Senaste kommentarerna i forumet

Härligt! 💞😍☀️

Välkommen @kaveldun, jag tänkte på dig senast igår då jag plockade en vildvuxen gul och lite tufsig men mycket vacker blomma som står vid ett vattendrag- där det tidigare måste ha legat ett hus. Intill växer kaveldunen stolta och vackra, precis nu är deras bästa tid och det fick mig att fundera på hur du har det.
Fint att du är här igen.
Och grattis till ett barnbarn, jag fick samma besked igår, en liten människa kommer i mars. Även om 6-åringen tittade skeptiskt på ul-bilden och frågade om det kanske var en sköldpadda?
Sista akten kan bli lång, men du har helt rätt i att vi rör oss mot horisonten i snabb takt- vi vill gå långt och länge.
En sak tänker jag på, och eftersom vi känner varandra sen gammalt så känner jag mig fri att skriva.
Du har en insikt som nästan ingen har när hen kliver in här, jag har följt så många nu. Allvaret som krävs för att kunna göra den förändring som krävs.
En sak som jag har slutat med- TROR jag- är just dessa olika exempel på att ”jag har aldrig” (kräkts, försovit mig till viktigt möte, fyllegrälat med mina barn)
Jag var ganska noga med dem ”aldrig-grejerna” i början. Kanske ville jag hålla någon bakdörr öppen- kanske ville jag intala mig själv att jag var nån annan sorts alkis.
Vi är ju det- inga parkbänkar- konkurser.
Men precis som du beskriver, alkoholismen är progressiv- och förkortar livet. Även för oss som dricker dyrt.
Det som dyrdrickarna har gemensamt med parkbänken är en icke-robust tillvaro. Vi vet aldrig riktigt. Det präglar våra liv på så många sätt och det kräver lång tids nykterhet för att riktigt förstå.
Jag har aldrig- har alltså ingen betydelse för vad som kommer.
Läste i nån amerikansk sobergrupp om just
”I never drink in the morning-until I did. I never hid booze- until I did” ja du fattar.

Jag är så himla glad att du väljer att komma tillbaka. Skam hör inte hemma här, det är återseendet som är fint.
Kram ❤️

@Andrahalvlek Tack för kommentar i min tråd! Jag tittar in eftersom jag reagerade på det du sa om värk i hela kroppen. Min erfarenhet: När det var som värst för mig i utmattningen hade jag en obestämd värk i hela kroppen. Kändes som träningsvärk light, fast jobbig för den fanns liksom överallt. Jag fick tips från vården om att träna, stretcha och allt möjligt. Inget av det hjälpte förstås. Nu vet jag - helt säkert - att i mitt fall handlade värken om att det var kroppens sätt att säga till mig att jag inte var redo och att det blivit för mycket nu. Innan jag sjukskrev mig hade jag under en period (före "värken i hela kroppen") extremt ont i hålfoten. Kunde inte gå 200 m ens. För en tid sedan var det mkt på jobbet och jag fick ont i hålfoten. Jag packade faktiskt ihop direkt och gick hem med fokus vila. Två dagar senare var värken borta och jag kunde jobba igen. Vill bara skicka med detta som en tanke nu när du planerar börja arbeta 25%.
Imovane tog jag också under lång tid. Hade heller inga problem med beroende eller att jag inte kunde sova utan dem sedan när jag var redo. 1/2-1 tablett tror jag inte har någon betydelse för de flesta. Nu är det år sedan jag behövde dem.
Kram!

Tack @Andrahalvlek - du ihärdiga elefant!
Det där med att lämna alkoholen för gott har du ju verkligen visat genom att stå ut med så mkt och inte falla tillbaka. Jag blev så glad när du kom tillbaka ( ja jag har ju läst utan att skriva själv) och förstår att livet vänder för dig nu.
Vilken kämpe och förebild du är och alltid med så många goda råd i innerfickan ☺️

@vår2022 Jättebra att du skriver ner dina tankar. Jag upplever det liknande. Framåt 22-tiden är inte skämten lika roliga längre. Och ibland upprepas samma skämt flera gånger, poängen missas helt, eller någon avbryter mitt i. Är jag då på bortaplan och möjlighet finns så brukar jag gå hem då. Då är jag nöjd. I mitt förra liv var jag alltid kvar till sist, långt in på småtimmarna. Tills all alkohol var uppdrucken. Tragiskt.

Kram 🐘

Välkommen tillbaka @Kaveldun ❤️ Vi har saknat dig!

”Det är fascinerande att läsa trådarna från början till slut och se/höra när det liksom vänder ..när kampen blir mindre svår och nykterheten brer ut sig nästan som ett ljus mellan raderna. Livet går vidare …inte ständigt soligt och lätt men med en botten och ett lugn som gör hela skillnaden.”

Det sker ett systemskifte efter en tid. Då man verkligen inte vill dricka. Då man har genomskådat alkoholromantiken. Då man inte vill vara en del av den skitindustrin mer. Inte en krona mer ska de få av mig, förutom de pengar som jag lägger på alkoholfri öl. Den delen av alkoholindustrin vill jag gynna.

Det är inget val för mig längre. Jag dricker inte alkohol. Punkt. Det finns numer ingen situation som skulle göra mig obekväm, jag väljer alltid ett alkoholfritt alternativ. Likväl som jag hade valt glutenfritt om jag vore glutenintolerant. Jag pratar om min nykterhet till alla som frågar, men annars säger jag ingenting. Jag är inte min nykterhet. Jag är en hel massa annat.

Och faktum är att alla mina känslor är mer genuina. Mer på djupet. Jag skrattar hjärtligare, jag njuter mer av umgänge, jag njuter mycket mer av allting. Jag blir nog argare och ledsnare också, men även de känslorna behöver man ha närhet till. Just exploderande ilska fick jag jobba lite på att hantera i början minns jag. Det var den första känslan som jag noterade var riktigt stark.

Grattis till lilla blivande barnbarnet ❤️ Det kommer att bli alldeles underbart för dig att få uppleva den starka kärleken helt nykter! Helt utan skav och luddiga filter.

Kram 🐘

Tack för grattisar @andrahalvlek @majken och @sattva
Ja barnbarn nummer fyra- så mäktigt och fint! @sattva jag började så tidigt med barn så min äldsta är ju nu 36 👵🏼👵🏼👵🏼 Inte klokt! Men jag är också några år äldre än du 🥰
@majken- ja, tänk att jag mitt i nykter sommar nummer tre fortfarande inte helt kan känna skillnad på ”längtan bort” och behov av en tupplur. En får lära sig nya saker hela tiden- och på så vis håller jag med @torn om att jag kanske inte hade velat vara utan mina erfarenheter kring beroende. Men det är livsfarlig materia att handskas med.
Idag ska det bli opera på Drottningholmsteaterns- blir sommarens kulturevent, ska bli härligt med utflykt, lunch och musik! Kram kram och njut av sommarens sista veckor nu. 😍

Sista akten

Att starta en ny tråd här har inte varit självklart för mig. Jag har varit här förut och kom då en bit på väg men ramlade sedan tillbaka ner i gamla mönster .. med lite olika variationer. Nyktra perioder varvat med perioder av ohälsosamt drickande …nästan enbart i ensamhet och så dolt som möjligt. Att jag inte tog kampen för nykterhet på ännu större allvar är något jag skäms rejält över och det har hindrat mig från att skriva/delta här. Så tjatigt med någon som lägger ut texten och sedan inte håller! Jag har under de år jag inte varit aktiv här ändå läst trådar - inte hela tiden men då och då . Jag har gjort några enstaka spridda - och tycker jag själv - tveksamma och oklara inlägg men mest betraktat alla på håll. Med beundran, bävan, längtan, oro osv. Beundran inför den envishet och beständighet många av er visat i den resa det innebär att bli nykter och leva ett nyktert liv.
Det som ofta är en initial kamp men som efter ett tag - i alla fall för flera - verkar bli ngt som är mer eller mindre självklart. Men aldrig så självklart att ni inte noterar och lyfter vinster, tacksamhet, lugn osv.
Det är fascinerande att läsa trådarna från början till slut och se/höra när det liksom vänder ..när kampen blir mindre svår och nykterheten brer ut sig nästan som ett ljus mellan raderna. Livet går vidare …inte ständigt soligt och lätt men med en botten och ett lugn som gör hela skillnaden. Jag vill tacka alla er som beskrivit/beskriver den resan. Och såklart även alla som beskriver en mindre rak utveckling ( ingen är helt rak förstås). Att följa er har varit en lykta i mörkret ..för att använda en sliten bild. Men just så.
Denna sommar har jag verkligen försökt se på mina mönster och mitt drickande så uppriktigt jag kan. Jag känner väldigt bokstavligt att det är ’sista akten’ för mig. Det handlar om ålder - jag har fyllt 60 år och nu går jag in i den sista akten ( som om jag inte förändrar livet inte lär bli särskilt lång utan snarare en kort prolog). Vad gäller nykterheten och att bli en nykter människa så är det också ’sista akten’ och här är jag osäker på om åldern spelar så stor roll utan det är snarare att jag är så helvetes trött och less på dessa försök och perioder som är halvhjärtade och håller på några veckor/månader ..för att sedan upphöra. Det är så urbota urledsamt att på detta långsamma, segdragna sätt ta livet av sig. Ibland har jag tänkt att om jag inte blir nykter kan jag ju lika gärna supa ihjäl mig. Ja - det är ju precis det som sker förresten …i mitt fall i det fördolda och på lite dyra viner - som jag efter två glas kan byta ut mot vilket skitvin som helst som finns tillgängligt.
För att inte bli alltför långdragen - vilket jag ändå blir - ska jag kort beskriva livet sedan jag lämnade forumet sist.
Jag var redan då i en ganska stressig jobbsituation med mkt ansvar. Av olika anledningar fick sedan vår organisations högsta ledning gå och jag blev erbjuden det jobbet. Det innebar för mig att jag skulle bli chef över tidigare chefskollegor och även ha det yttersta ansvaret för många människor, verksamhet, ekonomi osv.
Jag var ytterst tveksam till att kliva upp men tackade efter ett tag ändå ja med reservationen att jag i första vändan ville göra det tidsbegränsat med en möjlighet för mig att omvärdera beslutet efter 1,5 år. Så blev det.
Jag ska inte gå in i långa utläggningar kring hur detta har varit mer än att det förstås inneburit ännu längre dagar, många kvällar och ibland även helger av arbete. Initialt också förstås en period där jag behövde ’bevisa’ att jag hade ’befälet’ och få med mig kollegor och organisation. På det stora hela har det gått bra. Bra i meningen att min arbetsgivare och fd chefskollegor och medarbetare visat uppskattning …och verksamheten har utvecklats. Ingen dans på rosor såklart och varken konfliktfritt eller väldigt lätt. Men ändå.
I ngn tråd jag läste här skrev någon att vi som är alkoholister ofta berömmer oss över att vi jobbar ’så bra och hårt’ men att sanningen är den att vi skulle göra ett väldigt mkt bättre jobb om vi var nyktra! Jag minns att jag skrattade när jag läste det och tänker att det är förbannat sant. Det som också hände var att den ökade arbetsbördan i kombination med att jag bor ensam gjorde att jag föll ner i gamla mönster. I alla fall en variation av dem. Jag drack för att koppla av, för att få sova, för att känna ro men även för att fira framgång. Jag varvade drickandet med kortare och längre uppehåll och jag var i princip noga med att inte dricka när jag skulle upp väldigt tidigt ( oftast) eller hålla i viktiga möten osv. Jag har nog druckit mindre än tidigare och jag har förlagt drickandet till dagar när jag vet att jag är ensam och att jag inte ska upp och prestera följande dag.
Med det sagt så är det precis samma skitdrickande som perforerar kroppen och kanske ännu mer själen.
Det som försvann för mig var också tiden för självreflektion. Medveten om att jag låter väl mkt som ett ’offer’ här. Självklart är det så att jag hade kunnat välja att ägna mig åt självreflektion istället för att dricka! Men allt gick i rasande fart och jag var inte stark/klok nog.
Nåväl - innan sommaren valde jag att kliva av den roll jag gått in i ( och det sker inte direkt men till årsskiftet). Jobbet ’gick bra’ men i bakhuvudet kände jag att livet skulle bli ännu mer jobb i kombination med drickande i luckorna . Och sedan skulle det vara slut.
I samma veva fick jag veta att jag ska få ett barnbarn. Jag blev så otroligt rörd och omskakad av det beskedet och kände också hur oändligt gärna jag vill leva och se det lilla barnet växa upp. Hur länge jag lever vet jag ju inte…men jag vill göra vad jag kan för att överleva.
I sommar har jag känt i hela kroppen hur rätt detta beslut är och att jag nu har min sista chans till ett nyktert liv. Kanske låter detta löjligt dramatiskt men det är i alla fall min övertygelse. Torn skrev i ngn tråd att det faktiskt inte är de nyktra dagarna varvade med dagar man dricker som betyder ngt utan att det är den sammanhängande nykterheten som är den avgörande skillnaden. Jag tror att det är sant! Därför spelar det inte så stor roll att jag druckit mindre dessa sista sista år. Min hjärna är ändå ockuperad och sjuk av alkohol och jag är säker på - att för min del i a f - är fullständig nykterhet ända möjligheten till ett annat och värdigt liv. Det var väldigt många år sedan jag trodde ngt annat förresten …men jag har blivit än mer övertygad.
Att jag vågar starta en tråd igen är kanske ändå inte mina mer intellektuella insikter/fakta osv ( de har jag ju haft länge men det har ändå inte räckt!) utan det är ngt annat. Känslan i hela kroppen att det är nu eller aldrig. Inte nu och sedan ett nytt försök om ytterligare tre år.
Nu startar jag denna tråd med ambitionen att skriva här då och då som en form för självreflektion. Det känns lite förmätet att lägga tråden här men jag är för länge sedan förbi stadiet ’att förändra drickandet’. Det tåget gick för länge sedan. Det är nykterhet som gäller för mig om jag ska se mitt barnbarn växa upp. Jag har just nu inget sug alls men vet att alkoholen är listig , stark och falsk. En jävla vän att hålla i handen när det blåser.
En sista reflektion …att nå sin botten kan väl se ut på olika sätt. Jag har ju en segdragen och lång botten. Har inga dramatiska fyllor där andra människor ser eller olyckor eller frånvaro från jobb osv. Men likväl en gyttjebotten. Men för ett tag sedan hade jag en stark upplevelse som kändes som en djupare botten och som fick mig att fatta att det verkligen är sista akten. Jag var med om ngt fantastiskt lyckligt - som involverade båda mina barn och många andra människor. En händelse där jag hade all rätt att känna mig mkt stolt och tacksam och glad. Jag var överväldigad av detta men hanterade det genom att - efter ngn dag - söka ensamheten och dricka. Det var det sätt som jag kunde möta, smälta glädjen.
Det var ännu värre än att dricka på stress och prestation. För vad har man kvar om man inte kan stå ut med glädje?

@Se klart Wow, barnbarn! Grattis!!
Jag är typ i din ålder, 53, men har fortfarande tonåringar. Tänk den dagen jag blir mormor/ farmor! Mysigt!!🌸❣

@Torn 👍🌸🤗😍

@Torn Låter härligt!

Det låter underbart @Torn ❤️ Och nykterheten gör alla upplevelser SÅ mycket bättre. Mer genuina. Mer på djupet.

Kram 🐘

Jag och min son var ute på en heldags fiske på havet i går. Nästan helt vindstilla, och inga vågor alls. Solen lyste från en klarblå himmel hela dagen. Nappade som sjutton gjorde det också.😀 Riktigt härligt!
Snart är min semester slut, och som vanligt sedan jag slutade dricka så är det den bästa semestern som jag någonsin har haft. Jag upplever fortfarande att mitt liv bara blir bättre och bättre ju längre tid som jag är nykter. Det kunde jag inte tro när jag hade varit nykter i 1 år, jag var ju överlycklig redan då!😂

Ha det bra!

@Se klart Där gick du mig att inse att, just det, vilan. Den tog vinet ofta bort. Inbillade mig att jag vilade, slappnade av med vin. Nu vilar jag på riktigt. Stort grattis till att ha ännu mer barnbarn, låter härligt!!

@vår2022
Vilken härlig start på dagen! Jag ska oxå ut här strax. Kaffet smakar bra även här, så gott att jag vill ta en halv kopp till innan promenaden.
Intressant det där med att vara den nyktra i ett sällskap som dricker. Kan helt förstå det där att man inte skrattar lika högt och att skämten inte är fullt så roliga som de tycker. Man blir lite vaknare och ”tråkigare” utan alkohol, men tråkig behöver inte innebära något negativt! Skönt att kunna se de positiva egenskaperna att inte vara i bubblan. Du hade en bra kväll även som nykter. Du är bäst! ❤️
Jag hade ett bakslag i måndags, men är på banan igen. Det är svårt att hålla sig på vägen och jag försöker implementera alla dina goda råd och tankar i mitt liv. Du är en sann inspirationskälla och sakta sakta kommer jag framåt.
Njut av dagen, solen, värmen & kaffet! Det ska jag göra. Kram 🤗

Igår fick jag erfara lite mer hur det är att vara nykter när andra har druckit. Vi har vänner vi inte sett på 2,5 år pga covid och igår sågs vi igen. Det var mysigt, vi var ute i skogen och plockade kantareller och kom hem och rensade dem. Alla drack starköl utom jag som drack bubbelvatten. Jag märkte hur stämningen höjdes efter några öl till, lite mer intensivt och mycket skratt. Vi åt kräftor, paj och toast med kantareller. Det fortsattes att dricka starköl, ingen annan alkohol, mest för att jag inte skulle dricka och då valde de att endast dricka öl. Fortsatt god stämning med mycket prat och skratt. Vi spelade krocket, stämningen lite högljuddare och skratten allt högre. Fortsatt trevlig men det var svårt att skratta lika högt som de, för skämten och det som utspelade sig var inte så roliga att jag ville skratta ihjäl mig. De andra var liksom lite i en annan bubbla, där allt var roligt och skrattigt. Jag tyckte det var intressant att studera det från nära håll och som nykter. Vi fortsatte med efterrätt och yatzy. Mer öl och deras ansikten och miner slöare men med fortsatt god uppåtstämning. Deras steg blev lite släpigare och balansen något påverkad. Efter två spel gick vi till sängs vid 23. Jag röjde av det sista och plockade i diskmaskinen, när jag var klar var huset tyst och de hade nog somnat på stört. Jag läste lite bok och släckte strax innan 24. Reflekterar över att det var väldigt trevligt med mycket skratt, men att de är lite i en egen bubbla och jag lite utanför. Jag skrattade mycket men inte som de på något sätt, jag tycker inte att det är sååå himla roligt som sägs. Förstår nu hur barnen ibland skrattat åt påverkade människor (även mig) som blir så överdrivna i sitt sätt, det blir komiskt. Man förändras i mimik, gester, högre aktivitetsnivå i sin stämning, mindre kontrollerad och mindre uppmärksam kring omgivningen. Nu hände inga tråkiga saker, ingen sade något olämpligt eller sårande och om det händer skulle det varit hemskt. Det är ändå lite ansträngande att vara kring påverkade personer, jag befinner mig inte i bubblan och på deras nivå, men ska ändå vara med i det som händer. Tidigare var man ju precis som de, i samma bubbla och på samma nivå. Mina tankar gick till hur skönt det är vakna nykter på morgonen, dricka kaffe, inte bakis och att jag ska ut på en längre löprunda med min hund i det vackra vädret. Att jag ska njuta av söndagen, slappa i en solstol, läsa och lyssna på P1 sommar. Hur jag inte vill vakna som dem, bakis, trötta, ta Alvedon och kanske ångest. Att missa denna fantastiskt vackra och soliga dag med alla mina sinnen och återhämta mig inför måndagens arbete. Vi pratade lite om att jag inte längre dricker och de tyckte det var bra av mig. Själva hade de tagit uppehåll 3 månader men tyckte det var tråkigt att inte få dricka bubbel eller öl i solen. Det räknade ned sina 90 dagar tills de skulle få dricka igen. Sade att så kan man tänka, men att jag kommit till tankar att det är skönt att slippa dricka och kommit förbi sådana tankar. Att jag mår så bra när jag inte dricker och att jag märkte på slutet hur jag började få begär efter alkohol och att det gav mig varningssignaler. Att jag mår så mycket bättre i kropp och knopp. Det blev lite tyst, sen pratade vi om annat.

Nu ska jag dricka klart mitt kaffe, snöra på mig löpskorna och ta en härlig tur med min hund i skogen🌞🏃‍♀️🐕.

Ha en riktigt fin söndag, det är sååå skönt att vakna nykter!💕

Tack för titten @VaknaVacker ❤️ Och tack för boktipset!

Kram 🐘

Så fint det går bra för dig med måendet. Härligt!🙂
Har en bok som heter Njutningsparadoxen. Skriven av Maggan Hägglund. Hon skriver i den att det går bra för de flesta att få ordning på sina liv och alkoholkonsumtionen. Hon hänvisar till en stor amerikansk undersökning (Dawson 2005) där det var 75% som kunde sluta eller dricka mindre och var inte längre tungt beroende.
Vore intressant att få svenska fakta i detta🤔

Sov gott och kram🤗🐻

Grattis @Se klart ❤️ Jag ser verkligen fram emot den tiden i livet, men det kan vänta. Var sak har sin tid.

Kram 🐘

Tack för fina inlägg @andrahalvlek och @sattva, jag hänger med i trådarna men har själv inte så hemskt mycket att berätta just nu.
Mitt zen-liknande tillstånd bröts dock abrupt av att bo med mamma 6 dagar- fram till dag 4, ok- därefter blev jag så trött och irriterad på henne- så intet nytt under solen ☀️ Det nya var nog att när vi hade släppt av henne, varit på barnkalas, och på väg hem tänkte jag: solig kväll i stan- för några år sedan hade jag bänkat mig på en uteservering… bara låtit allt rinna av mig, stress, pustat ut, njutit av att flaxa iväg en stund.
Vi åkte hem och somnade båda på var sin soffa inom loppet av tio minuter.
Alkohol berövar oss vila, det blir jag påmind om gång på gång. Vi var så trötta- jobb, mamma, besök, tusen grejer denna vecka. Tanken föresvävade mig förstås inte öht- det var mer ”en sån här kväll förr i tiden”.
Hade jag haft en sån kväll om året hade det varit mindre eftersträvansvärt än att ha långt, tjockt hår, så lite viktigt är det.
Men apropå viktigt:
När jag var på barnkalas i eftermiddags fick jag reda på att vi ska få ett litet barnbarn till. Nu pratar vi lyx!
Kram alla 😍

Tack @Se klart för dina reflektioner ❤️ Jag tror också att det måste få ta tid.

FK kommer nog att bråka när det närmar sig ett år (25/1), men i så fall går jag ner i sysselsättningsgrad tills jag känner mig helt okej.

Jag minns förra gången (2018) allt för väl. Sista steget från 75 till 100 var jag inte redo för efter ett år. Klockan 15 checkade min hjärna ut. Så jag gick ner i tid ytterligare ett halvår.

Viktigast är att vi får behålla vikarie, så att min kollega inte behöver stressa ihjäl sig. Jag kommer att lyssna på min kropp.

Vi är summan av våra liv och i mitt fall var det helt nya arbetsuppgifter, hemifrånarbete under corona som jag vantrivdes med, delvis helt ny arbetsplats på annan ort vissa dagar i veckan, oron för att bli coronasjuk, oro för dotterns höga feber, stress och som lök på laxen: utebliven antidepp. Rätt självklart egentligen att det gick som det gick.

Kram 🐘

Tack @Inombords ❤️ Hoppas att du får träffa rätt psykiatriker också!

Kram 🐘

Skönt att höra @andrahalvlek och det är bra att slippa ytterligare utredningar men fra a litium som jag tror är tuff- men såklart hjälpsam om så behövs.
Jag har tagit en halv zopiklon/imovane till natten i åratal- och hjälper fortfarande, i undantagsfall tar jag en hel- alltså om jag måste lägga mig tidigt för att jag ska upp väldigt tidigt.
Så där har jag ingen beroende-problematik med ökad tolerans etc
Men jag tror också att de funkar psykologiskt, jag blir trygg-sömnig av den rätt äckliga bismaken- signalerar till hjärnan att det är dags att sova.
Men jag kan ju också somna på egen hand- tupplurar och liknande kräver ju ingen medicin 🤔 klurigt detta- men jag har noll inspiration till sömnskola etc- jag vill bara ta min halva lilla tablett- och sova.
I våras testade jag tusen andra varianter, många gjorde mig dödstrött och ”bakis”. Efter dialog med läkaren så kör vi på med imovanen ett tag. Skönt för nu.
Jag har själv haft många ”fall” där medarbetare blivit sjukskrivna pga stress (två under min egen tid som chef, men har också ärvt flera ärenden)
I båda fallen som jag följde nära var jobbet en del- och livet en del (tex diagnos för annan sjukdom, skilsmässa)
Erfarenheten är entydigt så att hellre långsamt än snabbt tillbaka- jag har ofta bromsat medarbetare som börjar känns sig friska och vill växla upp. De känner att det är bra i stunden- men blir inte bra på sikt. Jag brukar säga att de ska hålla länge- då måste återgången ta tid. Bättre än att upprepa långa sjukskrivningar.
Sedan är det föränderliga arbetslivet olika svårt för olika personer- och framförallt- i olika faser i livet! Det måste räknas in när det kommer till förväntningar och hur/på vilket sätt utveckling ska ske på jobbet.
Ha sn lugn och skön kväll och köp solskydd imorgon! Kram 🥰

@Andrahalvlek vad glad jag blir för din skull att du hittat en bra psykiatriker. Jag har äntligen fått remiss till en (har mardrömsproblematik sedan barndomen som aldrig slutar och ingen har lyckats behandla) psykiatriker nu och jag är så hoppfull! Ta hand om dig!

@majken_r Ja, det är verkligen en gåva att jag har fått komma till en mycket erfaren psykiatriker. Jag ska hålla i honom hårt! Jag är en sådan person som behöver ”tänka högt” och bollplanka olika saker, och han är perfekt för det ändamålet. Han bekräftar mig - och han vidgar mina vyer, lär mig nya saker.

Kram 🐘