Senaste kommentarerna i forumet

@kaveldun jag känner igen vartenda ord kring din verklighet. Morgnarna- inte undra på att jag aldrig åt frukost. Jag mådde alltid illa. Jag tror att det är den allra största skillnaden för mig- att efter många dagar lära mig när jag är trött, och vad jag bör göra då.
Det är ju barnsligt enkelt men har man under många många år trampat runt bland sina små ömtåliga spröt- så då hör man ingenting till slut av det finkänsliga och kalibrering av människan inombords uteblir.
Nu tar vi vara på dagen allt vi kan och mäktar med- ibland är det skönt att inte fånga vartenda ögonblick utan att istället släppa iväg dem, för att få vila i tryggheten kring att det kommer fler. Så länge vi ör nyktra vill säga.
Ha en fin dag 😻

Läser din text med ett leende @Axianne , vilken fin kväll! Och så häftigt med detta slumpartade återseende, som kanske någonstans var meningen✨✨✨

@Kaveldun igenkänning till 100%, förutom burspråket 🙃 Så glad att få läsa och ta del av dina tankar, att känna att jag inte är ensam. Att det går, att det är bättre. 🍃

Lördag morgon. Sitter i mitt burspråk och skriver på mobilen - denna plats tycker jag om. Huset är från 1902 och jag har ett burspråk som vätter ut mot en bred allé. Ibland tänker jag att jag ska sätta ett skrivbord här — mot fönstret. Ungefär som Carrie Bradshaw i Sex and the City…. 😳.
Till väsentligheter - den mest markanta förändringen i mitt fysiska tillstånd är mina ökade energinivåer. Hade en läkare kunnat skriva ut ett piller som ger de effekter som sammanhängande nykterhet ger så hade det pillret blivit en succé! Nu finns detta att tillgå gratis, utan bieffekter - det du behöver göra är att ge upp din kemiska tröst-napp och aldrig ta första glaset. Svårt - absolut. Men det som är svårt är egentligen ( för mig i a f) att hålla i, aldrig glömma, hålla mitt medvetande alert och inte för ett ögonblick förminska de konsekvenser alkoholen ger. Det är inte svårt i meningen att jag har ont i kroppen om jag inte dricker - eller att jag måste betala dyrt på ngt annat plan för att inte dricka. Men det kräver att jag uppriktigt och sanningsenligt ser verkligheten i vitögat ….hela tiden. Jag kan inte flumma till och drömma mig bort till en skönare och coolare värld…där jag är ngn sorts åldrad Carrie Bradshaw som kan stylta fram på höga klackar och beställa en Cosmopolitan.. utan att det får ödesdigra konsekvenser!
En förändring är att den naturliga tröttheten kommit tillbaka…. När j vaknar är jag sömning. Det är en naturlig sömnighet som sedan långsamt och med hjälp av gott kaffe ger vika och som så småningom ger plats för en hållbar och mer konstant energinivå. När jag drack vaknade jag ofta i en sorts hektisk energi och hann tänka … tack och lov att jag är ok … vilka möten ska jag klara av och vad är klockan osv. Ngt mellanrum mellan sömn och rastlös vakenhet fanns inte. Denna kemiska vakenhet förbyttes …ungefär vid lunch till en trötthet som var totalt dränerande. På med kaffe och i bästa ( värsta) fall ett jobb som krävde 110….. På hemvägen en längtan efter nytt bränsle som kunde döva och piska på en och samma gång. Drickande ledde alltid till önskan om mer drickande till min kropp sa ifrån. Tack och lov klarande inte den av att dricka mer än några dagar på raken. Mitt sinne klarade det, önskade det….
Puh…. vilket fängelse. Och ett jag skapade själv 😳.
Nu sitter jag här med kaffet och helgen framför mig. Solen skiner. Dagen får vakna i sin egen takt. Jag ska promenera, bada och gå på bio. Jag ska hålla medvetenheten om min alkoholism intakt.
🌾🌾🌾

Jag insåg när jag skrivit av mig hela min tonårsförälskelses historia här att det inte är något som passar in i detta forum och jag valde att ta bort det jag skrivit. Det är så privat egentligen och minnen som är svåra att beskriva i ord, men samtidigt var det bra att få tömma ur mig känslorna från då eftersom så mycket av dem har vällt över mig nu igen när jag åter igen sprungit ihop med mannen som en gång var min dröm och min stora kärlek.
Kanske är det meningen slumpen ska sammanföra oss någon gång var tjugonde år, sisådär? I så fall hoppas jag att jag gör rätt nu och inte släpper taget riktigt än, för det är långt till nästa gång.

Jag träffade honom i torsdags kväll efter många långa telefonsamtal. Efter jobbet möttes vi på ett ställe där jag suttit i baren och druckit många gånger, men nu satt vi vid ett bord i en avskild vrå. Vi åt middag och pratade rätt länge. Det var ett ganska jobbigt möte för min del eftersom det var jag som lämnade honom utan förklaring och med många obesvarade frågor när vi skildes för många år sedan. Jag var inte så intresserad av att förklara mig nu heller och kände mig dessutom fortfarande extremt obekväm i situationen, platsen, min kropp och min sinnesstämning. Men vartefter samtalet flöt på så mådde jag bättre.

Han var inte hämndlysten och verkade genuint glad att se mig. Vi pratade mest om gamla tider och åren i skolan där våra minnesbilder går isär men vi ändå kan tänka tillbaks med glädje, om än spetsad med både vemod och sentimentalitet. Det fanns också ett visst mått av romantik i det här mötet och det kändes mer och mer som en dejt vartefter kvällen gick. En dejt när man är i extremt underläge för att självkänslan är på botten och man tror att man hela tiden måste avfärda och skämta bort minsta antydan till flört eftersom det inte passar in att han skulle vara intresserad av någon så ful, tjock och sliten.

Han fick sina svar i alla fall, svar som jag försökte ge honom på ett så ärligt sätt jag kunde. Jag ville att han skulle förstå att han inte gjorde något fel då och att det var jag som var förvirrad och dum i huvudet. Plötsligt föll det sig lämpligt att även berätta orsaken till att jag inte skötte om varken mig eller vår relation så bra. Jag berättade om min alkoholism och hur mitt missbruk eskalerat efter skilsmässan. Jag berättade hela historien men undanhöll de värsta detaljerna. I stället valde jag att fokusera på det faktum att jag blev nykter för ett år sedan och inte druckit eller haft lust att dricka sedan dess.

Hans reaktion blev inte som jag väntat mig. Han svarade bara "Jag förstår." och jag tänkte först att det gör han inte alls, det gör ingen som inte varit med om samma sak, men han fortsatte med att berätta att han vuxit upp med en mamma som var alkoholist och att det var något han bar med sig under hela sin uppväxt och alltså även hade i bagaget då när vi möttes. Det var inget jag visste om och inget han någonsin nämnt vad jag vet. Jag ville inte fråga hur det gått för henne eftersom jag var rädd för att höra svaret, men han fortsatte och berättade för mig att hon aldrig tog emot någon hjälp och att hon gick bort i sviterna av sin sjukdom för mer än tio år sedan.

Det var mycket för mig att smälta och en väldigt oväntad vändning på kvällen. Plötsligt kände jag mig väldigt glad att jag varit ärlig och berättat sanningen. Jag kunde inte låta bli att fråga honom om han inte märkte på mig när vi hade vår korta relation att jag drack för mycket. Han svarade att han inte märkt mer än att jag verkade tåla en hel del. Jag blev väldigt förvånad eftersom jag fått för mig att barn till alkoholister blir lite extra känsliga och uppmärksamma på andras drickande.

Vartefter kvällen gick så kände jag mer och mer hur bra jag tycker om den här mannen och hur varm jag blir i magen när jag ser honom. Det är inte bara jag som har förändrats, han har också både åldrats och lagt på sig i vikt och var förstås ganska gråsprängd i det lockiga håret, men inte tunnhårig och han gav ett väldigt friskt och fräscht intryck. Han var klädd i jeans, ljusblå skjorta med en mörkblå pullover ovanpå och en kavaj som han tog av sig efter en stund och visade att han inte var så kraftig som jag trott först. Inte över magen i alla fall. Jag försökte låta bli att titta för mycket på honom för att inte bli för bortkollrad, för han är fortfarande oerhört attraktiv i mina ögon.

Kvällen gick väldigt fort och plötsligt var det ganska sent. Han förklarade att han har promenadavstånd och frågade om jag ville komma med på en fika men jag duckade omgående och förklarade att jag skulle upp tidigt. Jag tror han frågade mest av artighet i alla fall. När vi sedan skulle betala vägrade han att låta mig ta fram mitt kort. Han ville bjuda och jag minns att det brukade han alltid propsa på förr också. Förr kände jag att om en man bjöd så stod jag i skuld på något vis och det har alltid fått mig att känna obehag eftersom det på något sätt innebar att han hade tillgodo på annat sätt och att en middag var förskottsbetalning för minst en stunds hångel. Så historiskt har jag haft problem med att låta mig bjudas, men den här gången lade han till "Du kan bjuda nästa gång" och så stack han in sitt Amex Platinum i servitörens dosa. Då kände jag både att Ok, han har råd, och Yay, han vill ses igen!

Jag hann bara ned i tunnelbanan så plingade mobilen med ett sms.
"Tack för en underbar kväll. Du har så vackra ögon. Jag hoppas vi ses snart igen, finaste! 😍"
Så hade han inte behövt skriva om det inte fanns en gnutta känslor kvar hos honom, tänker jag.

@Andrahalvlek Vilken härlig, fin hyllning till dottern! Låter som det kommer bli ett härligt firande! 💓🎊

Idag ska vi fira älskade äldsta dottern med kalas på restaurang. Noll jobb för någon av oss, och hon har precis fått löneförhöjning så hon har råd att betala (hennes egna ord). Men drickat får folk betala själva, någon måtta får det finnas. Vi har fått förbeställa maten och jag ser fram emot en grilltallrik med olika sorters blandat kött bland annat. Efter maten blir det tårta.

Jag frågade dottern om det var okej att jag tog initiativ till födelsedagssång och hurra-rop. Så det inte blir pinsamt för henne. Hon svarade att eftersom hon själv gillar att sjunga för andra så får hon väl bjuda på det. Hon har tidigare sagt att hon helt saknar pinsamhetsgen. När hon gick i skolan tyckte hennes kompisar att deras föräldrar var pinsamma i parti och minut, det räckte att de bara visade sig. Sådan har vår äldsta dotter aldrig varit, trots att jag har dykt upp både då och nu i olika skolsammanhang.

I morse la jag ut bilder på dottern som bebis på fejjan och instagram. Fyra bilder, en vardera ihop med mormor, morfar, farmor och farfar. Sen skrev jag en text till som lyder så här: ”Idag ska vi fira att den här sötnosen har fyllt 25 år. Hade jag inte haft bildbevis så hade jag knappt trott det. Jag brukar skoja om att E föddes vuxen, för hon har verkligen så många fler vuxenpoäng än båda sina föräldrar. Och det är precis så som det ska vara. Våra barn ska ju bli en 2.0-version av oss själva. Men i E:s fall är hon nog en 20.0-version jämfört med mig och sin pappa. Så klok och empatisk, driftig, diplomatisk, smidig, praktisk, strukturerad, rolig, trevlig, omtänksam… Jag kan hålla på hela dagen och rabbla superlativ. Men jag nöjer mig nu, med ett hejdundrande grattis! 🥳🥳🥳”

Jag känner mig utvilad efter nattens sömn, och mer utvilad hinner jag bli innan festligheterna drar igång vid femtiden. Så taggad och pepp på kalas är jag. När dottern i somras började tala om eventuellt kalas blev jag helt kall och varm och kall igen. Jag sa åt henne att jag så gärna hade velat fixa kalas åt henne, men då mådde jag fortfarande så dåligt att jag inte ens visste om jag kunde delta på kalaset. Sen väckte jag idén om att hålla kalaset på restaurang, för att slippa allt jobb, och på den vägen är det.

Kram 🐘

Katter är mycket olika sinsemellan …de är verkligen individer. Ngn söker närhet rent fysiskt - en annan vill vara nära - men på avstånd och aldrig i knät osv. Låter underbart med dina troll och hur roligt blir det inte för barnbarnen!
Så klokt det låter att du tar ut semester i halvdagar …och förändrar vardagen. Jag har funderat lite i de banorna. Mitt första barnbarn kommer om knappt två månader . Tyvärr är det väldigt många mil mellan oss - jag kommer inte att kunna hämta på förskolan ( funderar mkt på det och hur klokt/oklokt det var av mig att flytta iväg för 5 år sedan …kommer nog att skriva mer om det).
Jag hade precis samma känsla inför slutdebatten. Att skrämma människor och tävla om ’hårda tag’ 😳 och rekordlånga fängelsestraff - vad är det för vision om samhället?
Jag känner igen mig i mkt av det du skriver om mål-lös och luststyrd …men också av att ge 110 /120 …för att jag är styrd av själva hjulet som snurrar. När jag gått igång - då har jag sprungit! Har alltid fått höra att jag ’levererar’. Det är ingen dålig egenskap men när man häller alkohol på ett sådant driv …då blir det för hetsigt. Just nu känner j mest att jag är glad över ett i grunden intressant jobb men att jag absolut inte vill vara upp i 110. Den tiden tror jag är förbi för mig. Jag vill trappa ner - jobba på ett annat sätt. Jag har absolut noll lust att ’klättra’ eller gå in i den typ av konflikter som det ofta kräver. Sedan behöver jobbet ha en mening. Och jag mår bra av ett visst tempo och av att arbeta tillsammans med andra. Får fundera på formerna bara.
En fin lördag med katt-troll och barnbarn önskar j dig.

Godkväll och änt-li-gen fredag. Det har varit en lång och ganska kämpig vecka. Egentligen inte överdrivet stressigt men mycket att göra, inte hunnit träna som planerat, och lite irritation på jobbet. Precis som du skriver @andrahalvlek är detta kring förankring och förändring helt avgörande för att lyckas.
Men nu är beslut fattade och jag kommer göra mitt bästa för att driva igenom. Jag känner mig 100% professionell men jag brukar ha 110% engagemang och det har jag inte nu. Det känns lite ovant- men också lite vilsamt. Jag behöver öva mig på att inte jaga mer på några områden, inte bara vinet. Är ju vad jag brukar säga ”mållös”, det vill säga- jag har liksom aldrig haft mål med arbete eller kanske ens livet? Jag har alltid tänkt att jag varit lustdriven men handlar såklart också om prestation.
När jag tänker tillbaka på de senaste årens arbete har det varit extremt (och av olika skäl, pandemi, nya uppdrag).
Igår pratade jag med min chef om att jag kommer att ta ut några av mina semesterdagar- under hösten.
Min plan är att vara ledig från lunch på måndagar, och när det är möjligt- jobba halvdag fredag.
Jag ska hämta mitt minsta barnbarn på måndagar är planen, känner att de behöver stöd och hjälp i vardagen just nu, och jag vill gärna hjälpa till och få lite mer tid med henne innan hon blir storasyster i vår.
Så här och nu- känns det mesta väldigt bra (förutom att jag tvingas lyssna på Jimmie Åkesson i slutdebatten eftersom jag vill se slutdebatten 😤😰🙄)
Våra gosiga katter är som små gull-troll. Leker som dårar, sover, äter och bajsar i sin låda. Ligger bland mina väskor och myser. Idag hade vi middag hemma och så snart gästerna hade gått kom ena kissen och la sig i mitt knä. Varför säger människor att katter har sån integritet- det har de såklart men är också väldigt kärleksfulla, eller är det önsketänkande?
Ska straxt sova och imorgon är första lördagen på länge som jag inte har så många plikter (men ställer klockan såklart)och sedan hänga med barnbarnen som ska träffa katterna. Kram på er allihop!😻😻

Tack @Kaveldun ❤️

Kram 🐘

Grattis @Andrahalvlek - till första jobbveckan. Låter som att du klarade den fint. 🌾🌾

Åh @vår2022 och @Andrahalvlek - tänker att många av oss som druckit för mkt just självmedicinerat. Tack för tänkvärda inspel. Och hoppfullt att höra hur mkt bättre du mår nu vår2022. Och @Andrahalvlek - du har ju klarat din nykterhet trots den pärs du varit med om. Så stabil du är i din inställning.
Idag är jag gladare och lättare till sinnet. Ingen oro och mkt energi.
Satt på jobbar idag och tänkte ’såhär känns det att inte alls vara trött’ …ovanligt att känna så. En lugn energi som ligger som en trygg matta under mina fötter. Fattade ett svårt beslut idag och var tvungen att kommunicera det till en person som vi haft inne på frilansbasis. Jag kunde göra det rakt och vänligt och utan den där ryggsäcken av skuld som liksom är fastmurad på en….när man dricker. Tror att det var Se Klart som skrev om skuld-droppar i blodet. Bra uttryck och igenkänning.
Min man har landat här och jag har lagat mat och nu ska vi snart äta apelsiner i sängen och se på film ☺️🍊.
Vilket party va! 😉
Party på min nivå helt klart - och mysigt.
På söndag är det valvaka hos vänner. Det känns nervöst - detta val. Skönt att sitta med vänner och se hur staplarna stiger….
Har inte så mkt mer att skriva denna fredagkväll - mer än att jag är glad över det sena eftermiddagsbadet - som var septemberkallt och ljuvligt.
Och över att jag är nykter. ( min man sa ikväll att jag har fått vackrare hud och att mina ögon är så klara och blå:-)

🌾🌾🌾

@Vjlo Heja dig! Man har lättare att avvika när det inte är så roligt längre. Det är inget som håller en kvar då. På samma sätt kan man stanna kvar längre än man tänkt, om har det riktigt roligt. Det finns inget hemma som lockar heller.

Kram 🐘

Första hela jobbveckan (mån-fre kl 13-15) är avklarad. Jag är så in i helvete trött. Men nöjd, jättenöjd.

Jag har gjort ett bra jobb och mer finns kvar i skallen än jag trodde. Jag var på riktigt orolig över att hela förra höstens kunskapsinhämtning var puts väck. Det var ju nya kunskaper, mycket grundare än andra kunskaper jag samlat på mig. Men kunskapen finns kvar - jag kan ruska liv i den!

Idag efter jag jobbat hämtade jag dotter, handlade på Maxi, gick direkt och beställde pizza och sen hem och äta. Det enda jag verkligen längtade efter hela eftermiddagen var ett varmt bad. Det är så jag kopplar av 🥰 Det finns inte ens en yttepyttelängtan efter vin. Och det är så jävla skönt! Det är frihet på riktigt.

Kram 🐘

Att inte dricka på jobbet är en del av min identitet där.
De andra 'åh ska vi inte ha en AW", "ja", "trevligt", "lite bubbel",
Jag, "ja jag har ju mitt bubbel" sa jag och höll upp en flaska Loka Päron.

Så blev det och vi surrade lite innan jag kände nu är det dags gå hem (jag var inte först gå), men då det verkade gå på rundgång kände jag det var dags bryta upp. Jag tror de andra gav sig iväg hemöver strax eter.

PS. Välj ett smeknamn, det är onödigt att outa sitt riktiga namn på ett anonymt forum.

Välkommen hit! Dags att sluta dricka menar du?

Läs och skriv mycket på forumet, så kommer du snart in i leken på allvar du också.

Kram 🐘

@Se klart Eller hur!? Bara för att det är tomt i kalendern så måste man ju se till helheten. Max två kvällar/mån-fre och alltid en ledig kväll emellan får bli en tumregel som jag tänker hålla mig till. Och alltid be att få kolla sin kalender innan jag tackar ja, hur kul det än låter. Igår kväll höll jag på att avboka en rolig grej nästa vecka eftersom jag blandade ihop veckorna - så alltid kolla kalendern innan man säger varken bu eller bä är absolut nödvändigt.

Jag har sovit okej i natt och orkar utan problem jobba mina två timmar idag. Ikväll kan jag se tillbaka på en hel första jobbvecka på väldigt lång tid, även om jag bara har jobbat två tim/dag. Skynda långsamt.

Direkt efter jobbet ska jag hämta yngsta dottern. Hon ska sova över hos mig, vi ska äta pizza och kolla på film. Imorgon har vi stort kalas för äldsta dottern. Hon har bokat bord för 20 personer på restaurang och det ska bli så otroligt roligt och mysigt. Inget jobb för någon, bara umgänge och god mat. Värt varenda krona som dottern sa.

Hon har ju fått löneförhöjning i och med att hon fick fast tjänst, så hon har råd som hon uttryckte det. ”Jag kan inte göra av med alla pengar, jag sparar massor varje månad.” Så är det när man är van vid studentekonomi i flera år och sen plötsligt får över 30.000 kr i lön. Och hon är värd varenda krona!

Kram 🐘

Låter fint med din återgång @andrahalvlek alldeles lagom.
Jag tänker på detta med sociala aktiviteter på kvällstid och att det påverkar (iaf mina) rutiner för att varva ner på kvällen, och de rutinerna behöver såna som du och jag vara lite rädda om. Det är ingen upplysning eller råd utan igenkänning- varannan kväll är max för mig- och jag tror att 2 max 3 kvällar socialt räcker bra. Medan jag för 20 år sedan kunde vara borta flera gånger i veckan och liksom ”leva på energin” som det gav (drack högst rimligt då).
Vår ålder och framförallt vår höga stress under livet har gjort oss allergiska. Det behöver vi liksom alltid ha med oss, eller hur? Vi behöver leva omsorgsfullt. Vi behöver vara nyktra. För att leva goda liv.
Vi är ju en bra bit påväg nu.
Stor kram 🥰

Snart slut

@Vjlo Vin-flashar fick jag ofta i början. Då brukade jag tänka ”hmm, den här känslan brukar jag dricka på, men nu ska jag göra något annat”.

Oftast är det HALT som spökar: Hungrig, arg, ledsen/lonely, trött. Och flasharna kommer allt glesare med tiden. Länge sen nu.

Kram 🐘

Antagligen kom tanken just för att det varit ganska mycket o lite rörigt på jobbet idag. :) men jag behövde inte unna mig.

På väg hem från jobbet idag så flög en tanke genom huvudet att jag skulle kunna 'unna mig', men så blev det inte... Det var inget sug eller så utan bara en tanke jag hade kunnat spinna vidare på, men valde nej...

Förstår ju att sådana tankar kan komma, men oväntat när det händer :-/ bara inse faktum att jag har bestämt mig att inte dricka något alls igen, någonsin. Punkt.

Nu börjar det stimmas rejält på jobbet. Alla lokala valvakor ska bevakas på söndag, formatet ska göras om för att få plats med allt, och folk är inkallade på övertid för att bevaka valet.

Och jag känner inte ett uns av längtan att delta. (Vilket jag brukar göra när nyheter sker i realtid.) Jag är bara så innerligt glad att jag slipper delta. Fyra år till nästa val, först då får jag bidra med min del. I år tar jag det lugnt, för jag är sjukskriven på 75 procent.

På mitt våningsplan är vi nog 30-35 pers, alla inkluderade. Men alla är inte på plats samtidigt. Men många röster blir det. Det har inte stört mig jättemycket faktiskt, tvärtom känns det lite hemtamt.

Det mänskliga psyket är oförutsägbart. Jag trodde att jag skulle reagera massor på alla ljud. Jag hör allt i periferin och jag reagerar när det bränner till, när folk skärper till rösten lite.

Men jag har inte behövt använda hörlurar med klassisk musik. Sannolikt för att jag inte känner mig ett dugg stressad.

1) Jag hinner det jag ska, 2) jag tycker att jag fyller en viktig funktion, 3) och det är roligt. Det är receptet på en bra start på återgång i arbete 🥰

Det brände till lite precis när jag skulle gå. Min chef höjde rösten mot mig och en annan kollega. ”Varför har ni inte?” Jag hade gjort det jag skulle, kollegan hade det inte. Så jag kunde packa väskan och gå hem. Det kändes otroligt skönt.

Jag stod på mig. Jag lät mig inte smittas av deras stress. Jag svarade, och jag hade gjort det jag skulle. Punkt. En liten delseger under min pyttekorta jobbdag.

Igår var jag iväg på kvällen, ikväll är jag jättetrött. Note to self: Inte tajtare schema än kvällsaktiviteter varannan kväll är önskvärt.

Kram 🐘

@Se klart Usch, alla dessa omorganisationer 😫 Vet du att 40 procent av alla omorganisationer inte blir genomförda som de är tänkta eftersom de inte är förankrade hos medarbetarna tillräckligt. Polisens omorganisation är ju ett typexempel på det. Förankra, förankra, förankra och förankra ännu mer är ett av mina jobbmotton.

Just nu ska vi väl göra något liknande. Folk jobbar inte som cheferna vill riktigt, så då gör vi en omorganisation. Men jag jobbar bara 25 procent och har ingen drivande roll i det arbetet längre. Så jag sitter tyst i min hörna och gör det jag ska göra. Riktigt skönt. Men det kliar i fingrarna, det ska medges. Jag får både sätta mig på händerna och bita mig i tungan mentalt.

Kom ihåg: Reagera/agera aldrig i affekt - sov alltid på saken minst en natt! Be om betänketid.

Kram 🐘