Senaste kommentarerna i forumet

@Axianne Jag förstår av det du berättar att du har svårt att släppa in honom, bara så där. Kroppen förändras en hel del efter 45-50 och man ”förfaller”. Jag kan ha bilder i huvudet på när jag var yngre och när jag ser mig i spegeln ser jag att det inte stämmer, rynkor och häng här och där. Tänk, att jag som ung tyckte att jag var ful och när jag ser bilder från då kan jag inte förstå hur jag tänkte. Som att man aldrig är nöjd med sig själv i den åldern man befinner sig. Det ligger i betraktarens öga om man attraheras av någon. I det egna ögat borde ingen attraheras av en. Min man har jobbat hårt med mig om att jag ska tycka om mig själv, att jag själv ska se att jag är fin. Det har tagit sina år, men kan nu faktiskt tycka att jag ändå inte är så pjåkig ändå😁. Hans betraktelse av mig har hjälpt mig att tycka om mig själv.

Mannen du berättar om verkar onekligen vilja träffas mer och skickar gulliga och kärleksfulla sms till dig. Hans betraktelse av dig är inte den samma som din betraktelse av dig själv. Lita på honom💕. Jag håller med om att du ska berätta hela sanningen om dig själv för honom. Att du i starten är helt ärlig och sann om dig själv och vem du är. Att i en relation göra så är en gåva, ett stort förtroende man ger till någon annan. Det visar att man tar relationen på allvar och visar att man tycker den är betydelsefull. Hur den andre tar emot det återstår att se, men det finns ingen annan väg.

Lycka till och ha en fin lördag!❤️

Jag har ingen man i mitt liv och har inte haft en relation på länge. Det har varit självvalt. Förhållanden med män under långa tider av missbruk fram till för några år sedan har varit bedrövliga på alla sätt. Det har varit män som också druckit för mycket och emellanåt män jag trots min usla ekonomi fått betala ett högt pris för att umgås med, inte bara i form av krognotor och sponsring av deras alkoholkonsumtion. Jag har betalat med hela mig själv trots att mitt självförtroende snabbt förbrukats. Jag satsade alltså ganska mycket på det jag trodde var kärlekens altare men egentligen bara var ett sökande efter ett uns bekräftelse. Mest offrade jag egentligen min självrespekt och min självkänsla.

För några år sedan när jag var nyligen 50 fyllda träffade jag en mycket yngre flerbarnspappa som blev mitt livs stora kärlek och jag tror aldrig någonsin jag upplevt en sådan magi. Jag mötte honom under en tid när jag var tillfälligt nykter på grund av ultimatum från jobbet och vi inledde den största och mest omtumlande kärleksrelation jag någonsin haft. Min kärlek var besvarad på alla sätt och förhållandet var oerhört intensiv både fysiskt och mentalt. Vi var varandras perfect match från första stund. Vi förlovade oss 0ch flyttade ihop inom ett år. Men vi matchade kanske lite för bra.

Det blev snabbt tydligt att det inte bara var jag som hade alkoholproblem och vi kämpade bägge med att hantera livet, jobben, relationen och våra respektive bonusfamiljer med 6 barn gemensamt. Vi kämpade även förstås med drickandet som vi tyvärr inte skötte speciellt bra. Vi borde ha sökt hjälp tillsammans eftersom vi båda var medvetna om problemet men i stället drev misstroende påeldat av våldsamma känslor oss rakt ned i avgrunden. Jag älskar honom nog fortfarande och jag vet att han verkligen älskade mig den dagen jag gav upp och flydde ur förhållandet. Jag lämnade honom av skäl som känns helt obegripliga idag för att supa mig bortom vett och sans. Allt gick över styr för mig efter det och jag förlorade fotfästet totalt.

Sedan dess har jag inte haft någon man i mitt liv. Vartefter mitt alkoholmissbruk eskalerat till en gräns där jag inte längre brydde mig om känslolivet och i stället ägnade mig åt att dricka mig till glömska har jag helt valt bort intimitet för att i stället leva ensam med min vinbox och streamade snyftarserier. Jag har gått upp i vikt och förfallit kolossalt under den här tiden och det har självklart varit ett hinder för mig nu när jag börjar komma på fötter igen. Jag har inte nog med självförtroende att flörta med någon ens och trots att jag fått höra hela senaste halvåret av alla i min närhet att jag verkar ha tappat väldigt mycket i vikt, så känner jag mig fortfarande bara fet, ful och gammal. De som kommenterat om min viktminskning kände mig inte förr när jag var "smal och vacker". De jämför med den gamla feta tanten de lärde känna för ett år sedan och jag jämför med hur jag var när jag fortfarande inte hade supit ned mig. Och visst. Det har skett förändringar, men jag är så långt ifrån att vara mig själv fysiskt att jag vill gråta när jag ser mig i spegeln.

Följaktligen är jag ganska utsvulten på känslor och närhet. Jag har med kraft förnekat att jag har några som helst drömmar om män och stängt av allt eventuellt romantiskt känslopjunk som ploppat upp när jag nyktrat till med tiden. Tills nu.
Som sagt.
Och eftersom vi befinner oss i forumet ”Det vidare livet” med livet som det är utan droger. (För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen) så har jag berättat om en spöke från förr som oväntat dykt upp i mitt liv igen.

Jag vet inte vad jag ska göra med den här mannen. Jag har känt honom sedan åttiotalet men inte träffat honom på evigheter och jag blir inte klok på vad det är han håller på med eftersom han inte tycks bry sig om att jag förändrats. Det känns som att han vill ha mer än vänskap och nu har vi pratat varje kväll. Ibland i timmar, ibland bara kort. (Mest för att jag drar mig lite undan när han kommer för nära.)

Han skickar flörtiga sms och gulliga smileys när 😍😍🥰🥰💘💘 han säger god morgon varje dag och önskar mig att sova gott varje kväll. Han kallar mig "sötis" och "finaste" som om det vore helt självklart när han skriver till mig. På det hela taget verkar han seriöst vilja ha någon form av romantisk kontakt och tjatar oförtrutet dag efter dag om att vi ska träffas igen efter det korta möte vi hade för lite mer än en vecka sedan, men jag kan inte. Jag vågar inte.

Men fan vad det kostar på. Hela filmen har spelats upp för mig om och om igen. Hela historien från då när vi var riktigt unga sitter som etsad i mitt minne och på min näthinna även om jag inte minns alls när jag träffade honom senast innan förra onsdagen. Jag kan blunda och känna hur det var förr, för tvåhundra år sedan känns det som. En lång historia som jag inte vet hör hemma här. Vi får se.

Något som var väldigt avgörande för mig och som gjorde att jag inte vågat träffa honom ännu är att han inte vet om att jag är alkoholist. Han säger hela tiden. "Kom över på lite mat och en flaska vin" eller "vi kan väl gå ut och ta några glas ihop" och den sista gången vi träffades innan kontakten bröts förra gången var vi bägge apfulla. Det är inte någon bra förutsättning. Jag vägrar träffa honom innan jag berättat sanningen. Och då menar jag HELA sanningen.

Kram!🎀

@Se klart Låter strålande! Ja, tänk vad härligt att det bara blir bättre och bättre för var dag som går när man är nykter. Att det inte stoppar efter ett tag. Men för att det ska fortsätta att bli bättre och inte stoppa, behöver man öppna sina sinnen, vara öppen för olikheter och andras känslor, reflektera om sina tankar och om sig själv. Hur vill jag att det ska vara? Vad kan jag göra? Vad kan jag göra bättre? Hur känns det för andra? Jag upplever att nykterheten hjälper till att utveckla detta och att jag blivit ödmjukare inför ”alltet”. Jag tycker att det låter som att du vuxit till en storlek till i ditt ledarskap som chef, men även som person, att du kan se bortom och större, att du är sann och ärlig, trygg och modig. Med detta förhållningssätt blir allt enklare och det svåra inte lika svårt. Fint gjort av dig!

Mys med dina små kattungar och njut av det goda livet❤️

Så underbart beskrivet! Jag blir glad i hela mig av att läsa detta positiva inlägg @Se klart ❤️

Och förstås grattis till gullegrisarna ❤️ Klokt att köpa två så att de har sällskap av varandra. Är det någon raskatt eller vanliga bondisar?

Kram 🐘

@Se klart skrev: ”Jag skäms liksom inte för att fråga, att vara tydlig med vad jag tycker. Inget dåligt samvete som eländiga droppar i blodet som förpestar allt.”

Enorm igenkänning på den punkten. Sån är jag också. När jag mår bra. Jag väljer att tänka att den person jag är när jag mår bra är den personlighet som jag har. Och i den personligheten ingår numer att vara nykter - och våga fråga, vara tydlig och ta diskussionen även om den är obekväm. Shit, vad mycket som hade löst sig i världen om fler var sådana!?

Kram 🐘

Hej fina forumet, en lördag eftermiddag då det nästan känns som när jag var liten, lite andäktigt på oförklarligt vis- som att en radio borde stå på nånstans men jag hör bara diskmaskinen här i min kökssoffa där två kattungar sover gott bredvid.
Oj, vad mycket känslor! Två små levande varelser. Som ska bo hos oss. 😻😻
@torn tack för din omtanke!😍 Du har rätt i att det där första 1-1,5 åren var extremt hektiska sett till jobb, inkl pandemi, ny roll. Och lite skör förstås. Nu känner jag mig mycket mer stabil och just denna höst är det för första gången inga nya projekt (än så länge) så din reflektion stämmer bra 🌸
Ps- frostigt är kanske fel ord, för nån riktigt frost har vi inte än. Kallt och krispigt snarare.

Den senaste tiden har varit ovanligt- ja, energisk. Jag har inte gjort så mycket mer än jag brukar, men har känt mig otroligt - kraftfull- liksom som ett fartyg eller nåt svårstoppbart. Jag har inte varit trött, utan nästan bara pigg. Sovit bra. Varit väldigt grundglad och på väldigt gott humör.
Hade en incident med en arg och rätt otrevlig medarbetare i ett möte igår. Tänkte efteråt- åh, hur ska jag hantera det här?
Sen kom jag på den mycket genialiska saken att ringa- prata- reda ut. Så himla enkelt det blev! Jag skäms liksom inte för att fråga, att vara tydlig med vad jag tycker. Inget dåligt samvete som eländiga droppar i blodet som förpestar allt.
Jag brukar tänka att alla har mycket att vinna på att vara nyktra, men ibland tror jag att det passar mig extra bra. Och det är verkligen som @torn brukar skriva, att det blir bättre-hela tiden.
Den ro, glädje, livslust som jag känner nu har jag inte upplevt på många år. Kanske aldrig tidigare. Det finns i åldrandet en så himla stor ödmjukhet i att få leva, vara frisk, ha ett arbete och barn som mår bra. I det perspektivet känns det absurt att alkohol behövdes för att stå ut.
SÅ- hjärnan läker, lite i taget. Det blir helt, känslor och tankar hänger ihop, oron över det jag inte kan påverka är så liten att den knappt känns. Stressen går att hantera.
Det skymmer inte än men himlen säger höst, ljusen är tända, bröd jäser. Idag är dagen utan måsten och jag ska njuta varenda stund av det.
Kram på er alla 😻🌸💞

Det ryggonda gör fortfarande ont. Pust och stånk. Känner mig som millimeter från att fastna dubbelvikt i ett ryggskott. Gympa är uteslutet. Det blir dock bättre när jag promenerar. Första stegen är jobbiga, men sen när jag har fått upp farten går det prima. Några km. Sen kommer tröttheten i ryggen. Och värken.

Jag planerar för höstterminstart på måndag 5/9. Har filat på en massa goda vanor som ska summeras dagligen - och några dåliga vanor ska bort också. Bland annat choklad och glass. Nolla ska jag göra. Så den här helgen äter jag lite extra av den varan 🤣 Snacka om att bara flytta över sitt missbruk från en sak till en annan. Suck.

Jag hängde en tom rygga på ryggen och knatade iväg till Maxi. Halvvägs slog det mig att SÅ många lördagar har jag gjort precis så, men det var Systembolaget som ligger bredvid Maxi som då var målet. Jag åt i princip inga godsaker alls när jag drack vin. Vin var mitt goda. Belöningen fredag, lördag, söndag efter en jobbig jobbvecka. Jag var värd det. Hoppsan, tog vinet slut på fredagen? Lördagspromenad till bolaget fick det bli, så fick jag lite motion på köpet också. Och ryggan gjorde att jag slapp skylta med mina inköp.

Jag köpte glass och choklad idag. Och ett stort fat med uppskuren frukt av olika slag. Det var jag värd 🥰

Kram 🐘

@Axianne Hmm, klokt att du är vaksam. Jag har precis själv blivit kontaktad av ett ex, och den dörren vill jag inte öppna igen.

Kram 🐘

Tack för era inspel, @Andrahalvlek och @vår2022. Jag uppskattar verkligen era tankar. Jag vet precis hur det är när man blir huvudlöst förälskad i vuxen ålder, vilket jag upplevde för några år sedan. Det var en helt fantastisk upplevelse och jag är tacksam över att en gång i livet få uppleva en så himlastormande (och dessutom besvarad) kärlek. Men på samma sätt dom det var helt magiskt att uppleva så brast hela min tillvaro när relationen tog slut. Jag söp rätt in i kaklet utan hejd på grund av min sorg och längtan tillbaks till förhållandet, och det ledde till min första kontakt med avgiftning på sjukhus på grund av livsfarlig abstinens när jag skulle försöka sluta. Man kan lugnt säga att jag helst undviker känslostormar nu när jag är nykter.

Det blev för övrigt ingen dejt igår. Jag har inte modet ännu och jag är osäker på vad den här mannen nu egentligen försöker göra genom att söka upp mig på detta sätt. Men jag kanske återkommer till det. 🎀

👋🏼 @vår2022 😊 Tack för det, kram✨

@Allegra Hej!👋 vad trevligt att du besöker mig😁. Jag brukar läsa ”de senaste kommentarerna” och det är från alla delar i forumet. Man får en blandad kompott av allt och det vi alla har gemensamt är att vi vill göra en förändring i vårt drickande av alkohol. Så tassa inte på tå, du är hjärtligt välkommen i alla delar av forumet som är till för oss alla.

Ha en fin lördag! Kram❤️

Tittar in och säger hej @vår2022 , i det vidare livet, som jag besöker för första gången😊. Tassar lite på tå här hos er som slutat dricka och blir inspirerad. Kram🌹

@Kaveldun @Andrahalvlek @majken_r
Tack❤️

@vår2022 så glad för din skull! Och din hund som har en matte som dig🐶 Önskar dig en skön kväll🥰

@Se klart Hej!🤗 Oj, har ni redan frost! Här har det bara varit +7 grader som lägst hittills i ”höst”. Jag får nog passa på att skörda så mycket som möjligt i växthuset i dagarna. Blir det frost är det kört med gurkor, meloner och tomater antar jag. Kul med kattungarna! Vi hade en katt en gång, men hon jagade för mycket djur på nätterna. Genom kattluckan tog hon in mängder med möss och fåglar. Mössen släppte hon levande i huset, så det var en ständig jakt för mig att leta rätt på dem och slå ihjäl dem med en sko.😅 Fåglarna åt hon upp, vilket resulterade i massor av fjädrar överallt. Ett par gånger drog hon in levande ormar, och det gillade inte frugan alls.😂 Men bara efter ett år fick hon smaka på samma mynt. En räv, varg eller dylikt skadade henne så mycket så vi fick avliva henne.

Förresten, jag tycker det har hänt något väldigt positivt vad gäller din inställning till ditt jobb! Du är så mycket coolare på något sätt.🤗 Jag måste erkänna att jag många gånger då under vårat första nyktra år var lite orolig för att du prioriterade jobbet alldeles för mycket. Jag märkte att tex din sömn tog stryk av det.❤️ Och att du hade svårt för att släppa ”jobbtankar” när du var ledig. Men nu är det helt annorlunda, härligt! 😀

Ha det bra!

@vår2022 Så glad för din skull 🥰 Att du märker så stor skillnad på din självkänsla och självförtroende. Och för att du trivs på nya jobbet. Och nästan allra mest för din fina relation till din vovve ❤️

Kram 🐘

@vår2022 Håller med. Liknelsen är klockren. Att hans värderingar har ändrats är lika osannolikt som att jag plötsligt skulle kunna dricka alkohol ”normalt”. Just det ska jag säga till honom om han tar kontakt igen.

Kram 🐘

❤️ Läste ditt inlägg två gånger på raken.
Tack
🌾🌾

Åh katthämt!
Har haft många katter i mitt liv och en av dem levde i 19 år och var som en familjemedlem på nästan alla plan:-)
Nu bor jag inte så att jag kan släppa ut en katt och ( bara därför) är jag utan.
Kaffe och trygga röster 💚
🌾

@Se klart En spännande helg väntar! Ha det så gott, här skiner solen🌞❤️

@Andrahalvlek Vad skönt att du fick berätta och sätta ord på din känslor till honom och att han bad om ursäkt. Ett bra avslut för att bättre kunna gå vidare och lämna det bakom dig. Som du beskriver det verkar det helt rätt att inte ta kontakt mer, som att plötsligt tro att man kan ta ett litet glas vin och det vet vi ju leder till helvetet.

Ha en fin fredag🌞❤️

Lite reflektion så här på fredagsmorgonen. Jobbar hemifrån och kan ta det lugnt med kaffe i sängen med min hund tätt intill. Får skriva med en hand då han hela tiden viftar med tassen på min andra hand som han vill att jag ska klia honom med. Så fort jag tar bort handen lägger han sin tass på den och tittar på mig stint, klia!😂. Min fina, tillgivna och härliga hundkompis🥰. Det är verkligen något speciellt med att ha en fin kontakt och relation med sin hund. Att ömsesidigt kunna tolka varandra och vara ett team som jobbar ihop, på bådas villkor och med tillit till varandra. Det är inget som bara kommer av sig självt, det är något som växer fram som i vilken relation som helst. Det blir det man gör den till och som man vill ha den. Kan i mångt och mycket jämföras med barnuppfostran och där skam, skuld och negativ förstärkning skapar dålig relation medans tålamod, kärlek, tillit och positiv förstärkning skapar god relation.

Nu har jag börjat komma igång på mitt nya arbete med mina uppdrag och många möten av olika slag. Det är fortfarande mycket nytt och jag träffar många nya kontakter som jag kommer att samarbeta med. Det finns så mycket kunskap att hämta och det gäller att försöka avgränsa till mina uppdrag, men allt är så otroligt intressant. Jag känner verkligen en skillnad i mitt självförtroende och i min självkänsla jämfört med när jag drack. Tidigare kände jag lite obehag av att prata eller ställa frågor i sammanhang jag inte var trygg eller men nya okända människor. Nu pratar jag på och frågar ”dumma frågor” (som egentligen inte finns) utan att känna obehag av att jag ställer frågor. Jag vågar fråga, vilket jag tidigare undvek för jag kände mig ”dum”. När jag ändå frågade tidigare, blev jag efteråt lite skakig med obehag i kroppen. Jag undersöker mig själv nu nyfiket och märker att obehagskänslorna inte kommer som ett brev på posten. Tidigare har jag ofta varit i situationer då jag berättar om projekt jag drivit, resultat, effekter mm och alltid varit nervös flera dagar innan och känt obehag. Varit smått skakig av nervositet och har verkligen fått anstränga mig att hålla min presentation. Jag har ännu inte hållit i dragningar eller liknande, men det kommer att komma framöver. Jag har funderat över hur det ska gå, men jag känner en skillnad i möten jag deltar i och att det verkar som att känslorna av obehag inte kommer att yttra sig på samma sätt. Jag vågar ta för mig på annat sätt och jag mår inte dåligt när jag gör det.

Den enda slutsatsen jag kan dra är att det beror på att jag inte dricker längre och att min hjärna har kommit i balans. Det har gett effekt på mitt självförtroende och min självkänsla. Det har gett effekt på att jag mår mycket bättre, är gladare, tryggare, balanserad. Att skam och skuld lyser med sin frånvaro och att jag räknas, eller framförallt att jag räknar in mig själv att jag kan, duger och har något att komma med. Fy fan vilken skön känsla! Jag kommer att medverka i dragningar i större sammanhang, men det kommer ju att gå bra! Jag behöver inte oroa mig över det. Även om något skulle gå lite snett så gör det inget, jag kan hantera det också. Shit happens!😂. Det är helt otroligt vilka effekter en nykter tillvaro ger! Att jag skulle äventyra denna fantastiska tillvaro mot ett glas vin, finns inte på kartan och kommer aldrig att hända. Jag som kämpat så med dåligt självförtroende och självkänsla, den goda har funnits där men har dränkts i alkohol och färgats till svart. Tänk att jag inte fattat vilket gift alkoholen är, hur den förgör och maler ner en bit för bit tills knappt inget finns kvar. Den sliter bort allt skydd, all värme, all näring, alla muskler, alla hjärnceller, all kärlek och till slut finns bara skalet kvar som inte hålls upp av något och som till slut säckar ihop och dör. Kanske är jag lite väl dramatisk, men så skulle det blivit för mig och jag fortsatt dricka.

En annan effekt av att sluta dricka är att jag fått kontakt med mig själv och mina inre nedtryckta känslor. De känslorna som alkoholen bedövade så att jag inte kunde se eller nå dem. Jag ser och når dem nu. Jag kan ta hand om dem och vårda dem. Förlösa och reparera dem. Prata med den lilla vår2022 och säga att det är ok, det kommer att gå bra. Du är trygg nu och du duger som du är. Du är t.o.m. bra. Nu kan lilla och stora vår2022 ta varandra i handen och färdas i den värderade riktningen de vill gå i och tillsammans omfamna livet❤️.

Ha en riktigt fin fredag alla kämpar där ute💕

Godmorgon,
Frostigt här, gott kaffe i sängen innan jobbdagen drar igång. Goda vänner på besök, jag hör dem prata nere i köket.
Mysiga ljud och trygga röster.
Snart helg och katthämt!! Kram 🥰

Jag fick ett telefonsamtal igår som verkligen förvånade mig. För drygt 3 år sedan hade jag en flirt med en kille som sen övergick i en relation. Vi var ihop i några månader. Allt tog slut med buller och bång när han enligt egen utsago hade hittat ”någon bättre” på dejtingsajten. Samma sajt där vi hade fått kontakt.

En sak som präglade vår några månaders långa relation var att han aldrig slutade hänga på den dejtingsajt där vi träffades. I min värld avslutar man sitt medlemskap den dagen man anser att man har en stadigvarande relation. Men inte han, utan han fortsatte chatta med andra kvinnor, fast han försökte dölja det för mig.

Under den tiden vi var tillsammans blev jag svartsjuk. Det tillhör inte min normala läggning alls. En enda gång tidigare har jag varit svartsjuk och det var när jag var höggravid. Då fick jag för mig att barnens pappa hade alla möjliga kontakter med andra, vilket han inte hade. Sannolikt var det hormoner som påverkade mig då, det är liksom tufft att bli övergiven när man är höggravid.

Svartsjuka var således en helt ny känsla i mitt annars breda känsloregister. Och jag gillade det inte. Jag gillade inte hur jag vaksamt bevakade honom, hur starkt jag reagerade på varje pling från hans telefon. Jag gillade inte hur känslan liksom förminskade mig, hur den slog sönder min självkänsla.

Vårt uppbrott för drygt tre år sedan blev liksom pricken över i:et. Vi hade haft det struligt några veckor. Var vi ihop eller inte liksom? Sen kom han till mig en helg, fre-sön. Vi pratade ut och hade det riktigt mysigt ihop. Den söndagen var vi överens - nu var vi verkligen ihop på riktigt. Nu skulle vi satsa på vår relation fullt ut. Måndagen efter den helgen ringde han och sa att han hade träffat ”någon bättre”.

Den ilskan jag kände då gick utanpå allt annat jag någonsin har känt. Jag skrek och svor och bad honom dra åt helvete. Den efterföljande veckan drack jag mer än jag borde och varje kväll ringde jag upp honom på fyllan och skällde ut honom efter noter, samtidigt som jag grät, grät och grät. Sen blockade jag honom.

De senaste veckorna har han kontaktat mig på Messenger några gånger. Jag blev helt kall och varm och kall igen. Raderade hans inlägg innan jag ens läst det. Ville absolut inte ha kontakt med honom. Igår ringde han, och jag kände inte igen numret och svarade. Tydligen hade han ringt mitt jobbnummer, som är vidarekopplat till min mobil. Jag har bara en mobil både till jobb och privat, och det är min jobbmobil.

Jag blev ställd, kände inte igen hans röst först. Men jag slängde inte på, jag valde att prata med honom. Vi uppdaterade varandra på vad som hänt de senaste tre åren. I hans fall hade den ”bättre kvinnan” lett till samboskap, svartsjukedramer, och sedermera uppbrott och husförsäljning med buller och bång. Nu hade han nyligen flyttat till en bostadsrätt.

Vad som beklämde mig allra mest var dock hur relationen hade påverkat hans två söner och kvinnans dotter negativt. Riktigt negativt. Det gjorde ont i hjärtat att höra. Det är så oerhört beklämmande när vuxna människor som längtar efter kärlek kastar allt över bord och drar iväg och börjar om. Barnen får liksom hänga på om de vill, eller inte. Man gör fan inte så mot sina barn 🤬

Vårt två timmar långa telefonsamtal gav mig också möjligheten att helt nykter berätta hur jag upplevde vårt uppbrott, hur ledsen och besviken jag har varit över hans beteende. Sen sa jag att jag var lite skadeglad också över att den ”bättre kvinnan” inte var den drömkvinnan som han trodde sig ha hittat.

Han bad mig om ursäkt en hel massa gånger, men det viktigaste var nog att jag fick berätta hur arg, ledsen och besviken jag blev över hans beteende mot mig. Det gav min självkänsla lite mer råg i ryggen vad det gäller eventuella framtida kärleksrelationer. Hans ursäkter var liksom bara en bonus.

Vi avslutade samtalet med att han sa att nu har jag hans nummer, och vill jag fika en dag så kan jag höra av mig. You wish. Jag tänker inte ta kontakt igen. Been there done that. Jag ska följa mitt eget tips när man ska dejta nya män: Bli aldrig ihop med en kille som snackar skit om sitt ex och som inte har en fungerande kontakt till sina barns mamma. Då finns det något som de mörkar.

Kram 🐘