skrev Se klart i Nykter livet ut

Ja jag tror att alla dricker! En del mer än andra. Min man dricker nästan aldrig så det märks- han blir ytterst lite påverkad, och beror nog främst på att han är lång och stor än att han skulle ha hög tolerans.
Jag tror han instinktivt slutar dricka när det övergår från avslappning till berusning. Han har alltid varit så, och jag tyckte det var så befriande när jag träffade honom att han var så lite intresserad av vin-pimplande. Vilket de flesta av mina vänner var (och är).
I fredags kände jag ungefär en kvart innan slla gick, att snart går jag nog och lägger mig. Jag känner mig så himla- stark och robust- av att inte dricka. I sällskap så känner jag mig aldrig utanför, utan att jag är ”hos mig”.
Mina allra bästa vänner dricker mindre nuförtiden. Vi är rätt överens om att det känns mindre coolt med stigande ålder.
Jag minns att jag tänkte att jag skulle sakna öppna/nära samtal med mina vänner. Men jag är nog ännu närmare dem nu.
Kram @sattva! 🤗


skrev Sattva i Nykter livet ut

@Se klart Låter som du haft en jättebra helg!
Dricker alla era vänner alkohol? Jag kan länna att det fortfarande är jobbigt att umgås med påverkade människor. Har till o med sagt till min man att jag gillar bäst att umgås med honom när han är helt nykter. Han tycker inte det märks att han tagit ett par glas vin, men det märker jag däremot😇


skrev Natalia i Stenen är uppe!

Hej min sköna!

Du har ingen aning om vem jag är men från igår har du just du en betydande roll för mig.

Igår skrev du ett inlägg i min tråd som
väckte så mycket inom. Det är inte var dag det händer att små ord eller en enkel fråga skapar så mycket eftertänksamhet att det blir direkt sinnesomvändande 🙏

Har tackat dig för detta i ett lååångt svarsinlägg i min tråd som du gärna får titta på. Men det är viktigt för mig att min tacksamhet når fram till dig, så jag hälsar på för att framföra ett lååångt tack i din tråd med.

Är nämligen så ohyggligt tacksam, för trots stödsamtal från vården, trots egna fördjupande kunskaper inom beteendevetenskap, samtliga funktioner i hjärnan och arbete med KBT, inte alls lyckats skapa ett tydligt sätt för mig själv att tänka. Utifrån ditt inlägg öppnades hela tankesättet upp på nytt och allting blev genast logiskt och glasklart.

Mitt problem med A är lite nytt och har framkommit efter avslut av ett annat preparat. Har upplevt sån stress över att få bukt på besväret med A att jag gärna har velat se problemet som redan löst. Har försökt hetsa fram mål och löften som inte alls varit förankrade i mig mentalt. Inte märkligt alls att man misslyckas eller rent av dricker vin ännu fler kvällar när tanken består i känslor av skuld och att man borde gjort slut med A för flera veckor sedan.

I den bästa av drömvärldar kan man kanske hoppa från A till Ö, telepatisera till ett resemål eller springa ett marathon utan att träna. Riktigt så ser det ju inte ut. Det är en process, och i min process om bättre avhållsamhet är jag bara i början. Jag är inte framme vid att avlägga stora eller ens långa löften och mål. Sådana löften känns som någon annans löften. Kommer heller inte att lyckas nå framgång om jag inte arbetar utifrån där just jag är i just min mentala process.

Och tack för att du påminde mig om detta ❤

Så, kort och gott, efter ett par månaders kognitiv kaos som bestått i hur i h-e jag ska tänka för att skapa en hållbar förändring. Är det tack vare just till inlägg till just mig, som jag denna morgon vaknade upp med sinnesro och med en mycket tydlig handlingsplan 🙂

Jag blir liksom så barnsligt glad över att vägen klarnat 🤸‍♀️

Tack!


skrev majken_r i Just idag blev det av

@Just idag jag orkade läsa, det var fint att ta del av din berättelse. Tänker det är bra att göra som du, skriva rejält och ha det att återkomma till. Använder själv forumet till stöd och pepp, få kunskap och skriva lite dagbok. Så jag inte glömmer.. Välkommen hit!


skrev Just idag i Just idag blev det av

Det tycks så lätt i den ena stunden, att skapa förändring, men så svårt i nästa. Man blir inspirerad, känner sig rent av befriad – nu ska det hända! Just idag. Precis som många andra började jag med att läsa forumtrådarna här på sidan. Identifikation är en viktig del av motivationen. Känslan av gemenskap. Jag blev än mer beslutsam, började rent av fundera på några inlägg. Bara utkast i mitt huvud, men ändå. Jag ville vänta lite. Så bestämde jag mig för att i alla fall skapa ett konto, registrera mig. Det som följer nedan är en lite väl lång utläggning om vägen in på den här sidan och mina tankar kring beroende.

Redan vid registreringen kom ett första hinder, vid själva övergången: från det dolda till det öppna, eller snarare till något mitt emellan. Kontot måste ha ett namn och det ska inte avslöja min identitet, men det är ändå vägen till en större öppenhet – ett erkännande – och jag vill ändå att det ska stå för något. Namnet på kontot ska ha betydelse, vara en formulering av mitt beslut. Tänk vad man kan krångla till det! Men jag slutför detta och känner mig nöjd. ”Just idag är jag stark” har då och då varit bakgrundsmusik i mitt huvud, efter att jag sett serien med Lars Lerin och hans vänner: ”Vägen ut”. Jag uppskattade serien och tycker om låten, som finns med där. Det får bli ”Just idag”. Så där. Då var det gjort!

Dagen efter kommer beskedet om att Ryssland påbörjat invasionen av Ukraina. Nu krävs ett nytt erkännande. Mina beroendeproblem gäller inte bara alkohol – ett ivrigt vinpimplande – utan också en lång rad andra saker, som exempelvis läsandet av nyheter. Jag har många gånger fattat ett medvetet beslut om att lägga bort telefonen och ta en vit period, befria mig från sökandet efter nya uppgifter om … vad det nu än kan vara. Att lyfta telefonen och plocka fram den första tidningstablån ger lugn och förväntan. Man sjunker in i något, känner lugn och stimulans. Det påminner faktiskt ganska mycket om de två första vinglasen. På samma sätt dalar det också, följs av olust och trötthet. Har jag verkligen sökt av alla intressanta nyhetssajter? Börjar med de utländska också, men sakta blir jag trots allt så trött och less att jag stänger och lägger bort telefonen. För en stund. För att sova, för att arbeta, för att göra helt vanliga saker. Men den finns där, i bakgrunden, hela tiden. Har det hänt något nytt?

Så blir det eftermiddag, kväll och jag kan ostört sitta med min telefon och söka, samtidigt som vi ser nyhetsprogram på tv, plöjer serier eller annat. Parallella världar. Inte alltid. Jag är frisk mellan varven. Koncentrerar mig, uppskattar stillheten. Telefonen är inte bara av ondo. Man kan välja. Sociala medier är inte min grej. Det är som med öl. Jag kan ta en slurk ibland, men tröttnar mycket snabbt. Det är för sötsliskigt, brödaktigt och jag blir illamående. Lätt att avstå. Förutom telefonens uppenbara funktion, som kommunikationsväg, älskar jag att lyssna på olika typer av meditationsböcker. Det gör jag regelbundet och det ger mig ett varaktigt, ofarligt lugn. Det är nyheterna jag har problem med. De är en del av mitt beroende. Kanske är det så att de bekräftar min ständigt underliggande känsla av att världen är fruktansvärt skrämmande, farlig och otrygg. Snacka om att den bilden förstärkts under den senaste veckan!

Men det är inte telefonberoende den här sidan handlar om. Jag kanske bara går runt frågan, runt problemet. ”Jag läser för mycket nyheter” är inte skamligt att säga till andra. Det kan rent av låta begåvat: man intresserar sig för världen, håller sig uppdaterad, som all medborgare i demokratiskt land bör göra. Jo, då. Men det är sjukt. Allt är sjukt när det går till överdrift. Det här beteendet äter livstid och krafter. Om jag någon gång funderar över vilka andra saker som gör det, så är det bara att titta i återvinningsbehållarna. Många, många, många flaskor att slänga varje månad. Nej, så länge kan man inte vänta. Behållaren måste tömmas minst en gång i veckan, gärna oftare. Där finns ju bevisen, på mitt största problem. Detta förbaskade vindrickande!

Man kan vara beroende av människor, också, och det kan ju låta positivt, precis som nyhetsfrossandet. Jag påstod ju nyss att gemenskap är viktigt, eller hur? Gemenskapen kan få oss att hålla fast vid beslut, även när det känns motigt, och man kan få uppmuntran och stöd. Förändring är möjlig tillsammans. Men det finns en annan sida, precis som när det gäller telefonen, där gemenskapen kan upprätthålla mönstertänkande och vanebeteende. Där finns det andra hindret för mig, värre än alla andra. Man kanske måste bryta vissa relationer för att kunna förändras! Bara att fundera över det beslutet kan få mig att köpa en flaska vin och kasta mig över telefonen, i rask takt söka av DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, The Guardian, New York Times … Och sedan har jag fått annat att tänka på. Till dess att mitt trötta, nyktra, (tillfälligt) kloka jag knackar på igen. Du har problem!

Så jag gick tillbaka till Alkoholhjälpens sida. Jag har ju bestämt mig, men tänkte att först ska jag tänka. Bestämma mig för en tid då jag ska börja. En måndag är bra. Man känner sig lite ruggig, bävar för att ta itu med veckans arbete, men är ändå ganska ren i sinnet. Tack och lov för Systembolaget! Ve och fasa för jourbutiker med vin på hyllorna, tillgängliga dygnet runt. Visst, man kan gå ut och äta söndagsmiddag på restaurang, få sig ett par glas vin där. Men det lyckas jag nästan alltid undvika. Söndagen är en vilodag. Man kan ju nästan tro att jag inte har några problem!
Det räcker med att ta sig an steg 1, i det program som man erbjuds här, för att rycka bort skynket och ta tankarna lite längre. Skrivet är, liksom, skrivet. Tankarna finns på pränt. Missbruk får konsekvenser. Det känns bra att jag nu tar första steget, mot en förhoppningsvis lång vit period. Kanske kan jag avstå helt i framtiden. Det beslutet väntar jag med. Jag är, helt ärligt, rädd för misslyckanden.

Vissa regler har jag satt upp när det gäller alkohol, men det beror egentligen bara på att jag vet hur okontrollerat mitt förhållande till alkoholen är – och hur dåligt jag mår om det blir för mycket. Ingen bedrift alls, faktiskt. Köp aldrig BiB! Nej, men visst – det beror ju på vetskapen om att jag dricker ur boxen på ett par dagar. Kontrollerat missbruk … är vanligare än man tror, misstänker jag. Det kan också, inser jag, slå över i heltiddrickande nästan utan att man märker det. Det är därför jag är här. För att inte låta det hända. För att jag är så förbaskat bra på att täcka över, hålla undan, piffa upp och vara duktig på andra sätt. Jag är också här därför att jag behöver hjälp av andra, som förstår det här. Andra som vet hur lätt det är att ljuga. Jag behöver hjälp av er!

Tack till er som orkat läsa!


skrev Se klart i Nykter livet ut

Mycket sömnig efter en intensiv och väldigt bra helg. Jag får inte alltid så mycket gjort, tänker jag. Sen kom jag på att i fredags hade vi 8 vänner på På spåret- kväll (och middag), idag var vi 14 personer på söndagsmiddag. Så något har jag gjort.
Jag brukade förr skriva om irritation och stress i samband med sådana tillfällen. Nu är sådant övergående och eftersom jag ju inte dricker får jag lösa på annat vis. Till exempel andas lite. Imorgon har jag ett enda möte- ovanligt. Ser fram emot att få starta dagen lite lugnt.
På vår kompis-middag noterade jag vilka mängder (11 flaskor- 9 personer) Glad att ses och skönt när jag får lägga mig.
Kram alla nattugglor 🌸


skrev Se klart i Ett andetag djupt.

Inte klokt vad bra gjort! Stort grattis till dig 🌸


skrev Se klart i Nykter livet ut

Har inga bra saker att skriva en sån här fasansfull tid med krig i Europa. Men något gör jag. Köper en rejäl kruka rosmarin och en kvast med långskaftade franska tulpaner och nån sorts gröna blom-bollar. Apropå läkandets kraft @sattva.
Annars är det jobb och jobb- när skulle en ha tid att dricka undrar jag. Eller LUST? Inget känns mig mer främmande. Som ett land som kanske brunnit upp, finns åtminstone ingenstans att hitta på insidan av Seklart. Ikväll blir det på spåret. Må vilket lag som helst vinna- älskar båda.
Kram alla fina forumar! 🌸


skrev Ture i Ett andetag djupt.

22 månader nykter!
Allt väl. Valde att avsluta min medicinering för ADHD och mår bra ändå.
Nu tillbaka till kurslitteratur och barn.

Heja alla här inne! :)


skrev Adde i Nya mål

Häng på och gör som de som gått före dig ! Ibland blir det lite seg respons på inlägg men fortsätt skriv för din egen skull ! Det hjälper så mycket mer än man kan tro . Det är underbart att läsa att du varit ärlig mot dina anhöriga för det är skönt att få öppna den tunga ryggsäcken vi bär på i början !
Ha det bra och ta inte första glaset !!


skrev Sattva i Det är aldrig försent

Länge sezan jag skrev såg jag. Mycket händer just nu. Hi har fått hem en liten valp på nu 9v, så det är fullt upp. Min man tar i stort sett allt, han är hemma o jag jobbar ju. Set är som med små barn, underbart o jobbigt på samma gång! Märker att jag blir ganska trött mentalt av att hålla koll hela tiden. Han är ju inte rumsren än, och är en liten piraya😍.


skrev Sattva i Nykter livet ut

@Se klart Tack för tipsen! Just idag, med regn o nlåst, känns det avlägset till vår o sommar. Men den kommer!!
Det finns ju odling, trädgård etc som behandlingsform. Grön rehab. Ännu ett av mina drömjobb. Tror verkligen på aktivitet i skapande av olika slag som läkande krafter!


skrev Se klart i Nykter livet ut

I morse försov jag mig av värsta sorten. Den som kommer av att somna kl 03 i soffan, med urladdad telefon fastklistrad på ryggen… och tid hos tandläkaren 08:15 för en liten men ändå pysslig sak. Gaah.
Det är inte hundra med sömnen, pillrens, de obefintliga Imovanen- som jag alltså ej längre har.
Jag tänker att det är så just nu, en period. Försöker sänka kraven på mig själv på samma sätt som när jag slutade dricka. Hjärnan kämpar, så känns det. Tid och tålamod. Självsnäll.
När jag tänker tillbaka så har jag jobbat väldigt mycket med min självsnällhet men en hel del har kommit automatiskt! (Note to alla som är nya här/ allt är inte kämpande. Rätt vad det är kommer ett stort fett paket på posten- avsändare okänd- ballonger insikter glädje- helt utan egen insats, så kan det kännas)
Det har varit mkt lätt för mig att ställa väldigt höga krav. Att vara missnöjd med mig. Att liksom piska på mig- när jag inte har orkat hela vägen- som en sån där stackars-kossa i ett fattigt land.
Det senaste året har inneburit förändringar på två sätt.
1. Jag orkar nästan allt. Min energi räcker för det mesta till. När den går ner, känns det normalt och inte konstigt. Jag är i ganska bra takt med mig själv.
2. Jag ser inte så många skäl att klaga på mig själv. Jag missar saker, är inte det minsta perfekt som chef. Ibland jättedålig.
Ibland backar jag. Ibland framhärdar jag. Jag kan ju låta helt och håller oberäknelig men på många sätt känner jag mig rätt mänsklig med de naturliga saker som ingår däri.
Fick en blixt-inkallelse till ett möte med överordnad:
Mitt vanliga (förra) jag; Hjälp. vad är det NU jag har gjort för allvarligt fel?
Mitt jag just nu: har jag missat något? troligen inget, kanske något. Det hör till i alla dessa processer vi genomgår.
Med det rätt så tunga lodet inombords går jag in i mötet på måndag.
Så, ursäkta röran- insidan bygger fortfarande om. Kram alla som behöver en, just idag. 🌱💕


skrev Se klart i Nykter livet ut

@sattva och @vida, så bra att vi kan må bättre med våra piller och tillskott. Jag är en ivrare av dem vid behov. Tar ju östrogen och slipper svettas ihjäl och vara allmänt låg. Också ett skydd emot benskörhet- hjärta och kärl. Men vill inte knapra på i onödan. Sen är väl frågan vad som är dåligt mående ”i onödan” eller helt enkelt en del av att leva. Jag funderar.
@sattva - jag vet att du har massor av fullt upp och det ska ju inte vara något tvång, utan lustfyllt med odlingen. Jag odlade inte ett smack förrän för två år sedan. Men har läst väldigt mycket om odlingens påverkan på våra psyken. Och långt tidigare var trädgårdsfix en av de få sakerna som höll mig hyfsat nykter om somrarna…
börja pytte-smått. Fem luktärter och två tomater. Du kan så i glass-lådor! Eller bredd-så, pionvallmo och dill? planteras sedan vidare i små tussar när det är dags för omskolningen.
Det är helt okej att misslyckas lite smått och slänga de nedbrytbara små papp-krukorna. Värre saker har hänt i våra liv.
Kram kram 🥰


skrev Se klart i Nu får det vara nog!

Tycker det låter så fint @torn, inte bara har du blivit en bättre pappa, man, och forumvän. Din värld har vidgats enormt, vilket ansvar du tar för din stund på jorden 🥰 Jag hänger kvar lite, min nykterhet är också 2.0. Ikväll hade vi vänner på besök- de ursäktade sig när de gick hem vid kvart i tio, skulle upp tidigt och jobba. Kom på mig själv med att tänka; vad annars? Så kul att ses och med hög närvaro de timmarna. Det kändes bra och också lite 2.0- igt…
Hade hemskt svårt att sova igår. Har ju gått cold turkey med sömntabletterna men ikväll ska jag ta en annan mes-tablett med hopp om lite placebo. Och apropå antidepressiva så kommer jag vara som en iller på läkaren om det blir för mäktigt.
Säger som du, jag tror och hoppas också att vår musketör @andrahalvlek snart kikar in.
Kram och godnatt’ 💕


skrev Sisyfos i Hur stå emot?

Du gjorde ett jäkla bra jobb Snusen när du slutade. Väldigt kul att du tittar in här igen. Och hoppas det har gått någorlunda. Jag såg på programmet Unga alkoholister i SVT play där pratade någon om att återfall var vanliga de första åren.
Det enkla svaret på din fråga är väl att låta bli att ta det där glaset, eller det där bedövningsmedlet. Jag tror att du kan läka Snusen. Kanske tar du på dig skuld och ansvar för det som hänt dig? Jag vet ju inte vad du har upplevt, men kanske lägger du alltför stort ansvar på dig själv för det som hänt. Då är det kanske svårare att komma vidare.
Nu vet jag inte hur du har hanterat dina återfall, men kör på igen som om inget hänt tycker jag. Det är bra att veta varför, men jag tycker du har varit och är rätt tydlig med att du vill fly. Det låter som du har upplevt trauman och jag hoppas du kan få traumaterapi och kan förlåta dig själv för att saker har blivit fel. Du gjorde mycket rätt där under året. Så ta fasta på det du lyckades lösa. Lite i taget blir det bättre. Och som sagt ett återfall är en sak, att sedan fortsätta är ingen bra idé. Då tar beroendet över och möjligheten att komma tillrätta med det man behöver reda ut minskar. Och jag tror inte att man ska jämföra härinne. Alla gör så gott de kan med sina flrutsättningar. Din tid kommer.


skrev Torn i Nu får det vara nog!

@Se klart Jag är glad att du också hänger kvar här! 🤗 Det är trist att vår kära Andrahalvlek är frånvarande för tillfället.❤️ Men hon kommer förhoppningsvis tillbaka tids nog. Det känner jag på mig.
Så här en bit in på år 3 som nykter känns det som att jag har hamnat i ett slags läge av ”naturlighet” 2.0. Tänker väldigt lite kring alkohol, och därmed blir det mindre fokus på forumet för min del. Jag har mycket projekt som rör mitt boende. Solpanelerna är uppe och levererar ström. Jag har beställt en elbil, ska byta fönster på huset, och har monterat en elvinsch på min båttrailer mm. Jag rustar liksom för framtiden, och det är både kul och givande att göra vad jag kan för att minska den globala uppvärmningen. 😀 Det går jättebra för mina barn i skolan och alla i min lilla familj är friska och krya.
Livet leker helt enkelt för tillfället, och det är jag väldigt tacksam för. 😊

Ha det bra, och bra att du är uppmärksam på hur då mår med tanke på utfasningen av din medicin. Kram 🥰


skrev Se klart i Nu får det vara nog!

Skrev världens längsta inlägg här igår @torn, men kort sammanfatttat; jag är så glad att du finns här, så glad åt våra år och olikheter och samma-lika mål. Kram kompis 😍


skrev Vida i Nykter livet ut

@Se klart: Intressant för mig ang din ssri. Jag har tagit Setralin 50 mg i 4 månader, för tinnitus och ångest. Tycker att jag mår bra nu….


skrev Sattva i Nykter livet ut

@Se klart Åh, nu blir jag också odlingssugen!! Men ska hia mig, som AH brukar skriva. Jag har fullt upp som det är. Eller så kan jag kanske ha lite krukor på altanen iaf?
Vilka spännande iakttagelser ang din ssri. Hjärnsn är ett känsligt organ, helt klart. Låter klokt att stanna på en nivå där livet fungerar.
Själv ska jag pausa mina hormontillskott ett par veckor pga en mindre operation. Men tydligen finns det propprisk. Oroar mig lite för hur det kommer påverka sömnen och humöret. Pillret har hjälpt supermycket för ffa sömnen. Och utan sömn funkar ju ingenting!
Kram till dig goa Se klart❣


skrev Se klart i Nykter livet ut

Jag trappar ju ner min ssri nu efter nästan 4 år. Har mått bra hela tiden av dem, men också känt att jag vill testa, och har resonerat med min läkare.
Vi bestämde att gå från 100 till 75 mg. Därefter ner till 50.
Det har jag gjort under ett par veckor, snart tre. Märkte efter ett par veckor ett ”drag” av mig själv som jag nästan glömt och det är min febriga hjärna. Alltså den kan gå på högvarv- med idéer, (inga konstiga grejer) men det går så fort. Tankarna rusar lite- kan hålla tjugo grejer i huvudet. Ja, nån sorts hög nivå av aktivitet. Minns detta från tidigare. Aldrig slagit över i nån maniskhet- däremot måste jag lugna ner mig för det går för snabbt för min omgivning = blir himla otålig.
Pratade med läkaren om detta och att jag ska stanna på den här dosen lite längre. Så får vi se.
Sover bra, vaknar väldigt tidigt vissa dagar. Hm. Har nog inte vilat så mycket som jag för det mesta ändå gör.
En annan grej; blev så arg på min man idag pga en ganska bagatellartad sak. Men så snabbt- superarg! Det gick (ganska) snabbt över men det var väldigt länge sen… (nu är jag bara sur).
Känner att jag verkligen ska passa på hur jag mår, både i kroppen och knoppen,. Och inte minst- alltså att jobba mycket kan jag göra- men vill inte vara gränsande till manisk. Och hoppas att detta inte följs av dipp och melankoli. Känner jag också igen från förr…
Skriver inte så mkt för den bästa av alla intresse-klubbar, nån måtta får det vara. 😩Men för att jag själv ska komma ihåg.
Kram alla! 🌱💕


skrev Se klart i Nykter livet ut

Vad glad jag blir för era små odlingskommemtarer! Jag ska så mina zinnia nu/ mina kom också ganska sent men sen blommade de till långt in på hösten. Kan även rekommendera Blomstermorot, och lite lågväxande krasse + lite rostiga ringblommor. Jag är ganska dålig på väderstreck och annat/ men dessa kan nog alla lyckas med! Även luktärter ska ju sättas nu.
Kram på er 🌱


skrev snusen i Hur stå emot?

Slutade dricka dec 2020. Sen har jag haft flera återfall. De längsta jag varit nykter i ett sträck är 3 månader. Sen hör man folk som varit nyktra i 1, 5, 8 år. Och jag känner bara hur fan gör dom? När de blir för mycket jobbiga känslor, hur står man emot då? Ibland känns de som jag aldrig kommer kunna läka från allt jag varit med om.


skrev Sisyfos i Nykter livet ut

En kommentar till MissLyckad - har provat både sockerärtor och salladsärtor och tycker nästan att salladsärtor vinner. De är rätt lättodlade. Mycket goda båda två.
Kul att ta del av dina odlingsdrömmar SeKlart. Zinnior var ju fint, men det tog ju större delen av sommaren innan de gick i blom. Satte dem säkert för sent och har fönster åt fel håll…
Det är nog Forumet och ditt skrivande SeKlart som fick mig att återuppta mina odlingar. Jag gillar det verkligen.


skrev Varafrisk i Nykter livet ut

@Se klart…läste i en tråd att du har 777 nyktra dagar…även om du inte kollar dagarna så är det ändå så stort…jättestort!!

Kram❤️