Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek vet du hur det är med dom i ditt gamla gäng som inte skriver längre som var nyktra i flera år och sedan slutade skriva? Jag undrar hur det går att inte ha något med forumet eller AA att göra, jag tror ju att man kan falla tillbaka om man kommer för långt ifrån, jag tror att man behöver ha en fot kvar i ett sammanhang med andra nyktra, du hade ju kontakt med @torn men har du även kontakt med några av dom andra? Jag önskar att alla kommer in och skriver någon gång, kanske var tredje månad eller så, bara att ”Hej! Jag är fortfarande nykter och hur lång tid man har!” det skulle räcka så att man kan se hur många det finns som klarat sig i flera år! Tror också det kan ge ett större hopp för nynyktra att se hur många som faktisk varit nyktra i flera år! Jag tror mig ha sett ett gäng som varit nyktra i runt 1-2år också? Du har så mycket bättre koll än vad jag har. Kram❤️

Varmt välkommen hit @B.Å ❤️
Visst är det underbart att känna med hela sitt väsen att man druckit färdigt!🙏

Den där ångesten får jag också emellanåt, skammen och skuldkänslorna men jag har medkänsla med mig själv och tänker att jag vet varför det blev så och det var för att jag inte hade bearbetat allt som hänt mig, resultatet av nedtryckta känslor behövde dövas. Jag hade aldrig lärt mig hur jag skulle hantera ”dåliga” känslor. Det har jag lärt mig tack vare att jag blev nykter! Herregud vad jag behövt känna känslor, jag fick till och med plugga känslor för jag viste inte alla som fanns och hur och varför dom kom och kändes som dom gjorde. Fysiskt ont! I tre år har jag jobbat på att lära känna mig själv och känna hur livet känns! Kan du begripa att jag inte ens viste hur det kändes att vara sjuk! Jag hade druckit varje gång jag vart sjuk de sista kanske 12åren eller så.

Det är så viktigt tror jag att vi lär känna oss själva när vi blir nyktra och är rädda om nykterheten på det viset. När jag får en känsla som säger mig ”svep hela flaskan!” Då tar jag det som ett brandlarm, måste undersöka vad det är som brinner/vart har jag tappat balansen i livet?

Det är så kul att ha dig här i ”det vidare livet”

Kram❤️

Det är svårt att komma på att ens förälder är narcissist @Blenda, det är liksom svårgreppat för det finns ofta inte helt konkret något att peka på men jag har tänkt mycket på allt som pekar mot det och det är lättare för mig att tänka att det är så för att förstå varför mina känslor är så obehagliga. Jag blir ofta rädd att jag har fel och dömt ut honom på felaktiga grunder, det är mest min känsla jag går på. Jag kände alltid obehag av att umgås med honom och jag kände alltid mig dränerad efter jag hade umgåtts, det är mest den känslan jag fått gå på men såklart alla saker han gjort mot mig i ord mest! Men jag tänker att ett bland det svåraste man kan göra är att kapa banden till en förälder och gör man det då har det gått långt så jag får lita på mina känslor 🙏❤️Kram

*med mamma om detta, …och *då blir det ju aldrig bra. Men ni fattar ❤️

@Himmelellerhelvette, Åh, så känner jag också. Så underbart att du håller på att göra dig fri från detta!
Har alltid definierat min barndom som okomplicerad och fin, men så var det nog inte. Tror att min mamma (som jag älskade över allt annat och fortfarande sörjer) hade drag av narcissism. Hon var otroligt vacker, och så här i backspegeln känner jag att jag nog aldrig har varit snygg och duktig nog, jag har alltid varit lite för tjock.
Försökte prata om mamma om detta en gång, men då hade jag druckit, och det blir det ju aldrig bra…

Tack snälla, fina @Andrahalvlek, ja ut med trollen i ljuset!❤️

@Himmelellerhelvette Jag är så glad för din skull, att du känner dig tillfrisknad även på det området. Jag har lite samma bakgrund, med en pappa som fett-mobbade min mamma under hela min uppväxt. Sen fick jag en sambo som gjorde samma sak med mig. Man fick veta att man inte var vatten värd, för man var ju tjock.

Jag började banta första gången i tonåren, och sen har det hållit på. Tills de senaste åren. Nu har mitt fokus mer handlat om att må bra, röra på mig och att äta bra saker. Och eftersom socker lätt får mig att överäta så bör jag jag låta bli det. Så ja, jag har nog varit ätstörd större delen av mitt liv, även om jag aldrig kräkts.

Jag har inte lyckats behålla en lägre vikt heller, och det beror nog på att min kropp vill ha ett gäng extrakilon. Plus att jag är lite lat, även om jag försöker mota bort den sidan hos mig själv. Jag kan se nu att min yngsta dotter ser likadan ut i kroppen som jag. I hela hennes liv har jag försökt att inte fett-skamma henne. Istället pratar jag om vikten av att äta grönsaker och att cola och godis är okej fre-sön men att man mår bra av att låta bli mån-tor. För att det inte ska spåra helt. Hennes handikapp gör ju att hon inte har konsekvenstänk alls.

Saker vi har med oss från barndomen påverkar sannerligen hela livet. Eller inte. Ut med trollen i ljuset så spricker de. Alla onda tankar om min kropp mår jag bra av att slippa.

Kram 🐘

@Vitvargen Och ja, Markus Heilig känner jag till. Läst hans bok, sett en del intressanta klipp.

Det finns en behandlingsmetod, som jag inte minns namnet på nu, där man får hjälp inom 24 tim. Sen får man hjälp med allt - att få ordning på sitt liv. Det tror jag på - att se hela människan.

Kram 🐘

@Vitvargen Det är otroligt givande att läsa mina trådar nu, med några års distans. Tillsammans innehåller mina två trådar över 8.000 inlägg, så jag får sovra rejält.

Vi är summan av våra liv och därför är forumet så hjälpsamt för här kan vi stöta och blöta allt som livet innehåller. Att sluta dricka är steg 1, sen följer steg 2, 3, 4, 5 osv. Vi måste hitta orsakerna till att vi har druckit.

Drickandet är bara ett symtom. Oftast, inte alltid. Eftersom alkohol är näst mest beroendeframkallande (efter heroin) så blir alla beroende om man druckit tillräckligt mycket och ofta.

Kram 🐘

Tack alla. En jublande glad tjej i åk 7 kom idag och berättade att hon fixat sitt matteprov. Första provet på flera år. Så det gjorde min dag. Hon har jobbat hårt och bra.

@Andrahalvlek, intressant bokprojekt du håller på med och den bärande idén "forummetoden" tror jag har väldigt goda förutsättningar att landa väl bland publiken. Behovet av bra behandlingsstrategier är stort, det sägs att över en miljon svenskar har en så hög alkoholkonsumtion att den anses skadlig eller innebär en risk för beroende.

Vet inte om du stött på Markus Heilig, professor i psykiatri som har en hel del videos på YT om framkanten i hjärnforskningen kring alkohol. Extremt kortfattat har det skett en rörelse från biokemiska belöningsmekanismer, till stressmekanismer, till psykosociala faktorer: dessa anger olika behandlingsalternativ i sig själva eller i kombination.

Det psykosociala är, om jag förstår det rätt, den nya framkanten med begrepp som antisociala beteenden och marginalisering/utanförskap som ingående i en ond cirkel. Dessa verkar ge både förklaringar och behandlingsvägar för fenomenet PAA eller PAWS som inte riktigt nått mainstream ännu som jag förstår det, detta att det är så oerhört lätt och vanligt att trilla tillbaka i ett beroende.

Kort sagt: en aktiv, omtänksam och välmodererad forumgemenskap som AH passar mycket bra in i denna mer utvecklade förståelse, jag önskar dig varmt lycka till även med detta projekt!

Efter sex månader av frihet från bulimin märker jag hur jag fått tag i en känsla av att det inte är viktigare att väga en viss siffra än att må bra, att mina tankar kring att folk skulle bry sig om att jag går upp i vikt och känna skadeglädje av det minskat, att de tankarna kommer från min pappa, att det är något från hans personlighet, något jag växt upp med att höra honom ha, han älskade att gotta ner sig i skadeglädjen över de som blev tjocka, rynkiga, gråhåriga, hade vad som helst som gick illa för dom en sorts belåtenhet över det, ett sätt för honom att känna sig bättre till mods själv.
Jag tror det är därifrån jag fått mina tankar kring att jag måste väga nått visst för att vara godkänd och omtyckt. Jag läker och kan känna på min kropp och verkligen tycka att den är fin och tycka om den trots att jag gått upp flera kilon! Men jag känner hur bra min hjärna funkar och hur mycket ork jag har! Jag mår så mycket bättre 🙏❤️

Det är så mycket härligare att springa när man byter syftet tycker jag @Andrahalvlek, från prestation eller viktnedgång till att vilja för man mår bra av det och vet att det främjar hälsan på så många olika sätt! Både mentalt och fysiskt❤️
Jag kollar aldrig hastighet eller sträcka utan bara tid, 30 minuter är lätt att få till 2-3 gånger per vecka❤️Kram

@Himmelellerhelvette Jo, jag får nog tänka lite så. Att det viktiga är att göra det: för att jag mår bra av det. Sju låtar, totalt 30 min tre gånger per vecka. Och jag springer så mycket jag orkar för dagen. Så att flås och muskler får jobba och ben belastas. Thats it. Jag kämpar på.

Kram 🐘

Tack fina @Sattva ❤️
Jag har också ett otryggt anknytningsmönster men jag har sakta men säkert blivit starkare under mina tre nyktra år och står upp för mina åsikter även om det blir meningsskiljaktigheter. Jag har anpassat ihjäl mig innan men dragit mig loss en sak i taget, varit rädd att bli lämnad men samtidigt känt att behovet att lyssna till mig själv har blivit starkare och vi har löst sak efter annan och kommit överens och kunnat gå framåt, så där ligger jag inte kvar utan nu är det mer att vi har många olika intressen och värderingar men vi pratar fortfarande mycket och eftersom han ändå hängt med väldigt mycket på min resa och utvecklas mycket så finns det ändå en stor chans att vi fortsätter växa ihop oss. Kärleken finns i allra högsta grad så det finns fortfarande mycket kvar att kämpa för men det är väldigt skönt att kunna lufta tankarna med er❤️🙏

Men så otroligt härlig känsla det måste varit att få det messet, läsa att hon klarat det och veta att du gjort en så fin gärning @Se klart ❤️

Jag tycker mycket bättre om att gräla nuförtiden, då menar jag såklart inte att jag gått och blivit grälsjuk utan mer att det är grundat som du skriver, och jag får inte ångest som jag fick innan då jag var så otroligt konflikträdd och alltid trodde att jag skulle bli lämnad/avvisad för jag hade bråkat! Nu vet jag att jag kan bråka utan att bli lämnad, jag kan stå för min åsikt även om det blir meningsskiljaktigheter som ibland mynnar ut i bråk. Det är något gammalt trauma från min barndom som inte längre blir triggat eftersom jag jobbat länge på det. Saker vi får syn på i våra beteenden för att vi jobbar på oss själva i nykterhet är häftigt! Kram❤️

Skulle det gå att landa i att du inte behöver se att du blir bättre på att springa utan att göra det bara för att du mår bra av det @Andrahalvlek? Jag tycker inte det är gott att äta grönsaker men jag mår bra av det så jag gör det alla fall utan att någonsin bli bättre på det. Kram❤️

@Vitvargen Inre vägvisare, skyddsandar, ödet, Gud whatever - huvudsaken är att vi börjar lyssna! Och går åt rätt håll 🤩 Sen kan vår tro, på vad det än må vara, drunkna i stress och måsten och dåligt mående, så det första vi behöver göra är att skapa god jordmån för kraften att växa.

Kram 🐘

@Andrahalvlek, lycka till med din träning! Jag har själv svårt att motivera mig att göra det jag vet att jag måste för att få bukt med ryggont och allmän stelhet, eventuellt har mitt A-stopp viss positiv effekt men jag suger i mig av motiverande knep från dig och andra för att komma igång.

Intressant diskussion det blev även kring tro, övertygelse, kunskap! Genom åren har jag utvecklat en stark aversion mot att följa uttolkare av "heliga skrifter" och dogmer, och idén att lägga ansvaret för mitt liv och mina vägval i någon annans händer ser jag som helt befängd. Går något åt skogen för mig kan jag inte skylla på någon annan än mig själv, eller möjligen "otur".

Jag blir stärkt i denna övertygelse varje gång jag lyssnar på mina favoritpoddar som brukar handla om diktatorer och deras följare som givit dem makt, sekter och deras ledare och följare - det är egentligen helt otroligt hur snett det kan gå när folk slutar tänka själva, söka verklig kunskap grundad i berättigade övertygelser om vad som är sant, rätt och riktigt. Jag litar inte på läkare heller kan jag upplysa om, men visst jag försöker dra nytta av deras kunskap och erfarenhet om det ser välgrundat ut. Riktiga förändringar måste dock komma inifrån mig själv.

Därmed inte sagt att jag tror jag klarar mig själv, långt ifrån. Tex sökte jag mig till detta forum för att ta del av en massa kloka människors erfarenheter av den utmaning som jag själv står inför, helt självskapad genom decennier av ignorans kring A. Jag har mött och möter en enorm erfarenhetsbank och genuina människor som generöst delar med sig av värdefulla erfarenheter, misslyckande försök, lyckade strategier. Jag har all anledning att se detta som välgrundad kunskap och jag är övertygad om sanningsvärdet.

Sedan finns det en inre värld också, jag är av olika skäl övertygad om att det finns väsen som är till min hjälp. Vill inte gå in på detaljer men jag hade inte varit i livet idag om det inte vore för ett flertal mycket konkreta ingrepp i annars deterministiska och katastrofala händelseförlopp. Jag försöker hedra dessa väsen genom att avspegla deras nyckelegenskaper så gott jag kan i hur jag handlar och agerar i dagliga livet, låter dem aktivt bemäktiga mig att leva ett bra liv på så sätt. Dessa väsen finns troligtvis inom oss alla, vi kan välja att lyssna och agera efter deras råd eller att avstå (som jag själv gjort under många år vad gäller A). Det spelar ingen roll vad vi väljer att kalla dem men jag är som ni förstår inte av uppfattningen att dessa enbart finns "där ute", "där uppe" utan är något som genomsyrar allt inklusive oss själva. För att göra det enkelt kallade jag det för min inre vägvisare i ett tidigare inlägg.

PS. Tack för påminnelsen om Charlie Sheen. Sett halva, ser resten ikväll. Smärtsam dokumentär.

@B.Å Välkommen hit! Vi har saknat dig också! Så himla härligt att du trivs med jobbet, och ditt nya liv ❤️ Jag har inte heller rotat bakåt, jag vet ju att jag ärvt sårbarheten. Och tyvärr är jag den enda i släkten som klarat av att vända skutan. Min farfar, min pappa och alla hans sju syskon har dött i sviterna av alkohol/narkotika/tabletter. Jag satte stopp, och mina barn låter inte arvet leva vidare heller. Ingen av dem dricker alkohol öht.

Episoden med nya kunden vars vd du hade supit under bordet är ju hysteriskt rolig 🤣 Med lite distans. Och det har du nu. Efter en tid kan vi skratta åt våra skämstillfällen, och jag tror att det är bra att prata/skriva om det, faktiskt skratta åt det. Eller gråta. Ut med trollen i ljuset så spricker de. Allt behöver blir synligt. Stänger vi inne vissa minnen så sipprar de ut någon annanstans, lite feltolkade. Kanske i form av ångestpåslag?

Och allt du gör nu och framöver kommer bli så mycket bättre. Vi blir liksom helt andra människor som nyktra. Ärligare, mer högpresterande, mer toleranta, mer balanserade, mer lyhörda, mer inbjudande, mer tacksamma osv. Allt detta är egenskaper som det behövs massor av både på jobbet och i privata relationer.

Kram 🐘

Den generella värken kroppen kommer i skov. Att ha ont någonstans är jag van vid att ha dagligen, men vissa tider gör nästan varenda cm av kroppen ont. Jag har sett ett tydligt samband med socker, men nu när jag oftast faktiskt avstår socker så ser jag ett tydligare samband med stress. Det behöver inte ens vara negativ stress, mest att det är fullt upp liksom. Jag behöver mer ”luft” i min kalender. Mer tid att bara fundera över om jag ska göra något kul, eller bara vila.

I tisdags orkade jag inte springa. I fredags orkade jag inte heller springa. Efter jobbet i fredags hade jag en enda tanke i skallen: Pannkakor med nutella 😋 Alltså, det är belöningarnas belöning. Men jag höll mig till min matlåda och kvällsmys i form av vaniljkvarg och blåbär/hallon. Men springa orkade jag inte, kastade boll till min hund istället så han fick springa.

Idag sprang jag dock, hurra! Det går fan inte bra alls men jag gör det, hurra! Jag funderar på om värken i kroppen beror på dålig syresättning? Det pirrsvider i vaderna, men också ut i armarna. Längst ut, dit syret inte nått. Oavsett blir värk i kroppen bättre av att man rör på sig. Sjukt oväntat, men så är det. Att bli stillasittande är det värsta man kan göra. Man ska utmana sin komfortzon och sakta men säkert förflytta gränsen framåt.

I början märkte jag framsteg nästan från gång till gång. Nu händer ingenting, vissa gånger blir det till och med sämre. Och jag märker att jag behöver framgångarna för att bli pepp på att fortsätta. Jättemycket. Att faktiskt göra det är min enda målsättning, men det är inte kul jämt. Och det är också okej.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det är ett privilegium att få följas åt här ❤️

Hej på er, nu är jag här. Känner mig stark nog. Äntligen fri, känner det i hela min kropp.

De senaste månaderna har varit väldigt intensiva, jag började mitt nya jobb i somras och ibland känns det som att jag på något sätt har fuskat mig igenom tiden som har gått från mitt återfall i mars/april. Att börja på en ny arbetsplats har gjort att jag har haft möjlighet att utforska mitt nya jag, jag presenterade mitt nya jag så fort jag klev innanför dörren och sen dess har jag inte ens behövt anstränga mig, jag är hon som vaknar nykter, presterar på jobbet, har tid för familjen och går och lägger mig tidigt. Sån har jag blivit - och jag känner så djup tacksamhet för det.

Jag har tänkt mycket på ”vad som gick fel” och ”hur kunde det bli så där”. I början tänkte jag väldigt mycket på det, jag ville utforska och hitta anledningar, var det barndomens alla trauman, alla ”jävla idioter” som jag älskat som gjorde att även jag blev sjuk av alkohol…jag ville rota i det och läka, men vet ni vad, jag har släppt det nu. Jag blev sjuk för att jag missbrukade alkohol, det var jag själv som hällde upp glasen och fortsatte tills jag ville dö, det andra orkar jag inte rota i. Jag har min egna familj som, himla massa barn och barnbarn och jag har varken tid eller lust att rota mer i det förflutna. Jag siktar mot framtiden nu och eftersom ingen vet hur länge en framtid varar så har jag bestämt mig för att leva mitt bästa liv varenda dag jag har kvar på denna jord.

Trots att jag inte tänker mycket på ”min nyktra resa”, blir jag påmind ibland…så jävla konstigt, kan sitta och jobba och plötsligt sköljer den där skamkänslan igenom min kropp. Liksom helt oväntat kan jag minnas ”fy fan att jag sa så där och var så full och vidrig” väldigt konstigt att det bara dyker upp så där, som den gången jag var full, vidrig och gränslös i en bar och nån månad senare hade möte med en ny kund där VD:n råkade vara en av alla gubbjävlar jag söp under bordet. Alltså sånt hände i mitt gamla liv - så konstigt att det dyker upp och ger mig rysningar nu när jag mår så bra. Då tänker jag alltid ”jag är inte ensam, vi är många och vi är starka. Släpp det nu, allt är ok”.

Men nu är jag här och anledningen till det är jag saknar gemenskapen och jag vill så gärna uppleva en nytändning i mitt nyktra liv – jag saknar känslan av att vara en nykär och nykter duracellkanin 😂 som omfamnar sin nyktra vardag, nu har jag äntligen kommit in i det mesta på jobbet, jag har blivit en morgonmänniska och jag har verkligen blivit hon som inte dricker, nu behöver jag nya utmaningar och jag vill omfamna mitt nya liv och känna stolthet över vad jag åstadkommit. Stanna upp, känna att jag inte är ensam eller unik och alla ni här är ju så fantastiska bevis på att livet kan bara bli bättre. Jag behöver helt enkelt vårda mitt nya liv och påminna mig själv om hur fantastiskt det ändå är att vi tagit oss ur skiten.

Tack alla ni som har funnits här hela tiden. Ni har lärt mig hur man gör och ni är mina förebilder ❤️

P.S har ni sett Charlie Sheen dokumentären? Alltså den tittade jag på i veckan och usch vad ont den gjorde. Så vidrig denna sjukdom är och så hemskt det måste vara att brottas med den i offentligheten. All skam och all skuld, önskar jag hade lika lätt för att komma över mina egna post skuldkänslor som jag har lätt för att bara vilja krama andra som lider av samma sjukdom. Det kanske kommer.

En dag i taget - alltid ❤️

Det känns som en väldigt viktig bok @Andrahalvlek! Tänk så galet många problemdrickare som finns därute som vet att dom aldrig kommer vända sig till AA av olika anledningar och inte heller vården och därför aldrig lyckas bli nyktra! Vi behöver sprida kunskapen om forummetoden! Jag viste inte ens att forumet fanns, jag googlade för att se om jag kunde hitta något som kunde hjälpa mig för jag var rädd och ensam, det enda jag hade var en utgångspunkt, att vara nykter i tre månader för att läkaren hade sagt det, inget annat, hur? Skulle aldrig i mitt liv våga be om hjälp varken av vården eller AA för min stolthet var för stor och jag ville inte visa mig svag och jag ville vara anonym, jag ville inte att någon skulle kunna säga till någon annan att ”henne har jag sett på AA”

Jag ser fram emot din bok 🙏❤️Kram