Senaste kommentarerna i forumet

Min ångest är enorm. Kan inte sova på nätterna. Ligger och grubblar på det som jag inte minns från när jag var i Stockholm. Blev lobad i Norrköping och min fru hämtade mig. Jag är så jävla arg och besviken på mig själv. Hur kunde jag låta detta hända efer allt som hänt mig. Jag är så jävla besviken....

Låter mysigt Vida!
Skönt att ni hade det bra. Hoppas din mans test och-operations kan få honom att minska sitt alkoholintag rejält. Jag tänker att ni skulle kunna ha det så mycket bättre om ni båda var nyktra. Alkoholen skapar den där segheten som jag upplever att du har lämnat bakom dig.

Mycket tänkvärt i det inlägget. Särskilt att man använder uttrycket ”man lever bara en gång” för att göra något man inte borde göra.
Jag bara måste kommentera en sak som jag inte riktigt delar din slutsats i:
@Se klart skrev:"Fint i sin enkelhet och beskriver för mig det - lugn- som jag har landat i, och som jag tror att alla som varit nyktra ett tag- landar i."
Jag tror inte att alla landar i ett lugn. Jag tror att lugn och harmoni är en färskvara och att vi måste vårda oss själva för att behålla det. Vissa har mer jobb med det än andra på grund en annan känslighet i hjärnan kanske. Sen tror jag att det är nödvändigt att bli nykter för att se sig själv och förstå vad som är viktigt kring en själv. Men det är mycket som påverkar och ordet ”nykterhetsarbete” är ganska bra. Det tar liksom inte slut. Jag tror att vi måste vara uppmärksamma på vad vi gör och hur vi mår. Jag tänker att de som uppvisar ett lugn inte bara är nyktra utan även har hittat en balans. Balans i sina tankar, balans i sitt liv, balans i sina relationer, balans i sina hormoner och signalsubstanser, balans i sin träning, balans i sin själ. Och några härinne får jobba hårdare än andra med sitt huvud, det är jag rätt säker på.

Tack @sattva 😍🌸
Idag delar jag en text som dök upp i mitt flöde, jag är med i två amerikanska grupper för alkoholberoende som jag tror är slutna.
Det här inlägget kan ju inte härledas till någon så jag tror det är ok att dela.
Fint i sin enkelhet och beskriver för mig det - lugn- som jag har landat i, och som jag tror att alla som varit nyktra ett tag- landar i. Det finns ingen väg ut ur det lugnet om man inte dricker det första glaset. Och det är min absoluta övertygelse. Men vi måste välja. Vi måste välja våra liv varje dag. Och jag slås av allvaret i det och glädjen i det. Och ynnesten.
Så fint beskrivet av henne tycker jag, vad tycker ni?

Today I baked a banana bread.
It's not very reasonable as I gained a little weight that I kind of dislike. But I am back at my jumping rope in the morning so I decided I was going to bake that damn banana bread.
Life's too short, I thought.

Life's too short.

For a long time, I wasn't really realizing that.
Time really flies.
One day you're 10 and you wake up the next day 40. Or 70.
My mother in law is 66. I asked her one day
Do you feel, in your head, you're 66?
I was sincerely curious.
I still don't feel like I am 40.
She answered
Not really.

I wonder when we feel our age. Maybe never.

I am happy. I've never been *that* happy. I truly feel, profoundly, happy. At peace with myself. Oh don't misunderstand me. There are moments, a lot of moments, where I am like "why did I just react that way?" or "why can I not let go?" or "why am I yelling?" or "what's the fuck is wrong with me?".
But I am still feeling profoundly happy.

That doesn't mean I feel perfect and I don't want to keep on growing. That's kind of the opposite in fact. I want to keep working on myself and improving myself.
I want to be braver. I want to write that book. I want to jump with my rope every morning. I want to keep working on being healthier. I want to improve my communication skills. I want many things.
Because I am happy. And I want this to stabilize.

But I know. Things are not always going the way we want. Things happen. Diseases. Death. Grief. Loss. Etc. And so I value each day.

Today, the piano lesson I was supposed to give was canceled and I had this extra time to do something.
So I baked the banana bread.
I know it's not reasonable but we have only one life. And I wanted some joy for both of us.

And I just realized, while writing this, that I used to use those words "we have only one life" to drink every night. And it is weird and quite funny because honestly those words don't mean the same at all here, now.
I used them to destroy myself. I used them as an excuse to kill me slowly because I thought I didn't care about being alive.
And now,... now I really really care about life.
I even try to grow it from scratch.

Life's too short.
Bake the damn banana bread.

PS my tomatoes have started to grow! Cross your fingers!

❤️

Hemma igen. Skönt. Mannen längtade oxå hem och tycker, att det är skönt att vara hemma. Under påsken skall vi träffa våra barn och barnbarn. Jag är lyckligt lottad. Idag ska vi ta en tur till vår sjöbod och dricka kaffe. Men först ska jag ta mitt hemmagympass, som jag försöker köra 3 dagar i veckan.

@Se klart Grundad är en härlig känsla! Tungt lod, lugna tankar, jämna energier.
Vad skönt att ha en plan för sitt eget avvecklande. Lämna över sömlöst liksom.❣🌸🌷🌼

Efter en helg av vila, mycket sömn- lite planeringar och faktiskt lite jobb, välkomnade jag måndagen med gott humör.
Känner mig lite fridfull helt plötsligen. Känns som inget akut jobbigt hänger över mig men det är väl för att jag inte tänkt efter ordentligt…
Ska försöka njuta av den här dagen.
Månadens arbetsrapport visar rekordresultat. Förlåt för skryt men det är så stort för denna arbetsmyra som sällan framhållit mig själv i jobbsammanhang.
Och nu känner jag mig grundad. Det är inte slump utan ork och genomförande.
Och dags för nästa steg i organisationens ombyggnad- dags att lyfta andra- även formellt. Och på sikt- avveckla mig själv.
Jag kommer inte att vara klar-klar på ett par år men jag kommer inte att behövas i samma omfattning.
Ibland känns det lite så med forumet. Man ömsar skinn. En dag är man en fjäril - och flyger! Kram på er. 🌸

Hej Rocky.
Du är inte ensam i att behöva prata.
Jag har lyckats vara nykter nu i ett halvår. Det känns fantastiskt, men samtidigt är varje dag en kamp. Den kampen känner jag mig ibland väldigt ensam i. Mina nära förstår inte. Förstår inte att ett beroende är med dig var du går. Tanken på alkohol finns där Hela tiden. Är oerhört tacksam för varje nykter minut.
Fortsätt kämpa!

@TappadIgen

Det här med vänner tål att delas in i många underkategorier. Jag brukar irl ha definitioner av vem som är en vän, en kompis, en bekant, en kollega, gammal skolkamrat eller en kompis kompis. Ja, listan kan göras lång. Och numer är det inte lättare då det inte hör till ovanligheten att ha sk. vänner på sociala medier som man kanske aldrig träffat i hög person. Nu kanske det jag skrev inte helt hörde till ämnet men kan vara intressant att fundera över vad som definierar en vän i detta multisociala samhälle.

Det kan rent av vara så att jag ibland kommer mycket nära en person på ett socialt forum men som aldrig mött i verkliga livet. Nära på så vis att det upplevs som att man gillar personen och de samtal man delar. Vad som upplevs "nära" är dock subjektivt, men nära på sätt som tilltalar just mig. Och det är intressant hur någon jag aldrig mött kan komma att bli en stor del i min vardag. Det är fantastiskt att det kan få vara så! Att möjligheterna till socialt utbyte kan få ske i varierade former. Men i ärlighetens namn skulle jag faktiskt vara lite nervös inför att träffa en sådan vän irl. Lite orolig för att det inte skulle kännas likadant som online.

Nåväl.
Hoppas du får en fin kväll 🙂

Jag tar inte illa upp av din fråga TI och den är levande för mig. Jag tänker att det är lättare att bevara nykterheten och inte se alkohol som en utväg om man stängt dörren helt, men det verkar ju heller inte vara någon garanti. Nu funkar det ändå och jag känner inte att jag behöver ändra, men just det där att inte kunna fira dagar är ju lite trist.
För mig är nykterhetsarbetet pågående. Tänker att jag aldrig blir färdig ändå. Jag är färdig med alkoholen som medicin, men det gäller att fatta det när jag behöver medicin. Livet är så mycket. Att vara här och nu är svårt om man är en person som har en tendens att vilja mycket, att planera, att se andra. Det ÄR svårare när man hamnar i stress, då blir jag nästan manisk i min organisation och mitt planerande. Håller allt i huvudet. Mycket lite här och nu. Det är det här som är farligt för mig. Det är då jag måste bromsa.

Tofu, dig blir jag lite avundsjuk på. Jag har varit rätt kreativ tidigare och jag gillar att jobba med huvud och händer, men gör det alldeles för lite. Tid och plats saknas. Ork också för den delen. Men ibland längtar jag efter att skapa och funderar på vad som är betydelsefullt i livet och hur man egentligen mår bra. Stora frågor och det är säkert olika svar i olika skeden. Men för mig är det definitivt inte längre någon guldkant med alkohol. Det var en illusion jag köpt.

Sitter här med en enorm ångest över mitt återfall. Fått lite benzo i torsdags då jag åkte ambulans in (nykter) pga bröstsmärtor. Det var nog oro, stress och ångest. Just nu hatar jag mig för jag såg signalerna komma men gjorde inget för driften var större än förståndet. Jag trodde..... att det skulle gå, jag skulle klara det. Hahahahaha fettfel man hade. Äter antabus, förnyat recept. Blir väl kallad till soc då jag blev lobad. Hoppas det inte blir körkortsutredning. Ska träffa drogterapeut via Previa. Min chef har varit bra och även mina fantastiska kollegor. Inte att förglömma dock MIN FANTASTISKA FRU OCH SON. Dessa ska jag aldrig mer såra med alkoholen. Hoppas jag kan bli av med den här ilskan.

@Sisyfos skrev:"Det absolut bästa med nykterheten för mig är att jag känner att jag lever här och nu. Närvarande - lycklig, arfg, ledsen spelar inte så stor roll."

Här är vi nog väldigt lika. Som jag nämnde till dig i min tråd så är det framförallt det här som gör att jag inte längtar till årsdagar o.s.v. som alltså förvisso är kvitton, men jag vill ju leva här och nu. För i slutändan är det ju det enda vi har och att bara leva för det som varit eller det som ska komma att bli gör att vi missar det som sker just nu. Man behöver heller inte var tokglad hela tiden för att vara tillfreds.

Sen ville jag poängtera, möjligtvis överförtydliga, att min fråga till dig i min tråd alltså inte är illa menad eller något försök att bevisa att du skulle göra fel. Jag undrade dock uppriktigt om du hade funderat på det. Som sagt, hittar man en väg som fungerar för en så ska man ju ta den.

@majsan_nu Jag undrar också hur det är med dig.

När jag bodde i ett utomeuroperiskt land jobbade jag tillsammans med en något äldre man. Han är en en av de som jag blev vänner med på fejsbuck och en av de som jag ändå höll lite sporadisk kontakt med efter att jag flyttat. En stor anledning till att jag använder fejsbuck är just för att jag kan hålla kontakten med dessa gamla vänner som jag kanske i många fall annars hade glömt var de hetet. I alla fall så gick han i pension för något år sedan bara. Vi hade också många gemensamma vänner på fejsbuck genom mitt gamla jobb där jag alltså bodde innan. Jag fick en vänförfrågan från honom för någon vecka sen och tänkte kika in på hans sida för att se om det var så att det var någon bedragare igen, eller om han kanske hade ett nytt konto. Tänkte ju att man ibland skriver "Tacka inte ja till vänförfrågningar från mig just nu" t.ex.

Jag upptäckte då att senaste inlägget på hans vägg var från hans son. Han skrev om begravningen som skulle hållas i Juni förra året. Jag fick en chock och funderade på hur jag kunde missat det under så lång tid.

I fredags fick jag en notifikation nu att han fyllde år. Han fick väldigt många grattishälsningar, många med lite olyckliga ordval som "Önskar dig många födelsedagar till" och annat som man definitivt inte skrivit till en bortgången person. Jag tänker att det ändå är cirka 10 månader sen och jag ser bara i två av alla grattishälsningar att det står något med "fin födelsedag i himlen" från människor som förmodligen var familj. Dagen efter såg jag att någon i familjen hade gått in och lagt en kommentar till varje grattishälsning som meddelade om situationen. Jag såg att en del av mina gamla arbetskamrater svarade med kondoleanser.

Det har fått mig att fundera på hur nära man egentligen är en vän på fejsbuck eller i verkliga livet. Den här mannen jobbade alltså med dessa människor fram till, är det kanske ett år innan han gick bort och gick i pension och var vän med dem på fejsbuck och det stod till och med på hans vägg om vad som hänt, men ändå är det så många som inte ens kände till vad som hänt, men när påminnelsen om födelsedagen dök upp så skrev man lite pliktskyldigt på väggen.

@Sisyfos Ok, tack för svar. Det var alltså inte menat som ett ifrågasättande av ditt val, även om det kanske blev så ändå. Jag kanske ska omformulera det: Jag menade inget illa med det. Jag tänkte mest på varför inte själv köra på en strategi som man rekommenderar andra. Det går kanske inte att ställa frågan på ett sätt som inte ser kritiserande ut. Jag är ju, som jag sagt innan, väldigt för att man ska köra på den strategin som fungerar. Jag hoppas att du förstår vad jag menar.

Såg att du firat två år: Stort Grattis!!
:)

Alkoholen tog över min hjärna. Jag hade planerat att fixa grillmiddag till frun igår. Vilket jag även gjorde. När hon kom hem från jobbet var allt klart. Jag hade även planerat att dricka nån öl och rött vin. Det gjorde jag utan problem. Allting gick enligt mina planer. Det som gick fel var att jag även tullade på fruns vita vin. Jag gillar egentligen inte vitt vin. Min A-hjärna sket i det och drack sig berusad. Det var ingen katastrof men jag är besviken på mig själv för jag drack mer än vad jag tänkt. Jag får skylla mig själv helt enkelt. Det är bara att ta nya tag och inte gräva ner sig i ett misslyckande. En dag i taget 😉

Tack för era fina inlägg❤
Ja, jag får faktiskt släppa att försöka få dotterns o hennes pappas relation att funka. Det sorgliga är ju att jag vet att de egentligen älskar varandra-såklart. Hennes bror säger att de triggar varandra, och så är det kanske. Men som sagt, jag får släppa det. Håller med om att detta i första hand är hans ansvar. Särskilt som det hon är ledsen för i grunden är att han alltid prioriterat sig själv o sina intressen. Som sammanfaller med sonens, vilket gör att han o sonen tillbringar mycket tid tillsammans. Jag har sagt till honom i flera år att han behöver ge henne tid o uppmärksamhet, men han viftar bara bort det. Så blev förra helgen kulmen på något som legat o pyrt länge. Men som sagt, jag kan inte rädda deras relation. Jag kan bara backa upp henne o finnas där, vilket jag gör. Hon tillbringar mycket tid hos sin pojkvän, och jag tror att den kärlek jag vet han ger henne är extra viktig just nu. Men det gör ont i mig att hon ska starta sitt vuxna liv med en trasig relation till sin pappa. Men jag har förstått både härifrån o från andra att det inte är helt ovanligt att detta sker just mot papporna. Min pappa är död sedan flera år, men vi hade inte en nära relation. Inte trasig, bara inte nära.
Jag har ju ett jättebra liv i övrigt, och jag vet att detta kommer att lägga sig o lugna ner sig inom mig. Detta är livet.
Idag ska jag iväg på en yogaform jag inte gjort på jättelänge, ska bli spännande o lite läskigt. En yogakompis ringde igår o lockade med mig. Det är nog precis vad jag behöver just nu!

Bra jobbat med så lång nykterhet. Sömnmedlet du tar påverkar tydligen GABA-receptorsystemet. Det påverkas ju också av alkoholbruk, så det är kanske den kemiska förklaringen till att du upplever sig nu. Sömnmedlet är beroendeframkallande. Jag gissar nu, men jag tror att det är mer sannolikt att suget beror på sömnmedlet än på att du har varit på konsert. Konserter är dessutom underbart att avnjuta nykter så att man är med, tycker du inte?
Jag skulle vara lite försiktig med de där tabletterna om jag vore du. Tänker att det också kanske finns en anledning till att du behöver dessa tabletter nu. Att det är något som skaver av en eller annan anledning. Det kan också säkert orsaka sug. Se över livet, stress, vila, återhämtning etc. Lycka till nu!

Bra jobbat med 15 månader. Ja, jättetråkigt med exmannen och dottern. Men ansvaret för deras relation ligger mest på honom tycker jag och där kan du inte påverka. Han är den som är vuxen. Förstår att du har medlat tidigare, för att det är viktigt för barnen med en relation till en pappa, men nu är dottern snart vuxen och kan välja själv. Skönt att du faktiskt inser det och släpper. Även om det är jobbigt. Det du kan göra är att prata med henne om de saker han verkar häva ur sig i sin ilska. De saker som jag är rätt säker på att han inte ens tycker om han ger sig tid att tänka. Men det blir så konkret i ilskan och vad är det man brukar säga: det krävs 4 beröm för att väga upp en kritik eller nåt. Det kanske får bli du som står för det i det här fallet.

@TappadIgen anledningen till mitt råd är att det blir enklare att räkna dagar och ha tillfällen att fira om man avstår helt. Jag vet också när jag slutade dricka på ett problematiskt sätt. Men det går liksom inte att fira det härinne i forumet om man inte helt lagt av. Men skulle jag börja räkna från 0 nu så är det drygt 1,5 år som saknas i min statistik. Förutom att jag tror att det är enklare på nåt sätt att stänga helt och att det minskar risken för återfall så är det ju det här firandet här inne som jag kan gräma mig lite över. Det ser snyggt ut med era siffror. Moget, stabilt och imponerande. Men det jag har valt funkar för mig. Sparsamt, inte måttligt, för att förtydliga det valet.

Hej, vad fint du varit nykter så länge! 💐
Jag har varit nykter i två år och tre månader. Har förstått att det kan komma sug efter lång tids nykterhet och tänker absolut att det har med triggers och minnen att göra.
Tänker att man får kliva tillbaka i motiverande nykterhetstankar och arbete helt enkelt! Kram

Oj dubbel post 😂

Grattis @Sattva 15 månader 👍🏻🥳
Jag förstår att de är kämpigt med din dotter när hon mår dåligt.
Båda mina söner sa upp bekantskapen med sin pappa efter de blev myndiga.
De stod inte ut med att träffa honom längre, idag är de nog 5 år sedan de sist pratade med varandra. Visst är de sorgligt, men samtidigt så kan jag inte göra något åt de, jag förstår dom helt fullt ut. Han har aldrig funnits där för dom när de behövdes. Droppen var nog när han började låna pengar och saker som han aldrig betalade tillbaka.
De konstiga är att deras pappa inte gör något för att få tillbaka kontakten.
Men de är typiskt honom, han gör aldrig fel och har aldrig gjort.
Man kan ju hoppas att din dotter och pappan hittar tillbaka, så de åtminstone inte tappar kontakten helt med varandra.
Men de kanske behöver vara ifrån varandra ett tag så de lugnar ner sig lite.
Kram ❤️ Sländan

Grattis @Sattva 15 månader 👍🏻🥳
Jag förstår att de är kämpigt med din dotter när hon mår dåligt.
Båda mina söner sa upp bekantskapen med sin pappa efter de blev myndiga.
De stod inte ut med att träffa honom längre, idag är de nog 5 år sedan de sist pratade med varandra. Visst är de sorgligt, men samtidigt så kan jag inte göra något åt de, jag förstår dom helt fullt ut. Han har aldrig funnits där för dom när de behövdes. Droppen var nog när han började låna pengar och saker som han aldrig betalade tillbaka.
De konstiga är att deras pappa inte gör något för att få tillbaka kontakten.
Men de är typiskt honom, han gör aldrig fel och har aldrig gjort.
Man kan ju hoppas att din dotter och pappan hittar tillbaka, så de åtminstone inte tappar kontakten helt med varandra.
Men de kanske behöver vara ifrån varandra ett tag så de lugnar ner sig lite.
Kram ❤️ Sländan