Senaste kommentarerna i forumet

Kära fina ni, @Andrahalvlek, @Sisyfos & @Sländan, tack för att ni tar er tiden att reflektera och svara mig.
Ni har alla era poänger, jag tar till mig det ni skriver och försöker begrunda utan att övertänka.
Känns lite bättre ikväll, jag har många tankar men de får vänta med att komma på pränt, för just nu känns det som att jag kommer att kunna sova. Och DET behöver jag, det är i alla fall en sak som jag är HELT säker på :)
Kramar

@Blenda vilken jobbig situation du är i, jag lider verkligen med dig ❤️
Har du pratat med någon av de behandlare i terapin om din känsla? att du tvivlar på att de är rätt behandling.
Jag har inte gått någon behandling men provade på AA ett kort tag. De kändes bra tills jag började med stegen med mentor.
De kändes inte alls som om jag kunde relatera mig själv med AA ’s program.
Jag hade ju inte bundit mig i något, så jag lämnade AA med en stor befrielse. Jag har forumet här och en annan grupp som jag tycker räcker bra för mig.
Men alla är ju så olika, du kanske ska ge din terapi lite mera tid, tills du känner dig mera säker på vad precis som känns fel.
Styrkekram 💕 sländan

Sömnen ja, jag brukar inte ha sådana problem med det när jag inte har fått för mig att jag behöver alkohol för att somna 🤔. Men nu har jag större problem med sömnen. Tänker att det är viktigt att jobba med det i tid. Fick atarax utskrivet för några år sedan och testade det. Vet inte om just det funkade eller om det räckte med nedvarvningen som jag ägnade mig åt då För mig tror jag att det är nedvarvningen som behövs, jag har vaknat på nätterna också i stress nu och det är ju aldrig bra. AHs tips lät ju som en guldgruva. Att få bukt med sömnen är så viktigt.

Du skriver så mycket intressant i din tråd mitt i allt ”babblande” Soffi, 😀. Jag tycker helt enkelt inte att det är så mycket babblande, utan sånt som får en att fundera. Varför slutade jag teckna? Varför tecknade jag från början? Jag har gjort många olika saker, olika sporter, olika hobbies. Jag provar nytt. Är det min rastlösa själ som jobbar då? Som nykter blir jag nog än mer uttråkad. Inte så att jag tycker att det skulle vara roligt att dricka, men jag vill att det händer saker och det är ibland jobbigt. När man är trött, när man behöver vila. Att hitta något att vila i är en utmaning.
Tänkte också på det du skrev om att du drack med din gubbe och att du kanske inte var så fri i ditt val som du trodde. Jag tror att man verkligen behöver reflektera om man ska experimentera med drycken som både du och jag gör.,och välja bort åtminstone 9 gånger av 10. Flera skriver att man triggas av förbud, andra skriver att man lämnar dörren på glänt, några väljer vitt, några återfaller. Jag tror att det flera av oss ägnar oss åt här på forumet är att försöka få ordning på livet och oss själva i förhållande till livet och alkoholen. Alkohol kan inte spela en viktig roll i våra liv. Men vad som rätt vet jag inte, varken för mig eller för dig. Och det kanske är olika vid olika tider, vad som är rätt. För mig tror jag att forumet är rätt. Jag fåran mycket kloka reflektioner från er andra. Konstigt egentligen att så många supersmarta människor har hamnat i ett missbruk.., fast ibland undrar jag om det är just det som är problemet hos några. Hög IQ, få utmaningar. Nu har jag inte satt mig själv i just det facket, men jag tror att det inte är helt lätt att vara smart alla gånger. Och sömnproblemen…, HSP… Inte lätt alla alla gånger att komma underfund med hur man ska leva för att optimera sina förutsättningar. Men teckning kanske och som du skriver med ett skissblock och lite kolonner kommer du en bit på väg.

Blir berörd av dina texter Blenda! Så jag kommenterar och kommer med
funderingar. Blev lite långt. Har inga svar och kanske inte ens nåt som är hjälpsamt.
Jag känner ju igen mig lite i de frågor du brottas med nu Blenda. Den att inte känna igen sig i suget, inte känna igen jakten på dophaminkickar. Jag har ju hävdat bestämt att jag inte får kickar av alkoholen.
Jag vet att det är många härinne som har uppfattningen att man bara lurar sig själv när man upplever att det är annorlunda än det som oftast beskrivs avseende alkohol och jag tror att det här definitivt kan ändras ju mer man dricker. Kanske är den där alkoholistgenen en sådan ”gen” som triggas av bruk av alkohol. Kanske därför sjukdomen är progressiv. Att den utvecklas och förstärks ju mer man dricker. Att vissa är mer lättriggade kanske i den här genen.
Det är också kanske svårt att identifiera sig med personer som har haft en annan typ av bruk eller missbruk.
Du skriver att du är orolig för att det är alkoholdjävulen som försöker nästla sig in och få dig att avsluta behandlingen och jag förstår de tankarna. Jag funderar över det när jag hävdar att jag kan dricka socialt nån gång då och då, för vem har egentligen facit och är det kanske så att varje gång man överhuvudtaget provar att dricka så ökar risken, eller så triggar man genen. Det vet vi inte. Så när man som du funderar över att avbryta en behandling så är det väldigt sunt att fundera över om det är för att behandlingen verkligen inte passar dig, eller om det är för att du vill dricka. Och jag har funderat över dig eftersom du skrev i din andra tråd att du är nykter för att du måste, inte för att du vill. Jag tänker att det är viktigt i sammanhanget. ”Måste vara nykter”, vad står det för? Är det ”måste” för att du deltar i en behandling eller ”måste” för att du har landat i övertygelsen om att du inte kan dricka (eller ha ett ”sunt” förhållande till alkohol).
Samtidigt kan det ju absolut vara så att den behandling du deltar i, inte passar dig alls för att du behöver rota mer i bakgrunden till drickandet.
Med risk för att vara oerhört provocerande i ett sånt här forum så vill jag hävda att det finns en skillnad på de som har kunnat vara väldigt egoistiska i sitt drickande, som inte har haft andra att ta hänsyn till, som har kunnat sätta sig själv främst och de som dricker för att orka med, som har medberoendetendenser, som tar ansvar för andra, som härbärgerar andras känslor. Jag tänker att det är en avgörande skillnad för att hur man kommer tillrätta med sitt beroende.
Att dricka när man mår som du gör nu tror jag inte på alls. Inte en droppe, precis som du skriver. Tur att du tar antabus. Något som får mig att må dåligt är när jag inte ser vägen framåt. När jag inte hittar utgången och jag tänker att det är lite där du är nu. Behandlingen skaver av någon anledning. Du kan inte identifiera dig med resten av gruppen. Det kanske du inte måste heller. Jag tänker att det finns olika vägar att komma tillrätta med det där problemet. Avsluta är ju en väg ut, men du har betalat och att avsluta behöver ju i så fall vara ett oerhört välgrundat val. Ett annat alternativ är ju att göra behandlingen till din, har ingen aning om det är möjligt, men kanske finns det fler möjligheter till att vara annorlunda än du upplever just nu. Det du håller på med är en jättejobbig process på flera sätt och det kan ju finnas en önskan i att ”prestera” i en behandling, men det är kanske inte nödvändigt och du kanske ställer för höga krav på dig själv. Det är nog inte konstigt att du är trött. Och jag tänker att det du har haft att hantera är viktigt att bearbeta. Kan du inte göra det i din behandling? Finns det inte utrymme för det?
Jag tänker att du ska lyssna på dig själv. Du är fullt kapabel att veta vad som är bra för dig (så länge du är övertygad om att alkohol inte är bra för dig). Man ska inte ha för bråttom ut, tänka igenom noggrant alla beslut som man tar, men om man är landar i att man inte mår bra av att stanna i ett förhållande, ett jobb eller vad det än vara månde då behöver man ta steget ut. Eller som jag skrev hitta en lösning som gör det möjligt att stanna kvar.
Jag tror också att det är ett gott tecken att du tog kontakt med en vän idag. Ensam med grubblerierna blir allt väldigt stort, kanske är du redan nu egentligen hjälpt av behandlingen. Klokt också att ta antabus. Ibland behöver vi hängslen och livrem.
Ville mest skriva att du ska ha tillit till dig själv och att det här också passerar och då har du kommit en bit till på vägen. Det finns ljus.

@Blenda Jag lider verkligen med dig 😢 Alkoholen fuckar upp vår hjärnkemi och hormonerna serotonin, dopamin och noradrenalin påverkar hur vi mår. Därför blir allt nattsvart när man har slutat dricka. Men det brukar vända efter några månader åtminstone. På mig låter det som om du är deprimerad och kanske behöver medicin för det. Finns det någon läkare knuten till behandlingen? De måste ju lyssna på dig om du berättar hur dåligt du mår och hur fel behandlingen känns för dig just nu. Klokt att ta antabus 🙏🏻

Kram 🐘

Ungefär fem timmar i bil har det blivit idag, men några timmar tillsammans med min kompis också. Mysig lägenhet har hon, och sen åkte vi till ett närliggande slott och åt god mat och tog en rejäl promenad. Tack vare morgonpromenaden fick jag ihop alla mina steg innan jag körde hem igen.

Kettlebell blev det när jag kom hem också, för fjärde dagen i rad. Idag kändes träningsvärken på tillbakadragande, i morse kunde jag böja mig ner och ta upp gullegrisarna utan att oja mig 🤣

Nu börjar min semestervecka närma sig slutet och det känns helt okej, för mycket och för lite skämmer allt. Det känns som jag har laddat mina batterier och jag har bokat in lite roligheter i feb-mars nu också. Jag behöver verkligen ha lite att se fram emot. Ska besöka äldsta dottern en helg i februari och att träffa min kompis på spa i slutet av mars ser jag verkligen fram emot. Vi tänker ta en sön-mån. Dels är priserna extra bra då och dels är det lätt för mig att vara ledig på måndagar. Då kan till och med min duktiga kollega klara sig själv om det inte finns en vikarie att tillgå.

Jag har en konsert bokad den 29/1, men den känns tveksam. Sannolikt skärps restriktionerna ännu mer typ då. Som trippelvaccinerad och med krav på vaccinpass hade jag känt mig rätt lugn för egen del, men vi får se hur det blir helt enkelt. Körsången planerar att dra igång igen den 17/2, med maxantal 50 personer.

Jag har förlikat mig med att vi alla ska ha skiten förr eller senare. Tricket är bara att vi inte får det samtidigt. Redan nu känns viss verksamhet hårt ansträngd. Hos oss på jobbet har vi inte haft något utbrott, men de allra flesta jobbar hemifrån. Och med trippelvaccinering lär vi förhoppningsvis inte bli alltför sjuka. Vi lär inte bli av med det här viruset, utan vi måste på något sätt lära oss leva sida vid sida med det.

Kram 🐘

Tack för era ord allihopa.
Idag var nog den sämsta dagen på länge.
När jag ramlar ner i det svarta hålet har jag en tendens att glömma att det trots allt funnits ljusglimtar sedan sist jag besökte skuggorna...
Det känns lite bättre nu ikväll.
Ringde en vän istället för att vara ensam och hångla med min nedstämdhet, det är olikt mig, brukar vilja isolera mig och dra täcket över huvudet. Tror det är ett positivt tecken.
Jag tog dessutom en antabus för att inte riskera att dricka på mina negativa känslor.
Inte ens en folköl ska ner denna gång.
Ångest är inte farligt. Tankar är bara tankar.
Jag är nykter. Gott så.

Har inga kloka råd att, och det har du inte bett om..🙏🏼 Ibland tänker jag att det ger sig efter lite tid. När tankar och funderingar lagt sig. Kram till dig ⭐️@Blenda

@Blenda Hoppas det är ett hjälpsamt program du gått med i!
Dina känslor av skörhet, hudlöshet o att vara kraftlös känner jag igen mig i...
Ja, kanske det kan hjälpa att vara i känslan o stå ut, förhoppningsvis kommer det att vända för dig o även för mig!
Jag skickar en styrkekram till dig! 🤗💪

Tack för dina ord @majken_r
@majken_r skrev:"Har du möjlighet att söka terapi?"
Det är lite det som är en del av problemet. Just nu känns det som att jag har målat in mig själv i ett hörn.
Jag har privat bekostat en lång behandling enligt 12-stegsprogrammet mot mitt alkoholmissbruk.
Den pågår ytterligare 1,5 år och under den tiden är ingen annan terapi tillåten enligt kontraktet.
Jag förstår delvis varför, och jag hade väl i och för sig kunnat fuska och söka annan terapi parallellt utan att berätta det, men ärlighet är ju hela grunden för tillfrisknande...
Och jag är också lite rädd för att det är alkoholdjävulen som undermedvetet bara vill få mig att bryta behandlingen för att få dricka igen "för jag är nog inte någon riktig alkoholist".
Suck, känner mig så jävla skör, hudlös och kraftlös men ska försöka att bara stå ut och vara i känslan.
En dag vänder det förhoppningsvis.
Tro, hopp & kärlek

Känner igen mig i din beskrivning av ditt drickande och livssituation. Tänker att du inte ska behöva skämmas. Kanske är du något på spåren med tankar kring utmattning? Har du möjlighet att söka terapi? Det har hjälpt mig mycket i livet. I vilket fall, du skriver så fint och jag känner med dig. Och så gott att du tar hand om dig, och är nykter 🙏🏼❤️@Blenda

@andrahalvlek Tack för tips! Igår lyssnade jag också igenom ett avsnitt av Somna med Henrik (FÖR rolig för att somna till) samt någon meditation- för svår.
Testar nytt ikväll. Helt klart är min stress värre när jag kommer igång senare på morgonen. Bra att ha lokaliserat detta../
Vet inte om det kan vara värt att prova atarax vid sänggåendet. Ska kolla. Fått för länge sen men inte testat. Sömnen- blä när den krånglar! Har iaf slut på mina sömntabletter och har inte bett om nya. Ett halvt steg fram! Kram 🥰

I nästan tio år drack jag för att orka.
Var utåt en stark skuta som oftast lyckades ro mina nära och kära behövande i hamn, men blev ett vrak på insidan.
Jag vittrade sönder inuti, dag för dag.
Jag var alltid rädd, alltid redo för nästa katastrof. Och den kom, och kom, och kom igen.
Jag drack för att få sova, en störd alkoholsömn kändes bättre än ingen sömn alls.
Jag drack för att få en stunds vila från krav och ansvar.

Jag visste att verkligheten skulle stå framför mig och kräva sin tribut samma dag som jag slutade dricka.
Jag betalar nu min skuld, inklusive den höga ränta som själva alkoholmissbruket kräver.
Jag betalar i form av ångest, oro, trötthet, skam och sorg.

Jag har bett om hjälp, jag har tagit emot hjälp, jag har vänner, jag har bra relation med mina fina vuxna barn, jag har intressen, jag älskar mina djur, jag är ute och rör mig i ljuset, jag äter bra, jag har hyfsad ekonomi.
Det är inte ett dugg synd om mig, jag skäms över att må så dåligt som jag gör.

Jag kände så mycket hopp i början av min behandling. Men nu känner jag inte igen mig i behandlingens beskrivning av beroendepersonligheter som jagar dopaminkickar.
Jag känner inte igen beskrivningen av den genetiska sjukdomen.
Jag kan inte spegla mig i gruppterapin. Det är fina människor och starka berättelser, men det är så långt ifrån min egen historia.
Jag har kunnat dricka måttligt och socialt i större delen av mitt liv. Det dracks inte i mycket alkohol i mitt föräldrahem. Självmedicineringen blev mitt fall, inte ”alkoholistgenen”.
Därför känns det mest som att jag bryts ner just nu, bryts ner av den behandling som är tänkt att hjälpa mig.
Min självtillit blir ännu sämre. Jag upplever stark negativ affektsmitta, och jag uppmanas då att be Gud att avlägsna den. Jag tror på andlighet, jag både ber och mediterar, men i det här fallet är jag osäker på om det är tillräckligt…

Jag är en extremt trött kvinna som ”bara” önskar mig livet tillbaka innan allt är för sent.
Jag har egentligen så mycket kvar att leva för. Jag ser allt det fina omkring mig. Men jag känner det inte. Inte ens nu, efter snart 200 dagar nykter. Jag blir bara allt tröttare, mer identitetslös, mer rädd, mer ensam och mer förvirrad.

Är det en utmattning som varit dold under alkoholbränslet som nu blommar ut i sin fulla kraft? Är jag fysiskt sjuk? Eller är det bara all obearbetad sorg som tar ut sin rätt…

Oavsett vad så ska jag bibehålla min nykterhet. Åtminstone idag. En dag i taget…

@Sattva Härligt! Det märks att du har varit nykter i över ett år nu. Det stora lugnet börjar ge sig till känna.😍 I bland känner jag en så varm tacksamhet för att jag verkligen höll i. Tänk om jag hade fått för mig att försöka dricka kontrollerat efter ett halvårs nykterhet och klarat av det!😱 Då hade jag aldrig fått uppleva hur bra jag har det nu. Och risken för att det skulle gå åt helvete igen hade ständigt varit där. Att inte se enda positiv sak med alkohol är det bästa som har hänt mig. En ofantligt stor frihet. Kram

Tack Sattva🤗🤗. Jag gillar att ha det ganska lugnt. Trodde tidigare att jag ville att det skulle hända saker jämt, men tror att alkoholen, påverkade hjärnan till stress. Då är man beredd att vara flexibel, och ändra sig hela tiden. Jag är fortfarande förändringsvillig till min personlighet, men mer eftertänksam. Hoppas du också får en skön helg. 💕

@Pianisten Håller med dig. Ingen annan än individen kan fylla livet med roligheter. Inga stekta sparvar ramlar ner i knät på dig. Håller med dig lika mycket angående rutiner. Det är därför vardagen funkar bäst för de flesta, för då består större delen av vaken tid av rutiner. För egen del vill jag att 80 procent består av fasta rutiner och sen vill jag fuldansa 20 procent av tiden 😉 Som jag brukar säga: För mycket och för lite skämmer allt.

Kram 🐘

@Se klart Den förbannade sömnen. Så opålitlig och hit och dit att man blir helt matt. Ett steg fram och två tillbaka, två steg fram och ett tillbaka. Ingen pålitlighet för fem öre. Suck.

Jag har själv haft några sömnryckiga veckor nu. Igår testade jag appen Insight Timer och jag valde ”Meditation för djup sömn”, 20 min med Anna Johansson. Jag somnade och sov hela natten utan paus för toabesök ens. Tjoho! Känner mig nästan hög av pigghet idag, och det passar ju bra när jag ska ut och köra många mil med bil.

Heja dig och löpningen!

Kram 🐘

@Sattva God morgon!
Så fint o positivt inlägg, känns uppmuntrande att läsa! En dag/bit itaget tänker jag varje morgon men är ju helt a-fri o tänker så förbli...
Ha en fin dag! Kram! 🤗

@Sattva Definitionen av lycka är att vara nöjd med det man har. Förnöjsamhet är ett underbart sinnestillstånd. Avundsjuka och missunnsamhet förgiftar individen precis lika mycket som alkohol. När jag hör personer berätta om sina tajt planerade kalendrar, ständiga renoveringsplaner och hur viktigt det är för dem att putsa på ytan, så tycker jag nästan lite synd om dem.

Jag känner inte ett uns av missunnsamhet eller avundsjuka. De känslorna finns inte i mitt känsloregister tack och lov. Så var det till stor del även innan nykterheten, men det är ännu mer påtagligt nu. Jag blir också genuint glad för andras skull, och delad glädje är verkligen dubbel glädje.

Och just nu är jag genuint glad för din skull 🙏🏻 Finns med dig i tanken hela dagen!

Kram 🐘

Så fint att vakna till och läsa hos dig. Låter hoppfullt och skönt. Jag har skruvat upp mig några grader i att behandla mig själv väl. Ta hand om min flock. Andas och vara närvarande. Tack och önskar dig en fin dag 🌱@Sattva

Åh @sattva precis så är det. Gör liksom skillnad på hela dagen.
Idag stor flopp. Kunde inte somna. Lade mig på soffan halv två och vaknade kvart i 8. Gissar att även med dessa nya vanor ska man inte vara för hård mot sig själv.
Men det ligger nära till hands för många av oss.
Tack för lånat utseende- hoppas det är trevligt och kanske rentav till det bättre💅🏻🤗
Kram ha en fin dag!

God morgon Sattva! Underbar start på dagen att läsa dina rader. Det sägs att tacksamhet impregnerar mot bitterhet som känns rätt besläktad med avund. Kanske hänger allt (som vanligt) ihop på ett smart sätt. Ha en fin dag, kram.💕

@miss lyckad Låter harmoniskt i ditt liv, underbart!
Jättemånga sjuka här också. Man får göra det man kan. De säger ju att väldigt många kommer bli smittade. Det är som det är!
Ha en riktigt skön ledighet!!

Förnöjsamhet. Det ordet kom till mig idag efter jag hade yogat. Ennkänsla av förnöjsamhet. Nära besläktat med tacksamhet.
Kände det rent konkret igår, frånvaron av önskan att jag hade något någon annan har. En kollega som har det mycket gott ställt. Pengar är ingen issue liksom. Har kunnat störa mig på hennes sätt att prata om sitt liv o känt att "det där kommer jag aldrig kunna uppleva". Ellet "det där kommer jag aldrig kunna ge mina barn". Igår pratade hon igen o jag kände liksom ingenting åt det hållet. Jaha att de ska dit eller dit o åka skidor? Slog inte an någonting, jag åker ju inte ens skidor🤣. Är faktiskt just nu väldigt tillfreds med livet💓 Det rör på dig lite jobbmässigt, men jag tar en sak i taget.

Tror inte dessa lite djupare tacksamhets- och förnöjsamhetskänslor hade varit möjliga utan en längre nykterhet. Finns inget skav. Jag behandlar mig själv väl, jag finns för mig o mina närmsta. Jag ser om mitt hus utan dåligt samvete; prioriterar mitt mående högt. På köpet verkar jag kunna tillämpa detta "live and let live", eller vad heter det?
Här och nu är också lättare. Sedan kommer sedan och det löser sig🙂