Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Då tänker jag osökt på Sat Nam, som betyder ”Jag är sann”. Jag tolkar det som att jag är sann mot mig själv och att jag är värd självkärlek ❤️

Kram 🐘

@Kebne1 wow 8 månader! Sjukt imponerande!

Underbar läsning @Axianne❤️Peppande och fantastiskt❤️

Välkommen Axianne🍃🌺🍃Så fint att du förändrat ditt liv, och att din son har tänkt på fördelarna med det. När man börjar leva i frihet från alkohol, så händer mycket i livet. Man väljer ju sig själv på något sätt. Man väljer att ge sin kropp och själ chans att leva fri från alkohol. Jag som flera andra bevittnar en succesiv förändring till det positiva. Jag börjar närma mig 60 år, men känner mig lätt som 50! För 10 år sedan hade jag vinmage, och huvudvärk var och varannan dag. Jag visste inte att min nykterhet skulle göra mig så nöjd och glad. Klart att jag också har dåliga stunder, men i det stora hela är jag nöjd och lycklig över mitt friska liv. Grattis än en gång till ett mycket klokt och härligt beslut🌟💫🌟

@Axianne Välkommen hit! 🤗 Jag har följt din resa från när du började skriva på forumet, och har känt igen mig i väldigt mycket som du har skrivit om. Stort grattis till det första nyktra året i frihet! En sak som jag håller med om till punkt och pricka som du skrev för ett tag sedan är detta med ”hemligheten” med att bli nykter. 1: Vilja bli nykter för sin egen del. 2: Acceptera att man inte klarar att dricka måttligt, och 3: verkligen bestämma sig för att inte dricka.
När dessa tre punkter var uppfyllda för mig, så var det egentligen inte så svårt. Suget efter alkohol försvann mycket fortare än vad jag trodde.

Jag har varit nykter i över 2,5 år nu, och att ha blivit nykter är utan tvekan det bästa som någonsin hänt mig.

Ha det bra!

@Adde Tack!
Det var nästan så att det du skrev medan jag satt och filade på mitt inlägg var lite hand i hand. Roligt att läsa dina tankar som ju tangerar mina på ett sätt, och tack igen för välkomnandet! 🎇

Lyckorusen och euforikickarna fortsätter till min glädje att slå ned lite här och där i min vardag. De dyker upp helt oväntat och sprider en värme och njutning inom mig när jag kan vara fullt upptagen med något helt ordinärt. Jag kanske sitter på bussen, skriver ett mail på jobbet, sorterar tvätt eller läser nyheterna på mobilen när jag bara stannar upp och liksom ler inuti för att det känns så otroligt skönt. För mig har dessa små stunder av oväntat rus varit en bonus som jag inte helt kunnat förklara. Jag minns inte exakt det första tillfället men väl att jag upplever dem några gånger i veckan sedan jag började bli kemiskt fri från alkoholen.

Om jag ska beskriva känslan så är det lite som när man är nykär och det pirrar till för ett ögonblick vid tanken på den älskade, fast utan den sexuella undertonen då förstås. Helt klart är det endorfiner inblandat, för det sprider sig någon form av värme och väldigt lätt känsla av domning i kroppen men det är snabbt övergående. Jag vet att jag inte är ensam om att erfara den här typen av microkickar men det som gör saken intressant för mig är att de faktiskt verkligen har med nykterheten att göra. Det är inget jag någonsin upplevt när jag druckit, och inte innan dess heller vad jag vet, men kanske har min hjärna varit för upptagen med att hantera andra signaler och substanser för att ens uppmärksamma en så litet och snabbt övergående rus?

Just detta med att nu uppskatta små saker i livet har blivit något stort. Det har uppstått ett värde i vardagens stilla lunk eller arbetets rutiner. Jag gläds t.ex. väldigt mycket åt mitt jobb till och med när det är som struligast och gillar min chef även när han beter sig inkonsekvent. Musik låter bättre än innan. Jag kan tycka att en tidig morgon är bland det vackraste som finns, till och med när jag stretar mot bussen i motvind och det är mörkt, kallt och jävligt väder. Färger är klarare, dofter starkare och maten smakar mer. (förutom under Covid då, förstås) och jag tycker bättre om andra människor som jag tidigare inte alls uppskattade. Faktum är att jag nog klagar mindre och njuter mer. Jag letar inte fel som förr utan känner tacksamhet för det jag fått i stället. Det är kanske helt naturligt att man gör det om man förlorat mycket och sedan återfått det.

Kom på en sak jag också är glad över. I fredags hämtade min ena son mig på jobbet och vi åkte tillsammans hem. Han jobbade i trakten och slog en signal när han var utanför för att kolla om jag ville ha skjuts. När vi satt i bilen och började prata om allt möjligt blev det läge och jag berättade att jag nu passerat ettårsdagen som nykter förra veckan. Hans svar gladde mig så otroligt. Han förklarade att han också nästan slutat dricka helt. Inte för att han känt något beroende, utan för att han bara vill vara rädd om sig. Och så lade han till följande som liksom fastnade i mitt huvud:
"Jag tror inte det är någon ärftlighet i drickandet i vår familj, mamma. Du har druckit av depression och sorg, inte för att det är genetiskt. Det smittar inte så var inte orolig för oss."

Jag häpnade för en sekund över hans insikt och förstod att han funderat en hel del på detta. Han är på fester eller hos kompisar nästan varje helg, så på något sätt förutsatte jag att han dricker. Men tydligen inte.
Jag blev väldigt glad och lite förvånad. Ännu en sak att känna tacksamhet över.

Så denna söndag går lite i tacksamhetens tecken och jag välkomnar svalkan som äntligen låter mitt sovrum ha en njutbar temperatur på natten. Jag ser fram emot den kommande hektiska veckan på jobbet med en massa roliga utmaningar, och jag längtar efter känslan efteråt när jag senare i dag har städat badrummet och får njuta av ett skönt skumbad med tända ljus och en bok. Inget av detta är något jag värdesatte förr. Det är först nu i mitt nya liv som jag kan vända det mesta till något positivt. Det uppskattar jag och är så glad över att jag får känna.

Ha en fortsatt härlig söndag! 🎇🎇🎇

Min man har en mycket god egenskap och det är hans musiksmak- så Stephen Stills (just den ”skivan”) spelas ofta här. Fin!
När du beskriver alla delarna som måste gå i takt kan man också tänka sig att det är en enda- ens liksom autentiska jag. Då kommer stundtals känslan av religiositet nära- allt strålar samman till en enda liten (och stor!) människa- och grunden är självrespekt, och att vilja sig själv- och andra- gott. Jag brukar tänka på det som att gå i takt med sig själv, och det kräver mycket koncentration. Så som små barn kräver total närvaro- inte bara för att vara där- utan också för att kunna förutse allt från olyckor, höga höjder, röd gubbe, arg hund. Allt detta måste man hålla undan och detsamma gäller omsorgen om den unga-nyktra som inte kommer så få skydd från någon annan än dig.
Du ska självklart bo här- du vet väl att flytt ligger på plats tre av stressande faktorer i livet- efter skilsmässa och dödsfall.
Inga onödiga stressmoment behövs i det här läget. 😍
Här regnar det och mina små torn av luktärter lever farligt i blåsten.
Det låter fint med din dahlia i köket 🌱✨💞

Fint att se att du hittat livet igen !
Jag som nynykter var så otroligt nyfiken på allt vad livet kan ge så jag kände det som jag gick på upptäcksfärd varje dag ! Det fanns så mycket jag valt bort som jag lyfte upp igen och studerade noga, en del lade jag försiktigt tillbaka, en del kramade jag ömt om ! Några saker jag hade lagt tillbaka lyfte jag återigen upp när jag var mogen för det och avnjöt just då ! Det kunde ta år innan jag mognade så pass så jag kunde uppskatta och behålla det i mitt sinne.

Inte minst var det många överraskningar min kropp gav mig rent fysiskt, förutom att jag de facto blivit äldre under supaåren, så hade jag ju en kul inspirerande nyfikenhet som gjorde allt så himla bra ! Under den aktiva tiden ville jag ju bara gömma mig och umgås med flaskan men nu ville jag gärna se och umgås med folk. Att vara social och lära mig av andra ger mig en kick utan baksmälla !

Trots bränslepriser och mycket gnäll tuffar jag runt i vårt avlånga land och kastar mig in i olika event och bara njuuuuuter ! Igår fick jag övning i mitt tålamod när det tog över 2 timmar att komma ut från en parkering :-)) Kul att se reaktionerna hos många i köerna medan jag satt och åt choklad och drack Coke i bilen :-)) (Har jag sagt att jag är diabetiker 2 :-)) ) Det blev också en upplevelse på sitt sätt !!

Ta hand om dig och välkommen tillbaka !

Och en kortis ..
Hörde den gamla låte ’Love the one You’re with’ ( med Stephen Stills denna gång …rätt fin version - finns på youtube)
Och tänkte att det där är ju ’göra nykterhet’
Love the one You’re with … jag är nykter nu och ska koncentrera mig på hur mkt jag älskar det snarare än att fokusera på den ’kärlek’ - destruktiva kärlek ..som tog så helvetes mkt mer än vad den gav och som till slut var besatthet och mil ifrån True Love.
Uppiggande!
🌾🌾

Tack för välkomnandet @Andrahalvlek @Geggan @vår2022 @Sattva @Kaveldun ❣️❣️❣️

Jag börjar så smått förstå hur mycket jag egentligen missat i forumet när jag aldrig läst i "Det vidare livet" utan lagt fokus på "Vara alkoholfri". Jag tror att jag har kommit till vägs ände när det gäller att vältra mig i minnen av min smuts och vanära under de åren jag söp och mina spaltmeter där borde nog vara tillräckligt för att skrämma de flesta som letar efter skäl till att sluta dricka. Mina egna behov har gått åt ett annat håll den senaste tiden.

Nu vet jag att jag, även om jag fortfarande behöver påminna mig om hur illa det varit ställt med mig innan det vände så behöver jag även se hur andra går vidare när man lämnat alkoholen bakom sig. Här finns ju allt detta och jag ser fram emot att hitta min plats i detta sällskap. Jag har mycket att läsa i kapp och ser fram emot att ta del av hur ni andra gör, mår och lever.

Tack igen! 🤗

Åh ….så härligt det låter med musiken och dottern och till och med detta att sova på en soffa :-)
Jag vet viken utmaning det kan vara - men också en frihetskänsla …att fixa!
🌾

@Se klart och @ Andrahalvlek - tack för kloka inspel.
Antabus - i sig - håller nog inte en enda människa nykter. Mer än så länge den kemiska substansen verkar förstås ( och P O Enquist beskriver hur han dricker sig igenom antabusen med hjärtklappning och allt) . Men att ta medicin kan ändå vara klokt. Jag låter frågan bero ett tag.
Vägarna till nykterhet ser olika ut …från ’mirakel’ till ihärdigt gnetande och kamp med sug…tills det plötsligt lättar.
Det jag ser som ngn sorts röd tråd är att viljan att vara nykter - verkligen - vinner över viljan att dricka. Och att det steget ..eller klivet kräver att hela ens väsen ( lite religiöst ord…men hittar inget bättre) är med. Inte bara hjärnan eller hjärtat eller duktiga flickan eller den ångerfulla bakisdrabbade alkisen… Om bara en del kopplas på så kommer förr eller senare en annan del och tycker att det är en god idé att ta ett glas rött.
Ja - nu ska jag inte lägga ut texten som ngn expert 😳….utan jag skriver förstås bara det jag tänker.
Det jag upplever med mig själv - denna gång - är att hela jag är med på ett annat sätt. Och även om detta forum är en otrolig hjälp så är ju förhållandet till sitt eget väsen det centrala. Är jag inte ärlig eller förenad med alla mina ’jag’ så funkar det inte.
Jag håller med dig @Andrahalvlek om att återfall är förödande. Sedan verkar många ha ett flertal ( men inte alla) och kan ändå - plötsligt - få kraft att göra den långsiktiga förändringen. Men jag har själv upplevt återfallen som devalverande. Att börja- sluta -börja-sluta. Till slut betyder vilja och ansats allt mindre. Inflation!
Och @Se Klart …angående champagnefesten ( jag har i alla fall implicit frågat om din åsikt eftersom jag skriver här:-) så har du rätt. Den ska inte ske hemma hos mig. Jag kan inte hoppa den eftersom jag har den roll jag har. Men jag ska inte gå runt bland flaskor och glas och slattar … det är inte en väg att vandra.
Söndag.
Idag tänkte jag att jag kanske har klämt mig in i en del av detta forum som j inte riktigt kvalar in till ( inte att jag inte vill vara här….men att j kanske hör till en annan avdelning - men inte vill flytta 😳) .
Jag har ju inte ngn lång nykterhet bakom mig. Men jag har en lååång process - och jag är på en helt annan plats/planet nästan från när jag började skriva här.
Det känns som att så mkt större del av mitt väsen med på banan. Och lusten att dricka, ta ett glas är mestadels obefintlig.
Men jag skulle ljuga om skrev att jag inte får plötsliga tankar eller flashar.
De far lite hit och dit ibland men det är som att jag - denna gång - har ett större avstånd till dem. Och jag njuter mer intensivt av nykterheten, baden, kaffet, orken, morgonen.
Jag såg en mormor eller farmor igår . Hon gick med sitt lilla barnbarn ( en flicka) på trottoaren - de höll varandra i handen.
Jag har snart ett litet barnbarn om allt går vägen och jag vill inget hellre än att finnas där för hen.
Hålla handen.

@vår2022 Det låter härligt med dina dagar i fjällen. Även om du inte har en bergsget inom dig (vilket jag nog tänker att du har) så är det inte vem som helst som ger sig ut på tur i fjällen. Så härligt att du kan njuta så fullt ut! Du är verkligen grundad!

Ha det fortsatt bra på din resa! Kram!

PS2. Att sova på dotterns soffa två nätter, och riktigt gott dessutom, är också en milstolpe i mitt tillfrisknande. Jag har förvisso sömnmedicin som krycka, men det har jag ju hemma också. Sovit gott har jag gjort i alla fall.

PS. Jag studerade på avstånd förfallet i folkmassan. I takt med att ölen tankades in blev de flamsigare, mer högljudda, stökigare och yvigare. I öltältet dansades det för fullt till Carola, Loreen och Körberg. Polisen grep ett fyllo, kvinnor i övre medelåldern snubblade in i buskarna. Jag saknade det inte ett dugg. Been there done that. Jag drack två cola under hela kvällen.

Vi hade verkligen tur med vädret igår. 85 procent av tiden hade jag min nyinköpta regnjacka knuten kring midjan. Hade en kortärmad klänning på mig (och jeans) och jag cyklade hem barärmad vid ettiden i natt. Entåstaka skurar och droppar från och till enbart. Nu hällregnar det, sen flera timmar tillbaka.

Jag tycker alltid så synd om arrangörerna när allt de har planerat och styrt upp stupar på skitväder. Idag vet jag att det är en sk Metalldag planerad i en liten ort i länet där jag bor. Eftersom jag har jobbat ideellt i hela mitt vuxna liv, sen tidiga tonår faktiskt, så vet jag att det ligger otroligt mycket jobb bakom ett arrangemang. Många man- och kvinnotimmar. Och sen regnar det bort liksom. Jag hoppas innerligt att vädret är bättre i mitt hemlän idag.

Jag hade proppar i öronen, det behövdes. Myra Granberg var bra, även Daniel Adams-Ray var bra, men allra bäst var Newkid 🥰 Atomic swings bäst före-datum har passerat för länge sedan, och Sahara Hotnights hör jag hellre på radio. Men att jag gillade tre av fem artister är bra! (Fast det var betydligt fler artister som uppträdde på festivalen, det fanns totalt sex olika stora scener.)

Ben och fötter dansade större delen av kvällen och värker som sjutton, både igår och idag. Mest problem hade jag med ryggen igår, jag hade så fruktansvärt ont i ländryggen. Fick stötta mig med armarna, röra på mig hela tiden för att vara stilla var nästan mest plågsamt. Jag vaggade fram som om jag var gravid 🤣 Min dotter mässade ”marklyft med skivstång”, och jag håller med. Min rygg behöver verkligen tränas upp.

Men jag klarade det! Hela kvällen. När Newkid sjöng ”Jag mår bra nu” tittade min dotter på mig och log brett medan hon sjöng med. Och det är sant, jag mår bra nu. Det trodde jag verkligen inte för två månader sedan när hon frågade mig om jag ville följa med stadsfesten. Jag är så innerligt tacksam över att hon frågade mig, och att hon stod på sig när jag tvekade.

Den här kvällen kändes lite som Grand finale på mitt dåliga mående. Den är historia nu. Klarar jag detta folkgyttret, hög musik och högljudda röster, helt ny miljö osv i flera timmar så är jag frisk. För den här gången åtminstone. Inte frisk i bemärkelsen att jag kan gå all in, jag måste ändå ta allt i småbitar framöver. Efter gårdagskvällen gör jag inte många knop. Jag ska köra hem, köpa hämtmat och sen vila, vila, vila. Handla och laga mat får vänta tills imorgon.

Kram 🐘

@Axianne
Välkommen! Läste din tidigare tråd och det är en kioskvältare! Det ter sig nästan som ett mirakel hur alkoholen släpper greppet och du tar dig vidare i livet - med kraft - från ett så utsatt läge.
Det är som att det ändå finns en ljus kraft som är större än vad vi ser 💚

@Axianne Välkommen hit! Har följt dig sedan du började skriva!

@Axianne Välkommen! Det är dags att leva vidare i denna del av forumet😁💕

@Kaveldun Tack! Du kommer också att komma ut på andra sidan, det är jag helt övertygad om. Jag tycker om att läsa om hur du reflekterar över dig själv och din omgivning och du för så kloka resonemang❤️

@Andrahalvlek Ja, håller med, det är viktigt att aldrig glömma hur det var. Tror också att det är viktigt att sätta ord på hur det var, även om det många gånger är plågsamt. Det är en läkande process att göra det och faktiskt som du säger traumatiskt många gånger. Så den egna traumabehandlingen är att prata om det och se den stora skillnaden som inträffat. Kan känna mig tjatig många gånger när jag gör mina tillbaka reflektioner, som att det är ju passerat nu. Men det är ändå en läkeprocess att göra det, för det är en lättnad för mig att veta att jag inte är där jag var, idag. Och att det går att bli fri. Det kan jag också förundras över, men jag ser ju att det går och att det är på riktigt.

Du är en stor förebild, du visade och visar att det går att bli fri och leva ett hur bra liv som helst som nykter❤️

@Torn Ja, tänk hur det var. Men nu är vi fria från giftet, hurra!🥰

Välkommen @Axianne ! Din historia är ju i en klass för sig. Ska bli spännande att se vad du nu hittar på med allting. Jag hejar på dig!

@Axianne Välkommen hit! Här hos oss platsar du verkligen 🥰

Att sluta dricka är steg 1, och härinne övar vi på steg 2, 3, 4 och resten. För livet är så mycket MER som nykter. Man upplever mer och starkare. Typ allt.

Det är i alla fall min erfarenhet, med drygt 2,5 år som nykter i ryggen.

Kram 🐘