Senaste kommentarerna i forumet

@Soffi Tack snälla, ditt svar värmer på många sätt.
Ska fortsätta skriva och utveckla mer tankar på forumet framöver, jag behöver nog det. Orkar dock inte ikväll.
Vill bara direkt förtydliga en sak. Det är inte AA som "förbjuder" annan terapi, det är en kvällsbehandling som jag går där terapeuterna inte vill att man blandar in andra metoder (andra metoder än just AA-möten då, som tvärtom är obligat...vilket i sig gör mig eftertänksam eftersom behandlingen är jättedyr och det känns märkligt att den måste förlita sig på AA, som är helt ideellt och gratis och som inte ens får lov att tjäna pengar på verksamheten enligt traditionerna.)

Varmt välkommen hit @Blenda !🧡

Drygt sext månader nykter är jättebra!!🌟
Alla här är inte helvita, vi är några som dricker sparsamt av olika anledningar.

Du är heller inte ensam i att inte må helt bra.
Det gör inte jag heller. Jag mår absolut bättre än jag gjorde det sista när jag drack - utan tvekan!
Men jag har kommit fram till att jag använt alkohol som medicin, mot vad vet jag inte. Det enda jag kan konstatera är att alkohol är en USEL medicin - den har inte botat ett dyft trots träget medicinerande under många år ...
Så jag kan skriva under på @Blenda skrev:"Nykterheten är inte min nyckel till sinnesro. Inte den enda i alla fall. Jag tror att jag även behöver annan typ av terapi."
Jag fortsätter alltså att leta efter orsaker och bättre bot och lindring. Skriver en del om det här, vänder och vrider på "skaven" och får fin hjälp av forumvänner 🧡.

@Blenda skrev:"det är inte "tillåtet" under min behandling. Det är bland annat sådant som gör mig fundersam. "
Utan att ha någon egen erfarenhet alls av AA så tänker jag att du är fundersam MED RÄTTA!
I min värld ska man ta all hjälp man kan få och vill ha!
Efter vad jag har hört (bland annat av flera medverkande i Alkispodden) så är det dessutom ganska vanligt att ta hjälp av tex psykolog SAMTIDIGT som man går till AA.

@Blenda skrev:"Jaja, en dag i taget, och jag har ju alltid forumet att bikta mig i."
Ja, visst är det skönt att Forumet finns!

Än en gång - Välkommen till Det vidare livet! 💖

@JoYo Tack för att du peppar mig o är så uppmuntrande, det betyder mycket för mig! Det är ju inte lätt hela tiden o alla dagar, då betyder ett inlägg som du skriver till mig jättemycket...
Tack igen o ha det fint!
Stora kramen från mig 🥰

@majsan_nu
Tack för dina ord! Så glad jag blir!🤗 Vi är viktiga för varandra, forumet är super!

Jodå, du ska samla dagar, framförallt samla ny skön energi, nya goa vanor!
Vi fixar det här!
Kram🌞

På tal om muskelmassa. Efter 50 tappar man som kvinna flera kilo muskelmassa per år om man inte styrketränar för att motverka det. Relativt nyligen gick jag bet på att öppna en flaska med julmust. Sådant har gamla tanter problem med 😳 Jag har aldrig haft problem med det tidigare, och det kändes som en milstolpe men på ett negativt sätt.

Kram 🐘

Ny tråd, nygammalt liv. Känner mig redo att starta tråd i Det vidare livet.

Nu nykter i drygt sex månader. Inte helvit dock, några folköl har jag druckit då och då. Totalt 8 st vid fyra tillfällen sedan 3 juli. Kanske onödigt. Och egentligen strängt förbjudet under behandlingen...Men inget vin, ingen sprit, alltid körbar.

Nu vacklar jag. Inte över nykterheten, den är ett måste, åtminstone under överskådlig tid. Men över om min behandling är rätt för mig. AA, som jag trodde var min räddning för resten av livet. Har tappat tilliten efter mycket tjafs i min grupp. Jag hör stora egon som pratar om att krossa just egon. Hyckleri? Pseudovetenskap?

Jag mår helt enkelt inte särskilt bra. Nykterheten är inte min nyckel till sinnesro. Inte den enda i alla fall. Jag tror att jag även behöver annan typ av terapi. Och det är inte "tillåtet" under min behandling. Det är bland annat sådant som gör mig fundersam. Och jag känner mig därmed oärlig under sessionerna. Kontraproduktivt...

Jaja, en dag i taget, och jag har ju alltid forumet att bikta mig i.

Tro, hopp & kärlek från en nykter men fortsatt trasig Blenda

@Soffi Tecknandet är väl en jättebra hobby att ta upp igen! Tekniker kan du lära dig på youtube, allt finns på youtube. Det är så befriande skönt att skapa. Utan tanke på prestation, bara göra. Att bara göra och göra och göra är grejen, då blir det bra till slut. Det är verkligen återhämtning för kropp och själ. Man sysselsätter hjärnan och händer och blir nöjd med det man skapar. Själv stickar och virkar jag. Min äldsta dotter broderar och målar i vuxenmålarböcker. Vi mår bra av sådana ventiler tror jag.

I vaneboken jag brukar referera till berättar författaren om ett experiment. Två grupper med fotoelever får två olika beting. Den ena gruppen ska under en hel termin leverera EN enda bra bild. De skulle fundera och planera och till slut leverera en kanonbra bild. Den andra gruppen skulle leverera minst en bild per dag. Deras beting var att leverera massor av bilder. Jag behöver nog inte ens berätta vilken grupp som tog de bästa bilderna?

Kram 🐘

@Soffi Det är ju precis det här ”Det vidare livet” handlar om. Stöta och blöta och bollplanka livets issues som de är utan alkohol som filter. Ångesten vi känner har en orsak, det är vårt undermedvetna som försöker prata med oss. Fascinerande. Sakta men säkert ska vi lägga små pusselbitar på plats för att skapa en helhet, och vissa pusselbitar är förstås svårare än andra att hitta. Så fortsätt du babbla 🤩

Kram 🐘

@Se klart Låter som en kanonbra start! Nöta nya vanor. Själv har jag träningsvärk igår efter gårdagens 10 min träning med kettlebell. 10 min 😳 Det var knäböjen som gjorde det sannolikt. Lite ont i höger tumme också, i den stora muskeln vid tumroten. Jag märker när jag bär matkassar att armar, händer och leder i axlar och armbåge har försvagats. Himmel vad jag behöver styrketräning! Jag ska fortsätta med mina ynka 10 min kettlebell varje dag och sen utöka efterhand. Först ska jag sätta vanan, det är allra viktigast. Direkt efter sista promenaden för dagen ska jag träna kettlebell, och jag ska ställa en kettlebell mitt på golvet i hallen för att verkligen komma ihåg det. Allt jag måste komma ihåg måste jag lägga fram väl synligt. Mitt minne är som en teflonpanna.

Kram 🐘

Tack! @majken_r @Sattva

Idag är det bara fyra dagar kvar! 😁💃💃
Man ska glädjas över det lilla 😊 ... för det kanske inte är så litet ändå 🤔

Hmmm ... jag borde kanske lägga ut en liten varningstext:
Det här inlägget kan tyckas rörigt!
För nu kommer jag nog att låta tankarna löpa fritt, hoppa som de vill. Det blir nog till synes helt utan röd tråd - men den finns där någonstans. Det kan få bli dagens utmaning till er, att hitta den röda tråden 😉😉.

Små saker en enskild person gör kan förändra världen! Ja, det var ju ungefär så som McRaven inledde sitt tal. Och han visste vad han pratade om, visste att han kunde påverka ... men jag undrar jag om han förstod, om det fanns i hans sinnebild, att hans tal många år senare skulle få en medelålders tant i Sverige att lyckas ta sig till jobbet en måndag när tröskeln från början kändes alldeles för hög ... 🤔😂😂

Jag har senaste tiden ifrågasatt lite om jag ska/bör/vill vara kvar här på forumet. Så också igår. Hela dagen, efter att faktiskt ha tagit mig till jobbet, så längtade jag bara hem, längtade bara efter att få krypa upp i soffan med en kopp te. Ja, alltså: en kopp TE.
Det är viktigt att inte glömma hur det var när jag längtade hem till en flaska vin, och visst, jag HAR några issues kvar gällande alkoholens vara eller inte vara i mitt liv. Jag lyfter dem här - för att det är alkoholhjälpens forum ... då ser det ut som att väldigt mycket av mitt liv och mina tankar handlar om alkohol ... när det mesta av mina tankar egentligen handlar om hmmm ..🤔 typ: vem är jag, hur funkar jag egentligen, hur kan jag få bättre sömn, vad ska jag göra för att må bra, var finns min plats i det här samhället, hur ska jag försörja mig, kan jag hoppa av ekorrhjulet ... osv ...??
Men ... det är väl det "Det vidare livet" handlar om? Att hitta sätt att hantera livet utan (eller med sparsamma mängder) alkohol?
OCH, jo jag har ju faktiskt stunder när jag gläds över det lilla också 😅 - som att konstatera att jag längtar hem till te. För ... på ett sätt är det ju ganska stort!?

Motstånd.
Jag tyckte själv att jag kom på en riktigt bra liknelse igår!😂🤣
Varför det kan kännas sååå mycket motigare att komma igång efter en ledighet.
Jag älskar ju att simma!!! Både i sjöar och i havet ... fast i havet simmar jag bara när det fortfarande är ganska svalt vatten för jag tycker INTE om maneter, att tvingas simma sakta och spana så att man inte simmar rakt in bland dem.
Men visst kan det vara ganska motigt att komma i vattnet om man varit för länge uppe på stranden och blivit varm av solen och kanske lite svettig av beachvolley (jodå, tanten tycker fortfarande det är kul!🤣). Då känns vattnet kallt. Står man för länge i strandkanten med bara fötterna i vattnet känns det bara kallare och kallare ... Alltså bäst att gå raskt i till lårdjupt vatten, dyka i och börja simma - då är det sååå skönt!!
Men nu, på jobbet ... där känner jag inte att jag har i uppgift att dyka djupt och simma fort ... och jag kan inte planera själv ... Jag blir stående med iskallt vatten ända upp till midjan 🥶 ... och vet att när jag får klartecken kan jag ta ett steg till och ... börja trampa vatten ... det är svårt att hålla värmen när jag bara trampar vatten ...
Så ... vad kan jag göra själv? Mycket handlar ju om mental inställning ...
Jag ÄR ju ändå glad att jag har en pöl att plaska i ... Kan jag hitta sätt att simma? Kan jag skaffa mig en torrdräkt? Iaf medan jag försöker hitta en annan pöl ... eller ja ... helst sjö då.
För att hitta en annan sjö behöver jag en karta. Kompassen har jag ju ... någonstans 🤔 ...@Sattva skrev:"Den där magkänslan som pratar" ... behöver bara lära mig att tolka den (igen?) ... och foga ihop med hur samhället ser ut ...

Jag var duktig på att teckna som barn! Jo, jag visste nog det, folk har sagt det men ...
Så i höstas hittade jag teckningar som mamma sparat - jag var verkligen bra på att teckna!!😲 Ja, för att vara barn alltså 😂. Men något, jag vet inte vad, fick mig att lägga ner pennan tvärt.
Så nu, om jag skulle försöka igen, så tecknar jag nog som en 11-12-åring ... Man stannar där man slutar liksom.

Tonårstiden är jobbig för de flesta. Det är då man ska lära känna sig själv och lära sig hur man hanterar det jobbiga.
Jag lärde mig att hitta suddgummit i flaskan och radera ut vissa av mina "jobbiga" sidor.
En teori bara.
Man stannar där man slutar ...

Och här slutar jag nog skriva för dagen 😅.

Kram!🧡

Dag 1 i vardagen- med rutiner och lite ordning och reda. Tråkigt men behövligt.
Lite påminner det om nyktra jobbet/bara att göra. När jag kom på det kände jag en lättnad: jag är ju bra på det här att bara göra. Jag vet hur man kliver stora steg över irritation och liksom skav som kommer av att medarbetare är sjuka och jobbet ska ändå göras, inga optimistiska planer går att lita på. Acceptans. Fokus på det jag kan påverka. Som att gå och lägga mig i tid och det ska göras nu! Kram måndagsklubben 🌟

Åh @varafrisk, ingen recension här- jag hamnade i trans av att röja mina garderober och hänga allt i fin ordning. Så det blev en sån dag. Kram 💓

Fint att läsa @andrahalvlek och det var ju inga mikro-vanor du presenterade här ovan 👆🏻👆🏻
Själv har jag börjat min nya vana
1) äta frukost - check
2) laga ett mål mat (fisksoppa) - check
3) borsta tänderna klockan 22… check.
4) Lägga mig halv elva- inte check. 🙄
Så de tre vanorna ska jag hålla i denna vecka.
Och ingen glass då förstås…
Efter ett år då jag inte brytt mig nämnvärt om min vikt eller midjemått längtar jag efter att känna mig lite lättare- och piggare.
Bull- dieten (förra veckan) har varit god men inte direkt av godo.
Kram kompis! 🍀

I natt får dottern sova själv på LSS-boendet. Hon är inte frisk än, men åtminstone stabilt småkrasslig. Värst är hennes egen oro. Men det finns inga genvägar, hon måste igenom det. Hon måste själv upptäcka att hon är trygg på boendet, utan mamma och pappa. Hon fixar det, och personalen fixar det, men lite ont i mammahjärtat gör det. Varsamt fösa framåt, jag vet hennes bästa och jag vet att det blir bra. Och hon vet att jag aldrig är längre bort än ett mess. I normala fall har jag inte ljudet på, men i natt får det vara på.

Kycklingmamma 🐣 jag vet. Men när hon blir sjuk är det precis som alla andra sjuktillfällen historiskt kommer tillbaka som en kalldusch. Allt vi gått igenom ihop, allt sådant som man inte har bearbetat eftersom det inte skulle göra någon nytta. Allt som har hänt har hänt, och ingenting har skett av ond vilja från någons sida. Skit händer, man får lägga sitt fokus på walk around och damage control.

Efter att jag hade åkt från dotterns boende tog jag min tredje vaccinspruta, tjoho! Sen knatade jag en enmilsrunda i skogen. Pust. Det blev många steg istället för långa steg pga isigt och halkigt väglag. Med facit i hand borde jag ha haft dubbskorna. Totalt 18.416 steg har jag fått ihop idag, varav cirka 15.000 steg på milrundan.

I natt hoppas jag sova riktigt gott i min egen säng. Dottern har det på tok för varmt i sitt sovrum, och det är liksom inte läge att öppna fönstret heller. Här hemma går jag och fryser och hos dottern får jag värmeslag, aldrig får man vara riktigt nöjd 🤣

Idag är jag tacksam för att jag har tagit min tredje spruta och hittills har jag klarat mig från att smittas av covid. Ingen i min närhet har haft covid faktiskt, äldsta dottern och hennes sambo testade negativt efter nyårshelgens sjukdom. Jag är tacksam för att min yngsta dotter blir lite bättre för vare dag, även om det är ett segt virus. Jag är tacksam och glad över det strålande fina vintervädret som gjorde mig sällskap på dagens skogsrunda.

Jag är också tacksam över att det redan känns som jag har gått ner i varv rejält. Jag känner mig inte rastlös alls utan det jag har planerat för min lediga vecka känns precis lagom. Jag har bokat lunchdejt med en kompis imorgon och med en annan kompis på torsdag. Varannan dag känns lagom. Min semestervecka handlar ju i första hand om att just gå ner i varv. Ladda mina batterier.

Kram 🐘

Tack för stöd Torn🤗 Det har gått utför med exmannen. Han har ju haft bättre perioder. Men nu efter alla helger som han är ledig, har det gått överstyr. Det är ju så när man har jobb, så sköter man oftast det..Läste att många förlorar, partner, barn, relationer, men håller hårt i jobbet, när man är A-beroende. Så när jobbet börjar svaja, så är man riktigt illa ute. Det finns säkert olika rön om det. Men för ett par år sedan var exmannen aldrig sjukskriven, utan det började förra året. Han har också ett jobb där han inte har ”vikarie” så företaget kan inte vara utan honom för lång tid. Han är väldigt omtyckt och duktig på jobbet, så vi får tro dom erbjuder honom bra hjälp. Om han inte är så dum så han mörkar sanningen. Det återstår att se. ✨

@miss lyckad Oj, är det så illa med honom nu! ❤️ Tyvärr är det ju så det blir när giftets beroendeframkallande egenskaper tar över mer och mer. Det finns bara ett sätt att undvika så att det inte kan hända. Att inte dricka skiten överhuvudtaget! Och det har ju du, och många fler här på forumet som tur är insett. Det får man vara otroligt tacksam för! ❤️

Kram

Tack för stärkande kommentarer, Tröttiz, AH och Sattva. Jag har för flera år sedan tagit bort min hand från att hjälpa exet, om han inte säger att han vill sluta dricka. Några gånger har jag dock pratat om beroendet, och peppat honom, till att sluta dricka. Väldigt klent resultat. Men hur hårt det än låter så har jag numera vant mig vid att han inte är pålitlig, när det gäller vissa saker som ska göras. Den senaste tiden har han känts som ett ”skal” att inuti honom finns bara en massa tankar om att kunna dricka. Turligt nog så har han skött jobbet länge. Nu hade han tydligen sjukskrivit sig, och sagt att han mådde dåligt psykiskt. Det är därför företagshälsovården är inkopplad. Vi får se hur det går. Viss förhoppning finns, men inte med en annan missbrukare hos sig, som verkar ha valt missbruk. Det är sådana här gånger jag önskar bo någon annanstans, i en annan kommun. Avstånd gör att problemen känns mer avlägsna. 🍃

@miss lyckad Vad skönt att du kan peppa honom att söka hjälp utan att dras med nedåt!💫

@Andrahalvlek
Jag är från "andra sidan" och läste lite här på sidan. Läste ditt inlägg.
Mitt ex har barn och vill inte ha hjälp. Kom att tänka på det då jag läste ditt, och blev så ledsen och det knöt sig i magen. 😪

Man har soc. på sig men det räcker liksom inte. Det var bland annat det som gjorde att jag inte kunde mera. "Hör" man inte på sina barn, "hör" man inte på tjejen heller. Ibland blir jag så frustrerad på denna sjukdom att det känns som om jag ska gå sönder och skriker inombords ... Det finns inga konsekvenser som känns tydligen, det är riktigt illa.
Min fasa är att han hittar någon som är mer "godkännande" än jag till hans drickande, rentav har problem själv.
Då går det snabbt utför ...
Kämpa på. 💕

@miss lyckad Åh, så fruktansvärt plågsamt att stå bredvid och se ditt ex gå ner sig fullständigt 😢 Han är ju dina barns pappa och givetvis påverkas de jättemycket negativt. Men han kan bara ta beslutet själv, och ta emot den hjälp som finns att få.

Kram 🐘

Tack Sisyfos🌸.Ja visst är det meditativt att slänga och rensa bland saker. Jag har alltid tänkt att det är så jobbigt när man mister en anhörig, och att man måste ta hand om hens kläder, både tvättade och otvättade. Jag vek och hängde upp svågerns kläder, det har ju inte gått en vecka än efter dödsfallet. Min syster får ta det i sin och dotterns takt. Min syster går i sin mans morgonrock stundtals, för att känna hans närhet. Min syster och dottern känns ändå starka mitt upp i allt. Vi stöttar varandra i det här. Men deras sorg är mycket större än min, eftersom dom har stått varandra så nära. Nu har mitt ex börjat må dåligt också, pga sitt drickande. Jag hoppas att hans företagshälsovård tar tag i det nu. Han har gått ner sig ordentligt, och det kan inte undgått någon. Jag skrev ett sms till honom, att han ska ta emot hjälpen han får. Och att det inte går att sluta dricka med en missbrukare hemma hos sig( hans tjej) Som tur är har hon eget boende, annars hade det varit värre. Jag skrev att han har 4 barn som älskar honom, och som mår dåligt när han har det jobbigt. Det har gått så långt nu att både hans mamma och våra barn, verkligen hatar, hans tjej. Ofta är det ju så, att när man är slav under missbruket, och fått chanser men inte tagit dom, så vill man inte sitta i skiten ensam. Nu gör hon allt för att han ska hamna lika djupt ner. Inget jobb, barnen omhändertagna, behandlingshem, full dygnet runt periodvis. Det är helt ofattbart varför man väljer en sådan partner. Nu håller jag tummarna, och ber till högre makter att det ska bli en ändring för hans del. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om honom, men för barnens skull så önskar jag att han väljer nykterheten. Han är smal och tärd. Han äter knappt något, så han är avmagrad. Musklerna han hade tidigare har försvunnit. Förmodligen är hans värden dåliga också. Alla väljer sin väg. Vissa av oss är svagare, andra starkare. Vi får se hur det går. Jag kan inte så mycket göra. Valet, och och ansvaret, ligger hos honom själv. Idag är jag ledig, och har slängt ut min fina julgran. Den barrade knappt, och luktade gott. Snart dags för hundpromenad, och att göra eld i pannan.🍃✨

Tack @Soffi ❤️

Kram 🐘

@Soffi Jag tänker att det är hela ditt väsen som pratar med dig! Den där magkänslan som pratar🥰

Åh, låter jobbigt. Hoppas förlamningen släpper🙏🏼 Det är riktigt segt att ta sig upp och ut idag.. Kram! @Soffi

Oj så tråkigt, Miss Lyckad. Vad fint att du kan vara där för din syster och vad fint att summera vad han har betytt för er familj.
Det är en speciell tid med dödsfall och det kändes som att du skrev att det här kom lite oväntat. Håll hårt i din syster nu. Tänker att det är bra med just de saker som du (förhoppningsvis ni) gör, rensa, slänga etc. En slags meditativ process som rensar ut.