Senaste kommentarerna i forumet

Vad fint Adde att du känner dig vårrusig, och lever nykter.💫 Tror nästan att nykterhet är en förutsättning för gott mående, om det gått överstyr med drickandet. Ja särbo är det många som är när vi blir lite äldre. Tror dock inte det är min grej alls. Det var samarbetet hemma med exmannen jag saknar. Det vardagliga pusslet, som man nu får pussla själv. Tror ändock att mitt dejtande till slut gör att jag hittar rätt. Jag hinner inte slösa bort för mycket av tiden på för mycket oliktänkande. Jag tycker det är viktigt att bli kär, intresserad, och börja gå mot gemensamma mål. Finns inte det, så fortsätter jag söka. Att göra roliga saker tillsammans med sin vän, förgyller livet, då kan man inte vara sur🤗.

Snart är Påsken över och jag slutar jobba ikväll🐣 Jag har en del att stå i nästa vecka, vetrinär, möten, och städa och röja ur sonens lägenhet. Sonen åker dessutom utomlands några veckor på praktik. Här gäller 1 sak i taget, och struktur. Det går nog fint, men lägenheten är något som kommer att ta några dagar. Ska bli skönt när det är färdigt och pappren är påskrivna. Nu går det fort mot sommar, och varmare dagar. Verkligen något jag ser fram emot. Att gå barfota i gräset, hänga upp tvätt, att ta en kopp kaffe i solen, med endast bikini på sig. Att äta massor av frukt och bär. Det är sommar det. 💕🦋🍒💕

Så många kloka ord miss lyckad ! Tack för dem !

Jag har inga barn hemma och ingen partner så ensamheten sätter sina spår. Börjar (är redan ??) bli en surgubbe som skrämmer bort ev partners ? Just nu är jag tillfreds med att vara utan och skräms faktiskt lite av att ev bli sambo igen. Särbo skulle kanske funka men jag vill ha min frihet kvar så jag kan göra saker precis som jag vill. Jag har blivit bortskämd av ensamlivet !

Att inte behöva dricka är en gåva som jag aldrig upphör att glädjas åt ! Speciellt nu när vårsolen trycker på och alla blommor hoppar upp ur jorden i ren vårglädje. Både nykter och vårrusig :D

@Torn Härligt! Här blir det första nyktra påsken och minns inte när jag njöt av påsken så mycket som detta år trots att jag blivit förkyld. Så mycket goda samtal, så mycket värme och glädje med nära och kära. Att vara nykter is da shit!🐥😎🌷💕

@Torn Härligt! 🐥

@Torn Härligt Torn!!!
Ja, alkoholen har verkligen spelat ut sin roll. 🌷🌼❣

Ja då har man varit spik nykter 3 Påskar i rad.😀 Jag som inte har varit nykter en enda påskafton sedan 1984 tidigare. Helt underbart! Jäklar vad bra jag mår numera! 🤩

@Se klart ”min man är en sjö av trygghet”
Så vackert. Så fint inlägg. Kram från en som också är lite röd om näsan efter några timmars grävande 🌱

@sattva blev tårögd av dina ord, tänkte att ingen fattar men du gör 💕Ja det ”glada” 70-talet med så mycket frihet men också så knepigt för ett litet barn. Allt det där kom tillbaka- och hade förstås inte märkts av om jag själv varit berusad. Så mycket en får syn på 🤭
Skönt att låta det där komma över mig- låta det kännas- och sedan försvinna bort. Det var en bra övning.
Idag har jag känt mig avkopplad, röjt i trädgården, sovit middag, nu är vi på sluttampen av gemensamt lagad middag. Kalvstek och sparrisflarn, nybakt bröd och små kronärtskockor, apelsinglass och mandarinsorbet. Älskar att vårens mat kommer nu, äntligen.
Kram från röd om näsan efter några timmar i solen. 😎

Det tog inte lång tid alls innan jag trillade dit igen. En gammal kompis kom på besök, och vi gick ut på krogen. Jag hann ärligt talat inte dricka så mycket eftersom vi gick ut så sent, men jag köpte shots för att säkerställa att jag skulle hinna bli berusad innan krogen skulle stänga.

Jag gjorde inte bort mig. Jag har inga större minnesluckor. Jag är inte ens bakis idag. Jag hann ju inte bli blackout-full, som tur är. Men ändå mår jag så fruktansvärt dåligt. Det är något med alkohol som bara suger livslusten ur mig. Oavsett mängd eller övrigt mående blir jag ofta mycket deprimerad dagen efter att ha druckit. Så även idag. Livet känns bara totalt meningslöst och nu vet jag knappt vart jag ska ta vägen. Fattar inte att jag var så korkad och drack igår. Jag hade ju bestämt mig: Inte en droppa till! Sen lyckades det hålla, ja, hur länge? Inte ens två månader. Och med mitt dryckesmönster är inte två månader alls länge, för mitt problem är ju inte att jag dricker ofta, utan att jag inte har någon måtta när jag väl dricker.

Jag vet inte hur jag ska lyckas nästa gång heller. Måste jag typ flytta till Saudi-Arabien eller nåt annat land där alkohol är förbjudet?

Skämt åsido, men just det att alkohol är så lätt tillgängligt och en självklar del av typ varje social sammankomst gör det fruktansvärt jobbigt att avstå. Allt från AW och kompishäng till luncher, dejter och födelsedagar. Och jag har inte helt lyckats hitta formeln för hur man har lika kul utan alkohol, måste jag medge. Men man kanske inte behöver ha SÅ extremt kul heller? Lite mindre kul (men ändå kul!) för att slippa vara deppig, liksom? Jag tycker det låter som en bra deal ändå.

@Se klart Åh jag förstår dig! Har generellt väldigt svårt för berusade människor, förväntar mig bråk varje gång. Tror också att det har med uppväxten att göra. 70-talet med unga föräldrar o stort umgänge med mycket alkohol....Jag förstår vad du menar, tror jag!❣

Det blev sent denna påskafton som varit bra på alla sätt förutom att jag låg en bra stund och lyssnade på babbel från nedervåningen och kände mig… orolig på något vis. Jag vill ju inte förvandlas till en person som tvingar övriga familjen i säng vid midnatt. Men nånting med det där- sitta uppe- babbla- dricka. Jag gillar inte.
Eller - jag ogillar starkt, upptäcker jag:
Jag får starka minnen från när jag var liten och låg vaken och i de bästa stunderna var det bara rätt så fint att höra de vuxna. Men ibland var det inte alls så. Höjda röster, en känsla av att vara utelämnad.
Det förekom aldrig våld under min uppväxt. Gräl däremot. Och när der var fest- för mycket alkohol. Det är nästan så jag hade glömt. (Och min mamma dricker ju extremt sparsamt, mina barn också, det kan bli EN lite senare kväll av fyra. Men likväl lite bakande hjärta och stor lättnad när det nu blev tyst. Förutom mitt hjärta som fortfarande trummar lite.
Min man är min sjö av trygghet.
Kring honom kan inget farligt hända och jag vill inte ha det farligt mer. Är klar med det.
Nu säger jag godnatt till de som läser men precis liks mycket till de som inte gör det men som ändock behöver.

Tack för inlägg Sisyfos. Jodå exet känner väldigt många som är körbara på Lördagsmornar, men han kan inte med att ringa dom. Sin bror tex. Han skäms för hur han lever numera, och dom har aldrig haft någon djupare kontakt. Det kanske är det som ligger många gånger fatet för folk med missbruksproblem, att man inte talar om jobbiga saker. Idag talade jag om för vår son att hans pappa blivit lobad. Sonen tyckte det var dåligt, och han förstår att det går utför för pappan. En dag sa jag till sonen (18år) att tur att vi flyttade ifrån din pappa, att hur hade det annars gått för oss. Ja det vill man inte ens veta sa sonen. Angående exmannens tjej, så har hon mist det mesta i sitt missbruk, jobb, omhändertagna barn som nu är vuxna, vänner, körkort. Så hon är inget direkt stöd till exmannen, bara någon som förser henne med alkohol, och pengar. Tror dessvärre att hon tycker det vore bra om han också var hemma istället för att jobba, så hon fick sällskap. Tack Sattva gör fint stöd. 🤗🤗💕

Precis Sattva🤗Alla behöver återhämtning, vissa mer än andra. Det gäller att lyssna på kroppen sin, och tolka signalerna rätt. Ibland händer det mycket saker i livet, då får man ta itu med det. Andra gånger är det lugnare, då kan man passa på att bara ta det lugnt. Ja livet kan nog jämföras med havet. Ibland stormar det, och då får man rida ut den, nästa dag lugnt, då passar man på att njuta. Påskkram🤗🐣🤗

Tack Mulletanten för att du uppdaterar os <3

Fick plötsligt lust att skriva lite här. Kikar in ibland och läser lite. Känner igen… och känner igen och igen… mönstret är detsamma. Så sorgligt - men också hoppfullt🌿
Min start här var som medberoende anhörig till min man som är alkoholist, numera nykter sen 10 år. Nykterheten föregicks av mer än ett år med korta återfall, en jobbig men också hoppfull tid. Efter ett kort men drastiskt återfall fick han sällskap till AA, det var den riktiga upptakten till stabil nykterhet. Ganska snart efter att jag och vi hittat 12-stegsprogrammet insåg jag att jag var ett vuxet barn till min pappa som var alkoholist och en medberoende mamma och hur det har präglat mitt liv.
När jag började få nån sorts ordning på mina medberoendebeteenden - en lång och utmanande process, i viss mån ständigt pågående - såg jag min flykt i maten. Helst i kombination med något som också sysselsatte mina tankar. Det här började jag med som litet barn, jag började läsa tidigt och försjönk in i böcker tillsammans med favoriten smörgåsar.
Jag har inget datum för min abstinens (=nykterhet) i maten. Socker slutade jag med för många år sen för att mitt favoritgodis var surt och segt och jag var rädd om tänderna. Mackorna och allt mjöl slutade jag med för kanske ca sju år sen, det var avgörande! Sen dess har jag valt bort allt fler s.k gråzonsprodukter som triggar beroendehjärnan.
Att se och ta makten över mitt matmissbruk har hjälpt mig förstå alkoholismen. Att delta i AAs öppna möten har hjälpt mig otroligt i min abstinens(=nykterhet) i maten. Där har jag gått många tips och lärdomar. Jag går numera på Al-Anon, OA och FAA och öppna AA-möten via zoom. Tolvstegsprogrammet har hjälpt och hjälper mig att leva på det sätt jag vill, så som det känns rätt men som jag inte alltid klarar på egen hand. Att ingå i gemenskaper med andra som också lever med beroende och anhörigskap ger ett ofantligt stöd som är svårt att beskriva.
Men - min resa till att ta makten i mitt liv började här. ❣️Det glömmer jag aldrig❣️En del av dem som skrev här då kände jag igen mig i som anhörig, en del förmedlade hopp om möjligheten att att bli nykter. Välja nykterhet. En del av dem blev mina vänner💕 Numera känner jag igen mig även i beroendet och risken för återfall. Min tacksamhet är oändlig som havet!
Än en gång upprepar jag och slutar med det som blev mitt mantra: Det är möjligt att ta makten i mitt eget liv - det enda liv jag har rätt att ta makten över. Det är alldeles sant, inte enkelt men möjligt! God fortsättning på påskhelgen 🌿/ mt

Känner igen mig i det du skriver om att alltid vara den som orkar och deltar. Jag har också otroligt svårt att släppa den rollen, och att inse att ibland är det just vila jag behöver, - inte jogga, ströva i skogen, pyssla i trädgården, utan just sova ut och ta det lugnt... Men jag tränar på det! Glad och lugn påsk till dig!

Påskafton o strålande sol!
Varit enormt trött senaste tiden. Lite så att jag blir orolig för mig själv faktiskt. Så jag har dragit i handbromsen. Sovit länge, valt bort tidig yoga. Hanterar det dåliga samvetet som det väcker lite halvdåligt. Det blir mer godis än vad som är bra för mig, och en känsla av...ja vad, tappa lite identitet? Jag har så länge stått för den som alltid är på plats i vår yogashala, den som kommer oavsett. Jag vet att jag kommer att hitta krafter o glädjen igen, men just nu är tröttheten stor. Men det är nu självmedkänslan, vara självsnäll ska användas. Som min man säger, "Du behöver väl också återhämtning!". Ja, jag gör ju det❤

Tack för dins ord Sisyfos! Ännu har de inte rett ut det. Båda kör med någon sorts stolthet där ingen ska ta första steget. Tyvärr har dotterns pappa en känslomässig mognadsnivå som är typ på samma nivå som hennes, så att lyfta blicken går nog inte för honom. Men han har iaf slutat att lägga ansvaret på mig att jag ska prata "vett" med henne. Det har jag slutat med för länge sedan. Det är bara så sorgligt. Men jag tänker att det nog reder ut sig med tiden. Hon o jag har en bra relation o det är ju det viktigaste för mig.

@miss lyckad ❣🌼🌸

Du är verkligen ett föredöme MissLyckad. Tänker att ditt ex innerst inne vet det och ser det. Hoppas han kommer till insikt för det låter sjukt tragiskt hans liv.
Han ringer dig. Du kanske är den enda han vet är nykter, men ändå. Jag tycker att det är stort på något sätt och att det kanske är en väg att nå fram. Att göra det du just nu gjorde. Håller tummarna 🤞 för det. Så sjukt trist liv de har. Typiskt att han skulle träffa nån som gillar att dricka.

Hej där,
Ja vi var ju klara- jag sladdade in en vecka efter dig 😍 och har aldrig sladdat ur. Känns som en ynnest att få leva utan alla de bekymmer som drickandet förde med sig. För att inte tala om vad det hade lett till om jag hade fortsatt. En dag som den här kan jag glädjas över allt som finns omkring mig, utan tyngden i huvudet, ångesten, darriga fingrar. Vilken tur vi har haft och så skönt att ha varandra längs resan. Önskar dig en fin ledighet 🥰🐣

Jag fick ett telefonsamtal från barnens pappa som ville ha skjuts. Är det en fyllegrej, frågade jag. Ja svarade han. Okey då kommer jag inte för att jag vill inte lägga min energi på fyllegrejor. Efter en stund när jag ändå var vaken, åkte jag och skjutsade hem honom. Han hade blivit tagen av polisen på natten på en större fest, och hamnat i fyllecell . Vi hade ett ganska konstruktivt samtal i bilen, om hans drickande. ” Du börjar väl inte skylla ifrån dig, så allt du gör bort dig med, är andras fel? Sa jag. Nädå sa han jag förstår hur du menar. Han skröt lite om att han hade haft godkänt blodprov på företagshälsovården när han varit utan alkohol 1 vecka. Jag sa till honom att han är så smal, så allt rinner väl ur kroppen på dig. Det höll han med om. Vi kommer säkert att få begrava dig om du inte gör något åt det, sa jag. Han höll med. Jag har kommit till en bra nivå när det gäller honom. Jag kan inte hjälpa honom, eller någon annan som inte tar emot hjälp. Det känns väldigt bra att veta det. Jag sa till honom att hans liv har blivit riktigt dåligt, det höll han med om. Jag släppte av honom vid hans hus, där låg hans tjej och 1 vän till dom och sov, berättade han. Jag visste att när dom vaknar så börjar alla 3 supa igen. Fy fasen vilket liv. Det känns så skönt att bara köra därifrån. Dom 3 lär supa ihjäl sig om dom inte tar emot hjälp. Känner mig nöjd och stark. En hand räcktes fram emot mig när jag höll på att trilla ner i alkoholträsket, jag greppade den, och kravlade mig upp. Väldigt glad och tacksam för det.💫✨❤️✨💫

Håller med dig Adde, vi har en kroniskt sjukdom och nykterheten är vår medicin!
För min egen del var jag medveten om mina problem minst 15 år. Jag reglerade periodvis drickandet, gjorde några uppehåll men visste ju inom mig att jag skulle fortsätta. Det där greppet dopaminkickarna har om ens hjärna är läskigt.
Sen när jag slutade dricka för snart 2,5 år sedan var det för gott. Tänker inte dricka mer, det är inget för mig helt enkelt - vet hur det skulle bli.
Ha en hääärlig påskahelg, kram på er!🤗

Hur hade jag haft det om jag inte slutat dricka?! Hur hade jag och min familj mått?Törs knappt tänka på det... 837 dagar idag sedan jag slutade.
Inte en enda dag av dessa har jag tagit beslut på att inte dricka. Kanske det låter konstigt men beslutet togs en gång för alla den 30 december 2019. Den dagen jag skrev för första gången här på forumet, stark som en björn🙂
Men en resa har det varit, mycket funderingar. Och jag har fått en helt annan förståelse för mig själv, varför jag drack och framför allt hur jag skall tänka och agera för att inte dricka igen. Vakna vacker, ha fokus på livet och inte på flaskan... och nog smakar kaffet ljuvligt gott på mornarna. Som någon här skrev, det är våra nya kvällar.
Ha en fin påsk, så skönt med några lediga dagar🌼🌷🌼