Senaste kommentarerna i forumet

Tack @vår2022 !🐳

TappadIgen! Tack för att du skriver, jag tycker att du resonerar och reflekterar i dina inlägg, kanske kan du läsa vad jag faktiskt skriver.
TappadIgen skrev: ” Jag har inte sett @Andrahalvlek skriva att det inte finns något exempel.”
AndraHalvlek skriver såhär:
”@Himmelellerhelvette De få som klarat det har 1) inte kommit så långt ner i missbruket, 2) dricker typ ett glas varannan månad.”

Om inte det här är ett uttalande som i punktform deklarerar en egendefinirrsd sanning så vet inte jag… då måste vi läsa helt olika.., Hon syftar på Kennie, ingen annan. 1 person. Undantaget som bekräftar regeln. Eller, så läser jag in nåt som inte står? Eller så är det fler som avses? Du får gärna ange namn AndraHalvlek. Och hur VET du det här? Det ser inte ut som en åsikt när det presenteras på det här sättet. Och Magnus studie (som jag inte får skriva om ännu) visar annat.

Det enda jag vill är att man inte kommer med påståenden där man spekulerar i hur andras drickande ser ut.

När man påstår att det endast är ett fåtal som klarar det, efterfrågas aldrig underliggande material eller siffror. När jag skriver att det finns personer som fortfarande dricker och har det under kontroll ombeds jag komma med namnexempel, annars är uppgifterna inte tillförlitliga. Jag fattar verkligen inte skillnaden, varför ombeds inte AndraHalvlek eller andra personer som uttalar sig om andra att exemplifiera vilka de pratar om? Och vilka de INTE pratar om.
Jag vill inte göra mig till talesperson för andra personers drickande, eftersom jag inte vet hur det ser ut, men det finns personer som slutar skriva när de har dragit ner och som känner sig nöjda. Alla återkommer inte i värre skick än nånsin. Vet ni andra med säkerhet att det går åt helvete för alla som slutar skriva?
Vinäger som jag dumt nog gav som exempel på måttligt, dricker på lördagar, för mycket då enligt henne själv, - men samtidigt har konsumtionen legat under 9 veckoglas under ganska lång tid. Men HON skriver själv att hon inte är nöjd, så varken statistik eller andras uppfattning kan ändra på det hon vet.

Pianisten skrev senast jag hörde någonting ingenting annat om drickandet än att det skedde på helgen, under kontrollerade former, men vad vet jag. AndraHalvlek skyndade genast dit för att höra sig för om det fortfarande gäller.

Men varför måste det här vara en fråga? Det undrar jag. Varför är det viktigt om det finns någon/några som bevisat kan dricka? Räcker inte det att ni som mår så mycket bättre av att inte dricka visar det? Det kanske är omoget av mig att vilja säga att: jo, jag dricker sparsamt i några sammanhang när någon ogrundat påstår att det är i princip omöjligt. Samtidigt, varför uttalar några sig om andra?
Det är min poäng här. Vi vet bara det som gäller oss själva. Allt annat är gissningar, (eller också studier och forskning) och då hänvisar man till det och inget inget. Men som du skriver TI har alla studier sina begränsningar, och avseende alkoholstudier finns en del begränsningar i det ursprungliga urvalet, vilket gör det svårt att generalisera till problemdrickare.
Jag tycker att det är bra att man har landat i noll och skriver om det.
Jag väljer att inte skriva om de glas jag dricker för att alkohol är en ickefråga för mig för det mesta. För att jag inte dricker i berusningssyfte, för att glasen är få, för att inte trigga andra här på Forumet. Baserat på mina egna erfarenheter och om jag ska generalisera utifrån min erfarenhet så finns det kanske fler som jag som väljer att inte skriva om man dricker. Vi vet inte!!! Vi behöver inte gissa. Vi behöver ett inte skrivs om andra. .Jag väljer också att inte skriva om att jag dricker för att jag helt enkelt tror att flera här på forumet inte skulle fixa det (om det nu är en bedrift, jag tycker inte det). Men de exempel som ges på år av nykterhet för att sedan ta ett glas och krascha är ju sorgliga. Och de är exempel på att alkohol är farligt, men jag tror att forumet skulle tjäna på att diskutera effekter av alkohol.

@TappadIgen skrev:
”I slutändan så är det inte kontroversiellt att vara måttlig.” Jo, jag vill påstå att här i Forumet är normen nolltolerans och det blir räfst och rättartimg om man ifrågasätter den normen. Försöker jag nyansera den där typen av påståenden som jag skrev om inledningsvis så måste jag plötsligt stå för andras måttlighet.
Det räcker inte med att jag skriver att jag dricker sparsamt. När jag ifrågasättter påståenden som är uppenbart hemmasnickrade så vänder Torn mina år på Forumet emot mig i ett inlägg hos Tofu och påstår att jag titt som tätt återfaller. Väldigt konstigt! Jag har varit medlem i 7 år. Vägen har inte varit rak. Jag vet allvarligt talat inte varför det skulle göra mig mindre trovärdig. Tvärtom är jag rätt erfaren både när det går bra och dåligt. Jag har testat att vara måttlig i bemärkelsen fortsätta att vanedricka fredag, lördag - under riskkonsumtion 9 veckoglas, >3). Det är för mycket för mig och då lätt att återgå till gamla ovanor. Vi landar i samma slutsats där TI. Jag tänker att den typen av erfarenheter är viktiga också hör på forumet, men när min historia vänds emot mig om jag råkar ha en obekväm åsikt så är det ganska trist. För mig är det viktigt med reflektion över livet och jag tror att det är viktigt att reflektera över nyanser i livet även om man är helt nykter. För att inte hamna i lägen där det känns som en bra idé att dricka.

Vi vet bara det som gäller oss själva. Baserat på det många skriver så ser jag att många har haft en avsevärt högre alkoholkonsumtion än jag, många rör sig i sammanhang dör det dricks mycket, många har haft alkoholen som en guldkant på allt, många har blivit förälskade vid första klunken, många har alkoholism i släkten. Det här är faktorer som jag tror är viktiga för om måttligt är möjligt eller inte. Jag har stor respekt för alkoholens beroendeframkallande egenskaper och anser personligen att FHM gränsvärden är lite för generösa om man haft problem i alla fall, kanske även annars. Men det blir ju inte en sanning bara för att jag tycker så. Och om jag skriver det som ”FHMs gränsvärden är för generösa. Det är stor risk att man återgår till ett beroende om man dricker så mycket”, så ser det ut som en sanning, inte en åsikt. Det är de tvärsäkra uttalandena jag vänder mig emot. De som får personer att ifrågasätta om de kan vara härinne och ha måttligt som mål - eftersom det upprepat skrivs att det är svårt eller omöjligt och det då är lätt att känna sig lite dumförklarad. Hade någon av oss lyssnat om det läggs fram så? Jag tror inte det, däremot hade jag med större sannolikhet lyssnat om TI berättade om sina erfarenheter. Om det vore lite mer tillåtande, tror jag ändå att många skulle landa i att sluta helt eller börja måttligt för att sen sluta. Ni som är helt nyktra gör helt fantastisk reklam för det livet. Det enda jag begär är att man håller sig till sina egna erfarenheter (vilket de allra, allra flesta gör) och undviker att spekulera och gissa om andras drickande och möjligheter att lyckas.

Nähä, någon gympa med SVT-Sofia blev det inte igår. Varför inte? ”Efter frukost” är nog inte tillräckligt konkret. Min nya vana är att dricka tre koppar kaffe i sängen, medan jag surfar runt. Sen går jag upp och äter frukost, och det blir allt mellan kl 8 och kl 10, beroende på vad jag ska göra. Idag ska jag till massören och påklädning anbefalles kl 10.15. Pip. Att knö in gympa däremellan känns stressigt, trots att klockan bara är 7 nu.

Just nu lever jag mitt liv efter listor och ”fasta” tider. Mitt mobilalarm ringer 06.00 för morgonmedicin, kl 20.30 för kvällssmoothie (viktig), kl 21.00 för att ta kvällsmedicin, och kl 22.00 för att gå och lägga mig. Däremellan ställer jag tillfälliga larm för allt möjligt som jag behöver komma ihåg just för dagen. Jag behöver nog en fast tid för just gympan, får klura på den lite till känner jag 🤔

Jag behöver komma igång med mina morgon-, lunch- och eftermiddagspromenader också. Som jag var så duktig med i vintras. Hela hösten och vintern, i ösregn och snöstorm (nja), knatade jag ihop mina 12.000 steg. Nu vill jag knappt kolla hur många steg jag får ihop på en dag. Inte många tyvärr, så mycket vet jag.

Samtidigt tänker jag att jag inte vill ställa för stora krav på mig själv. Jag har relativt nyligen gått från total tristess och sysslolöshet till att ungefär en gång per dag träffa folk och umgås några timmar. Det är fan bra nog, just nu. Jag behöver vara snällare mot mig själv. Gympa och promenader ska jag få till i min vardag, men kanske inte just nu.

Att bara vara och må helt okej är fan viktigt för mig just nu. Att salta det med dåligt samvete för att jag inte kommer igång med träningen är inte schysst. Jag vet ju att lusten är en förbannat bra drivkraft. Jag kommer att ha lust att röra på mig mer när hösten gör entré. Jag är en typisk skolårsmänniska, för mig är det alltid väldigt tydligt nystart i samband med skolstart. (Skolan började igår, eller?)

Jag tar en kopp kaffe till, min andra kopp idag. Jag har sovit sju timmar i natt och tror att jag drömde om åskoväder, men det var nog ingen dröm ändå eftersom vänner la upp åskovädersbilder på fejjan i morse och jag ser ju att vi har drabbats i min landsände. Skönt, då fick vi lite efterlängtat regn.

Kram 🐘

Minst 25, kanske 30 tänkte jag nog skriva men 39 är förstås ingen omöjlighet i dessa tider 🏃🏼‍♀️🏃🏼‍♀️

”Att be om hjälp och vara den som behöver mycket stöd är så svårt. Det gäller inte bara alkoholen utan generellt i mitt liv.”
Vi kan ta höga poäng i denna rätt så farliga sport. Och sporten- tycka att andra ska gå till doktorn för ont i magen men själv ska man- självläka. Andra gå hem pga för mycket med skilsmässa eller stress. Själv; yrsel dagarna i ända- men gå hem eller be om avlastning och på allvar ta emot hjälp. Nej tack- inte för mig. Nåt märkligt martyrskap eller att skilja ut sig som vore man en annan sort. Det är vi ju inte. Samma skrot och korn- alla- och bäst börja be om hjälp då. Gravstenen( Här vilar Seklart för att hon aldrig tog tag i sitt magonda. Nej, eller hur?
Tar tid. Människor av detta slag exploderar sällan utan imploderar som tysta nysningar.
Här på forumet- pingstvänner och övriga- tror jag att människor blir uteslutande glada för återvändare.
Man/jag kan blir ledsen när en foeumvän försvinner - ofta känner man att hjälp och stöd behövs och finns här- men det går ju inte att nå utanför forumets gränser.
Svekfullt är det aldrig. Vi känner alla till Storsjöodjuret under våra små farkoster.
Det finns nån väldigt radikal- okonventionell hållning här. Den som behöver- ska ha mest. Där och då. Sen ser man små fina båtar ta kurs mot horisonten med stadiga årtag. (Kom tillbaka nån gång och berätta hur du har det,tänker man.)
Det känns rikt här, det finns många som vet hur det är och som inte ger upp om sina medkämpar i första taget.
Ps. Om du inte ådrats med nån annan hastighet skulle jag tippa du har minst 25 kanske 39 år kvar av fint liv, det är inte lite. 😃😻

@geggan (nån dag ska jag fråga varför du valde detta nick 😃) jag tänker mycket på dig, olika saker, vad livet ger- tar, men kanske tar inte livet utan det levs- på en lite annorlunda plats än vad som var tänkt. Jag har jobbat mycket inom vården och då haft mycket tid/tillfällen att reflektera över vad som är ”livet” och hur det kan te sig. Jag tror det är något mycket värdefullt det du skriver om att den här tiden också är en tid av levande och fint. Att livet räknas varje dag. Kram till dig!

Hur länge upplevde förresten du att det kändes jobbigt efter avslut? Mer kämpigt?

Tack så jättemycket @Torn 🙂

Är glad att kunna säga att jag äntligen är framme vid den tanken. Tog nog sedan kring jul att komma till det beslutet. Ska köra ett rehabiliteringsår nu från idag. Och det kändes så kul att läsa att du även över lång tid fortfarande upplever förbättring. Jag känner så fortfarande med ett år efter tablettavslutet. Fortfarande nya kognitiva bommar som lättas upp. Det är fantastiskt när man känner det så tydligt. Men jag får lov ta ett mål i taget med A och som känns ok för mig mentalt så det inte slår tillbaka på mig och börjar trigga istället. När jag tittar på det känns det som fram till nästa sommar är en rimlig tid för att hinna landa men tror säkert att det kan ta flera år att verkligen landa på riktigt.

Tack för dina ord och önskar en skön natt ❤

@Kaveldun Glömde skriva att du är jättemodig som började skriva igen. Jag tror att det är för att du är sann mot dig själv och det gör en modig❤️

@Kaveldun Hej! Jag vill också önska dig välkommen hit igen. Jag har varit på forumet och nykter drygt 9,5 månad. Mitt liv har fått en mening igen när jag kommit över på andra sidan, där alkoholen inte längre bestämmer och styr över mitt liv. Forumet är oerhört viktigt för mig och det är så betydelsefullt att kunna sätt ord på alla mina känslor och vara ärlig i dem, framförallt mot mig själv. Att vara sann är en oerhörd lättnad och livet blir på något vis lättare att leva då. Det gör att man blir modig men även ödmjuk. Det var en sådan oerhörd lättnad att se mig själv i spegeln och verkligen långt djupt där inne på riktigt inse, att jag är alkoholberoende och jag kan inte ducka och förtränga detta mer. Om jag fortsätter att dricka så kommer det att gå riktigt illa. Att jag insåg att det enda som kommer att rädda mitt liv är att sluta dricka. Det finns ingen annan väg, inget annat alternativ. Jag släppte garden och kapitulerade totalt mot alkoholdjävulen som styr, förgiftar och destruerar mig sakta, sakta. Jag är 55+ och jag har många gånger tänkt och varit rädd för hur mitt framtida liv, nya arbetsplatser, som mor- eller farförälder (inga barnbarn ännu), som pensionär, kommer att se ut om jag drack som jag gjorde. Bara svarta och ångestfyllda bilder i mitt huvud.

Jag har blivit befriad från alkoholens bojor och jag är så tacksam för det! Mitt liv har fått mening igen och jag mår så oerhört bra psykiskt. Jag ser fram emot min framtid och är nyfiken på vad den ska innehålla. Det är jag som fyller den med mening och jag går i en riktning mot mina värderingar som jag håller högt. Jag ska ta vara på mitt liv och att vara nykter är det som hjälper det att vara värdefullt.

Ha det så gott! Vi hjälps åt❤️

@Natalia Tackar! 🤗 För min del har det varit så. Jag har hela tiden mått bättre och bättre. Flera gånger har jag tänkt: Yes, vad bra jag mår, det behöver inte bli bättre än så här, men sen visar det sig att jag mår ännu bättre efter ytterligare ett halvår. 😀

Jag har sett hur du har kämpat på tappert med olika strategier och olika räknevarianter av nyktra dagar.❤️ Men alkoholen är grymt lurig, det är lömskt när man hela tiden lurades tillbaka till den. Jag har tänkt i mitt stilla sinne, att vad du behöver är en lång sammanhängande helt nykter tid. Även om det är jobbigt som sjutton ett tag, så är det värt det till 100 procent! Nu ser det ut som om du har fått nog på riktigt. Så lycka till nu, ha tålamod och kämpa järnet! 💪. Det blir bättre!

@Torn Ja, det är lite övningskörning att vara på fest där stämningen höjs allt eftersom promillen stiger😂. Har gått igenom de flesta vardagliga gamla vanorna och skapat nya vanor utan alkohol. Har även gått igenom alla storhelger utan alkohol då jag blev nykter i slutet av oktober 2021. Inga problem, men har inte varit på så många tillställningar där alkoholen flödat, då vi inte är med i så många sådana sammanhang. Jag tror också jag kommer att vänja mig allt mer och kunna slappna av bättre. Nu när jag skrev det, så inser jag att jag var lite spänd över hur det skulle bli att vara nykter när andra är påverkade, och jag blev mer avslappnad allt efter tiden gick. Kanske handlar det även om att jag var lite spänd över vilka förväntningar det fanns på mig som nykter? Om jag skulle upplevas som tråkig för att jag inte längre har klackarna i taket? Kvällen blev trevlig och säkert lite lugnare än vanligt för att jag inte höjde temperaturen som jag brukade. Lite mer övningskörning och sedan kan jag som du, höja stämningen som nykter tills de druckna blir trötta och går till sängs😂.

Ha det gott!🥰

@Geggan Vad fint att ni fick en helg med lite paus i behandlingen, lugn och ro. Vad härligt att din mathållning har blivit en livsstil och att det går så bra. Grattis till minus 10 kg🥳. Jag har också gått ned ungefär så och det verkar vara där den stannar. Jag trivs också i min mathållning och det kan t.o.m. slinka ned någon glass, efterrätt någon gång. Tror också det är en god idé att föra dagbok varje dag, sätta ord på dina känslor och bevara en fin berättelse om ert liv❤️.

Massor av kramar och styrka till dig🥰

Hej @Torn!
Det känns skönt att göra er som varit nyktra länge säga att det mest känns skönt och att livet upplevs allt bättre.

Önskar en skön kväll!

@Kaveldun Väldigt fint och livsbejakande inlägg ❤️ Du fixar detta. För att du verkligen vill inifrån och ut. Nu får du hjälpa viljan på traven genom att skapa nya nyktra vanor. Göra typ allt annorlunda.

Kram 🐘

Hej @Andrahalvlek ! Ja, formulerandet gör att det blir verkligt. Känner att jag behöver skriva om oss, vårt liv tillsammans- vi har bara varit tillsammans drygt tre fina år. Den tiden får inte bara rinna ut i ingenting. Vårt liv pågår. Även detta är ett liv. Oberoende av hur det går. Kram🐳

Så gick jag in här - efter att ha postat ett inlägg i min tråd nu på kvällen - och såg att även du Se Klart skrivit om detta med tre - enheter - joxande:-)
Låter fint att du ska jobba på i höst men lite under radarn. Även jag har läst Sattva med stort intresse och hennes inställning till arbete - och den viktiga fria tiden.
Själv kommer jag ju att ’kliva ner’ snart och funderar just nu på möjligheten att också - under en period - vara ledig en dag varannan vecka. Det kanske skulle vara möjligt i vår. Jag känner att nykterheten bara måste få plats och tid. Och att jag behöver odla min inre trädgård. Inte bara i brist på verklig.
Vissa ränder kan säkert försvinna …men inte minnet av dem.
Några av er - du och andra - som kommit långt i det nyktra livet verkar ju ha en förhöjd livskänsla vars djup delvis kommer från erfarenheterna av ett ’då’ som var så mkt mörkare.

Tack @Se Klart och @ Geggan för inspel. Vad härligt att det går bra för dig Geggan - ska läsa din tråd ikväll.
Skam för att man dricker …och dricka för att man känner skam. Det blir ett självspelande piano.
Jag kände enorm skam för att jag inte kunde hålla min nykterhet och för att vara den som inte klarade av/höll ut och kom vidare . Att be om hjälp och vara den som behöver mycket stöd är så svårt. Det gäller inte bara alkoholen utan generellt i mitt liv.
Kan själv….har väl varit mitt motto i många skeden av livet.
Jag kunde inte sätta ord på mina återfall , det blev för knepigt och jag tystnade här. Ovanpå allt så upplevde jag mig som en riktigt ’dålig kompis’….som inte höll ut utan bara sjappade. Vilket dåligt stöd jag var .. Jag fortsatte att läsa …inte direkt men efter en tid. Och har det senaste året läst ofta och mycket … och det har varit en enorm hjälp. Men jag upplevde det som att jag hade förbrukat min rätt att själv delta eftersom jag inte ’höll måttet’ .
När jag sätter ord på det såhär så hör jag ju hur strängt och icke - konstruktivt det låter.
Korkat rent utsagt. Nästan komiskt.
Det här är ju inte precis ett forum för pingstvänner ( inget ont om pingstvänner ) utan en mötesplats för människor som har problem med alkohol och behöver stöd för att komma vidare 😳! Är det någonstans jag ska/kan vara öppen med mina alkoholproblem så är det ju här.
Det är dock sant att jag fortsatt processen - nästan dagligen. Och jag har också tänkt att det inte bara var korkat av mig att sluta skriva utan också på ngt bakvänt sätt självupptaget. Här hänger ju massor med människor som får återfall och jobbar med den skit man hamnar i då … och kommer vidare. Vem skulle döma just mig så hårt och tycka att jorden går under för att ngn som kallar sig Kaveldun inte håller ihop utan exploderar i ett återfall.
Jag känner ju mest av allt respekt för alla som kämpar …och faller och reser sig upp igen. Det enda jag kan ha svårt för är egentligen när jag upplever att vissa inte tar till sig vilket gift alkoholen är och vilken farlig sjukdom det handlar om utan ska trixa och krångla om och om igen med att dricka tre enheter - eller något ditåt - fast det inte går ( väl medveten om att det kanske visst går om man är i ett tidigt skede av ett riskbruk).
Men jag har ju också varit där och den dominerande känslan jag har inför i princip alla som skriver är ju respekt och empati.
Så många som kämpar och vill och försöker!
Jag är i alla fall i ett annat läge nu. Det känns på ett annat sätt. Jag har inget sug alls ( det kommer säkert) och jag vet att jag i bästa fall har 20 möjligen 25 år kvar av mitt liv. Jag älskar trots allt att leva och jag älskar många människor. Några oändligt mycket.
Jag bara måste få möta åren och människorna - nykter!
Jag ska skriva nu. Och fortsätta skriva oavsett vad.
Ha en fin ( varm 🥵) måndag!

@vår2022 Det låter bra att du övar lite på att vara vid tillställningar där andra dricker! 🤗 För egen del så tog det sin tid att känna sig riktigt lugn och bekväm vid sådana tillfällen. Jag var ju så ovan vid att vara nykter. Det första nyktra året behövdes för detta. Sedan under år två blev det bättre, för att inte tala om år 3! Man vänjer sig, och allt sker mer på automatik. Upprepningar och korkat svammel som uppstår tar jag med ro eftersom jag vet att det är så berusade personer uppträder.Och då sållar jag bort det automatiskt., Blir det för jäkligt så drar jag bara hem eftersom det inte tillför mig något av värde att lyssna på skiten. Men oftast så har jag riktigt kul, och stannar tills de andra blir för trötta. Jag har inga problem med att dra igång en konversation och skratta som sjutton.😂 Och trött blir jag inte, det är nästan alltid dem som dricker som blir sömniga först. Sedan på morgon så är de som drack också mest sömniga.😀 Men jag är ju 50+ och går inte på så värst många sena tillställningar där det dricks mycket. Det har jag inget behov av, och är inget jag saknar.

Ha det bra!

@Se klart Låter skönt med några lediga timmar!😀 Jag börjar jobba i morgon, och i dag går jag mest runt och småfixar lite här hemma. Snart är det dax att skörda den första melonen. 😋 Jag läser nästan heller aldrig under ”vara måttlig”, men det är ju bra att forumsdelen finns för dem som vill prova på detta, eller dricker måttligt/sparsamt. Här i ”det vidare livet” så står det ju klart och tydligt i beskrivningen av forumsdelen: ” Livet som det är utan droger” Och ”utan” är ju just utan. Inte lite eller måttligt. 😀

Ha det bra! 🤗

Tog ledigt tre timmar. Det finns en inställning i vårt kommunikationssystem som lyder ”set yourself as away” så bra ju!
Städat och vikt kläder. Packar för stan.
Jag brukar aldrig- men jag kikade in i måttligt-avdelningen här och ville gärna skriva något ord men sen kände jag att jag inte förstår. Språket enheter/vecka samt ”Max 3/dag” känns som det mest avlägsna vokabulärer jag känner mest; vad snackar de om?
Jag vet att jag har tänkt exakt likadant- lyssnade öronen blodiga på en podd som enbart handlade om hur man skulle bli en måttlig-drickare etc… så inget skugga över någon, så.
Bara så intressant hur något angår en så lite att det känns som mycket SVÅR grekiska (till skillnad från den lätta då, hehe)
Helst vill jag skriva ”sluta upp med denna meningslösa pluttifikationstabell och sluta drick- så gott är det aldrig”
Men jag gör inte det. Alla processer får finnas såklart och jag kan inte veta hur det är för andra.
Men för mig. Så känns det som nån sitter och sorterar tuggumipapper eller något annat som inte har någon betydelse.
Hela grejen är ju att slippa det. Hela grejen är ju tiden. Slippa störa hjärnan med de här elchockerna av fylla eller bakfylla.
Jag vill leva länge, länge, inte alla förunnat men jag ska göra vad jag kan på mitt håll.
@andrahalvlek- trygghet och tacksamhet är orden 😍

@Geggan Grattis till lyckad viktminskning! 10 kg är ju jättemycket. Jag borde också, men var sak har sin tid. Jag tror att det är klokt att skriva cancerdagbok, då ser man lättare mönster och man kan gå tillbaka och läsa vid behov.

När vår yngsta dotter föddes svårt sjuk så skrev jag dagbok dagligen de första åren. Det funkade lite som självterapi för mig och jag kunde gå tillbaka och läsa. Hon själv hade kunnat läsa dagboken också, nu i vuxen ålder, men det är hon inte intresserad av. Hon har ju en utvecklingsstörning, så det skulle inte ge henne något.

Kram 🐘

@Sisyfos Jag tänkte egentligen skriva ett lite längre inlägg om det här på min årsdag men nu blev det ju tydligt att vi behövde reda ut lite saker i förväg. Jag tror att en del av din irritation beror på att du läser in saker som inte finns där. Jag har inte sett @Andrahalvlek skriva att det inte finns något exempel. Däremot har väl de är få. Som jag sa innan så undviker jag gärna att spekulera i hur andra dricker men åtminstone ett av dina exempel på måttliga dricker ju inte ens enligt sin egen utsago måttligt. Det är väl egentligen också ett ganska tydligt exempel på hur svårt det är i och med att det var svårt för dig att hitta några exempel överhuvudtaget och en av dem som sagt själv uttryckligen inte dricker måttligt.

Att det ska vara 2 år är ju ingen fast gräns men någonstans måste man ju sätta den. Jag skrev 1 år först men jag funderade lite på det och tänkte på mig själv. Någonstans måste man ju sätta gränsen och det är väl det som är lite knivigt med dessa undersökningar också. Mitt eget förändringsarbete började ju med ett uttalat mål om måttlighet, som jag kunde hålla långa perioder i sträck, för att återigen eskalera. Jag har inte mätt tiderna exakt men nog klarade jag cirka ett år däremellan där jag låg på FHMs magiska veckogräns. Däremot tog jag ju allt på samma dag så jag klarade ju inte max per dag-målet den dagen. Men men, min poäng är att jag kunde ju varit med i någon slags undersökning där då och blivit räknad som en som lyckats dra ner på sitt drickande. Min trend gick dock mot att jag drack mer och inte mindre, men över vissa tidsperioder var det ju bättre.

Det jag menar är att de flesta kan ju dra ner på sitt drickande med lite jävlar anamma under en tid, för att sedan falla tillbaka i det igen. Jag tror inte att det är en slump, utan jag tror att det beror på att alkohol är ett beroendeframkallande ämne som gör att lite vill ha mer, till slut. Med viljestyrka kan man hålla det nere, men det är svårt att göra det över tid. Givetvis gäller ju samma för att vara helnykter. Många vittnar om att de kan klara en vit månad, men sen då? Och ska vi sätta en tidsgräns för helnykterhet så måste vi ju ha samma för att kunna jämföra hur väl det går. Problemet med en tidsgräns är ju att den oavsett hur lång tid vi sätter den till så kan misslyckanden komma efteråt. Jag har en personlig anekdot om en äldre släkting för ett antal år sedan som blev helnykter och höll det i ett antal år. Det här är inte en släkting jag hade någon särskild kontakt med så jag vet faktiskt inte hur många år han höll sig nykter men det var garanterat mer än 2. 4-5 kanske eller till och med 6? I alla fall, han ville fira ett tillfälle med en öl. Den ölen blev sedan till två och tre och han drack oavbrutet till hans död några veckor senare. Han fick ju någon slags hjälp med att sluta, jag vet faktiskt inte exakt vilken sort. Det kanske är så att han finns med i någon undersökning som någon som lyckats om det var så att de endast gjorde en uppföljning efter x antal år? Det är naturligtvis inte så att bara för att man väljer den nyktra vägen att man automatiskt lyckas eller att man bara för att man väljer måttligt automatiskt misslyckas. I mitt anekdotiska exempel dock och många andra man läser om här på forumet så beror den helnyktres dittrillande på vad? En tro om att man kan dricka måttligt igen.

Som du kanske har märkt så ser man lite olika resultat i olika undersökningar. Om du är intresserad av att veta varför det blir så så skriver jag lite om det i min tråd. Det ska bli intressant att se vad Magnus undersökning visar sen när den publiceras men jag märker att du redan har börjat använda dig av den utan att veta vad den egentligen säger. Alla undersökningar har sina begränsningar och tyvärr får jag säga har Magnus redan aviserat en olycklig begränsning i den och det är att alla deltagande hade ungefär samma mått av alkoholberoende innan studien drog igång. Det gör att man tyvärr inte kan titta på en detalj som du tycks hålla med mig om, vilken är att huruvida man lyckas med måttlighet delvis beror på hur långt man har kommit i sitt beroende. Om nu alla var på nästan samma nivå så kan vi ju inte utläsa någon skillnad. Men så är det ju när man gör undersökningar på frivilligbasis bland människor. Det är oetiskt att artificiellt tillföra en variation i variablerna. Det gör ju inte att resultatet blir ointressant för det.

Jag hade egentligen tänkt som sagt att skriva ett längre inlägg i min tråd vid tillfälle om detta för att reda ut det lite mer men jag ska hålla det här kort. Jag tänkte kanske ändå avsluta med vad jag håller med dig om att hur långt man kommit i sitt drickande är en viktig variabel i huruvida man lyckas med måttlighet. Om någon kommer in på forumet och har druckit för mycket två helger i rad, men inte haft något tidigare problem så tror jag att deras chans till att vända på steken här är god. Om någon kommer in på forumet och har druckit två lite vin varje dag i 5 år, så tror jag istället att det är mycket svårare. Hur stor skillnaden är har vi ju inget exakt mått på, såklart, och mig veterligen finns det ingen studie som har tittat på just detta. Att där är en skillnad verkar ju vi vara överens om. Hur mycket det beror på att man faktiskt har druckit så mycket och hur mycket som beror på att man har de generna som påverkat så att man har druckit så mycket kan vi ju inte veta, men utfallet här är ju detsamma. Naturligtvis påverkar detta också hur svårt det är att bli helnykter. Men i alla fall, jag kan tycka att det är direkt oansvarigt att ge sken till den senare att vi är många här på forumet som varit i din sits som håller oss måttliga nu och det finns en massa undersökningar som visar att det går, när det inte finns fog för det och ett sådant drickande av medicinska skäl kräver åtminstone ett längre uppehåll. Men jag blir inte irriterad och tar åt mig personligen utan bemöter det istället. Självklart är inte anekdoter det bästa och det finns alltid en möjlighet att man faller offer för ett bekräftelsejäv när man inte tittar på rena data och det kan också finnas andra anledningar som gör att man kanske ser en förvrängd bild av utfallet.

I slutändan så är det inte kontroversiellt att vara måttlig. Det finns till och med en forumdel för det där de flesta som vill försöka på måttlighet befinner sig. Det som har blivit kontroversiellt tycks vara när man påpekar att när man väl kommit över en gräns i sitt drickande så blir det oerhört svårt att hålla sig till måttlighet och väldigt få klarar av det. I slutändan får ju ändå alla välja den väg man vill och kanske hjälper det inte att peka på att väldigt många kommer hit och har druckit alldeles för mycket och vill prova på måttlighet och efter att ha provat på det ett tag så upptäcker man själv att det inte fungerar. Kanske måste man prova på det själv för att se det, men det skadar inte att ha realistiska förväntningar. Speciellt inte för de som uppger sådana mängder att de riskerar att ha underliggande alkoholskador redan nu. Men nu börjar det bli lite väl långt här, som det inte skulle bli.

Under helgen har det varit ledigt från makens strålning och andra behandlingar som gjorde förra veckan till ett rat race från det ena till det andra. Vi har bara pustat, tagit små promenader i värmen och ett lugn har lagt sig. Idag känns han som sitt gamla jag, vi skojar vid frukosten och jag masserar hans spända rygg. Idag kör ju allt igång, sju dagar strålning kvar. Börjat nu få onda slemhinnor i halsen så lite kinkigt med mat. Trevligt att här läsa om allas fina sensommardagar och kloka reflexioner. Mitt viktprojekt som började för 12 v sedan har gått så bra, jag har liksom flyttat över min alkoholbeslutsamhet på det. Ser det nu, efter råd från @vår2022 inte som ett projekt utan en livsstil. Såhär skall jag äta. Har gått ner ca 10 kg från när det var som mest i våras. Nu har jag börjat skriva en cancerdagbok- en sida varje dag. Jag vill hur det än går kunna gå tillbaka till vad som har hänt. Även detta är ett beslut som jag kommer att följa. Jag mår så bra jag kan och är tacksam för att jag inte dricker idag och inte kommer att dricka någon annan dag heller. 🙏🥳😉

Tack @Sisyfos !