Senaste kommentarerna i forumet

Hej i denna omfattande och för mig lite svåra tråd och argumentation att delta i, gör jag ändå ett inlägg.
Jag har varken på fötter när det gäller forskning eller vet exakt vem som skrivit vad (historiskt) eller är skyldig till vilka antaganden eller tvärsäkra påståenden.

Vad jag har på fötterna är nykterhet som förstås känns stabil så att jag kan gå ut på restaurang, sitta i sällskap med vänner som dricker, jag kan utan problem ha alkohol hemma.
Men jag är också- varje dag- medveten om vad det innebär att vara alkoholist och att detta är något jag håller i schack genom att inte dricka ett enda glas.

Jag blir något omskakad av diskussionen kring hur detta med måttlighet eventuellt fungerar eller inte. Även om jag kan läsa mig till att detta inte förespråkas av någon här. Och jag måste ju inte läsa- men just i den här avdelningen av forumet- är vi i det vidare livet- vi har eller ska- sluta dricka.

Den här platsen är mitt safe place och jag lovar att det inte finns så många. Men här, här är det alltid rätt och riktigt att inte dricka. Alls. Här är det tryggt.

För mig (och flera av oss( kan ett glas ha avgörande betydelse, jag skulle säga att ett glas kan vara skillnad på liv och död.
Jag- vi- kan triggas- nästan omedvetet- och det skör-starka nät och system kring våra nyktra liv kanske inte brister. Men får en liten rispa. Kanske två.
Kanske smyger det in ett ”kanske” i våra så mödosamt uppbyggda murar som vi har behövt bygga- och kanske aldrig kan montera ner.
Att vara i början av sin nykterhet, kanske de första fem åren. Är inte säkert. Man invaggar dig själv i säkerhet för att man/jag måste- en förutsättning- tillit och tilltro.
Men jag behöver ha det vattentätt mot världen där ute- vissa dagar mer än andra dagar.
Så sent som i våras- efter dryga 2 år nykter, hamnade jag i ett mycket oväntat och skevt tillstånd av att tankarna på egen hand- började processa detta med att dricka- kanske nån gång- kanske i nån framtid.
Det var så läskigt och så obehagligt att uppleva. Starkare än så är inte mitt nyktra liv, än. Kanske aldrig.

Friheten att skriva som man vill här är så viktig, stor, ska vara det. Varje tråd ägs av TS men hur det än är, så läser vi ju och skriver i varandras världar.
Jag ska inte läsa här mer, men det kändes viktigt att skriva några rader om det jag upplever som något som berör mig starkt.

Kanske kunde diskussioner kring just utredandet av måttlighet- hålla till under ”dricka måttligt”? Jag vet inte och jag är inte ute efter regler eller tillrättavisanden, alls.
Jag är rädd om mig, om alla här som kämpar så hårt med att skapa sig ett nytt liv, och som just i den här lilla lilla hörnan av världen- ska känna att de har alla rätt.
Med hopp om att inte misstolkas.🌸

Tack @Kaveldun ❤️ Det var ett svintufft halvår. Att jag fick en medicin som funkade så bra för mig känns nästan som magi. Men jag får hålla mig i strama tyglar, så jag inte går för fort fram.

Kram 🐘

Använder min sodastream ofta…. Annars Ramlösa fläder lime till vardags, vid festligare tillfällen smaksatta tonics, inte vanlig schweppes utan de lite lyxigare som finns på små flaskor från swedish tonic eller afri öl. Kan också rekommendera Somersby cider sparkling rosé.

@Kaveldun Tack för din respons till mig. Du skriver så vackert och det gjorde mig rörd. Att du så fint och beskrivande sammanfattade min resa som skett. Den är svårare att se själv på det sättet. Tack💕

Som jag uppfattar dig är det verkligen något som håller på att ske/starta inom dig. Din övertygelse om att NU är det enda du har. Det låter spännande och något som kommer att omdana ditt liv. Förändring tar tid och man ska ge det tid så att det blir väl förankrat och håller över tid. Att man kan vidmakthålla och nyfiket utforska den riktningen och de värderingar som man vill att livet ska innehålla och ta del av. Du har en spännande resa med många spröda skott som blir till blad och som kommer att utvecklas till långa rankor framför dig❤️

Jag gillar Sofia i Gympa med Sofia.
Jag och resten av Sverige:-)
Även jag behöver röra på mig mer ( och gå ner i vikt😳…höll min vikt väldigt många år men pandemi och högt alkoholintag var inte en bra kombo ). Men just nu låter jag de tankarna vara. Är tacksam över att min kropp trots allt fungerar så pass bra fast jag misskött den så. Nu ska jag bli stabilt nykter och resten får komma sedan. Tycker att det där med att invänta lusten …låter bra. Och fint att du är på banan igen Andrahalvlek. Du har ju gått igenom en riktig pärs - även fast jag bara läste och inte skrev här så funderade jag flera gånger på hur du hade det ..under den period som du var borta från forumet. Glad när elefanten dök upp igen.

Alkoholfri öl eller min grapefruktdrink (röd grapefruktjuice blandat med kolsyrat vatten med grapefruktsmak, och jag blandar i två vattenflaskor.)

Kram 🐘

Tack @Ny dag ❤️ Vi får kämpa ihop med att få fart på våra kroppar! Bra gjort att ta cykeln! Jag gympade faktiskt med SVT-Sofia idag, men det berättar jag mer om imorgon.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Just det där att röra på sig, att komma igång och få det till en vana tar lite emot för mig även fast jag vill. Du har präntat att in i mig att det viktigaste är att vara nykter och det tänker jag fortsätta med! Det näst viktigaste är att börja röra på mig för ökat välbefinnande. Idag tog jag cykeln 🚴‍♀️ för att handla istället för bilen som jag brukar, igår tog jag cykeln till det kommunala färdmedlet när jag skulle till läkaren (undvek på så sätt ett byte).
Du gör allt så rätt och genomtänkt så jag tänker att det kommer att lösa sig. Tycker du ska ge dig själv en stor klapp på axeln istället, du har ju precis börjat må bra igen. ❤️

Tack Våren2022 för ditt inlägg. Din tråd är en av de trådar som jag följt när jag läst här under de senaste åren - och som inspirerat mig. Detta att följa någon som sitter fast i alkoholen och man vet inte riktigt hur det ska gå men plötsligen ser man ….det här går ju vägen. Det finns en förvissning och en envishet och en beslutsamhet som känns övertygande för mig som läser. Och det är som att tråden börjar grönska ( så många här som pratar trädgård:-) ….små små spröda skott först som sedan blir till blad och så småningom långa rankor. Det är fint att följa! Ibland har jag ju - vid ett och samma tillfälle - läst trådar som sträcker sig över många månader och det är mäktigt och rörande och följa förändringen. Ofta inträder också ngn sorts jämnmod - även om livet varken är enkelt eller rosenrött.
Och @ Se Klart - implodera var ordet sa Bull. Så har ju mitt drickande varit - ensamt och dolt och förödande. Skadat inre organ och huvud.
Jag har fortfarande noll längtan efter alkohol eller minsta sug - så det behöver jag inte kämpa med nu. Det är mer tankar kring existensen och en upplevelse av att jag är mitt i ett oerhört viktigt avgörande.
Det går liksom inte att skjuta på denna förändring längre - jag måste fortsätta vara nykter nu eftersom jag har en jättestark övertygelse om att NU är det enda jag har. Inte så att jag tror att jag ska dö i morgon men livet är inte oändligt och jag vill hinna med att leva nykter innan det är slut. Jag har ju också tänkt på och processat detta så länge.
Jobbet har dragit igång men jag har svårt att vara där fullt ut mentalt. Jag är i mina egna tankar. Idag satt jag och stirrade in i datorn och tänkte ’här händer inte mkt…jag orkar inte bry mig’. Tack och lov är många lite nyvakna just nu - i värmen och efter semestern så det kanske inte märks lika mkt att jag befinner mig i ngn sorts parallellvärld.
När jag var ung hade jag en rolig vän som jobbade på posten under mottot ’långsamt men slarvigt’ . Det mottot kom för mig idag.
Det fick mig att skratta eftersom jag - liksom många andra - lever i en värld där det finns en övertro på smart formulerade visioner/värdegrunder . Som att en formulerad vision eller en värdegrund - i sig - skulle förändra verkligheten. Den som sa det han va det!
Men varken i yrkeslivet eller som alkoholist kan man - genom att bara formulera ngt - förändra tillvaron över en natt.
Man måste ’göra nykterhet’ . Det är för mig att inte ta första glaset, inte förtränga att jag är alkoholist, inte sluta se sanningen i vitögat, inte glömma vad som är viktigt i livet, tänka på alla människor jag älskar och som tycker om mig ( och på det lilla barnbarn som kommer) minnas att livet inte går i repris.
Läsa och skriva här!

Nu har jag läst hela din tråd @Geggan och det är så starkt och hoppfullt att läsa hur du tacklat/tacklar alkoholen och nått nykterhet och hur du förhåller dig till det fina och svåra livet. Att du mitt i allt det som nu sker med din man behåller din förmåga att uppskatta och se det som är gott.
Jag håller tummarna för dig ( och din man).

Jag brukar ta en "VT" på kvällen framför TVn, kolsyrat vatten, en skvätt tonic utan socker, isbitar och en frusen Citron skiva..

Jag tror att den förhöjda livskänslan @kaveldun kommer av att inte gå omkring och bära på en kettlebell av hemlighet - så hemlig att man de flesta dagar håller den hemlig för sig själv. Jag tror också att livskänslan höjs av att klara nånting svårt. Om jag klarat att bli nykter- då kan jag klara allt jag vill, skulle inte förvåna mig om maratonlöpare kände något liknande? Efter en förlossning- oj så starka livskänslor. Till och med i samband med svåra saker, till exempel min pappas bortgång. Att jag fixade allt kring det- utan att fly för en sekund. Vara där mitt i livet, lite som @geggan skriver om- att även när det är svårt, så kan livet kännas mycket starkt och man kan känna sig mycket levande.

För egen del har jag nog också hittat hem i nån sorts egen snickrad tro kring det levandes väsen att alltid vilja framåt, upp till ljuset. Den odlingsetfarenheten passar bra även för den inte trädgården.
Du kommer att se.

Det händer att jag känner mig skamsen över att mycket av det jag njuter av i livet kanske hör ihop med yttre ting- det jag ”har”. Men mina starkaste känslor av njut och att leva kommer från sånt som inte är dyrt. Ett dopp, en solnedgång. Kollegor (idag) och att dra sig tillbaka i ett mötesrum som är lite nostalgiskt för mig, här brukade jag sitta innan pandemin och under de första veckornas nykterhet och andas djupt.
Nu räknade min app till 952 dagar nykter idag- och den glädjen hr kostat noll kronor men rätt stark panna och en del svett och tårar också.
Kram på er 🌸😍

@Sisyfos Jag tycker att det är viktigt att vi inte skuldbelägger någon enskild person för meningen här är ju att man ska kunna skriva öppet både om sina tillkortakommanden och sina framgångar. För min egen del så har inte särskilt många av mina motgångar dokumenterats. Jag skriver förvisso en del om ångest och liknande i början, men min kamp med alkohol i sig var ju i princip över när jag kom hit. Eller över är den kanske aldrig helt, men kämpandet var över och mina kraschlandningar kan därför inte hittas i min tråd. Om jag hade hittat hit tidigare så hade jag kanske kunnat skriva om dem och det skulle kunna ha hjälpt mig att sluta tidigare, så det är viktigt att man kan skriva om ens erfarenheter här, tycker jag, för det är nog det som hjälper andra allra mest av det man skriver, att man kan se hur det har varit för andra och kanske känna igen sig och ta med de bitar man själv vill ta med sig till sin egen resa.

Med det sagt så tycker jag ändå att man kan skönja ganska tydliga mönster, inte bara i den här gruppen men även i verkliga livet och på andra ställen. Kan man ta det som några absoluta svar? Nej, det kan man såklart inte. Men om vi tittar på två mönster. 1. Man kommer till en punkt där man förstår att man har druckit alldeles för mycket i långa perioder och man vill dricka normalt igen. Man provar på det fram och tillbaka under en period som kan variera och till slut kommer man fram till att man inte kan dricka måttligt och slutar helt. 2. Man kommer till en punkt där man förstår att man druckit alldeles för mycket i långa perioder och man vill dricka normalt igen. Man testar kanske lite fram och tillbaka och sen håller man sig inom FHMs rekommendationer utan problem. Visst kan jag falla offer för bekräftelsejäv som sagt, men det mönster nummer 1 dyker upp om och om igen och gång på gång. Mönster nummer 2, du såg ju själv hur svårt du hade att hitta något enstaka exempel på det. Varför skulle det då vara fel att påpeka att det inte tillhör normalfallet att man hittar tillbaka till en måttlighet om man kommit tillräckligt långt in i sitt drickande? Visst, är det någon som kommer in och skriver att man druckit för mycket två helger i rad men tidigare inte haft några problem så vore det orättvist att säga "Du kommer aldrig kunna dricka normalt igen" medan om någon kommer in och säger "Jag har druckit två liter vin varje dag i fem år och nu ska jag börja dricka måttligt" så tycker jag det är rent elakt att säga till dem att "Det finns många exempel här bara så det funkar nog bra för dig också" visst är det lika dumt att säga "Du kommer aldrig klara det" också, men att påtala att det tycks vara ovanligt att man skulle klara det med den historiken förstår jag inte hur det skulle vara fel. Du verkar ta åt dig väldigt mycket å andras vägnar här.

Som sagt tycks du också läsa in mycket i vad andra skriver här och du ger mig ett perfekt exempel att åskådliggöra det. Kanske är vi alla skyldiga till detta fel, och vi kan nog alla göra vårt bästa för att tolka varandra välvilligt men jag ska för ovanlighetens skull använda mig av så få ord som möjligt för att synliggöra detta

Du citerar mig:
TappadIgen skrev: ” Jag har inte sett @Andrahalvlek skriva att det inte finns något exempel.”

Och som bevis på att hon skulle ha skrivit det så citerar du henne:"

”@Himmelellerhelvette De få som klarat det..."

Behöver jag förtydliga? Det är en väldigt stor skillnad på få och inga. Angående Magnus studie så får du gärna skriva om studien, men då får du använda den på rätt sätt. Som sagt, jag skriver i min tråd om problemen med undersökningar generellt och jag skriver också lite om Magnus studie så läs gärna den. Vem vet, kanske Magnus studie kommer att visa att vi har fel men inget av det han har sagt än så länge motsätter sig ju varken min eller hennes tes och till och med du tycks ju vara överens med mig och AH egentligen om att det är svårt att vara måttlig, att det är få som klarar det och ska man klara det måste man vara sparsam och inte ha kommit för långt i sitt drickande? Jag vill ju inte heller använda ditt eget exempel mot dig men som du beskriver din egen historia så talar den ju också för samma sak? Så jag vet inte exakt vad det är du motsätter dig? Är det själva ordvalen?

Jag vet inte hur vi ska komma framåt, men vi kanske kan försöka komma överens om något som du tycker skulle vara okej att säga?

Måttlighet är något som ju längre fram man kommit i missbruket blir allt svårare att uppnå. Det är svårt att sätta någon exakt magisk gräns, men har man väl kommit till ett dagligt bruk så man definitivt där där man har 3 alternativ framför sig.

1. Man slutar dricka helt.
2. Man börjar dricka måttligt istället(Under FHMs
3. Man fortsätter överkonsumera med den förtidig död som följd.

Inget alternativ är enkelt. Men om man druckit över en viss gräns kan vi se att 1 är uppnåeligt med många exempel på forumet. 2 har vi väldigt få exempel på det här forumet, för de som blivit dagligdrickare förmodligen inget exempel alls, och alternativ 3 riskerar man ju att falla tillbaka på oavsett väg 1 eller 2, men där alternativ 1 måste ges en klar fördel i chans. Det tycks vara vad de flesta upplever.

Om du inte tycker om den formuleringen så ändra gärna så att du tycker att den passar så ska vi se om vi kan komma överens om något.

För du säger också:@Sisyfos skrev:"Om det vore lite mer tillåtande, tror jag ändå att många skulle landa i att sluta helt eller börja måttligt för att sen sluta. " Jag ser som sagt inte vad som inte är tillåtande med att förklara att när man väl kommit för långt i sitt missbruk är det få som klarar måttligt igen? Det är ju inte samma sak som att säga att "Testa inte det för du kommer att misslyckas i alla fall"? Att man kanske inte är mottaglig är en sak, men det finns en risk också för de som legat långt över sin konsumtion att deras hälsa inte klarar av några år av att försöka sig på måttligt och krascha gång på gång. Där har du ju istället en möjlighet att någon får realistiska förväntningar istället och kanske kommer dit lite snabbare. Därför tycker jag istället att det är oansvarigt som jag ser ibland att skruva upp förväntningarna på hur lätt det skulle vara att bli måttlig samt att tona ned de möjliga problemen för hälsan. Det man riskerar då är att någon som kanske hade fått kraft att sluta inte gör det i tid utan dör eller får allvarliga häslobekymmer istället. Jag tycker det känns viktigare än att skriva försiktigt för att inte göra någon sekundärupprörd. Sen är det klart att man kanske inte når fram i alla fall. Jag vet inte hur mottagligt jag skulle ha varit, men jag var ju t.ex. en av alla dem som underskattar möjligheten att bli allvarligt sjuk av alkohol. Åtminstone där tror jag att någon skulle kunna ha nått igenom till mig så att jag hade kunnat sluta tidigare. När det kommer till att måttlighet är en chimär för många är jag inte lika säker om jag varit mottaglig men jag önskar att någon hade försökt.

Jag hade som sagt egentligen önskat skriva en längre text i min egen tråd både om måttlighet och om underskattningen av risken för följdsjukdomar, två separata trådar, så nu blir det lite osammanhängande och slarvigt istället men jag tycker att det är viktigt att du inte står oemotsagd här. Sen tycker jag att fortfarande inte att det är kontroversiellt att vara måttlig här. Det som är kontroversiellt är när man försöker ge sken av att det skulle vara enkelt och vanligt på forumet att bli måttlig. Att man själv är måttlig har jag aldrig sett ett enda exempel på att någon klagar på. Att du har haft några duster med Torn tror jag du får se som ett separat ämne. Han får svara för sig själv, men du brukar ju ha för vana att skriva något riktigt otrevligt till honom också och lite mer sällan men som nu om AndraHalvlek också.

Tack så jättemycket @Torn!

Uppskattar verkligen att du beskriver hur det upplevts över tid. Kan bara jämföra med narkotikaklassade tabletter och vet att det kan skilja sig från alkohol. Har haft svårt att föreställa mig vad jag kommer att möta här men har ändå gjort en rimlig föreställning som liknar det förlopp du beskriver. Lyckligtvis finns mycket jag vill ändra i hemmet! Ser alltså med fördel ut att kunna bli ett produktivt vinterhalvår 🙂
Är dock bara i starten och börjar med att se fram emot att passera de första två veckorna till det förtsa fasen lättar upp 🙂

Stor kram och så himla bra gjort av dig ❤

@miss lyckad Åh, så skönt att han har en så naturlig inställning till alkoholen. Så att du helt slipper fundera på det. Då blir alkohol en ickefråga för er båda. Talar han väl om sitt ex också? Det är ju min nummer 1, när jag hittar någon man någon gång.

Kram 🐘

@Natalia Om man bortser från de tre första dagarna som var överjävliga, så skulle jag säga att de första två veckorna var riktigt kämpiga. Sedan mådde jag såpass bra, så jag kunde pusta ut lite. Vis av erfarenhet visste jag att det då kunde inträda en lurig fas, där jag jämt hade börjat dricka igen. Det som var annorlunda då den sista gången var att jag hade bestämt mig så in i bänken stenhårt för att inte ta det första glaset. Detta gjorde att jag mådde bättre och bättre hela tiden pga stoltheten som jag kände för varje nykter dag som gick. Så efter 1 månad mådde jag riktigt bra. Vid 6 månader ännu bättre osv. 😃 Mellan månad 1 och månad 6 var jag ganska rastlös, men det löste jag genom att tex utöva sportfiske och renovera i hemmet. Och det visade sig vara bra, för då fick jag övning på att utföra saker nykter, där jag i hela mitt tidigare liv druckit.
Oj, nu blev det lite långt.😅 Men som sagt, de första två veckorna var helt klart värst.

Ha det bra!

@Sisyfos
Jag har läst lite i din första tråd och tror mig förstå att du i många år funderat över drickandet. Jag har också funderat i många år.
I min bekantskapskrets dricker dom lagom, blir inte fulla, inte bakis, gör inte bort sig, försöker inte få någon att fylla på sitt glas.
Det är bara jag som inte tyckt det räckt och som druckit i smyg så det ser ut som att jag dricker som dom alternativt varit nykter i sällskapet och sedan tagit ett par glas när jag kommit hem istället.
Jag tror inte att någon som känner mig tror att jag har alkoholproblem, några har nog reflekterat över att jag fyller på mitt glas ofta och tar stora klunkar och det skäms jag för.

Om du nu äntligen hittat ditt sätt och att det funkar fint efter många års övning tycker jag det är beundransvärt! Det är dit jag önskar att jag kan komma.
Jag tycker du är stark som ändå står på dig med att det faktiskt finns någon som klarar det.

Det är första gången jag till 100% gått all in i detta med att se över mitt drickande, jag är väldigt osäker på om jag kommer klara att bli den som dricker ett glas någongång för att fira något speciellt och sen vara nöjd där men jag har aldrig någonsin läst så mycket och förstått såmycket som under de senaste två veckorna.

Jag vet inte om jag någonsin kommer våga prova vara måttfull igen, nu är fokus mina 3 nyktra månader och sen får jag se vad som händer.

Jag är väldigt glad för din skull!

@miss lyckad Vilket härligt inlägg! 🤗 Du låter verkligen jättelycklig! 😍 Ha en fortsatt njutningsfull semester!

Kram

Tack Sattva💕Ja det var skönt och annorlunda i Norrland. Det som är helt annorlunda är mannen jag träffar och hans -drickande. Som ni vet så är det nummer 1 på eventuell partner för mig. Inget beroende ( alkohol, träning, sex, spel, droger, samlande, jobb mm) Han öppnade en mousserande vin, och skulle ta till maten. Vi skålade, jag drack trocadero. Han tog ett halvt glas mousserande vin, sen blev den stående hela kvällen, och han drack också trocadero. På morgonen frågade jag vad jag skulle göra med vinet? Häll ut det.. Fy vad det luktade. Jäst och surt. Hans förhållande till alkohol har inte gjort mig ostabil 1 enda gång. Hans släktingar som hälsat på har tagit någon öl, eller the..Dom har helt andra intressen än att ligga bakfulla dagen efter. Tänk om det varit som förr för mig. Då hade jag druckit och snackat. Oftast hade jag kul, och andra också.. Men att ha minnesluckor, knappt våga titta personerna i ögonen nästa dag, och låtsas som inget. Nej du jävul..Som dom säger här i trakten. Aldrig mer! Jag har spikat, skruvat, låst, och klistrat igen den dörren för evigt! Dom sista ljuva åren, ska bli dom bästa i mitt liv..😍🔥🌼💕❤️🌟⚡️..Leva och njuta av just det som gör mig nöjd och glad. ❤️❤️ Snart Norgeresa. Träffa döttrar med familj. Vara vid havet. Senare träffa mina andra barn och barnbarn. Åka iväg på små turer. ⛴.. Sommar och sol⛱🦞🐝🐞🦋..Fortfarande semester. 🥰

Tack @vår2022 !🐳

TappadIgen! Tack för att du skriver, jag tycker att du resonerar och reflekterar i dina inlägg, kanske kan du läsa vad jag faktiskt skriver.
TappadIgen skrev: ” Jag har inte sett @Andrahalvlek skriva att det inte finns något exempel.”
AndraHalvlek skriver såhär:
”@Himmelellerhelvette De få som klarat det har 1) inte kommit så långt ner i missbruket, 2) dricker typ ett glas varannan månad.”

Om inte det här är ett uttalande som i punktform deklarerar en egendefinirrsd sanning så vet inte jag… då måste vi läsa helt olika.., Hon syftar på Kennie, ingen annan. 1 person. Undantaget som bekräftar regeln. Eller, så läser jag in nåt som inte står? Eller så är det fler som avses? Du får gärna ange namn AndraHalvlek. Och hur VET du det här? Det ser inte ut som en åsikt när det presenteras på det här sättet. Och Magnus studie (som jag inte får skriva om ännu) visar annat.

Det enda jag vill är att man inte kommer med påståenden där man spekulerar i hur andras drickande ser ut.

När man påstår att det endast är ett fåtal som klarar det, efterfrågas aldrig underliggande material eller siffror. När jag skriver att det finns personer som fortfarande dricker och har det under kontroll ombeds jag komma med namnexempel, annars är uppgifterna inte tillförlitliga. Jag fattar verkligen inte skillnaden, varför ombeds inte AndraHalvlek eller andra personer som uttalar sig om andra att exemplifiera vilka de pratar om? Och vilka de INTE pratar om.
Jag vill inte göra mig till talesperson för andra personers drickande, eftersom jag inte vet hur det ser ut, men det finns personer som slutar skriva när de har dragit ner och som känner sig nöjda. Alla återkommer inte i värre skick än nånsin. Vet ni andra med säkerhet att det går åt helvete för alla som slutar skriva?
Vinäger som jag dumt nog gav som exempel på måttligt, dricker på lördagar, för mycket då enligt henne själv, - men samtidigt har konsumtionen legat under 9 veckoglas under ganska lång tid. Men HON skriver själv att hon inte är nöjd, så varken statistik eller andras uppfattning kan ändra på det hon vet.

Pianisten skrev senast jag hörde någonting ingenting annat om drickandet än att det skedde på helgen, under kontrollerade former, men vad vet jag. AndraHalvlek skyndade genast dit för att höra sig för om det fortfarande gäller.

Men varför måste det här vara en fråga? Det undrar jag. Varför är det viktigt om det finns någon/några som bevisat kan dricka? Räcker inte det att ni som mår så mycket bättre av att inte dricka visar det? Det kanske är omoget av mig att vilja säga att: jo, jag dricker sparsamt i några sammanhang när någon ogrundat påstår att det är i princip omöjligt. Samtidigt, varför uttalar några sig om andra?
Det är min poäng här. Vi vet bara det som gäller oss själva. Allt annat är gissningar, (eller också studier och forskning) och då hänvisar man till det och inget inget. Men som du skriver TI har alla studier sina begränsningar, och avseende alkoholstudier finns en del begränsningar i det ursprungliga urvalet, vilket gör det svårt att generalisera till problemdrickare.
Jag tycker att det är bra att man har landat i noll och skriver om det.
Jag väljer att inte skriva om de glas jag dricker för att alkohol är en ickefråga för mig för det mesta. För att jag inte dricker i berusningssyfte, för att glasen är få, för att inte trigga andra här på Forumet. Baserat på mina egna erfarenheter och om jag ska generalisera utifrån min erfarenhet så finns det kanske fler som jag som väljer att inte skriva om man dricker. Vi vet inte!!! Vi behöver inte gissa. Vi behöver ett inte skrivs om andra. .Jag väljer också att inte skriva om att jag dricker för att jag helt enkelt tror att flera här på forumet inte skulle fixa det (om det nu är en bedrift, jag tycker inte det). Men de exempel som ges på år av nykterhet för att sedan ta ett glas och krascha är ju sorgliga. Och de är exempel på att alkohol är farligt, men jag tror att forumet skulle tjäna på att diskutera effekter av alkohol.

@TappadIgen skrev:
”I slutändan så är det inte kontroversiellt att vara måttlig.” Jo, jag vill påstå att här i Forumet är normen nolltolerans och det blir räfst och rättartimg om man ifrågasätter den normen. Försöker jag nyansera den där typen av påståenden som jag skrev om inledningsvis så måste jag plötsligt stå för andras måttlighet.
Det räcker inte med att jag skriver att jag dricker sparsamt. När jag ifrågasättter påståenden som är uppenbart hemmasnickrade så vänder Torn mina år på Forumet emot mig i ett inlägg hos Tofu och påstår att jag titt som tätt återfaller. Väldigt konstigt! Jag har varit medlem i 7 år. Vägen har inte varit rak. Jag vet allvarligt talat inte varför det skulle göra mig mindre trovärdig. Tvärtom är jag rätt erfaren både när det går bra och dåligt. Jag har testat att vara måttlig i bemärkelsen fortsätta att vanedricka fredag, lördag - under riskkonsumtion 9 veckoglas, >3). Det är för mycket för mig och då lätt att återgå till gamla ovanor. Vi landar i samma slutsats där TI. Jag tänker att den typen av erfarenheter är viktiga också hör på forumet, men när min historia vänds emot mig om jag råkar ha en obekväm åsikt så är det ganska trist. För mig är det viktigt med reflektion över livet och jag tror att det är viktigt att reflektera över nyanser i livet även om man är helt nykter. För att inte hamna i lägen där det känns som en bra idé att dricka.

Vi vet bara det som gäller oss själva. Baserat på det många skriver så ser jag att många har haft en avsevärt högre alkoholkonsumtion än jag, många rör sig i sammanhang dör det dricks mycket, många har haft alkoholen som en guldkant på allt, många har blivit förälskade vid första klunken, många har alkoholism i släkten. Det här är faktorer som jag tror är viktiga för om måttligt är möjligt eller inte. Jag har stor respekt för alkoholens beroendeframkallande egenskaper och anser personligen att FHM gränsvärden är lite för generösa om man haft problem i alla fall, kanske även annars. Men det blir ju inte en sanning bara för att jag tycker så. Och om jag skriver det som ”FHMs gränsvärden är för generösa. Det är stor risk att man återgår till ett beroende om man dricker så mycket”, så ser det ut som en sanning, inte en åsikt. Det är de tvärsäkra uttalandena jag vänder mig emot. De som får personer att ifrågasätta om de kan vara härinne och ha måttligt som mål - eftersom det upprepat skrivs att det är svårt eller omöjligt och det då är lätt att känna sig lite dumförklarad. Hade någon av oss lyssnat om det läggs fram så? Jag tror inte det, däremot hade jag med större sannolikhet lyssnat om TI berättade om sina erfarenheter. Om det vore lite mer tillåtande, tror jag ändå att många skulle landa i att sluta helt eller börja måttligt för att sen sluta. Ni som är helt nyktra gör helt fantastisk reklam för det livet. Det enda jag begär är att man håller sig till sina egna erfarenheter (vilket de allra, allra flesta gör) och undviker att spekulera och gissa om andras drickande och möjligheter att lyckas.

Nähä, någon gympa med SVT-Sofia blev det inte igår. Varför inte? ”Efter frukost” är nog inte tillräckligt konkret. Min nya vana är att dricka tre koppar kaffe i sängen, medan jag surfar runt. Sen går jag upp och äter frukost, och det blir allt mellan kl 8 och kl 10, beroende på vad jag ska göra. Idag ska jag till massören och påklädning anbefalles kl 10.15. Pip. Att knö in gympa däremellan känns stressigt, trots att klockan bara är 7 nu.

Just nu lever jag mitt liv efter listor och ”fasta” tider. Mitt mobilalarm ringer 06.00 för morgonmedicin, kl 20.30 för kvällssmoothie (viktig), kl 21.00 för att ta kvällsmedicin, och kl 22.00 för att gå och lägga mig. Däremellan ställer jag tillfälliga larm för allt möjligt som jag behöver komma ihåg just för dagen. Jag behöver nog en fast tid för just gympan, får klura på den lite till känner jag 🤔

Jag behöver komma igång med mina morgon-, lunch- och eftermiddagspromenader också. Som jag var så duktig med i vintras. Hela hösten och vintern, i ösregn och snöstorm (nja), knatade jag ihop mina 12.000 steg. Nu vill jag knappt kolla hur många steg jag får ihop på en dag. Inte många tyvärr, så mycket vet jag.

Samtidigt tänker jag att jag inte vill ställa för stora krav på mig själv. Jag har relativt nyligen gått från total tristess och sysslolöshet till att ungefär en gång per dag träffa folk och umgås några timmar. Det är fan bra nog, just nu. Jag behöver vara snällare mot mig själv. Gympa och promenader ska jag få till i min vardag, men kanske inte just nu.

Att bara vara och må helt okej är fan viktigt för mig just nu. Att salta det med dåligt samvete för att jag inte kommer igång med träningen är inte schysst. Jag vet ju att lusten är en förbannat bra drivkraft. Jag kommer att ha lust att röra på mig mer när hösten gör entré. Jag är en typisk skolårsmänniska, för mig är det alltid väldigt tydligt nystart i samband med skolstart. (Skolan började igår, eller?)

Jag tar en kopp kaffe till, min andra kopp idag. Jag har sovit sju timmar i natt och tror att jag drömde om åskoväder, men det var nog ingen dröm ändå eftersom vänner la upp åskovädersbilder på fejjan i morse och jag ser ju att vi har drabbats i min landsände. Skönt, då fick vi lite efterlängtat regn.

Kram 🐘

Minst 25, kanske 30 tänkte jag nog skriva men 39 är förstås ingen omöjlighet i dessa tider 🏃🏼‍♀️🏃🏼‍♀️

”Att be om hjälp och vara den som behöver mycket stöd är så svårt. Det gäller inte bara alkoholen utan generellt i mitt liv.”
Vi kan ta höga poäng i denna rätt så farliga sport. Och sporten- tycka att andra ska gå till doktorn för ont i magen men själv ska man- självläka. Andra gå hem pga för mycket med skilsmässa eller stress. Själv; yrsel dagarna i ända- men gå hem eller be om avlastning och på allvar ta emot hjälp. Nej tack- inte för mig. Nåt märkligt martyrskap eller att skilja ut sig som vore man en annan sort. Det är vi ju inte. Samma skrot och korn- alla- och bäst börja be om hjälp då. Gravstenen( Här vilar Seklart för att hon aldrig tog tag i sitt magonda. Nej, eller hur?
Tar tid. Människor av detta slag exploderar sällan utan imploderar som tysta nysningar.
Här på forumet- pingstvänner och övriga- tror jag att människor blir uteslutande glada för återvändare.
Man/jag kan blir ledsen när en foeumvän försvinner - ofta känner man att hjälp och stöd behövs och finns här- men det går ju inte att nå utanför forumets gränser.
Svekfullt är det aldrig. Vi känner alla till Storsjöodjuret under våra små farkoster.
Det finns nån väldigt radikal- okonventionell hållning här. Den som behöver- ska ha mest. Där och då. Sen ser man små fina båtar ta kurs mot horisonten med stadiga årtag. (Kom tillbaka nån gång och berätta hur du har det,tänker man.)
Det känns rikt här, det finns många som vet hur det är och som inte ger upp om sina medkämpar i första taget.
Ps. Om du inte ådrats med nån annan hastighet skulle jag tippa du har minst 25 kanske 39 år kvar av fint liv, det är inte lite. 😃😻

@geggan (nån dag ska jag fråga varför du valde detta nick 😃) jag tänker mycket på dig, olika saker, vad livet ger- tar, men kanske tar inte livet utan det levs- på en lite annorlunda plats än vad som var tänkt. Jag har jobbat mycket inom vården och då haft mycket tid/tillfällen att reflektera över vad som är ”livet” och hur det kan te sig. Jag tror det är något mycket värdefullt det du skriver om att den här tiden också är en tid av levande och fint. Att livet räknas varje dag. Kram till dig!