Senaste kommentarerna i forumet

@Vinäger TACK för fina ord i min tråd! Värmer. Otroligt bra skrivet om att hitta SIN väg. Håller med. Det är det viktiga. Och det finns lika många vägar som det finns av oss. Så glad att du funnit din utmärkta väg (i samarbete med M).

Önskar dig en fantastisk fortsättning på det nya året!

Kram!

@Vinäger TACK för fina ord i min tråd! Värmer. Otroligt bra skrivet om att hitta SIN väg. Håller med. Det är det viktiga. Och det finns lika många vägar som det finns av oss. Så glad att du funnit din utmärkta väg (i samarbete med M).

Önskar dig en fantastisk fortsättning på det nya året!

Kram!

Steg-hållaren = STEGE-hållaren. Mannen ska hålla stegen på plats i den upphuggna vaken…

Godmorgon,
Laddar för veckans/livets andra vinterdopp.
Ska försöka vara i ca 30 sekunder, igår var mer av ett dopp, hade så gärna bjudit er på en bild men i om att praktiska funktioner (redigering av inlägg) försvinner här på forumet till skillnad från de flesta tekniska plattformar så får en väl glad att å ä ö inte försvunnit från tangentbordet 🤔
Tycker att dagen igår bjöd på extra skjuts energi, och tidig kvällströttma.
Ett gammalt tema har liksom börjat dyka upp i bakhuvudet i samband med att det gamla temat hört av sig via Messenger.
Jag tänker att det verkligen finns likheter mellan destruktiva- hopplösa relationer. Och alkoholberoende.
Och samma hantering av noll tillförsel vilket vad vad som från min sida avslutade den där relationen för länge sen- men sedan haft återfall. Men NU är det många år sedan. Har inte för avsikt att ta ett nytt utan stänger och stänger av.
Min terapeut brukade prata om att man kan behöva ”gå ett extra varv” till gamla platser som man tycker sig ha lämnat.
Platser= händelser eller problematiska relationer, de som fortsätter prägla våra liv.
Vissa relationer måste liksom hanteras som tjatterfjanten trots att de går och står i normala kläder. De är tjatterfjanten inombords. Bra när nykterheten ger ett visst mått av röntgenblick.
Okej hörni, nu ska jag väcka steghållaren och straxt traska till badet. Kram, njut av måndag! 😍

Soffi, jag tror att du är nåt på spåren och jag tänker att vi är några stycken här som verkligen, verkligen behöver gå till botten med varför vi har druckit. Alkoholdjävulen i all ära, men den medicinska effekt som alkoholen har behöver man också förstå sig på. Återfall kommer ofta efter 3, 6, 9 och 12 månader påstås det, men det finns nog inga belägg egentligen för att den tid man varit fri från alkohol spelar någon som helst roll. Däremot tänker jag att livet, årstider, rörelse, stress och annat spelar in och att kropp (och själ) har vissa cykler när man av någon anledning är mer låg och trött, eller i vissa andra fall mer speedad och rastlös. Och att allt det där också påverkas av yttre omständigheter. För mig handlar återfallsprevention inte bara om en övertygelse om att inte ta första glaset och jag tänker att det finns en stor skillnad i om man har använt alkoholen som medicin eller som berusningsmedel. Givetvis funkar det som både och, men jag tänker att det finns en skillnad som du sätter fingret på.
Jag tycker att det blir ganska uppenbart när man tittar på t.ex. Behandlingen i kanal 5 att det finns många medicinerare där. Som kanske inte har passat in i normen och som medicinerar för att bli ”normala”. Alkohol är en riktigt usel medicin eftersom den ger bieffekter som kräver mer medicin.
Så ”må bra”, ja vad tusan är det, men sömn är oerhört viktigt tror jag. Och alkoholen förstör sömnen hur nödvändig man än tror att den är för att somna. Jag sover oftast bra, men är ”speedad” i perioder och det går såklart rakt på måendet och på förmåga till självkontroll.
Jag gissar att du är kvinna Soffi, men jag tänker att det också som kvinna är svårare att inte passa in i normen, för jag tror att det finns fler män som hamnar utanför. Och jag tänker att om man inte väljer medicin (tabletter el alkohol), så finns det de som går ”all in” i ett specialintresse och att det är vanligare bland män. Kvinnor har andra förväntningar från samhället och det är inte helt lätt att bryta normer. Jag tror att vi behöver ha möjlighet att hitta balans och fokus men att det är svårt ibland av både inre och yttre processer. Så vi får jobba på helt enkelt med att förstå oss själva och vad vi har för möjligheter att få tillvaron att fungera så bra som möjligt.

Intressanta tankar!

Jag är ju just nu inne i en "Jag väljer själv!"-period ... eller om det faktiskt inte är en period, om det kanske är min grej ... nåja det visar sig.
Jodå, jag kan se det själv också, det finns en del trots i "Jag väljer själv", lite Lotta på Bråkmakargatan 😂🤣.
Men, framför allt, för mig är det viktigt att lyfta att jag har ett val! Viktigt att tvinga mig själv att välja.
För att välja att inte välja är också ett val.
Att välja att inte agera är också en handling.
För jag håller med @starten på det nya skrev:"om jag struntar i att använda mig av mina verktyg och istället låter suget av alkohol svepa över mig så anser jag att jag har gjort valet att dricka..."
Men, som sagt, vi är alla olika, alla får hitta sitt "svar". Men jag tror det är viktigt att reflektera över just val och hur vi väljer.
Jag kommer också att tänka på det klassiska(?) dilemmat med tågspåren, du har nog hört det?
Du står vid en tågväxel när tåget kommer i hög fart.
På spåret dit tåget är på väg står 5 personer.
På det andra spåret, dit du kan växla över tåget, står en person.
Du kan inte kommunicera med någon av personerna, inte ropa att de ska flytta sig.
Hur gör du?
Väljer att titta bort? Väljer att inte agera och 5 personer dör?
Eller väljer du att växla spår så att "bara" 1 person dör? Men då krävs en aktiv handling ifrån dig.

Ja, det här blev en utvikning och kanske en parentes...
Men - att välja eller inte välja (fritt) ... Det är inte alltid lätt och det finns nog inget rätt eller fel.

😊

@Soffi skrev:"Men ... hur har jag kunnat tro att jag ska må bra genom att "bara" vara nykter? Jag har ju helt enkelt bara fått tillbaka mig själv, så som jag är, i nykterheten! Och visst har jag ett härligt liv!! När jag får välja själv."

Jag tror att du har hittat en viktig nyckel där ❤️ Sen finns det ju saker som vi måste göra av olika anledningar - och då måste vi jobba med vårt sätt att förhålla oss till det. Men glädje och lust gör förstås allt mycket lättare.

Kram 🐘

Självklart!!!
Eller ... 🤔

Ja, nu blir det nog snurrigt igen, och jag vet inte riktigt om jag snurrar ut eller snurrar in mig 😂.

Jag läste era svar igår - Tack för dem @Miss Mary Poppins @Varafrisk @Majaela !
Jag började skriva ett svar tillbaka för något hände när jag läste ... när jag såg några små ord 🤔 några ord som jag själv använt som borde strykas ... eller kanske byta plats? Nej, det jag skrev igår gick inte att posta 🤣.
Det här kanske inte heller går att posta i slutändan??

Jag fick en helt brilliant ny insikt! Tills .... jag kom på att ... det här har jag ju redan skrivit om 😳, iaf nästan samma.
Okej. Som jag skrev häromdagen, jag är uppenbarligen inne i en process där jag verifierar eller förkastar, bygger om och bygger på..
Vissa polletter är verkligen tröga och rasslar ner låååångsamt! För att de är fel? Eller för att insikten helt enkelt är så jobbig att det behöver ta tid? Jag vet inte.

Det handlar om att må bra som nykter. Jag vill ju också må bra! Jag vill ju vara en av dem som säger att "Jag mår så himla bra, det är "bara" (nej, det är inte "bara" för någon i början) att hålla sig nykter.
Nu tänker säkert några: Men hon har ju inte hållit sig helt nykter, även små mängder förstör. Då kan man inte må bra. Kanske har ni rätt? Ingen av oss vet. För ... jag faller ju varje gång jag närmar mig 6 månader helvit ... för att jag mår så dåligt ...

@Miss Mary Poppins skrev:"Undrar om vi glömt" . Denna undran ledde in mig på en tillbakablick. Den mänskliga hjärnan fungerar ju så att jobbiga saker oftast förminskas, försvagas eller ibland tom suddas ut. Så de minnen jag har är helt klart förvanskade. Men, jo jag minns. Det var illa i slutet när jag drack. Så tittade jag tillbaka ännu längre till barndom och tidiga tonår, innan jag drack. Det var illa innan jag drack. Nej, ingen så kallad taskig barndom, bara dåligt mående, sömnlöshet och huvudvärk, oförmåga att klara ett "normalt" liv, att passa in i normen. Jag kan omöjligt minnas allt rätt. Men, jag minns alla läkarbesök genom min barndom, förstår nu hur min mamma verkligen kämpade för mig. Men det var aldrig något fel på mig enligt läkarna.
Nåja. Det löste ju sig! Jag fann min lösning 😶.

@Majaela skrev:"nykter tillräckligt länge för att "få tillbaka" bra sömn."
Det här har jag ju redan slagit hål på för ett tag sedan. Delmålet är struket. Det var felformulerat. Jag kan inte få tillbaka något jag aldrig haft.
Så ... det som slog in med full kraft igår var: Jag har haft fel förväntan!
Trots att jag hört sååå många gånger att "Alkohol är inte problemet för en alkis - det är lösningen!" så har jag inte fattat... Om jag började dricka för att jag inte mådde bra ...
Nej, lugn nu! Jag tänker inte börja medicinera med alkohol igen 😅😂.
Men ... hur har jag kunnat tro att jag ska må bra genom att "bara" vara nykter?

Jag har ju helt enkelt bara fått tillbaka mig själv, så som jag är, i nykterheten!
Och visst har jag ett härligt liv!!
När jag får välja själv. Vara ute och jobba "skiten" ur mig, umgås med djur, dra ut i skogen, bara vara utan att hela tiden jobba på att passa in i normen, passa in i ett modernt samhälle.

Ja, jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra!

Nu måste jag dra på mig tvångströjan. Börja jobba.
Men det är också .... okej okej okej ...
Julledigheten har varit så bra! Den kan jag leva länge på 😊.

Kram!🧡

Tre lediga dagar och imorgon är det jobb igen. Känns okej. Jag har numer ingen söndagsångest alls, men det beror nog på att jag faktiskt hinner ladda batterierna på helgen. Nu fick jag ju dessutom en extradag för det ändamålet. Nyårsfirandet kom ju av sig helt, men det kändes okej det också. Allt blir som det blir. Mina grannar på gatan smällde av fyrverkerier som sjutton precis utanför mitt fönster, så där kunde jag stå och spana en stund. Önska mig själv ett gott nytt år.

Mina döttrar mår betydligt bättre. Efter några dagar med närmare 40 graders feber pendlar de mellan 38 och 39 grader nu åtminstone. Det är ju deras pappa som agerat sjuksyrra, men jag har fått rapporter flera gånger varje dag. Att han inte själv blivit sjuk än är inget annat än ett mirakel. Äldsta dotterns sambo blev sjuk natten till onsdag, äldsta dottern natten till torsdag och yngsta dottern natten till fredag. Deras pappa har inte blivit sjuk än. Men det kommer kanske. Hoppas yngsta dottern är frisk snart så att hon kan åka hem till sin egen lägenhet på LSS-boendet. Hon behöver nog lite stimulans nu.

Innan hon åker dit avvaktar vi dock att äldsta dottern ska ta PCR-test imorgon. Är det positivt får vi låta yngsta dottern testa sig också, i alla fall för statistikens skull. Hon är ju trippelvaccinerad, men man kan ju aldrig veta. Äldsta dottern har fått en spruta enbart, i augusti.

Jag har varit lite nedstämd den här helgen. Sannolikt pga inställda nyårsplaner, att jag är lite sliten pga jobbet och då går det ut över sömnen osv. Att sitta hemma och jobba och endast ha digital kontakt med omvärlden påverkar humöret negativt också, liksom vädret förstås. Grått, grått, grått gör ju ingen människa glad.

Men någonstans i bakhuvudet finns ändå en liten gnagande tanke, kan det bero på att jag har trappat ut mitt venlafaxin? Å ena sidan var den lilla dos jag tog den sista tiden så liten att den endast kan ha varit placebo. Å andra sidan har jag flera gånger tidigare blivit deprimerad igen tre månader efter att jag har slutat med medicinen. För mig är det här elefanten i rummet, så jag måste sätta ord på det.

Men nedstämdhet är inte farligt, och det är ju låååångt ifrån depression. Jag vet ju hur man ska agera på nedstämdhet. Tänk er sambandet tänka-känna-göra. När man tänker negativt tenderar man att känna negativt och om man då också gör negativt så blir det en nedåtgående spiral. Om man då istället försöker tänka positivt, eller åtminstone inte negativt, samtidigt som man gör bra saker så påverkas känslorna till slut också. Jag vet att det funkar, har praktiserat det massor historiskt. Det funkar dock dåligt när man väl är deprimerad tyvärr, man måste göra jobbet förebyggande och vid tidiga symtom.

Det kan vara en släng av PMS också, jag har känt av nattliga vallningar de sista dagarna. Vänner till mig som inte har mens längre (vilket jag har 2-3 gg per år fortfarande) säger att de ändå känner på humöret när det normalt skulle vara dags för mens. De får liksom PMS innan mens fast de inte får mens. Det kanske är det jag känner av? Historiskt har jag varit väldigt låg veckan innan mens. Och det är ju skönt när man kan konstatera att det är just PMS. ”Aha, är det bara det”. För det går ju alltid över.

Förr om åren kunde jag kolla kalendern, räkna dagar och inse att det var 6 dagar kvar till mens. Check på den, PMS is coming on. Nu vet jag ju aldrig när jag ska ha mens, det är mycket bökigare. Sist jag hade mens var i september kanske. Jag har ju typiskt nog slängt förra årskalendern också, så jag kan inte ens kontrollera det. (Menopaus har man uppnått när det har gått ett år sen sista mens.) Å andra sidan skulle det inte hjälpa mig nu, för jag vet ju inte när jag får mens nästa gång.

Nåväl, jag fokuserar på ”göra” tills vidare. Jag fortsätter min streak 12.000 steg/dag och noll choklad. Jag lägger till en nollkolhydratfrukost (äggröra och bacon) och ett sent kvällsmål med en smoothie gjord på spenat, bär, havredryck och kanel/kardemumma. Jag smyger igång mitt sundare år 2022. Från 7/1 ska jag lägga till några pusselbitar till, ska låta dem gona till sig lite mer först bara.

Jag lyssnar på den här boken igen för att peppa mig ytterligare: ”1%-metoden - små förändringar, stora resultat” av James Clear. En visdom enligt boken är att det är bättre att lägga till goda vanor istället för att tvinga bort dåliga vanor.

Kram 🐘

Grattis @JoYo 🥳💚🥳💚🥳 Helt fantastiskt!!

@Bättre sent Så duktig du är på att skriva! Vill bara höra mer! Jag slutade också ett år sedan, men druckit vid några tillfällen under hösten. Men det gav verkligen inget än avsmak, så jag valde också helvitt. Känns så befriande 🙏💚
Känner ingen det du beskriver, hur man glider längre ner till missbruket. Ush, så farligt det är med A 🤮

🌸💚🌸💚🌸

@Se klart
Ni är stjärnor! ⭐️
Jag blir glad av er pepp! Kommer in för sällan. Men inser varje gång hur mycket det ger att skriva av sig här. Både att formulera tankar svart på vitt och att se hur gott det går för er! Det är glädjande!
Ni är helt fantastiska!
Kram💓

Du är min ledstjärna med, @joyo, hejar på dig även om du inte behöver, och ligger straxt efter som alla dagar. Så glad när du kikar in och att du har det så bra. Grattis till två år, stort. Kram ❤️

@Bättre sent Hej. Har läst dina inlägg och blir så berörd. Levande och starkt. Igenkänning. Blir inspirerad och ser fram emot att läsa mer om din resa nu när jag på väg in i det nya okända alkoholfria. Tack⭐️

@Torn
Tack så mycket!
Ni medkämpar här är bäst!
💕kram

@Andrahalvlek
Tack!! Vilken pepp!
Du inspirerar mig mycket!
Kram💕

@Andrahalvlek skrev:"Sen är det bra om man har tränat mycket just på att ro också, så att man har armkraft nog och bra teknik."

Väldigt bra fortsättning på liknelsen! Det är bra att träna på att ro. Jag tror att det var just det jag gjorde under många år. Tränade och tränade och det gick ofta åt skogen ändå. Men den där träningen var inte förgäves utan den har jag nytta av idag.

Man kanske riskera att låta lite klyschig med liknelsen, men jag tycker att den fungerar ganska väl. Man ska inte ta på sig all skulden för att strömmen har lett en fel, men för den sakens skull ska man inte sluta ro eller tappa sin tro på att rodden gör någon skillnad.

Tusen tack ni underbara @Miss Mary Poppins, @Andrahalvlek, @Se klart, @Adde och @Sattva. Jag trodde det skulle komma en avisering i e-posten när/om det kommit svar på mitt inlägg men där fanns ingenting. Blev därför glatt överraskad när jag loggade in för att läsa i era trådar och såg era peppande, vänliga, välkomnande inlägg. Tack!

Det är verkligen skönt att höra att flera saker blir bättre efter år 1! Att lära sig hantera livet nyktert känns ibland som ett heltidsjobb. Den största, och sorgligaste, insikten har nog varit att inse hur genomgripande effekt alkoholen har haft i hela mitt liv. Ju längre tid det går alkoholfri desto tydligare ser jag mönster och orsakssammanhang som jag varit blind för tidigare. Det är som att framkalla ett fotografi. Småningom framträder former, skuggor, detaljer och till slut deras inbördes förhållande och en tydlig bild.

Varning för lång utläggning. Har först nyligen insett hur tidigt fröet till missbruket grodde. Jag växte upp i en dysfunktionell familj med eskalerande missbruksproblematik och mental ohälsa. En rätt så vanlig historia som tyvärr många varit med om. När jag själv i mina tidiga tonår började dricka av föräldrarna stulna vinskvättar tillsammans med kompisarna på helgerna kändes det som en högst normal sak. Det hörde helt enkelt till att lära sig dricka alkohol om man skulle bli vuxen. I min bekantskapskrets var alkoholen ett självklart inslag och att inte dricka fanns aldrig som ett alternativ. Bland kompisarna hade jag samma roll som hemma, d.v.s. jag var den som höll ordning på de andra och såg till att ingen skadade sig, gick vilse, slocknade i en snödriva eller dylikt. Jag drack friskt själv men lyckades tydligen tidigt utveckla en tolerans som gjorde att jag kunde verka förnuftig och saklig trots rejäl promillehalt. Småningom ändrades umgängesvanorna, vännerna stadgade sig, skaffade sig utbildning och jobb, bildade familj. Så även jag. Under mina graviditeter och under småbarnsåren drack jag ingenting, vilket kändes helt självklart. Jag hade fått lida av närståendes alkoholism under min uppväxt och skulle aldrig utsätta mina barn för den otrygghet en full förälder skapar. Nu när jag tänker tillbaka på de tiderna inser jag att alkoholfriheten krävde ett aktivt beslut och en ansträngning att hålla över tid. Den var alltså inget ”normaltillstånd”. Småningom då barnen blev äldre började min man och jag köpa en flaska vin till helgen, ibland också till vardags. Vi ordnade trevliga fester där det dracks inpå småtimmarna. Det var sorglöst och uppsluppet. Men hela tiden tickade en varningsklocka i bakhuvudet. ”Akta dig för spriten”, sa den. Jag var ständigt på min vakt och den första att predika om alkoholens faror. Aldrig dricka bakfull, aldrig använda alkohol som medicin. Inte dricka för ofta, inte för mycket. Som om dessa förmaningar och besvärjelser skulle skydda mig för att trilla dit. Jag trodde på fullt allvar att så länge jag är medveten om riskerna är jag trygg.

Barnen växte upp, jag skilde mig från deras pappa. Småningom träffade jag min nuvarande man. När det blev tal om att flytta ihop var mitt största bekymmer alkoholen som jag var rädd att skulle få för stor plats i vårt liv. Vi hade helt olika förhållningssätt till den. Han hade inte upplevt alkoholens avigsidor. Han hade vant sig vid ett sydeuropeiskt alkoholbruk med vin till praktiskt taget varje måltid. Måttliga mängder, aldrig några överdrifter, men tätt inflätat i vardagen. Jag i min tur försökte till varje pris hålla vardagen alkoholfri för att till helgerna tillåta mig några rejäla glas. Under årens lopp tog vi över av varandras vanor så att vi efter några år drack både på vardagar och helger. Det blev ett ständigt kalkylerande med antal nyktra dagar per vecka och månad. Det var alltid jag som tog initiativet till vita perioder och ofta den enda av oss som höll dem. Bita ihop, räkna dagar för att sedan pusta ut och ”fira” med gott samvete. Vilken energi den här karusellen tog och den snurrade allt snabbare. Hösten 2020 började den slutliga nedgången. De alkoholfria dagarna blev färre. En vanlig mängd under hela hösten och fram till jul var en halv liter vin + några öl 3-5 ggr per vecka, ibland stark likör till desserten. Min koncentrationsförmåga var obefintlig, jag var trött och deprimerad. Allt kändes fel. Efter några dagars alkoholfrihet piggnade jag till för att sedan vilja dricka igen. Minns så tydligt känslan som infann sig redan efter de första klunkarna: det här är inte vad jag behöver, det här är inte vad jag vill. Jag kände en djup sorg över vilket fängelse livet hade blivit. Det jag hade bävat för i decennier hade hänt och jag hade bara mig själv att skylla.

Så när jag på nyårsaftonen 2020 skålade in det nya året kände jag stor lättnad över den kommande vita månaden, som alltså pågår än. :)

Jag ska småningom försöka bena upp min resa så här långt. Både berg- och dalbana, vandring i dimmiga träskmarker, skrotade rutter och nya koordinater ryms med.

@JoYo Stort grattis till 2 år! 😍 Du är en av mina ledstjärnor också!

Kram

@TappadIgen Bra liknelse med roddbåten tycker jag. Ibland är det ruskigt stormigt där ute på havet och då gäller det att ro ännu mer ihärdigt. Inte lägga ifrån sig årorna och ge upp. Sen är det bra om man har tränat mycket just på att ro också, så att man har armkraft nog och bra teknik.

Kram 🐘

@JoYo Grattis till 2 nyktra år! Du är en av mina ledstjärnor på forumet och jag fortsätter traska i dina fotspår ❤️

Kram 🐘

Tack @Knaskatten ❤️ Kan jag så kan du, jag lovar. Men man måste verkligen bestämma sig inifrån och ut, och spika igen bakdörren. Lite i taget lär man sig hantera livet utan alkohol.

Kram 🐘

2 ÅR!
Idag har jag varit nykter i 731 dagar.
Tack till min vilja att leva, tack till min rädsla att försvinna från mina barn, tack till fantastiska självhjälpsböcker, tack till er här på forumet, tack till min bästa terapeut och tack till livet!
Jag är tacksam för att jag fått den här chansen till ett riktigt liv. Det har varit en lång väg ur självdestruktivitet, för läkande av gamla trauman. Det är inte en lätt väg och jag har förståelse för de som kämpar. Man blir aldrig klar. Hela livet kommer att vara en läxa med nya insikter. Inte alltid glittrigt och fnittrigt. Jag har mkt känslor att jobba med. Men livet med alkohol är inte heller glittrigt eller fnittrigt, livet med alkohol är ångest, hjärtklappning, skam, misär.
Livet som nykter är frihet! Hjärnan är fri. Jag kan vakna lördag morgon och ge mig ut för en promenad och njuta av den. Men det bästa av allt - jag är närvarande och klar, tillgänglig för mina barn! Kanske en naturlig sak för andra, men för mig är det magiskt! 🍃
Gott Nyktert År! 2022!
Heja oss!🌞💙

@starten på det nya Tack för ditt svar! Det här kanske inte behöver förklaras, men jag har för vana att förklara just sådana saker. Jag upplever ju inte att jag sitter på något facit här utan spånar lite fritt och uppskattar input.

@starten på det nya skrev:"Jag tänker att jag kanske skulle uppleva att jag inte har något val i den situationen?"

Det är väl just precis det som jag känner är risken. Sen hjälper ju alkoholdjävulen absolut till med att spä på den känslan. Ibland kan man ju känna sig maktlös inför alkoholen och det kan vara svårt nog att göra det rätta valet, men ger man då upp rodret helt så är ju kampen förlorad där. Det är precis det jag menar med agens.

@starten på det nya skrev:"Så jag tycker nog att det handlar om en blandning av yttre faktorer och egen vilja"
Precis så tänker jag också att det är. För en del av oss är de yttre faktorerna mycket tyngre att arbeta emot än för andra. I vissa fall kan vi ju påverka de yttre faktorerna till en viss del, men oftast kan vi åtminstone inte påverka dem fullt ut. Stress t.ex. kommer ju alltid att uppkomma även om man tar till åtgärder för att begränsa det. Då hjälper det ju inte att slå på sig själv men ser man ingen chans att påverka utfallet själv så är det ju dömt att misslyckas.

@starten på det nya skrev:"men om jag struntar i att använda mig av mina verktyg och istället låter suget av alkohol svepa över mig så anser jag att jag har gjort valet att dricka"

Och det är väl just det här som kan anses som skuldbeläggande. Det är det som jag menar med att det är ett tveeggat svärd. Min egen uppfattning är att du lyckas så bra just nu är just för att du har tagit tag i rodret och ser det din roll i det hela. Du kan identifiera de yttre faktorer som påverkar dig, stress i ditt fall, och ta tag i det och se din agens. Samtidigt kan nästan endast den här beskrivningen av ett framgångsrecept tolkas som skuldbeläggande, vilket i sig är problemet. Man kan känna det som att "Varför lyckas inte jag då om det är så enkelt, är jag värdelös".

Men så ska det naturligtvis inte vara. Bara för att det finns ett framgångsrecept, även om man vet precis hur man ska göra och misslyckas ändå så är det inget fel på en. Precis alla har en krokig väg bakom sig, även om man som du och jag lyckas bra just nu.

Tack för ett välformulerat inlägg.

@TappadIgen skrev:"Om det nu är så att det ytterst ändå är vi som är ansvariga för våra handlingar så kan ju att fokusera enkom på de yttre faktorer som påverkat riskera att ta ifrån oss vår agens och helt lämna huruvida vi blir nyktra eller ej till ödet."

Jag tänker att vi styrs av handlingar sedan kan våra handlingar styras av yttre faktorer som för min del är stress. Jag är snart 6 månader hel nykter, men stress är för min del en trigger där har alkoholen hjälpt mig att slappna av fått mig att sova.. Om jag hamnar i situationer med hög stress nivå så finns risken att jag blir radiostyrd och går tillbaka till gamla vanor nämligen dricka en 8 öl efter jobbet för att sova. Jag tänker att jag kanske skulle uppleva att jag inte har något val i den situationen?

Men jag kan ju lära mig att hantera min stress, ha verktyg för hur jag ska hantera mitt liv utan att dricka alkohol vilket jag har och använder mig av, men om jag struntar i att använda mig av mina verktyg och istället låter suget av alkohol svepa över mig så anser jag att jag har gjort valet att dricka...

Men det är ju också det som är den viktiga delen sluta dricka är enkelt, det svåra är att lära sig leva nykter och hantera de situationer som kan orsaka ett återfall. Så jag tycker nog att det handlar om en blandning av yttre faktorer och egen vilja där finns det ju inget facit utan är unikt i fall till fall.