Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Ja så är det, min lilla världsbild har breddats till en större bild med utrymme för ”good enough” och ”shit happens” eller som Karlsson på taket säger ”det är världsliga ting”. Ett större utrymme för förståelse och förlåtelse. Livet är för kort, börjar inse det som 50+, för att haka upp sig på saker som i slutändan egentligen inte har någon betydelse. Kurvorna blir rakare och midjan bredare, men det är världsliga ting😂💕

God morgon världen & mina forumvänner 🥰
Känner mig ganska utsövd o fri från a-sugna tankar.
Mitt besök hos tandhygienisten igår resulterade i ett tandläkarbesök idag - så det är väl dagens aktivitet 😫
Hoppas du/ni alla har något roligare att göra...
Nu ska jag skrolla runt här en stund, dricka klart mitt kaffe o försöka göra något annat än att tänka på tandläkarbesöket!
🤗 Ha en fin dag o kram från mig

Dag 10. (I efterskott – vilket slarv!) Vaknade alldeles för tidigt, men det ska bli en bra dag ändå. Nu har jag fått lite bättre koll på ett uppdrag som länge känts övermäktigt. Jag hade egentligen bara skrämt upp mig själv. Känner mig inte längre lika lättskrämd och känslig. Samtidigt gäller det att inte känna sig för nöjd – så nöjd att uppmärksamheten sjunker. Det gäller i synnerhet alkoholen. Viktigt att behålla en kritisk blick. Att tro sig ha kontrollen är första steget mot att förlora just kontrollen. Jag fortsätter arbeta med den där rädslan och oförmågan att säga ifrån, säga nej, ta hand om mig själv. Kartlägger relationer. Matikainens bok är intressant, men jag vill komma snabbare till saken. Nåja. Jag lyssnar vidare. Börjar bli otålig och lite irriterad (och ändå glad!?).

@majsan_nu Tack för kramen - och skickar en tillbaka! Jo, jag måste hålla fast vid dagarna, vid rutinen. Inser att det går ganska snabbt att (undermedvetet) börja se sig själv som problemfri. Stark och svag på samma gång! Konstigt. Att nyvunnen styrka kan vara en svaghet. Håller fast vid dagarna. Tack!

@Sisyfos Uppskattar din uppmuntran! Jag håller med om det du skriver. Det är precis så där. Trött och sliten - då sjunker motivationen. Den där "övertalaren" i fel del av hjärnan ser sin chans, tror jag. Jag ska kämpa på, men det är den där motivationen som håller rutinen igång, inser jag. Tror att man får hitta ett sätt att påminna sig själv om alla negativa konsekvenser som alkoholen för med sig. De bleknar, liksom. När man börjar känna sig stark igen (starkare än på länge, egentligen). Tack för ditt inlägg!

@litenanna Tack för din kommentar och omtanke! Det har känts lite träligt nu, men det ska gå. Att man inte ska kunna lita på sig själv. Jag måste liksom skriva fast det här beslutet. Nu dabbade jag mig igår, men - det var "bara" en lång dag och sedan ett långt samtal som fick mig att grubbla och glömma den här rutinen. Tusen tack, som sagt!!!

Usch ja, när jag drack på SKIT VAD JoBBIT-känslan tidigare, så kunde jag komma på ”geniala” lösningar på problemen. En kort period i den begynnande fyllan var jag kreativ och lösningsorienterad - det är egentligen sån jag är. Problemet var att jag inte alltid kom ihåg vad jag tänkt, det blev rörigt i huvudet och ångesten dagen efter med kvarvarande problem var ju heller inget vidare. I en bakfylla är självförtroendet inte på topp.
Jag tänker att det som faktiskt funkar SÅ mycket bättre utan alkohol är att gå från tanke, till lösning och handling, vilket du gjorde nu. Göra det bästa av situationen.
Och kanske att se sig själv i sin egen roll. Vems ansvar är vems? Att inte ta på sig andras ansvar och känslor. Det har varit en utmaning för mig.
Tänker att nu bär vi lite hopp åt alla som tragglar med att sluta. Det blir bättre, det är lättare att skilja på sig och andra utan alkohol. När man inte tänker på alkohol har man tid över för annat. Göra, känna, leva.

Tack för era fina inlägg @sisyfos och @vår2022, vad mycket vi har erfarit när vi lägger ihop det💕
Min bästa bästa insikt när min dotter hade det som tuffast var något som min syster ”lärde” mig, nämligen att man kan bära hopp. Bära och förmedla vetskapen om att det blir bättre. Hålla uppe det som ett litet ljus- men alla de där känslorna- de kan man inte bära åt en annan. Det är en viktig separation i det. Och på något vis måste man också släppa taget om att vilja ’leva åt någon annan.
Inte så lätt.
Jag betar av jobb och möten och mer jobb och möten. Imorgon ska jag arbeta hemifrån, jätteskönt. Men att träffa kollegorna är så kul och värdefullt, så mycket gammalt knöl som lossnar.
Projekt ssri-inget nytt för intresseklubbem att anteckna 🥰 Jag räknar redan ner lite inför helg och semester.
Jo- en liten reflektion. Stötte på ett problem idag- två konsulter som anlitats för ett uppdrag fick en urdålig start och jag larmades på två håll- mycket irritation.
Jag var i känslan ”skit vad JOBBIGT att ta itu med men det måste jag för uppdraget brådskar- ska utföras under morgondagen”Efter cirka 1 minut sammanfattade jag läget i ett gemensamt Mail- beskrev att de fick gå ut- och in i rummet igen som de proffsiga personer de är. Beskrev uppdraget- svårt- ställer höga krav- detta fixar ni.
Efter 5 minuter fick jag bra återkoppling från dem båda- och även om det inte blir optimalt så blir det bra nog.
Jag är numera mer ok med att det är bra nog, jag följer med i svängarna och strutsar inte. Jag står ut med jobbigt utan att instinktivt önska mig en flyktväg. Jag känner starkt att jag har växt i betydande omfång och då menar jag inte mina kurvor.
Kram på er 😍

@Argbiggan Tack, då känner jag mig lite lugnare!
Min dag har annars mest handlat om bytet av grupp... Bara ni hittar mig så blir det bra, kanske nån mer kommer efter så småningom 🥰
Nu säger jag godnatt o hoppas vi får sova gott 🤗

@majsan_nu 190 dagar, wow! Du är verkligen otrolig, jösses🙌🏼 Hoppas du får sova gott nu🌸😴

@majsan_nu 190 dagar!! Du gör det så bra 💐
Var inte orolig för att bli bortglömd, du har bara bytt rum, inte lämnat byggnaden. Vi är många som kommer fortsätta hejja på dig 🌸💕

@Just idag Hej!
Tror inte jag skrivit i din tråd tidigare och jag har inte läst hela heller...
Fastnade för ett boktips du skrev om, den ska jag försöka hitta!
Ska läsa lite mer bakåt i din tråd. Du verkar flitig att skriva o samlar dagar lika flitigt 🥰
Önskar dig lycka till o skickar med en kram 🤗

Själv har jag

@Sisyfos Det är precis det som det handlar om. Att finnas där, stötta, bekräfta, lyssna utan att ta över barnets liv och känslor. Att se barnet som en separat unik individ som behöver tampas med livet på sitt sätt för att komma vidare, ingen annan kan göra det åt dem. Banden man har till sina barn är så oerhört starka och mår barnet inte bra kommer det alltid att påverka mig, jag kan inte ta över bördan men finns inom mig. Jag måste lära mig att hantera detta på ett sätt som ger barnet utrymme till att vara en egen individ med sina känslor och sitt liv, och jag måste fortsätta utvecklas i mitt liv med mina känslor. Frigöra barnet från mig, men det starka banden består livet ut. Jag har visat min sårbarhet för dem många gånger, att saker kan göra ont, att det är en del av livet och även visat att jag klarar av det. Tex skilsmässan från deras pappa vi gick igenom tillsammans och kom ut på andra sidan på ett bra sätt, med nya familjekonstellationer. Det är inte lätt att inte blanda sig i barnets känslor och försöka ta över dem. Det bästa jag gjort är att jag har blivit nykter vilket gjort mig psykiskt stabilare och min självinsikt har ökat. Jag är bättre på att förstå mina behov och mina känslor och vad detta kommer ifrån och det har medfört att jag bättre kan separera mitt jag/mig själv från mina barn och deras jag och behov. Jag kan stå ut med att de kan ha det jobbigt, förlita mig på att de har förmågan att lösa sina problem på sitt sätt. Det ger dem självkänsla och trygghet, för de vet, att jag finns där för dem om de skulle behöva mitt stöd och min hjälp.

Ny dag i min nya grupp! 190 a-fria dagar!
Nu finns jag "bara" i Det vidare livet, känns faktiskt lite konstigt o ovant men det blir bra 👍
De gamla dagarna syns inte så tydligt men summarum har jag ändå fått ihop 190 a-fria dagar 💪Firar med att gå till tandhygienisten 😫
Här hos mig är himlen blå, ser så kallt ut men solen kommer att värma upp...
Nu hoppas jag bara att ni inte glömmer bort mig när jag inte syns i min gamla grupp... Kommer ju förstås att fortsätta skriva o kommentera 🥰
🤗 Stora kramen från mig till er alla!

På Teneriffa nu. Vi ska vara här hela mars. All-inclusive. Vilket mannen verkligen utnyttjar både vad gäller mat och dryck. Jag äter lite mer tårtor än hemma…..men jag tar en dag i taget, som vanligt. Har ju ordnat min tillvaro trivsamt hemma, så jag längtar hem. Men man måste ju vara borta för att kunna längta hem.

25 månader idag @Andrahalvlek. Det är ju ett kvart sekel i månader. Tänker på dig och hoppas att du ändå kan känna dig stolt idag för den nyktra tiden! ❤️ Grattis!

Bra jobbat! Just tröttheten är farlig på flera sätt tror jag. Förmågan att säga nej minskar också. Besluten tas kanske inte alltid av vår förnuftiga del i hjärnan när man är trött.
Nu har du gjort 9 dagar. Det börjar bli en vana. Du har inte så långt kvar innan fördelarna med nykterheten sannolikt tickar in. Håller tummarna för att du får många sådana.

Känner att jag måste kommentera det här: @vår2022 skrev:"Hörde ett uttryck, man mår aldrig bättre än det barn som mår sämst"
Det ligger såklart mycket sanning i det. Men jag tänker ibland att min uppgift som förälder är att förmedla hopp och tillit. Finnas där, stötta. Det är skitjobbigt när de mår dåligt (och jag har inte varit i närheten av det många här har upplevt), Men det man kan läsa i era berättelser ni som skriver om det här med barn som inte mår bra är att ni finns där, ni stöttar, ni ger nycklar. Det går liksom inte att göra mer och det blir inte bättre om man tar in och tar över alla de känslorna. Det går ju heller inte. Mina barn mår hyfsat bra just nu och jag försöker säga till dem att minnas hur det känns nu. Så att de vet hur det kan vara. Båda har gått till psykolog/kurator på eget initiativ. Sonen eftersom han fick panikångest vid några tillfällen. Tror han berättade det efter att det hänt några gånger och att det släppte lite bara att berätta. Han hanterade det helt rätt, men det var bra att han fick bekräftat både från oss och psykolog att han gjorde rött. Dottern på grund av stress och oro för mig. Det sista gör såklart riktigt ont. Det är hon som sett de gånger jag har varit berusad vid fel tillfällen och det skapar såklart en rädsla och osäkerhet. Säkert exakt det ni beskriver om galloperande hästar. Jag skulle såklart vilja sudda ut den oron för alltid. Men det går ju inte. Det enda jag kan göra är att hålla mig nykter. Men det finns också en viss irritation i det från mig, kravet att må bra, kravet att aldrig misslyckas eller dippa. Att leva upp till andras förväntningar. Det är inte lätt alltid att förväntas att må bra… fast just för barnen vill jag ju att de ska vila i det och inte oroa sig för mig/oss. Kanske är det det jag saknar ibland, en möjlighet att ligga och tycka en stund att livet är skit. Gråta en skvätt. Men jag har nog stängt in allt sånt för att jag måste vara stark. Se stark ut.
Läser inne på anhörigsidorna ibland. Den värsta är föräldratråden på sätt och vis… hjälp, vilken vanmakt.
Jag tänker att du gör det du kan göra SeKlart. Finns där. Du har berättat att hon bör ge akt på ditt mående och berätta om det vänder. Lägg kanske till : medicinera aldrig med alkohol… jag tänker att de där grubblande tankarna som flera av oss har är farliga ibland i ensamhet. Man behöver perspektiv. Man behöver bryta. Man behöver göra.
Hjälp vilket långt inlägg: vill bara tillägga att du låter som en fantastisk chef: @Se klart skrev:"Och oftast ett tillfälle att få återkoppla lite mer grundligt till alla de som gör ett superjobb. "
Jag tänker att just det är så viktigt. Att se och bekräfta det som olika personer gör bra. Deras styrkor! Och det är så viktigt. De förbättringsområden som finns är lättare att ta in om de har föregåtts av bekräftelse.
Semester låter underbart!
Ha det fint SeKlart!

Vet du @sattva, min syn på stordåd har verkligen förändrats med tiden. Jag tycker det är stordådigt att leva nykter. Då tvingas/får man möjlighet att leva igenom alla livets delar och skiktningar. Jag är säker på att det sker stordåd i dig, och i ditt liv 💕 Vad fint att du berättar om din mans förlust. Jag vet ju att människor- för det mesta- lever igenom. Det är själva livets beskaffenhet- vi är gjorda för det. Men att mista ett barn- det övergår ju förståndet. Något annat behöver träda in istället tänker jag, inte Gud nödvändigtvis men något att bli buren av. Under tiden får vi andra hjälpas åt.
Jag hade dålig kontakt med min pappa under många år. Var så arg på honom ab helt rimliga skäl. Men det gick över. Av tiden. Och av vår utmätta tid. Det var fint!
Tack för att ni tittar in @vår2022 och Majken. 🥰 De där barnen får vi ha nära men också lära oss att släppa. En konst, eller åtminstone en prövning.

Har nu trappat ner min ssri till halva dosen. Bara ett par dagar på nya lägre dosen- allt sker ju lite långsamt. Pareallellr med det tar jag något mesigt preparat för sömnen/ som också funkar bra. All is good.
På jobbet är det… fullt upp ja. Men det är väldigt roligt att träffa kollegor, några är jobbiga, men det är för att vi behöver testa mycket nytt nu, inte lika lätt för alla. Försöker stötta med små åtgärder och vara närvarande. Har haft en drös medarbetarsamtal, jag gillar det. Lärorikt! Och oftast ett tillfälle att få återkoppla lite mer grundligt till alla de som gör ett superjobb. Tacksam för mitt duktiga gäng. Tacksam för mitt utvecklande jobb.
Och tacksam för att jag och mannen ska öka till solen nästa vecka- en hel veckas semester, promenader och goda frukostar. Läsa på balkongen. Tre favorit-grejer.
Kram och godnatt 😴

@Just idag Heja dig! Känner igen mig i så mycket. Speciellt det du skrev nu senast, om tröttheten efter jobbet. Att få belöna sig när man kommer hem efter en bra dag eller unna sig efter en tyngre. Har jag vin hemma så är det lika självklart som att man ska dricka på en fredag och lördag; det hör liksom till.
Och med vin hemma så blir alla dagar en dag att belönas eller unna sig på.
Kämpa på!

Dag 9. Jag var nära att hoppa över skrivandet idag. Det skulle ändå bara bli ett kort inlägg, hade jag bestämt, eftersom dagen var fullbokad. Men … nej!!! Skulle jag redan frångå den nya rutinen? Smita undan? Jag var dessutom så nära att trilla dit igår eftermiddag. Så även denna eftermiddag – mycket nära. Vinets fantastiska färger skimrade i bakhuvet och jag kände en stark längtan. Men … det ska inte heller hända. Jag vet ju att jag måste spana efter angrepp – för det är vad det är. Angrepp!

En sak insåg jag senare. Jag har i min riskbedömning glömt ett farligt tillstånd som är så oskyldigt och odramatiskt, rent känslomässigt, att det inte kvalar in bland de effektiva ångestproducenterna i min inre världsekonomi. Det är tröttheten, efter en lång dags jobb. Tröttheten och nöjdheten (alternativt missnöjdheten – skit på jobbet) kräver en snabb belöning. Möjligen är det en trötthet som kommer av lågt blodsocker, vid en viss tid på eftermiddagen. Många skriver om det i sina inlägg här på sidan: de där vargtimmarna på eftermiddagen. Mellan tre-fyra och sex-sju. Då kommer de kamouflerade angriparna ut ur buskarna. De är inte högljudda. De viskar: Vore det inte … vansinnigt gott … med …
Jag klarade mig. Den här gången. Även om dagen var hektisk har jag fortsatt min undersökning av det där med att inte kunna säga nej. Eftersom jag gärna lurar mig själv behövde jag ta hjälp av någon som på allvar försökt ta reda på varför det är så svårt (för vissa), så jag läser en bok av Lennart Matikainen. Den heter Rena relationer: Fri från rädsla och skuld. Rädsla och skuld och – svårigheten med att säga nej. De hänger ihop de där tre, i den inre världsekonomin, och dränerar en på kraft. Jag kämpar på en dag till.

Jag kunde inte sagt det bättre själv Torn😁Nykterheten kommer inte, vi måste aktivt välja den varje dag. När tiden går, så lever man bara och behöver inte tänka så mycket alls på vårt beroende. Det är bara att leva och försöka få det livet man vill ha. Jag är också imponerad och glad för dig Vår2022🌟..Du gör det så bra. 🤗🤗

@Torn Tack för din ord, det gör mig jätteglad🥰

@vår2022 Tack för grattis! 🤗 En sak som gör att jag hänger kvar här är att det är givande att följa personer som lyckas bli nyktra. Jag blir liksom glad av det.😀 Ofta ser jag ganska direkt hur det kommer gå. Det är den där genuina viljan och bestämdheten som gör skillnaden. Om personen är mogen och redo att ta fighten. Det gäller att acceptera hur det fungerar. Att det krävs lång tid helt utan alkohol för att hjärnan ska fungera normalt igen. Du har verkligen gått från klarhet till klarhet! 👍 För ingen ”blir” nykter, det är ett hårt målmedvetet jobb som måste göras av en själv. Och här på forumet finns ju den riktiga experthjälpen i form av erfarenhet från personer som gått igenom allt. Det gäller att vara smart och ta all hjälp man kan få. Du är en förebild för många som har kommit efter dig.🤗

@Sattva
Tack för välkomnande, det känns spännande o lite märkligt!
Stort steg framåt för mig men jag hänger ju kvar i allt det "gamla" också.
Nu får jag väl kolla runt här lite, har ju mest läst inläggen på "senaste inlägg" + när nån av er skrivit i min tråd !
Kram 🤗