Senaste kommentarerna i forumet

Jag brukar ju åka på kul hundsaker varje lördagsförmiddag. Idag blir det inget. Dels på grund av stormen Amy som är på ingång, det blåser redan rejält, men också för att jag sist blev uppriktigt arg och ledsen över hur kursledaren behandlade oss. Hon gick över min gräns rejält, jag fick nog. Tänker inte åka dit igen, åtminstone inte i år.

Kursledaren är en äldre dam som tränat hundar större delen av sitt liv. Hon brukar själv säga att hon är bättre med hundar än med människor. Vi som deltar brukar säga till varandra att man inte får ta det personligt när hon orerar och skäller ut folk på löpande band. Men det finns en gräns, den passerade hon för mig förra lördagen. Skriver om det mest för att få ut obehaget som fortfarande finns inom mig.

Som vanligt brukar vi börja med gemensam hundpromenad. Hundarna får gå i långt koppel: nosa, pinka och bete sig som hundar brukar göra. Teama ihop gruppen. I lördags var det dock kort strypkoppel (retriverkoppel) som gällde, och hundarna skulle gå precis vid vår sida och vi skulle korrigera dem med snabba ryck med handleden. Min hund var lite förvirrad, men han gjorde som jag ville. Men det var ett jävla ryckande, ingen trivsam promenad för någon.

Efter det skulle vi träna på inkallning i en rasthage, med lång lina. Och träna på hundmöten. Min hund ska komma när jag kallar på honom, trots frestande löptikar i närheten. Just löptikar gör min okastrerade hane minst sagt lite dum i huvudet. Han ”tappar” hörseln och inte ens falukorv funkar som lockbete och belöning. Typisk könsstress, stackars hund.

Mot slutet av dessa två timmar, då hundarna lekt ihop och sprungit runt, runt ihop lösa i en rasthage sista halvtimme , så ville han inte komma när jag ropade. Han var intryckstrött och lite stressad, sprang runt som en virrpanna. Ingen fara, det är inhägnat område så jag kan bara gå och koppla honom.

Då kliver kursledaren in. Hon ville väl visa sin pondus som hundtränare. Hon skrek ilsket på honom, gick med stora kliv efter honom. Skrek till mig: ”Han tror att han bestämmer, han skiter i vad du säger.” Sen fortsatte hon och pressa in honom i ett hörn. Han försökte komma undan som en hal ål. Inga utfall, inga skall, bara försöka komma undan. Och då skrek hon till mig igen: ”Du har fan misslyckats med honom totalt.”

Då fick jag nog. Jag gick och tog honom, kopplade honom och gick till bilen och körde hem. Hon och jag har helt olika syn på hur man lär ut sin kunskap till andra. Mitt eget sätt är att föreslå, ”testa det här” och sedan berömma massor när man ser utveckling. De riktigt hårda orden sparar jag till riktigt akuta lägen, snudd på fara för liv.

Jag tror på positiv förstärkning, inte att gapa och skrika och skälla. På någon. Så har jag uppfostrat mina barn, så uppfostrar jag min hund. När jag ryter ifrån rejält, vilket sker då och då, så fryser han nästan. Lägger av direkt. I övrigt försöker jag nonchalera honom, går inte i strid med honom när han i ungdomligt oförstånd beter sig som en idiot. Då kopplar jag honom, binder upp honom eller låter honom vara själv i hallen, håller ner håller emot, men går inte i öppen klinch med honom. För det hjälper inte.

Det som hjälper är att visa att vissa beteenden inte lönar sig. På hundpromenader då han gör pyttesmå utfall mot andra hundar, om de är aggressiva, så lyfter jag honom uppåt typ 10 cm i halvstrypkopplet och säger barskt ”lägg av”. Han lägger av direkt, ibland krävs en-två repetioner. Inga ryt, bara ett kommando som han lärt sig. Liksom ”nej”, då backar han direkt om han tex ser något på marken som jag inte tycker att han ska bry sig om. ”Nej” och ”lägg av” funkar bra när han hoppar och ”leker” med mig också, och jag inte är på humör för det. Han slutar, nästan alltid direkt.

I grunden är han en ängslig hund. Jag har utsatt honom för sjukt mycket olika miljöer, och andra hundar. Jag vet att han beter sig guld ihop med andra hundar, han älskar andra hundar. Förutsatt att de också är snälla. Vi bor i stan och det är folk, bilar, elkickar och ungar som springer överallt. Han fixar det. Ibland blir han överraskad och gör ett utfall, som en lekinvit, men jag är beredd och stoppar honom direkt. Jag är nästan alltid beredd, givetvis kan en och annan elkick överraska även mig, men vi har undvikit incidenter hittills. Tack och lov.

Han är en bestämd herre, och han försöker mästra mig, men han lyckas inte. Då blir det hallen eller koppel och bli uppbunden som gäller. Om du beter dig får du vara med mig, inte annars. Han drar som fan i kopplet, nästa stolpe är hans mission och alla fläckar måste luktas på. Han drar med mig, och jag drar med honom. Han får pinka i farten. Jag borde ta tag i det, men man orkar fan inte ta alla strider. Inte med sina barn och inte med sin hund.

Han är inte perfekt och det är inte jag heller, men vem fan är det? Jag har min personlighet och han har sin. Jag kan inte förmå mig att gapa och skrika i tid och otid, det finns liksom inte inuti mig mer än vid enstaka allvarligare tillfällen. Och han är ängslig till sin natur och låtsas vara livsfarlig (hemma i hallen tex när han hör någon i trappuppgången), men han sköter sig svinbra ihop med andra hundar och människor som han tycker om. Han är ett lyckopiller i pudelformat för så många. Mina barn, min mamma, min exsvärmor. Mig inte minst.

Ibland undrar jag hur det skulle vara om folk hade så mycket synpunkter om barnuppfostran som de har om hunduppfostran. Jag kan inte gissa hur många som haft synpunkter om hur jag uppfostrat honom, till och med folk som inte har egen hunderfarenhet. Och man ska bara tacka och ta emot råd som man inte bett om ens. Äldsta dotterns sambo är en plåga för både mig och hunden på detta område. Så fort vi ses ska han ”hantera” min hund väldigt hands on, jag riktigt ser hur trött min hund blir på honom. Och min äldsta dotter säger ”sluta hålla på med honom hela tiden”. Och jag tänker att det är nyttig träning för honom.

Igår på promenaden gick vi på en gångväg. Mot oss kom en ”mur” med fem-sex gymnasiekillar som gick i bredd. Långa, svartklädda, mörka röster. Jag och min hund fick liksom ”klyva muren” och gå mitt emellan killarna. Min hund först, jag efter. Min hund kastade ett öga på en av killarna, annars ingen tveksamhet, ingen reaktion. Han har kommit långt med sin ängslighet.

Så nej, jag har fan inte misslyckats totalt med honom. Han är min första hund som jag uppfostrar från scratch och vi två har gjort en jävla resa ihop. Så jag tar ingen skit från kärringen mer. Hon kan sitta där i sin stuga och fundera över varför folk inte kommer på hennes hundpromenader.

Och ingen har förstås läst ända hit, och detta har verkligen noll med alkohol att göra. Men det var ett skav jag behövde få på pränt, för min egen skull. Ibland är välja bort också ett val, och man kan behöva fundera över varför man valt bort. Och som jag brukar säga: när vi blir nyktra så slutar vi ta skit!

Kram 🐘

@vår2022 God lördagsmorgon 🥰 Härligt för er att vara i stugan igen! Hösten är verkligen här på riktigt 🍂 Det har blivit många kvällar med tända ljus 🕯️ redan! Måste till Rusta eller ÖB & köpa nya värmeljus. Bunkra upp! Jag köper bara stearin - de där förbenade paraffinljusen är ju rena hälsomördarna.

Här är det ytterligare 12h på operation men på akutsidan så vi gör andra grejer (läs beställer grejer och fikar på arbetstid) tills det är någon stackare som behöver karvas i. Min kollega som sitter inne på salen (jag utanför) höll på att bli tokig nyss 😂😅 - ju mindre jag har att göra desto fler pranks kommer jag på. Jag har en liten mikrofon här framför mig som går till högtalarsystemet inne på salen. Så jag satt här ute och spelade upp djurläten från mobilen i mikrofonen 😂😂😂😂. Inna. Hon fattade att det var jag 😂😂😂😂😂 Sååååå roligt tyckte jag! En får roe si så gott en förmår.

Nu måste jag typ dricka kaffe eller så som ar jag i stolen jag sitter i.

Önskar dig en fantastisk lördag ❤️

Är här, igen.. Inte hos dig kanske men här.. Varför vet jag inte men FORTSÄTT kämpa på dina vis o sätt som funkar för dig. Finns inte mycket rätt eller fel när det kommer till att dels, sprida, finnas för man vill, önskade, kan eller ens vågar kolla hit eller dit. Kram.. Day by day..

PS. Största fördelen med mina nuvarande arbetsuppgifter, jämfört med tidigare, är att jag alltid är KLAR när jag slutar arbetsdagen.

Mitt arbete är oerhört kognitivt ansträngande. Jag pillar lite där, och lite där och lite där - och tadaa så är allt klart samtidigt! Springer på alla bollar, donar lite, och skickar bollen vidare asap.

Det känns som jag föser kossor som allihop ska in i samma fålla vid arbetsdagens slut. Inte glömma någon, alla ska med. Hela, rena och nöjda kossor.

Som att lägga pussel där jag själv bestämmer motivet, men inga ”hål” får finnas. Jag får jobba med det jag har, även om jag förstås har en massa tidigare best case i ryggan att inspireras av. Jag drivs dock av att göra nytt, testa nya idéer dagligen. Och jag älskar känslan av nöjdhet, när jag gjort mitt bästa.

Efter en sådan jobbvecka är jag så beslutstrött. Orka ta ett enda beslut till liksom. Jag märker hur jag liksom skruvar upp anspänningen till max, fast på ett positivt sätt. Jag har ett riktigt roligt jobb!

När man är så trött i skallen är det perfekt att avsluta jobbveckan med en lufsarunda. När skallen är trött behöver kroppen jobba. Idag var det svinjobbigt och det gjorde svinont i benen. Men känslan efteråt: wow 🤩 Det stora lugnet rullar in. Tröttheten får komma, det blir tidigt i säng.

Trevlighelgkram 🐘

@Molnet Ja, back to basics så snabbt som möjligt är viktigt.

Kram 🐘

@aeromagnus Det ligger nog något i att det kan bli kuligare med alkohol, men det är dumt i huvve att inte inse att många människor med den uppfattningen kan drunkna omsider - och att detta faktum betyder skador för individ och samhälle. Skavlan kunde inte leda debatten i saklig riktning.

Programmet var bättre idag; det handlade om dagens Amerika resp. Putin och Ryssland. Carl Bildt är himla skarp - säger en gammal sosse som jag :)

@aeromagnus Jag hör dig! Det är verkligen uselt hanterat och även om jag önskar ingen att uppleva det ni går igenom så hoppas jag ni orkar be om second opinion. Jag vet inte om det är Metformin hon fått för sin diabetes men det är en bov de luxe när det kommer till njurproblem. Mina läkare (IVA) är snabba som tusan att byta preparat vare sig patienten kommer in med keroacidos eller njursvikt. Det finns ju många moderna preparat med färre biverkningar. Ge inte upp 💪🏼🩵

Tack fina fantastiska @Varafrisk @Andrahalvlek och @vår2022 🙏❤️
Jag grät en himla massa, skev av mig här för att få bolla lite så jag inte är fel ute i hur jag tänker, det kan bli fel om man inte bollar sina tankar, självkritiken kan bygga bo och få fäste men att sedan få läsa era fina svar känns så gott och gör så gott!

Nu är jag inte ledsen längre, jag behövde nog bara få sörja lite till och ta en vända till i mig själv och landa i samma beslut om att inte ha kontakt med honom.

Tusen tack för att ni finns❤️🙏

@Carisie GFR ligger på 29 och Kreatinin låg på 166. Det jobbiga är ju att vi varnat, vårdcentralen varnat. Läkare skiter i det. Akut inlagd för tre veckor sedan med GFR på 22 vid lämnandet av sjukhuset var GFR 30. De trodde på akut njursvikt pga mediciner och uttorkning. Nuvarande läkare på VC sa att det inte alls berodde på mediciner. I FASS står det tom att en av medicinerna är dåliga för njurarna men de fortsattes att ges. Läkarvården när man är vuxen har blivit kass. Det är främst läkarnas oförmåga att kommunicera med varandra, stolthet för att man aldrig själv kan ha fel.
Detta tär oerhört på oss.

@Geggan Ja, eller hur. Det Sofia Viotti även pratar om är aktivitetsnivå skala 1-10 och att hitta tempot där vi har rätt aktivitetsnivå kopplat till det vi gör. Tex att skriva på datorn kanske en bra nivå är ca 5, och om den är på 8 så kopplas stress in. Då finns driv men även mycket hot/stress. Påslaget är för högt i en situation där det inte behövs och framförallt om det pågår under en längre tid. Det man kan göra är att sakta ner tempot - från 8 till 4-5 - göra det lite långsammare. Minska på hotet och öka på trygghet, grönt. Då stressar man ned och kan tänka klarare😁

@vår2022 intressant! Ska tänka på det. Att det finns tre system, att driv och hot inte är samma sak!

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det är naturligt att känna sorg när man inte har en fin relation med sin förälder, en av de viktigaste personerna i ens liv. Att man kan påminnas och triggas av det i olika situationer. Också att man får processa och bearbeta saker hela livet, att det liksom är livet. Att man lär sig att leva med det och hantera det. Att situationer uppstår som triggar men att tillstånd förändras och man kommer vidare framåt och att utveckling sker i processen när man bearbetar saker.

Jag tror det är hjälpsamt att stanna upp och bli medveten om vad som händer inom dig i situationen. Och sedan agera hjälpsamt mot sig själv, att ta hand om obehaget, reflektera kring det. Sätta ord på det. Om man undviker att känna känslor kan det istället öka på obehaget. Intressant är också att när man stoppar en undvikande strategi, så kan obehaget öka. Tex om man inte är så van vid att säga ifrån, och en dag säger ifrån så kan obehaget öka. Man kanske är van att ”köra” över sig själv och hålla med fast man egentligen inte gör det. Men om man kan ta hand om obehaget som kommer och bli medveten om det som händer, så kommer obehaget att avta. Man agerar hjälpsamt mot sig själv och tränar på att stå på sig, att känna självmedkänsla.

Livet är en process och man lär sig hela tiden. Ha en fin dag!❤️

@Himmelellerhelvette Självklart kan man sörja en förälder som man både älskat och vars beteende man verkligen ogillat. Man sörjer att det inte blev som man ville ha relationen, som ”alla andra” tycks ha det. (Vilket inte stämmer.)

Sorgen kommer i vågor, i början nästan konstant, senare då och då. Filmen gjorde att du blev påmind. Och du har senaste tiden utvecklats enormt, så allt du tänkte om honom då behöver kanske processas om. Du får fundera och provtänka tills du landar i att det är ett klokt och sansat agerande att bryta med honom helt. För det är det.

Alldeles för många ”återfaller” i att börja umgås med tex föräldrar igen, bara för att kutymen är så att man ska göra det. Den typen av processer blir vi nog aldrig klara med. Vi behöver ta samma beslut gång på gång. Utan att den andre parten ens är inblandad. På samma sätt som jag faktiskt förlåtit min mamma och pappa för att de var otillräckliga under min barndom. Det tog många år, men jag är där nu. Jag har förlåt dem, för min egen skull.

Du har många och lättväckta känslor. En del av oss är sådana, jag är också sådan. Jag kan ta oerhört mycket skit för att jag just vill försöka, ge alla tusen chanser. Då är risken stor att man kastar sig in i återföreningsprojekt, som sällan slutar bra. Det finns en anledning till att man bröt från början.

Bli inte rädd när känslorna kommer. Se dem som små barn, de behöver bli lyssnade på, få några kloka råd, klappas om och tröstas, tills de gillar läget och lugnar ner sig. När du istället blir arg och rädd och tänker ”kom inte hit, jag vill inte” så tror jag att ångesten blir värre.

Vissa relationer i våra liv mår bäst av att somna in. Och även om de gör sig påminda då och då så mår de bäst av att förbli insomnade. Vi får dock vagga och vyscha dem till sömns igen, inombords.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette ❤️Hinner bara skriva lite kort nu.

Men, släpp tanken att det är fel på dig! Det är bara det att du har vaknat upp genom din nykterhet och ser allt tydligare samt att du har ett helt annat perspektiv på det hela. Och, det är klart att du kan sörja din pappa. Det är ju inte den narcissistiska sidan av honom som du sörjer, jag tänker att du sörjer den pappa som inte fanns. Att du sörjer den goda personen som du kanske kunde se glimtar av. När du möts av något som liknar din pappa eller inte alls liknar utan bara påminner om den pappa som inte fanns gör det ont. Fast, jag tänker att det kommer göra mindre ont med tiden.

Ha en fin torsdag! Kram🥰

Nu är det något som skaver igen, något bliv upprört i mig igår och jag vet inte vad, jag kollade på en film där karaktären påminde så mycket om min pappa och jag blev så ledsen trots att jag känner att jag bearbetat klart honom, kan det vara så att man ändå sörjer en narcissistisk förälder för att han ändå hade bra sidor med? Jag vill inte ha med honom att göra för han har sårat och behandlat mig så illa att jag vet att jag bara kommer må dåligt av att ha en relation till honom. Kan man veta att man gjort rätt val för att skydda sig själv men ändå sörja att det är så här? Sörja att han inte är den fina människa som han är när han manipulerar? Då när han lyssnar på mina problem och tröstar mig när jag är ledsen men som sedan använder detta för att trycka ner mig vid ett senare tillfälle när jag sätter en gräns för något! Usch jag blir fortfarande arg när jag tänker på hur lömsk han är men är jag arg eller är jag ledsen? Har jag bearbetat klart men kan bara få ett litet återfall i en dålig känsla? När jag känner såhär kan jag tvivla på om det är mig det är fel på? Jag har dragit ner på många kontakter sedan jag blev nykter och jag vet väl på ett sätt att det är så jag behöver göra för att må bra i min nykterhet, jag kan se det jag mår dåligt av och bryta de kontakterna men det kan ofta bli lite ommöblering i hjärnan där jag istället tänker att ”det kan väl inte vara fel på alla de människorna, det måste vara mig det är fel på?” Samtidigt vet jag att jag dragits till människor med psykisk ohälsa och missbruk för att hjälpa för att det är ett beteendemönster jag tagit med mig från min uppväxt som jag sedan när jag blev nykter insåg inte gynnar mig för jag är högkänslig och tar in allas problem och gör dem till mina därför har jag behövt bryta kontakter, många! Och jag känner mig egoistisk! Och min dotter som inte kan förstå tycker att jag är konstig och överreagerar på andras beteenden, hon tycker jag bara borde stänga av och inte bry mig och hon säger ju inte så för att såra utan hon vet ju inte bättre och är för ung för att förstå mitt jobb med mig själv och vad jag varit med om, jag har trots mitt eget missbruk lyckats skydda henne från en dysfunktionell uppväxt.

@aeromagnus Förlåt - men vilka njurvärden sjunker? GFR (som förvisso är uträknat) eller Kreatinin? GFR är bra om det är högt och Kreatinin ska vara under 90 som referens. Jag tycker det verkar som att dialog uteblir oavsett vad och hoppas ni får en bättre kontakt med någon annan läkare så att ni får klarhet. Kan ni be om en second opinion på sjukhuset? Din fru har rättigheter som patient! 🩵

Jag hoppas verkligen att ditt knä blir bra fort och att du känner dig bättre på alla sätt snart @Varafrisk ❤️ Ta hand om dig ❤️ Kram

Aeromagnus, jag läste bara om programmet, så förstod vad som sades. Vissa av människorna uttalar sig för att få rubriker. Edvard tycker ju att hans lille son på några år skulle dricka lättöl, vilket han gör. Sjukt bara det. Varför liksom..

@Carisie Go kväll! Zalando makes you crazy😂. Dina inköp låter ursnyggt! Klart man vill vara snygg på konferens och representera. Man får lite mer självförtroende och glans🌟. Och att hitta kombon välklädd men avslappnad tycker jag du hittat. Jag har också ett par Blundstone svarta och ett par bruna dr Martens som jag oftast går på höst/vinter. Snyggt med både byxor och klänning/kjol. Stövlar med klack ibland, det är inte lika bekvämt som plattare skor😁. Har också ett par fuskskinnsbyxor. Mitt senaste inköp var en varm stickad grå tröja med lite puffig trekvartsärm och ett par svarta lite tighta jeans som är lite uttvättade i färgen. Kul med kläder!

Nu är jag på minisemester på stugan. Vi kom ikväll och åker hem på söndag. Full fart i vedspisen och värmen sprider sig. Blir bastu och bad så klart! Och skogsbad samt rehablöpning med hunden. Det ska bli sååå skönt att bara vara, det har varit rätt mycket sista tiden.

Ha det fint! Kram❤️

Vi mår fortfarande piss psykiskt. Gick igenom frugans journal. Hennes läkare på vc skickade en förfrågan till sjukhuset angående frugans njurvärde som sjunkit. De skriver också att blodtryck och diabetes är välmedicinerat och utan anmärkning. Läkaren på sjukhuset svarar att det beror på att min fu har kraftig övervikt och luvsstilsförändring måste ske.
Njurvärdena fortsätter sjunka vi skickar åter en remissfråga om njurvärderna. Nu svarar idioten till läkare att det beror på att hennes diabetes och blodtryck orsakat detta. Trots att vi anser att hennes blodtryck och diabetes är välmedicinerat. Så nu jäklar kommer sjukhuset få en fet jävla anmälan på sig

Barnen kan förgylla ens tillvaro. Usch att vara sjukskriven inte kul.

Såg bara lite men Edward verkar ju ha en skruv lös likaså Katrin som påstår att man inte kan ha kul utan alkohol. Så jävla barnsliga. Visst man får ha sin åsikt men ja. Alkohol kan skada familjen mer än de som Super.

@Andrahalvlek .Bra vanor & smart att stapla de vanorna på andra.Ibland kommer man ur sin rutin & då får man snabbt försöka komma tbx till dem igen.😊👍💪🍁

@Himmelellerhelvette Tack för din omtanke❤️
Jo, jag tycker om att gå i skogen men allra mest vid sjö el hav. Jag är inte den som går bara rakt ut i en skog utan vill gå på motionsspår el på vandringsleder m då med min man. I motionsspår kan jag gå ensam men inte på vandringsleder dels för att jag inte litar på mig själv dels för att jag lätt trillar på ojämnheter. Bor ju nära Vänern och tycker om att gå ner t sjön. Just nu går jag bara det nödvändigaste då jag har inflammation i mitt artrosknä. Sjukgymnasten har sagt att jag ska försöka att inte belasta knät i onödan. Gör övningar i hemmet.

Idag har jag en hel dag hemma då jag är sjukskriven men det är en riktig skitdag😔Ska träffa min dotter kl 13 för att äta lunch tillsammans. Om det inte hade varit min dotter så hade jag nog avbokat lunchen men inte nu å kanske har blir lite piggare efteråt🙏🏻

Kram🥰