Senaste kommentarerna i forumet

@Vinägermamman Tack, hoppas du också får en god natt🥰

@Rehacer Ja, de fattade nog och vovven är en kämpe så det ska nog ordna sig💕
Ja, nu ska jag knyta mig, sov gott du med🥰

@vår2022 Ja, det märks. Du är verkligen chill och klar i knoppen❤️. Hoppas vovven blir bra snart och att du kan sova bra inatt🥰

@vår2022
Usch vilken dag!! Förstår stressen både över din vovve som inte mådde bra och att du inte kunde prestera duktigt som ny på jobbet. Men de fattade, är övertygad om att ingen tyckte du gjorde fel beslut genom att ta hand om hunden! Hoppas hen repar sig fort nu! ❤️
Sov gott 🤗

@Vinägermamman Jag märker skillnaden på hur jag stressade upp mig när jag var alkoholiserad, allt blev stökigt i huvudet och det var svårt att tänka klart. Oron steg till maxnivå och befarade det värsta hela tiden. Man blir mer chill som nykter och huvudet/tankar funkar så mycket bättre och fokuset ett annat😁

@Vinägermamman Tack så mycket❤️

@vår2022 Usch, vilken dag. Fick nästan hjärtklappning av att läsa. Så bra du verkar ha hanterat situationen. Det är så hemskt att se någon lida och jag förstår frustrationen med jobbet. Men helt rätt prioriterat och så klokt att försöka andas med magen och försöka inte oroa dig. Stor styrkekram💕

Tackar för stödet.
Det känns ovanligt lätt för tillfället och kanske tack vare min sista bakisångest. Men jag måsta ta en dag i sänder.
Santorini kan jag be att få fråga om du fick sockersug ibland och vad andvände du då?

Vilken dag. Har fått träna på att inte stressa upp mig och att det inte alltid blir som man tänkt sig. Skulle jobba min fjärde på mitt nya jobb och träffa alla mina kollegor på ett enhetsmöte idag. På morgonen blir min ena hund sjuk, kräks och skakar. Han har en autoimmunsjukdom och äter kortison varje dag sedan 5 år. Han får skov emellanåt med smärta och skakar. Vi har lärt oss att hantera skoven och få dem att upphöra, men vi skulle båda iväg och lämna hundarna själva ett tag, och man kan inte lämna en sjuk hund själv. Jag stannade hemma och skulle vara med på Teams. Precis innan mötets start, kräks han massor igen och jag meddelar att jag måste ta hand om hunden och kan inte delta på mötet. Så jobbigt, nytt jobb och allt och en hund som kräks och skakar. Inser att jag måste skita i jobbet, och att livet kom emellan och att jag ska fokusera på det som är viktigaste, min hund. Måste få ner stressen. Hunden är som ett frimärke på mig och få ingen ro i kroppen, kan inte ligga bara vanka omkring med svansen mellan benen. Inser också att skovet inte ger sig så jag åker upp på akuten på djursjukhuset. Plockar med mig jobbdator då jag vet att väntan kan vara timtals där. Det går på tre timmar och jag hinner plöja lite jobbmail som jag ännu inte hunnit öppna i det enskilda akutrummet. Min älskade hund läggs in för att få dropp och smärtstillande. Han verkar ha ont i magen så vi får avvakta och se vad ultraljud undersökningarna kommer fram till, kanske inte bara ett skov. Levern kan ta mycket stryk också av dåligt kortisonintag. Väl hemma kl 18 och en promenad till kl 19 med min andra hund. Han är inte van att vara utan sin kompis som är två år äldre, det är hans trygga mer chilla vapendragare. Fast min son var hemma ylade han emellanåt efter oss när vi var borta. Nu pustar jag ut och ska försöka att inte oroa mig över min hund och inte över att jag inte var på plats på jobbet idag. Jag är ”ny på jobbet” och behöver få den inställelsetid jag behöver och inte ha för höga krav på mig själv. Jag går dit imorgon och fortsätter plöja min sjuttioelva mail och inbokade möten, i lugn och ro och andas med magen.

Reflekterade över att det nog var det första besöket på djursjukhuset som jag suttit i väntrummet timtals nykter! Har varit där massor av gånger på massor av undersökningar under de 5 år hunden varit sjuk, och det har varit en pärs som bakis och skakis. Varje gång jag åkt hem har jag glidit in på bolaget och hällt i mig en flaska vin när jag kommit hem, för att ”koppla av”. Upplevde vänta på ett helt annat sätt som nykter, hade kaffetermos, vatten och datorn med mig och kände mig lugn och avslappnad. På vägen hem såg jag bolagsskylten och visade den fingret😂.

Ny dag imorgon och jag hoppas få hem min älskade hund och att han mår bra🐕❤️

Så är det @Pianisten . Men så svårt, när allt känns lite motigt. Fast imorgon är en ny dag, och den kan faktiskt bli helt underbar! Kram!

Tack för jättefina reflektioner @Se klart ! Precis så har jag också gjort. Och idag har verkligen varit småtråkig- viktigaste uppgiften att boka flyg till Portugal i oktober och det visar sig vara omöjligt! Då blir man ju mer än låg. Ujuj.

Lite skoskav- livs-skav. Lite sådär som jag varit ett par veckor men eftersom forumet bjuder mig på gratis rådgivning tänker jag på det ni klokt skriver. Det tar mig tillbaka till verkligheten.
Ibland är det som mitt glad-glada är en liten ettrig hund som står innanför ett staket och ändå inte vågar sig ut fastän grinden står öppen.
Kanske är jag den ettriga hunden som inte begriper att gå ut och se mig omkring (nu pratar jag inte om tjatterfjantar)
Se mig omkring i livet.
Jag VET att den här känslan är en sån jag hade hinkat vin på. Det säger jag inte för att jag över huvudtaget överväger tanken- utan för att jag liksom- stora delar av mitt vuxna liv har jag hållit på och ”piggat upp”.
Varannan dag- motgång- vin, smålåg- vin, lite tråkigt- vin.
Jag har konstaterat det förr men just idag känner jag mig rätt provocerad av mig själv.
Smålåg, tråkigt, mellandagar. Varför har jag trott att de sakerna inte gäller mig att hantera? Varför jag jag tyckt att ett rimligt sätt att hantera känslorna- är att dricka mig halvfull.
Det gör mig arg, retroaktivt.
Såklart att så småningom blev det mycket tuffare saker att hantera. Det var lite smålåg utan svindeppig.
Allt förvrängt. Och jag kan inte riktigt förstå, varför jag hamnade i det.
Nån sorts ovilja att stå ut, fastän jag är rätt så bra på att stå ut.

Idag uppenbarade sig också en känsla av att ledigheten snart är här. Många grejer innan dess.
Middag med hela mitt jobbgäng- hemma- imorgon. På lördag tar min dotter examen och ska firas. På kvällen är det en stor fest.

Jag vill sitta under mitt äppelträd och dofta på min kaprifol. Jag vill också- ta på mig en fin klänning och en väska jag sparat till ett ÅR, och gå på fest, vara fin, dansa- ja det längtar jag också efter.
Blir inte klok på mig själv och det är lite skönt för även om jag kan känna mig arg på mig - för det här jävla drickandet- så har jag inte direkt tråkigt.

Idag ringde min dotter och frågade om jag kunde rycka ut och hämta ett av barnbarnen. Det var så fint. Att sjunka ner i den där närvaron. Gå på Ica en halvtimme. Laga lite mat. Lukta i håret på en pinnsmal 8-åring som har hela kroppen fullt med spring.
Ja, då strömmar allt meningsfullt genom mina igenkorkade ådror och, ja det blir stilla och lugnt och bra.

Kram 😍och jag säger inte förlåt för det är ju min tråd, så jag skriver på bäst jag vill.
Något med det här behövde skrivas. ✅🥺

Nej jag tänkte just det faktiskt, nästa månad får vi fixa fyrverkerier! Kram min duktiga och roliga och inspirerande vän 🌸😍

Sommar…idag har vi druckit kaffe på vår brygga vid vår sjöbod. Härligt. Fick ett samtal från en AA-kvinna. Har väldigt svårt numera med personer, som tynger. Jag är bara så tacksam för mitt nyktra liv. Och att läsa här på forumet hjälper mig.

@Se klart Tackar, och grattis på dig också!🥰 Det var ju t.o.m. nationaldagen i går, men utan app börjar det bli hopplöst att hålla koll.😅 Nästa månad är det ju 2,5 år jämt, det får vi inte missa!

Kram

@Kennie min stora nöt är nog att jag ser livet väldigt, väldigt värdefullt men aldrig riktigt hittat hur jag ska älska det till fullo. Trots väldigt många och stora framsteg jag gjort för min psykiska och fysiska hälsa de senaste åren så känns fortfarande lite för många dagar som en kamp att fortsätta göra de här rätta valen än att vara riktigt glad för livet. Min största skräck är det din väninna råkat ut för @Geggan och känna att jag aldrig hittade det. Är nog därför tiden börjat ge mig sån ångest för jag har liksom letat så länge.
Dock hjälper aldrig negativt ältande så jag måste bryta min upptrampade stig kring dessa tankebanor nu och blicka framåt trots obehaget för den kommer ju varken vi vill eller inte. Framtiden. Och vill man ha en chans att älska livet är det nog nödvändigt att möta den med öppen famn.

Tack @Vinägermamman ! Ja, jag kör kolhydratfattigt. 6kg gick i ett huj, nu är det fem kvar o det går mycket trögare. Tålamod som sagt! Läst om mikrovanor, att införa lite försiktigt. En skulle vara : springa en kvart varannan dag. En annan är gympa en kvart tre ggr i veckan. På något sätt känner jag likhet med alkoholprojektet- det är liksom bestämt. Vi kommer att klara det! Minns en grammofonskiva som fanns när jag var ung, hypnos med Ture Arvidsson: det beslut som du nu har fattat, att gå ner i vikt, det kommer du att hålla. De förändringar i matvanor och motion som är nödvändiga, dem kommer du att genomföra. 😅 Jag kan höra hans röst ännu efter nästan 60 år. Tror att det låga humöret idag också beror helt enkelt på lågtryck. Känslig för det. Köpte kanske dumt nog lite sommarblusar i stora storlekar. Nu fladdrar de redan o värre blir det. Nå, man får väl sy in.

@Redemption Bra början! Det enda råd jag kan ge är att du helt enkelt måste bestämma dej och hålla fast vid det. Jag tycker det blev lättare undan för undan när man klarat första helgen. Det finns nog inga genvägar eller enkla lösningar. Skriv och läs här.

@Geggan Jobbigt när saker krånglar och strular, men kul att läsa om ditt viktprojekt. Du kör också kolhydratfattigt väl? Tappade 10 kg de 8 första veckorna, men nu är det bom stopp sedan 2-3 veckor. Tålamod är väl det man ska ha nu😅
Hoppas humöret vänder och att din dag blir bra☀️

Idag är jag inte på bästa humör. Under helgen rundor på stan för att fixa alltmöjligt- allt var stängt. Precis allt. Löjligt. O vaga besked på nätet. Så nu blir det nya rundor. Alltid lite orolig när sommaren börjar. Bestämma resor, ordna o skaffa. Håhå. Men- nykter! O viktprojekt som går enligt plan!! Det är inte kattskit! Önskar alla en fin vecka!

Grattis (lite sent) till 29 månader- berättade min app idag! Hurra för dig! 🥳

Avsked pronto, ja nu verkar vederbörande inte vara på jobbet, han kanske sagt upp sig @rehacer 🙏🏻 Ska åtminstone inte ringa in honom på något enda pass…

Men apropå pass. Har jag haft ett par ordentliga såna i trädgården denna helg, så skönt. Rensat och rensat. Satt ner alla återstående dahlior, planterat nytt i min ”rabatt under ombyggnad”, två ledsna rosor (nyplanterade) dessvärre men hoppas att de tar sig. Rensar i perennrabatterna, och även där satt lite nytt samt inspekterat sånt jag satte förra året och som verkar ha överlevt kalla vintern.
Satt ner gurkor och tomater, några tomater väntar jag med tills jag vet att jag kan vattna ordentligt. Vattnat små träden i mina ekfat.
Förra sensommaren hade jag en timme med en duktig trädgårdspersom som tipsade om några av de här sakerna.
När jag och min man åt en ganska spartansk middag innan vi åkte hem sa jag att det är häftigt att sätta upp mål, och sen göra. Så har det varit också på mitt jobb de senaste åren. Att jag kan få ett uppdrag - som först låter nästan omöjligt, men sen vet jag numera- hur man gör saker en bit i taget. Och att det blir coola, fina eller ibland oväntat bra saker. Det är på många sätt ett nytt sätt för mig att- göra. Att ha en målbild. Att ta mig dit. Jag har hela mitt liv levt utan några som helst uttalade mål eller målbilder. Att jag alltid strävat på, men aldrig riktigt vetat åt vilket håll.
Ska använda mig av denna lite nya kunskap, se hur kan kan tillämpa den på annat.
Nu ska jag tillämpa förmågan att gå och lägga mig. Min förmåga att somna är inte den bästa just nu. Jag kämpar på.
Allt är inte perfekt, inte som nykter heller.
Men jag slipper somna i soffan, vakna med ångest över hur många extra glas det blev för att somna. Om jag återanställt the real tjatterfjanten.
Allt det slipper jag. Det gör mitt liv i någon mening uppriktigt och ärligt. Och det räcker för nu.
Kram 🌱

Jag vill klicka gilla och hjärtan på era inlägg, synd att möjligheten inte finns. Men skickar ändå massa gilla 👍🏼 och hjärtan 💕 här till er! Ni alla medlemmar som gör det här forumet är fantastiska. Jag tappar tyvärr mer och mer att komma in och skriva. Jag läser mer. Läser även massa böcker. Njuter av livet! När man är nykter kan man ju njuta av så mycket!
Jag vill också sända ut att man faktiskt kan bli nykter!! Jag var hopplös! Trodde aldrig att jag skulle fixa det här! Men det kan VI alla!
Heja alla fina människor som kämpar!🌞

@Se klart
Oj vad jag känner igen mig mycket i detta! 🧡
Det går att jämföra med ett rus, en berusning - det där förbjudna som är passionerat och ljuvligt. Men som med åren blir mer och mer tydligt hur osunt det är. Som efter några år inte alls är lika tilltalande men som man ändå har svårt att säga nej till. Man minns känslan, att bli sedd och att bli vinglig bara av den andres beröring. Men man kommer oxå ihåg bakfyllan, skammen och att inte vara värd något efteråt.
Så varför lockar det?? Varför är det så svårt att säga tack, men nej tack när man vet att det skulle röra upp ens liv och ställa till det? Varför är det viktigt att få just den personens uppmärksamhet?
Jag känner med dig & förstår hela grejen. Vi vet båda att personen inte är bra för oss, men ändå får han oss att vackla i vår övertygelse.
Precis som Mr A…
Ge han kicken en gång för alla, avsked pronto!
Kram 🤗

@aeromagnus läste ditt inlägg. Jag hoppas verkligen att du kommit ur svackan så att nykterheten fungerar igen. Du kan ju