Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Vad skönt att de två första jobbveckorna fungerat och att du känner dig piggare denna veckan än förra. Jag tycker du tänker så rätt när du varvar jobbet med aktiviteter. Att läka från utbrändhet är tufft och hela livet måste hänga med inte bara jobbet för då är man snart sjuk igen. Det gäller att skynda långsamt för att också hinna pausa och vila. Som jag ”känner” dig kommer du lyckas också med viktnedgången och därefter också hålla vikten. Även här, skynda långsamt. Har själv i många år levt med bulimi och även bantat i perioder. För varaktig förändring krävs även här att man ändrar sina vanor vilket egentligen liknar kampen mot alkohol. Kram till dig! ❤️Mysigt att träffa den nya väninnan och hoppas det utvecklas till nära vänskap. Häftet att i vår ålder lära känna nya vänner! 🥰

Idag är det fredag och jag känner mig inte lika slut som förra fredagen. I alla fall inte nu när jag precis har vaknat 🤣 Förra veckan var jag så trött att jag knappt kunde gå, för av någon konstig anledning får jag värk i hela kroppen när jag är så trött. Det är säkert kroppens sätt att säga ”Ta det lugnt för bövelen jävla människa”.

Vis av förra hela jobbveckan har jag varit sparsam med kvällsaktiviteter den här veckan. Jag åkte hem till ex-svärisarna i måndags direkt efter jobbet och i onsdags hämtade jag yngsta dottern några timmar. Men eftersom jag slutar kl 15 blev det ändå inte jättesent, utan jag var hemma vid 18-tiden.

I måndags träffade jag min psykolog kl 11, innan jobbet, och i onsdags lunchade jag med en kompis innan jobbet. Två innan-jobbet-aktiviteter och två efter-jobbet-aktiviteter per arbetsvecka känns som en rimlig nivå. Just nu. Där ska jag ligga kvar ett tag. Jag behöver funka bra på jobbet hela jobbveckan, men jag behöver också umgänge och fylla på med positiv energi. Men jag behöver framför allt hitta en rimlig balans, och sen får jag försöka utöka min komfortzon efterhand.

Jo, i tisdags kväll var det videomöte med tjejjouren också, vilket förstås tog en del energi också. Men jag är ändå inte helt slut idag - och jag hoppas att den känslan håller i sig hela fredagen och resten av helgen.

På lördag ska jag på teater med en vän som har potential att bli en riktigt bra kompis. Jag initierade en träff med henne i somras, vi åt ute på restaurang och hade det jättetrevligt. Hon är liksom jag inflyttad till stan sen 30 år tillbaka. Vi har barn i ungefär samma ålder. Vi har båda åldrande mammor som flyttat till stan på senare år. Vi är båda ensambarn. Vi är båda singlar. Och hon liksom jag gillar teater och musikevenemang. Vi kan nog som sagt ha väldigt kul ihop. Efter teatern har jag bokat bord på indiska restaurangen i stan.

Kram 🐘

Bra jobbat @Geggan och så fint att din man mår bättre ….och vår2022 - precis den rädsla inför ett alkoholindränkt pensionärsliv har/hade jag. Aktiv alkoholist och pensionär är ett mardrömsscenario.
Det är som att jag dragit i nödbromsen några mil innan ( Hallsberg kanske?:-) .
Nu växlar jag spår …och FINT att se att det är möjligt!

@Se klart Fy fan vad du klarade av den resan bra! Och som pricken över i hällde du ut vinet, *bam*. Skrev precis till Kaveldun att det gäller att hårddrilla ryggmärgsreflexen. När du råkar få en starköl istället för alkoholfri öl så tänker du kanske en millisekund ”Äsch, en öl kan nog kvitta”, men sen reser du dig upp och går och byter din öl. Eller häller ut vinet som hotellpersonalen så ”snällt” ställt på ditt rum.

Kram 🐘

@Kaveldun Ja, usch och fy. Jag har tack och lov sluppit tänka på min lista över fyllesynder på länge, men när jag gjorde det regelbundet knöt det sig i magen av skam och obehag. Så den är väldigt effektiv!

För alkoholdjävulen är listig, och hen kommer att börja viska så småningom. När du råkar få en starköl på bordet istället för en alkoholfri tex på restaurang. ”Äsch, en öl kvittar.” Då gäller det att ryggmärgsreflexen är hårt drillad. Att även om tanken kommer en millisekund, så går du sen och byter till en alkoholfri öl.

Kram 🐘

@Kaveldun Helt rätt tänkt. Var sak har sin tid. Själv har jag gått upp 20 kilo sen i våras, tack vare antidepp-medicin och ett ökat sötsug och slarv med måltiderna. Men jag har nu stramat upp mina vanor och jag hoppas att de ska vara hållbara över tid, och att kilona så sakta ska dra åt helvete. Var sak har sin tid. En sak i taget.

Kram 🐘

Tack @Andrahalvlek!
Konstruktiv som alltid. Jag ska genast göra en sån lista. Det finns lite att ta av…om man säger så 😳.

@Kaveldun Jag tror också att det var en viktig dröm. Drömmar kommer från vårt undermedvetna. Det är där vanor och ryggmärgsreflexer bor. Det är därför viktigt att nöta, nöta, nöta nyktra fakta. Sakta men säkert bli totalt anti alkohol. Sakta men säkert identifiera sig som en person som inte dricker. Ditt medvetna jag och ditt undermedvetna jag måste komma i samklang vad det gäller inställningen till alkohol.

Och när man inte dricker alkohol så har man så mycket vunnet. Man kan delta till hundra procent på alla evenemang, man slipper tanken på ”nästa glas” eller att skynda hem för att få dricka. Man slipper vakna bakfull och sega sig igenom en bakfull dag, istället vaknar man tidigt och kan utöva en hobby eller ett intresse så många fler vakna timmar per vecka.

I början tyckte jag att helgerna var evighetslånga. Nu fyller jag dem med umgänge, utöva ett intresse, eller bara-vara och vila-tid. Lite nytta hinner jag med också av bara farten.

Ett tips att ta till om du är rädd för att du släpper på garden med tiden. Skapa dig en topp 5-lista över fyllesynder som du snabbt kan repetera i skallen. När alkoholdjävulen börjar viska ”så farligt var det nog inte, du är nog inte alkis, ett glas kan nog kvitta” så drämmer du hen med listan i skallen. ”NEJ, minns du…”

Kram 🐘

Jag har 15 kilo 😞. Och de har kommit under de senaste tre åren.
Men bantning och diet överlåter jag än så länge åt er stabilt nyktra ’storasyskon’ ( det känns som att ni är mina äldre syskon i nykterhet). Jag satsar alla kort på lång och stabil nykterhet . Först.
Och redan nu så går ju alla kalorier jag druckit - bort. Men jag går inte ner i vikt …inte än i alla fall. Sötsuget har ökat och jag kämpar inte emot det.
Jag rör på mig mkt mer. Minst 10.000 steg om dan.
Och jag följer gärna er …hur ni kommer i form.
Ni kommer att klara det galant ….det med.
🌾🌾

Ja @Se Klart - vaksam var ordet. Jag har ju trott att jag var ’ säker’ tidigare …och så har spåren i hjärnan växlat - förrädiskt snabbt och liksom omärkligt. Med ödesdigra konsekvenser.
Jag upplevde dock min botten som ännu längre ner denna gång. Känslan av att det är nu eller döden ungefär. I alla fall ett mörkt liv på kryckor. Jag har inte tid att vela längre. Jag lever med ett starkt dödsmedvetande…men det handlar i grunden om att jag så otroligt gärna vill leva.
I natt hade jag en stark och lite märklig dröm. Jag var ung och gick på ngn sorts arkitekthögskola och Gert Wingårdh var lärare ( kan inte säga att han står för fri kreativitet för mig…..snarare ngt godmodigt på ytan - och lite strängt och lynnigt inåt….och den bilden är bara fördomar/ intuition).
I vilket fall så skulle vi göra olika övningar och alla - vi var säkert 30 studenter - jobbade i alla möjliga material och former. Jag gick omkring och tittade på resultaten och det var en så stor mångfald av kreativa idéer och roliga lösningar och udda uttryck.
Mitt i allt gick Gerd W som ngn sorts smakdomare …men jag minns att jag i drömmen tänkte att han mest var uppfylld av sig själv:-)
Jag vaknade och min första tanke var att jag lever väldigt långt ifrån det lekfulla, kreativa. Och jag har levt långt ifrån det mkt länge. Leken, upptäcktsfärden…den där dagen som börjar på ett sätt men som man inte har en aning om hur den slutar…
Tycker att kreativiteten och leklusten kommer fram ibland när ni här i forumet berättar om era trädgårdar…ex. Och annat!
Jag arbetar inom en verksamhet som i grunden är kreativ - har stor potential att vara det - men min egen vardag består av strategi, administration, riskbedömningar osv. Lekfullheten är ofta långt borta….
Det finns en viss rädsla och stränghet i kulturen - som jag slogs med ofta som ung.
Och kanske viktigast av allt ….alkohol släcker verklig kreativitet och lek.
Längtan efter alkohol växer när man ( jag) inte får leka och andas ….den blir ett kemiskt snabbspår in i en värld som är mindre dömande och stel. Men konsekvensen av alkoholen är isolering och ännu större rädsla över att göra fel. Ett mörkt överjag som står vid sängkanten och läxar upp en efter noter när man motvilligt vaknar upp efter berusningen.
Jag tror att lekfullheten ( känns som ett lättare och mindre kravfyllt ord än kreativitet ) är en viktig pusselbit för att jag ska hålla mig nykter. Jag var ett ängsligt barn som ville sitta inne på rasten….men jag vad också ett barn som älskade leken och fantasin ( som alla barn!).
Det handlar om avspänning och att lyfta blicken och se hela himlen.
Alkoholen är en glaskupa som stänger inne…och jag har levt inne i den alldeles för länge. Till slut stavas fantasi och tankeflykt - alkohol. Det är en mkt farlig utveckling ..som dränerar hela varat. Kvar blir korta kemiska utflykter som inte förflyttar en en centimeter ens. Och en verklighet där skuld ska sonas och räfs och rättarting råder.
Inte konstigt att man längtar bort nångång?
Jag tror att det var en viktig dröm. Jag vaknade med känslan av ett minne om hur det var att befinna mig i ett flöde och en lekfullhet som INTE styrdes av alkohol.
Där vill jag vara.

@Se klart Ha en bra resa hem!❣️🍁🌸

Ja de där känsliga barnen har väl knappat vuxit upp till stålkvinnor (materialet alltså) rent symboliska är vi ju det @kaveldun 👩🏽‍❤️‍👩🏼

Jag avslutar äntligen denna vecka- då allt gått bra, använt egentid till att sova middsg- varit dödstrött. Varje eftermiddag.
Haft halsbränna av alldeles för mycket mat… men hemåt imorgon bitti- längtar efter min vanliga vardag. Kanske får ta tillbaka allt på måndag.
När jag kom till mitt rum ikväll hade hotellet ställt hit två flaskor vin som ”trevlighetsgåva”
Jag kände mig chockad och perplex. Hällde ut allt och slängde tomma flaskorna i soppåsen. Kände att jag absolut inte ville ha alkohol här en kväll som den här. Jag VET att jag aldrig hade druckit en droppen, men känslan gillade jag inte alls.
Nu ska denna gumma sova.
Noll problem vara nykter- noll frågor- det är varmt här och vatten känns som rimlig dryck. För alla.
Blev lite senare och social kväll, väldigt trevligt. Imorrn åker jag hem, ett dygn före alla andra- skyller på allt möjligt- men nu återstår främst socialt = massa alkohol=landar hellre hemma.
Nästa vecka måste något tränings- och dietliv börja.
Eller snarare: på måndag börjar jag med kost-omläggning och träning parallellt- börjar i små steg.
Kram på er, imorrn är det äntligen fredag 🙏🏻🌸🥰

Jag hakar gärna på- från måndag!
6 kilo gäller även här 😍

Jaa @kaveldun så lyckosamt att du får bli en farmor att alltid räkna med- från dag ett.
Jag tror inte du direkt druckit i sällskap av denna lilla, lika lite som jag drack med mina små- eller högst måttligt.
Men det är en sån trygghet, stabilt och fint. Och jag tror faktiskt att mina barn upplever det också. Ett av mina barnbarn har en farfar med alkoholproblem. (Inte min exman alltså, som iofs också har alkoholproblem…)
Men när detta farfars-drickande kom på tal med svärdottern förstod jag vad mycket oro som fanns där, hos båda.
Jag tror att båda dessa (morfar och farfar) påverkade mitt val att sluta dricka. Tänkte: de behöver faktiskt inte mer alkohol att hantera i sina unga liv.
Det känns tryggt att vara barnvakt, att alltid kunna hämta dem, tex från sjukhus. Att kunna ta emot dem tidigt, de kommer ibland på ”andra frukost” på helgen.
Jag tror att du kommer att bli den bästa farmodern 💞 och att njuta av barn som sovit över, vakna pigg som de är. Åh det ska bli roligt att få följa med från läktaren 😍
Var vaksam. Tanke-växlingar kan gå fort, så en viss tröghet när det kommer till beslut är inte dumt. Var också stolt, rättmätigt. Kram 🥰

Tack @Andrahalvlek, @Vår2022 och @Se Klart för inspel!
Livet rullar på. En hel del jobb och senaste dagarna har jag vilat ganska lugnt i min identitet - jag är helt enkelt en människa som inte dricker. Hade en ganska långväga gäst här i tisdags och inte förrän vi skulle äta tänkte jag på dryck ( serverade vatten med citron och senare på kvällen te). Det blir vatten, sa jag bara. Hoppas att det är ok. Inget mer med det.
Hade detta varit tidigare så hade jag garanterat köpt hem vin. Vi hade kanske delat på en flaska och sedan hade jag fortsatt med något/några glas …när hon gått och lagt sig
Orka?
I helgen kommer en annan god vän och hälsar på - en av mina allra äldsta och närmaste. En av få som jag faktiskt pratat med om mina problem med alkohol ( men som ändå inte vet den verkliga omfattningen). Till henne sa jag att jag inte dricker ngt i höst. Så bra, sa hon. Jag vet att du funderat över det där men bra att du inte dricker. Vi ska gå ut på lördag ….har du ngt problem med att jag tar ett glas , sa hon när det kom på tal. Inte alls….sa jag.
Det har jag inte heller.
Hon är kanske den av mina vänner som dricker allra minst. Vi har varit nära vänner i 40 år och jag har aldrig sett henne berusad. Det fanns en tid …innan alkohol var ett problem för mig ..när jag tyckte det var lite tråkigt att vi aldrig delade ’festen’ .
Nu är det ju ngt som varken gör från eller till vad gäller vår samvaro.
Eller ….kanske inte riktigt sant ändå. Jag är piggare och mer närvarande nu när vi ses …eftersom jag har en annat och stadigare energinivå. Det kommer att göra samvaron med henne ännu bättre. Och jag kommer inte att längta efter vin….
Inget sug alls …. min hjärna håller på att ställa om, lära om.
Läser Annie Grace bok …den handlar ju också om att inprogrammera tankarna.
Jag är vaksam. Tar en dag i taget. Noterar alla positiva förändringar.
En fantastisk sak är mitt lilla barnbarn som kommer om två månader om allt går väl. Vid det laget har jag ganska många nyktra månader i bagaget. Att få möta det nyktert och med energi känns fantastiskt 🙏

@Andrahalvlek Ja jag brukar landa med fötterna stadigt så det kommer bli bra.

@Sattva Då förstår jag att det känns tufft. Den där lediga dagen var nog mycket värd.

Du kanske måste välja hårdare bland dina yoga-engagemang? Inte leda så många klasser, åka på helgkurser enbart varannan månad eller nåt. Ibland kan även positiva saker bli belastande, om det blir för mycket. Att bara-vara-tid är viktig också, liksom tiden med din man. Relationer sköter sig inte själva.

Men nu har du börjat fundera över det, så du landar säkert i något klokt beslut framöver 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag har gått upp på heltid från 1/8. För ekonomins skull. Med den biten kan jag inte trolla😁.
Allt är dom sagt var frid o fröjd här och nu, men jag känner att jag på sikt vill prioritera på ett annat sätt.

@Sattva Är du inte ledig en dag i veckan längre? Eller minns jag fel? Jag är inte rätt person att yttra mig eftersom jag fortfarande rehabiliterar mig, men jag försöker ändå hitta på saker på kvällarna. Ibland. Det jag har märkt är att det behövs en ledig kväll emellan, annars blir jag dödens trött.

Kram 🐘

Igår hade min chef ett samtal med mig och min närmaste kollega. Jag trodde att det skulle handla om min sjukskrivning, men tji fick jag. Det handlade om att koncernen vill skapa ett gemensamt nav för just det vi håller på med, redigering. Alla koncerntidningars sidor ska finnas för alla redigerare att göra liksom. Det lokala bestämmandet över vad som ska publiceras på olika sidor ska dock finnas kvar på respektive tidning.

En gemensam chef ska styra över alla koncernens redigerare, och detta kommer att göra att rekryteringen underlättas markant. Vi har de senaste somrarna haft en sommarvikarie som jobbat hela sommaren. Det här var hennes sjätte eller sjunde sommar, men hon är pensionär så hon vill förstås inte jobba för evigt. Hon har vikariat på heltid året ut, som ersättare för mig.

Hur det blir nästa sommar står i stjärnorna. Jobbet är så oerhört komplext och innehåller så många moment att det är i princip omöjligt att lära upp nya vikarier, ens om man hade två veckors upplärning på heltid. Vi jobbar ju dessutom under stark tidspress och eftersom vi bara är två är det svårt för någon att ”jobba bredvid”. (Allra helst i coronatider då vi har jobbat hemifrån.)

I förslaget finns enligt min chef inget besparingskrav. Syftet är att frigöra reporterkraft för att enbart skriva (idag redigerar tex ledare och nöje sina egna sidor). Syftet är också att enkelt återanvända material mellan tidningarna. Syftet är också att göra redigeringen på varje tidning mindre sårbar.

Om alla redigerare kan redigera alla tidningar i koncernen så blir vi inte lika sårbara, och det blir dessutom enklare att rekrytera nya redigerare och lära upp dem på den enhet där det finns störst möjlighet att lära upp nya.

Min närmaste kollega är som vanligt skeptisk. Hon ser endast farhågor. Kommer det här att sudda ut vår lokala prägel? Kommer vår tidning att göras med mindre kärlek? Och jag kan hålla med henne - och därför är det viktigt att vi två står upp för just de två kriterierna.

Är man anställd av vår tidning har man hjärtat i den produkten. Vi vill göra bästa möjliga produkt till våra kunder - läsarna. Vi har dubbla lojaliteter - mot våra chefer och mot våra läsare. De är faktiskt papperstidningsläsarna som fortfarande betalar våra löner. Samtidigt som vi vet att den digitala överflyttningen pågår konstant och på webben är nu, nu, nu, nu viktigast.

Jag är chill. Jag har varit med om många omorganisationer. Jag känner mig trygg med att båda våra tjänster blir kvar lokalt på tidningen och att vi verkligen behövs, men det känns tryggt att vi kan bli avlastade med vissa saker - och att det finns en backup vid behov.

Som det är nu kan vi knappt vara sjuka. Att vi har en vikarie på heltid för mig nu är enbart en lyckosam tur. Jag kan vara fortsatt sjukskriven på deltid med gott samvete, utan att behöva tänka på att min närmaste kollega jobbar ihjäl sig.

Jag ser fram emot att bidra med min kunskap och erfarenhet i det gemensamma navet, när jag väl börjat jobba hundra procent och kan vara chef igen. (Just nu är min närmaste kollega vikarierande chef.) Även om vi byter anställningsställe i budgeten så gäller LAS-listan på respektive tjänsteställe. Så risken att någon av oss ska få sparken vid en eventuellt neddragning framöver är minimal.

Jag har ju dessutom jobbat för två tidningar när jag jobbade med personalbiten, så den saken är plättlätt för mig. Jag har inte längre en urstark lojalitet enbart till just vår tidning, som min närmaste kollega har. Medarbetarna på de andra tidningarna är också kloka och trevliga. Men det får hon upptäcka själv, hon får sova på saken och fundera vidare. Navet ska sjösättas någon gång efter nyår.

Kram 🐘

Har inte så mycket att skriva om. Allt rullar på. Funderar en del över livspusslet. Att jobba heltid tar verkligen tid från annat. Tid och ork. Just nu har jag lite för lite av båda sakerna, men jag vet också att allt går i vågor och perioder. Just nu är det vissa saker jag inte kan påverka, men funderar över hur jag behöver justera mina åtaganden på längre sikt. Vill ha plats över till att umgås med maken mer. Märker hur jag njuter av kvällar utan yogauppdrag o inser att det signalerar att jag behöver fler fria kvällar efter jobbet. Allt är under kontroll här o nu, men vill ha det hållbart över tid, lång tid! Träffar alldeles för många människor i jobbet där det inte finns/ funnits hållbarhet och det mest har handlat om att hålla ut. Det funkar, tills det inte funkar längre, och då brakar det igenom.
Sol och ett underbart väder här!!

@Torn Minus 6 kg låter snabbt och lätt gjort. Klokt att du inte låter vikten rasa iväg utan att du håller efter den. Själv har 30 kg att gå ner. Pust. Det lär ta sin tid, för jag vägrar gå på pulverdiet och liknande. Fasta måltider, mycket frukt och grönt, och så lite snabba kolhydrater som möjligt får det bli för min del. Det får ta den tid det tar.

Om jag nu har fått livet tillbaka som nykter, och efter en svår depression, så vill jag inte att vikten ska hämma mig från att leva livet fullt ut.

Kram 🐘

Jag har inte så mycket att orda om för tillfället. Allt är bra och jag mår bra. 😀 Jo förresten, jag tänker göra ett ryck med att komma igång med mina löprundor och äta lite nyttigare. Behöver gå ner ca 6 kg i vikt för att nå min trivselvikt igen.😅 Hösten är en bra tid för detta tycker jag. Då är det lite lugnare med roliga aktiviteter, såsom fiske, fixande i trädgården mm, så då finns det tid till att lägga fokus på annat. Jag körde i gång i går genom att äta melon i stället för en chokladbit. Och i dag blir det den första löprundan.

Ha det bra

Samma för mig @Se Klart! Jag fick sitta inne på rasterna när jag gick på lågstadiet och lekis funkade inte alls. Jag minns att jag skrek så mkt att mamma fick sluta jobba ( och hon var verkligen en yrkeskvinna - så det satt långt inne). Att gå till lekplatsen - med främmande barn - var jätteläskigt. Även när j började gymnasiet så var det krångligt ( blev efter ett tag väldigt bra). Men en stor känslighet har alltid funnits. Finns väl där nu med….
Läst halva Schulmans bok - med behållning.
🌾

@Ny dag Jag berättar inga detaljer om mitt alkoholmissbruk IRL. Jag berättar bara att jag har slutat dricka helt, för att jag märkte att min tolerans hade ökat, vilket är sant. Och att jag märkte att jag drack fler dagar än just fre-lör, vilket också är sant. Tänker att just det nog väcker igenkänning i min omgivning.

Plus att jag berättar att min pappa söp ihjäl sig, och att jag inte längre vill traska i hans fotspår. Visst är drickandet delvis egenförvärvat, men det är en sjukdom, som dessutom är ärftlig. Alkohol är en drog som alla blir beroende av mer eller mindre, och jag och du tillhör dem som blev mer beroende. Men framför allt - vi tog ansvar för det och såg till att sluta innan katastrofen inträffade. Heja oss!

Någon gång blir det kanske en bok, jag har åtminstone skrivit tillräckligt många tecken här på forumet för att det ska räcka till en bok. Krävs otroligt mycket redigering bara. Det är ju bara mina inlägg som ska vara med i boken, och jag får rensa bort delar av de privata bitarna som handlar om jobb och närstående. Boken ska ju i så fall handla om min nyktra resa i huvudsak. Men en dag kanske 🤔

Kram 🐘