Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Ja, vi är några stycken här på forumet som har kontakt i en Messenger-grupp dagligen. Det lilla gänget har tillhört mina livlinor nu när jag har mått så dåligt. Någon träff i våras blev det dock aldrig, pga mitt dåliga mående. Tack för din omtanke ❤️

Kram 🐘

Hej alla kära forumvänner!

Jag har haft ett helveteshalvår, jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så svårt och djupt deprimerad. Jag har fått urusel respons av sjukvården och allt kulminerade med att min äldsta dotter E (som fyller 25 år i september) fick köra in mig till psykakuten i slutet av maj eftersom jag då var väldigt suicidal. Hon vågade inte lämna mig ensam hemma.

Först efter det besöket fick jag komma till dagpsykiatrin i min hemkommun. Innan dess träffade jag två olika läkare på vårdcentralen som la huvudet på sned och sa ”stackars dig”, vilket inte hjälpte mig ett endaste dugg. Kunskapen om psykisk ohälsa är bedrövlig på vårdcentralen. I alla fall på min vårdcentral.

Jag har haft svinsvårt att hitta rätt antidepp-medicin. Jag slutade ju med venlafaxin på eget bevåg och tog den sista tabletten i november 2021, efter 1,5 års väldigt långsam uttrappning. I januari 2022 blev jag deprimerad igen. När jag sen började ta venlafaxin igen i februari blev jag dubbelt så dålig i mitt mående. Jag mådde dåligt redan innan - och mådde ännu sämre av medicinen, svinjobbigt.

I slutet av mars blev min yngsta dotter T (som har en utvecklingsstörning) akut sjuk. Jag fick ringa ambulans och hon blev inlagd på hjärtintensiven i 1,5 vecka. Hon hade jättemycket vätska i hjärtsäcken, orsak okänd. Hon fick dränage, medicin och övervakning 24/7 i 1,5 vecka på sjukhuset. (Jag misstänker att det var en biverkning av coronavaccinet, men det är en helt annan historia som jag inte orkar dra nu.) Döttrarnas pappa sov hos henne på sjukhuset, men jag åkte dit och var på plats 6 timmar dagligen. För att överhuvudtaget kunna köra till sjukhuset och vistas där så slutade jag ta venlafaxin helt. Ångesten blev helt enkelt för svår pga insättningsbiverkningar - och ångesten förvärrades dessutom av att dottern var så svårt sjuk.

När dottern väl kom hem från sjukhuset så vågade jag inte börja med venlafaxin igen. En hel månad gick jag helt omedicinerad. Allt var meningslöst. Det fanns ingen anledning att göra någonting, jag skulle ju ändå dö. Antingen genom självmord eller genom hjärnblödning typ. Det var det enda jag kunde tänka på. ”Jag mår så dåligt och jag dör när som helst.” Då körde min äldsta dotter in mig till psykakuten. Hon kom hem till mig fredagen den 26/5 och började städa, tvätta, laga mat, skicka in mig i duschen och sen körde hon mig till psykakuten.

Jag blev inte inlagd på psykkliniken (det ville jag verkligen inte eftersom det kändes som ett fängelse), men jag fick då en annan antidepp: Mirtazapin. Och jag fick remiss till dagpsykiatrin i min hemkommun, vilket jag så gärna ville ha. Efter det började jag även motvilligt med venlafaxin igen: 37,5 mg varje morgon, trots svåra insättningsbiverkningar i form av ökad ångest. Plus att jag tog 15 mg mirzatapin på kvällen (en antidepp som dessutom gör en sömnig), som jag tack och lov inte mådde sämre av. Jag tar dessutom 1 tablett propovan (sömnmedicin) och zopiklon (insomningstablett) varje kväll. Och jag får sova cirka kl 02 till 06 åtminstone. (Att jag inte sover när jag mår dåligt är min största akilleshäl.)

Sen tre veckor tillbaka får jag av läkaren M på dagpsykiatrin en tredje antidepp: Duloxetine 30 mg. Läkaren på dagpsykiatrin är 70+ och otroligt kunnig, lite av en professorstyp och han är nästan lite nördig. Han är dessutom väldigt inkännande och lyhörd. Idag var jag på återbesök hos honom och jag ordinerades att öka duloxetine till 60 mg, att ligga kvar på 37,5 mg venlafaxin, 15 mg mirtazapin och 1 tablett zopiklon per kväll. Men jag ska nu minska propovan från 1 hel tablett till en 1/2 på kvällen. Nytt återbesök 12/8.

Läkaren M sa också att jag ska vara sjukskriven 100 procent hela augusti och sen vara sjukskriven 75 procent under september. Då ska jag börja jobba 2 timmar per dag, eftersom jag behöver förutsägbarhet. Jag håller med honom till 100 procent!

Veckan efter mitt återbesök hos honom den 12/8 ska vi planera in ett avstämningsmöte med Försäkringskassan och min arbetsgivare, och då ska även läkaren delta. Det känns verkligen att han står på min sida och hans kompetens behövs verkligen på mötet. Jag är så tacksam och glad över att jag har fått komma till just honom. Mötet idag gav mig en enorm lyckoboost. Jag berömde honom flera gånger för att han var så klok och inkännande ❤️

Den senaste veckan har jag känt mig liiite bättre. Duloxetine hjälper mig, jag känner det. Varje dag den här veckan har jag kunnat gör någon ”bra” sak. I tisdags kväll besökte jag min yngsta dotter T på hennes LSS-boende för första gången på flera månader. I onsdags hade jag en jättetrevlig lunchdejt med en gammal barndomsvän. Igår kväll pratade jag med min äldsta dotter E på telefon i två timmar. Jag känner hopp om livet igen ❤️

Kram 🐘

Vanligt väder idag. Svensk sommar. Svala vindar. Jobbar halvdag (typ) vinden drar lite i äppelträdens kronor. Igår var jag kvar ute till klockan blev 23. Somnade som en stock i soffan och idag tillät jag mig att sova länge. För första gången på väldigt länge.
Det är sällan SÅ lata dagar för mig längre. Har oftast något (inte bara jobb då..) som jag behöver komma upp till.
Baristan jobbar på.
Imorgon kommer gäster över lunch, barnens svärföräldrar.
I förrgår hade vi gäster över natten, goda vänner. Vi badade, åt god mat, inget överdrivet drickande- så skönt. God mat-fokus som passar mig.
Ssn blir det bara vi ett tag. Jätteskönt! Jag tycker vår vardag här, mitt pyssel med trädgård, mannens jobb och fix med diverse. Passar mig. Så badar vi, handlar, lagar mat, löser lite korsord.
Min trädgård tar väldigt mycket tid. Det är bra och känns mysigt istället för att sitta still och dricka vin och bli full men ändå inte så det märks så mycket.
Hade en granne för några år sedan som fixade sin trädgård så omsorgsfullt.
Jag var vrålirriterad på honom.
Tyckte han överdrev för att reta oss andra.
Idag är jag han:
Je suis Robert Karlsson (hette han inte)

Att göra en trädgård känns som att måla på en megastor duk. Man går nära och en bit ifrån. Flyttar runt och kompletterar där det behövs höjd eller något annat- skirt eller annorlunda som bryter av.
Just nu följer jag olika sorters Solhattar som jag satt i en grupp- vita, rosa, lime.
Sen stampar jag runt mina megastora dahlior, blommar ännu bara 1-2 blommor/planta, kommer massor av knoppar- alltså massor. Ska bli så kul.
Nä nu måste jag visst jobba lite!
Kram forumvänner 🥰🌸🌻🪷

@torn jag har tänkt på dig och det här med friheten- kanske är det detHÄR han snackar om? Min pollett trillade ner i annan takt men idag förstår jag precis vad du pratar om. 🙏🏻❤️
@andrahalvlek- så skönt att höra, hon är saknad- trodde inte för ett ögonblick att hon hade glömt sitt mantra ❤️
Allt bra med mina med-musketörer då. Kram 🤗

Nu är vi på landet en vecka innan strålbehandling börjar. Otroligt skönt. Havet. Bada. Liten båtutflykt till kobbe idag. Känns bra att liksom ladda för tuffare tider. Min kära sambo spelar mkt gitarr, också som för att lägga upp lager. Mitt enda problem är att jag är lite yr, kristallyrsel som spökar. Föll igår. Påminner mig om förra sommaren då jag drack hela tiden och ramlade illa flera gånger.

@Torn Härligt att höra att du mår så bra och att Andrahalvlek mår bra! Du får hälsa så mycket att hon saknas och att det är så glädjande att hon mår bra💕

@Se klart Hej! 🤗 Jag brukar ju gratta folk på forumet som firar nykter tid med just frihet. Fri att kunna göra vad man vill, utan att vara fängslad av alkoholdjävulen.😀 Så obeskrivligt skönt! Själv känner jag mig ju fri som en fågel sedan länge. 🦅

Jag tänkte bara meddela att vår kära Andrahalvlek mår riktigt bra nu, och alkohol är en total ickefråga för henne. Så till den milda grad att hon har glömt av inloggningsuppgifterna till forumet.😅 ”Viktigast först, vara nykter, aldrig ta det första glaset” var ju hennes mantra då när vi kämpade tillsammans för några år sedan. Det har hon inte avvikit en sekund från sedan dess, och då blir ju alkohol en total ickefråga. 😍

Själv har jag inte så mycket att rapportera. Jag har semester, har massor av energi, mår som en prins och njuter av livet.😀

Kram

Välkommen Jo-Hanna !
Jag skulle också dra igång motion innefattande bla styrketräning när jag var nynykter och det blev ju naturligtvis fel från dag ett. Inget ovanligt för nynyktra !
Min kropp var ju bara van vid att hålla igång exakt så mycket så jag klarade att röra mig i sakta mak under en dag och helst undvika att göra tunga jobb.
Ryggen pajade ju så det tog snabbt slut med styrketräningen.
Det tog några år innan jag kom igång igen och då blev det väl en tvingande start då artosen bredde ut sig i min kropp så för att hålla den i schack var jag tvungen att träna. Idag är det ett rent nöje och jag inser att min kropp verkligen behöver rörelse. Tyvärr tycker jag att konditionsträning är så otroligt tråkigt så det blir det ju inget av med !! Får rycket ibland att köra intervall på cykel inne på gymmet.....men....

En sak i taget och skynda långsamt är bra rekommendationer !

Tack @vår @tofu och @sattva
Återhämtning när den utspelar sig som om man kunde flyga är väldigt mycket bättre än allt annat rus jag testat.
Nu sitter jag och blir lite yr av mitt goda kaffe, humlesurr och sol. Det är alldeles tyst i vår lilla by. En stund att njuta av och att spara! Kram 🥰

@Se klart Så skönt med återhämtning! Och verkligen kunna vara i den, låta den sjunka in💞

@Se klart Låter helt underbart! Härlig känsla. Undra om det beror på att man släpper taget och bara är här och nu? Att du inte har ansvar just nu för någon annan än bara dig själv. Att du kan känna den lättheten som din man har inom dig. Kan känna igen känslan, den infinner sig när ingenting runt omkring oroar, när det är lugnt och stilla i huset och jag kan slappna av helt. Hur som helst, njut av känslan, sväva och var lycklig❤️

@Se klart Så härligt det låter. Fin beskrivning ❤

Hade en så stark känsla idag av frihet. Till det yttre är jag allt annat än fri. Men inombords. Och jag tänker inte ens att det främst handlar om att inte dricka även om det nog spelar in. Men att liksom lyfta medvetandet ett snäpp över och bara känna sig levande, tacksam, lycklig och just fri.
Jag måste i denna stund sätta igång med städ av hus och en del fix ute. Men i min skalle svävar jag runt och bara är lycklig på något vis som jag inte vet om jag upplevt.
Städet lär ju fixa sig.
Tillförsikt och stor tilltro till mig själv- trygghet med mig själv, så känns det.
Har varit lyxigt som bara den att få hänga med bara min man idag även om vi kåda jobbat (halvdag). Men han är rolig (och en massa annat fint) och det finns en lätthet kring honom som verkligen är som balsam för en lite taggig själ som min. Ibland blir jag tokig på den där lättheten men inte idag. Idag var det bara en bra och fin dag ihop. Nu städet då. 🏡

Hoppas ni får det bra och att du också får vila lite @geggan 🤗

låter härligt @Se klart ! barnbarn är underbara och sen lika underbart när de åker! och efterlämnar en varm känsla i kroppen. jag skall nu få två veckor med varsitt gäng, i tur och ordning.

Så lämnades barn tillbaka efter något intensiva dygn (vecka blev det snarare)
Inte så trött men lite trött på den disciplin som krävs för att barn i denna ålder ska ha det bra. Mycket matlagning och mellis. Rutiner. Hålla i på alla sätt och vis. Särskilt när det gäller bokstavs-barnet som är alldeles underbar men med ett känsloliv som tangerar Norens dramer och Familjen von Trapp- samtidigt. Men allt har gått bra. I min ryggmärg finns en stadighet kring barnen, har alltid funnits. Men jag är säker på att den känns alltigenom robust och det är viktigt på riktigt för mig. Tänker inte på döden så ofta- höll jag på att skriva- men jag tänker på döden varje dag. Vad jag kommer att lämna efter mig i form av serviser för stora fester på landet- och en känsla hos barnbarnen, att vara en liten plätt där allt är bra. Allt kommer att bli bra.

Längtar efter min man- vi har liksom tittat på varandra över pannkakshögarna och jag kommer ihåg hur bra han var att vara förälder med. Ännu bättre- i efterhand ❤️
Nu ska vi hänga med varandra, städa och fixa, och få en snabbvisit av gäster imorgon em. Jag måste också jobba lite.
Min trädgård mår fint, jag skulle kunna hänga där hela dagarna. Jag vet inte om det egentligen är fint men det är fint för mig.
Ju längre tiden går ju mer stör det mig med sammanhang där alkohol är väldigt närvarande. Jag blir mer och mer ”hur HINNER folk?” Dricka, sitta, vara bakis.
Finns så himla mycket jag vill göra, däribland också lata mig och stirra på min grekiska vädd (blomma).
Dricka kaffe och lyssna på bok. Vattna.
Men först jobb då- ingen återvändo är jag rädd. ☀️ Njut av livet- livet. Kram 🥰

@Kebne1 Ja, många sysslor har blivit mer meditativa nu. Tidigare gjorde jag många sysslor på fm och i all hast för att bli klar så fort som möjligt, för att snabbt kunna ta ett glas vin och aktivera mig med att dricka resten av dagen och kvällen. Nu finns så mycket tid över när vinaktiviteten är borttagen och man kan hålla på länge och i lugn och ro. Skördade mina vitlökar, ca 50 st igår och har nu lagt dem i solen så de får torka. Ska försöka mig på att göra en fläta av dem. Har även beställt hem ett kit med garn, ska virka korgar att ha saker i. Det är brett bomullsgarn och tjock virknål, det går fort att virka och blir så snyggt! Kul och meditativt att skapa med händerna och resultatet blir praktiska tygkorgar. Håller med, det är så jäkla skönt att vara nykterist!🌞🌱🌺

Jag plockar också svamp nu. Och blåbär. Stor igenkänning på vinet vid rensandet! Nu är det en meditativ syssla med ett lugn i kropp och själ som är obeskrivlig. Så jäkla skönt att vara nykterist!

Kanske meditation skulle vara nått för dig? Kan ge mer vila än man tror. Jag använder Headspace, tar ca 5 minuter och är superbra. När det gäller motion så sparkade jag ut mig snabbt innan jag hann ändra mig och stanna i soffan. Kämpa på! Acceptera att det är lite tufft ett tag innan det lättar, rejält!

Just så är det @Se klart . Det gäller bara att hänga med i svängarna . Under eftermiddagen var jag stand by för hans behov efter tandläkare men han tog en lång promenad o planerade middag m kompis. Sen blev han såklart ändå trött o fick ont o vi åt tillsammans. Anar att det kommer att bli mycket så. Upp och ner. Jag är ännu helt ovan. Vi brukar vara väldigt samspelta med våra planer. Men nu finns det en tredje faktor- sjukdomen.

@Sattva Hej, Sattva! Letade motion, som jag skulle orka just nu, när jag är oerhört trött.
Vad skulle vara bättre än yoga, som balanserar lugnt och får en att bli medveten, var kroppen börjar och slutar. Lite gräser skadar inte i Universum, som är oändligt och utvidgar sig själv skapande nytt - som vi!
Mattan fram, händerna uppåt sträck och res dip på torna...

Hej, jag är första gången här. Är oerhört trött, men kan vila bara korta stunder. Tänkte inte, att det skulle vara naturligt och bra! Kroppen reparerar sig. Tack för den insikten jag fick från er. Försöker rena kroppen med rena livsmedel och vatten. Skulle vilja motionera, men orkar inte. Hur fick ni motivation att sätta kroppen igågn? Tacksam för tipset.

@vår2022 Väldigt bra och kloka ord du delar med dig. Jag vill bara lägga till att när man är där och observerar känslan av att vilja dricka att man verkligen observerar den för vad den är. En känsla eller ett infall som man inte behöver agera på. Man får kanske påminna sig själv att man måste inte agera på en där känslan utan bara låta den vara och så tynar den bort av sig själv till slut.

Hörde något intressant på P1 sommar idag. Det vara Sara Hector, slalomåkaren som vann guld i OS, Peking 2022. Hon pratade om sin prestationsångest som stod i vägen för henne att kunna åka bra. Hon berättar hur hon fick bukt med det:
”Det handlar inte om att bli av med obehaget, det handlar om att lära sig att stå ut med det med det. Det kan också bli till en sporre. Att våga vara kvar i en känsla av obehag faller sig inte naturligt för oss människor, vi är programmerade att undvika obehagliga situationer och instinkten säger, springa därifrån! Eller fightas! Men istället för att springa eller slåss står jag nu still, jag välkomnar känslorna, ser som att de ger mig extra fokus, och påminner mig om hur mycket det här betyder för mig. I år släppte det och tävling efter tävling gick bra. Trots det, kändes det hemskt inför starterna. Jag stannade kvar i känslorna, höll fast vid tilliten, det behöver inte kännas perfekt! Närvaro och fokus på min uppgift, det är det jag kan kontrollera!

Ville dela med mig då jag tycker att det även är detta det handlar om när det gäller att avstå alkohol/sug. Att kunna stanna kvar i känslorna/suget. Känslor av obehag kan man inte stoppa, de kommer automatiskt men man kan vara kvar i obehaget och inte fly från det, lära sig stå ut med obehaget. Att det inte behöver kännas perfekt, att det kan bli en sporre om man vågar vara kvar i känslorna av obehag. Att det kan ge extra fokus och påminna om hur mycket det betyder att vara nykter. Att ha närvaro och fokus på att inte dricka, det är det man kan kontrollera.💕

@vår2022 Det låter som du hade en underbar vecka vid stugan! Sommarkantareller, har inte sett några än men så är jag i och för sig mest vid datorn nu när jag jobbar. Får se efter ikväll. Intressant det där med situationer som man spexat till 🤔 med ett glas vin. Allt från städning till typ långpromenad… hoppas du får en fin dag!