Senaste kommentarerna i forumet

@Axianne jag har haft stor behållning av allt du berättat om ditt liv! Alkoholrelaterat eller inte-detta är ju det vidare livet. Jag tycker det är jättesynd om du slutar berätta. Du har gjort ett så stort avtryck här på forumet så det är klart att vi alla följer dina förehavanden med jättestort intresse. Hoppas verkligen få höra mera från dig! Kram!🐳 ps glöm det där jag sa som helgonlegender, det var bara dumt.

@Himmelellerhelvette Helt rätt. Det är slut på att göra saker som förväntas av mig. Jag har inte lust och energi till att göra saker som jag inte har behållning av själv. Tråkig eller inte. Skitsamma vad de tycker.

Kram 🐘

@Torn Enda anledningen skulle vara att man med egna ögon kanske får se det som kollegorna skvallrar om veckan efter. Några fylleskandaler brukar det alltid bli. Just personalfesterna hos oss har historiskt varit de allra mest alkoholindränkta fester som jag har varit på.

Allra helst de åren då baren var ”öppen”, då företaget betalade hela notan. (Så är det inte längre, ett-två glas vin till maten får man bara.) Och så full jag själv har blivit, jag skäms bara jag tänker på det. En gång hämtade mina barns pappa mig och sen fick han stanna bilen flera gånger på vägen hem (45 km) för att jag skulle kräkas i diket. Aldrig mer.

Jag kan komma på tusen roligare saker faktiskt.

Kram 🐘

Bra beslut @Andrahalvlek❣️ Finns ingen anledning att utsätta sig för något sånt när man inte är sugen och precis som du skriver, det där har man gjort så många gånger så man behöver inte göra om det❤️

@Vjlo, Tjenare! Ja det är vissa saker som liksom har fallit ordentligt på plats först efter mitt första nyktra år. Frihet, naturlighet och lugn framför allt. Jag kan konstatera att det tog sin tid. 🤔 Även om jag har tyckt mig må jättebra redan sedan tidigt i nykterheten så har några saker antagligen legat kvar djupt inprogrammerat i skallen. Tex de där tankarna såsom ” vid dessa tillfällen drack jag jämt förr”. Väldigt skönt när dom inte existerar mer. 😀 Det är också skönt att alla sedan länge vet om att jag inte dricker. Hur naturligt som helst liksom. Det tog också sin tid att få det riktiga genuina lugnet där. Hade jag börjat dricka efter år, så hade jag inte vetat att dessa härligheter skulle infinna sig. 😀

Ha det bra.

@Andrahalvlek Vi har inte haft någon personalfest sedan jag blev nykter. Bara typ julbord och restaurangbesök. Och det har jag varit med på, lite god mat är ju aldrig fel.😀 Men skulle det bli någon fest så skippar jag den också. Herregud, vi snackar ju och skrattar hur mycket som helst under arbetstid. Det räcker gott och väl. Och ett jobb är ett jobb, stor skillnad om det tex är en 50-årsfest med gamla vänner som man inte har träffat på länge. Då har man mycket nytt att prata om. Att lyssna på berusade kollegors upprepande om saker som man redan känner till tillför mig inget positivt. Då åker jag hellre ut och fiskar helt ensam. 😀

Kram

Löööördag!
Hade simpass i morse. Mitt första besök med gruppen på en lördagsmorgon. Riktigt kul och nästan 5k kom vi upp i.
Blir imponerad över att jag faktiskt orkar hänga med, men satan vad jag känner av mina armar och mjölksyrakänningar i typ hela kroppen. Hoppas på att koppen reagerar snabbt och börja bygga muskler som bara den. Något typ av muskelminne borde väl ändå finnas? Kasnke! vi märker.
Sov riktigt oroligt i natt för jag inte ville försova mig. Men det gick bra allt som allt.

Har inget mer inplanerat idag förutom att ag ska äta pizza i kväll. Vi har träning i morgon också, så det blir lixom ett måste att ta det lite lugnt för att orka. Eller iaf för mig. Vet inte hur andra i gruppen lever. Men jag ska iaf ta en skogspromenix med min doggo och sen blir det nog fortsatt chill och en ganska tidig kväll tror jag.

Känner ingen direkt FOMO över att ta en lugn helg, känns mer som en lyx. Köpte med mig butiksgjord skagenröra och frallor efter träningen. Lite extra guldkant sådär. :)

Reflektion kring att leva alkoholfritt är väl att det hade inte gått att träna lördag morgon och söndag om jag hade druckit. Har svårt att stanna på 2-3 glas, och bakfyllorna har blivit helt jävla galna efter 30. det måste ju vara något som kommer mer åldern, eller så har jag bara blivit en mes. Klart inte värt det iaf XD

Det känns ändå skönt att ge kroppen 3 månader att få bygga upp sig och läka. Sen får jag ta ett nytt beslut tänkte jag.
Blir stolt över mig själv och känner ändå att det är den bästa selfcaren som finns där ute. Helt gratis är det oxå.
Kanske är detta början på en helt ny identitet?
känns spännande iaf. Hoppas ni där ute också har en fin dag ^^

Ta hand om er!
/Ella

@vår2022 Ha det så kul på festen! 🤗 Jag har ju de senaste året varit den som orkar hålla i gång längst på diverse kalas. Jag tycker folk blir så trötta och tråkiga av alkohol.😂 Men det har nog att göra med ”det stora lugnet” som infann sig hos mig någon gång i mitten av år två. Det gäller att inte irritera sig för mycket på hur berusade personer uppträder. Och blir någon totalt ointressant att lyssna på, så lägger jag ingen energi alls på vederbörande. 😀

Kram

@Andrahalvlek : Jag frestas inte och jag lever ett bra liv😀. Men visst är det sorgligt med mannen.

@Se klart Åh TACK Se klart! Ha ha, har inte känt mig så trygg o lugn här i veckan, och det har varit snårigt även kring dessa fötter storlek 38. Men jag har en grundtrygghet i tilliten till att vad som än händer så finns det en mening. Jag brukar ofta tänka att den där meningen inte behöver vara tydlig här och nu. Den visar sig längre fram. Och ibland ber jag om hjälp. Med tilliten till att hjälpen inte alltid kommer i den form jag tror.
På nåt sätt, lever man sitt liv med så rena intentioner som man förmår, så blir det bra❣️

Ps! Jag kommer till Stockholm v 42. Vill du ses?

@Axianne Lycka till!
Även jag har läst dina inlägg. Kommenterat nån enstaka gång. Det är svårt det där att veta kring kommentarer. En del behöver dem, andra skriver mer för sin egen skull. Här på Vidare livet handlar ju inläggen från verkligheten väldigt sällan om alkohol, just för att alkoholen inte finns med här- o- nu. Ibland dyker den upp i reflektioner från förr.
Det har varit givande att följa din resa!!

Det ska vara personalfest den 27/11. Jag är en sådan som alltid går på personalfester. Klart att man går när företaget faktiskt ordnar något. Då ställer man upp, drar sitt strå till stacken. Fest och gemenskap. Man är väl ingen tråkmåns heller?!

Men sen minns jag den senaste personalfesten i slutet av november i fjol. Den var så jävla tråkig. Bordsplacering - och jag hamnade vid ett runt bord ihop med högste chefen och ett gäng tråkiga killar. Alltså boooooring. Högste chefen höll hov, killen på min ena sidan försökte konversera mig, men han är verkligen så tråkig att klockorna stannar. Jag orkar inte.

Jag erbjöds endast kolsyrat vatten till maten, ingen alkoholfri öl fanns att uppbringa i den så kallade baren. Maten var kall. Iskall potatisgratäng är ingen hit. Musikquizen var helt galet svår, på en nivå som endast ruskigt insatta personer klarade av. Ingen fick garanterat alla rätt. Jag orkar inte.

Vid ett bord satt en kollega så rejält överförfriskad att hon garanterat hinkat mängder innan festen, så hon gjorde det ena pinsamma utspelet efter det andra. Riktigt pinsamt, så där så det snackades om henne på jobbet i flera veckor efteråt. Jag orkar inte.

Efter maten fick vi husera i typ en hotellobby. Mingla runt. Svinhög musik, vi fick skrika till varandra nästan. Att föra ett samtal krävde att man satt bredvid varandra och nästan skrek i varandras öron. Sofforna var så låga och djupa att man knappt kom upp när man väl hade lyckats sätta sig. Så jag blev sittande. Ensam större delen av tiden. Jag orkar inte.

Jag satte där med mitt kolsyrade vatten i handen och bara beskådade minglandet och grupperandet en stund. Kunde direkt se vilka som var populära, vilka som hängde med vilka. Vilket som var tuffa gänget, vilket gäng som var ”gamlingarna” på företaget. Och de yngre, som kanske var ute för första gången efter barnafödande, hängde ihop och hade siktet inställt på nattklubb senare. Jag orkar inte.

Och det kändes som att vara förflyttad tillbaka till högstadiet, till de grupperingar som fanns där. Då jag själv såg till att befinna mig i det tuffaste gänget, som hängde i rökrutan merparten av tiden. Jag började röka i sjuan för att få hänga ihop med de äldre som gick i nian, som hängde i rökrutan och festade varje helg. Jag orkar inte.

Och pinsamheterna fortsatte, den onyktra kollegan blev ännu mer onykter och jag vet egentligen inte hur hon bar sig åt, för tillgången på själva festen var inte speciellt god. Jag visste redan där och då att det skulle snackas om just henne på jobbet nästa vecka, och kanske ännu längre. Kanske har hon svåra alkoholproblem, tänkte jag där och då. Jag orkar inte.

Till slut fick jag sällskap av min kompis i soffan, hon som sen tvingades sluta några månader senare under brutala former. Hon hade lika tråkigt som jag på festen. Vi satt där sida vid sida och önskade oss långt bort därifrån. Sen gick vi hem. Jag gick till min bil och hon blev upphämtad sin sambo. Då var klockan inte ens midnatt. De andra gick vidare till olika uteställen i stan. Jag orkar inte.

Och jag tänkte att tidigare tillhörde jag det gänget, som gick vidare för att dricka ännu mer. Att man måste passa på när det äntligen är fest. Och jag tänkte att den typen av fester, där man inte kan utbyta ett enda ord som egentligen betyder något, är passé i mitt liv. Been there done that. Aldrig mer. Jag orkar inte.

Och genom att skriva detta har jag precis bestämt mig. Jag ska inte gå på personalfesten. Och jag struntar fullständigt i vad folk tycker, om de tycker att jag är en tråkig svikare. Jag kan skylla på min sjukskrivning, eller så kan jag säga som det är. ”Den typen av fester ger mig ingenting längre, så nej tack - ha så roligt utan mig.” Jag orkar inte.

Kram 🐘

@Vida Tack för din hälsning! Det är alltid lika roligt när gamlingar hälsar på.

Så otroligt sorgligt att din man fortsätter dricka. Då har du det inpå dig hela tiden 😢 Inte bara i bemärkelsen att du kanske frestas från och till, när livet ger oss svårigheter, utan att du har alkoholen inpå dig på ett destruktivt sätt.

Min pappa var också alkis, och den ständigt gnagande oron för vad han skulle hitta på skapade ett stort hål inuti mig. Eller rättare sagt - jag gick ständigt omkring med en orosklump i magen. Ständigt. Jag lider verkligen med dig, och hoppas att det blir en förändring snart. Åt något håll.

Grattis till 6 nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Vjlo Visst är det!? Att dricka innebär en jävla massa måsten. Måste handla, kanske på olika systembolag för att inte väcka misstanke. Måste vänta till en anständig tid att börja dricka, och jag måste hushålla med det jag har. Måste dricka varannan vatten för att bli för full. Måste städa undan liken ifall någon skulle komma på besök. Måste uthärda bakfyllan heoriskt, ingen får veta hur dåligt jag egentligen mår. Och så fortsätter det så kallade livet - som blir en enda lång transportsträcka till nästa fylla. Usch och tvi 🤮 Vi slipper allt det!

Grattis till 9 veckor plus lite till! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Ny dag Ja, helt rätt! Det ska bli intressant idag, får förmodligen roligare än på många år på festen som nykter. Och hur coolt är inte det😎. Tack, det hjälpte mitt mindset, bort med oron och fram med glädjen❤️

9+ veckor nu, och ja, inte så mycket säga om sug och sånt. Var faktiskt på bolaget igår på lunch med en kollega som skulle handla inför helgen, "jag behöver inte följa med in sa jag", "äh jag gör det", gick runt med han o hjälpte honom packa ner det han köpt. klart lite surrealistiskt... sån där cider hade jag kunnat köpa hem också tänkte jag men glad jag slipper. gav honom påsen när han betalt, sen gick vi till jobbet och fortsatte jobba.
ångrar inte alls nykterheten, det är ju galet skönt slippa massa måsten. och må bättre såklart också!

@Torn skrev:" jag nu tänker tillbaka till hur det var vid tex 1 års nykterhet så kan det slå mig: Hmm, vilken jäkla tur att jag fortsatte vara nykter, så jag fick uppleva alla nya positiva saker som uppkom under år två.😄"

Det skulle jag "vilja" uppleva så att säga.... Jag har bara i omgångar upplevt det kortare perspektivet, men så klart inspirerande att läsa det händer saker allt eftersom! Värt fortsätta spola kröken

@Torn skrev:" jag nu tänker tillbaka till hur det var vid tex 1 års nykterhet så kan det slå mig: Hmm, vilken jäkla tur att jag fortsatte vara nykter, så jag fick uppleva alla nya positiva saker som uppkom under år två.😄"

Det skulle jag "vilja" uppleva så att säga.... Jag har bara i omgångar upplevt det kortare perspektivet, men så klart inspirerande att läsa det händer saker allt eftersom! Värt fortsätta spola kröken

@Andrahalvlek Ha, ha! Bra beskrivet att första fasen är rolig men att man slipper nästa fas😂. Den tar jag med mig😁

@Axianne
Jag är ganska ny här och hade stor nytta av att läsa din tråd igår kväll då jag satt ensam (favoriten) en fredagskväll utan vin. Min andra första helt nyktra helg eftersom jag satte stopp en lördag för två veckor sedan.

Allt är inte hej och hå här.
Jag finner det ändå fint att peppa det nyktra och svåra genom Forum med glädje. Såklart kommer livet att vara tungt, trist och tråkigt även som nykter och det tror jag många vittnar om i Det vidare livet.
Jag tänker att en del av mig flyr ifrån tungt, trist och tråkigt istället för att bara betrakta det och se det för vad det är. en del av att vara människa. Balansen till att flyga, känna glädje och lycka.

Jag skulle med intresse följa din resa en bit till om du ville skriva mer.
Det tar massor av tid och jag inser att jag inte kommer att kunna hänga här så mycket som jag kanske skulle tycka om när det gått en tid och jag ska tillbaka till full sysselsättning OCH jag tänker att jag kan ju skriva lite kortare och mer kärnfullt.

Hur som helst så uppskattar jag dina inlägg! 🌻🌻🌻

Mitt nyktra liv är behagligt…..
Att läsa Axiennes tråd är fantastiskt. Alkoholen har ju styrt mitt liv. Far alkoholist. Min egen kamp. Patient på alkoholkliniken 35 år. Jobbade på bank över 40 år. När jag gick i pension tog alkoholen helt över. Gav upp kampen för mer än 6 år sedan. Tyvärr fortsätter min man sitt drickande. Så det känns, som om alkoholen fortsätter, att styra. Men jag försöker, att fokusera på det, som är bra för mig.😀

Tänkte på dig en lång stund idag och tänkte skriva och fråga hur läget är. Bra låter det, och som att alkoholen helt left the building. Så skönt. Alkoholen bor inte här heller men kanske behöver jag ändå gå på ett varv i källaren och kolla att det inte blåser in… skriv så som det passar dig! Dina inlägg har alltid betydelse. Stor kram 🥰

@vår2022 Jag är övertygad att du kommer ha roligare än på många år imorgon på festen! Nu ha du ju hittat fram till vem just du är och du är ju en person som inte behöver ta till e@gift/substanser för att ha kul. Hur coolt är inte det egentligen?! 🥰🥰🥰

@Axianne Trevlig helg och ett fortsatt fint liv önskar jag dig! Forumet ska inte kännas som ett måste, men en hälsning då och då är ju alltid nice.

Jag är lite nyfiken på hur din relation till dina barn har förändrats? De måste ju ha påverkats massor av ditt drickande. Skriv gärna mer om det en annan gång, om du vill förstås.

Kram 🐘

Jag vet inte varför, men jag har tappat drivet att skapa inlägg här på forumet. Jag känner inte ett behov att skriva av mig som innan eftersom jag inte har några tankar på alkohol alls att vädra. Mitt livslånga missbruk är som ett annat liv och ibland känns det som att jag ser på någon annan när jag tänker på vad jag gjort under alla dessa år.

Alkohol är verkligen en ickefråga idag. Jag känner mer och mer att det här är rätt. Det är så här mitt liv skulle ha varit egentligen. Det tog många år, men nu är jag där. Jag saknar inget, försakar inget av det jag givit upp, jag har fått oerhört mycket tillbaks genom att vara nykter och känner en stor stolthet över att äntligen ha gjort något bra för mig själv. Man skulle kunna tro att jag blivit omprogrammerad. Något som ingen av mina behandlingar lyckats med, men som jag gjorde på egen hand för att jag till slut bestämde mig för att sluta med mina lögner. Jag slutade ljuga för andra och jag slutade ljuga för mig själv.

När jag nyligen hittade min blogg från 2013 så länkade jag den först till denna sida för att jag tänkte att det kunde ge andra något, men jag förstår nu att bloggen inte är av värde för någon annan än mig själv. Av alla besökare (för det var många som gick in där) så var det ingen som kommenterade alls. Och jag kan förstå det. Den är ju ett dokument över ett misslyckande och kanske till och med kan vara nedslående för vissa. Jag började skriva "dagbok" där när jag inledde min första behandling 2013, dit jag dessutom gick onykter på min första dag. Då är man kanske inte i helt rätt mindset? Alla som följt mig här under året som gått vet att det skulle ta mig sju år av supande varvat med ångestfyllda behandlingsomgångar och flera förlorade relationer och jobb att vända skutan och slutligen bli nykter i augusti 2021.

Min sista uppdatering i bloggen efter ett långt uppehåll var 2015 och i efterhand kan jag konstatera att det var en enda stor lögn där jag försökte påskina att jag mådde bra och allt var toppen. Sanningen är ju att efter det gick det utför ordentligt och jag tror jag vet varför. Jag var inte ett dugg inställd på att sluta dricka för alltid. I framtiden hägrade alltid den dagen då jag skulle få dricka igen. Det var vad som drev mig. Inte längtan efter ett värdigt liv, för det hade jag ju fortfarande delvis kvar. Jag var lyckligt ovetande om hur mycket jag skulle komma att förlora under åren som kom och hur illa det skulle gå för mig för att jag valde att fortsätta dricka och inte tog min nykterhet på allvar.

Och idag? Det händer så mycket i mitt liv nu som jag inte kommer att skriva om om här och tiden räcker nästan inte till just nu. Jag väljer att inte prata om det eftersom inget av det jag går igenom just nu passar in i detta forum. Mina "Helgonlegender" får vara oskrivna framöver då de inte är alkoholrelaterade överhuvudtaget. Just nu handlar mitt liv så mycket om hur livet vänt, hur fantastiskt det är att få den här gåvan som jag fått, om min nya chefsroll, min nya spirande relation till en man från förr, min fina återuppbyggda tillvaro med min familj och mina stora kliv tillbaks till ett "normalt" liv. Det är allt jag drömt om och det är verkligen något att vara tacksam över, men inget någon här vill läsa om känns det som.

Jag hoppas ni alla mår bra i alla fall. Jag har haft en oerhört hektisk vecka och befinner mig i ett rus man bara kan få när man varvar ned efter att ha åstadkommit riktigt mycket bra saker på jobbet och i sitt privatliv. Jag är sjukt nöjd med mig själv idag och kan faktiskt ta den här helgen helt ledigt. Det ser jag fram emot.

Ha en fin helg så hörs vi kanske framöver! 🎀