Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Det är bra. Det är för jävligt att skuldbelägga föräldrar till barn som börjar missbruka 🤬 De har det vidrigt nog ändå.

Och det kan bli riktigt bra människor även ur en trasig uppväxt, det ser jag bevis för hela tiden. Jag hade tex en väldigt tuff uppväxt, med en svårt alkoholiserad pappa och en gravt medberoende mamma.

I slutändan har varje individ ansvar för sitt eget liv, så länge man är ”normalstörd”.

Kram 🐘

Tack @Se klart !

Nu har jag loggat in på cancerkompisar. Fick hjälp. Väntar på matchning, för i öppna fältet har folk det alltför jobbigt och hemskt, där är jag inte ännu, bara förvirrad. Lite spänd, imorgon kommer både andra dottern o mera barnbarn o jag städar så mkt jag orkar men känner att det är bristfälligt. Överhuvudtaget längtar jag efter att de skulle ta ännu mera ansvar för hela stället som är rejält arbetskrävande o fullt av halvfärdiga renoveringsprojekt. O just imorgon skall jag ha årlig träff m gamla klasskamrater som råkar sommarbo i närheten. Brukar tutas på rätt bra. Fast folk kör ju. Kastas väl bara tillbaka i vår gemensamma alkoholkultur från gymnasiet. Köpt gott vatten att ta med.

Tillägg: med detta synsätt så skuldbeläggs inte föräldrar till ”misslyckade” barn, och barn till ”misslyckade” föräldrar behöver inte bära en skuldbörda från arvet av sin miljö. Att varje människa verkligen är unik och till 45% skapar sin egna personlighet utifrån sina egna livserfarenheter.

@Andrahalvlek Ja, visst är det intressant! Jag tänker på föräldrar som har vuxna barn, som kanske börjat knarka och som det går illa för, fast de växt upp i en trygg miljö. Hur samhällets uppfattning, att det till stor del beror på uppväxten att det gått så illa, att skulden läggs på föräldrarna. Dagens rådande uppfattning om att man är en produkt av sitt arv och sin miljö, att familjemiljön under uppväxten lyfts fram som en avgörande förklaring till vilka personer vi blir. Det intressantaste tycker jag är som psykologiforskaren menar att: 50% av vår personlighet påverkas av vår genetik. 50% av livserfarenheter och av dessa 50% beräknas endast 5 % härröra specifikt från vår uppväxt i den närmaste familjen. Uppväxtmiljön i familjen har mindre betydelse än de flesta tror. Slutsatsen är att vår personlighet till största delen inte beror på vår uppväxtmiljö, endast 5%. Att det till 45% beror på våra livserfarenheter samt 50% genetik.

@vår2022 Det är spännande det där med vad som är arv och miljö. Jag är övertygad om att vi ärver både bra och dåliga saker från våra föräldrar - och att miljön förstärker vissa egenskaper.

Jag är extrovert till min personlighet, när jag mår bra vill säga. Min yngsta dotter är också extrovert, även om hennes handikapp gör henne lite tillbakadragen i ovana miljöer. Då blir hon rädd att hon inte ska bli förstådd. (Hon har en språkstörning, väldigt otydligt tal.)

Mina döttrars pappa är typiskt introvert, även om han kan vara sprudlande glad, käck och pratsam i miljöer med få personer - och där han känner sig väldigt bekväm.

Min äldsta dotter psykologen har kommit fram till att hon liksom sin pappa är introvert, men hon har lärt sig att vara extrovert i miljöer som kräver det. Hon har ju haft en läromästare på nära håll i sin mamma 🤣 Hon har oerhört god självkänsla och hon är fullständigt oblyg inför att hålla i en föreläsning etc.

Hon vet vad hon kan, och hon är pedagogisk nog att förmedla det. Och där har nog miljön hjälpt henne också, eftersom vi i familjen tvingats att vara väldigt pedagogiska gentemot yngsta dottern, som har en utvecklingsstörning.

Så vi är nog alla en kombo av arv, miljö och praktisk träning helt enkelt.

Kram 🐘

Läste en intressant artikel i DN häromdagen. Den handlar om arv och miljö och om hur vår personlighet formas. Psykologiforskaren Petri Kajonius, menar att insikten om ärftlighetens betydelse för personligheten får knappt något utrymme i samhällsdebatten. I stället talas det fortfarande om uppväxtens och den omgivande miljöns betydelse.

Han säger ”Jag vill påstå att så gott som alla kurser inom akademin har en eftersläpning på tio, tjugo år trots att empirin är enhällig. Ungefär hälften av vår personlighet har vi ärvt genetiskt från våra föräldrar och ungefär hälften utvecklas genom våra livserfarenheter. Endast fem procent av personligheten beräknas härröra specifikt från vår uppväxt i den närmaste familjen. Tidigare har just familjemiljön under uppväxten lyfts fram som en avgörande förklaring till vilka personer vi blir.
Uppväxtmiljön i familjen har mindre betydelse än de flesta tror. Detta är ett paradigmskifte inom personlighetsforskningen, även om det pågått under flera decennier.”

Det är intressant att de menar att hälften påverkas av genetik och hälften av livserfarenheter och endast fem procent specifikt från vår uppväxt. Och att uppväxtmiljön idag är en avgörande förklaring till hur vår personlighet blir. Man kan ju se hur syskons personligheter kan bli väldigt olika, väldigt lika och lite lika med gemensam uppväxt. Sen kan ju syskonen behandlas olika. Ja, intressant att fundera vidare på och följa hur forskningen kring detta utvecklas. Tycker det är en spännande tanke att man kan skapa sig en egen personlighet oavsett uppväxtmiljö, att man kan påverka, utveckla och skapa den genom egna livserfarenheter. Att en börda kan lättas om man tar på sig all skuld om det är tufft för våra barn, att man gjort fel i uppfostran av dem.

@Geggan @Se klart Tack för tips och recensioner😁

@Geggan Tack för hälsningen ❤️

KrM 🐘

Ni är kanske några som minns mitt huvudbry i fjol när jag skulle inhandla examenspresent till min dotter psykologen? Till slut föll valet på ett halsband, ”Love knot”, signerat Efva Attling. Om serien står det på Efvas hemsida: ”En kärleksknut för hoppet om att vi alltid håller ihop”.

Halsbandet var väldigt plain och jag bedömde att det passade min äldsta dotters smak bra. Så rätt jag hade 🥰 Varje gång jag träffar henne har hon halsbandet på sig - och det glänser så fint silvrigt. Haldbandet fullkomligt lyser om halsen på henne.

Nu i augusti får hon sitt leg som psykolog efter ett års praktik på BUP i småländska skogarna. Hon stortrivs, både med jobbet och teamet, och praktiken övergår nu i en fast anställning. Teamet är överlyckliga över att hon stannar, för hon gör verkligen stor skillnad på jobbet. Hon är driftig, effektiv, vältalig, kunnig, empatisk, omtyckt - ja, superlativen haglar 🥰

Jag är så lycklig och glad för hennes skull ❤️ Hennes kille/sambo (de har varit ihop sen hon gick i 8:an) har gjort GMU under året som gått och i höst påbörjar han en utbildning till specialistofficer. Han ska bli specialist på maskiner i alla former, så hans grundutbildning till elingenjör på Chalmers är inte helt bortkastad. Därefter får han en fast tjänst inom det militära på deras nuvarande hemort. De bor i lägenhet nu, men har börjat leta efter hus så smått. Och de planerar att köpa en ny bil, en elbil. (Eller leasa snarare.)

Det är förstås en stor sorg för mig att äldsta dottern inte flyttar hem igen 😢 Men det är ju så livet är. Jag får istället vara innerligt tacksam för mer eller mindre daglig kontakt med henne på Messenger, sms och telefon. Och det tar bara 2,5 timme att köra till henne, vilket är mycket bättre än de 4 timmar som det tog att köra till Göteborg.

För att knyta ihop säcken så har jag nu beställt ett armband i samma serie, ”Love knot”. Det blir hennes 25-årspresent i september - och också en present för att fira hennes psykolog-leg. Innan hon fick halsbandet hade hon aldrig ens hört talas om Efva Attling som smyckesdesigner, men hon gillar verkligen sitt halsband jättemycket.

Kram 🐘

@Minabästaår Tack för hälsningen ❤️ Mina messengervänner har verkligen varit en livlina den här jobbiga tiden, men nu är jag på g igen!

Kram 🐘

@Andrahalvlek vilken stark berättelse och fint att se att du nu är på väg tillbaka. Blev glad när jag såg dig här igen 😊. Läst varenda rad du skrivit och du var saknad men gott att dina messengervänner uppdaterade här att du var nykter och ok. Var rädd om dig 🙏

Tipsar vidare om Är mor död? av Vigdis Hjort- spännande om relationer mammor och döttrar. 🌸

Tips: Senaste avsnittet av ”Fråga doktorn”, som handlar om beroende.

Kram 🐘

@Geggan Ja…en sak i taget…Finns det något nummer t Cancerkompisar för att få lite support så du kan logga in?

Kram💕

@Andrahalvlek ja, små rutiner är bra när det är svajigt!

@vår2022 jag har precis avslutat arv o miljö. Som jag började på eftersom jag gillade sommar. Bra tyckte även jag.

Idag står tvätt på schemat. Det senaste halvåret har jag tvättat ytterst sparsamt. Inte ens en sådan enkel sak har jag mäktat med. Jag har tvättstuga i mitt hyreshus och det är svårt att få tider, så det är liksom många delmoment som ska klaffa. När det var som sämst i våras använde jag samma kläder dag efter dag, bytte trosor var fjärde-femte dag kanske så att högen med trosor skulle räcka länge. Apäckligt 🤮

Första besöket min äldsta dotter gjorde hos mig i våras (mars) så satte hon igång att tvätta. Hon tog med min tvätt hem till sin pappa i huset, eftersom han har egen tvättmaskin. Hon städade och lagade mat också - och tvingade in mig i duschen. Min fina kloka dotter ❤️

Att kunna göra en sådan enkel sak som att tvätta - utan att det känns övermäktigt - känns som en gåva, nu när jag mår bättre. En sådan enkel sak, som egentligen är ett ”måste”, kan jag känna tacksamhet över. Att jag faktiskt fixar det. Och att slutresultatet blir bra.

Idag hälsade jag också på hos min mamma. Hon skulle betala sina räkningar på internetbanken och hon vill alltid att jag sitter bredvid för säkerhets skull, ifall tekniken strular. (Jag får påminna henne om att skriva OCR-nummer några gånger också.)

Jag bestämde med min mamma att vi ska träffas på tisdagar kl 15 så länge som jag är sjukskriven (aug-sep). Nästa tisdag ska vi köra och göra några inköp som hon behöver - en ny golvlampa och kuddar till soffan. En annan gång går vi till torget och äter glass eller fikar på något ställe. Tisdagar kl 15 träffas vi. Punkt.

Det känns bra att styra upp tillvaron i fasta delar, att jag vet vad som ska hända åtminstone vissa av veckans dagar. Måndagar = ex-svärisar och tisdagar = min mamma. Imorgon onsdag ska jag hämta min yngsta dotter, för att shoppa och äta på McDonalds ihop. Nu på fredag har jag bokat lunchdejt med en kollega/vän, och på söndag har jag planerat in en promenaddejt med en annan vän.

Min kloka dotter psykologen säger att en bra riktlinje är att göra ett ”måste” varje dag och något roligt. Jag tror att hon har rätt 🥰

Kram 🐘

@majken_r Ja, visst var det bra! Nej, har inte läst den, men läste recensioner om den efter programmet då jag googlade henne. Nu när du också tyckte den var magiskt bra så ska jag beställa hem den😁

Ja @Varafrisk , makens kontaktsjukskörerska har erbjudit kuratorssamtal, både för honom och för mig. Just nu lite svårt att stå ut med nära vänners överdramatiserade reaktioner. Det är inte himlanden och beskärmanden som behövs utan saklighet och värme. Jag har drabbats av migrän o bara väntar ut lite tid. Ute skvalar regnet. Ja, detta är dagar som jag alltid kommer att minnas. Lessen att jag inte lyckas logga in på cancerkompisar- jag matar in alla uppgifter men sen är det stopp.

@vår2022 Vigdis prat var så bra! Har du läst hennes bok Arv och miljö? Magiskt bra den med👌🏼

@andrahalvlek du har väldigt rätt i detta med kilon (och det mesta annat för övrigt 🥰) Jag har gått upp några kilo sen förra sommaren, knaprar nedåt lite nu när jag är ute för det mesta och fixar. Men konstigt nog har ångesten över det inte uppenbarat sig. Jag har tidigare kunnat må så dåligt när jag inte varit i bra form/smal.
Nu tycker jag inte det spelar så stor roll. Jag har solat och badat i bikini och när man dessutom blir lite brun ser man ut som en god bulle. Alla bilder som någonsin tagits på mig har följts av tanken ”vad tjock jag är” och då kan jag ha vägt hur lite som helst.
Nu tänker jag också ”vad tjock jag är” men sen; jaja, jag kommer säkert se tillbaka på den här bilden nån gång och tycka att jag var smal 😃
Jag är väldigt bekväm med mig själv just nu, så som ett pågående projekt, typ renovering. Inte klart- men man måste glädjas under tiden!
Beställde också ny bikini idag, blommig. Syns igenom vassen om man skulle vilja stå där. Näe, vi vet att annat är viktigare.
Nu ska jag googla lite på ”allergi växer bort”
Kram 🥰

@seklart: ”Men att sörja att man 1) Inte kan dricka mer är så småningom lika verksamt som att vara ledsen över att man 2) inte har tjockt hår ner till midjan.”

Underbar liknelse, klockren!

Det finns så mycket med vårt utseende som vi för många år sedan har slutat sörja. Förhoppningsvis. Just nu tampas jag med extrakilon som jag har dragit på mig pga depressionen (pga medicineringen och mindre fysisk aktivitet), men jag tänker ”hellre vara tjock och må bra, än att vara smal och må dåligt”. Och jag menar det verkligen. Jag har beställt en baddräkt i en större storlek och jag tänker hänga på stranden och må bra ändå. Punkt. Mina extrakilon definierar mig inte som människa. De människor som tycker om mig tycker om mig - oavsett hur jag ser ut 🥰

Kram 🐘

@vår2022 Emma Hambergs bok om ex-mannens sjukdom har jag lyssnat på, men jag ska lyssna på hennes sommarprat också. Tack för tipset om Oscar Magnusson!

Kram 🐘

Tänkte på det just igår faktiskt. Jag har ju efter min depression liksom ett uppdämt behov av både prat och umgänge. (Eftersom jag har undvikit det i ett halvår.) Igår besökte jag mina ex-svärisar - och jag stannade i fyra timmar. Vi, mest jag faktiskt, pratade oavbrutet. Det var så roligt och innerligt och nästan hårresande mysigt och trevligt att umgås och prata 🥰 Jag blev varm inombords av allt prat. Ingen alkohol i världen hade kunnat trumfa den känslan.

Vi bestämde att så länge jag är sjukskriven (aug-sep) så ska jag åka hem till ex-svärisarna varje måndag kl 15. Min ex-svärmor sa att nästa gång så inleder hon och jag besöket med att ta en rask promenad runt sjön och sen bjuder hon på middag efteråt. Mysigt 🥰

Kram 🐘