Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Det är ju en jättebra insikt. Att du verkligen märkte hur mycket mindre stressigt det blev när du började jobba jättetidigt. Sen att det inte funkar varje dag inledningsvis är ju bara helt normalt, målsättningar kan ta tid att sträva mot. Jag tänker att det är precis så vi lär oss snirkla oss fram på den nyktra resan. ”Det här funkar, det här gillar jag, så här kan jag göra, det här behöver jag skruva lite mer på” osv.

Det är ju viktigt att du får sova tillräckligt många timmar och att din arbetsdag inte blir för lång utan att du slutar tidigare också. Men jag kan tänka mig att de första ostörda timmarna kan vara viktiga för dig att få till, för sen kommer alla möten och andra puckar susande. Minns i mitt förra arbetsliv att jag vissa mötestäta dagar verkligen kände att jag inte hade fått något vettigt gjort alls vissa dagar 😢 Jag fick verkligen jobba med att säga till mig själv på skarpen: Möten är också jobb!

Kram 🐘

Onsdag blev en mycket bättre dag. Tog långlunch för att kompa ut gårdagens övertidstimme, men kunde ändå stänga av datorn kl 17. Bam! Jag har dessutom gjort allt som står på min lista över livsstilsförändringar. Riktigt nöjd 😍 Och dottern mår bättre också. Tacksam för det ❤️

Kram 🐘

@sisyfos! ❤️ Allt är logiskt och inget är logiskt. Jag tänker att du vet allt som behöver vetas men den lurigheten som finns kring alkoholen har inga logiska förklaringar. Vi- och många fler än vi-behöver ta såna grundliga varv med hur vi lever våra liv. Magkänslan som @soffi skriver om. Inget luddigt utan högst skarpt och verkligt. Den och bara den måste gälla. Finns något sätt att få hjälp med att hantera arbetet? Göra det rimligt. Vi behöver leva rimligt. Tänker på dig. Kram 💕🌟

@miss lyckad skickar varma tankar till dig som tar dig fram och igenom så mycket- med sån kraft och klarhet. Lyllos dina barn- och exsvärmor som har dig. Och din syster. Hoppas så att din exman hittar kraft att bli fri. Stor kram 🥰

@TappadIgen Hej! Ledsen om jag inte lyckats förklara mig - mina tankar drog iväg... Vi har ju förstås olika utgångslägen i våra tankar, ditt inlägg fick mig att tänka utifrån mig själv! Min overklighetskänsla kommer sig mer av att jag inte riktigt begriper mig på den jag var - som druckit så mycket o inte reflekterat över det medans det pågick. Nu är det ju ett avslutat kapitel för min del o jag tänker annorlunda...
Vet inte om du blir så mycket klokare av det jag skrivit nu, men det är ett försök till förklaring iallafall... Det du skrev gav mig de tankesnurrorna!
Kram 🥰

@majsan_nu Jag är inte säker på om jag förstår vad du menar. Jag tänkte på att när jag tänker tillbaka på vissa saker som jag gjorde, så känns det overkligt på något sätt, som att det inte var jag. Många saker känns så sunkiga att jag får en slags disassociation bara av att tänka på det. Som när jag åkte kollektivt hem från jobbet och satte mig så att det gick att dricka utan att någon ser. Kunde inte ens vänta till jag kom hem. När jag verkligen tänker tillbaka på den jag var då, det känns overkligt och ovärdigt på något sätt. Jag kan inte relatera till den människan, på sätt och vis, trots att det är jag och jag vet att jag gjorde det. Det är vad jag menar men en overklighetskänsla.

Men du tänker på att hur man känner och tänker om något förändras över tid? Du får gärna förklara lite närmare eller hänvisa mig till något du skrivit om det, så ska jag försöka förstå.

Testade på ett nytt ställe att jobba på idag. Det kändes bra. Jag behöver lite nytt då och då i arbetslivet. Tyvärr så höll dom på med smittspårning av covid i den arbetsgruppen, så jag tittade mest på. Brukaren jag ska vara hos hade fått en stroke innan han fyllt 40. Det ger lite perspektiv till sina egna bekymmer. Killen var en egen företagare med familj, och ett ” normalt” liv. Nu behöver han hjälp med det mesta. Oftast är många glada för att man överlevde, stroken, men det är nog inte helt enkelt att ställa om till ett liv med funktionsnedsättningar. Utmaningen för mig blir en annan typ av hjälpmedel, än vad jag är van vid. Och att familjen finns med i hemmet. Min ex-svärmor berättade igår att hon fortfarande saknar ditt jobb, och att det alltid var utvecklande, och roligt. Jag skulle kunna tänka mig att jobba mindre om ekonomin tillät.. Vi får se vad som sker i framtiden, men ingen idé att skjuta fram saker, att det ska jag göra som pensionär..Det är inte säkert att man är frisk då, eller att man ens finns då längre. 🙄🌟🍃

Försov mig. Eller vaknade min vanliga tid = stressigt. Men inte ge upp. Ny dag imorgon.
Så måste det kunna vara hur ska vi annars kunna bli bättre? Jag är jäkligt dålig på att små-misslyckas. Att ge mig på saker igen. Har med det där med självsnäll att göra.
Bra där- två dagar i rad, en mindre lyckad dag = lärande. Okej. Kram en dag som blev stressig fast jag ville den skulle bli lugn. 😥

Sovit gott i natt 🙏🏻 Jag tror verkligen att godnattmeditationen hjälper mig. Och dottern har också sovit gott i natt, bredvid sin pappa i dubbelsängen ❤️ Under många år, tills hon var 16-17 år, delade vi sovrum. Hon hade dock egen säng, men sov i samma rum som jag. Det var en trygghet för mig, att veta att jag skulle vakna om hon behövde mig.

Kram 🐘

@TappadIgen Hej!
Läser i din tråd alltemellanåt... Den här gången fastnade jag för vad du skriver om overklighetskänslor. Drabbas jag av ganska ofta, för mig beror det, tror jag iallafall, på att mitt a-uppehåll är ganska långt nu. Minnena o tankar har ju gått många varv nu, går alltemellanåt in o läser vad jag skrivit under resans gång... Förstår att även om jag skrivit liknande formuleringar så betyder det ändå olika beroende på när jag skrev! Luddigt formulerat men kanske det går att förstå hur jag menar... Ja, det var en lång utvikning apropå det du skrev om overklighetskänslor, du kanske menade något helt annat!
🤗 Kram

@TappadIgen Tack! Ett sätt att hantera mina pinsamma händelser från förr att att se mig själv med humor. Jag trodde verkligen att det inte många gånger skulle märkas att jag var onykter, låtsades vara nykter och uppfattade inte hur jag själv agerade. Jag var i en helt annan verklighet. Kan tex skratta åt mig själv när jag minns hur jag fick blunda med ena ögat framför tv då jag såg dubbelt och låtsades vara nykter. Så galet! Det kan vara skönt att skratta åt det som är svårt ibland, det förlöser lite för mig. Så klart tycker jag det är sorgligt också men tog ju mig ur det😁

@vår2022 Tack för att du delar med dig. Jag har förvisso läst en kurs i näringslära på universitetet men annars är mina kunskaper om vitaminer lekmannamässiga och främst baserat på intresse. Jag förstår att det är pinsamt att läsa journalen idag, men som du säger, det var då och då kan man inte göra någonting åt. Det enda du kan påverka är det du gör idag och baserat på vad du skriver så har du idag ordning och koll på saker och ting. Jag imponeras av dig och tycker att du är en inspiration här på forumet.

Ibland kan det ju vara bra att påminnas om hur det var förr, men ja, ibland kan det allt kännas lite pinsamt också. Det händer inte så ofta längre, men ibland kan jag tänka tillbaka på hur saker var och få vad jag skulle kalla för overklighetskänslor.

@TappadIgen Hej! Skriver i din tråd då du har koll på vitaminer😀. Jag gjorde en knäoperation för ca tre år sedan. Man frågade om mina alkoholvanor och jag angav långt under det jag drack, typ några glas 3-4 gånger i veckan, tänkte det var nog lagom. I själva verket var det typ varje dag och uppåt en flaska. Jag fick då en stor spruta i skinkan, frågade vad det var, svaret var för att du dricker. Antar att det var B-1? Läser i journalen att det gav sprutan i förebyggande syfte men kunde inte se några abstinenstecken, låg inne 3 nätter. Trodde jag mörkade bra men inser nu först att det var genomskinlig. Tror de frågade om jag ville ha hjälp med alkoholen men sade så klart nej, då! Känns pinsamt att läsa journalen idag, men det var då, nu vet jag bättre💪🤓

Tack för flerfaldigt stöd Sattva 😉💕..Ja Sisyfos, det känns som om exmannens nykterhet kan bli sann, om företaget tar sitt rehab- ansvar. Oftast erbjuds hjälp i form av någon behandling och samtal. Om personen avböjer, så brukar hen få säga upp sig själv. Ex- mannens jobb har alltid betytt mycket för honom. Så jag tror att han väljer att ta emot hjälp. Vi får tro det. 💫🌟💫

Tack för kloka ord @Sisyfos ❤️ Och du har helt rätt. Jag har verkligen med dottern fått lära mig att inte ta ut oron i förskott. Det är mest när jag redan är svajig på grund av akut oro som den generella oron för framtiden kryper fram och invaderar mig. Ofta brukar den dock resultera i en aktion från min sida - att jag stramar upp en rutin, ställer krav på personal etc. Det är just de tankarna som spirar just nu. Ska jag agera på något sätt gentemot boendet? Men jag låter den tanken gro lite. Ingenting är bråttom just nu. Nu ska hon bara bli fullt frisk.

Jag har sovit jättegott i natt 😍 Jag är kanske hjälpt av godnattmeditation 🙏🏻 Jag använder appen Insight Timer och 20 min-programmet ”Meditation för djup sömn”. De sista fem minutrarna lägger jag mig på sidan i sängen och fortsätter djupandas, och jag somnar rätt snabbt efter att programmet har tystnat.

Kram 🐘

Ja, hoppas arbetsgivaren tar sitt ansvar och erbjuder hjälp. Så trist att han hittade en tjej som också dricker, kanske ”valde ”han just det för att legitimera sitt drickande. Men du har skrivit några saker tidigare som låtit lite som att han kanske börjar inse. Förstår att du är orolig och trött på alkohol. Du är i alla fall en stor förebild som han kan ta rygg på om han kommer till insikt.

Det är lätt att förstå hur jobbigt det här skulle kännas. Mina barn bor hemma, men jag avskyr när de är sjuka. Att ha någon av dem sjuk på distans skulle vara jättesvårt, så jag förstår verkligen din oro och frustration.
Sen tänker jag att gråten nog är vad du behöver. Precis vad du behöver. Så länge vi dricker på den här typen av känslor finns de kvar i kroppen. Inkapslade. Även om gråt inte löser problemen, så tar det nog ändå med lite av oron och ångesten ut.
Och när det har lagt sig kan man fortsätta framåt. Ni har redan tagit stora steg med dottern. Hon har det bra där hon bor. När du vet att hon är trygg slappnar du av och gråter lite. Förstår din oro för framtiden, men det är ju just de tankarna som man faktiskt aktivt måste arbeta bort eller hantera. Du kan inte göra mer än du gör idag. När det inte går längre så kommer det att finnas andra lösningar. Det kommer att finnas lösningar för våra barn, likväl som det finns lösningar för oss när det är svart. Förstår att de här tankarna är väldigt enkla i teorin och nästan helt omöjliga i praktiken, men ibland tänker jag att jag hade blivit galen om min mamma inte haft tilltro till mig och min kapacitet. Hon är en sån som oroar sig. Då hade jag behövt hantera hennes oro också. Skitjobbigt!
Jag fattar att det inte är lätt när barnen verkligen behöver en mamma så gråt på du, även om det inte kommer att lösa problemen i sig så tar det nog med lite oro och ångest ut i alla fall. 💜

@Andrahalvlek alltså, varenda fiber i min kropp känner det du kände igår. Det är med telefoner som inte "fungerar"(gäller min exmake inte din), senfärdigheten och samtidigt själv sitta fast i sina åtaganden. Att fortsatt leva med det trauma som var i samband med deras födsel och hur man hamnar DÄR igen. Just precis där har jag varit så många gånger så jag har slutat räkna dem. Och jag drack på det. Vet inte hur det är för dig men här någonstans finns kärnan till min snabbt eskalerande alkoholkonsumtion med start för ca 10 år sedan. Jag har fått hjälp från vården med "mitt" trauma men icke fungerande telefoner (mitt ex) när det är riktigt viktigt kommer jag aldrig att vänja mig vid. Jag misstänker tyvärr att han använder det som ett sätt att straffa mig för skilsmässan. Han har andra "knep" också men de tar vi inte nu.

I dag måste bli en bättre dag. Din dotter är på säker mark hemma hos sin pappa och du kan förhoppningsvis ägna dagen åt att fokusera på dig och ditt jobb. Fredagsmiddagen har ni kirrat redan :D

Kram!

Oj så många det blev. Tryckte bara en gång på spara🤣

@miss lyckad ❣❤🥰

@miss lyckad ❣❤🥰

@Andrahalvlek ❤❣😍

Ja @sattva 💕 har alltid varit lite avundsjuk på dig- och inspirerats. Tack 🙏🏻

Och jag har njutit av min dag. En fullproppad sådan men med något så ovanligt som lugn i stormen. Så mycket som drar igång nu och jag tycker att jag vilar mot de där tidiga morgontimmarna ha dagen. Hade ett gulligt gäng på middag. Skjutsade hit och dit men jag låg trots det i sängen en stund innan klockan slog 23.
Sova straxt. Att ”hoppas” att komma upp lika tidigt känns plötsligt lika vettigt som att ”hoppas” vara nykter. Bara jag som bestämmer. Har ansvaret. Nykterheten verkar sprida sig. På det bra sättet- och då menar jag tänket och görandet. Kanske är det så som @torn så bra beskriver- stt han mår bättre och bättre hela tiden.
Har inte känt igen mig hundra i det. Men nu börjar jag förstå vad du babblar om @torn 🤗
Känner mig tillfreds och in power, en skön kombo. Godnatt alla vänner här. Du som är ny och som jag irrar runt och försöker förstå hur forumet funkar så vill jag bara hälsa att ja- det gör det. Kramar 🧚‍♂️

Ja jag är helt säker. Det måste det bli. Förstår helt och fullt din gråt. Så skönt att du kan gråta. Så bra att du slipper dricka.
Två bra grejer går att extrahera ur denna kassa tisdag. Kram 💕

Tyvärr blev det en skittisdag också 😢 I morse hade hon 39 graders feber IGEN enligt personalen och jag fick ingen kontakt med henne på Messenger. Ont i nacken och ont i ryggen. ”Ungefär vid njurarna” sa personalen 😱 Personalen jag pratade med, som var ansvarig dagtid, tillhör de svagare korten på bygget och han är så osäker på allting att jag får psykbryt på honom. Försökte få tag på dotterns pappa, men han svarade varken på telefon eller sms. När jag väl fick kontakt med dottern på Messenger skrev hon ”hjälp mig” och det kändes som hjärtat slets ur bröstet på mig. Samtidigt var jag tvungen att jobba eftersom min kollega behövde gå på ett läkarbesök och avvika redan kl 13.30. (Jag blir stressad bara av att skriva om det.)

Klockan 16 ringde dotterns pappa och det var hans telefon som hade ballat ur. ”Det har varit lugnt och skönt idag.” Lugnt och skönt 😫 Vet inte hur många sms och samtal jag har haft med boendet under dagen samtidigt som jag på sms och telefon har jagat dotterns pappa, samtidigt som jag försökt koncentrera mig på mitt jobb. Så många gånger har jag tänkt: ”Jag skiter i det här, jag åker och hämtar hem henne”. Men jag kunde inte avvika, det fanns ingen som kunde ta över eftersom min kollega slutade kl 13.30 idag pga läkarbesök.

Till slut, vid femtiden, åkte hennes pappa till boendet och sen följde dottern med sin pappa hem. Först då kände jag mig lite lugnare. Sen ikväll började hon tjata på Messenger om att vi två ska äta på McDonalds på fredag kväll, och då kände jag igen henne. Älskade jävla unge ❤️

Oron för henne kan verkligen dränera mig fullständigt. Jag har verkligen inte bearbetat vår tuffa resa ihop för fem öre. Alla jobbiga känslor kommer tillbaka som en spann vatten. 22,5 år - från mardrömsförlossningen till nu. Och det tar aldrig slut. Den insikten är nästan tuffast. Vem ska ta hand om henne när vi föräldrar inte finns längre?

Efter hennes mess om McDonalds började jag stortjuta, sittande i bilen på Maxis parkering. Helt slut. För första gången på väldigt lång tid tänkte jag: ”Den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men det gjorde jag förstås inte, jag fortsatte gråta en stund till istället.

Ingen kettlebell idag heller, men mina 12.000 steg har jag fått ihop och mina måltider har jag skött. Och godnattmeditation ska det bli.

Onsdag blir en bra dag. Det känner jag på mig.

Kram 🐘