riktigt fin! Jag hanterar färre sociala kontakter för jag värdesätter några istället för många. Jag är inte förstahandsval till galna fester, och det är okej.
Jag har fått forumet som en gåva och som är både skyddsnät och pepp. En viktig del av mitt nyktra liv. Jag är frisk och gör varje dag aktivt val att göra det jag själv kan- för att hålla mig frisk.
Allt kan bli bättre, kanske? Jag kan bli bättre på att spara- och springa. Ringa mamma och engagera mig i min omvärld- på fler sätt. Tid finns till det. Tiden kommer- brukar Bodil Jönsson säga- istället för att tiden går. Kanske är det det viktigaste skiftet vi gör när vi slutar dricka? Framtiden överblickbar och redo att ta emot och göra det bästa av våra dagar därför att självkänslan växt och vi vet innerst inne att vi är värda bättre än att lägga ett tjockt unket lortigt filter mellan oss och livet.
Kram på er alla som kommit en kort eller lång bit på vägen.💞

PS. Jag åt ingenting under bion. Inte ens popcorn. Jag hade med mig en flaska vatten, inget annat. Tänk att man kan gå på bio utan att äta en massa godis 🤔 Bara det var en upplevelse. Mitt choklad- och glasstopp går över förväntan bra. Att låta bli helt är ett recept som funkar på annat än alkohol. Lite väcker mersug, så inte ens på helgerna unnar jag mig choklad eller godis - och efter bara några veckor slipper jag suget helt.

Stort grattis @geggan, så himla bra och länge du fixat detta nu. Forumet är toppen, och jag som kikar in här, nästan varje dag, får nya påminnelser även efter lång tid. Och så är det fantastiskt när människor hittar ut ur drickandet och in i ett nytt liv. Fantastiskt! Sträck på dig ordentligt och känn stoltheten. Kram 🤗

@Geggan Stort grattis!! 9 mån är galet bra, så glad för din skull🎊

@Andrahalvlek Då ska jag se filmen för jag har inte läst boken👌🏼🥰

@Geggan Grattis till 9 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Forumet är ett kanonbra sätt att påminnas. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Då klarar vi oss!

Kram 🐘