Senaste kommentarerna i forumet

@Kennie Jepp, så är det helt klart. De där åren måste göras. För egen del kom vändningen när jag hittade forumet. Då kunde jag se hur andra som lyckats bli nyktra hade gjort. Det var bara att lita blint på dem som lyckats bli nyktra och göra på samma sätt. Suga åt sig av alla tips och fakta så mycket det bara gick. Inte lyssna på min beroendehjärna. Eftersom jag då verkligen ville bli nykter så var det en ovärderlig hjälp. Oändligt tacksam. 🙏

Ja, många aspekter att väga in. Jag tänker också att de där åren av försök till att minska och sluta är en del av processen. De flesta verkar behöva gå igenom dem, det går liksom inte att bara lita på andras erfarenhet. Man behöver på egen hand komma till insikt om att det inte finns något annat val, att man vill bli nykter.

@Sattva I många år visste jag att jag drack skadligt mycket och behövde sluta. Men sköt bara upp det genom att tänka ” jag slutar senare”. Jag slösade bort mitt liv på att må dåligt och förstörde min kropp precis som du skriver Varafrisk. Jag ville hellre göra det, bara jag inte behövde sluta att dricka helt. Jag sket helt enkelt i min hälsa. Det är så beroendet fungerar. Till slut hade beroendet blivit så starkt och abstinessymtomen gjorde att jag inte fungerade kroppsligt utan alkohol. Då bestämde jag mig för att sluta dricka. Jag insåg att jag skulle dö pga alkoholen om jag inte slutade helt. Fruktansvärt jobbigt den första tiden. Kroppen var ju van vid att få i sig ca 10 st 7,5 procentiga öl varje dag, men jag ville verkligen bli av med beroendet och det enda sättet var att inte dricka en droppe mer. Det visste jag efter otaliga försök med att dra ner, bara dricka på helgen osv. Det enda jag ångrar är att jag inte tog det på större allvar tidigare. Det hade antagligen varit mycket lättare att sluta helt då, när beroendet inte hade blivit så starkt.

@Kennie, ja det är synd att skammen är så stor så att folk inte vågar söka hjälp. Tänk om jag tex hade vågat säga till min chef och fått hjälp den vägen. Då hade jag kunnat bli fri från alkoholen mycket mycket tidigare. Varför skämmas över att man åkt på en sjukdom, helt bisarrt egentligen.

Okej, låter hoppfullt ändå!
Ja jag har fått sjukskriva mig p.g.a de kognitiva försämringarna och sömnproblemen som vägrar ge vika, känner mig liksom pigg när jag vaknar mitt på nätterna.
Precis, motion är viktigt, löptränar 3 gånger i veckan och där emellan promenader men effekten har börjat avta.

Men hur hanterade du all annan abstinens och det känslomässiga?

Får gratulera! Starkt jobbat!

@Torn Jag håller med dig till fullo att det handlar om att vilja och göra. Men att säga att vi som inte har lyckats komma till en nykterhet , vi vill slösa bort vårt liv på att må dåligt och förstöra vår kropp. Tänker du att vi vill det?

Jag, som försökte sluta massor av gånger innan jag väl lyckades, vet hur svårt det är. Och jag tror att jag är en av dem vars hjärna är en "beroendehjärna". Det som avgjorde att jag slutade var faktiskt en vilja och bestämdhet. Det gick inte att leva som jag gjorde. Jag såg framtiden om jag fortsatte och det var inte vad jag ville ha.
Det gällde för mig att bestämms mig för ett slutdatum och sedan benhårt mota bort alla ingivelser att gå ifrån den vägen. Det var jättetufft den första tiden. Har man haft ett i stort sett dagligt vindrickande på typ en flaska (eller mer på helgerna), så säger ju kropp o psyke ifrån; skriker efter alkohol...

Visst är det viktigt med vilja och göra. Men det är också ett faktum att vi är genetiskt olika när det kommer till benägenhet att bli beroende. Och har man dragit det korta strået i det lotteriet så är det svårare att sluta. Inte omöjligt men svårare. Och jag tror det vore värdefullt om fler såg det så och kanske vågade ta medicinsk hjälp när det inte funkar på egen hand. Det är ju samma med en massa saker i livet, vi har olika förutsättningar. För mig har det alltid varit lätt att tex plugga, eftersom jag har lätt för att läsa. För någon med dyslexi krävs en större ansträngning att lyckas med studier, men med rätt hjälp så är inget studieval omöjligt. Jag känner ödmjukhet inför den kamp som många på forumet utkämpar och tacksamhet för att jag haft framgång i min egen.

Jag märker att det blir mindre och mindre aktivitet från min sida här på forumet. Alkohol är liksom ett ett passerat kapital för mig, och jag har inte så mycket att orda om den skiten mer. Jag slipper ju med glädje att dricka den, och mår hur bra som helst.😀 Jag läste @miss lyckads inlägg, och håller med där. Det gäller att verkligen VILJA göra något åt sitt drickande. Och det som är avgörande är att GÖRA det. Annars händer inget, och man slösar bort sitt liv på att må dåligt, och på att förstöra sin kropp. Vill man detta, så är det ju bara att fortsätta dricka. Men att säga att det är omöjligt för en själv att sluta dricka köper jag inte. Då finns inte den riktiga viljan tyvärr. Tuffa ord, javisst, men ska man blir fri från sitt beroende så behöver man vara stentuff. Det finns inga genvägar genom att hoppas och tro.

Jag avslutar med att säga grattis till nykter tid till alla som kämpar under förändra. Ni är helt grymma! 😍

/Torn

Hej.

Jag "kraschade" Januari 2020 och har under två års tid haft problem med:

*Kortids- och långtidsminne
*Hänga med i samtal
*Hålla röd tråd i samtal
*Koncentrationsproblem
*Sömnproblem (sovit ca 4-5timmar/natt)
*Glömskhet
*Svårigheter att uträtta vardagliga sysslor mm

Ska tilläggas att jag inte har varit en vardagsdrickare, utan en "helgalkis" som öst på rejält på helgerna, ofta vaknat med minnesluckor och grav ångest, detta har pågåt i ca 10 års tid
och under de senaste 4 åren har jag till och från gått på SSRI (Sertralin) och drack ju naturligvis som vanligt på dessa.
Men efter en utlandssemester innan kraschen med dagligt drickande var det droppen.

Jag har nu inte druckit en droppe sedan nyår men problemen kvarstår och sömnproblematiken har blivit än värre (sover ca 2-3timmar/natt) vilket jag kopplar till abstinens?

Är det någon mer som känner igen sig i ovanstående problem och hur hanterar ni abstinens?
Har testat både Melatonin och propavan för mina sömnbesvär men effekten är blygsam.
Vill absolut inte ge mig på bensodiazipiner efter all skit man läst och hört.

Tack på förhand.

@Andrahalvlek
Instämmer med @Seklart Du saknas oss!
Stora kramen från mig till dig 🤗

Hej kompis,
Jag saknar dig massor. Vet att det finns helt vettiga skäl till att du inte skriver. Men tänker på dig ofta och det är tomt utan dig! Kram 🥰

Tack @miss lyckad
Nej, att vara full och odla känns lika ovärt som att ta hand om barn eller djur när man är påverkad… mitt minsta barnbarn fyller snart två. Tänker att hela hennes liv så kommer jag att vara pålitlig.
Det känns stort.
Ska också så romantica-tomater. Men för övrigt ska jag fokusera på blommor i år.
Kram kram!

Jag blir på gott humör av dina inlägg.😃.. Jättefint att läsa. Jag har också tänkt att odla lite, har beställt tomatfröer ( coctail) av olika sorter. Minns när jag och exmannen var med på en större tomatodling i stora växthus. Vi satte en fröpåse körsbärstomater. Fick 75 st 2 meters höga plantor med hundratals körsbärstomater. Mycket goda. Här på landbacken utan växthus, får jag nog vara glad för lite mindre. 😅..Vi får se. Jag var riktigt less på blommor och odlingar ett tag. Exmannen hade dille på att odla. Sen skötte han inte om det. Det blir ju så om man dricker att alkoholen går först. Och en full odlare gör inget bra jobb, inte bakfull heller. 😳..Men nu har jag fått distans, och tycker att det kan vara spännande att se om det blir något. Sockerärtor hade varit något att odla. Det är ju så gott. 🥰

Här är det vinter igen. Inget vidare tycker jag. 😅 Ser fram emot våren, mer och mer för varje år. 🍃 Denna veckan ska jag fortsätta fixa med sonens/ min lägenhet. Städning, lite bättringsmålning, och sist köpa lite nya textilier och lite annat som ser fräscht ut💕. Jag har min syster till hjälp. Det är trevligt att greja i lägenheten med syrran. Båda mina systrar har sämre fysik än jag. Det har varit så i några år. Alkohol är en starkt bidragande orsak. Inte konstigt alls egentligen. Jag såg ju hur min kropp blev när jag drack. Den trinda buken, skvallrade om att något var fel i kroppen. Även domningar i fingrar och tår, Mitt utseende var inte fräscht, fast man vande sig vid sprött hår, och skamsen blick. Jag minns att min blick förändrades när jag slutade dricka. Helt plötsligt hade jag inget att skämmas för längre. Jag fick mycket pepp från barn och vänner. Men Forumet ” bar” fram mig första tiden. Jag läste mycket om dom som lyckats sluta dricka alkohol. Jag läste om mångas kamp, men även om andra som med lättare strategier, förändrade sitt liv. Idag är nykterheten något jag bär inom mig. Får jag sug någon gång så handlar det om vanlig törst. Att jag blir sugen på ett glas dricka. Alkoholen nästan hatar jag. Barnens pappa dricker mycket. Det avskyr jag, eftersom han avstår tex att meka med sonen, fast han har lovat, bara för att han är full. Sonen vet att det är så, men han blir ändå besviken. Tyvärr har det blivit så att sonen kan säga när han pratat med sin pappa att ” Han var knappt full” när sonen pratat med honom en Söndag kväll..Att pappans fylla har blivit normaliserat. Jag går inte alltid in och säger något utan, ibland säger jag att, ”det normala är att vara nykter en Söndagkväll”. Men sonen orkar inte höra så mycket om det, utan han är glad över stödet han mestadels får av sin pappa. Nu ska pappan resa bort några dagar i jobbet, så vi hjälper honom med att mata katterna. Exmannen hjälper mig ibland med hundarna. Det känns ändå bra. Det är ju så med dom som dricker att de flesta är opålitliga. När jag pratar med någon som är onykter, känner jag mig så frustrerad. Framför allt när det är på ” fel” tider. Dagtid, vardag, och utan ” anledning” Alltså för att någon har ett beroende. Att prata med personer som har beroende och sug, gör mig ostabil och irriterad. Det handlar även om andra beroenden. Hos den ena brukaren jag jobbar hos, finns minst 5 personer med mat/sockermissbruk, av 15 pers. Flera av dom mår psykiskt dåligt. Att vistas för mycket med den typen av personer som döljer, frossar och inte gör något åt det, gör mig illa till mods. Men mat är något som man måste äta, det är svårare att komma åt än tex alkoholmissbruk. Men folk mår lika dåligt av det missbruket som av något annat. Det är ett arbetsställen jag har försökt komma ifrån länge. Tycker nog att jag borde lyckas snart. Jag har bara några dagars jobb där, men ogillar både typen av jobb, och har svårt att inte tänka på personalens matvanor. Flera konsumerar massor av cola, cigg och bakverk. Den gruppen har väldigt hög sjukfrånvaro. Chefen försöker få ordning på det, men det är inte lätt. Folk får ju äta och dricka som dom vill. Jag har märkt på mig själv att jag har ändrat synen på missbruk och beroende. Jag kommer förmodligen aldrig att jobba med det mer. När viljan till förändring saknas på riktigt, händer absolut ingenting. Det har jag väldigt svårt för. Antingen gör man något åt saken, eller så sjunker man djupare. Det är mer spännande att jobba med folk som vill ha personlig utveckling. Dvs. Bli en människa som trivs med sig själv och sitt liv. Vara en hyfsat sund person. Klart att vi alla har bagage att bära. Men att älta och tycka synd om sig själv, hjälper inte. Nu kaffe och hundpromenad i vintervädret. 🐶🐕☃️

Sovit, druckit massa kaffe, jobbat (hör till ovanligheterna men krävdes idag) och snart promenad i solen. Så fint här. Jag tycker nästan alltid att helgen är en dag för kort men känts okej några veckor främst för att min arbetsbörda inte varit så galen. Långa dagar men inte ”efter med allt”
Nu går jag och funderar på några organisationsjusteringar men har bestämt mig för inget nytt under våren, utan istället sätta allt nytt och skapa arbetsro.

Jag ska så smått börja planera för mina odlingar så nu är tid att leta fram pluggbrätten och köpa såjord. Drömmen lever om mina dahlior och zinnia i drivor. Vi får se, ser iaf fram emot odlingssäsongen. Är lite handfallen efter jul och innan frön- men det är väl då man ska göra inget särskilt. Kram!

Tack för fina kommentarer TI, Sattva och Se klart. 💕.Jag är i Norge nu, hälsar på barn och barnbarn. Det känns kul, men resan är ganska jobbig. Det känns betydligt lättare att köra på sommaren. Jag har funderat på buss. Tror att det känns enklare. Jag sa till dottern att jag går i pension om 5 år..Varför det? Sa hon. För att man gör det i Sverige. Hon har nog inte tänkt på att jag fyller 60 till hösten..😅.. Fattar du hur fort 5 år går sa hon. Ja det vet jag, och jag har kollat upp så jag kommer att klara mig bra. Inte något lyxliv, men helt ok. Det går ju att jobba lite extra framför allt i början av pensioneringen, så det inte blir så abrupt. Hoppas jag får vara frisk och alert länge. Det gäller att friskvårda sig, så man slipper sjukvårdas. 😅 Tror ändå att det är jätteviktigt med goda relationer, och att kunna avskärma sig saker och människor som drar energi, och orsakar stress och oro. Att dricka alkohol, som dels förgiftar kropp och psyke, och i mitt fall har gett mig och de mina skam och skuld är förödande för hälsan. Vi får se hur min och mannen jag träffar, vår relation utvecklas. Jag är lite orolig över alkoholen. Inte att han har varken missbruk eller beroende, men vet att han dricker en del på sommaren med släktingar. Han har dessutom anledning att avstå alkohol pga sjukdom. Vi får se hur det verkar. Han kanske är smart nog att sluta typ helt. Jag ska nog prata mer om det nästa gång vi träffas. Han har aldrig druckit något när jag är med. Jag har absolut inte förbjudit honom, det får han ansvara för själv. Men han kanske inte vill sitta och vara påverkad själv. Jag trugar ingen att dricka heller, utan tycker det är smarta människor som inte dricker om man kan låta bli. Efterverkningarna är ju inte kul. Att ligga bakis nästa dag osv. Lukten av fylla är inte heller attraktiv. 😳. Imorgon åker jag hemåt. Alltid skönt att komma hem. ❤️

Tack @sattva och @sisyfos för bra tankar. Jag gillar verkligen ordet resilience, så vill jag vara- kämpar på. Och nödutgångarna har vi stängt, fått hitta nya vägar istället för smit-luckor. Det är möjligen skönt att slinka in i smit-luckan men att vakna där - aldrig mer. Ingen har liksom städat upp under tiden. Alllt ska ändå göras. Det är dock färre saker att städa upp som nykter, man går väl och småstädar som en del av livet, bara.
Idag vaknade jag på landet (somnade redan i bilen påväg dit igår kväll) och det är mkt härligt att få vakna här men en god kaffe från baristan och eld i kaminen, riktigt kallt var det igår. Vi har vår lånehund med oss, så gosigt. I veckan hade vi småbarn på övernattning och jag var rätt så mör efter att ha börjat dagen med lämning. Undrar ofta hur jag orkade när jag var ung och hade så galet mycket att stå i, ingen tid för mig. Knappt nån alkohol heller för den delen.
Idag ska jag njuta av veckans göra-vad-vi-vill dag. Lång promenad ska det bli. Sol här hos mig, kram på er 🥰

@Rosette
Inga problem, alla är välkomna i mina trådar:)

Tro hopp och massa kärlek till dig @blenda, tänker på dig ofta och blir glad när du tittar in! Kram och ha en fin helg 😍

Noterar dag 232.
Mår bättre, är inne i en bra period både fysiskt & psykiskt.
Att vara ärlig här, och att få ert stöd hjälpte mig genom det värsta, då i januari.
Tycker fortfarande inte AA och min behandlingen är klockren hjälp, men jag försöker ta till mig det som känns okej och nykterheten är ju ändå det viktigaste.
Läser mycket på forumet men skriver nästan inget.Orkar inte riktigt, men det kommer nog.
Har hittat större sinnesro och bättre självkänsla.
Famlar fortfarande efter min identitet.
Tro, hopp & kärlek till er alla <3

Ja, jag tänker att vi ibland har en tendens att se så långt in i framtiden. Då finns massor att oroa sig för. Här och nu räcker bra. Här och nu är det riktiga. Träningen tror jag är nödvändig för att må bra i själen. Sen kan man ju göra på olika sätt, men jag tror man måste pyssla om kropp och själ och få balans.
Att vara här och nu är jättesvårt. Särskilt om har och nu inte är riktigt så bra som man vill, men jag tror man måste försöka bryta de där stora grubblerierna snabbt. Man kan liksom bara jobba med det man har framför sig nu. Och träningen… den tror jag får så många goda bieffekter precis som du skriver.

Det är verkligen som du säger. Att sluta dricka är en sak - att bli nykter något annat.
Man måste städa i hörnen som du skriver SeKlart… Ett riktigt Sisyfosarbete 😂 kan man också kalla det. Jag har slutat många gånger och gjort lite i taget, men det har verkligen handlat om att se sig själv i sitt sammanhang. Det är väl det man gör inom AA också med de 12-stegen, men jag känner alls inte igen mig i den bilden av missbrukare som finns där. Jag känner inte igen många av er heller. Men jobbet måste ändå göras på något sätt och på det här i forumet finns det så många kloka människor som delar med sig av klokskap och insikter.
Jag tycker att det finns något mycket rogivande i dina inlägg SeKlart. Ett lugn över situationer som är jobbiga ibland. Och Sattvas inlägg om att tacka nej till drömjobbet - såna inlägg visar lite vad man får som nykter. Att ”Det vidare livet” blomstrar på ett sätt som det inte har gjort tidigare tror jag ger god effekt. Just de där djupare fördelarna med nykterhet är viktiga att se och intressanta att undersöka. Att hantera livet utan nödutgångar.

@Se klart Ja och den där resilience/styrkan beror ju på att det inte finns något annat än att ta en sak i taget. Inga reservutgångar eller bakdörrar att smita ut igenom. Jag blir glad av den tanken!

Dagar kommer, dagar går. På sistone har jag haft en del ångest. Mycket tankar på hur fort livet börjar gå. Lite dödsångest, att en dag blir allt svart i evighet. Vad vill jag, vad kommer jag vilja ha uppnått på min dödsbädd, vad är det dags att ta tag i nu? För varje gång man tänker "sen" flyger 10 år till iväg innan man hunnit blinka.

De tankarna studsar in i min relation. Det händer inga mirakel. Det är en bergochdalbana utan berg. I perioder är det trivsamt, i perioder blir jag nere. Efter vår förra kris som jag lovat mig var den sista har jag tyvärr kommit till ett tillstånd jag tror bara kan bära utför, jag har slutat hoppas. Jag har kommit till insikt att det jag alltid trott så starkt finns en lösning på i alla år, kommer aldrig att hända.
Något tydligt har vägt över i mitt inre. De delar jag tidigare mått dåligt över, känt förtvivlan, ilska och frustration, men ändå nått slags hopp över längst in, har gått över till likgiltighet. När jag blir besviken, känner den där saknaden, tycker att jag inte får något tillbaka, då stänger jag av, går undan, tänker skit samma. Jag ser istället framför mig en ny sten för varje besvikelse som läggs i en påse. En dag blir påsen överfull.

Jag har varit förkyld några dagar och varit borta från träningen. I den tyngsta av dagarna härom dagen när jag var ganska djupt ner i tankarna så ifrågasatte jag den starkt. Vad är det jag lägger 6 timmar i veckan på av mitt dyrbara liv? Handlar det egentligen inte längst in om en taskig självkänsla, en tro om att en vältränad slimmad kropp skall göra mig till en mer omtyckt, attraktivare och bättre människa?
Kanske, faktiskt. Men... igår förstod jag igen, när jag var tillbaka och gick ut från gymmet att oavsett min drivkraft så lurar jag mig i så fall att få så mycket mer. Efter flera dagar fick jag en kväll av ro, lite harmoni i sinnet. Extra tålamod till bråkiga barn. En saga i sängen med min son uppkrupen under armen. Värme. Kärlek. Mening.
Keep it up!

”This holy work is not for the weak” såg jag just någon skriva i ett inlägg om att bli nykter. Låter lite bättre på engelska än när jag skriver ”att bli nykter är inget för tunnisar”. Men det är sant. Att sluta dricka kan man nog göra på ren och skär vilja, en tid. Att bli nykter är att gå längst ner i tvättkorgen och plocka upp de där udda yllestrumporna. Städa i hörn. Vända på stenar, samveten, inte kunna gömma sig bakom något utan stå rätt så upp och ner i sin skraltiga människa och kropp. Inte bättre eller sämre.
Idag är det ännu lite ljusare, det är fint.
Jag har haft en stretig vecka, det är fan aldrig enkelt men som jag just skrev så har nykterheten ändå gjort svåra grejer lite lättare. Som att även de svåra grejerna- är vad de är. Inte laddade med ångest eller jobbiga farhågor. Jag tänkte på det när jag åkte till tandläkaren förra veckan. Att det var av-elektrifierat. En resa, en hiss, en gullig tandläkare, lite prat och en grej som måste åtgärdas men liksom ingen… oro. Jaha nu fixar vi den här grejen.
När jobbiga saker blir så pass okej. Så blir man tålig och stark. Det tror jag verkligen är universellt- gäller för precis alla som tar det här steget. Sen vet jag inte om jag skulle kalla det ”holy” men amerikaner gillar ju det lite svulstiga.
Idag ska jag laga tacos till två små barn och det ser jag fram emot. Igår kom en hel packe frön från impecta, hurra!
Kram på er 😍