Senaste kommentarerna i forumet

Hur går det Blenda med allt ? Har följt dig och är så nyfiken på hur du mår och hur det går! 🤗💕

@Geggan Låter kämpigt! Hoppas det ena ögat blir bra snart och glöm inte de ordinerade dropparna till det andra nu😁. Sköt om dig. Kram❤️

@Rehacer Tack❤️. Ja, känner mig grym faktiskt😁. Ha en underbar lördag du med och kram💕

@Geggan Ja, det där klirret som är så bedrägligt. Har inte hört om programpunkten by night, men antar att det blir som du säger klirr i huvudet. Ja, kirrade det! Vad roligt att höra det uttrycket, det var hundra år sedan jag senast hörde det😂. Kram❤️

@Lavendelblomman Ja, det var en skön upplevelse att vara nykter på en konferens. Man blir så trött ändå av själva konferensen och intensiteten. Det är klar att du också kommer att komma dit en dag😁.

Ha de så fint!❤️

@vår2022
Konferens är alltid en prövning. Skönt att du står stabilt! DU är grym!
Ha en underbar lördag! Stor kram 🤗

Ja du @Andrahalvlek, jag har bloggat mycket i mina dagar men jag trodde att allt var borttaget eftersom jag sällan kunnat stå för mina ord när jag i ett senare skede sett tillbaks på dem. Jag har raderat i princip allt utom mina inlägg här på Alkoholhjälpen. De här gamla bloggarna som bevarats blev som en tidskapsel för mig. Jag förstår att du skrev av dig när din dotter var sjuk. Jag tror att jag gjorde det också, men bloggen hade knappt några besökare så jag fick knappt något gensvar ser jag i de få kommentarerna som finns. Idag är det lite ironiskt eftersom jag då i skrivande stund lagt en radda länkar i bloggen och en av dem är till Alkoholhjälpen. Jag var nog inne på den här sidan men aldrig i forumet. Man kan ju undra om det inte varit bättre om jag skrivit samma saker här.
Kram! 🎀

@Rehacer - Tack för kommentarer! Ja det var märkligt och är fortfarande. Det är som att läsa när någon annan skrivit om mig fast jag känner ju igen språket. På sätt och vis är det kul, men samtidigt sorgligt. Jag ville nog precis lika mycket då som nu, men jag hade ett helt annat mindset och knogarna var benvita. Jag häpnar över att jag mådde så fruktansvärt dåligt hela tiden jämfört med hur jag känt mig under denna nykterhet. Kram 🎀

@majken_r Tack vännen! Roligt att du läser. För mig känns det just nu som en film jag såg när jag var full och måste se igen för att fatta handlingen. Kram! 🎀

@Geggan. Jag var tvungen att googla "Helgonlegender" också. Kanske inte helt så det känns för mig just nu, men jag förstår hur du tänker. Kanske är det tur för mig att det just nu händer väldigt mycket i mitt liv eftersom det känns som att jag missat stora delar av det. Kram! 🎀

Och inatt sov jag 9h. Det gjorde gott!😊

@TappadIgen Hej där! Jo, jag skulle kunna tweaka lite i veckan genom att hoppa över att sitta en stund vid tv:n när jag kommer hem de sena kvällarna. Det är en grej jag faktiskt kan göra. Jag ska prova. Tack!!
🍃🍁🌸

@Sattva Ja, det är jobbigt och slitigt med skitveckor. Ibland är det så att man jobbar för mycket med att hitta utvägar i något som känns som ett låst läge. Att som du behöva vara yogalärare för att kunna gå en dyr kurs, fast du nu känner dig sliten för att vara yogalärare. Det påverkar sömnen med den underliggande konflikten om hur man ska lösa det. Det bästa är att göra som du säger, landa i att du inte vet. Försöka lägga undan det en stund och fokusera tankarna på annat. Kanske göra något praktiskt, typ måla, snickra, gräva eller springa, hoppa, gå i skogen i kontrast mot yogan som är mer sinnligt arbete? Jag är en riktig tänkare och kan ofta fastna i dilemman. Då har det hjälp att ta en löprunda eller en lång skogspromenad med hunden och plocka svamp. Tankarna kommer på annat håll och många gånger landar en lösning bara ned på hur jag ska gå vidare. Säkert för att jag släpper taget och inte kämpar med att lösa dilemmat så hårt.

Ha en fin avkopplande lördag❤️🍁🍂

Nu är jag lite eländig. Gjorde grå starroperation i onsdags. Jobbigare än väntat. Lyckades glömma de ordinerade dropparna första två dagarna- nu är ögat fortfarande lite rött och skavigt. Äsch! Andra ögat skall opereras på onsdag , får väl diagnos då. Så dumt. Hela tillvaron kretsar nu kring detta. Inte bra humör.

@Sattva Det är alltid svårt att hitta den där balansen, men det känns som att du redan resonerar på rätt sätt och jag kan nog inte egentligen ge dig fler råd men kanske bekräfta att dina tankar är rätt. Hade du inte redan nämnt de insikter du har så hade jag nämnt just dem som råd. Men sömnen är nog ändå viktigast att få till så faller övriga bitar lättare på plats. Det finns ingen liten tweak du kan göra på veckan för att komma i säng i alla fall en halvtimme tidigare? Det skulle göra stor skillnad. Sen är det inte optimalt, men kanske kan du ta igen lite av sömnen på helgen och få åtminstone någon timme till när du inte har lika många förpliktelser?

Ojoj @vår2022 ! Konferens, det är riktigt farliga grejer! Den där timmen innan middag, i lobbybaren… när man kan slappna av och klirra med glasen. Tänker på alla på bokmässan nu- med nya programpunkten by night, så att alla säkert får möjlighet att dricka. Men du kirrar ju det! Kram! 🐳

Vilka näst intill mirakulösa saker du upplever hela tiden @Axianne ! Kommer att tänka på gamla tiders helgonlegender. Helt otroligt. Men såklart är det en riktig skatt att ha idag. Kram!

Haft en riktig skitvecka. För mycket stress pga faktorer jag inte kunnat styra över. Acceptansen för att det är som det är har varit långt borta o jag har istället varit arg o irriterad på omständigheterna.
Mycket handlar om sömnbrist. Jag sover bra, men för få timmar; av någon anledning verkar jag behöva mer sömn just nu. Har inte riktigt de marginalerna i vardagen att få till de extra timmarna o har gått på minus i ork men haft mer belastning.
Funderar en hel del på mitt yogalärarjobb. Är det värt det? Är det verkligen värt att berika andras fritid på bekostnad av min egen ork? Och samtidigt är jag oftast berikad när jag väl är där, jag brinner verkligen för att föra yogan vidare. Men dagen efter, i min egen morgonvardag, är jag ett vrak eftersom jag knappt träffat min familj o inte heller sovit tillräckligt.
Konsekvenserna av att tex till våren dra ner på yogaklasserna (kan inte komma o gå efter min egen dagsform, så funkar det ju inte), är att jag då inte har pengar till en fördjupning jag är anmäld till o väldigt gärna vill gå. Den är dyr, finns inte en chans att ta de pengarna från den "privata" kassan.
I slutändan finns det alltså alltid ett pris man betalar för de val man gör. Jag måste ju inte gå fördjupningen. Jag måste inte vara yogalärare. Suck. Just nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag vill. Men jag får landa i det. Att jag inte vet. Och särskilt nu, när jag är trött o sliten, ska jag nog bara vara. Jag behöver inte ha kontroll på framtiden. Jag behöver inte veta hur det ska bli. 🌸🍁

@Axianne Gåshud…herregud. Åker, som alltid, rakt in i dina ord och vidare in som i en film när jag läser dina inlägg. Tänker att det absolut inte är en slump..🙌🏼

@vår2022 Så härligt att läsa om din upplevelse att vara nykter på en konferens. Jag hoppas komma dit en dag, jag också. Som det känns nu kommer jag att göra det. Jag mår så mycket bättre när jag inte dricker. Kram!

Tack @Lavendelblomman ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev:"Hon stampar hårt i golvet när hon tycker att jag behöver bromsa. ”Ser du den” gastar hon titt som tätt." Precis så håller min mamma också på när jag är ute och kör med henne! Det retar gallfeber på mig.
Jag fick en spricka i ett revben för några år sedan. Det tog väldigt lång tid för det att läka, men det blev helt bra.
Ha en fin helg!

Tack @Varafrisk ❤️

Kram 🐘

@Axianne
Vilken upplevelse att inse att det du läste var dina egna ord för 9 år sen. Måste ha känts jättemärkligt när du förstod! Intressant att läsa och jämföra då & nu förstås. Kul!!
Tror nog Gud eller ngn högre makt kan ha ett finger med i spelet när man får vara med om helt otippade saker, saker som är bra för en själv och sitt tillfrisknande.
Jag tycker så mycket om dina inlägg, du är otroligt duktig på att skriva och beskriva! Jag har följt dig sen första dagen du skrev. Tyvärr är jag inte själv så aktiv med att skriva eller kommentera men jag läser och tar till mig.
Ha en fantastisk helg!! 🌻

Känner igen mig i vad du skriver om revbenen@Andrahalvlek😅Idag är det sämre för mig. Du är en kämpe man kan inte säga något annat🤗
Önskar dig en fin, lyckosam och tålamodsprövande resa🌺

Idag ska jag köra totalt cirka 40 mil med både min mamma och min ex-svärmor i bilen. Vi ska hälsa på äldsta dottern, som har bott i Smålandsskogarna i över ett år nu utan att mormor och farmor har fått se hur hon och hennes sambo bor. En viktig resa.

Jag utgår från att det går galant från början till slut - allt annat hanterar jag om det uppstår. Min mamma är en ”bredvidbilförare” i den meningen att hon har tusen synpunkter på mitt körande. Hon stampar hårt i golvet när hon tycker att jag behöver bromsa. ”Ser du den” gastar hon titt som tätt. En prövning för tålamodet minst sagt. Idag ska mitt tålamod få lite träning helt enkelt.

Mina revben gör fortfarande ont. Jag får ta det försiktigt varje gång jag rör på mig, i slowmotion. Men när jag sitter still känns det bra. Mitt promenadtempo är rullatortempo, och det passar ju också utmärkt just denna helgen då det är min mamma som bestämmer promenadtempo.

Min dotters promenadtempo klarar jag inte ens fullt frisk längre. Hon påminde mig häromdagen: ”Mamma, bara för några år sedan var det tvärtom. Det var jag som inte hängde med i ditt tempo.” Så är det. Man kan inte leva på gamla meriter.

Kram 🐘

@Axianne Wow! Minnet är märkligt. Riktigt jobbiga perioder i livet blir liksom raderade. När vår yngsta dotter föddes svårt sjuk 1999 skrev jag också dagbok på nätet, så kallad blogg. Först för egen del, sen för att kunna berätta för henne en dag hur turbulent hennes första tid i livet var, men senare mest för att få kontakt med andra. Likasinnade. Jag var tidigt ute på det tåget, att hitta likasinnade på nätet.

Men jag har inte förträngt att jag har skrivit, som du har gjort. Det är riktigt läskigt att du har gjort detta och sen glömt bort det helt. Och nu när du läser förstår du verkligen begreppet att vara nykter på vita knogar. Vi ser det här på forumet ibland också - folk som kämpar envetet men inte riktigt kan/vågar/vill ta sig över på andra sidan. Till den sidan där vi kan säga att vi slipper dricka - och att nykterheten är en gåva som vi har gett oss själva 🙏🏻

Kram 🐘

I quit drinking 397 days ago.
1 year, 1 month and 1 day.
It is never too late to be what you might have been. (George Eliot)

Så började jag skriva här igår kväll medan jag tittade på Idol. Men så fastnade jag. Tanken var att jag skulle skriva ett kort inlägg om en viss företeelse men hittade inte rätta formuleringen så jag googlade. Jag sökte på ett specifikt begrepp jag brukade använda förr för att beskriva hur jag betedde mig när misslyckades i mina försök att bli nykter. Jag har haft det här ordet snurrandes i huvudet ett tag nu och kände att jag behöver skriva av mig.

Dock hade jag på något vis alltså tappat bort min definition av det eftersökta ordet som kan tolkas på flera sätt. Jag tänkte att någon annan säkert hade en bra beskrivning som jag kunde låna och som kunde förklara vad det var jag menade. I sökresultatet på Google fann jag snabbt en blogg vars titel verkade relevant. Jag klickade mig in, började läsa och fastnade i texten med stigande intresse.

Kvinnan som skrev var på sin fyrtiosjätte nyktra dag i december 2013 och mådde skitdåligt. Jag fick en stark känsla av igenkänning kombinerat med ganska mycket obehag när jag läste hennes frustrerade ord och förstod att hon led svårt på vita knogar i sin påtvingade nykterhet. Hon beskrev ganska detaljerat sin ångest, sitt växande sug, sin rädsla för återfall och hur hon våndades. Med ens var det mer att jag upplevde déjà vu och lite obehag när jag fortsatte till nästa inlägg. Jag visste direkt att jag har läst den här bloggen förut. Jag kände verkligen igen texten och även illustrationerna så jag tänkte att det kanske var från den här sidan jag fått begreppet jag googlat, för det återkom på flera ställen i hennes ord.

Jag backade med växande nyfikenhet till bloggens huvudsida och hittade det första inlägget som var från oktober 2013. Det var hennes dag nummer ett som nykter. Det var då jag började inse vad det var jag läste. Jag behövde inte läsa många rader förrän det nästan svartnade för ögonen på mig. Det jag fann var skrämmande, förvirrande och väldigt märkligt. Jag sitter här nu och känner mig helt golvad av slumpen. Ibland är livet en gåta och leder till de mest oförklarliga ting.

Det var min blogg. Mina ord. Först tänkte jag att det kan väl inte stämma, men ju mer jag läste, desto mer kände jag igen mig. När jag kom fram till raderna där hon beskrev hur hon natten innan druckit ur sin sons flaskor från när han tog studenten och ersatt dem ett antal gånger med nya så visste jag med säkerhet. Det var mina ord. Jag såg på ordvalet, interpunktionen och satsbyggnaden att det var jag som skrivit men jag hade först inte ett enda minne av att jag bloggat på den här sajten. Jag gick till bloggens inlogg där det fanns en länk för att återfå sitt lösenord och jag angav min tidigare hotmailadress som jag inte använder idag men har kvar. Tio sekunder senare var jag inloggad.

Sakta återkom fragmentariska minnen från den här tiden. Under oktober 2013 till april 2015 har jag skrivit över 100 bloggar i dagboksform som började med min första ångestfyllda dag i behandling efter att jag blivit påkommen med att dricka på jobbet. Vissa inlägg är långa, vissa bara några korta rader. I början skrev jag varje dag för att sedan mot slutet bara lägga in några ord då och då, ständigt upprepande mantrat att jag är ju i alla fall nykter.

Jag har nu läst igenom alla inläggen från början till slut under kvällen och natten, och jag är helt ställd och ganska berörd. Lite skakad till och med. Vilken lucköppning! Jag minns vissa händelser mer eller mindre tydligt medan annat är som bortblåst ur mitt minne och jag har helt förträngt att jag skrivit så här detaljerat i en dagbok även om jag nu börjat minnas mer av att jag bloggade på den här sajten. Det som varit allra mest tydligt när jag nu återknutit bekantskapen med mina egna ord nio år senare är att jag var lyckligt ovetande om att jag skulle gå ned mig totalt och att jag ifrågasatte om jag verkligen var alkoholist. Jag såg inget liv av värde framför mig, och det blev ju en självuppfyllande profetia.

Jag konstaterar nu att även om jag var mycket rädd för återfall hade jag ändå ett datum då jag planerade att dricka igen. Jag led oerhört av sug, ångest och sorg. Jag skrev mycket om den behandling som jag genomgick och de ständiga AA-möten som jag räknade i timmar och hängde upp mitt liv och min nykterhet på. Jag försökte hitta min andlighet, men lyckades inte helt och jag uttryckte hela tiden hur tomt och innehållslöst mitt liv var trots att jag ännu inte förlorat allt. Dock var jag mycket medveten om att jag hade det bra egentligen och var lyckligt lottad. Det är så märkligt att läsa mina egna ord från en tid då jag slets mellan hopp och förtvivlan men mest ägnade mig åt självömkan.

Jag har nu skrattat lite åt mina egna ord men faktiskt inte gråtit alls när jag läst ikapp, även om jag garanterat grät då när jag skrev. Jag mår ju så mycket bättre idag, men det blev värre innan det blev bättre. Mycket värre. Tänk om jag vetat? Sista inlägget 2015 var lite mer än ett år innan jag slutligen blev av med jobbet efter svåra återfall och därefter gick det åt helvete med full fart.

Det har varit så mycket märkliga händelser i mitt liv på sistone och jag är rädd att det är minnet som spelar mig ett spratt. Det jag upplevt igår kväll och i natt är extremt märkligt. Jag tänker att jag undermedvetet haft behov av att hitta tillbaka till min gamla blogg och det är därför jag fann den, även om jag först inte förstod att den var min. Jag var ärligt talat helt chockad att det fungerade att logga in med min e-postadress, men när jag började läsa från dag ett så kom ju många av mina minnen tillbaka.

Jag är glad och tacksam för den här överraskande upplevelsen. Nu kan jag spara de här erfarenheterna och jämföra mitt mående då med hur jag mår i min nykterhet idag, och det är som dag och natt. I min strävan att förstå vad som är skillnaden mellan min nykterhet då och nu har jag genom att hitta min gamla blogg nu fått en pusselbit till.

Jag tror Gud vill säga mig något, ödet eller slumpen kan väl inte hitta på så här märkliga saker? 🎀