Senaste kommentarerna i forumet

Fint att du är på väg igen! Och precis som du skriver, det var ett mänskligt misstag. Var snäll mot dig själv i vardagen och pressa dig inte orimligt hårt, så tror jag flyktbehovet blir mindre. Jag tänker att den goda moralen är en ledstjärna, och inget man förlorar för att man inte alltid kan leva upp till den.

Tack Kennie. Ja jag är hård mot mig själv och ser mig som en moraliskt god person och det är precis det du skriver jag egentligen vill höra för det är ju så jag vill ha det. Ska träffa en drogterapeut via mitt jobb. Jag måste försöka ta mig upp från diket vilket jag gjort nu. Ingen alkohol på en vecka. Jobbat den mesta tiden. Jag är uppe på vägen och gasar. Jag ska försöka ta tag i kost och träning. Mitt mål är Göteborgsvarvet under 2h.
Jag får se allt som ett männskligt misstag av en egentligen nykter alkoholist.

@Sländan Grattis t din ettårsdag som nykter💕Det är strongt av dig att inte ta till alkoholen när du har det så tufft omkring dig men samtidigt en välsignelse att du har ett helt års nykterhet i dig.
Finns inget som gör så ont och är så tärande som när ens barn mår dåligt. Det känns som man ska gå sönder invärtes men man gör det inte för man plockar fram lite kraft ur det förråd som man har som förälder …som konstigt nog aldrig tar slut.

Tufft med Postcovid😔jag själv är så tacksam över att ha sluppit det men förstår att det är svårt.

Kram🥰

Hoppas yogan var bra Sattva! Alltid kul att göra något nytt.
Angående relationer så kan man ju bara förändra sig själv och vara förebild för andra. Hur gärna man än vill kan man ju inte tvinga någon annan till förändring eller tvinga denne att förstå och ändra sig. Det är väl det du kanske kan försöka förmedla till din dotter. Och att det viktiga är att fundera över vad den andra har för orsak till att göra som hen gör. Min pappa hade två arga döttrar och han var rätt dålig på att hantera det faktiskt. Då var jag bara arg och grälade. Men det var så meningslöst. När jag bytte taktik helt blev det bättre. Han var inte helt hopplös, men han var också fast i ett beteendemönster som jag tror att man lätt fastnar i inom familjer som är lite arga. När man tittar på det utifrån så är det oftast sorgligt. Ingen kommer vidare från låsta positioner. Man behöver ursäkterna, förändringen, insikten och du kanske faktiskt kan visa vägen i det. Det verkar finnas en grundkärlek och då gäller det att se den andras perspektiv. Och acceptera att en pappa kan vara rätt korkad ibland. Man får fokusera på de goda sidorna.

Vad bra du är som inte söker dig till en snabb utväg ur det här. Alkoholen löser inget, det vet vi ju, men då är nykterheten väl förankrad.
Så tråkigt att höra om sonen. Får han nån hjälp i acceptans? Skönt att det börjar bli klart med ersättning till dem i alla fall. Hoppas det kan hjälpa honom.
Grattis till 1-årsdagen! Hoppas, hoppas du får hjälp med din PostCovid. Det är skit att man måste vara frisk för att orka vara sjuk.
Det borde inte vara möjligt att inte kunna bli sjukskriven för att man inte vet vem som ska göra det. Vad säger försäkringskassan om det?
Önskar dig all lycka till med allt!

Och grattis tillbaka evigt unga @torn på din 27-månaders. Tack för alla roliga samtal, pepp och- då och då lite tröst. Kram 🤗

Tack för fina inlägg om lugnet som ju väcker en massa känslor, om hur vi ska nå det åtråvärda tillståndet - som ju på intet sätt ska förväxlas med nåt sömngångar-aktigt, egentligen är det ju grunden till utveckling, att vi ska ha det roligt och spännande. Vad vi nu lägger i det? (Och något vi pratat mycket om under åren 🎉)
Vem är jag om jag inte dricker, kan jag driva på en fest, vara mittpunkten- vara rolig och flamsig? Om jag inte kan det- vem är jag då?
Jag har ju inga svar på det, men jag vet att jag tidigare sysslat väldigt mycket med detta- men ju längre tiden går. Det finns inte som en frågeställning längre. Livet ÄR. Jag har glömt vem jag drömde om att vara eller hoppades kunna bli. Jag är. Jag får liksom följa mig själv på den här livsvägen men behöver aldrig bränsle för att ta mig fram, jag lever av min egen kraft- och av relationerna med mina människor.
Varför jag babblar på om det här- är för mig själv, hitta min egen röst. Men också för att dela med mig, att vi kan följas åt. Och precis som du skriver @torn så blir det bara bättre 😍
@vår2022 du har himla rätt i allt du skriver och vi gamlingar kan gott behöva påminnas om allt det vi ofta lämnat bakom oss i Det vidare livet. @kennie- tack för påhälsning.
@torn- med tiden är det lättare att vara öppen. Skammen vaporiseras.
Kram alla fina! 😍

Hej,
Jag tror inte orosanmälan kommer skapa några problem för dig och familjen. Du kämpar ju med nykterheten, har insikt om ditt problem och tar medicin till hjälp och din fru har inte alkoholproblem vad jag förstår. Så socialen lär inte gå vidare med någon åtgärd, om det inte är något du själv ber om hjälp med. Det känns såklart jobbigt, men det kommer passera. En grej som jag tänker när jag läser hur du ser på ditt återfall är att din hårda dom över dig själv kan vara en del av förklaringen till att det går på tok ibland. Jag menar att om man hela tiden klankar ned på sig själv och säger att man är värdelös om man inte klarar nykterheten så blir man liksom förtryckt. Av sig själv. Och då kan man till slut få nog av den där stränga, elaka rösten och liksom vilja revoltera och supa sig full bara för att jävlas med sin inre översittare... Men om man istället jobbar med sin självkänsla och självrespekt och faktiskt lär sig tycka om sig själv så kan man vara en kärleksfull och stöttande resurs för sig själv. Och med uppmuntran kommer man ju längre än med bestraffningar..
Tror du att det kan ligga något i det? Att fixa självkänsla är kanske inte det lättaste, och kanske kan någon typ av psykologsamtal vara till hjälp då.

@Sisyfos Ja, jag sa senast idag till mannen, att jag tycker mycket bättre om honom när han är nykter. Han ska ta test på måndag, så han är nykter denna vecka. Men det går ju inte att förändra en annan människa. Och jag har ju lärt mig, att leva en dag i taget med, att allt är föränderligt. Du har rätt, ett a-fritt liv tillsammans hade varit roligare.

@snusen Jag gick i terapi ett år. Och läste AA:s Stora Boken. Och hittade möten på aa, som passade mig. Och tänkte varje morgon, att idag ska jag inte dricka, på det sättet var jag nykter, när jag lade mig på kvällen. Och samma tankar nästa dag. Det är ett jobb, man måste göra, för att bli av med skam och skuld. Men tiden hjälper till. 🌸

Nu har man fått in en orosanmälan till soc familjeenhet och det kan ju inte bli värre. Den kommer säkert från polisen i Norrköping. Så nu sjönk jag än mer ned i psyket men som man bäddar får man ligga. Jag har mig själv att skylla. Man är säkert extra hård mot sig själv nu. Har god lust att bara lämna jordelivet men att fly och lämna sin familj i sticket gör jag inte igen...

Hej Se klart,
Tack för påhälsning i min tråd. Jag blir alltid lugn och inspirerad till ett nyktert liv av dina ärliga inlägg!

@Sländan Stort grattis! Förstår att det är alldeles för mycket nu, hoppas det lättar snart 🙏🏼

Grattis från mig också!!🥰🌼🌸👍💪

Ok. Försöker går sådär just nu @Vida

@Sländan Grattis till 1 år!🥳. Det är verkligen tufft för dig med så kämpigt omkring dig, post coviden, ersättningen och din sons narkolepsi och mörka tankar. Tack och lov är du så stabil i din nykterhet. Att känna djup oro för sina barn kan verkligen ta musten ur en, det gör så ont, framför allt om deras tankar är så mörka. Att inte själv vara frisk och stark och riktigt orka stötta gör det verkligen tufft. Och på det all ekonomisk oro. På något sätt orkar man ändå, man får försöka ta en dag i taget, och de som känner dig bättre säger att du är stark som en björn. Har du klarat av ett år som nykter så visar det på din styrka och kämparglöd!💪. Kanske finns det någon professionell du kan prata med och bolla med, få stöd av i situationen som är så tuff och belastande?

Massor av kramar❤️

@Sländan Stort grattis till 1 år! 🤗 Himla trist att du skulle åka på den här post coviden, och jobbigt med din son.❤️ Men du är stark som en Björn, och kämpar dig igenom detta, det är jag säker på! Att du inte har en tanke på att alkohol skulle hjälpa dig nu är väldigt skönt i alla fall.

Krya på dig ❤️‍🩹 Kram

@Se klart För egen del har jag fått ett otroligt härligt lugn pga nykterheten. Det började göra sig påmint runt 6 månaders nykterhet, och vid 1 år var det mer stabilt. Nu efter 2 år är det ännu mer påtagligt. Om jag hade tillfört kroppen någon alkohol under den här perioden så hade jag garanterat inte varit där jag är i dag. Då hade lugnet haft det svårt för att växa sig starkare. Jag tror det är så här, att så länge någon kan känna en saknad av alkohol, eller ha en känsla av att alkohol kan tillföra en något positivt så är det svårare att bli riktigt lugn. Och viktigast av allt, om det finns ett uns av skam kvar. Jag har sett vissa personer här på forumet som är livrädda för att ”bli avslöjade”. Dom vågar inte skriva de minsta om tex sina barn eller sin man. Eller inget om vad dom gör på fritiden osv. Lugnet finns inte hos dessa personer tyvärr. Trist, då det är fullt möjligt att uppnå det. Men skammen sätter stop, och alla är olika starka.

Grattiskramar på 27- månadersdagen förresten! 🤗

Igår var de min ettårsdag som nykter, men jag hade ingen ork att skriva. Jag känner mig helt tom på känslor. De känns givetvis väldigt bra att vara nykter, men min kamp att få rätt sjukvård tar så mycket av min lilla ork som jag har, så jag känner ingen glädje, bara en tanke att de var bra att jag blev sjuk när jag kommit så långt i min nykterhet, så jag åtminstone inte har en tanke på att mildra mina symtom och känslor med alkohol.
Min sons kamp med sin narkolepsi har pågått i 16 år sedan vaccinationen, och de är fortfarande inte klart.
Men de är på sitt slutskede ang ett skadestånd som alla barn/ungdomar som drabbades av narkolepsin ska få efter mycket kamp med advokater, sjukvård, försäkringskassor mm
Min sons liv är mer eller mindre förstört enligt honom själv, och han får återkommande dagar då han vill avsluta sitt liv. Såna dagar tar även jag helt slut. Men jag är ganska härdad med de här genom åren, men att jag nu ska börja kämpa för min egen vård för Post-covid-19 så blir de nästan för övermäktigt.
Just nu svävar jag mellan olika vård instanser, de innebär att jag som patient ramlar mellan stolarna. Jag kan då heller inte bli sjukskriven eftersom de olika enheterna tycker att vården ligger på den andra.
De beklagar att de blir så här, att jag kommer att få betalt retroaktivt. De kan innebära att de blir 2-3 månader utan inkomst, inräknat med förra månaden. Nu har jag som tur är lite besparingar så jag klarar mig, men jag tänker på dom som inte har de 😢
Jag hoppas på att min Post-covid-19 blir bättre med tiden, och att jag ska hamna rätt inom vården.
Jag hoppas att jag mår bättre nästa gång jag skriver, och att jag kan känna lite glädje över min ettårs dag.
💕 sländan

Om du lyfter blicken från dig själv och istället tänker att det är en kollega eller annan närstående som har hamnar i din situation - vad skulle du då säga? Jag tror och hoppas att du skulle vara mer förlåtande.
TackochHej skriver i sin tråd att den bästa delen i 12-stegsprogrammet är när man arbetar för att tillgodose andras behov och inte förvänta sig något i gengäld. Jag tänker att då kan man se på andra på ett förtröstansfullt sätt. Tillåta fel och brister. En del i det är att också acceptera själv att man inte är perfekt. GoodEnough - med en högre ambition möjligtvis. Du har gjort ett misstag. Du är mänsklig. Jag förstår att det känns som skit för man vill ju något annat. Och att det är obehagligt. En del i det är säkert också alkoholens påverkan på hela systemet. Otäckt! Det klingar av och du mår snart bättre.

@Se klart Vackert inlägg. Jag tror att de flesta får ett visst lugn när man slutat dricka. Ett lugn när suget inte längre hela tiden pockar på uppmärksamhet och upptar en stor tid av dina tankar och känslor. Ett lugn när ångest, skuld och skam som orsakas av alkohol lägger sig. Ett lugn och en tillfredsställelse när man vaknar nykter och hjärnan inte är mosig. Ett slags första nykterhetslugn som infinner sig. Sedan börjar det stora arbetet med att lära känna sig själv, bli medveten om underliggande orsaker till varför man inte mår så bra av olika anledningar. Att se mönster och reflektera kring varför man drack. Kan man hitta och komma åt utlösande faktorer till sina känslor och beteende kring destruktivt drickande, hitta nya utvägar till nytt handlande som man mår bra av, då kan man uppnå ytterligare lugn i sitt liv. Att kunna behålla lugnet och nykterheten är ett livslångt arbete, varje dag, en ny livsstil för livet🌷💕

@Se klart Håller med dig SeKlart. Nykterhetsarbetet är livslångt och kontinuerligt❣

God morgon @sisyfos
Ja- lugnet utesluter inte jobbet. Lugnet gör det möjligt att jobba med både nykterheten och livet i stort- som väl egentligen är samma sak. Jag tycker också inlägget beskriver det väl.
Men självklart är nykterhetsarbetet olika för alla. Jag tex behöver tänka på och jobba med detta varje dag- och då har jag varit nykter i snart 2,5 år! Jag måste hålla efter mig och mina relationer- varje dag. Tacksamhetsövning- varje dag.
Det tar aldrig slut men först när en blir nykter kan det börja. Kram!

Min ångest är enorm. Kan inte sova på nätterna. Ligger och grubblar på det som jag inte minns från när jag var i Stockholm. Blev lobad i Norrköping och min fru hämtade mig. Jag är så jävla arg och besviken på mig själv. Hur kunde jag låta detta hända efer allt som hänt mig. Jag är så jävla besviken....

Låter mysigt Vida!
Skönt att ni hade det bra. Hoppas din mans test och-operations kan få honom att minska sitt alkoholintag rejält. Jag tänker att ni skulle kunna ha det så mycket bättre om ni båda var nyktra. Alkoholen skapar den där segheten som jag upplever att du har lämnat bakom dig.