Senaste kommentarerna i forumet

Ja bra. Allt du beskriver är ju så tydligt symptom på- och viktiga tecken att ta på allvar. Det är bra att du gör det. Och det är superbra att du skriver här. Då kan du gå tillbaka och se hur måendet förändras.
Vill återigen slå ett slag för behovet av att låta andra finnas för dig. Vara öppen för det. Öva, öva. Allt vi övar på blir vi bättre på för att citera dig. Kram 🌱

@Andrahalvlek Önskar dig all lycka till på läkarbesöket! Hoppas att du får ett gott bemötande. Ibland när jag läser i din tråd har jag tänkt..hur orkar du? Så mycket med jobb och allt. Så klokt att du bromsar och lyssnar in dig själv!!

Kram🥰

@torn @sattva @majken! Tack gulliga människor men jag ville inte gå med nån håv här utan mer ett litet konstaterande! Blir glad när/att ni läser förstås, och det är ju precis samma med mig- läser många många av era inlägg men har ju inte alltid något att kommentera. Det är som det SKA i det vidare livet! Ibland håller jag nog i lite av nostalgiska skäl. Och för att det är fint med gemenskapen- för att ni allihop ät mina kompisar nu ❤️
Men behovet att upprätthålla ett nyktert liv via forumet, det har jag ju inte längre på samma sätt. Behöver sällan sjunka ner i just de tankarna. Men behöver ofta - sjunka ner. Och då är forumet mitt go-to-ställe. Här finns så många som jag gillar, hejar på. Eller som jag bara är nyfiken på hur det har gått med det ens eller andra.
Jag har också behov av att formulera vissa tankar och känslor och det händer att de än idag har koppling till alkoholen. Men allt mer sällan. Dock- vill jag aldrig tappa kontakten med mitt eget arbete för ett rimligt liv. Här nuddar jag golv i en vardag som ofta är hektisk. Bra så! Kram 🤗

210 dagar utan vin. Dricker fortfarande folköl ibland. Inte mycket och inte ofta. Långt inom riskfria gränser enligt alla folkhälsoråd, men eftersom anledningen är för att dämpa ångest och orka vardagen är det ändå ett riskfyllt, destruktivt och kontraproduktivt beteende. OM jag någonsin ska tillåta mig själv att dricka alkohol igen så ska det vara i fest & glädje.
Jag mår bättre än vad jag gjorde för ett par veckor sedan, men jag tror alltmer på utmattningssyndrom.
Ska ta helt ledigt nästa vecka. Omorientera mig. Söka acceptans.
Sinnesrobönen är hela nyckeln. Jag förstår budskapen så innerligt väl med allt mitt förnuft, och jag vill så gärna lyckas få in detta i själen på riktigt.
Jag tar till mig rådet från @Sisyfos att försöka göra den pågående behandlingen till min. Det kommer att kräva en viss grad av falskhet, men då ljuger jag i alla fall inte inför mig själv.
Det som är positivt i den här sörjan är att jag känner starkt att jag verkligen VILL orka att jobba, måla, träna och känna lust till livet igen. Villigheten är ändå grunden.

@Andrahalvlek Vad modigt gjort att berätta för dina kollegor och att du var sann mot dig själv. Att släppa garden och tillåta sig att må som man mår för tillfället. Ha acceptans, notera det och låta det passera. Inte kämpa emot det som sker utan bara låta det ske. Det kan ge frid.

Krya på dig💕

Stort tack för allas omtanke ❤️ Det här forumet är verkligen toppen på alla sätt - för alla typer av åkommor.

Jag har fått tid på VC kl 10.50. Min hjärna har direkt börjat tjafsa med mig: ”Du överdriver, SÅ farligt är det inte, alla är väl typ stressade ibland.” Känns det igen? Så anspänningen är stor inför läkarbesöket. Förstås. Men det får vara så. Jag är oändligt tacksam över att jag fick en tid direkt idag.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Så bra du beskriver din situation nu o som det varit tidigare. Bra att agera o vara sanningsenlig 👍 Goda råd får du från så många håll - där har jag inget att tillägga... Men önskar verkligen att du vilar ut o kan få må lite bättre så småningom! Du om någon vet ju att det kan ta sin tid...
Stor måbra Kram från mig 🤗
Och stor tack kram för allt du bidrar med här på forumet 👍🥰💪

@Se klart läste om din glädje, ängen och jätteverbena (en favorit) och blev så glad. Det känns så hoppfullt. Ler stort, och tackar för det. Inte dumt att börja dagen med ett leende och huvudet fyllt av blommor🌱🌻🌱

@Andrahalvlek Krya på dig!❤

@Se klart Och jag läser också såklart!❣

PS. @TappadIgen väckte tanken hos mig att jag kan vara en empath. Googlade på det och mycket stämmer faktiskt. Klassiskt är just att när man själv inte är i balans så tar man in andras dåliga mående på ett mycket djupare plan. Man kan inte kolla på nyheter ens till slut.

Idag har jag tagit sjumilakliv känns det som. I morse skrev jag till mina närmaste kollegor att magsjuka hållit mig vaken hela natten. Vid 16.45 skrev jag ett nytt meddelande. ”Jag ljög. Det är inte kräksjuka utan ångest som har hållit mig vaken hela natten. Och det går tyvärr inte över på tre dagar.” Sen skrev jag en massa mer om en stressig höst med att lära sig nytt jobb, att vi behöver justera både arbetstider och överlämningsrutiner, och att all oro för yngsta dottern den senaste månaden till slut knuffade mig över kanten. Jag fick bara fina inkännande svar tillbaka ❤️

Min närmaste kollega M, som jag har allra mest dåligt samvete för, skrev att det var väldigt klokt att dra i handbromsen, och sen skrev hon: ”Se din förmåga att sätta stopp som en superkraft.” Så det väljer jag att göra. Min sjukskrivning kommer på något sätt förändra både min och min kollega M:s arbetssituation. Hon har slagit larm flera gånger, men man har inte riktigt lyssnat. Eller så har hon inte haft konkreta förbättringsförslag.

Min prestationsförmåga kan dock inte min chef ifrågasätta, hon känner mig för väl för det. Hon måste agera på det här. I mångt och mycket handlar det om att chefskollegor före oss i processen måste ge tidigare, tydligare besked och inte hålla på och ändra sig in i sista minuten. Då blir varje dag som ett spurtande. Då jobbar vi i ”onödan” hela tiden. Det som gäller kl 10 gäller plötsligt inte kl 15. Det är fan inte okej 🤬

Det krävdes otroligt mod mitt i all ångesten att bestämma sig för att verkligen lyssna på kroppen. Innan det blir värre. När jag blev utmattad första gången 2007 kämpade jag i två veckor med sömnlösa nätter innan min chef tvingade iväg mig till Företagshälsan. Jag ville inte fatta hur sjuk jag var då. Som en zombie. Andra gången 2018 kämpade jag nog en vecka innan jag tog ett samtal med min chef, men sen tog jag faktiskt beslutet att gå hem direkt efter det. Nu tog det en enda helnatt sömnlös innan jag tog beslutet helt själv.

Fast det var inte förrän kl 5 i morse som jag bestämde mig. Hela natten har jag legat och snurrat med ångest i sängen, gått upp och druckit vatten och även kissat varje halvtimme. Inte många droppar varje gång. Kunnat djupandas mig ner i varv en kort stund, nästan slocknat några sekunder för att i nästa stund rycka till i hela kroppen med hjärtklappning, svid och tryck över bröstet. ”Är du dum i huvudet, du kan ju inte sova nu! Du är ju utsatt för livsfara!” Min amygdala är verkligen en hysterisk dramaqueen. Det känns som min hjärna är helt blottlagd, som en parabolantenn scannar den av omgivningen. Röster, ljud, dofter, allt ska analyseras och allt är livsfarligt typ.

Jag har märkt de senaste helgerna att jag vaknar kl 7 på helgen med lite ångestkänningar. Senast i söndags vaknade jag hos dottern kl 7 och låg kvar i sängen till kl 9 med rätt rejäl ångest, för att inte väcka henne. Men då kunde jag djupandas och räkna mig igenom den, räkna ner från 100 till 0. Några gånger. Även jobbdagar har jag vaknat vid femtiden med ångestkänning. Rastlöshet, svid och bränningar, orosklump i magen.

Ångest kan upplevas så oerhört olika. Det jag upplever är stick, svid, brännkänsla i huden som liksom kryper runt på kroppen. Blossar upp, klingar av. Kommer i vågor. Stickningar i fötter, händer och ansikte. Värmevallningar som blossar upp väldigt lokalt på en fläck och sedan avklingar. Ibland ser jag till och med hur huden liksom blir rödflammig fläckvis, ungefär som vid nässelfeber. Sannolikt histaminer som gör det. Svettningar, hjärtklappning, ett åtdraget band över revbenen och värstaläget är att musklerna på halsen spänns så jag upplever det som jag inte får luft. Den första gången jag var sjuk 2007 fick jag springa ut på balkongen på nätterna för att försöka få i mig luft.

Jag har pratat med min mamma och med min äldsta dotter ❤️ Min dotter har flera gånger under hösten sagt att min arbetssituation är ohållbar, med hög arbetsbörda och oreglerad arbetstid. Vilket flera av er har sagt också 🙏🏻 Hon sa: ”Du reagerar snarare friskt på en sjuk arbetssituation”. Min mamma blev ledsen, men samtidigt glad för att jag har agerat så tidigt i förloppet. Och det känns i sin linda faktiskt. Jag är inte deprimerad och inte utmattad, det här är snarare en stressreaktion. Lite nedstämd, men låååååångt ifrån deprimerad. Det ordet används för lättvindigt.

Jag har också outat för några vänner och för er här 🙏🏻 Så skönt att sätta ord på det jobbiga. Mitt outande för kollegorna var oerhört ångestframkallande att både skriva och skicka. Men det innebar mer ångest att inte skicka det. Och jag fick fina ord tillbaka av tre av fem som fick meddelandet. Allra finast ord fick jag av min närmaste kollega M: ”Tänk inte på mig, tänk inte på jobbet, tänk bara på dig själv nu.”

Jag fick professionella råd av min dotter psykologen också: ”Ligg inte kvar i sängen med ångest, gå upp och sätt/lägg dig i soffan och läs en bok istället tills du blir trött och gör sen ett nytt försök att sova”. Så nu är soffan bäddar och Storytel läsplatta är laddad och redo för natten. Och det känns bra att det får ta den tid det tar att få ordning på sömnen igen. Jag ska ringa VC i morgon bitti och se om jag kan få träffa en läkare. Insomningstabletter eller atarax hade kanske hjälp mig de första veckorna tills kortisolet taggat ner och slutat sparka på amygdala. Man kan ju inte pressa ner kortisolet, det handlar ju bara om att gå ner i varv ordentligt. Undrar om de kan ta blodprov och mäta kortisolnivån?

Jag vågar inte sia om någonting, men 2-4 veckor kanske räcker. De andra gångerna har jag varit sjukskriven på heltid i tre-fyra månader och sen ytterligare några månader upp till ett år på deltid. Men så sjuk som man blir första gången blir man aldrig igen. Man lär sig känna igen symtomen, och man lär sig att det handlar inte om viljekraft. Har processen väl inletts krävs radikala förändringar snabbt. Det räcker med några vakna helnätter i rad för att bli på riktigt kokko i skallen 😢

Rävgiftet Venlafaxin ska jag absolut INTE börja med igen. Det är bättre att göra något åt orsakerna till stressreaktionen. Insättningsperioden är dessutom överjävlig, flera veckor med självmordstankar. Nej tack. Been there done that. Alldeles för många gånger i mitt liv tyvärr.

Kram 🐘

@Se klart Halloj! Jag läser också alltid dina inlägg såklart! 🤗 Är lite dålig på att kommentera för tillfället dock. Och du verkar ju må kanonbra så då har jag inte så mycket att tillföra i din tråd. Jo förresten, hur går det med fröerna? Har du sått ännu? För det har du väl inte lagt ner hoppas jag. 😀 Ett helt rum fyllt med sticklingar behövs ju inte numera, som då för flera år sedan.😅 Själv har jag äntligen fått igång mina solpaneler. Och i går gav dom mer ström, än vad vi gjorde av med på ett dygn. Känns kul! Jag håller på och renoverar vårt sovrum och är ute och fiskar ibland. Ungefär som vanligt med andra ord. Men trivs jättebra med detta livet.

Ps. Påminn mig gärna något dygn innan vi har nått 1000 dagar! Då blir det till att fira ordentligt! 😍

Kram

Tack 🙏

Håller med @sattva och dig 🥰@andrahalvlek. Bromsen i tills du stannar. Och sen stå stilla. Längre än du tänkt.
Jag tror - utan att veta- att det finns likheter hos många av oss här, nämligen att vi är proffsiga på att finnas till för andra. Men mindre proffsiga på att låta andra finnas till för oss. Så pass att vi nästan skapar våra liv så att vårt ”finnas till” styr relationer vi knyter och bygger.
För mig har forumet varit revolutionerande på försiktigt vis. Här kan jag faktiskt på riktigt och då och då bara säga att allt är lite eländigt och jag räcker inte till och har inte lösningar. Jag bara hänger här och är lite. Lite halvdan. Och det är okej. Som du brukar säga. Kram 💕🌟

Hej Miksko!
Du har startat en tråd här med rubriken Peth och har druckit vid ett par tillfällen, funderar vad utslaget kan bli på testet. Bäst svar skulle du få av någon inom vården, det kan vara väldigt individuellt och bero på olika faktorer. Kanske är det någon med liknande erfarenhet som svarar dig här. Oavsett låter det som du är igång, uppe på hästen igen och varit alkoholfri 10 dagar, eller idag kanske 12 då.

Ibland behöver en skriva flera gånger i samma tråd för att den ska få fart, kanske har du redan detta svar eller väljer att ta testet oavsett för att se hur det blir.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Andrahalvlek Tacka din kropp att den säger ifrån🙏Och din intuition att du lyssnar😍

Så här skrev jag den 22/12:

” Igår hade jag så ont i magen av oro och förvirring att jag nästan blev illamående ett tag, nästan klöktes. Ni vet när man får tunnelseende, man tittar och tittar men ser ingenting. Skitläskigt. Det där ångestpåslaget minns min kropp sen mina utmattningar, så det gäller att dra i handbromsen direkt vid minsta varningstecken. Riktigt obehagligt. Men idag mår jag bra, och det stärker självkänslan. Jag kan dra i handbromsen. Jag kan.”

Sen kom all oro för yngsta dottern och sjukdomar veckan efter. Samtidigt som jag skulle jobba mycket.

Kram 🐘

@Sattva Tack för tipset!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Och det är just här som yogan har sin stora vinst. Ett samspel av andning som aktiverar parasympaticus, rörelse som förstärker må- bra- känslan (utöver att man får fysiskt välfungerande kropp), och interoceptionen, inåtblickandet som liksom blir en brygga mellan kropp och sinne. Finns en nyutgiven bok om detta, " yogahjärnan".

Man vill ju alltid veta varför. Jag tror att flera veckors oro för dottern samtidigt som jag har jobbat mycket tog ut sin rätt helt enkelt. När jag blir lite svajig i mitt humör blir jag som ett lackmuspapper för andras mående, deras stress äter sig liksom in i mitt blodomlopp. Stresshormonet kortisol skjuter i höjden med följande resultat enligt tidningen IForm:

”Så skadar förhöjt kortisol din hjärna
Kortisol förstärker aktiviteten i din amygdala. Amygdalan är det lilla området i hjärnan som hanterar försvarsmeknaismer. En hyperaktiv amygdala gör dig kroniskt mer ängslig.
Kortisol minskar aktiviteten i hippocampus. Hippocampus tar sig bland annat ann ditt korttidsminne, din inlärningsförmåga och stresskontroll. Det är bland annat därför ett klassiskt symptom på stress än ett sviktande minne.
Kortisol krymper din prefrontala cortex. Prefrontala cortex medverkar till att ta beslut, sociala interaktioner och din koncentrationsförmåga. När den blir mindre, ändrar sig din viljestyrka och dina reaktionsmönster i sociala situationer, och du får potentiellt svårare att koncentrera dig. Det är därför den stressdrabbade kan ha enormt svårt med att utföra även små uppgifter och kan uppleva humörsvängningar.”

Kram 🐘

@Sisyfos Intressant att du nämner just kolhydrater. Jag äter ju väldigt kolhydratsnålt sen några veckor tillbaka. Jag tror att det är pytteliten pusselbit faktiskt. Så nu äter jag falu rågrut till lunch, vilket var min standardfrukost under hela min snart tvååriga nykterhet tills för några veckor sedan då jag övergick till äggröra och bacon. Snacka om att försöka hitta lätta förklaringar 🤣

Kram 🐘

Tack för omtanken allihop ❤️

Kram 🐘

Tack @sisyfos. Ja 1000 dagar då blir det fyrverkerier eller nåt. Jag har ju små smatterband av känslor mest hela tiden, ofta olika nyanser av att känna mig glad, och stark 💪🏻
Det finns ett så himla bra engelskt ord - resilience- som inte riktigt låter sig översättas. Det är liksom motståndskraft som är förvärvad. Jag tänker att det var just vad jag saknade när jag satte upp mål för varför jag skulle vara nykter. Jag ville vara robust i livet. Ville ha en beredskap för svårigheter som vi ju som människor vet att de kommer.
Jag fattade inte att det skulle komma så mycket glädje på köpet. Mitt liv är en sån där ekologisk äng med mångfald, som vi ska odla nuförtiden istället för röda tulpaner i givakt som slokar efter två dagar. Precis så känns det faktiskt! Humlesurr och jätteverbena. Kram 🥰

@Sattva Jo men så är det väl, en massa grubblerier och orosmoment som är borta. Då njuter man mycket mer av nuet. Gött som sjutton!

Kram 🤗