Senaste kommentarerna i forumet

@Sattva Tack för omtanken❤️@Andrahalvlek Och tack t dig för omtanken❤️
@Himmelellerhelvette Och tack t dig för omtanke och kloka ord❤️

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur det är med mitt mående gällande min dotter. Jag skulle inte vilja säga att jag lider när det gäller min dotter. Jo, jag lider inombords när hon är psykotisk, paranoid…när hon tror att det finns en bomb på sjukhuset eller när hon tror att personalen ska droga henne…fast utåt sett är jag lugn för då var hon på sjukhus. Jag är inte lugn när hon är manisk och hon är ute någonstans och jag inte vet var men jag är fortfarande lugn utåt. Efter sådana här perioder kommer det trötthet och vissa händelser har jag blivit traumatiserad utav därför går jag delvis i terapi. Kanske uttryckte jag mig lite felaktigt. Men…vissa saker har jag blivit bättre på tex att inte få panik direkt. Jag vet att vissa saker som tjatar om är inte t nytta för fem öre. Jag är är medveten om det. Jag tänker att vi har olika personligheter och som min terapeut sa så är jag väldigt moderlig. Min dotter kommer alltid behöva mer omsorg men hon är väldigt självständig men ber mer om hjälp nu än tidigare. Jag tänker som så …att det är lätt i teorin att säga att man ska vara si och så gentemot våra nära men i praktiken är det något helt annat då kommer känslorna fram.
Är du med hur jag menar @Himmelellerhelvette? Hoppas att jag inte lät otrevlig, det var iaf inte så menat.

Hostar fortfarande men är ändå bättre. Känns som om jag kan liksom hosta färdigt…och träningsvärken i magen har gett sig lite grann. Fast magen krånglar.
Ska ta en dusch nu.

Kramar 🌻❤️

Ska på mitt andra AA-möte ikväll 🥰

*glömde utmattningssyndrom

@Andrahalvlek❤️ När du skriver om din senaste (el kanske bättre med sista) så tänker jag, vad länge vi har känt varandra! Jag minns så väl när du skrev mer och mer sällan på forumet för att du till slut försvinna bort helt. För mig var du lika med forumet och så försvann du😳Visst, kom tankar på att du kunde tagit återfall för man kan aldrig säga aldrig om oss som varit i ett missbruk men känslan var inte så stark att jag trodde på det. Och så en dag var du tillbaka, så gott!
När jag läser ditt senaste inlägg så påminner det mig om hur jag behöver sätta mig själv i centrum igen! Jag tänker då på regelbundenheten med sömn, mat och motion. När man är sängliggande som jag är just nu då längtar jag efter dessa tre komponenter av regelbundenhet.

Kram😘

Jag älskar när jobbveckan ändå är så pass hanterbar att jag vaknar på helgen full av lust att göra saker. Börja lördagmorgonen med hundrastning och sedan frukost. ”Hmm, vad ska jag hitta på idag?” Vissa saker är förstås givna, men det finns ändå plats och ork för andra saker. Igår blev det hundkurs, veckohandla, bada hund, tvätta, bädda rent, laga nio matlådor och börja städa på balkongen.

Men jag slutförde inte balkongstädningen, den får fortsätta på ledig torsdag och sannolikt även lördag. Balkonglådor ska planteras också. För att inte tömma batteriet helt. Jag måste hejda mig själv ibland halvvägs, för att inte nolla mitt batteri. Om jag inte nollar mitt batteri räcker en natts sömn för att vakna pigg och ha lust att göra nya saker.

Det där är så ovant för mig. Jag har levt en stor del av mitt liv i en konstant uppförsbacke. Jag har gjort en massa saker, men lusten att göra har ofta saknats. Jag har bara gjort det som behöver göras. Med yngsta dottern, med föreningsåtaganden, med min psykiska ohälsa, med sjukskrivningar, med jobbet, med trasiga relationer. Bara gjort. Stretat på. För att det har varit tvunget, för att det har förväntats av mig.

Lust att göra saker, även om det handlar om att tvätta fönster, är en förbannat stark drivkraft. Själva utförandet blir lätt och känslan efteråt är magisk. Nöjdhetskänslan efteråt är enorm. Och lusten att göra saker kommer först hos mig när jag är utvilad både fysiskt och psykiskt. Att lägga mig klockan 22 är viktigt. Lika viktigt är att göra lagom mycket, och att pausa med jämna mellanrum. På jobbet och på fritiden.

När man kommer tillbaka från en period av utmattningsdepression tar det lång tid innan man ens klarar av att jobba full tid. För mig tog det ett halvår. Man måste öka sysselsättningsgraden långsamt och vara beredd på att varje uppväxling kommer att dränera en på kraft. Det betyder inte att man backar, även om det känns så, det betyder snarare att man utmanar sina komfortzoner. Ungefär som när man börjar löpträna, sakta, sakta små steg i taget, men då och då utmana sig litegrann. Men absolut inte för mycket.

Den där balansgången är svinsvår. Den är högst individuell, och vi är dessutom till naturen latmaskar. I mänsklighetens begynnelse var det gynnsamt att spara på krafterna. I vår samtid är det inte lika gynnsamt, om man vill få saker gjorda.

Det är denna vår två år sedan jag började jobba heltid den senaste vändan. Det har hänt massor på dessa två år. Jag har lärt mig nya saker, fått nya arbetsuppgifter, nya kollegor och sammanhang. Och när man lär sig nya saker går det åt extra mycket energi. Min målsättning har hela tiden varit att ha god energi på jobbet OCH fritiden. Och jag är nog där nu, åtminstone 9 av 10 dagar. Jag vill tro det åtminstone.

Idag blir det diska, långpromenad, morsdagsfirande och hundkurs, tjoho! Varva tråkuppgifter med riktigt roliga aktiviteter.

Kram 🐘

@Andrahalvlek tack för pepp! Ja det är skönt att slippa planera sitt kontrollerat drickande. Jag har uppskattat att slippa tänka max antal enheter osv som jag gjort på tidigare resor. Jag går mot en framtid med mindre och mindre alkohol. Det kanske innebär helvitt till slut. När jag började skriva här inne år 2018 var mitt mål att minska konsumtionen och dricka kontrollerat. Det har jag lyckats bra med. Nu känns det som att mitt nästa steg går mot helvitt. En dag i taget 😀.
/Mrx

@Mrx Heja dig! Jag minns också i början hur det var så oerhört befriande att slippa tänka på när, hur, hur mycket. När jag drack var hjärnan konstant upptagen med att planera nästa glas och nästa glas. Jag hade stenkoll på mängden alkohol som fanns att tillgå på en fest, jag valde medvetet aktiviteter och tillfällen som gav tillfälle till ”ett glas” som sedan blev fler. Hela livet var en transportsträcka till nästa glas. Så himla skönt att slippa!

Kram 🐘

AA kommer jag fortsätta gå på. Jag har haft svårt att prata om mitt missbruk innan men nu kan man ju prata med personer som varit i samma sits som en själv och man förstår lite mer vad man gått igenom. Äter ju antabus mest för min frus skull. jag skulle klara av det bra utan. Jag har kommit till en helt annan insikt och jag känner att jag blivit nykter i hjärnan också, inte bara fysiskt. Lägger heller pengarna på min aktieportfölj.

Nu är vi hemma igen efter en skön vecka i Grekland. Resan blev väldigt skön och avkopplande eftersom jag dissade alkoholen. Tidigare resor sedan jag började skriva här har inneburit kontrollerat drickande. Det har varit skönt att slippa hålla koll på mängden alkohol jag har druckit eftersom jag valde bort alkoholen på den här resan. Nu kör jag vidare med helnyktert här hemma. Det finns inget positivt alls med att dricka alkohol för mig just nu. En dag i taget 😀.
/Mrx

@vår2022 Ja, det är verkligen värt att fira! Ihop med familjen. Endast äldsta dottern saknas, de slipar trägolv i helgen - och vi träffades ju förra helgen.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Så underbart att du är på den platsen du är idag❤️. Vilken styrka och vilket mod du har, en jävla kämpe! Du får firas lite extra imorgon, du är ju även ett sådant stöd även till din mamma idag❤️. Kram❤️

@Andrahalvlek Vänd på tanken, vilken tur att det just var mors dag och din psykologistuderande (hon kanske är färdig nu) kom och besökte dig och så hur illa det var och att du efteråt fick möjlighet att träffa ”rätt” läkare. För visst är det så att din äldsta dotter bor på annan ort?
Du är så värd att få må bra och du behöver inte vara melankolisk 😞 tänker jag. ❤️🥰

@JHL Tack för fina ord ❤️ Jag kan knappt själv fatta hur dåligt jag mådde och vilken resa jag gjort senaste åren. Lite skadeskjuten, men ändå på benen både mentalt och fysiskt. Och knäna piggar på sig nu också!

Kram 🐘

@Andrahalvlek vilken resa du har gjort! Mycket imponerande av dig! Tyvärr kan den inte filmatiseras för folk kommer att tro att det är hittepå för huvudrollsinnehavaren är alldeles för stark och tar smällar bättre än Rocky Ballboa.

Ha en fin dag i morgon.

Morsdaghelgen känns lite känslomässig för mig. Det är tre år sedan min äldsta dotter körde mig till psykakuten och sedan stannade hos mig flera nätter och hjälpte mig att städa, lagade mat. Försökte få mig att prata.

Det är också tre år sedan som jag äntligen fick hjälp av psykiatrin i min hemstad, och fick en antideppmedicin som inte gav mig biverkningar och så småningom gav den mig ett bättre mående.

Och så mycket som hänt på dessa tre år. Med jobbet. Med lillprinsen ❤️ Jag undrar hur länge jag ska känna så starkt just denna helgen. Lite melankolisk, men samtidigt oerhört tacksam.

Och imorgon åker jag och min mamma och firar Mors dag ihop med ex-svärmor. Det blir fint ❤️

Kram 🐘

@Detblirbättre Hej! Vad kul att du tittar in! Kul också att du är nyfiken på din värderade riktning😁. Det är inte så lätt att förstå på en gång, det går liksom inte att ta på och finns mer inuti oss. En slags känsla som när den slår till känns så rätt. Som en slags inre kompass som du skriver, som man kalibrerar allteftersom. När man stöter på ett hinder eller motstånd för att hitta tillbaka till en riktning som leder dig rätt och i sanning. Tänker också att det handlar om att vara sitt autentiska jag, att agera i linje med sina värderingar, behov, värdesätta och sträva efter öppenhet, ärlighet och uppriktighet i relationer. Även att känna medkänsla med sig själv och ha goda tankar om sig själv, vilket jag tror man får om man följer sin värderade riktning.

Jag tänker också att det är något man får jobba med hela tiden, man blir liksom inte klar och det är det som också är det häftiga, man kan utvecklas hela tiden och vidga sina perspektiv om sig själv och sin omvärld. Din värderade riktning kan vägleda dig om du kommer i kontakt med dig själv och når ditt autentiska jag. Det är många gånger jag gått i skogen när något känns fel inom mig för att hitta min värderade riktning. Jag kan tappa bort mig och vara vilsen, men när jag påminner mig själv om att följa mina värderingar i en knepig situation uppstår en lättnad och jag får en känsla som känns rätt och sann. Då vet jag hur jag ska handla.

Ha det så gott!❤️

Hej @vår2022! Jag har äntligen kommit mej för att ta reda på dethär med värderad riktning betyder😊. Tyckte det lät både lite konstigt men intressant. Och nu tror jag att jag fattar! Och det låter inte konstigt längre.
Jag ser det som en slags inre kompass som man finkalibrerar vartefter. Har försökt ta dethär till mej.
Ha det bra och tack för alla dina kloka inspel🤗!

@Sattva Så strongt att inte ha ätit smågodis på snart ett år💪🏻Fantastiskt🤩

Utan att veta så tänker jag att om man har blivit illa behandlad, sårad att då är det lättare att känna aversion fast man kan givetvis känna så ändå. Tänker även att när man blir äldre så har vikten av att leva ett gott liv, sitt egna liv en annan innebörd. Men, jag tänker inte att det är så svart eller vitt som att en del är upptagna eller en del är skit som @Andrahalvlek skrev kanske bilden ändå är lite mer nyanserad🤪

Kram🌻🤗

Tänk att det har tagit mig 56 år att inse att det går nästan lika snabbt att laga två olika maträtter som en. Nu har jag totalt gjort nio matlådor, och det tog mig en timme. En väg investerad timme med tanke på all tid och ork jag sparar senare, under jobbveckan. En rutin som också gör det lättare att förbli sockerfri, vilket är min avsikt.

Framöver kan jag tänka mig att göra undantag när jag blir bjuden, men jag ska inte köpa hem något sockerförgiftat. På onsdagar, då jag äter ihop med yngsta dottern, är fruktsallad och vispad grädde numer fullständigt vedertaget för oss båda. Inget tjat om glass eller dyl alls.

Kram 🐘

@Sattva Wow 🤩 Inget smågodis på 11 månader, grymt bra jobbat! 🥳🥳🥳

Många kvinnor i min ålder, typ 55+ har tröttnat på att försöka hitta den rätte. Tröttnat på att försöka dejta. Karlar är som toaletter, antingen är de upptagna eller fulla med skit. Jag separerade för 12 år sedan och länge höll jag på och försöka hitta en ny livskamrat. Dejtingträsket innehåller säkert guldkorn, men flest träsktroll. Tyvärr.

Den dag jag blev nykter slutade jag hänga på dejtingappar. Jag förstod att det också var ett beroende. ”Se mig, bekräfta mig”. Och det slutade alltid med att jag var beredd att slå knut på mig själv för att det skulle funka att ha en relation. Jag var till och med beredd att lära mig golfa, vojne, vojne. Flera gånger blev jag hjärtekrossad.

Så i över fem år har jag haft noll fokus på att hitta en ny man. Det tåget har gått för mig, och jag mår inte dåligt över det. Absolut inte. Jag klarar mig svinbra själv, och nu har jag ju sällskap av lillprinsen också. Bättre sambo kan man inte ha ❤️ Det sexuella tillhör historien, bristen på det plågar mig inte ett dugg. Ska jag träffa en ny man så ska jag snubbla på honom i skogen tror jag. Och nej, man kanske inte ska generalisera men många både män och kvinnor är som klippta och skurna stereotyper. Tyvärr.

Kram 🐘

Kram till dig!❤️🍃🌸

Ha en fin helg🌸🍃❤️

@Se klart Håller med AH, en hund är fantastiskt att ha! När jag blir pensionär ska jag ha hund igen. Jag har bara erfarenhet av lite större raser, runt 20-25 kg. Boxer under uppväxten, glada, lekfulla, yrväder. Sedan hade exmaken bordercollies. Helt annat lynne, men så fina. Så läraktiga o måna att lyssna, följa. En nära hund mentalt.

Turbulens på jobbet smittar ofta. Du får vara det trygga ankaret som bara är.
❤️🍃🌸

Ha en fin helg!❤️🍃🌸

@Himmelellerhelvette Tittar in o läser ❤️🍃🌸