Senaste kommentarerna i forumet

Såg att du firat två år: Stort Grattis!!
:)

Alkoholen tog över min hjärna. Jag hade planerat att fixa grillmiddag till frun igår. Vilket jag även gjorde. När hon kom hem från jobbet var allt klart. Jag hade även planerat att dricka nån öl och rött vin. Det gjorde jag utan problem. Allting gick enligt mina planer. Det som gick fel var att jag även tullade på fruns vita vin. Jag gillar egentligen inte vitt vin. Min A-hjärna sket i det och drack sig berusad. Det var ingen katastrof men jag är besviken på mig själv för jag drack mer än vad jag tänkt. Jag får skylla mig själv helt enkelt. Det är bara att ta nya tag och inte gräva ner sig i ett misslyckande. En dag i taget 😉

Tack för era fina inlägg❤
Ja, jag får faktiskt släppa att försöka få dotterns o hennes pappas relation att funka. Det sorgliga är ju att jag vet att de egentligen älskar varandra-såklart. Hennes bror säger att de triggar varandra, och så är det kanske. Men som sagt, jag får släppa det. Håller med om att detta i första hand är hans ansvar. Särskilt som det hon är ledsen för i grunden är att han alltid prioriterat sig själv o sina intressen. Som sammanfaller med sonens, vilket gör att han o sonen tillbringar mycket tid tillsammans. Jag har sagt till honom i flera år att han behöver ge henne tid o uppmärksamhet, men han viftar bara bort det. Så blev förra helgen kulmen på något som legat o pyrt länge. Men som sagt, jag kan inte rädda deras relation. Jag kan bara backa upp henne o finnas där, vilket jag gör. Hon tillbringar mycket tid hos sin pojkvän, och jag tror att den kärlek jag vet han ger henne är extra viktig just nu. Men det gör ont i mig att hon ska starta sitt vuxna liv med en trasig relation till sin pappa. Men jag har förstått både härifrån o från andra att det inte är helt ovanligt att detta sker just mot papporna. Min pappa är död sedan flera år, men vi hade inte en nära relation. Inte trasig, bara inte nära.
Jag har ju ett jättebra liv i övrigt, och jag vet att detta kommer att lägga sig o lugna ner sig inom mig. Detta är livet.
Idag ska jag iväg på en yogaform jag inte gjort på jättelänge, ska bli spännande o lite läskigt. En yogakompis ringde igår o lockade med mig. Det är nog precis vad jag behöver just nu!

Bra jobbat med så lång nykterhet. Sömnmedlet du tar påverkar tydligen GABA-receptorsystemet. Det påverkas ju också av alkoholbruk, så det är kanske den kemiska förklaringen till att du upplever sig nu. Sömnmedlet är beroendeframkallande. Jag gissar nu, men jag tror att det är mer sannolikt att suget beror på sömnmedlet än på att du har varit på konsert. Konserter är dessutom underbart att avnjuta nykter så att man är med, tycker du inte?
Jag skulle vara lite försiktig med de där tabletterna om jag vore du. Tänker att det också kanske finns en anledning till att du behöver dessa tabletter nu. Att det är något som skaver av en eller annan anledning. Det kan också säkert orsaka sug. Se över livet, stress, vila, återhämtning etc. Lycka till nu!

Bra jobbat med 15 månader. Ja, jättetråkigt med exmannen och dottern. Men ansvaret för deras relation ligger mest på honom tycker jag och där kan du inte påverka. Han är den som är vuxen. Förstår att du har medlat tidigare, för att det är viktigt för barnen med en relation till en pappa, men nu är dottern snart vuxen och kan välja själv. Skönt att du faktiskt inser det och släpper. Även om det är jobbigt. Det du kan göra är att prata med henne om de saker han verkar häva ur sig i sin ilska. De saker som jag är rätt säker på att han inte ens tycker om han ger sig tid att tänka. Men det blir så konkret i ilskan och vad är det man brukar säga: det krävs 4 beröm för att väga upp en kritik eller nåt. Det kanske får bli du som står för det i det här fallet.

@TappadIgen anledningen till mitt råd är att det blir enklare att räkna dagar och ha tillfällen att fira om man avstår helt. Jag vet också när jag slutade dricka på ett problematiskt sätt. Men det går liksom inte att fira det härinne i forumet om man inte helt lagt av. Men skulle jag börja räkna från 0 nu så är det drygt 1,5 år som saknas i min statistik. Förutom att jag tror att det är enklare på nåt sätt att stänga helt och att det minskar risken för återfall så är det ju det här firandet här inne som jag kan gräma mig lite över. Det ser snyggt ut med era siffror. Moget, stabilt och imponerande. Men det jag har valt funkar för mig. Sparsamt, inte måttligt, för att förtydliga det valet.

Hej, vad fint du varit nykter så länge! 💐
Jag har varit nykter i två år och tre månader. Har förstått att det kan komma sug efter lång tids nykterhet och tänker absolut att det har med triggers och minnen att göra.
Tänker att man får kliva tillbaka i motiverande nykterhetstankar och arbete helt enkelt! Kram

Oj dubbel post 😂

Grattis @Sattva 15 månader 👍🏻🥳
Jag förstår att de är kämpigt med din dotter när hon mår dåligt.
Båda mina söner sa upp bekantskapen med sin pappa efter de blev myndiga.
De stod inte ut med att träffa honom längre, idag är de nog 5 år sedan de sist pratade med varandra. Visst är de sorgligt, men samtidigt så kan jag inte göra något åt de, jag förstår dom helt fullt ut. Han har aldrig funnits där för dom när de behövdes. Droppen var nog när han började låna pengar och saker som han aldrig betalade tillbaka.
De konstiga är att deras pappa inte gör något för att få tillbaka kontakten.
Men de är typiskt honom, han gör aldrig fel och har aldrig gjort.
Man kan ju hoppas att din dotter och pappan hittar tillbaka, så de åtminstone inte tappar kontakten helt med varandra.
Men de kanske behöver vara ifrån varandra ett tag så de lugnar ner sig lite.
Kram ❤️ Sländan

Grattis @Sattva 15 månader 👍🏻🥳
Jag förstår att de är kämpigt med din dotter när hon mår dåligt.
Båda mina söner sa upp bekantskapen med sin pappa efter de blev myndiga.
De stod inte ut med att träffa honom längre, idag är de nog 5 år sedan de sist pratade med varandra. Visst är de sorgligt, men samtidigt så kan jag inte göra något åt de, jag förstår dom helt fullt ut. Han har aldrig funnits där för dom när de behövdes. Droppen var nog när han började låna pengar och saker som han aldrig betalade tillbaka.
De konstiga är att deras pappa inte gör något för att få tillbaka kontakten.
Men de är typiskt honom, han gör aldrig fel och har aldrig gjort.
Man kan ju hoppas att din dotter och pappan hittar tillbaka, så de åtminstone inte tappar kontakten helt med varandra.
Men de kanske behöver vara ifrån varandra ett tag så de lugnar ner sig lite.
Kram ❤️ Sländan

@majsan_nu Jag funderar också varje dag med lite oro om hur det är med dig. Hoppas det är väl med dig och de dina❤️

Hej medvandrare! Hur är det möjligt att suget är tillbaka med full kraft efter så lång tid. Har för första gången i mitt liv tagit zopiklon några kvällar. Har någon annan en liknande erfarenhet av att nåt kan trigga igång på det sättet? Även varit på ett par underbara konserter. Det klart att jag kopplar det till gamla tider när man svävade iväg till musiken på ett annat vis. Det jag ändå är glad för är att jag återvänder hit för att hitta stöd och pepp.

@Sattva Grattis till 15 månader! Du närmar dig ju också 500 dagar. Den 16 Maj borde det bli. Tråkigt med din exman, men du gör nog bäst att släppa det och bara fokusera på att vara där för din dotter. Jag hoppas att du får den vila du behöver i helgen.

@Torn Tack! Tur att du har Se Klart! Jag vill inte gå händelserna i förväg, men det blir den 2a oktober i år för dig :o Vi har nog ungefär samma inställning till räknande, tror jag, men så råkar jag tycka om siffror lite mer än vad du gör kanske.

@majken_r Tack! Att räkna är ju såklart något man får välja själv och jag förstår som sagt att det kan trigga också. Då är det ju kanske säkrast att låta bli, om det inte är så att det hjälper mer än triggar. Som ett kvitto tycker jag ju att det är bra och det kanske också är på det viset som du känner att det kan peppa?

@Sisyfos Tack! Med tiden blir det ju kanske mindre relevant på ett sätt, men jag känner ändå att det fortfarande kan vara värt att fira när det väl händer. Varför jag inte ser fram emot t.ex. tvåårsdagen som hägrar om ett par månader är för att jag kommer såklart att uppmärksamma den och vara glad för den, men samtidigt handlar det väl om det som jag såg att du skrev om i din tråd. Att kunna vara i nuet och uppleva det, vad nuet nu än är. Det är väl lite så jag tänker. Visst blir jag stolt över att ha klarat två år, när den dagen kommer. Men idag vill ja uppleva idag och vad den här dagen har att erbjuda. Jag har väl varit inne på det lite tidigare i min tråd. Det är inget fel med att ha mål och saker att se fram emot och länga till. Men om man bara lever för en dag som kommer senare och aldrig för vad man har framför sig nu så riskerar man att missa livet. Jag tänker på det rådet som du ger andra, som jag för övrigt håller med om, vad är det som hindrar dig från att ta till dig av det själv? Det är ju aldrig försent att byta spår, tänker jag?

Grattis @Sattva! Åh vad jag känner igen de där turerna med en exman som man liksom var tvungen att förhålla sig till- till en punkt då man inte kan det. Då är det dags. Och din dotter är 18, vuxen. Då har man som förälder rätt att låta axlarna sjunka ner i de uppoffringar man gjort som det innebär att vara skiljis-föräldrar. Du gör helt rätt! Kram 🥰

@Sattva Stort grattis till 15 månader! 🤗 Det låter inget vidare med hur din dotters pappa beter sig.😠 Du får vila upp dig ordentligt i helgen som sagt.❤️

Kram

Oj, glömde "min" dag igår! 1 år o 3 mån nykter💪🙏
Just nu en liten svacka både mentalt o fysiskt. Saknat ork o även mening o mål i yogan. Men fortsätter ändå träget varje dag. Jag vet ju att det ger positiva effekter som jag tror på. Jag lägger liksom tilliten till det o bara gör.
Tror att svackan beror på något som hände förra helgen. Min dotter o hennes pappa har rykt ihop rejält och min dotter vill inte sätta sin fot där igen. Vi är skilda sedan 10 år o barnen har bott varannan vecka hos oss var. Tills för nåt år sedan då dottern ville bo mer hos oss. Orsakerna förstår jag. Mycket av det hon inte trivs med sin pappa är sånt jag själv for illa av. Så hon har varit hos honom 1 vecka i månaden. För en vecka sedan fick jag ett förtvivlat samtal av henne när hon var hos honom. De hade haft ett fruktansvärt gräl. Jag var i en annan stad på yoga o kunde bara hjälpa henne på avstånd. Utan alla detaljer slutade det med att hon tog sina grejer o gick hem till oss. Han bara skrek åt mig i telefonen hur hemsk hon är osv. Han tål inte att barnen är stora o han inte kan peka med hela handen. Hon är ju snart 18, hon har rätt att reagera över saker hon inte tycker är ok. Han måste ju kunna möta henne där hon är. I diskussioner, inte bara bestämma att det hon tycker o tänker är fel.
Detta har tagit hårt på mig. Jag tror det blir svårt att läka detta. Det är liksom kulmen på nåt som han vägrat se länge. Jag har försökt medla, men jag orkar inte mer. Hans relation till henne är ju i det långa loppet inte mitt ansvar.
Och så har det väckt upp mycket gammalt. Han vägrade ju att se o höra mig också, men var bra på att delge mig alla mina fel o brister. Ja suck, jag är ledsen, dränerad.

Men jag vet att det blir bättre. Denna helgen ska jag bara vila.

Grattis TI till 600 dagar. Räknandet slutar nog fylla en funktion till sist precis som du skriver. Men milstolparna är viktiga. Det är väl det sämsta med mina sparsamma glas… inga milstolpar i sikte. Eller jag räknar väl lite för mig själv ändå men att fira här på forumet funkar ju inte.
Så ni som är i startgroparna nu:satsa på helnyktert! Då kan ni räkna dagar, veckor och år. Jag är inte alls säker på att sparsamma glas väger upp känslan av att kunna fira dag 1000.

Återfall, ångest, medicinering. Hatar mig själv så jäkla mycket just nu. Jobbade i fredags iaf. Lobad i Norrköping så nu blir det soc igen. Hur kan man vara så in i helvete dum. Jag borde veta bättre. Jag borde känt av signalerna mer. Äter antabus nu. Tagit nytt recept. Åkte in akut i torsdags för bröstsmärtor. Var väl mest oro och abstinens. Fantastisk personal. Alla är fantastiska men jag sviker alla. Igår hade jag lust att ställa mig framför tåget så omgivningen slipper en tragisk person som jag känner mig just nu. Naturligtvis har jag inga tanka på att ta mitt liv vore jävligt fegt att lämna jordelivet och min familj. Var mestadels min ilska mot mig själv. Ska försöka träna idag. Så när garden sänks så måste man höja beredskapen. Får hjälp av mina underbara kollegor.

Oj, läste ditt fina inlägg för länge sen Natalia. Kanske, man kan ju hoppas, svarade jag dig i din tråd. Annars, tack och tack ni andra för att ni löser och kommenterar.

Jag måste bara skriva ner en insikt som jag slogs av idag. Det absolut bästa med nykterheten för mig är att jag känner att jag lever här och nu. Närvarande - lycklig, arfg, ledsen spelar inte så stor roll. Jag har accepterat mig själv och bearbetat mycket så det är inte så mycket outrett. Därför gillar jag det. Men det är klart att ibland, som för ett år sedan dök det upp en del gammalt byk att ta tag i. Bra att göra sånt nykter.
Här och nu är alltså bra, men jag är en person med långsiktigt perspektiv. Tänker alltid på ”effekterna” av ett beslut och ett görande. Givetvis har jag nytta av det. Det är bra och ger genomtänkta beslut, men jag tror också att det är det här draget hos mig som också gör livet lite mer komplicerat. Det hindrar en ibland från att vara spontan och våga. Det stoppar ”görandet.” Jag har jobbat med det här länge. Tackat ja till saker jag inte vågat, men det sitter lite långt in och jag vill gärna ha någon med mig eller nån som bekräftar och ”puttar på.” Min sambo är tvärtom. Hen beskriver hinder och svårigheter och jag kan bli galen på det. För då är det än svårare att komma till ”görandet”. Jag pratar inte om nykterhet nu, utan om livet i övrigt. Jag har många planer, många ambitioner, men ibland svårt att sätta segel. Det blir för mycket, för ostrukturerat. Behöver ordning och reda. Behöver en plan för resan från A till B. Behöver vara här och nu och inte i diffusa planer. Att dricka på de här känslorna av att inte ha någon ordning och någon plan är nog den sämsta lösningen man kan ha. Att dricka för att kunna vara i ”här och nu”… Funkar kanske en kort, kort stund, men jag blir nästan full i skratt när jag tänker på att det har varit min lösning. Jag hävdar fortfarande att jag inte gillar att vara full. Jag gillar ”här och nu” och då vill jag vara närvarande. Tänker att jag är lite som min pappa som också smygdrack periodvis. Han förnekade dock totalt. Han gillade nog inte heller ruset helt. När han blev sjuk i cancer avböjde han en del smärtlindring av just den anledningen att han inte då ”var med”.
Undrar om det här var det jag egentligen hade tänkt skriva eller om jag hamnade nån annanstans. Ha en fin nykter lördag allihop! Det ska jag ha. 🌼

Kram och tack @sisyfos för ditt tänkvärda och fina inlägg. Tänk om jag är Pia Sundhage (skoja!) Men jag är bombis på att jag det senaste året lyckats liksom sammanstråla en del egenskaper (goda) och ge akt på de som är mindre bra, de har vi ju alla. I viss mån handlar det om acceptans- här med. Sån eller sån är inte jag. Men SÅN är jag- hur jobbar jag bäst med det. Haft en skarp diskussion med en medarbetare som tycker jag är för långsam- eller tycker att hen är mer utvecklad än andra och gillar inte att ”alla ska med”. Nu har ju jag bestämt mig för det i detta projekt för att jag vill ta tillvara den kraft som finns i att lyckas med något tillsammans. Men alla gillar inte, och det är också något jag blivit bättre på att stå ut med. Jag tror det. Jag känner mig rätt trygg. Det är jobbigt men jobbigt är inte något jag behöver agera på. Och jobbigt- det definierar inte min dag.
Men varje dag definieras av att jag är nykter. Det finns sol varje dag i det livet. Trots snö. Så skönt med fredag, min man hemma efter ett par dagars resa och jag är slut efter veckans sociala liv. Soffa, film och glass. Sova tidigt. Kram och godnatt 😴

Ta medicin, Antabus. Det är egentligen bara ett dåligt svepskäl att inte ta den. Tar du antabus behöver du inte ens tänka på att dricka för det går inte. Eller jo det gå men du får blixtrande huvudvärk, blir röd som en kokt kräfta samt hjärtklappning och döden kan det leda till. Har testat så jag vet.

Jag har bestämt mig nu. Så fort jag känner något så blir det medicin... Ska jag åka iväg blir det medicin. Ska aldrig försätta mig i samma situation. Kan bara säga till alla som tror man kan dricka.... Gör inte det. Jag vet.... Ta hjälp, sjukvård, anhöriga men känn er besegrade.

@TappadIgen 600 dagar, wow! Det där med att räkna är lite intressant. Själv så tycker jag olika typ var o varannan dag.. Peppad ibland och triggad ibland🤪

@majsan_nu Hej fina forumvän, blir lite orolig. Hoppas allt är ok med dig och dina nära. ❤️