Senaste kommentarerna i forumet

Tack @Inombords ❤️ Hoppas att du får träffa rätt psykiatriker också!

Kram 🐘

Skönt att höra @andrahalvlek och det är bra att slippa ytterligare utredningar men fra a litium som jag tror är tuff- men såklart hjälpsam om så behövs.
Jag har tagit en halv zopiklon/imovane till natten i åratal- och hjälper fortfarande, i undantagsfall tar jag en hel- alltså om jag måste lägga mig tidigt för att jag ska upp väldigt tidigt.
Så där har jag ingen beroende-problematik med ökad tolerans etc
Men jag tror också att de funkar psykologiskt, jag blir trygg-sömnig av den rätt äckliga bismaken- signalerar till hjärnan att det är dags att sova.
Men jag kan ju också somna på egen hand- tupplurar och liknande kräver ju ingen medicin 🤔 klurigt detta- men jag har noll inspiration till sömnskola etc- jag vill bara ta min halva lilla tablett- och sova.
I våras testade jag tusen andra varianter, många gjorde mig dödstrött och ”bakis”. Efter dialog med läkaren så kör vi på med imovanen ett tag. Skönt för nu.
Jag har själv haft många ”fall” där medarbetare blivit sjukskrivna pga stress (två under min egen tid som chef, men har också ärvt flera ärenden)
I båda fallen som jag följde nära var jobbet en del- och livet en del (tex diagnos för annan sjukdom, skilsmässa)
Erfarenheten är entydigt så att hellre långsamt än snabbt tillbaka- jag har ofta bromsat medarbetare som börjar känns sig friska och vill växla upp. De känner att det är bra i stunden- men blir inte bra på sikt. Jag brukar säga att de ska hålla länge- då måste återgången ta tid. Bättre än att upprepa långa sjukskrivningar.
Sedan är det föränderliga arbetslivet olika svårt för olika personer- och framförallt- i olika faser i livet! Det måste räknas in när det kommer till förväntningar och hur/på vilket sätt utveckling ska ske på jobbet.
Ha sn lugn och skön kväll och köp solskydd imorgon! Kram 🥰

@Andrahalvlek vad glad jag blir för din skull att du hittat en bra psykiatriker. Jag har äntligen fått remiss till en (har mardrömsproblematik sedan barndomen som aldrig slutar och ingen har lyckats behandla) psykiatriker nu och jag är så hoppfull! Ta hand om dig!

@majken_r Ja, det är verkligen en gåva att jag har fått komma till en mycket erfaren psykiatriker. Jag ska hålla i honom hårt! Jag är en sådan person som behöver ”tänka högt” och bollplanka olika saker, och han är perfekt för det ändamålet. Han bekräftar mig - och han vidgar mina vyer, lär mig nya saker.

Kram 🐘

@vår2022 Ja, det viktigaste är nästan att hejda mig själv. Jag har mycket ork, men inte så många timmar i taget.

Kram 🐘

@Andrahalvlek blir så glad att du har en läkare som får dig att känna dig allt det där. Guld värt. Kram🍀

@Andrahalvlek Låter som en bra plan och ett fint bemötande med en bra läkare. Det viktigaste är väl att ta det lugnt i att komma tillbaka, känna efter hur du mår och hur det går. Du verkar ha bra kontroll på det och vet med dig själv att du kan bli så engagerad😁. Kan känna igen mig i det.

Ha en fin lördag!🌞❤️

Angående läkarbesöket igår så kändes det jättebra. Vi hade ett jättebra samtal. Jag väckte frågan förra gången om jag ev hade diabetes, pga domningar i fötter och händer. Men mitt blodsocker såg bra ut, jag har ingen diabetes. Domningarna har blivit bättre, och jag hoppas att det fortsätter så. Hjärnan skickar liksom inte nervsignaler som den ska - det pirrar och bränner, och fötter och händer liksom somnar.

Jag har också väckt frågan om bipolaritet eftersom jag till min natur är väldigt energisk, pigg, positiv och lösningsfokuserad - och sen hamnar jag i dessa svarta hål emellanåt. Läkaren tyckte inte att bipolaritet behövde utredas enbart för sakens skull. Han sa att det jag beskrev snarare är min personlighet. Litium används i första hand för att stabilisera maniska skov, men jag gör inte helt tokiga grejer. Jag sover som jag ska och sköter ekonomi och annat.

Läkaren trodde mer på dystymi, en kronisk depression, som jag har underliggande (ärvd sårbarhet från pappas sida) och därför behöver medicinera för det livslångt. Möjligen trodde han på cyklotymi, som är en slags bipolär light, med humörsvängningar. Men om jag mår bra på Duloxetine framöver så behöver jag inte utredas mer för bipolaritet eller få litium. Läkaren sa att litium kan ge rätt svåra biverkningar på sköldkörteln och levern bland annat.

Vi pratade också om vad vi ska säga på avstämningsmötet med FK och arbetsgivaren den 23/8. Jag tänker säga att jag vill jobba kl 13-15 och göra en specifikt avskild arbetsuppgift under september. Inget mer. Möjligen något specifikt ytterligare, men inte den första veckan. Och första arbetsdagen ska jag enbart installera mig på min gamla arbetsplats, få igång dator, logga in i alla system och rensa mail. Läkaren tyckte att det lät som en bra plan.

Sen är ju frågan hur lång tid det behöver ta till nästa nivå. Jag kan tänka mig att vara fortsatt sjukskriven 75 procent även under oktober men att prova att jobba 4 tim/dag när jag känner att det funkar. Jag ska ta upp frågan på mötet den 23/8. I så fall jobbar jag kl 13-17, 4 timmar/dag.

Jag vet ju inte alls hur lång tid det tar att komma upp i 100 procent. Min upplevelse är dock att det tar längre tid ju äldre jag blir. Jag har ju gjort den här rehabresan när jag var 36 år, 47 år och nu då 53 år. Jag märker tex att jag behöver längre tid för att lära mig saker nu efter att jag har passerat 50-strecket.

För mig är det glasklart att jag i första hand ska göra saker som jag behärskar och att det ska vara väldigt tydligt vad jag ska göra. Specifika arbetsuppgifter. Jag måste ju bygga upp min självtillit och självkänsla på nytt liksom. Jag måste göra saker jag fixar. Jag har ju suttit på arbetsgivarsidan några gånger då medarbetare har rehabiliterats tillbaka i arbete - och det är faktiskt en fördel nu när jag sitter på andra sidan.

Vad det gäller medicinen ska jag fortsätta som nu. Jag ska däremot skippa 1/2 tablett propovan respektive 1 zopiklon varannan dag. Just zopiklon tror jag att jag är känslomässigt beroende av. Jag vet ju att jag somnar när jag har tagit den. Konstigt nog verkar den verka fortfarande, efter 6 månaders användning. Så brukar det inte vara, men läkaren sa att det visst kan vara så att tabletten fortfarande hjälper mig. Det är så himla individuellt.

Jag har fortsatt pressa tillbaka min sovtid. Två kvällar i rad har jag lagt mig kl 22.30 och somnat cirka kl 23. Sen har jag vaknat av larmet kl 06, för att ta min morgonmedicin. Två-tre toabesök har det blivit på natten, man jag har snabbt somnat om. Det går åt rätt håll. Och jag följer samma rutiner på helgerna. Nu gäller det att sätta sömnrutinen, och då kan man inte labba med klockslag hit och dit olika dagar.

Jag känner mig glad, sedd och lyssnad på 🥰 Det känns så himla tydligt att läkaren är på min sida. Jag känner mig inte ett dugg orolig inför avstämningsmötet den 23/8. Jag och läkaren ska sitta i ett konferensrum på dagpsykiatrin och FK och min chef får koppla upp sig på Skype eller Zoom.

Kram 🐘

Igår var jag så trött att jag inte orkade skriva här. Helt slut på kvällen. Då hade jag träffat läkaren kl 10, åkt en snabbis till ÖoB, och sen lunchat med min mamma kl 12-15. Tröttsamma grejer tydligen. Å andra sidan var det fredag igår, och jag har gjort någon grej varje dag den här veckan. Så det var nog inte konstigt att jag var trött.

Jag hade dessutom en fruktansvärd värk i hela kroppen. Trots att det mest betungande var långsamma promenader med min mamma igår. Knappast läge för träningsvärk. En vän frågade hur jag satt på stranden häromdagen, och jag satt i en brassestol. Inte jättebekvämt, och jag spände mig kanske en del. Så jag skulle få träningsvärk av att sitta i en solstol? Då är man dåligt tränad 🤣

Jag måste komma igång med träningen. Funderar på att gympa ihop med Sofia på svtplay. På måndag får det bli. Direkt efter frukosten. När jag börjar jobba sen i september så ska jag jobba kl 13-15, så även då kan jag få till morgongympa tänker jag. En dag i taget - på måndag blir det gympa med Sofia direkt efter frukosten, 2 x 20 min blir nog lagom.

Kram 🐘

@Charlie70 Och så skönt att få ett livstecken från dig! Just den känslan ”nu skulle det vara gott med vin” kände jag i bilen hem efter att ha umgåtts med min yngsta dotter i några timmar, efter flera månaders ”frånvaro” pga depressionen. Jag vet precis hur du kände. Känslan kommer efteråt, när man har bärgat krisen i hamn på något sätt. Men jag skrattade faktiskt till litegrann. ”Var fan kom du ifrån?”

Skönt att även du tog ditt förnuft till fånga. Kolla in Youtube-klippet som jag delade häromdagen. Minns inte exakt rubriken, men det var typ ”Can I ever drink moderate”. En av dem som pratar berättar om en kvinna som efter 20 års uppehåll ska ta ”bara ett glas”. Inom en vecka är hon på samma nivå som när hon slutade dricka. Efter 20 års uppehåll!

Jag lider med sonen och jag lider med dottern. Och jag lider med dig, mamman ❤️ Jag önskar så att dina barn får hamna rätt i skolans värld, att de träffar rätt pedagoger och elevassistenter, att de får utrymme att utvecklas i lagom takt precis från deras nivå. Håller tummar och tår för det!

Kram 🐘

Åter från längre semester i södra Europa. Tidigt (mycket tidigt) i min nykterhet bestämde jag mig för att berätta för tre utvalda personer/par. Då - visste jag nog inte riktigt vad jag höll på med. Jag vara bara så hundraprocentigt inställd på att bli nykter och gjorde bara allt som jag läste om att man skulle göra, t.ex. var det viktigt att berätta för någon. Efteråt har jag i viss mån ångrat min information till två av tre. Inte för att någon varit elak utan bara för att en inte verkar bry sig (en liten fråga om hur det går hade uppskattats då) och de andra dricker ganska mycket själva (men är kloka och insiktsfulla och kan skilja på sina problem och andras) och jag har viss mån fått dåligt samvete för att jag eventuellt har kommit med för mycket "pretto" info om mig själv liksom.

Åter till semestern. En nära släkting kom dit för några dagar. Släktingen blev allvarligt sjuk och motsatte sig läkarvård. Jag var ensam med släktingen och min funktionsnedsatta flicka som inte rör sig utanför dörren i princip så situationen under dessa dagar var minst sagt orolig och stressande för mig som enda vuxen att fixa med detta. I villervallan glömde jag en viktig sak (som inte kan skickas med DHL eller på annat sätt) så efter hemkomst fick jag direkt boka nya biljetter för att åka tillbaka. Då hade situationen för släktingen redat ut sig och flickan hade semester med sin pappa. Jag kunde slappna av. DÅ kom stora vinsuget! Jag blev bjuden på middag på kvällen av vänner till det här paret som jag befarar jag gav "pretto" information till. De ville självklart bjuda på vin. Jag tänkte på vägen ner igen att så skulle det bli och kanske skulle jag kunna ge mig på att fuska lite i alla fall.... Men snabbt vände tankarna. Jag har ju sagt till deras vänner att jag inte dricker mer och varför jag inte gör det. Då blev det ganska enkelt att lägga upp den enda rimliga planen, jag måste berätta för de som bjuder på middag och göra det på ett översiktligt sätt. Helt plötsligt försvann vintankarna.

Så med denna lilla erfarenhet är jag oerhört tacksam för att jag berättat trots att jag ångrade mig lite efteråt. Berättandet om nykterheten fungerar som ett mänskligt antabus och just det antabuset kanske är det viktigaste vi har, d.v.s. varandra?

Tack för fina grattishälsningar! Det är bra med barnen. Sonen fortsätter i gymnasiet utan att prestera några betyg men för att göra en mycket lång historia kort så kan jag konstatera att han numera är mycket glad, harmonisk och självförtroendet sitter där det ska. Han tar viktiga steg mot vuxenvarandet, med min hjälp och på egen hand. Precis som det ska vara. Flickan har tyvärr med tiden börjat vägra gå utanför dörren mer än till skolan. Jag är mycket orolig för detta. Funderar på om autismen förvärras med åren eller om det är något annat, men har ännu inte funnit något svar på denna milt sagt komplexa fråga. Men hon är glad och trivs med sitt. Kanske mest jag som lider....

@Varafrisk jag har kanske inte läst ikapp i din tråd helt, men lite grand. Tycker du är fantastisk som klarade så mycket som du gjorde under semestern. Du övningskör för fullt helt enkelt!
Tack @Sisyfos @vår 2022 @Se klart och @Andrahalvlek för era kommentarer! Och välkommen tillbaka @Andrahalvlek så skönt att läsa att det går åt rätt håll för dig nu! Har tänkt på dig när du var borta.

Jag fortsätter att känna en oändligt stor tacksamhet över att vara nykter. Tänker på det varje dag. De här vinsugspåminnelserna jag får då och då är lite jobbiga i stunden (man vill ju vara "fri") men hjälper mig faktiskt att komma ihåg hur det var. Så jag har slutat vara sur på dem.

Kram!

Tack ❤️@TappadIgen

@Ny dag Tänker att du klarat av att bryta vanor nu när du varit iväg på semester på olika ställen, och de är ju, antar jag, väldigt förknippade med alkohol. Förstår att nu när du varit borta från hemmet så länge så skrämmer det lite att komma hem till vardagen igen, med jobb, stress mm. Kanske börja ruta in rutinerna mer med någon ny vana, som ersätter de gamla, på morgonen, dagen när du jobbar hemma och em samt på helgen. När jag jobbar hemma har jag skapat nya vanor. På morgonen kaffe med lite grädde i sängen och läser lite nyheter, kanske kikar in här (går upp tidigt). Jobbar. Kort corepass 20 min vid lunch, ut med hunden (ibland springer jag med hunden och skippar corepasset) äter fröknäcke mackor med purjo, ost, skinka och kvarg (har varit dålig på att äta lunch hemma). Jobba, sedan kaffe med grädde vid 14. Den största nya vanan är att jag är fysiskt aktiv, varje dag på något sätt. Min aktivitetsklocka motiverar mig, den mäter mina steg och jag följer mina utvecklingskurvor (löpning, core, promenader). Verkligen en inrutad rutin att kolla den varje dag och hur jag ligger till😁. Vid matlagning kan jag öppna en alkoholfri öl, gillar också Carlsberg, som jag smuttar lite på och dricker resten till maten.

Vad jag menar med mina exempel hur jag skapat nya vanor som blivit nya rutiner. Jag drack tex aldrig kaffe efter kl 12 när jag drack, för jag längtade efter vinet. Nu längtar jag efter mitt em kaffe. Ser fram emot att dricka en alkoholfri öl till maten och nöjd med det. Sen är det en jätteskillnad att vara på jobbet nykter och inte bakis, allt är så mycket mer intressant att ta tag i och att socialisera med kollegor är så mycket roligare. Det finns inte längre något att dölja och känna skam över. Ju mer din hjärna återhämtar sig och balanseras, desto bättre kommer du att må. Jag tyckte det började kännas skillnad mellan 3-6 månader. Sedan stabiliseras det bara mer och mer liksom psyket.

Sedan hjälper mina tankar om hur otroligt skönt det är att vara nykter mig mycket. Kan många gånger tänka när jag tex påtar i trädgården, städar, handlar eller är på jobbet, ”det är så skönt att jag är nykter och slipper utföra detta som bakis med ångest”. Lättnaden och glädjen över detta är så stor och jag känner sådan tacksamhet till det. Det är som en bonus att vara nykter varje dag jag göra sysslor. Nästan lite overkligt😁❤️

@Torn 🙏 för omtanken! Ett glas är alldeles för mycket, jag ska bli hon som inte dricker. Jag har utvecklat ett beroende och kommer aldrig kunna dricka alkohol igen, inte ens lite. Och jag hoppas verkligen jag kan fixa detta…..

@Ny dag Bra jobbat, du kommer säkert fixa detta! 🤗 Dock tycker jag det låter fullkomligt livsfarligt att smutta på ett glas vin.😳 I och med att du kände smaken så fick du i dig lite alkohol, och risken är stor att Alkoholdjävulen vaknar till med full kraft. Det gäller att sky alkohol som pesten i början. Vara extremt noga med så man inte råkar ta fel glas osv. Att ha en enorm respekt för alkoholens beroendeframkallande egenskaper är ett måste. Annars kan tanken om lite, lite går säkert bra dyka upp.

Ha det bra!

@vår2022 🙏! Jag vill ju så innerligt att det ska vara och bli så men är fruktansvärt rädd för att komma hem till vardagen. Jag behöver omgående starta med att införliva nya vanor/rutiner till mitt nya nyktra liv. Jag har lärt av dig🙏❤️! Likaså fortsätta nöta. Kul att du läser Annie Grace, jag fullständigt ”älskar” den boken - den Inger så mycket hopp för ett nyktert liv utan vita knogar. Så som jag upplever att du har det 👍! Och som du så riktigt skriver att det är beroendet som vill ha alkohol, inte jag själv vilket är viktigt att påminna sig om hela tiden. Jag luktade och smuttade på ett sk gott, fint, dyrt rött vin häromdagen och det smakade surt och luktade illa…. Min alkoholfria öl var så mycket godare. Jag formligen älskar afri öl, speciellt Carlsberg och Stella Artois. Jag har inte varit öldrickare tidigare så detta är en ny bra vana för mig när andra dricker vin. Kram till dig ❤️!

@Andrahalvlek Det är min svåger som kommer dit nästa gång, så jag ställde in dem i ett skåp. ( kylen skulle stängas av) Jag har märkt att jag bryr mig mindre och mindre om alkohol rent generellt. Om någon tycker att alkoholen tillför dem något positivt, så är det ingen idé för mig att lägga någon kraft på det, för dom har ingen aning om hur jag som inte dricker alls mår, och upplever saker och ting.😀 Jag vet ju däremot hur det är att se alkohol som något positivt. Det gjorde jag ju i en herrans massa år. Kort och gott, jag upplever något som väldigt många andra inte gör. Och det är jag oändligt tacksam för.😍 Det låter ju lite bisarrt, men det är som om jag är tacksam för att jag blev kraftigt beroende, så jag fick nog av alkohol.😂

Naturligtvis så önskar jag att så många som möjligt inte dricker giftet i framtiden, men det är upp till var och en.

@Sattva, Tackar!🤗 Ja den här helgen ska jag njuta så det står härliga till!

@Ny dag Tänker också att du kan lita på dina förändrade tankar och inställning till alkohol. Vyerna vidgas och man får nya perspektiv, nya insikter om vad alkohol är orsaker till och som skapar ett hemskt beroende. En insikt om att egentligen njuter man inte ens av alkohol, det är en föreställning och det är beroendet som har begär efter det.

Ha en fin fredag och njut av dina sista semesterdagar🌞❤️

@Andrahalvlek Tack så mycket! Det betyder så oerhört mycket för mig att en sådan som du tänker på mig som en vän. <3 Nu har det ju redan gått ett par dagar sedan det blev 2 år, men det känns bra. Jag har ju inte varit inne och skrivit något igen här nu när jag har semester så jag missade ju att skriva här själv på 2års-dagen men jag har lite reflektioner som behöver komma ut så det kommer. Det känns så fantastiskt att ha det här forumet för det har hjälpt mig att bena ut så många funderingar och det finns så många kloka människor här. Men ibland får man prioritera annat helt enkelt.

@Himmelellerhelvette Hej och välkommen hit. Det gjorde den tydligen så nu har du redan lärt mig något nytt :). Jag kan klicka på mitt konto och sedan aktivitet och se de trådar som jag skrivit i, antar jag att det är. Så om man skriver i trådar så dyker de upp där och det kan vara ett sätt att hålla reda på aktivitet i de trådar som man är intresserad av.

Jag brukar alltid läsa på "Senaste kommentarer" bara och sen är det något som jag vill svara på så klickar jag på det inlägget och så kommer jag ju in i den tråden. Där är ju kommentarerna i ordning så jag brukar scrolla tills jag kommer ner till där jag läst sist eller om jag inte varit inne på forumet ett tag så läser jag kanske inte ikapp. Men det är väl som du säger också att alla diskussioner är man kanske inte intresserad av, så mitt sätt är kanske inte det effektivaste, men samtidigt så blir jag ju också kanske utsatt för lite andra funderingar. Även anhörigforum finns ju här och de kanske jag aldrig skulle läsa i annars, men ibland är det intressant att se det perspektivet också.

Om du vill börja med att läsa så kan du såklart göra det men när du känner dig mogen kan du ju starta en egen tråd. Det finns inga regler egentligen men det brukar bli bäst om man väljer ut vilken forumdel som passar en bäst och sedan skapar en tråd och skriver där i. Jag har funnit det mycket hjälpsamt att skriva om mina tankar för det reder samtidigt ut dem, men jag förstår också att de kan kännas utlämnande även om man är anonym, så du väljer ju själv hur du gör. Programmet här kan jag också rekommendera. Lycka till!

@Torn Välkommen hem!
Så härligt med ett prunkande växthus. Wow, meloner😍
Ja hjärnan prioriterar verkligen det som är viktigt. Öl är inte viktigt!
Njut av din resterande semester🌼🌟

@vår2022 Precis så!!! Det känns verkligen så! Det känns också mer tryggt. Jag fattar ju att sug och andra idéer från förhandlaren kommer dyka upp..men är liksom mer stabil. Trygg. Du är en trygghet, har börjat läsa om din tråd. ❤️

@Ny dag tänker du kan lita på den känsla av förändring kring alkoholen. Jag ser det som en process, som pågår. Tycker det är spännande och blev/är nyfiken. Det trodde jag aldrig när jag gick med här för ett år sedan. Bra idé med köpt bok att använda penna i👌🏼🥰

@Sattva Båtväder, underbart! Skönt att ni fått till en plan därhemma, det underlättar. Fortsätt ha huvudet i sanden (vattnet) och njut!

Vill inte störa i denna tråd men skulle vilja följa den, den är inspirerande.
Ser ingenstans att man kan trycka på ”följ” är helt ny på alkoholhjälpen men antar att om jag skriver en kommentar här så kommer tråden upp i ”mina aktiviter” så kan jag fortsätta att läsa om era resor ❤️