Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 God morgon vårfru 🧚🏻‍♀️
Ja jag är busig! Alltid varit! Påhittig och orädd. Mamma säger att hon fick vara rädd åt mig 😂 Jag är fortfarande påhittig och barnslig och mina syskonbarn har många gånger fått äran att skämmas för sin busiga moster. En gång åkte jag rutschkanan (iförd högklackat & kavaj) utanför McD tillsammans med min då 5-åriga systerdotter och en liten kille gjorde stora ögon och lilltjejen säger "vaddå - gör inte din moster det". Stum skakning på huvudet som svar. 😂

Trots min tuffhet har jag varit väldigt osäker och rädd för konflikter när jag var ung. Men det växte bort vid 30 och sen har det bara blivit bättre 🥳. Jag vill absolut inte vara ung och osäker igen! 😂

Ha en fin onsdag ❤️🩵

@Varafrisk bra för dig att du har hittat en terapeut som du klickar med, det måste.vara guld värt. Vårda den relationen.
Jag håller med om att det är ledsamt och jobbigt med forummedlemmar som bara slutar att posta. Förhoppningsvis går det bra för dem men många av oss medlemmar kämpar hårt och har det svårt.
Hoppasnatt du får din ok-stämpel.
Ha en fin kväll.

@Varafrisk Vilken lycka att ha fått träffa en terapeut som förstår dig fullt ut. Fortsätt gå dit så länge du kan. Mycket från vår barndom/ungdom sätter spår i nuet. Att känna sig avvisad är en sådan sak. En del kan rycka på axlarna och tänka ”din förlust” och en del tror till hundra procent att det beror på en själv. Men det gör det inte.

Jag brukar vara den som tar initiativ till att träffa mina vänner. De flesta är så jäkla upptagna att det kan krävas lång planering. Och när jag inte tar initiativ blir det tyst och tomt. Ledsamt. Sen jag blev sambo med min hund är behovet inte lika starkt att träffa andra. Han och jag kan hitta på roliga saker ihop.

Att fika och umgås med kollegor några gånger per vecka känns oftast fullt tillräckligt. Ibland blir jag så himla sugen på att bara prata. Idag ska jag till frissan och då blir det nonstop babbel i en timme eller två, jag har gått hos henne i flera år och vi pratar mycket. Då fylls mitt behov av prat en stund.

Att stämningen och sammanhållningen på ditt jobb är så dålig tror jag är en stor orsak till att du känner dig så ensam. Den gemenskapen är viktig, även om den förstås oftast är väldigt ytlig. Men det är inte ditt fel att det är så. Det enda du kan göra är att föregå med gott exempel, göra så som du vill att andra också ska göra mot dig. Bjuda in.

Jag saknar också @nydag massor ❤️ Efter alla år här på forumet så blir man vänner. Man vill sina vänner det allra bästa.

Kram 🐘

Godmorgon alla forumvänner❣️

Igår var jag h min terapeut. Så himla skönt! Hon fattar! Hon tar mig på allvar, hon bemöter mig respekt! Igår blev vissa saker så tydliga som tex det här med att bli avvisad. När jag känner mig avvisad och det gör ont betyder inte att den som jag känner mig avvisad av menade att avvisa. Ett sår som inte är läkt från min barndom.

Idag ska jag på mammografi. Jag tänker att det kan inte vara möjligt att jag ska få cancer nu….det är liksom tillräckligt. Så jag hoppas att det går bra så att jag kan få en OK-stämpel precis som dockan i Kalle Anka på julafton🙏🏻

En sak som är svår med forumet…ja, det handlar om vi som befinner oss här. När någon försvinner bort och man inte alls vet hur den personen mår men man förstår att hen inte mår bra som tex @Ny dag som inte har skrivit på länge. Någon annan försvinner också bort men kanske man ändå tänker att hen mår bra. Man el rättare sagt jag saknar oavsett orsaken men blir mer bekymrad för den jag förstår inte mår bra.

Så tack vänner att ni finns ni är min källa nu till kontakt med vänner🙏🏻❤️

Kram🍂🍁

@Andrahalvlek Jo, vi har funderat på ett litet småsyskon kanske mest jag och vår dotter. Men, nu blir det så att om vi införskaffar en liten ny familjemedlem så blir det efter vår nuvarande har somnat in. Jag skulle utan att tveka skaffa en ny liten hund om vi kunde lätt få hundvakt. Man blir ju bunden med hund men den glädje hunden ger är värt det mesta. En hund är ett fantastiskt sällskap, så otroligt trofast vän❤️🐶

Kram🥰

PS. Det är en enorm fördel att vara nykter i den processen, själv dränkte jag bokstavligen allt det jobbiga i vin. Varannan vecka med barnen var allra svårast att vänja sig vid 😢

@Himmelellerhelvette Det är otroligt jobbigt när man känner så. Att man har fått helt olika värderingar. Det skaver oerhört mycket. Det är en sorg. Låt det ta sin tid. Jag brukar säga att den dagen man tänker tanken, då är det bara en tidsfråga. Så var det för mig. I fem år gick vi och funderade på varsitt håll. I oktober 2013 tog barnens pappa upp frågan på allvar, och den 1/12 flyttade jag. Så fundera på du.

Kram 🐘

@Se klart Jag läser live på forumet och kopierar/klistrar valda delar. Alla inlägg tas inte med. Gör ett urval. Det jobbigaste blir att nästa gång bläddra till sidan 166 i tråden. Man borde kunna skriva in vilken sida man ska till. Nu måste jag klicka ”nästa” och kan bara hoppa tre-fyra sidor i taget. Det tar ett tag. Typiskt I-landsproblem 🤣

Kram 🐘

Lite ur huvudet denna morgon! @varafrisk nämnde detta med att vi är ”vakna” vi som kommit ur alkoholdimmorna, tagit tag i vårt bagage och jobbar på med oss själva. Jag kan ofta få känslan av att jag kan se saker från så många olika perspektiv, liksom uppifrån, och undra vad många håller på med, och vad jag håller på med, jag ser det jag inte vill ha i mitt liv och jobbar på att få förändringar på de ställena, det är låååångsamma processer men de leder framåt om jag tar några steg bakåt och tittar på min väg, vart var jag då, vart är jag nu och vart är jag påväg? Det jag är påväg emot skrämmer mig för det är obruten mark och jag skymtar mig själv som stark i ett liv där jag bara gör sådant jag vill och mår bra av men i den skuggan ligger också eventuellt en skilsmässa och det skrämmer mig! Att ta mig ur det trygga men samtidigt ut något där vi kommit att växa otroligt mycket åt olika håll, eller snarare, jag växt ur min kostym, han är kvar väldigt mycket, våra värderingar skaver mot varann, vi ser inte världen på samma sätt! Ovissheten är och skakar i min trygga grund. Jag kommer inte vilja skilja mig ännu och kanske kommer det kunna gå att vi kommer på samma vagn mot framtiden men min magkänsla säger annorlunda och jag känner sorg men jag vill inte vara ledsen nu för detta är sen, jag vill bli starkare på mina Bambiben först!🙏❤️

Tänker på dig och er! 🥰

Bra kämpat med manuset @andrahalvlek! Hur gör du rent praktiskt? Klipper och klistrar från tråden eller kan du få över allt som pdf? Nyfiken på att höra framåt hur allt går! Kram 🥰

Tack för kramen @sattva 🥰
Kram tillbaka och till alla er som kämpar i stort eller smått, även om vi klarar av många saker bra, i synnerhet som nyktra, så är det inte många räkmackor som seglar förbi att bara kliva på.
Mitt jobb är jobbigt och det gör mig trött. I helgen har det varit lugn och ro samt ett barnkalas som verkligen är som en rejäl inpackning för hjärtat. Fint och extra fint är det ju att ha dessa barnbarn som växer så snabbt och utvecklas till ljuvliga personer var och en på sitt sätt.
Efter veckans jobb-elände med stor omorganisation och uppsägningar (så småningom) så har jag varit trött.
Sovit en stund varje dag! Tänkte först att något var fel men tror det är kroppen och själen som säger paus. Det går hårt åt mig när människor/kollegor drabbas av nedskärningar mm. Jag vill tro att det inte är så konstigt att jag blir trött. Att det vore konstigt att bara köra på.

Annars kör jag på med hushålls-ekonomi för närvarande. Behöver ha koll inför stundande pension om ett par år. Det är bra för jag ser hur relativt enkelt det är för en slarver som jag att bli lite mer ordentlig.
Jag har börjat plugga svenska med en ukrainsk kvinna som kämpar på för att kunna få stanna i Sverige med sin lilla dotter. Det känns bra och betydelsefullt även om jag kanske inte gör så stor skillnad.
Annars tuffar hösten på med än så länge noll förkylningar! Jag har fått astmapuffare som jag tar om jag känner av något i luftvägarna/början på förkylning. Det verkar göra skillnad.
Var rädda om er alla 🥰

Nu har jag fått ihop 236 A4-sidor i boken som jag håller på med. Jag har tröskat igenom hela min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”, som skildrar mina första 6 nyktra månader. Jag har kommit till sidan 166 i min andra tråd ”Andra halvlek har inletts”. Totalt innehåller den tråden till dags dato 332 sidor. Så det är en del mer att tröska igenom. Pust.

Det här är inget jag kan göra en kvart då och då. När jag väl börjar blir jag så engagerad att två timmar är minimum. Idag har jag suttit tre timmar. Så det krävs att det är en ledig dag, och inte så mycket annat inplanerat.

Innehållsmässigt har jag precis kommit tillbaka till forumet efter min utmattningsdepression våren 2022. Den tredje sjukskrivningen med den diagnosen (tidigare 2007, 2018). Det är både intressant och drabbande att läsa inläggen innan och efter den radiotystnad som då inträdde. Hur tänkte jag? Vad gjorde jag? Vad gjorde jag inte?

Analysen efteråt har precis påbörjats i forumtråden. Jag tror dock att det landar i en kombo av följande: 1) nya arbetsuppgifter som var kognitivt krävande och jag upplevde daglig jobbstress, 2) enorm oro för min yngsta dotter som fick hjärtmuskelinflammation, 3) långa jobbdagar pga övertid gjorde jag att fick dåligt med tid för återhämtning, 4) klimakteriehelvetet, 5) slutat med antidepp.

Misstag gör alla, det är av misstagen man lär sig. Göra om och göra rätt. Gör jag rätt nu? Har jag lärt mig något? 1) jag är numer ”inarbetad” i arbetsuppgifterna och upplever inte daglig jobbstress, 2) min dotter mår bra, för det mesta, och boendet har levlat upp rejält, 3) jag ser till att få dagliga promenader, sköter kosten bättre, har bättre sömnhygien och jobbar ingen övertid, 4) sen tre år tillbaka har jag äntligen sluppit mensen och klimakteriet har stillat sig, 4) jag har börjat med antidepp igen, men en annan sort som ska vara bättre än den tidigare.

Så, lite har jag lärt mig. Min dotters mående är ju svårt att styra, liksom mina egna hormoner, men allt annat har jag fått en förändring på. Även om jag är väldigt trött fredag eftermiddag efter en lång jobbvecka så är jobbet inte ansträngande alls på den nivån som det var då. Jag är noga med pauser. Jag känner mig inte ensam längre, det är inte mitt ansvar om jag behöver vara ledig eller är sjuk. Min chef får fixa en ersättare. Punkt.

Kram 🐘

Tack för omtanken. Det är ultraljud på onsdag sedan så ska hon kräva tid hos njurläkare. Ja hon åt metformin innan nu trajenta. Nej detta är asjobbigt

@Geggan Det blåser som f här också. Det är bra att vara självkritisk till en viss gräns - men inte mer än så. Fråga din läkare, men jag tror att detta med att så och så många miljarder hjärnceller dör per drink är nojs. Sådant man sa förr. Det funkar inte så. Det är naturligt att vi alla känner oss upp ibland och ner ibland. Och då åren går är det naturligt att det dyker upp prylar - inte sjukdomar, menar jag, utan, du vet, annan minnesfunktion och sådant. Jag försöker så gott jag kan att inte vara stygg mot mig själv; inte alltid helt enkelt. Men vi ska inte dricka.

Känner mig lite orolig. Läser om alzheimer o undrar. Att jag har blivit så löjligt stresskänslig. Att det är nästan omöjligt att utföra lite uppgifter med vår bostadsförening som jag tagit på mig. Att jag blir trött på ett nytt sätt, trots att jag går o gympar o simmar. Att det känns som att jag liksom tynar bort lite långsamt i huvet. Eller är allt bara vanligt åldrande? Tänker på alla bortsupna hjärnceller under så många år. Konsekvenser av det som nu sätter in? Jag ska träffa min psykläkare om en vecka, ska faktiskt lyfta frågan. Å andra sidan, igår hjälpte jag en jämnårig väninna att flyttpacka och sortera och hon tyckte att jag var så obegripligt rask och effektiv! Nå, jag har ju vana. Hon har inte flyttat på tretti år o var verkligen seg. Idag bara vilar jag. Det blåser ute av bara sjutton, trädkronorna nästan viker sig.

@aeromagnus 🤗Nej, det är inte kul att vara sjukskriven. Fast, nu när jag mår som jag gör känns det ändå bra. Så som det på jobbet just nu så tar det även mycket energi att vara där.

@Himmelellerhelvette Tack för din omtanke🙏🏻❤️

Idag är jag ensam nästan hela dagen. Min man har blivit bjuden på middag av sin goda vän m sambo därefter blir det både handboll och fotboll. En toppendag för min man❤️

För mig är det helt ok att vara ensam hemma. Mitt mående är det samma fast kanske att jag känt mig ännu mer ledsen. Suttit och gråtit hemma. Det tar så mycket energi på jobbet. Jag sa t min man, är det inte knepigt att en kurator med medelsvår depression pratar med/tar emot föräldrar som inte mår så bra. Eftersom jag vet hur viktigt det är att få stöd, bli lyssnad på så gör jag inte mitt jobb halvdant iaf inte det som tillhör patienter/föräldrar. Men när jag kommer hem blir jag så trött, ligger ofta och sover en timma.

Brukar ju säga att jag känner mig ensam.
Jag har tre vänner som har varit mycket nära för mig men jag har inte haft samma roll för dem då det har funnits ngn annan där. Under de senaste två veckorna har jag haft sms-kontakt med två av dem och pratat i telefon med den tredje. Detta är tre vänner som är sjuksköterska, socionom/familjebehandlare och socionom/snart psykoterapeut. Fast det är ju deras yrkesroller privat är det så tydligt att man har fullt upp med sitt egna liv , att man inte kan ta in att en vän är deprimerad. Jag vet att jag ska inte lägga energi på dem men det gör mig besviken och ledsen. En av dem frågade om vi kunde ses nu denna helg och jag sa ja. Efter två dagar svarade hon och sa att hon hade inte kollat upp med ”de andra” så hon kunde inte. Jag blev besviken kanske inte så mycket att vi inte kunde ses men på sättet hon gjorde det på. Jag kände mig avvisad.

Jag saknar ett sammanhang, att bli sedd och få bekräftelse. Sitter fortfarande i morgonrock men ska ta mig ngt att äta, gå ut med vår hund och därefter ta ett bad🛀🕯️

Önskar er alla en fin lördag🍁🍂

Kramar 🥰❤️

PS. Emil blir på riktigt dum i huvudet i närheten av löptikar. Stackarn.

@Varafrisk Men det är ju så, ingen av oss är perfekta. Varken människor eller djur. Att din syster gav dig en bok om hundar är synnerligen hånfullt. Himmel vad arg jag hade blivit. Hur kan folk bara ha så mycket åsikter om andras hundar? Tänk om man uttryckte lika mycket åsikter om barnuppfostran? Gick fram till den stressade mamman i kön på Ica och berättade hur hon skulle göra med sin skrikande unge. Det skulle ju aldrig ske.

Ni har inte funderat på ett småsyskon till er hund? Pigga upp hennes sista år, och lindra den enorma sorgen lite. Minns hur jag sörjde min förra hund, det var hemskt. Samtidigt som en enda dag ihop med honom var värd den enorma sorg jag kände. Nu tänker jag att min hund ska få bli storebror när han är 5-6 år. Tänker redan på att jag ska spara semester till det så att jag kan ta ut 10 veckors semester när det väl är dags.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Alltså, kursledaren verkar ju helt galen 😳 Jag tycker att du gör rätt att strunta i henne. Du är inte mer än människa din hund inte mer än hund, vi har våra personligheter så låt det vara så!
Vår hund har ju fyllt 15 år, det vissa saker som vi kunde lyckats bättre med och vissa saker sämre. Jag vet inte hur jag ska kunna överleva utan henne den dagen hon inte finns längre. Hon är den mest trofasta vän som finns🐶
Vi lyckades inte riktigt el kanske inte alls med inkallning🫣men hon skäller aldrig eller drar när vi är ute och går el om vi möter andra hundar. Hon är mycket social och älskar människor, är mer intresserad av människor än andra hundar. Förr när släkten levde och vi umgicks med dem så kom alltid min syster, svåger och svägerska m kommentarer. Vår hund blev så glad när någon kom så hon ville gärna hälsa genom hopp och slickande. Jag förstår att inte alla människor vill bli hälsade på genom det sättet och att en del tycker inte om hundar. Så vi brukade lyfta upp henne tills hon blev lite lugnare. Men, när det kom någon som var van med hundar som satte sig på huk, klappade henne och pratade med henne blev hon lugn direkt.
En gång fick vi en bok om hundar av min syster. Det tog nästan priset, vi hade två böcker sedan tidigare. Så typiskt min syster! Jag förstår dig @Andrahalvlek, och jag tänker att bättre matte än dig kan inte din hund få.
På tal om löpande tikar så brukar ägaren av hunddagis be oss hålla hemma vår hund när hon löper eftersom hanarna blir tokiga😝

Ha en fin lördag! Kram😍

@vår2022 Jag tror som du att man måste ta hänsyn till både sin egen och hundens personlighet. Jag är inte en person som gapar och skriker. Jag tror inte att det är ett hjälpsamt sätt att leda andra, varken människor eller hundar. Som jag förstått är hundvärlden lite uppdelad i denna fråga. Boken ”Den missförstådda hunden” har jag faktiskt lyssnat på. Ska göra det igen.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det är jättebra att du väljer att göra på ditt sätt, det som känns bra för dig. Det är det enda som kommer att funka också. Sen om du vill få råd så ska det vara på ditt initiativ och behov.

Har inte gått på så många hundkurser men kan tänka mig att det kan ske tråkiga saker om det inte är en bra instruktör som är lyhörd och prestigelös. Jag har uppfostrat tre hundar och de är helt olika varandra, en mer nervös, en mer reserverad och den senaste så chill och cool. Alla har behövt få ett bemötande som tar hänsyn till deras personlighet för att vi ska kunna skapa en bra relation med varandra, är min erfarenhet.

Jag fick så mycket råd i början som inte funkade för mig alls och inte heller för hunden och det var frustrerande. Något som hjälpte mig att hitta min väg, mitt sätt att fostra och kommunicera var bland annat boken ”den missförstådda hunden”. Den lyfte på något sätt perspektivet från hundens sida och var precis vad jag behövde då.

Så tro på dig själv och följ dig själv, då blir det rätt. Kram❤️

@Carisie Ha ha! Vilken busunge du är!😂. Ja, är man sysslolös måste man ju hitta på någonting att göra😂. Var du mycket för att hitta på hyss som barn? Som barn var jag rätt orädd av mig, vågade hoppa från höga höjder mm. Som äldre på tex nöjesfält får högt påslag av adrenalin av tex berg- och dalbanan och är istället väskvaktare😂. Men det är klart som yngre hade ju inte helt utvecklat konsekvenstänkande som nu. Men är nog rätt modig på andra sätt nu som att våga ta upp ”tuffa” frågor.

Här blåser det som bara den och rejält regn är ankommande. Då är det skönt i stugvärmen och att mata på med ved. Blir en favorit i repris, kantarellpizza med skinka, gröna oliver, pesto och vitkålssallad. Sedan hemåt imorgon.

Ha ett busigt 12 h pass! Kram❤️

Jag brukar ju åka på kul hundsaker varje lördagsförmiddag. Idag blir det inget. Dels på grund av stormen Amy som är på ingång, det blåser redan rejält, men också för att jag sist blev uppriktigt arg och ledsen över hur kursledaren behandlade oss. Hon gick över min gräns rejält, jag fick nog. Tänker inte åka dit igen, åtminstone inte i år.

Kursledaren är en äldre dam som tränat hundar större delen av sitt liv. Hon brukar själv säga att hon är bättre med hundar än med människor. Vi som deltar brukar säga till varandra att man inte får ta det personligt när hon orerar och skäller ut folk på löpande band. Men det finns en gräns, den passerade hon för mig förra lördagen. Skriver om det mest för att få ut obehaget som fortfarande finns inom mig.

Som vanligt brukar vi börja med gemensam hundpromenad. Hundarna får gå i långt koppel: nosa, pinka och bete sig som hundar brukar göra. Teama ihop gruppen. I lördags var det dock kort strypkoppel (retriverkoppel) som gällde, och hundarna skulle gå precis vid vår sida och vi skulle korrigera dem med snabba ryck med handleden. Min hund var lite förvirrad, men han gjorde som jag ville. Men det var ett jävla ryckande, ingen trivsam promenad för någon.

Efter det skulle vi träna på inkallning i en rasthage, med lång lina. Och träna på hundmöten. Min hund ska komma när jag kallar på honom, trots frestande löptikar i närheten. Just löptikar gör min okastrerade hane minst sagt lite dum i huvudet. Han ”tappar” hörseln och inte ens falukorv funkar som lockbete och belöning. Typisk könsstress, stackars hund.

Mot slutet av dessa två timmar, då hundarna lekt ihop och sprungit runt, runt ihop lösa i en rasthage sista halvtimme , så ville han inte komma när jag ropade. Han var intryckstrött och lite stressad, sprang runt som en virrpanna. Ingen fara, det är inhägnat område så jag kan bara gå och koppla honom.

Då kliver kursledaren in. Hon ville väl visa sin pondus som hundtränare. Hon skrek ilsket på honom, gick med stora kliv efter honom. Skrek till mig: ”Han tror att han bestämmer, han skiter i vad du säger.” Sen fortsatte hon och pressa in honom i ett hörn. Han försökte komma undan som en hal ål. Inga utfall, inga skall, bara försöka komma undan. Och då skrek hon till mig igen: ”Du har fan misslyckats med honom totalt.”

Då fick jag nog. Jag gick och tog honom, kopplade honom och gick till bilen och körde hem. Hon och jag har helt olika syn på hur man lär ut sin kunskap till andra. Mitt eget sätt är att föreslå, ”testa det här” och sedan berömma massor när man ser utveckling. De riktigt hårda orden sparar jag till riktigt akuta lägen, snudd på fara för liv.

Jag tror på positiv förstärkning, inte att gapa och skrika och skälla. På någon. Så har jag uppfostrat mina barn, så uppfostrar jag min hund. När jag ryter ifrån rejält, vilket sker då och då, så fryser han nästan. Lägger av direkt. I övrigt försöker jag nonchalera honom, går inte i strid med honom när han i ungdomligt oförstånd beter sig som en idiot. Då kopplar jag honom, binder upp honom eller låter honom vara själv i hallen, håller ner håller emot, men går inte i öppen klinch med honom. För det hjälper inte.

Det som hjälper är att visa att vissa beteenden inte lönar sig. På hundpromenader då han gör pyttesmå utfall mot andra hundar, om de är aggressiva, så lyfter jag honom uppåt typ 10 cm i halvstrypkopplet och säger barskt ”lägg av”. Han lägger av direkt, ibland krävs en-två repetioner. Inga ryt, bara ett kommando som han lärt sig. Liksom ”nej”, då backar han direkt om han tex ser något på marken som jag inte tycker att han ska bry sig om. ”Nej” och ”lägg av” funkar bra när han hoppar och ”leker” med mig också, och jag inte är på humör för det. Han slutar, nästan alltid direkt.

I grunden är han en ängslig hund. Jag har utsatt honom för sjukt mycket olika miljöer, och andra hundar. Jag vet att han beter sig guld ihop med andra hundar, han älskar andra hundar. Förutsatt att de också är snälla. Vi bor i stan och det är folk, bilar, elkickar och ungar som springer överallt. Han fixar det. Ibland blir han överraskad och gör ett utfall, som en lekinvit, men jag är beredd och stoppar honom direkt. Jag är nästan alltid beredd, givetvis kan en och annan elkick överraska även mig, men vi har undvikit incidenter hittills. Tack och lov.

Han är en bestämd herre, och han försöker mästra mig, men han lyckas inte. Då blir det hallen eller koppel och bli uppbunden som gäller. Om du beter dig får du vara med mig, inte annars. Han drar som fan i kopplet, nästa stolpe är hans mission och alla fläckar måste luktas på. Han drar med mig, och jag drar med honom. Han får pinka i farten. Jag borde ta tag i det, men man orkar fan inte ta alla strider. Inte med sina barn och inte med sin hund.

Han är inte perfekt och det är inte jag heller, men vem fan är det? Jag har min personlighet och han har sin. Jag kan inte förmå mig att gapa och skrika i tid och otid, det finns liksom inte inuti mig mer än vid enstaka allvarligare tillfällen. Och han är ängslig till sin natur och låtsas vara livsfarlig (hemma i hallen tex när han hör någon i trappuppgången), men han sköter sig svinbra ihop med andra hundar och människor som han tycker om. Han är ett lyckopiller i pudelformat för så många. Mina barn, min mamma, min exsvärmor. Mig inte minst.

Ibland undrar jag hur det skulle vara om folk hade så mycket synpunkter om barnuppfostran som de har om hunduppfostran. Jag kan inte gissa hur många som haft synpunkter om hur jag uppfostrat honom, till och med folk som inte har egen hunderfarenhet. Och man ska bara tacka och ta emot råd som man inte bett om ens. Äldsta dotterns sambo är en plåga för både mig och hunden på detta område. Så fort vi ses ska han ”hantera” min hund väldigt hands on, jag riktigt ser hur trött min hund blir på honom. Och min äldsta dotter säger ”sluta hålla på med honom hela tiden”. Och jag tänker att det är nyttig träning för honom.

Igår på promenaden gick vi på en gångväg. Mot oss kom en ”mur” med fem-sex gymnasiekillar som gick i bredd. Långa, svartklädda, mörka röster. Jag och min hund fick liksom ”klyva muren” och gå mitt emellan killarna. Min hund först, jag efter. Min hund kastade ett öga på en av killarna, annars ingen tveksamhet, ingen reaktion. Han har kommit långt med sin ängslighet.

Så nej, jag har fan inte misslyckats totalt med honom. Han är min första hund som jag uppfostrar från scratch och vi två har gjort en jävla resa ihop. Så jag tar ingen skit från kärringen mer. Hon kan sitta där i sin stuga och fundera över varför folk inte kommer på hennes hundpromenader.

Och ingen har förstås läst ända hit, och detta har verkligen noll med alkohol att göra. Men det var ett skav jag behövde få på pränt, för min egen skull. Ibland är välja bort också ett val, och man kan behöva fundera över varför man valt bort. Och som jag brukar säga: när vi blir nyktra så slutar vi ta skit!

Kram 🐘

@vår2022 God lördagsmorgon 🥰 Härligt för er att vara i stugan igen! Hösten är verkligen här på riktigt 🍂 Det har blivit många kvällar med tända ljus 🕯️ redan! Måste till Rusta eller ÖB & köpa nya värmeljus. Bunkra upp! Jag köper bara stearin - de där förbenade paraffinljusen är ju rena hälsomördarna.

Här är det ytterligare 12h på operation men på akutsidan så vi gör andra grejer (läs beställer grejer och fikar på arbetstid) tills det är någon stackare som behöver karvas i. Min kollega som sitter inne på salen (jag utanför) höll på att bli tokig nyss 😂😅 - ju mindre jag har att göra desto fler pranks kommer jag på. Jag har en liten mikrofon här framför mig som går till högtalarsystemet inne på salen. Så jag satt här ute och spelade upp djurläten från mobilen i mikrofonen 😂😂😂😂. Inna. Hon fattade att det var jag 😂😂😂😂😂 Sååååå roligt tyckte jag! En får roe si så gott en förmår.

Nu måste jag typ dricka kaffe eller så som ar jag i stolen jag sitter i.

Önskar dig en fantastisk lördag ❤️