Senaste kommentarerna i forumet

@Ny dag Jag berättar inga detaljer om mitt alkoholmissbruk IRL. Jag berättar bara att jag har slutat dricka helt, för att jag märkte att min tolerans hade ökat, vilket är sant. Och att jag märkte att jag drack fler dagar än just fre-lör, vilket också är sant. Tänker att just det nog väcker igenkänning i min omgivning.

Plus att jag berättar att min pappa söp ihjäl sig, och att jag inte längre vill traska i hans fotspår. Visst är drickandet delvis egenförvärvat, men det är en sjukdom, som dessutom är ärftlig. Alkohol är en drog som alla blir beroende av mer eller mindre, och jag och du tillhör dem som blev mer beroende. Men framför allt - vi tog ansvar för det och såg till att sluta innan katastrofen inträffade. Heja oss!

Någon gång blir det kanske en bok, jag har åtminstone skrivit tillräckligt många tecken här på forumet för att det ska räcka till en bok. Krävs otroligt mycket redigering bara. Det är ju bara mina inlägg som ska vara med i boken, och jag får rensa bort delar av de privata bitarna som handlar om jobb och närstående. Boken ska ju i så fall handla om min nyktra resa i huvudsak. Men en dag kanske 🤔

Kram 🐘

@Andrahalvlek Att vara transparent med psykisk ohälsa är strongt, jag själv är förhållandevis öppen med att jag lider av psykisk ohälsa och att jag gjort det sedan innan tonåren. Däremot berättar jag inget för någon om mina alkoholproblem för jag skäms så. Jag har ju orsakat/skapat beroendet. Min psykiska ohälsa har jag levt med typ hela livet och ändå lyckats (på ytan) väldigt bra så då är det inte lika problematiskt så att säga. Jag har skrivit det tidigare och gör det igen… du borde skriva en bok i ämnet också kopplat till alkohol. ❤️

@vår2022 Förstår att du berättade om Kebnekaise istället… det är ju också en bedrift även om den bleknar jämfört med resan du gjort för dig själv här! 325 dagar är fantastiskt 🙌 bra! ❤️

Ja det har du verkligen rätt i @kaveldun, man bär sitt hemma med sig. Alltså jag har inga större problem med dessa ting, men här får även små saker ta sin plats. När jag var liten hade jag så väldigt svårt för ”gruppgrejer” trots att jag är uppvuxen i ett rätt så radikalt Tillsammans-hem. (Eller kanske just därför 🥹) Skolresa, lekis, allt sånt var jobbigt för mig som barn- och min mamma hämtade hem mig. Vilket jag funderat på från olika håll, men nu är jag landad i att det var bra och modigt av henne att inte tvinga mig. Så som barn faktiskt ofta tvingades. Så jag tror att det också hänger ihop med min spröt-vård. Ser inte mycket ut för världen att putsa dem och hålla i känsligheten, men för mig.
Och @geggan det är mer än ok! Särskilt nu när jag snart får åka hem- då blir det riktigt trevligt!
De flesta officiella grejerna är avklarade och jag är inte ensam om att gå rätt tidigt till sängs. Så var det INTE i min bransch förr i tiden. Men tiderna förändras som tur är.
Nu ska jag börja läsa Alex Schulmans nya bok som jag ser fram emot!
Kram 💞

@Geggan Så otroligt bra jobbat både på alkoholfronten och matfronten! Och vad skönt att mannen mår bättre. Berättade tidigare om att min motivation till att sluta dricka också innehöll bilden på min framtida pension. Att jag kände ångest när jag tänkte på hur jag skulle sitta och dricka vin varje dag och inte ha ett jobb att gå till. Dra mig undan allt socialt sammanhang för att jag hade sådan skam över min alkoholism och över att varje dag vara bakis. Hur jag skulle bli att större och inte orka röra på mig, knappt orka gå ut med hunden. Usch! Fy sjutton vilket liv jag skulle få om jag fortsatt att dricka. Att istället ha en bild av en pigg, fräsch, aktiv, social, rörlig och glad pensionär var en stark motivation till att sluta dricka, börja äta bättre och vara fysiskt aktiv. Det är det livet jag strävar efter och jag tackar högre makter för att jag är på god väg😁

Jag har också blivit riktig hemmakatt @Se klart . Är helst hemma. Meningen är att vi skall åka på bröllop i Sydeuropa om några veckor. Lite tveksam. Skall bestämma om en vecka. Låter som om du har det ok ändå! Utsikt är ju aldrig fel. Krya!

Bra @Andrahalvlek! Jättebra med grekisk sallad. Det kommer att gå bra. Göra bra val varje dag, efter ett tag har det blivit nya vanor och sen läggs dag till dag. Finemang med tålamod. Kram! 🐳

Min son har varit mobbad på sin gamla skola och går nu på den skola där jag jobbar han tillhör egentligen en annan kommun. Problemet är väl att det är lika illa på andra skolor. Så jag blir kvar i två år till sedan så får vi överväga framtiden. Jag har ju haft kontakt med samtalsterapeut om detta. Hon tycker jag ska vara nöjd med min insats men jag ifrågasätter ändå min kompetens eftersom mina kollegor lyckas...eller möglar man med betygen.

@Geggan Jag tror att du har helt rätt. Och att du gör helt rätt. Jag tänker att jag slutade inte dricka för att sen bli så tjock att det hämmar mig att leva livet.

Jag har ett helt annat tålamod nu, och vet att varje dag räknas. Idag åt jag grekisk sallad på pizzerian när dottern åt pizza. Heja mig! Och dig!

Kram 🐘

Att vara där man känner sig hemma är guld. Som nykter uppskattar man det ännu mkt mer. Och samtidigt bär man med sig sitt hem - värderingar, gränser osv - i betydligt högre grad.
Låter fint att presentationen snart är klar - så var nöjd med det! Njut av utsikten och krya på dig! ☘️🌾

Dagarna rullar på med arbete, en del slapp-tid och hyfsat tidiga kvällar. Är trött tyvärr och anar att det hänger ihop med förkylning som ligger där med lite halsont och diffusa ont-i-huvudet-symptom.
Gillar inte.
Allt sånt som ger mig en känsla av att vara lat är svårt för mig att hantera och jag skyller genast på dålig karaktär eller annan valfri kass egenskap. Min go-to-känsla som är svår att hantera. Jag måste uppenbarligen öva lite mer på det.
Men nu nu är allt bra, färdigställer en presentation på min balkong högt över havet med fantastisk utsikt. Bortskämd är jag inte, trots längt hem till katter, man och till och med regn.
Jag bara tycker om att vara där jag känner mig hemma. Det är tryggt för mig.
Kram fina forumvänner! 😍🌸🌱

Tack @Andrahalvlek ! Jag har en extra motivation till alltsammans. Min mamma, som dog i höstas, vägde i 70-80-årsåldern som mest 150 kg. Hon var deprimerad, hade varit jättesnygg som ung men blev sen allt fetare. Efter pensionen drog hon sig helt tillbaka, träffade ingen och åt konstant smörgås glass och choklad. Under den tiden var jag plågsamt medberoende o tyckte det var fruktansvärt tjatade men inget hjälpte. Jag hade ätstörningar i ungdomen men transformerade det till alkohol tidigt. Konstigt nog blev hon 93år- sista åren gick hon ner till ca110 kg och hade sedan fasansfullt besvär med all extra hud o valkar efter det där värsta. Ja, jag vill helt enkelt aldrig hamna där. Aldrig. Och jag tror inte att det är någon slump att jag lyckats både sluta dricka o gå ner i vikt efter att hon dog. Vi hade inte någon bra relation. Jag slutade dricka 10 dagar efter begravningen.

@sattva 💞 hoppas fint med dig!

@Geggan Heja dig! Vad duktig du är med maten 🙏🏻👍🏻🙌🏻 Och skönt att din man mår lite bättre.

Kram 🐘

Ja det valet gick ju käpprätt åt skogen tycker jag. Enda ljusningen är hoppet om nytt styre i regionen. Och att mannen blir allt bättre från sina strålskador. Men mager och eländig. Ganska mager är ju också jag! Väldigt nöjd med det, hela tiden. 12kg. Kommit in i en så bra ämnesomsättning. Äter samma saker hela tiden, minimalt med kolhydrater och inser att så ska jag äta i fortsättningen. Alltid, resten av livet. Inte ens antideppmedicinen har någon negativ inverkan på det. Jag är aldrig hungrig mellan mål och inte sugen heller. Och förstås- ingen alkohol som ju alltid raserar alla ambitioner. Jag har lärt mig parera alla möjliga situationer- skall barnvakta i kväll och middag blir makaronipudding. Jag kommer att äta en matsked av den, steka två ägg o komplettera med vad som finns i grönsaksväg. Jag letar fram kläder som jag inte haft på flera år och tänker att kanske nu äntligen är detta upp- och -ner i vikt slut. Skall bära ner de stora kläderna i källaren. Hela tillvaron är så mycket bättre utan den där extra tyngden. Men det tog drygt en månad att komma in i detta flow och då gäller den fasta beslutsamheten plus lite nötter vid hunger.

@vår2022 Jag är inte rädd för återfall eftersom jag så noga håller på regeln att inte ta första glaset. Häromveckan avstod jag till och med från lättöl och bytte till cola. Kvinnan bakom disken tyckte att alkoholfri öl och lättöl var same-same. Det tyckte inte jag.

Jag har dessutom för alltid gjort slut med alkoholromantiken. Jag har genomskådat hur den får folk att nästan slå knut på sig själva, och jag står bredvid och beskådar spektaklet. Noll intresse av att delta.

Alkoholen borde vara förbjuden - den kostar samhället massor i pengar och den orsakar så mycket mänsklig misär. Det är numer en grundmurad åsikt som jag har. Och som jag gärna pratar vitt och brett om - när tillfälle ges. Jag pådyvlar ingen mina åsikter, om de inte har bett om dem. Det vore att kasta pärlor till svin.

Jag har dessutom verkligen insett att jag i alla alkoholindränkta sammanhang kan delta - och att jag faktiskt har roligare än när jag drack. För då var jag så fokuserad på just drickandet. Nu kan jag släppa det och fullt ut delta i jippot istället. Jag pratar lika mycket, och jag skrattar hjärtligare. Sen har jag ingen behållning när timmen blir sen och folk börjar fyllegagga, men då går jag så gärna hem. Jag är ju kvällstrött numer. Och morgonpigg. Lite oväntat minst sagt. Det kom som en bonus med nykterheten.

Kram 🐘

@vår2022 Haha 🤣

@Andrahalvlek Det är tårtdjävulen som förvrider sinnet😂. Genomskåda den fan nästa gång!

@Andrahalvlek Tänkte på det du skrev om att du inte är ett dugg rädd för att ta ett återfall. Jag känner likadant, jag är inte orolig och rädd för det då jag känner mig så otroligt stabil i min nykterhet och vill aldrig tillbaka till där jag var. Jag har ändå skapat en otäck bild av återfall, att komma till ett svart helvetet och brinna! Jag har sagt att jag är livrädd för ett återfall, men inser att jag inte är rädd för det. Jag menar att bilden jag har av återfall är så otäck och när jag tänker på hur läskigt det skulle vara att komma dit, blir jag så avskräckt av blotta tanken. Som att medvetet åka till en krigshärjat land men stor risk för att hamna mitt i konflikten och förlora sitt liv. Nä, då är det bättre att stanna hemma i tryggheten och leva ett gott liv😁

@vår2022 Jag tänker också att likheten med alkoholstoppet är slående. Just därför är det enklare för mig att avstå från choklad och glass även på helgen, då slipper jag suget under veckorna. För varje nollad vecka blir suget allt blekare. Samtidigt åt jag tårta två gånger förra veckan, men det väckte inget mersug efter choklad och glass. Men jag tog två gånger av tårtan 🤣 Båda gångerna. Varför kan man inte låt bli liksom?

Kram 🐘

@vår2022 Wow, mäktigt. Tänk om de kunde veta!? En dag är du kanske redo att berätta. Eller inte. Man får outa i portioner, och precis i den utsträckning som man känner sig bekväm med. Men det blir bara lättare att prata om det för varje nykter månad man samlar på sig.

Att nu kunna säga ”i februari har jag varit nykter i 3 år” är urhäftigt 🙌🏻👍🏻💪🏻 Det kan jag säga numer med mycket stolthet i rösten, till de allra flesta faktiskt. Även på jobbet numer. För att mitt drickande så tydligt är historia numer. Och för att jag inte är ett dugg rädd för att jag ska ta ett återfall. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Kul att det händer saker på vågen och att du varit utan gotter i 9 dagar!🥳 Det är precis som du skriver om fakta, det är bara att nöta, nöta, nöta. När jag gått ned har jag tänkt att det spelar ingen roll hur mycket i veckan bara trenden går åt rätt håll och att det är en livsstilsförändring, precis som med alkohol. Det har gått sakta ned men säkert. Och precis som med alkohol kan jag aldrig släppa och tänka på vad jag äter. Men det blev mindre och mindre svårt att avstå sött och kaloririk mat ju längre jag hållit på. Det är lite mer som att vara ”måttlig”, man måste förhandla med sig själv om det man stoppar i sig och i vissa sammanhang är det totalt förbjudet och inget förhandlande alls. Men allt blir lättare att hantera ju mer man avstår och när man ser effekter av att avstå.

Så hållbara rutiner för mat och träning och minskning med 0,5 kg i veckan är hur bra som helst. Det gäller att ha tålamod och uthållighet också. Lycka till, du är på god väg❤️

@KimS Välkommen hit! Här är du bland vänner. Vi har alla på något sätt självmedicinerat med alkohol. Missbruket är symtom, det är de underliggande orsakerna som man måste hitta och åtgärda. Och du verkar vara på god väg att hitta dina orsaker. Vad än orsakerna är så förvärrar alkohol och droger problemen. Möjligen ger det lindring i stunden, men problemen och ångesten kommer alltid tillbaka etter värre efteråt.

Kram 🐘

@aeromagnus Vilken vidrig jobbvardag du har. Och vilken dålig stöttning du får av din chef rektorn och kollegor 🤬 Och fy bubblan för att bli betygsatt på jobbet på det viset, hur kan det vara det minsta utvecklande? Å andra sidan är det ju det ni gör med eleverna hela tiden, så i er värld är det kanske helt naturligt.

Du har inte funderat på att byta skola? Som lärare är det väl hur lätt som helst att få jobb i en annan kommun på en annan skola? Det kanske kan vara en målsättning på sikt, när nykterheten blivit ännu mer stabilare. Det är inte ovanligt att sådana förändringar kommer i spåren av nykterheten. Men att ta en sak i taget är viktigt. Nykterheten först.

Kram 🐘

I morse hade det hänt lite på vågen, och jag hoppas att det inte var en engångshändelse. Men det är vad vågen visar måndag morgon som är intressant på lång sikt. Det känns dock som att jag åtminstone satt stopp på den skenande viktökningen, och det är jag tacksam över. Man får vara glad över det lilla.

Att bli deprimerad är sannerligen en ofrivillig jojobantning. I våras när jag mådde som sämst åt jag knappt någonting. Jag rasade i vikt, även om jag har en del att ta av. I mars nådde jag den lägsta siffran på vågen på årtionden. (Fast jag borde egentligen gå ner ytterligare 10 kg under den siffran, för att få schyssta BMI-siffror.) Sen den bottennoteringen i våras har jag gått upp 20 kg. *boom*

Anledningen till att jag har gått upp i vikt är att antidepp-medicinen gör mig hungrig och sötsugen. Och har man ”svält” ett tag så har man en benägenhet att stoppa i sig utan hejd. Så nu sitter jag här med typ 30 överviktskilon, som jag behöver gå ner för att skona min kropp.

Jag har nyligen köpt större storlek i kläderna (st 52 i byxor och 46/48 eller 2XL i överdelar), men det är ju bara kosmetika. Mina fötter och ben kvider för varje steg jag tar. Mitt hjärta får jobba stenhårt. Jag flåsar när jag går uppför backar, på ett sätt som påminner mig om riktigt tjocka människor. Jag är en riktigt tjock människa numer, men jag kan knappt förlika mig med det 😢

Man kan minst sagt säga att jag har fått ett stort problem i mitt knä. Jag jobbar samtidigt stenhårt med att inte låta mitt utseende och kroppshydda definiera mig som människa. Jag letar inte efter folks reaktioner på hur de reagerar på min större kroppshydda. (Jag ser inga reaktioner, även om de säkert finns.) Själv reagerar jag inte heller om kollegor har gått upp i vikt.

Tvärtom tar jag plats på samma självklara sätt som jag har gjort tidigare på min arbetsplats. Jag vet att jag är omtyckt och efterlängtad av mina kollegor - och jag har saknat dem också massor. Vi tjötar och skrattar, har riktigt roligt ihop. Och jag tänker inte på min höga vikt mer än när jag klär på mig, ser mig i spegeln, och flåsar i uppförsbackar.

Jag vill dock inte banta, det är inte hållbart i längden. Jag vill hitta och fullfölja hållbara rutiner för mat och träning - som håller över tid och ger resultat på sikt. Lyckas jag gå ner i snitt 0,5 kg per vecka så är jag supernöjd.

En nyckel till det är tex 0 choklad och 0 glass. Inte ens på helgen är det okej med choklad och glass, för det väcker bara mersug. (Precis som med alkoholen.) Nu har jag varit helt utan i 9 dagar och jag känner inget sug alls faktiskt. Jag påminns dock när jag ser berget av choklad vid kassorna i affären, men sen tänker jag på ✅ som jag vill sätta i rutan för 0 choklad, och då går jag förbi chokladberget.

Kram 🐘