Senaste kommentarerna i forumet

Jag har slutligen givit efter och nu är jag här. Inte för att någon bett mig, snarare för att det var dags. Och det känns lite som första dagen i ny klass när man flyttat mitt i en termin. Alla andra har gått ett tag redan och känner varandra. Man är lite bortkommen och så vill fröken att man ska komma fram till katedern och presentera sig. Där står man och känner rodnaden stiga på kinderna samtidigt som alla i klassen tystnar, vänder sina ansikten mot en och väntar på att man ska säga något. Man harklar sig, tummar på kjolfållen och så kommer de första trevande orden.

Några av er känner mig redan från ”Vara alkoholfri”. Jag är 55+. Smart enligt vissa men med en ovana att vara urbota dum mot mig själv. Kompetent yrkeskvinna. Nybliven småchef med nyfunnen arbetsmoral en gång förlorad till alkoholen. Avtrubbad känslomänniska. Empatisk och ofta omtänksam men med narcissismen bubblandes under ytan. Förr i tiden kallad vacker men numera mycket sliten. Överviktig på gränsen till fetma. Grå. Trött. Otränad. Nykter i mer än ett år. Dock för alltid medveten alkoholist.
Jag började skriva här på Alkoholhjälpen i oktober 2021 när jag var 50 dagar nykter men som alla andra har jag börjat känna att jag kanske ska gå vidare och byta tråd eftersom jag inte längre siktar alkoholfrihet. Jag lever den. Jag har inte druckit på över ett år nu. Tänkte inte lova att sluta dricka egentligen men är helt säker på att jag aldrig mer vill börja igen.

Mitt liv har varit väldigt rörigt de senaste åren och på många sätt är jag tacksam över att jag fortfarande lever efter att ha varit nere i avgrunden så djupt man kan komma i ett väldigt svårt alkoholmissbruk. För lite mer än ett år sedan var jag riktigt dekis och nedsupen, sjuklig, arbetslös, skuldsatt och totalt utan framtidstro när en vändning plötsligt inträffade. En gåta för mig är väl fortfarande hur det gick till, men kortfattat: Jag slog i botten, kom till insikt, fick en tro, lyfte mig själv i håret och tog chansen till ett nytt liv genom att äntligen våga göra slut med alkoholen på riktigt och befriades därigenom från det satans gissel som jag levt med i mer än 25 år. Något jag inte ångrat en enda sekund av förståeliga skäl. Det där sista var väl som klippt ur en pamflett för godtemplarna vid sekelskiftet, men det stämmer ju faktiskt. Typ.

Om någon vill läsa min historia så finns min gamla tråd här:
https://alkoholhjalpen.se/forum/vara-alkoholfri/196797

När jag under det nyktra året axlat alla nya utmaningar och försökt acklimatisera mig i den tillvaro som jag ganska oväntat landat i har min energi och mitt fokus hamnat på nykterheten först. Sedan att ens få ett jobb och att behålla det, att återknyta kontakt med familjen, få ordning på bostaden och slutligen vila, avkoppling och möjligen lite kulturell förströelse. Inte så mycket mer. Det har varit mina primära fokus och mycket annat har inte dykt upp som varken krävt min uppmärksamhet eller förtjänat den.

Tills nu. Det börjar så smått finnas utrymme för annat än de basala behoven i mitt liv vilket gör mig både glad, förväntansfull, spänd och förvirrad. Jag är trots allt en levande kvinna med andra behov, även om jag undertryckt dem väldigt länge. Jag kände mig som en väldigt ung 50-åring för några år sedan innan allt rasade totalt men plötsligt var det som att jag åldrats 20 år över en natt.

Nu står jag här nykter, alert och klarögd. Jag har fått tillbaka så mycket av det jag en gång söp bort i form av jobb, pengar och livsglädje, men det har gått tio år på fem minuter under tiden jag söp som värst. Jag vill inte känna mig gammal redan. Det måste finnas möjlighet för mig att leva lyckligt liv på fler sätt än bara yrkesmässigt nu med allt jag återfått.

Ungefär så ser det ut för mig idag.
Tack för att ni tog er tid att läsa. ❣️

Jag tror jag tänker på något instinktivt sätt som du: att det är nån genväg som man är lite rädd för/ men när jag tänker efter är det precis som @andrahalvlek skriver- en bra medicin som är hjälpsam för många!

Jag hickade lite när jag läste att champagne-festen ev skulle hållas hos dig. Du har inte direkt frågat om min åsikt men det låter ganska så riskabelt. Jag skulle ev tveka att gå alls till ett kalas med sånt fokus på drickande, men framförallt skulle jag inte vilka plocka iordning i ett hem med halva flaskor och glas med slattar. Knappt ens nu vill jag göra det 🙈
Det finns många sätt att hantera dessa lägen bra, men det är viktigt att inte dra ut mer energi än nödvändigt på annat än det viktiga. Som ju är att inte dricka.

Jag äter ju en låg dos ssri (trappat ner till mindre än hälften av tidigare). Det kommer jag troligen att göra livet ut. Jag (och min pappa och iaf en av mina döttrar) har helt klart en lite skör eller snarare en lättstörd balans i hjärnan. Det finns en massa sätt att motverka den obalansen- motion, sömn, ja allt vi vet och kan. Men i vardagliga livet finns en väldig lättnad att få hjälp med medicin. Jag tar ju även östrogen och tänker att den här tiden är tuff för oss som är en av de första generationerna 60-åringar (snart!) som förväntas jobba, vara alerta, springa lopp och gå på 55+- disco. , inte konstigt att man längtar bort ibland. ..

Nu blev det eftermiddagsvila här, hoppas du har en fin em. Kram ✅🌱

@Kaveldun Jag tycker absolut inte att det är ”fusk” att ta antabus. Tvärtom kan det vara som en krycka eller ett gips på ett brutet ben. En del tar antabus tex när de ska ut på krogen eller på fest, då de vet att de kommer att frestas. Det viktigaste är dock att man gör den inre resan, parallellt med antabus möjligen. Tycker jag, eller tror jag snarare.

Min husgud Annie Grace har det här receptet på en lyckad nykter resa:

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten och höj dem till skyarna.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Steg 3 får man jobba med ett bra tag, och det handlar enbart om att lägga en nykter månad i taget bakom sig. Det är först då du har en stadigvarande längre nykterhet bakom dig som du faktiskt identifierar dig som en person som inte dricker alkohol. Och du kan prata om det öppet med alla som undrar, utan att känna ett dugg skam över det förflutna utan enbart känna stolthet över ditt alkoholstopp.

Det finns inga genvägar till steg 3, inte ens antabus kan ta dig hela vägen till steg 3. Det som antabus möjligen kan störa är steg 1. Och något som också kan störa steg 1 är återfall. För varje återfall blir det svårare att lyckas sluta dricka, eftersom man tappar lite av sin självtillit varje gång man tar ett återfall. Till slut tror man inte att man klarar av att sluta dricka. Därför ska man absolut inte ta lätt på återfall.

Kram 🐘

Så starkt att du behåller - och håller i - nykterheten. Det gör du otroligt rätt i!
Så tungt det låter. Livet är verkligen oerhört hårt ibland …bra att du kan komma ut några stunder på egen hand också.
Hoppas att det vänder för dig/er - håller tummarna för det.
🌾

Åh så bra inlägg vår2022!
Igenkänningen är hög. Och jag gläds med dig att du är ute på andra sidan!
Fint.
🌾

Tyvärr har jag ingen trädgård men jag gick och köpte en stor orange Dahlia för ett tag sedan och satte i ett lerkrus och den var som en stor SOL som lyfte hela köket.
Du har rätt att vara nöjd med ditt arbete och den inre säkerhet du beskriver låter så skön. Det är knepigt att fatta beslut när man står på en skör grund.
Och du låter cool i de förändringar som nu sker - som att du lite avvaktar var de kommer att landa och samtidigt ser fördelarna för dig i meningen mindre stress och mer rimlig belastning.
Att reta sig på en röst som vänligt säger ’se upp för avståndet mellan vagn och plattform’ är så himla onödigt 😳. Jag har haft ( har) rätt mkt onödig frustration inom mig…en sorts inre lite barnslig rebell som ska göra allt på mitt eget sätt och för helvete inte passa in i några mallar eller akta mig för avståndet mellan vagn och plattform!
Mina egna barn har faktiskt mkt mindre av det där och de brukar ibland skratta åt mig.
Men jag vet /känner - redan nu - att den där barnsliga rebellen lugnar sig betydligt när jag inte dricker. Det är väldigt skönt.
🌾

Tack för länk!
Tänkvärt.

Tack @majken_r, @vår2022 och @Charlie70 . Läst era inlägg ett par gånger om - era tankar betyder så mkt för mig. Ni är ju experter ( oavsett om nykterheten gått/går spikrakt eller inte). Det är så starkt detta att dela erfarenheter. I ngn mening fyller väl detta forum delvis samma funktion som AA …med respekt för att AA väl är en mer gemensam metod som alla följer. Här ser vägarna olika ut .
I dag regnar det oupphörligt och jag har därför ställt om mina planer lite. Helgen landar i alla fall i mkt ensamtid och jag behöver ta tag i olika delar av hemmet ( flyttade för knappt ett år sedan och har haft en del renovering …så saker och ting är inte riktigt på plats).
I går gick jag återigen till havet och badade, pratade med en vän som har samma brygga nära och tog mig sedan hem. Då kom ett sug….fredag kväll. Jag har ju druckit - mer eller mindre - alla fredagar de senaste 35 åren. Även innan jag fick problem med alkoholen alltså. Det var väl för 10 år sedan jag började dricka ensam …små mängder först som sedan kunde bli en flaska och ngn gång mer än så. Jag har egentligen alltid haft svårt att fysiskt tåla alkohol …vet att jag som ung kunde bli sjuk av att dela en flaska med en vän - när jag var student - och när jag tänker efter har det möjligen varit en hjälp. Det har liksom inte gått - rent fysiskt- att dricka mkt varje dag.
Hade kroppen inte reagerat så kraftigt så hade j garanterat druckit mer och ännu oftare!
Jag är så djupt inne i mitt beslut om en långvarig nykterhet att det inte fanns ngn direkt risk - i går - att jag skulle agera på suget. Jag noterade det och funderade på vad det står för. Jag brukar säga att jag nästan aldrig känner mig ensam …men är det verkligen så?
Alkohol är ett väldigt effektivt sätt att dölja känslor ….och att upprätthålla ett drickande och samtidigt upprätthålla en fasad och ett krävande jobb tar ruskigt mkt tid. Dessutom har ju drickandet - det problematiska - i hög grad varit ngt jag utövat i ensamhet. Ensamheten har på så sätt varit välkommen. Och att nyktra till har tagit sorgligt mkt tid 😳…innan det var dags för nästa glas osv i ett oändligt tjatigt ekorrhjul.
Jag är verkligen inte ensam på jordklotet …har många fina och långvariga vänner/vänskaper som betyder mkt för mig - på så sätt känner j mig både rik och tacksam - men flertalet bor inte här. Jag gjorde en stor förflyttning för några år sedan. Mina vuxna barn bor inte heller här.
Om jag nu faktiskt känner mig ensam ( vet inte riktigt än) så är det ju väldigt bra att jag upptäcker det och agerar på det.
Att dricka är att väva in sig i en kokong av ensamhet och slöjor….särskilt om man dricker dolt.
Har alltid tänkt att jag ska bo ensam resten av livet ( och jag njuter verkligen av att komma hem till min egen lägenhet efter jobbet…och av att vakna i mitt sovrum)
Men kanske kommer nykterheten att visa ngt annat.
Den som lever ( nyktert 😉) får se. Och om jag börjar dricka igen så kommer dimslöjorna tillbaka och då spelar väl yttre omständigheter mindre roll eftersom ett liv i nära symbios med alkoholen pågår som i en sluten burk. 😱
För ngt år sedan gick j faktiskt till en beroendemottagning. En privat som j läste lite om….där träffade jag en person sa ungefär det jag redan vet ( tyckte jag) och som också sa att jag kunde få hjälp med medicin om jag ville. Att äta medicin för att upplevelsen av alkohol skulle bli mindre lustfyllt kändes knasigt. Fortsätta dricka giftet och samtidigt inte ens få en kortvarig glädje …
Men jag kunde också få antabus om jag ville. Vet att jag reagerade på det - antabus (!) …det är ju ngt riktiga alkoholister käkar. De som verkligen nått alla bottnar. Men den jag pratade med övertygade mig om att även sådana som jag kunde ha nytta av antabus om det verkligen var nykterhet jag ville ha ( jag ÄR en riktig alkis …och det visste jag redan då…men jag ville ju vara lite värdig där på mottagningen 😳🙄..puh)
Jag fick antabus utskrivet och hämtade ut det på apoteket ( tufft) men började aldrig).
I går - när suget kom och jag surfade på det…det gick över ganska snabbt - så funderade jag på burken med antabus. Ska jag äta det nu i några månader så att jag verkligen reglar alla dörrar och låser med stor och kraftig nyckel?
Alla sätt är väl bra …i detta fall?
Det som talar emot är en ovilja mot att stoppa i mig piller …även antabus går åt levern en del förstår jag . Och kan det bli en sämre inre utveckling ? ..om jag stödjer mig på en rent kemisk krycka. Jag som hällt i mig alkohol har alltid varit restriktiv med tabletter …aldrig ätit p piller eller antidepressiv medicin ( fast jag nog hade varit betjänt av en låg dos…det är ngt jag ska kolla upp längre fram tror jag).
Jag är kluven.
Att fortsätta vara nykter är det viktigaste av allt i mitt liv och jag känner mig otroligt motiverad. Och just nu nästan övertygad om att jag ska fixa det . Samtidigt är jag medveten om hur stark och listig och falsk alkoholen är och hur spröd en ganska färsk nykterhet kan vara .
Är jag en sämre nykter person om jag äter antabus. Nej - det tycker jag inte. Men det jag undrar är om processen blir sämre ….och om suget kommer tillbaka med ökad hastighet när jag i s f avslutar medicineringen.
Just nu lutar jag åt att inte äta antabus. Jag har ju än så länge haft ringa sug - och jag känner mig väldigt beslutsam.
Men det är samtidigt naivt att - efter de erfarenheter jag har - helt och fullt lita på att jag inte kan trilla dit igen. Kanske är ytterligare en krycka - om än kemisk - en vettig sak för att nå långvarig nykterhet.
I de banorna går tankarna.
Glad över att vakna nykter i dag och just nu känner jag mig inte ensam. Men jag ska bli bättre på att ta de händer som sträcks ut och svara mina vänner när de hör av sig.
Och även att själv ta kontakt. Ett aktivt drickande leder ofrånkomligt till isolering…
🌾🌾🌾

PS. Valaffischerna är ju supercoola! En sådan reproduktion skulle jag vilja ha.

@Charlie70 Spännande! Visste inte ens att en sådan omröstning ägt rum. Tänk om ”ja” hade vunnit?

Kram 🐘

@Charlie70 Haha, det kanske är tanten som stressar dig så mycket att du kör fel? Jag brukar alltid vilja ”läsa av” omgivningen så att jag kan planera körningen därefter. Kruxet är när jag har folk i bilen, då pratar jag så mycket att jag glömmer att läsa av omgivningen. Då kan det bli många mil fel, även på välkända sträckor. Varje gång jag hamnar rätt igen hör jag min yngsta dotters ord i skallen: ”Jaaa, du hittade!” Då blir jag glad och lite full i skratt, men klappar mig själv på axeln mentalt.

Kram 🐘

@vår2022 Även om det är plågsamt att nästan tvinga sig att minnas hur illa det var så tror jag att det är viktigt att då och då verkligen minnas. Exakt hur illa det var. Dels för att än en gång vara övertygad om att man aldrig vill hamna där igen - och att regeln ”aldrig ta första glaset” då är den bästa strategin.

Dels tror jag faktiskt att det kan funka som en slags traumabehandling, att både prata om och skriva om det jobbigaste jobbiga. När våra liv var en enda lång transportsträcka till nästan fylla så var det fanimej ett trauma vi utsatte oss och delvis andra för. Ett trauma som vi behöver fejsa, be om ursäkt för och förlåta oss själva för. För att kunna gå vidare. Njut i din självsamhet i stugan 🥰

Kram 🐘

@vår2022 Det låter som en härlig vistelse du har! 🤗 Jag förstår verkligen att du känner stor tacksamhet för att ha blivit fri från giftet.😍 För mig såg det ungefär ut på ett liknande sätt under många år. En sak som jag minns var att jag aldrig åt någon frukost. Jag mådde helt enkelt för dåligt för det, och hade noll aptit på morgonen. Om jag hade fått tillfälle att hälla i mig några öl eller några klunkar sprit innan frukosten serverades, så kunde jag åtminstone vara med de andra och peta i mig någon macka och se konstgjort glad ut. 😅

Kram

Tog beslutet att ta lugn vandring i omgivningen kring stugan idag. Har fått ett jobbigt skoskav på lilltån och det är lite smärtsamt att klättra i fjällen med den idag. Vaknade tidigt och drack mitt kaffe och gav hunden sin mat. Han är redo att springa iväg på nya äventyr idag med husse. Funderade på hur denna morgon skulle sett ut ett år tillbaka. Jag hade vaknat tidigt med ångest, trött, bakis och med oro i kroppen som gjort att jag inte kunnat sova lite längre. Skamfyllda känslor av ånger, pratat lite för mycket och inte riktigt haft koll på vad jag sagt till våra vänner som vi är här med. Kanske inte sagt något dumt alls, bara varit trevlig men skulle ändå jag haft ågren för det, skam för att jag dricker för mycket. Jag skulle ha tagit ett glas vin för att dämpa känslorna, innan någon annan vaknat. Försökt fixa till mig så att jag skulle se ”normal” ut. Jag skulle tyckt det var jobbigt att äta frukost tillsammans, möta blickar och helst bara velat stänga in mig i mitt rum, men härdat ut och låtsats vara fräsch. Alkoholen skulle få mig att bli ”normal” men ändå inte, en kort stund sedan skulle jag vilja fylla på. Jag skulle ha fixat ”gömmor” så att jag kunnat fylla på när jag behövde. Allt i mitt huvud och mina tankar skulle kretsa kring alkohol och när jag skulle kunna peta i mig det. Hade stannat kvar i stugan och skyllt på en ”sträckning” eller annan åkomma för att kunna fylla på alkohol i lugn och ro.

När jag skriver detta kommer det tunga utandningar ur mig och jag kan inte i mitt liv förstå att jag varit så djupt fast och beroende av alkohol. Att alkoholen i stort sett tog över alla mina tankar. Att mitt liv gick ut på att dricka alkohol. Att jag var ett med alkohol. Jag och min flaska. Det kommer också obeskrivliga känslor av glädje som kramar om mitt hjärta. Tårar som trillar ned för min kind av tacksamhet för att jag är där jag är idag. Idag är jag kvar i stugan för att jag behöver ta hand om mig själv och inte belasta min skadade tå, men inte för att supa. Tack till mig själv för att jag tar hand om mig själv och mitt liv. Tack för att jag värdesätter mitt liv och min omgivning och slutade dricka. Det finns absolut inget jag saknar som har med alkohol att göra. De andra här dricker alkohol på ett måttligt sätt och njuter av det. Som jag en gång i tiden kunde göra. Men jag saknar inte ens det, då när jag kunde dricka måttligt och njuta. Det är en tid som passerat och nu är en ny tid och framtid inkommen. En utan alkohol och det gör mig lycklig❤️.

Nu har det slutat att regna. Dags att tejpa min tå, ta med mig en kaffetermos och njuta denna sista dag i fjällen och om jag har tur kanske jag hittar lite kantareller till middagen. Ha en fin lördag!💕

@Geggan har inte skrivit i din tråd tidigare men vill välkomna dig hit till Vidare livet även om livet inte är så vidare för er. Har inte läst hela din tråd men så tufft ni har det. Önskar er mod och styrka i detta. Och vilken vinst att du är nykter. Förstår att allt måste vara oerhört tröttande men tänk om du lagt alkohol ovanpå allt....

Kram!

@Inombords Tack! Ja det är ett fint nytt liv på alla sätt💕

@Sisyfos Ja, det är verkligen speciellt och så fin luft. Njuter järnet😁

@majken_r Ha, ha! Kanske lite då😂💕

@Geggan Tack fina du❤️. Tänker ofta på dig och hur du kämpar på mitt i allt det svåra. Kramar💕

@Kaveldun den här nyfikenheten på vem du är utan alkohol ska du hålla i det låter superspännande! Jag tror inte jag tänkte så utan för mig var det bara fokus noll alkohol under lång tid och därefter har det blivit som det blivit liksom. Det var ju pandemi också så det fanns liksom inga möjligheter att träna sig på nykterheten i sociala sammanhang. Det får göras nu istället men nu är jag så välgrundad i mitt beslut så det är inga problem.

Kram!

Tack för stöd! Nej, det är ganska ensamt runt oss @Se klart. Han har inte barn. Lite kompisar till honom hör av sig men han orkar inte ses. Mina barn jobbar o har barn. Gemensamt umgänge har vi inte riktigt hunnit skaffa oss. Han har svårt för näringsdryckerna. Jag är glad att vi bor här mitt i stan så jag snabbt kan kila ut och förströ mig lite. En gång om dan går han med. Idag skall jag köpa skor. Hoppas detta tillstånd vänder nu i veckan som det är sagt. Sen kommer ju hela den stora problematiken- har strålningen bitit? Finns det andra möjligheter. Jag fortsätter skriva min dagbok, den och detta forum är faktiskt lite livlina. Känns så bra att nykterhet gäller under precis alla omständigheter. Den foten har jag satt ner.

@Vjlo välkommen tillbaka, har tänkt på dig och undrat hur det gått. Det är bara att köra vidare så som du gjort tidigare. Jag har ju också börjat snusa igen efter 11 månaders uppehåll. Ångrar inte att började igen. Alkoholen kommer däremot aldrig få en plats i mitt liv igen.

Kram!

@Se klart härligt med dahliorna kan se det framför mig! De är ju så otroligt blomrika och strävsamma även om man missar lite vattning då och då. Jag hade ju ett rabattprojekt här i vår Brf som jag snabbt fick lägga igen när Ordf ångrade sig. Styrelsen gick från att vilja ha en prunkande rabatt (mycket prat om det under vintern) till behållen torr gräsmatta på nolltid. Skälen som angavs var diverse. Rabattkanten är livsfarlig (jag hade lagt den ovanpå för att se hur det skulle bli inför nästa steg att gräva ner den), för stor, föreningen vill att det ska vara fortsatt gräs osv. Så jag fortsätter titta ut på en outnyttjad gräsplätt som är mer eller mindre död och inte gör någon glad öht. Nu har styrelsen satt två fina exemplar av träd utanför mitt. Ett omöjligt projekt eftersom det är berg strax under vilket betyder att 1. rötterna kommer aldrig kunna växa, 2. de kommer kräva kontinuerlig vattning - alltid - eftersom det är torrt och någon slang som räcker hit finns inte. Jag blundar och låter andra sköta det. Ser att de springer med vattenkannor i bland men det kommer inte hålla i längden. Tråkigt att styrelsen vägrar sätta sig in i hur man gör och bara kör. Slöseri med pengar också.

Mitt privata projekt i år har faktiskt varit tagetes (hör och häpna). Tog mycket frön från inköpta tagetes förra året och de blommar som små solstrålar överallt nu. Väldigt upplivande!

Kram!

@Andrahalvlek härligt att läsa om dina magiska framsteg. Tycker du är fantastisk som kör så lite fel UTAN GPS. Jag kör mycket och ofta fel TROTS GPS. Blir också stressad av "tanten" men måste ha den på annars kan det gå hur som helst. Skulle t.ex. köra från Karlstad till Sthlm för många år sedan. En sträcka jag körde varje månad på den tiden. Trots detta lyckades jag en gång köra mot Göteborg i stället och förstod inte det förrän mååånga mil senare...

Kram!

Den 25 augusti var 100 år sedan Sverige gick till val om alkoholen. På Kungliga bibliotekets hemsida kan man bl.a. läsa att resultatet av omröstningen blev mycket jämnt. Nej-sidan vann med 2%, det vill säga ett nej till alkoholförbud. Nej-sidan stöddes framför allt av männen medan kvinnorna i större utsträckning hade valt att rösta ja. Ett resultat som ger upphov till lite tankar hos mig i alla fall. Tänk om... Om ni följer länken kan ni läsa mer och beundra den tidens valaffischer!
https://kb.se/hitta-och-bestall/samlingsbloggen/blogginlagg/2022-08-25-…

Kram!