Senaste kommentarerna i forumet

Ja så sant @sattva eller troligen något som alla behöver. Nu kom kraften till mig i en liten skur och jag bara bokade.
Igår var jag på granngården och storhandlade. Ett bättre krogbesök med dyra viner. Massor av fina dahlia-knölar (ger inte upp) ett par superfina korta Gummistövlar från Tretorn- med sån där bra dra-på-hälla.
Vi har gått långpromenad med hunden, ätit god kycklinggryta med små potatisar, sparris och citronsmör. Sovit gott och i morse vaknade jag 7:30 och väckte baristan. En mycket bra helg.
Jag läste i någons tråd om hur man får tiden att gå som nykter. Det är ju ett icke-problem med tiden.
Den livsviktiga VILAN måste ta tid.
Men förutom det så fyller man ju på livet med så mycket annat. Jag undrar nästan varje dag: hur HANN jag dricka/vara berusad/bakis.
Igår träffade vi några grannar på en drink. Jag kom lite senare. Alla var lite glada och rosiga och jag insåg att de var påväg in i en lite halv-onykter fas.
För mig framstod det som så KONSTIGT helt plötsligt- att berusa sig. Att flytta ur verkligheten. När den faktiskt är helt bra som den är. Eller så får man hjälpa sig själv med att göra den bra. Ansvara för det egna livet. Det måste man liksom ta. Kanske låter hårt men jag är bestämd på den punkten. Kram från solig säng!

Dag 13. (I efterskott och onödigt långt.) Jag håller inte med författaren i allt, som vanligt, men här finns många kloka råd och jag uppskattar Matikainens fasthållande vid relationernas betydelse. Vi behöver ”rena” relationer, menar han. Många av oss hittar sätt, tänker jag, att stå ut med dåliga relationer, alternativt försöka göra oss av med dem. Man kan säga upp kontakten med folk, göra slut, byta jobb, flytta till en annan del av landet och en massa andra saker – men … en utstädning av relationer ur hjärnan sker sällan. Inte fullständigt i alla fall. Där ligger konflikterna och smärtan kvar. Det är resterna och de stinker, men om vi stänger dörren noga känner vi inte det. Relationsresterna är inte borta, men övertäckta. De är minnen som dyker upp just precis när man mår som sämst, när den sadistiske och enfaldige livvakten ser chansen att plåga och fostra. Då flyger dörren upp, som i en skräckfilm. Man ser bakåt.

Jag vet inte hur det är med andra, men jag tror inte att jag kan bli fri från mitt osunda sätt att dricka alkohol om jag inte städar upp bakom den där dörren. Från ingenstans kan de dyka upp – tankarna på tankar ur det förgångna, något som idag är helt ointressant och borde vara bortglömt. Om jag mår tillräckligt dåligt (för att jag är trött, sliten, osäker, rädd för att misslyckas) kan jag bli besatt av gammal skit, av konflikter som inte går att lösa (men har lindats in) och av rättegångarna i mitt huvud. För jag ställer dem inför rätta, människorna som jag av en eller annan anledning har blivit galen på någon gång livet. Alla som hamnar där vet inte ens om det. Våra konflikter har inte varit öppna – jag har bara ältat och hatat i mitt inre. Studerat deras beteende, lyssnat på deras sätt att beskriva andra människor och världen ... och lagt mina motargument på lager. De här människorna, som jag har retat upp mig på, är alla på ett eller annat sätt förövare. Det är inte alltid mig de har betett sig illa mot, utan andra. De har orsakat lidande, men ofta utgett sig för att stå för sanningen och för det goda.

Tänk om man kunde avsluta det där! Alla omtag. Rättegångstankarna – ett meningslöst matande av argument som den skyldige aldrig kommer att höra, vare sig det är jag som ska dömas eller någon annan. För jag står där själv ibland, också. I rättegångsbåset. Jag uppmanas, av min enfaldige livvakt, att erkänna min skuld. Därefter ska straffet fastställas. Det består alltid av samma sak: nya rättegångar.

Matikainen liknar våra skuldkänslor vid att stå i ekonomisk skuld på ett konkret sätt, att vara skyldig stora belopp hos banken. Vara rädd för höjda räntor – leva i en ständig osäkerhet. Om jag förlorar min inkomst, vad händer då? Oron för att klara amorteringarna och räntorna i slutet av varje månad finns hela tiden under ytan. Den som är satt i skuld är aldrig fri, har en känd politiker sagt, och så är det nog. Man blir slav under skulden, precis som man blir slav under drogen - oavsett vad den består av.

Om jag utifrån det här tar en närmare titt på ALDRIG SÄGA NEJ AB så är det något lurigt med ekonomin. Bokföringen stämmer inte och företaget har enorma skulder. Trots en ständig produktion och stora intäkter går det inte ihop. Tvärtom. Skuldberget bara växer. Fasaden är tjusig och påkostad och orderingången slår rekord varje år. Jag upptäcker att det dels är någon som fifflar med bokföringen (förmedlar en falsk bild utåt), dels finns för många chefer i företaget. Att aldrig säga nej betyder helt olika saker för dem, så de motarbetar varandra. De säger aldrig nej till en order, men är inte överens om vad det egentligen är de ska producera. De delar inte ideologi.

Det är det där med skulden som jag måste försöka vrida på. Den är en storproducent av ångest. Matikainens beskrivning av den inre kritikern som en enfaldig livvakt är en bra bild att börja med. Livvakten är en falsk beskyddare, en fångvaktare som torterar, men säger att han (hon för min del, förmodligen) gör det för min egen skull. Det här är en grym och falsk ledare, en manipulativ chef. Det slog mig också att det förmodligen är som med cheferna i ALDRIG SÄGA NEJ AB. De är för många!

Vi har flera inre kritiker, tror jag, och vi har hämtat dem från olika röster i den vuxenvärld som vi växte upp i. Några av mina bästa röster/inre kritiker kommer från områden som fanns utanför hemmet. De är inte bara kritiker – de stöttar också. Uppmuntrar. De tar ansvar för den produktion av känslor som deras styrning och deras idéer leder till. De sämsta cheferna dyker bara upp när det är kris och deras lösningar förvärrar allt. Det är dem man måste göra sig av med – de måste avskedas!

@Sisyfos Tack! Jo, du har helt rätt - det ligger nog långt tillbaka i tiden. Man täcker över och glömmer. Tänker att man har förändrats, att livet har förändrats. Att man har tagit makten över sitt liv och att barndomens upplevelser inte längre ska få påverka en. Det framstår nästan som en svaghet att gå bakåt, att älta. Det mesta av det jag grubblar över, som rör människor och situationer, hör till tonåren och senare tider. Men det var inte då jag lärde mig att inte säga nej. Tack, som sagt, för din kommentar och din uppmuntran!

Har inte läst Matikainen, men han har nog en poäng (eller flera). Hoppas du har dag 14 idag. Två veckor är stort. Det är en spännande resa du har gett dig in på och jag tänker att du har mycket kvar att upptäcka. Tänker att du skrev redan i början om att du har svårt att säga nej, det är en viktig insikt. Det ÄR svårt att säga nej och bra att få syn på om man är en sån person. Det ligger säkert rätt långt tillbaka i tiden önskan att vara andra till lags.

Tänk vad fint att de har dig och faktiskt kan prata om det med någon som inte backar undan och som förstår och kan sätta ord på saker. Och någon som har en relation med deras pappa. Tror att du är en viktig person för dem. Jäkla skitalkohol!

@Märthan 3.0
Hej finaste M ❤️!
Vad kul att höra från dig. Snart 70 dagar!
Jag hejar på dig!
Kram

Förfarande nykter, snart 70 dgr

@majsan_nu låter som det är ganska bra, och lite sol. Så skönt! Kram☀️💕

Hej alla forumvänner 🥰
Ny dag o solen skiner, många plusgrader här hos oss.
Sover fortfarande inte så bra om nätterna men det ska väl bättra sig nån gång??? Känner mig rätt pigg iallafall.
De a-fria dagarna tickar på o jag tror faktiskt att suget kommer mer o mer sällan 👍
Kollar runt lite här på forumet o tänker att vi är så många som kämpar på 💪
Önskar er alla en fin dag som blir precis som ni/du önskar att den ska bli!
🤗 Stora styrkekramen till er alla!

ps @vår2022 tyvärr var det inte sista tandläkarbesöket men det är ett par veckor till nästa 😫

@majsan_nu @vår2022 @Sattva @Torn
Tack för era fina kommentarer ❤️
Det viktigaste av allt är nykterheten, ingenting blir bättre av alkohol 👍🏻☀️

@Se klart Wow vad härligt!!! Precis vad du behöver❣

@miss lyckad Åh vilken fin dag! Vad skönt att de har dig. Och att de kan prata med dig om sin pappa. ❣

Dag 12. Fredag igen! Farlig dag. Fick se upp med vargtimmarna.

Tröttheten efter en dags jobbande och särskilt när helgen närmar sig är svår att bekämpa. Den kräver firande, om än i det lilla. Det finns likheter mellan (eftermiddags)suget efter alkohol och suget efter snabbmat, tycker jag. Det är en osofistikerad längtan efter belöning – man nöjer sig med pizzerian runt hörnet. Snabba leveranser av snabba kalorier. Det är många som dras dit. Den här verksamheten omsätter stora belopp i min inre världsekonomi, om man ger efter, men liknar inte en ångestfabrik. Den är mer diskret och utbredd, finns här och där, och påminner verkligen om snabbmatsbranschen.

Bara att hämta. Inte så mycket tjafs. Inte vänta på menyn eller notan. (Med andra ord: Kila in på systemet på väg hem från jobbet.) Man behöver snabb energi, är inte så noga med kvalitén, bara det är fett, smaskigt, smakrikt och ger en kick. Det är en nu-vill-jag-ha-allt-känsla som går bananas.

Det kan se ganska lugnt ut utifrån. (Kanske köpa en flaska rött vin inför helgen? Rött eller vitt? Hm. Vilken druva? Oh – den såg spännande ut. Jag tar två!) Precis som när man slukar pizzan framför tv:n, så snart den plockats ur kartongen, åker glaset fram snabbt och den skimrande drycken pulserar snart ner i en genomskinlig form. Man ser allt och njuter redan innan vinet når läpparna. Kan det vara så farligt, egentligen? Det kan det, om man får för sig att det är fredag mest varenda dag!

Nej, jag fortsätter med Matikainen i stället. När han väl kommer fram till frågan om skuld – det inre skuldbeläggandet – och svårigheten med att säga nej, hittar jag något som fastnar. Han kallar sin egen inre kritiker, som avsynar allt han gör och kräver perfektion, för livvakten. Den enfaldige livvakten som påstår att det bästa skyddet mot andras missnöje och kritik är att vara felfri, alltid ställa upp – aldrig säga nej.

Själv hemma en fredagskväll. Det känn skönt. Jag har märkt att jag behöver ensamtid då och då. Ingen som vill ha något av mig, ingen som ser på filmer jag inte tycker om. Samtidigt hade det varit tråkigt att alltid vara själv. Jag var och badade med min brors pojkar i veckan. Deras föräldrar som skilde sig för att pappan ville fortsätta dricka på helgerna. Så trist. Pojkarna är jättefina, och det blev hamburgare efteråt. Jag märker redan på dom att, den yngste 10 år är omhändertagande, och tar ansvar för sin bror 13 år. Den äldre har förmodligen Add. Lite disträ, och har extrahjälp i skolan. Under dessa pojkars uppväxt har det varit mycket alkohol. Dom berättar saker för mig om sin pappa ( min bror) och dom berättar att dom tycker jättemycket om honom, men att han inte kan sluta dricka, och då kan dom inte sova hos pappan på helgerna. Den yngste frågar mig, att varför uppfann någon ens alkohol? Det bara förstör. Jag håller med honom. Jag berättar lite om hur jag slutade dricka, och att det handlar om beroende, men även egen stark vilja. Jag varnar mina syskonbarn om att vi har en beroendegen. Jag försöker hålla samtalen på en barn- nivå, men tror ändå det är viktigt så dom förstår. Vi hade en härlig dag, pojkarna och jag var nöjda. 🤗🤗🐳

Ps! på torsdag smäller det- då blir det sol och pool på Gran Canaria en vecka ✅

@sattva! Ja, så känner jag mig nu. Stark 🌱 som de där små uppstickande tulpanbladen som jag hoppas få se i helgen. Snart bär det av mot landet. Ska avsluta några trådar att dra i, och knyta ihop, bara.
Känner mig för första gången på länge inte helt kräk-trött på fredag eftermiddag.
Ska handla god mat på väg ut till landet. Lite smågodis som tyvärr är mitt bestående helg-knark… Ska läsa ikapp lite här!
Önskar er alla en fin kväll, flera av er gröngölingar följer jag nu kanske lite mer på avstånd, och hejar på så sjukt mycket! Kram 🥰

@Sländan Verkligen otur du har haft.❤️ Alkohol på detta, och det hade blivit ännu värre som sagt.😬 Jag minns att jag under de första nyktra månaderna var orolig för hur jag skulle reagera om det hände riktigt jobbiga eller sorgliga saker. Skulle jag vilja dricka då? Men det där vände ju med tiden, ju mer jag inte såg något positivt med alkohol överhuvudtaget. Sedan länge ser jag det som totalt otänkbart att ta till alkohol som någon jäkla medicin.😫 Och det gör ju du också ser jag. 🤗

Kram

Kram!!❣

@Se klart Resilience helt enkelt! Så härligt att hitta det, anbända drt, få utdelning av det.
Önskar dig en riktigt härlig semester, var det nästa vecka?

@Sländan Ja fy sjutton, det är tur vi inte vet vad som ska hända oss i livet..
Du är stark, du klarar detta!❣

Dag 11. Vaknade onödigt tidigt även idag. Fullbokad arbetsdag, men med uppgifter som jag kan styra över helt själv. Då gäller det att hålla uppskjutarmentaliteten på avstånd. Att försöka hålla koll på vissa delar av sig själv, när man väl insett att det behövs – det är som att ha en fyraåring att ta hand om. Fullt kapabel att ställa till med saker, men skyddslös. Otålig, äventyrlig, luststyrd, självupptagen – ibland trött och grinig. Eller ursinnig. Irritation och trötthet har fyllt dag nummer 11 – men den gick bra.

@majsan_nu Go kväll och grattis till 191 dagar!🥳🥳🥳. Superbra! Hoppas det gick bra och smärtfritt hos tandläkaren, nu är det ju i alla fall över. Brukar tänka så när jag ska gå dit, att om en timme är det över!

Ha en fin kväll🌷💕

@Sländan Oj, vad du råkat ut för tuffa saker. En ihärdig covid och din älskade hund som dog. Beklagar sorgen❤️. Kriget är fruktansvärt och svårt att ta in, så mycket lidande, sorg, elände och förstörelse😭. Vi får verkligen hoppas att det löser sig på något sätt snart. Jag håller med dig, det är så oerhört tacksamt att vara nykter i dessa tider, det skulle vara helvetet med all skit som det medför. Jag har nu varit nykter drygt 4 månader och den tacksamheten och glädjen jag känner över det är en ljusglimt mitt i alltihopa🙏.

Hoppas din förkylning ger med sig snart så du får ännu mer krafter🌷💕

@Sländan
Så mycket på minus som hänt dig o ändå andas ditt inlägg så mycket positivt! Starkt o klokt tänkt 💪🥰👍
Hoppas du kommer att fortsätta i den andan - jag tror att det är jätteviktigt för ens mående!
Jag tycker att det är svårt att vara så positiv hela tiden men känner att det påverkar mig när jag lyckas åtminstone lite...
Jag tänker också mycket på kriget o önskar att det snart ska vara över. Men inte mycket pekar åt något slut..
Hoppas verkligen att du får vara frisk nu när du varit så krasslig en lång period!
Allt gott kram från mig 🤗

Sist jag skrev hade jag ett hopp om ett nytt bra år- men de började verkligen inte bra. Jag fick covid som höll på att gå över, men det blev plötsligt mycket värre symtom.
Jag Svimmade en natt i badrummet, och jag
hamnade jag på sjukhus i 2 dygn. Min älskade hund dog samtidigt ❤️ Nu har jag varit sjuk i en månad i covid, idag känner jag även av en förkylning.
Sedan kom de här hemska kriget och det kändes helt övermäktigt. Jag tror att jag fick ett smärre psykbryt med ångest och oro.
Idag känner jag inte att jag har något att gnälla över. Helvetet på jorden är inte långt ifrån oss, jag bara önskar och ber om att kriget ska få ett slut 🙏🏻
Trots allt jobbigt som hänt finns inte alkoholen i mina tankar - alkohol har ingen lösning på något.
De är ju bara tillfälligt, sedan kommer ångesten med de också. Jag har lärt mig att handskas med alla mina känslor utan alkohol.
Hade jag inte slutat dricka alkohol så hade jag aldrig lärt mig de. De är något att vara tacksam över 🙏🏻❤️
💕 sländan