Senaste kommentarerna i forumet

Så intressant att läsa allas inlägg här på forumet. Det bara sprudlar av väl formulerade insikter, inkännande medkänsla och allmän klokskap. Blir själv mera tacksam, mindful och lugn bara av att läsa. Igår var mannen sur och vresig. Och det måste han ju få vara ibland. Jag åkte iväg och umgicks med äldsta dottern. Hon klippte buskar på tomten jag byggde Lego med lillkillen och promenerade med mellanflickan medan hon provade nya rullskor. Välsignade vanlighet. God middag och sen åkte jag hem igen, fullproppad av lugn kärlek. Vi tittade på legomasters för att hänga med.

Tack @vår2022 @Andrahalvlek @Kaveldun för tankar och tips! Jag har kanske redan tänkt mycket av det här och behövde nog lite feedback, vilket jag fick. ❤️ Jag ska fundera en vända till innan jag går vidare och kanske berättar för honom om mitt liv ur ett alkoholperspektivet. Än så länge tycks han ha en bild av mig som en lyckad och eftertraktad kvinna och hans lite inställsamma agerande tar jag som en rätt ytlig flirt. Jag står i valet nu. Ska jag krossa den bild han verkar ha av mig och berätta vem jag verkligen är? Ska jag riskera att jag väcker avsmak hos honom för att sedan utgå från hur han reagerar på verkligheten och då ha möjlighet att bygga på något som kan bli en relation? Alternativet är att jag ganska snart faktiskt avslutar det här innan det händer mer och säger tack och adjö. Det lockar mig mer att låta honom ha kvar sin minnesbild av mig. Mina känslor just nu är inte djupare än så, faktiskt, även om han attraherar mig fysiskt.

Problemet är nog exakt vad @Kaveldun skrev:"Du skriver inte vad du tycker om honom - bara hur han uppfattar dig och hur han förhåller sig till dig."
Det är jag i ett nötskal. Historien upprepar sig. Min självbild har generellt varit skev och har nästan undantagslöst hängt ihop med hur jag ser ut på utsidan. Min självkänsla saknar substans när det kommer till relationer just nu och så har det nästan alltid varit när jag befunnit mig i en period i livet när jag varit missnöjd med mitt yttre och inte älskat mig själv alls. Det handlar ju i grunden om min vikt men på senare år förstås om självhat i förhållande till mitt drickande. Om en man visat intresse för mig har jag knappt funderat över hur jag känner eller tänker inför honom. Jag har sagt ja tack och passat på för att jag haft en längtan efter bekräftelse, något eller någon - vem som helst till slut, även om det inneburit skadliga och destruktiva relationer. Senare när jag befunnit mig i förhållandet och kanske till och med börjat nyktra till har jag kommit till insikt och lämnat mannen. Då har jag släppt fram mina känslor och insett att jag enbart blivit missnöjd, besviken, luttrad och bitter i relationen. Mannen i fråga har ibland inte ens förstått varför jag gjort slut eftersom jag inte ställt krav eller haft åsikter i början.

Det som pågår just nu är en process som innefattar mer eftertänksamhet. Den här mannen och jag har en historia men känner ändå inte varandra. Det finns något ofullbordat men det finns också sorg och besvikelse. I dagsläget är vi i ett läge när vi inte pratar i nuet. Han pratar med den jag var. Jag pratar med den jag minns. Ingen av oss pratar om idag eller tankar på morgondagen. Det är eoner av tid som passerat. För att komma vidare måste vi bägge släppa allt som hänt förr och se om det finns något helt annat mellan oss. Jag vet inte om det är rätt läge för mig just nu att ta det steget med någon alls. Inte ens med honom.

Tack igen för era tankar! 🎀

Tack @vår2022 för en viktig påminnelse! ❤️

Fint med nya vanor @Andrahalvlek . Och klokt att vara väldigt detaljerad och noggrann. Vi har haft tillräckligt av att hoppsan, blev det så här? Allmänna tankar kan inte styra. Steg för steg. 🐳❤️🙏

Vilken härlig utflykt @Kaveldun ! Som skapade såna fina insikter. Bra!

OBS: ”Nykterheten innebär inte bara att man inte utsätter kroppen för skada” ska det förstås stå.

@Kaveldun Så glad jag blir av ditt inlägg. Det känns verkligen som att poletten ramlat ner. Nykterheten innebär inte bara att man utsätter kroppen för skada, den innebär också att vi får ett mycket rikare inre liv. Ett liv som inte går att köpa för alla pengar i världen. När man fått smak på det kan man utan vidare säga fuck of till alkoholen. Stick och brinn.

Kram 🐘

Vi tjatar ofta om vikten av att skapa nya nyktra vanor här på forumet. Hur viktigt det är för tillfrisknandet. Göra nytt, göra annorlunda, och ibland göra tvärtom till och med. Jag kom på att man kan dra en parallell till tillfrisknandet från depression. Där är det också viktigt att skapa nya hållbara och njutbara rutiner.

När jag var som mest deprimerad i våras-somras så promenerade jag varje dag till Willys och handlade grillad kyckling, bröd, ost, smör och massor med mjölk. Och cookies. Massor med cookies. På det överlevde jag i flera månader. Knappt, men jag överlevde faktiskt.

Nu veckohandlar jag istället på Maxi. Jag lagar mat varje söndag och då gör jag även 4-5 matlådor att äta senare i veckan. Jag dricker inte mjölk alls längre och några cookies köper jag inte. Mackor äter jag fortfarande, men enbart till frukost och jag äter ett helt annat bröd, plus att jag toppar osten med skinka. Till frukostmackorna dricker jag två glas proviva. Grillad kyckling har jag lovat mig själv att aldrig äta igen.

Jag kollar på delvis andra tv-program och jag har minskat ner antalet tv-timmar per kväll rejält. En helt ny grej är att jag tittar på TV4:s morgonprogram på kvällen, då får man lite nyheter och lite annat smått och blandat plock. Vissa tv-program som jag tittade på under min depression kan jag absolut inte se. Det vänder sig i magen bara jag får en glimt av vissa tv-program.

Under min tidiga depression, innan jag blev för dålig, promenerade jag i en näraliggande park/skog. Jag har promenerat där massor genom åren, men i våras gick jag en speciell runda. Samma runda varje dag, eftersom det är svårt att bestämma sig för att göra nya saker när man är deprimerad.

Nu tänker jag börja med dagliga promenader igen, eftersom jag har höstterminstart för mitt nya hälsosammare liv imorgon. Provgick rundan redan idag. Jag gick i samma park/skog, men jag gick en helt annan runda. Jag kombinerade ihop stigar och vägar på ett sätt så att den till 80 procent är helt ny för mig. Just den sträckningen. Just den rundan ska bli förknippad med en hälsosammare energi. (Jag får börja på ruta 0 med både kondition och styrka tyvärr.)

Jag har fortfarande lite ryggont, men promenera går bra. Imorgon tänker jag dock försöka gympa med SVT-Sofia igen, för det ingår också i min nya hälsosatsning. Mer om det imorgon.

Kram 🐘

@vår2022 fin läsning. Känner också tacksamhet automatiskt, och är tacksam för det 😅🙌🏼 Önskar dig en fin söndag❤️

Just kommit hem från min bokstavliga klostertillvaro. Kom dit fredag kväll och har alltså tillbringat två nätter och en dag på klostret. Promenerat och läst och lagt mig tidigt. Sovit utmärkt i ganska smal och hård säng ( mitt ryggont är mkt bättre sedan jag slutade dricka….och jag som tänkte att bara en dyrare säng skulle lösa problemen).
Lite vänligt småprat med några av nunnorna - mest om praktiska ting. Det är ett kloster som uppmanar till stillhet och tystnad. Jag har suttit i deras växthus och läst en intressant biografi över en rabbin som Göran Rosenberg skrivit …och det kändes som bra lektyr:-) Den tro jag har - för ngn sorts tro finns inne i mig - likställer att religioner. Gud - eller det som är gott - finns inom oss alla om vi bara är varsamma och lyssnar , tänker jag.
Alkoholen gör oss tondöva …har gjort mig tondöv. Den är skränig och högljudd och smetig och sentimental och tar bort alla små fina känselspröt.
När jag tog bilen hem lyste solen och jag tänkte att jag håller på att resa in i ett nyktert land. Och att det är otroligt att jag ändå har en biljett dit. Jag behöver inte vara rik i meningen ha en massa pengar ..för att få den biljetten. Jag behöver inte vara snygg eller smal eller slagfärdig eller prestera 120 knyck på jobbet. Jag behöver inte vara originell …och ju äldre jag blir ju mindre intressant blir det att se det som skiljer människor åt. Jag hamnade inte heller i en massa tankar om huruvida nunnorna gjort rätt val osv …intellektuella värderingar och analyser. Jag upplevde dem glada och förnöjda. Och jag kände mig glad…inte sprudlande glad men lugn och öppen.
Jag är 60 år och vet att fortsatt nykterhet är en absolut förutsättning för hur mitt liv kommer att te sig framåt. Om jag mister den biljetten så blir livet mörkt. Och kort.
Det är en helvetisk sjukdom …men till skillnad mot många sjukdomar så kan man hålla sig frisk genom att inte dricka - och vara varsam och lite noga ( och snäll) mot sig själv - och andra.
🌾🌾🌾

@vår2022 Känner precis likadant. Kan bokstavligen fyllas av tacksamhet för allt möjligt hela tiden. Stort som smått. Hade inte känslan varit så påtaglig och stark hade jag nästan tänkt att det var hittepå. Jag kan förstå att vissa upplever att nykterister beter sig nästan som om de är frälsta, för det är nästan på den nivån som tacksamheten kommer över mig. Halleluja.

Jag är därför noga med att inte försöka pådyvla andra i min omgivning mina nyktra visioner. Jag pratar numer om det öppet i alla sammanhang, och svarar på frågor om någon undrar.

Den första tiden som nykter berättade jag inte för någon att jag var nykter, det ventilerade jag enbart här på forumet. Efter tre nyktra månader berättade jag för min äldsta dotter, men det var sjukt pirrigt innan. Nu är det sen lång tid tillbaka no big deal.

Kram 🐘

Så fantastiskt bra inlägg Vår2022 ✨💖✨! Och tack för hälsning i min tråd 🤗🦆

Härlig morgon, 9 grader och solen tittar fram. Kaffe i sängen med min varma hund tätt intill. Idag ska jag klippa gräs som vuxit högt och skörda mina gula vaxbönor som nu är mogna. Pyssla lite i landen och rensa bort gammalt. En långlöpning i skogen med maken och hunden och stapla ved som vi beställt. En varm dusch och vila. Det blir en bra dag.

Jag förundras fortfarande av mina tankar och känslor av tacksamhet över att vara nykter och av allt det goda som det gett mig. Ibland känns det som att det inte är på riktigt och sant. Att jag kan må så här bra och känna mig så trygg och balanserad. Att tacksamheten inte är något jag anstränger mig för att känna, utan bara är något som finns inuti mig automatiskt. Minns hur många gånger man fått höra ”du ska vara tacksam för det och det” och jag har själv uttryckt mig så till andra. Jag har också tänkt om mig själv ”du ska vara tacksam för att du har det så bra, en man du trivs med och älskar så mycket, ett bra jobb, bor bra, barn som klarar sig bra mm.” Jag försökte verkligen känna mig tacksam för allt det där, men ändå var det svårt att känna det riktigt. Eller tankar som ”varför dricker du? Du har det ju så bra med allt, var tacksam för det”. Ändå fortsatte jag att dricka och kunde inte känna mig tacksam. Jag visste inte riktigt hur tacksamhet kändes, kanske hade jag aldrig varit tacksam eftersom jag inte visste hur känslan skulle kännas?

Jag har funderat mycket på varför jag drack som jag gjorde. Jag kan inte riktigt svara på det än idag. Jag har alltid varit en person med djupa tankar och känslor. Jobbat med mitt inre psykiska mående sedan 20 års åldern, gått i olika terapiformer, kommit framåt och utvecklats i mitt psykiska mående. Studerat psykologi och lärt mig mycket om hur psykologiska mekanismer fungerar. Jag har fått mycket kunskap och det har mest suttit i huvudet, det har inte riktigt bottnat i ”magen” i mig själv. Att vara ett stöd för andra har varit lättare men när det kommit till mig själv har det varit svårare. Inte så konstigt, det är svårt att vara sin egna terapeut många gånger.

När alkoholen kom in i mitt liv och tog över, stoppade den upp mina inre psykologiska processer och utveckling. Jag kom inte framåt i mitt helande av mig själv. Jag stannade upp, byggde upp ett berg som blev högre och högre och kunde inte komma över det. Jag stod och stampade på samma ställe. Jag blev frustrerad och trodde alkoholen skulle lösa upp mitt stampande och ta mig över berget. Men det blev tvärtom och berget bara växte. Alkoholen gröpte ur mitt psykologiska känsloliv mer och mer tills jag till slut hade tappat bort mig själv helt och hållet. Jag visste inte var jag började och slutade till slut. Beroendet var ett faktum och mitt jag som försvunnit, var ett faktum.

Det är klart att jag inte kunde känna tacksamhet trots att allt runt omkring var bra, men jag var inte bra. Jag var borta. Jag fortsatte att dricka för att jag blivit beroende och kunde inte sluta. Jag drack inte bara för att jag hade mycket i min ryggsäck som behövde hanteras, jag var beroende och kunde inte sluta dricka. Jag ville bara ha mer och mer.

När jag blev nykter och min hjärna återhämtat sig och fått balans igen, kunde jag ta upp tråden igen i min psykologiska inre resa och fortsätta mitt helande av mig själv. I början tillsammans med psykolog och nu klarar jag av resan på egen hand som nykter. Min alkoholism förvrängde verkligheten och mina känslor, den gjorde den tusen resor värre åt fel håll. Nu har jag hittat mitt jag och mig själv igen. Det finns hål eller sprickor i mina byggstenar i mitt liv, men jag har byggt ett bra hölje runt om stenarna, så att de inte kan rasa ihop. Det står stadigt och inte ens en orkan kan rasera dem, så länge jag håller mig nykter.

Så ja, nu vet jag hur tacksamhet känns. Den är varm, vänlig, kärleksfull och den får mig att le och må bra. Den leder mig och kommer av sig själv för att jag har hittat hem, där inom mig själv❤️.

Ha en fin söndag!🌞❤️

@Sländan Fint att du tittar in och berättar hur du har det. Härligt att höra om ditt inre lugn och tacksamhet trots din segdragna postcovid. Att nykterheten gör din återhämtning så mycket lättare och känns värdefull. Roligt att få höra att du ser pigg ut trots din sjukdom, det värmer alltid lite extra när man får höra sånt.

Hoppas du snart är helt återställd och kan njuta ännu mer av livet❤️

@Kaveldun Så klokt sagt. Vad du @Axianne tycker, tänker och känner om honom är det absolut viktigaste. Om du känner att han skulle kunna få vara en del av ditt liv, om du vill ge dig av själv till honom, att han är värd det och om du tror att du skulle trivas med honom. Om du känner attraktion, det är där det börjar❤️

@Axianne. Jag håller med övriga om att det är viktigt att du är ärlig - och jag kan också förstå din tveksamhet i meningen att du är rädd om nykterheten. Den är såklart nummer ett här. Du har gjort en otrolig förändring /livsomställning och du har nu ett liv som du både klarar av och värdesätter högt.
Du skriver om kroppsliga förändringar och här känner även jag igen mig. Jag är 60 år nu och höll vikten längre...trots drickande men de senaste åren gick det inte. Jag gick upp ganska mkt och jag såg också hur alkoholen gjorde ansiktet trött och svullet ( märker skillnad redan nu...har klarare , fastare blick och bättre hud).
Jag är nog ganska fåfäng - tycker om kläder och vackra saker men alkoholen - om man missbrukar - vinner ju så småningom över allt.
Du skriver att du var vacker som ung och utan att låta överdrivet klämkäck så tånker jag att du fortfarande är det ...fast på ett sätt som är förändrat av ålder och vikt.
Du skriver att mannen inte verkar bry sig om att du är förändrad - men även han måste ju ha förändrats sedan 80-talet?
Du besitter en kraft och har en ärlighet som imponerar och det genomsyrar dina texter här! Säkert märks det även i era telefonsamtal - även om du ännu inte berättad om alkoholen. Men din blick och din nykterhet och din skärpa är attraktiv. Om det är en man att ha så spelar ju dessa egenskaper också in - inte bara hur smal du är.
Du skriver inte vad du tycker om honom - bara hur han uppfattar dig och hur han förhåller sig till dig. Tycker du om honom? Är han en bra person som du skulle trivas med? Tycker du att han är attraktiv? Och attraktivitet kan ju vara så mkt.
Det spelar ju stor roll - ja är avgörande - vad du tycker och känner? Det är ju inte bara du som ska duga för honom.
Jag önskar dig all lycka till. Nu när du är nykter har du ju helt andra möjligheter att vara i en relation. Att leva med någon ...eller starta en relation och missbruka ..leder ju förr eller senare ( oftare förr) åt helsicke.
Ta små steg och känn efter. Var ärlig om alkoholen och berätta om din förändring ( den är så stark). Och var mycket rädd om dig!
☘️

PS. Kören börjar tor 29/9, tjoho! Och jag har börjat chatta för tjejjouren igen, första chatten i kväll.

Nu när jag har börjat jobba igen så smått, två timmar per dag kl 13-15, så är det ändå viktigt att fortsättningsvis boka in saker som ger min själ energi. Jag mår bra av att ha saker att se fram emot, och att umgås med andra ger mig energi.

Det behöver inte vara så avancerat, bara man bestämmer innan så att det verkligen blir av. Inget stjäl så mycket energi som saker som inte blir av, eller att orken tryter i stunden och då struntar man i att hitta på något. Samtidigt får det inte bli för mycket, så det är en balansgång.

Kommande vecka har jag bokat in en historisk föreläsning på onsdag kväll, och sen blir det 25-årskalas för äldsta dottern på restaurang på lördagen (= inget jobb för någon). Jag ska dessutom träffa ex-svärisarna på tisdag direkt efter jobbet och yngsta dottern på fredag, då hon ska sova över hos mig. Känns lagom.

Resterande för september så har jag bokat in teater och middag på indiska med en kompis lör 17/9, resa över dagen till äldsta dottern tillsammans med min mamma lör 24/9, och en föreläsning om stress tillsammans med en kompis tis 27/9. Plus besök hos ex-svärisarna och att träffa yngsta dottern någon dag varje vecka. Plus någon-några lunchdejter med vänner. Känns lagom.

Jag ska inte boka in något mer. Jag ska känna efter om det känns lagom, tillsammans med att arbeta två timmar per dag. Idag ska jag kanske plocka fram min cykel och se om jag kan pumpa upp däcken och cykla en runda. Det känns som lagom söndagsaktivitet tillsammans med att handla och laga mat.

Kram 🐘

@Se klart Grattis till kattungarna! Djur är ju verkligen helt rena i sina känslor. Inget förställt. Det är läkande❣️
Så härligt att läsa om hur du mår. Kraft, energi, trygghet, lugn o ödmjukhet. Gott!!
Njut av allt!❣️🌸🍃🍁

@Sländan Härligt Sländan! Livskvalitet är så många olika saker, och det är verkligen så att man kan ha livskvalitet trots sjukdom🌸🌟❣️

PS. Låt er inte prata på i all evighet innan du berättar sanningen. Det skapar bara skav hos dig, att du känner dig oärlig. Och ni båda satsar känslomässigt kapital i något som kanske tvärdör när sanningen kommer i dagern. Den som lever får se.

@Axianne Självklart måste du vara ärlig och berätta hela sanningen innan ni går till nästa nivå. Men det är kanske bra att göra på tu man hand IRL? ”Nej tack, jag dricker inte vin därför att…”

Kasta dig ut. Man måste våga för att vinna. Är han något att ha står han pall, men du har åtminstone stått upp för vem du är 🥰

Kram 🐘

@Sländan Så skönt att du kan känna acceptans inför sjukdomen, och att du känner ett inre lugn och tacksamhet. Så känner jag också jättestarkt, nu när jag mår bättre i min depression.

Kram 🐘

Nu var de ca 5 månader sedan jag skrev, men jag läser lite ibland.

Jag har nu varit sjuk i postcovid i nästan 7 månader.
Vissa saker har blivit bättre, och en del symtom har tillkommit.

Men jag har på något vis lärt mig att hantera mina dagar, som jag mår sämre. Jag har accepterat att de är så här nu.
Jag är även väldigt tacksam för de dagar jag mår bättre, och har ändå hoppet att Kunna bli frisk någon dag.

De jag tänker på dagligen är min nykterhet.
Vilken tur att jag fick känna på att vara nykter i 10 månader innan jag blev sjuk. De tar tid för hjärnan att börja uppleva saker på nytt, som nykter.

De har nog hjälp mig mycket i glädjen av att leva och må bra av små saker i livet. De hade jag inte känt och upplevt om jag fortfarande hade druckit alkohol.

På många sätt så mår jag ändå bättre nu som nykter, trots sjukdom.
Jag har fått ett inre lugn och en tacksamhet över livet. Att få uppleva allt en gång till, fast i nyktert tillstånd.

De hände något roligt idag, jag stod och pratade med mina grannar på landet.
De kan inte förstå att jag är sjuk, som ser så pigg ut 🤗 de var givetvis roligt att inte se ut som man känner sig 😅

Efter en stund började vi prata om annat, och min granne kom in på vin.
Jag berättade att jag inte har druckit alkohol på nästan 1,5 år.

Hon tittade på mig och sa, men kan de vara därför du ser så pigg ut 🤔
Jag tänkte inte så mycket mer på de, men sedan funderade jag på vad hon sagt.
Hon har träffat mig som hastigast på helger och semestrar, då jag många gånger varit ganska bakfull.
Jag har trott att jag har sett pigg och alert ut, och gjort allt för att dölja hur jag mår.

Men de var roligt att höra att jag ser pigg ut nu iallafall 🤗❤️

Kram 💕 sländan

Hej! @Se klart
Jag har läst lite i din tråd och känner mig så inspirerad av att ha dig och många andra här som går före och liksom har röjt lite bland snåren och trampat upp stigen lite. Du och flera i detta forum är så bra förebilder för mig. Visserligen förväntar jag mig inte guld och gröna skogar men min bild av livet utan alkohol blir mer och mer förankrad varje gång jag läser och ser att det inte bara är jag som mår så här bra i nykterheten. Ha en fin lördagskväll! 🎀