Senaste kommentarerna i forumet

Hur kan man ens föreslå att ”dricka med måttlighet” till människor som har ett beroende??? Vi alla som är/har varit alkoholister är beroendemänniskor, annars hade vi inte haft det problemet. För oss som har detta beroendet så är det allt eller inget. Dummaste jag hört på länge. Jag hade ALDRIG vågat ens ta en lättöl för att jag är livrädd att kicka igång mitt beroende igen. Har inte druckit en droppe på snart 2 år (22/8). GLÖM MÅTTLIGHET!! Det kan skada otroligt många människor som tror att man bara kan dricka lite grann. Och vem tar ansvar för det? Du @sisufos?

@Sisyfos Oj så mycket som har skrivits i din tråd! Du har alltid funnits vid min sida…stöttat och hejat på!
Tidigt i mitt beroende långt långt före jag skrev här på forumet så visste jag att jag måste bli helt nykter…inget måttligt drickande…utan helvit. Jag visste det innan läkarna sa det och jag visste det när jag sökte stöd inom kommunen.
Så när min kurator sa att du har kommit för långt in i ditt beroende så du kommer nog inte kunna bli måttlig.

Jag tänker att den här diskussionen handlar mer om att vara måttlig….det finns en historia bakom det måttliga…

Jag ska försöka ta ett uppehåll från forumet utan att gå in och läsa…det är svårt…för det finns en vänskap här inne.

När jag kommer tillbaka tänker jag att jag vill vara i gruppen ”vara alkoholfri” . Jag önskar det🙏🏻å kanske är det där jag ska läsa då.

Tack för att du finns @Sisyfos och tack för att du är så modig🥰

Tack @ majken_r och @Se Klart!
Fint att vara på ’samma plats’ och bra att du gillar ditt jobb majken_r.
Det är inget fel på mitt jobb heller utan den brist på närvaro och intresse jag upplever - just nu - handlar om mig. Den verksamhet jag arbetar med tycker jag i grunden är djupt meningsfull och viktig - både för individer och för samhället i stort.
Det är mer att jag väldigt länge befunnit mig i ett hjul som snurrat snabbt och som de senaste 10 åren ( minst ) involverat alldeles för mkt alkohol. För att orka, för att koppla av/koppla bort, för att processa de ’strider’ som i mindre eller större omfattning alltid finns i yrkeslivet. Men också för att hantera framgång och glädje.
Alla jobb tappar nog glansen om man hanterar tillvaron så!
Jag har också tagit på mig ännu mer ansvar och ledarskap det senare året - av olika skäl.
Jag har nu valt att kliva tillbaka ngt och det känns så bra. …även om det rent konkret inte sker riktigt än. Jag tror också att min ålder spelar in här - jag har svårt att känna samma entusiasm.
Just nu vill jag ärligt talat bara vara ledig och tänka och skriva lite och gå i skogen. Samtidigt är jag tacksam över att ha ett jobb …,hade flera nära mig i frilansvärlden som tappade jobb under pandemin och har svårt att etablera sig på nytt.
Idag tänkte jag att jag gärna hade lagt in mig på ett kloster ( där fick jag för pingstkyrkan:-) . Få vara tyst med lite nunnor och munkar runt omkring i en värld långt borta från all alkohol och skrän och med rutiner och uppgifter som bara ’är’ och som jag inte behöver välja.
I somras läste jag ….mest av en slump Björn Natthiko Lindeblads bok. Ska jag vara helt ärlig så hade jag nog rätt mkt fördomar om honom ….lite ogrundade sådana. Som handlar om att jag har svårt för ’gurus’ och för människor som följer i flock. Men när jag väl började läsa …ramlade över boken i en sommarstuga…så kändes den uppriktig och ’på riktigt’. Och jag blev precis som så många andra gripen av hans historia men främst av hans sätt att hantera livet. Och många saker har hängt sig kvar ….jag mediterar nu ( det har jag gjort tidigare i livet också ) en stund varje dag. Det är väldigt värdefullt för mig.
@Se Klart - jag känner mig inte precis stolt - än. Jag tycker att denna resa varit så lång och krokig ….fast jag innerst inne ändå vetat och förstått. Men jag har inte varit förmögen. Mkt skam kring att dricka när jag vet att jag inte ska!
Men en ro känner jag. Och en fin känsla i att komma hem efter jobbet och göra te och lägga mig i soffan och bara tänka och läsa och unna mig vila. Jag har inte tråkigt och jag vill inte dricka.
Ngt Kloster har jag inte i sikte och jag är väl lite för gammal för att bli trädmunk (de verkar inte ta emot kvinnor heller).
Men jag får jobba på min egen lilla retreat här hemma…
Och läsa de viktiga texterna här.

Jag hängde ju här i början av din resa @Torn och du var en väldigt stark - GLAD - positiv kraft ganska direkt.
Och hade en glädje i livets små och stora göromål som du hela tiden uttryckte och utvecklade.
Och gör så än.
Fint att läsa ☘️

Vad jag blev rörd och berörd av att läsa ditt inlägg @torn
På engelska skulle jag säga ”it captures it all” mycket fint att läsa de här åren snabbspolas- du har så bra minne- och sån koll på dig själv. Stort och mäktigt ❤️

Tack @Andrahalvlek , värt aTt prova! Nu har jag lekt i sandlåda m treåringen, lagat middag, läst saga- också ett träningspass! Ett gott!

Tack @Andrahalvlek , värt aTt prova! Nu har jag lekt i sandlåda m treåringen, lagat middag, läst saga- också ett träningspass! Ett gott!

PS. Man ska inte kuva deras viljestyrka, den kan de komma långt med i livet 🥰

@Sattva Ibland är det så enkelt att man bara behöver berätta VARFÖR man säger nej till vissa saker. Våra barn är inga tankeläsare.

Obs: Funkar på kollegor också! Förklara varför du tvingats ta beslut si eller så. De flesta fattar då, och rättar in sig i ledet.

Kram 🐘

@Natalia Hej! Det har ju varit en process, och det har hänt otroligt mycket på vägen. Något som har genomsyrat hela min resa är att jag hela tiden har upptäckt nya positiva saker med att inte dricka alls. Inte en enda negativ sak har tillkommit.😀 Vad gäller sug så försvann det väldigt snabbt. Efter en månad eller så. Jag utvecklade snarare en avsmak för alkohol ganska snabbt. Grejen var att jag var så otroligt ovan vid att göra saker i nyktert tillstånd. Så jag trodde liksom att det inte gick.😅 Att det skulle vara tråkigt utan alkohol. Men lusten till att göra saker växte, därav en känsla av rastlöshet när jag inte kunde utföra dem av någon anledning. Det där med att det skulle vara tråkigt visade ju sig vara totalt fel! Det gällde bara att öva. I början hände det ofta att jag ”glömde” av att jag inte drack längre, och svängde in till systemet automatiskt, eller kikade på ställen där jag brukade ha alkohol. Det var inget sug, utan gamla vanor som spökade. Jag brukar säga att det kändes som om något saknades. Och det gjorde det ju.😂 Men ganska snart så skrattade jag bara åt de där reptiltankarna. Det var inget jag led av.

Så något sug i den bemärkelsen att jag ville dricka alkohol försvann överraskande fort för min del. Det som hände vid 6 månader var att även känslan av att det var något som saknades försvann. Och det var skönt. Rastlösheten började även ge med sig då, fast jag var väldigt aktiv ändå, detta pga en stor livslust och glädje till att uppleva saker och ting nykter.😍

Och som sagt, de positiva upptäckterna fortsatte bara att trilla in ju längre tiden gick. I bland stora saker, i bland små, men aldrig något negativt.

Detta är hur jag har upplevt det hela, jag vet att det inte gäller alla, pga olikheten hos oss människor. Jag är oändligt tacksam för att jag lyckades bli fri från det jäkla giftet! Alkoholen tillförde aldrig mig något positivt, jag var bara lurad att tro det pga alkoholens beroendeframkallande egenskaper. Det vet jag nu med facit i hand. Utan att tveka så är det att jag blev nykter det bästa som har hänt mig i hela mitt liv.😍

Hoppas du fick svar på dina frågor! 🤗

@Se klart @Andrahalvlek
Tack för era svar! Ska klura lite. Känns som att jag fått hjälp i klurandet🙏
En sak vet jag dock, och det är att peka med hela handen inte fungerar. Den varianten kör hennes pappa med, och det fungerar helt enkelt inte. Hon vill bli bemött med respekt o det har jag all förståelse för. Att förminska någon, vilket jag tycker att ett auktoritärt beteende gör, leder enligt mig ingen vart.
Men jag ska klura lite som sagt var. Tror mycket händer inom henne just nu också. Ibland uttrycker hon så mogna tankar o insikter. Och ibland det motsatta.
Eftersom hon inte bor hos sin pappa alls sedan några månader, tror jag också att detta inverkar för oss båda. Det finns såklart en sorg hos henne att det är som det är. Och jag känner mig väldigt ensamstående i föräldraskapet. Även om det är lättare på många sätt, då jag inte behöver deala med pappan utifrån våra ganska olika värderingar. Såklart vill vi vår dotters bästa båda. Men vad det är o vägen dit, är vi inte alltid överens om🧐
Lite spretigt blev det. Många tankar idag. Så blir det en lugn dag på jobbet😘

Jag är sällan upprörd och precis som du skriver så är det verkligen inte lätt att veta det ena eller andra @himmelellerhelvete här i början- såklart du ska skriva var du vill.
I ”förändra” eller ”alkoholfri” finns många som precis har startat sina resor och det kan vara ett skäl att ha sitt ”hem” där- men det kan vara skönt att vara bland ”gamlingarna” här- där dricka inte är en levande fråga.
Välj det som passar dig, och skriv och läs var helst du önskar! Kram 🤗

@Se klart Det är så ljuvligt med detta forum, det finns alltid snälla människor som hjälper till och prov-tänker ❤️ Det är kärlek tycker jag, kärlek till våra medmänniskor. Vi delar med oss av våra erfarenheter.

@Sattva Jag har som sagt inga erfarenheter av just tonårstrots. Men lillasyster i familjen (med utvecklingsstörning) trotsar mest hela tiden, som en treåring. I 23 jävla år. Där gäller det att vara bestämd inifrån och ut när man säger ”nej”. Alltid vara konsekvent (inte säga nej, nej, nej och till slut ja av trötthet). En sådan svaghet kan hon utnyttja i en månad 🤣 Jag brukar oftast ge henne någon valmöjlighet inom de ramar som jag sätter: ”De här eller de här byxorna?”, ”Pasta eller potatis till middag?” Osv. Då upplever hon att hon bestämmer.

Jag tänker att det tänket nog går att applicera delvis på tonåringar också. Trotsålder och tonårstrots är utvecklingstider. De ska frigöra sig på ett eller annat sätt. Vidga sina vyer, ifrågasätta den mamma och pappa de alltid tidigare har tagit för given.

Gnäll generellt ska man alltid tolka som att personen egentligen vill påverka. Ge dem möjlighet att påverka, i den mån det går. Säg: ”Okej, vi ska si och så. Hur tycker du att vi ska göra? Vill du hjälpa till?” Att på det sättet bjuda in en gnällig person kan göra underverk, på en arbetsplats också faktiskt.

En annan sak som jag har lärt mig om barn är att de trotsar och lever jävelskap mest med dem de älskar mest, och där de vet att kärleken tillbaka är villkorslös. Det faktumet har tröstat mig många gånger under mina långdragna bataljer med lillasyster. De sista åtta åren innan hon flyttade hemifrån bodde hon varannan vecka hos mig och sin pappa, och då fick vi pusta en vecka i taget.

Kram 🐘

Jag är jätteledsen @Se klart att jag verkar gjort dig upprörd, det var inte alls min mening.
Jag har bara varit på forumet sedan i torsdags och startade min första tråd i lördags innan jag hade riktig koll på forumet. Jag förstår att jag skrivit i fel forum när jag skrivit om måttlighet. Men jag startade min tråd i helt nykter eftersom det är min första plan att vara det i tre månader, tyckte inte den tråden passade in i måttligt eftersom jag inte ska dricka något alls!
Hoppas du förstår. Kram💕

Hej @sattva
Jag har mer än 50 tonår bakom mig- mina egna inräknade.
Jag har haft tonåringar som revolterat kraftigt - eller knappt alls. Men man kan bara börja med att konstatera att det är friskt och rätt- de flesta varianterna.
Evolutionen har sett till att vi ska krisa och kriga lite innan det är dags att separera- för det ska vi.
Det vittrar våra ungdomar och rädslan inför detta stora stora steg kan ta sig många uttryck.
Rädslan kan finnas hos oss med, och tar sig andra uttryck. Att hitta genom snårskogen med tonåringar är enligt min erfarenhet ingen övergripande och klar mall- utan något som behöver revideras och omprövas. Det betyder inte att man abdikerar från sin föräldraroll utan att man visar sina snart vuxna barn- att det är så här komplext att vara människa.
Med det sagt, såklart att unga ibland behöver ramar ungefär som treåringar behöver dem.

När jag läser det du skriver flyttar jag in i din dotters huvud och funderar på hur tankarna går där? Det är ju nästan parodiskt att dra fram symaskinen vid just denna tidpunkt- hon vet att du ska gå och lägga dig- så kanske finns det något där?
Att provocera fram just den situationen för att den är knepig för henne att greppa.
Antingen har hon för lite information- dvs det är en jättebra idé att prata med henne om just vikten av dina rutiner.
Eller så vill hon med emfas tala om hur knäppa dina rutiner är- och då finns det inget annat sätt än att hålla fast vid dem - de du bedömer som viktigast.
Men kanske inte alla?
Platsen i soffan- kan den gå att rucka på? 🐼 För hennes upplevelse av att komma henne till mötes?
Kan ni hitta tid innan du går och lägger dig för att avsluta dagen ihop? Te eller prata eller spela kort?
Jag menar alltså inte att du ska rucka på något för att hon får utbrott- utan för att det kanske, bakom utbrottet, kan finnas lite längtan efter mamma och tiden då man var så liten att inga stora föräldrar kunde tänka tanken att gå och lägga sig före mig?

Lite prov-tankar från lunchen.
Kram 💞

@Geggan Så fint uttryckt ❤️ ”Alla tankar på första glaset som annars i det fördolda brukar kunna växa till sig rycks nu upp med roten.”

Kram 🐘

@Geggan Ställa mobillarmet är ett konkret tips! Då blir man påmind, och det blir gjort. Om man verkligen bestämmer sig för att GÖRA när larmet ringer. Även om det bara innebär att ribban är lagd så lågt som vid att titta på. Huxflux är man igång och vevar med armarna ändå.

Tack @Andrahalvlek för funderingar runt Sofia och nya vanor! Jag har liksom gett upp många gånger men ska ge det ny chans. Att lyckas få bra balans på dagen, det är ju knäckfrågan. Jag som inte jobbar mera utan kan bestämma allt själv- inte lättare.

Tack @Kaveldun för att du läst! För mig har det betytt allt att läsa o skriva på detta forum. Alla tankar på första glaset som annars i det fördolda brukar kunna växa till sig rycks nu upp med roten. Kram och hoppas du fortsätter!

Tack @Se klart för detta svar, jag har också undrat lite varifrån denna nöjda känsla kommer som jag nu börjar känna av! Skall cykla till utebadet nu och tumla runt lite!

@jes_jo Grattis till 2 år som nykter! 🥳🥳🥳 Själv passerade jag nyligen 2,5 år och det finns inte i boken att jag börjar dricka igen. Inget eller ingen kan påverka mig på den punkten.

Jag är äldre än dig, har passerat 50-strecket. Jag är separerad sen några år tillbaka. Höll tidigare på med dejtingsajter, men den dag jag blev nykter så slutade jag även med det.

Jag insåg att alkoholen behövdes för att jag skulle gå över de gränser som nästan krävdes för att få ut något av ”spelet” på sådana sajter. Jag betedde mig på ett sätt som jag aldrig skulle göra som nykter, så dejtingsajter blev ett minne blott för mig.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska träffa någon ny man, men jag vet att nykterheten är självklar för mig. Han behöver inte vara nykterist, men någon som super skallen av sig varje helg är jag inte intresserad av. Någon alkis vill jag inte ta hand om.

Jag tänker att föreningsliv kan vara ett sätt att träffa någon, då har man ett tydligt gemensamt intresse. Arbetsplatsen är ett annat sätt, om man har tur.

Oavsett så kommer jag tidigt att berätta att jag inte dricker alkohol. Och jag pratar gärna om det - jag skäms inte alls längre. Jag är väldigt stolt över min nykterhet.

Kram 🐘

@Se klart Jag fick en broderad tavla av min äldsta dotter i julklapp. Hon har själv hittat på säget och broderat tavlan och det står ”Du är alltid fullständigt tillräcklig”. Så fint ❤️

Kram 🐘

@Sattva Det låter som du behöver sätta ner foten lite. Så länge som hon bor hemma så är det ditt ord som gäller i slutändan. Och din mans. Låt henne bli så sur som hon vill. Tonårshormonerna svallar.

Vår äldsta dotter gjorde aldrig tonårsrevolt hemma. Hon fick frågan av någon varför hon aldrig tjafsar och ställer till med scener hemma, vilket hon aldrig gjorde. Hon svarade: ”Det är slöseri med energi, det är ändå mammas eller pappas ord som gäller i slutändan”. Hon var för smart för att tjafsa helt enkelt, så vi slapp helt den jobbiga tonårsperioden.

Men vår äldsta dotter föddes typ vuxen och mogen, de flesta tonåringar har var jag förstått skitjobbiga bataljer med sina föräldrar. Det tillhör. De tränar sig och testar gränserna inför vuxenlivet.

Kram 🐘

@Se klart Enough is very much good enough!!❣

Börjat jobba igen. Varit lugna dagar hittills.

Förstår mig inte på min dotter riktigt. Hon var hemma ledig hela dagen igår. Vi övningskörde när jag kom hem från jobbet o det gick helt ok. Såvitt jag vet hade hon haft en bra dag. Hon ville äta senare, så jag o maken åt, tittade sedan på The Queens Gambit (vilken gripande o tragisk berättelse). Eftersom jag går upp tidigt, går jag o lägger mig tidigt. DÅ fick hon för sig att hon skulle ta fram symaskinen. Den är gammal o låter som ett tröskverk. Jag är känslig för ljud o sa att jag måste få sova, hon kan inte sy nu. Då öste hon en massa åsikter över mig, hur allt ska vara på mitt sätt o alla ska rätta sig efter det etc o drog några exempel. Jag gick inte in i det, men gav henne rätt i det hon sa, dvs att hennes exempel stämmer. Jag förstår inte riktigt vad detta plötsliga utfall kom ifrån? Ok att hon blev besviken, men att dra fram symaskinen då var helt enkelt inte läge. Hon hade dessutom haft hela dagen till det om hon hade velat. Något kan ha hänt under dagen som jag inte vet om. Eller så är det en utvecklingsprocess. Jag fattar ingenting!!

Men fick en insikt när jag läste ett inlägg härinne om att vårda sin nykterhet, se om sitt hus så att nykterheten aldrig hotas.
Till min personlighet vet jag oftast ganska intuitivt vad jag känner o tycker. Kan vara lite rigid kanske. Och detta har jag nog behövt förstärka i nykterheten.
JA, det behöver vara så tyst det går när jag ska sova, för att jag ska somna (har även öronproppar). Övriga familjen går sänka rösterna helt enkelt.
JA, jag går o lägger mig tidigt, typ 21-21.30, dvs före alla andra. För att jag går upp i ottan. För att det är viktigt för mig att grunda dagen med min yogapraktik. För att denna utgör en av hörnstenarna i mitt tunga lod, som håller mig stabil o på rätt väg/ nykter hur mycket det än blåser.
JA jag undviker att kränga mig ut o in för att tillmötesgå alla hennes önskemål om tjänster. Jag ställer upp jättemycket, men inte alltid. (Och jag gör jättemycket som hon inte ser eller vet för att underlätta för alla avseende husfriden).
JA jag har "min" plats i soffan. Ok den har jag inget fog för 😇.

Insikten är att jag har byggt upp mitt eget skyddsnät bestående av rutiner av olika slag. Och det fungerar bra för mig. Maken har inga problem med det.
Kanske jag skulle prata med henne om detta? I hennes ögon är jag ju bara oflexibel och egoistisk.