Senaste kommentarerna i forumet

Du gjorde ett jäkla bra jobb Snusen när du slutade. Väldigt kul att du tittar in här igen. Och hoppas det har gått någorlunda. Jag såg på programmet Unga alkoholister i SVT play där pratade någon om att återfall var vanliga de första åren.
Det enkla svaret på din fråga är väl att låta bli att ta det där glaset, eller det där bedövningsmedlet. Jag tror att du kan läka Snusen. Kanske tar du på dig skuld och ansvar för det som hänt dig? Jag vet ju inte vad du har upplevt, men kanske lägger du alltför stort ansvar på dig själv för det som hänt. Då är det kanske svårare att komma vidare.
Nu vet jag inte hur du har hanterat dina återfall, men kör på igen som om inget hänt tycker jag. Det är bra att veta varför, men jag tycker du har varit och är rätt tydlig med att du vill fly. Det låter som du har upplevt trauman och jag hoppas du kan få traumaterapi och kan förlåta dig själv för att saker har blivit fel. Du gjorde mycket rätt där under året. Så ta fasta på det du lyckades lösa. Lite i taget blir det bättre. Och som sagt ett återfall är en sak, att sedan fortsätta är ingen bra idé. Då tar beroendet över och möjligheten att komma tillrätta med det man behöver reda ut minskar. Och jag tror inte att man ska jämföra härinne. Alla gör så gott de kan med sina flrutsättningar. Din tid kommer.

@Se klart Jag är glad att du också hänger kvar här! 🤗 Det är trist att vår kära Andrahalvlek är frånvarande för tillfället.❤️ Men hon kommer förhoppningsvis tillbaka tids nog. Det känner jag på mig.
Så här en bit in på år 3 som nykter känns det som att jag har hamnat i ett slags läge av ”naturlighet” 2.0. Tänker väldigt lite kring alkohol, och därmed blir det mindre fokus på forumet för min del. Jag har mycket projekt som rör mitt boende. Solpanelerna är uppe och levererar ström. Jag har beställt en elbil, ska byta fönster på huset, och har monterat en elvinsch på min båttrailer mm. Jag rustar liksom för framtiden, och det är både kul och givande att göra vad jag kan för att minska den globala uppvärmningen. 😀 Det går jättebra för mina barn i skolan och alla i min lilla familj är friska och krya.
Livet leker helt enkelt för tillfället, och det är jag väldigt tacksam för. 😊

Ha det bra, och bra att du är uppmärksam på hur då mår med tanke på utfasningen av din medicin. Kram 🥰

Skrev världens längsta inlägg här igår @torn, men kort sammanfatttat; jag är så glad att du finns här, så glad åt våra år och olikheter och samma-lika mål. Kram kompis 😍

@Se klart: Intressant för mig ang din ssri. Jag har tagit Setralin 50 mg i 4 månader, för tinnitus och ångest. Tycker att jag mår bra nu….

@Se klart Åh, nu blir jag också odlingssugen!! Men ska hia mig, som AH brukar skriva. Jag har fullt upp som det är. Eller så kan jag kanske ha lite krukor på altanen iaf?
Vilka spännande iakttagelser ang din ssri. Hjärnsn är ett känsligt organ, helt klart. Låter klokt att stanna på en nivå där livet fungerar.
Själv ska jag pausa mina hormontillskott ett par veckor pga en mindre operation. Men tydligen finns det propprisk. Oroar mig lite för hur det kommer påverka sömnen och humöret. Pillret har hjälpt supermycket för ffa sömnen. Och utan sömn funkar ju ingenting!
Kram till dig goa Se klart❣

Jag trappar ju ner min ssri nu efter nästan 4 år. Har mått bra hela tiden av dem, men också känt att jag vill testa, och har resonerat med min läkare.
Vi bestämde att gå från 100 till 75 mg. Därefter ner till 50.
Det har jag gjort under ett par veckor, snart tre. Märkte efter ett par veckor ett ”drag” av mig själv som jag nästan glömt och det är min febriga hjärna. Alltså den kan gå på högvarv- med idéer, (inga konstiga grejer) men det går så fort. Tankarna rusar lite- kan hålla tjugo grejer i huvudet. Ja, nån sorts hög nivå av aktivitet. Minns detta från tidigare. Aldrig slagit över i nån maniskhet- däremot måste jag lugna ner mig för det går för snabbt för min omgivning = blir himla otålig.
Pratade med läkaren om detta och att jag ska stanna på den här dosen lite längre. Så får vi se.
Sover bra, vaknar väldigt tidigt vissa dagar. Hm. Har nog inte vilat så mycket som jag för det mesta ändå gör.
En annan grej; blev så arg på min man idag pga en ganska bagatellartad sak. Men så snabbt- superarg! Det gick (ganska) snabbt över men det var väldigt länge sen… (nu är jag bara sur).
Känner att jag verkligen ska passa på hur jag mår, både i kroppen och knoppen,. Och inte minst- alltså att jobba mycket kan jag göra- men vill inte vara gränsande till manisk. Och hoppas att detta inte följs av dipp och melankoli. Känner jag också igen från förr…
Skriver inte så mkt för den bästa av alla intresse-klubbar, nån måtta får det vara. 😩Men för att jag själv ska komma ihåg.
Kram alla! 🌱💕

Vad glad jag blir för era små odlingskommemtarer! Jag ska så mina zinnia nu/ mina kom också ganska sent men sen blommade de till långt in på hösten. Kan även rekommendera Blomstermorot, och lite lågväxande krasse + lite rostiga ringblommor. Jag är ganska dålig på väderstreck och annat/ men dessa kan nog alla lyckas med! Även luktärter ska ju sättas nu.
Kram på er 🌱

Slutade dricka dec 2020. Sen har jag haft flera återfall. De längsta jag varit nykter i ett sträck är 3 månader. Sen hör man folk som varit nyktra i 1, 5, 8 år. Och jag känner bara hur fan gör dom? När de blir för mycket jobbiga känslor, hur står man emot då? Ibland känns de som jag aldrig kommer kunna läka från allt jag varit med om.

En kommentar till MissLyckad - har provat både sockerärtor och salladsärtor och tycker nästan att salladsärtor vinner. De är rätt lättodlade. Mycket goda båda två.
Kul att ta del av dina odlingsdrömmar SeKlart. Zinnior var ju fint, men det tog ju större delen av sommaren innan de gick i blom. Satte dem säkert för sent och har fönster åt fel håll…
Det är nog Forumet och ditt skrivande SeKlart som fick mig att återuppta mina odlingar. Jag gillar det verkligen.

@Se klart…läste i en tråd att du har 777 nyktra dagar…även om du inte kollar dagarna så är det ändå så stort…jättestort!!

Kram❤️

@Kennie Jepp, så är det helt klart. De där åren måste göras. För egen del kom vändningen när jag hittade forumet. Då kunde jag se hur andra som lyckats bli nyktra hade gjort. Det var bara att lita blint på dem som lyckats bli nyktra och göra på samma sätt. Suga åt sig av alla tips och fakta så mycket det bara gick. Inte lyssna på min beroendehjärna. Eftersom jag då verkligen ville bli nykter så var det en ovärderlig hjälp. Oändligt tacksam. 🙏

Ja, många aspekter att väga in. Jag tänker också att de där åren av försök till att minska och sluta är en del av processen. De flesta verkar behöva gå igenom dem, det går liksom inte att bara lita på andras erfarenhet. Man behöver på egen hand komma till insikt om att det inte finns något annat val, att man vill bli nykter.

@Sattva I många år visste jag att jag drack skadligt mycket och behövde sluta. Men sköt bara upp det genom att tänka ” jag slutar senare”. Jag slösade bort mitt liv på att må dåligt och förstörde min kropp precis som du skriver Varafrisk. Jag ville hellre göra det, bara jag inte behövde sluta att dricka helt. Jag sket helt enkelt i min hälsa. Det är så beroendet fungerar. Till slut hade beroendet blivit så starkt och abstinessymtomen gjorde att jag inte fungerade kroppsligt utan alkohol. Då bestämde jag mig för att sluta dricka. Jag insåg att jag skulle dö pga alkoholen om jag inte slutade helt. Fruktansvärt jobbigt den första tiden. Kroppen var ju van vid att få i sig ca 10 st 7,5 procentiga öl varje dag, men jag ville verkligen bli av med beroendet och det enda sättet var att inte dricka en droppe mer. Det visste jag efter otaliga försök med att dra ner, bara dricka på helgen osv. Det enda jag ångrar är att jag inte tog det på större allvar tidigare. Det hade antagligen varit mycket lättare att sluta helt då, när beroendet inte hade blivit så starkt.

@Kennie, ja det är synd att skammen är så stor så att folk inte vågar söka hjälp. Tänk om jag tex hade vågat säga till min chef och fått hjälp den vägen. Då hade jag kunnat bli fri från alkoholen mycket mycket tidigare. Varför skämmas över att man åkt på en sjukdom, helt bisarrt egentligen.

Okej, låter hoppfullt ändå!
Ja jag har fått sjukskriva mig p.g.a de kognitiva försämringarna och sömnproblemen som vägrar ge vika, känner mig liksom pigg när jag vaknar mitt på nätterna.
Precis, motion är viktigt, löptränar 3 gånger i veckan och där emellan promenader men effekten har börjat avta.

Men hur hanterade du all annan abstinens och det känslomässiga?

Får gratulera! Starkt jobbat!

@Torn Jag håller med dig till fullo att det handlar om att vilja och göra. Men att säga att vi som inte har lyckats komma till en nykterhet , vi vill slösa bort vårt liv på att må dåligt och förstöra vår kropp. Tänker du att vi vill det?

Jag, som försökte sluta massor av gånger innan jag väl lyckades, vet hur svårt det är. Och jag tror att jag är en av dem vars hjärna är en "beroendehjärna". Det som avgjorde att jag slutade var faktiskt en vilja och bestämdhet. Det gick inte att leva som jag gjorde. Jag såg framtiden om jag fortsatte och det var inte vad jag ville ha.
Det gällde för mig att bestämms mig för ett slutdatum och sedan benhårt mota bort alla ingivelser att gå ifrån den vägen. Det var jättetufft den första tiden. Har man haft ett i stort sett dagligt vindrickande på typ en flaska (eller mer på helgerna), så säger ju kropp o psyke ifrån; skriker efter alkohol...

Visst är det viktigt med vilja och göra. Men det är också ett faktum att vi är genetiskt olika när det kommer till benägenhet att bli beroende. Och har man dragit det korta strået i det lotteriet så är det svårare att sluta. Inte omöjligt men svårare. Och jag tror det vore värdefullt om fler såg det så och kanske vågade ta medicinsk hjälp när det inte funkar på egen hand. Det är ju samma med en massa saker i livet, vi har olika förutsättningar. För mig har det alltid varit lätt att tex plugga, eftersom jag har lätt för att läsa. För någon med dyslexi krävs en större ansträngning att lyckas med studier, men med rätt hjälp så är inget studieval omöjligt. Jag känner ödmjukhet inför den kamp som många på forumet utkämpar och tacksamhet för att jag haft framgång i min egen.

Jag märker att det blir mindre och mindre aktivitet från min sida här på forumet. Alkohol är liksom ett ett passerat kapital för mig, och jag har inte så mycket att orda om den skiten mer. Jag slipper ju med glädje att dricka den, och mår hur bra som helst.😀 Jag läste @miss lyckads inlägg, och håller med där. Det gäller att verkligen VILJA göra något åt sitt drickande. Och det som är avgörande är att GÖRA det. Annars händer inget, och man slösar bort sitt liv på att må dåligt, och på att förstöra sin kropp. Vill man detta, så är det ju bara att fortsätta dricka. Men att säga att det är omöjligt för en själv att sluta dricka köper jag inte. Då finns inte den riktiga viljan tyvärr. Tuffa ord, javisst, men ska man blir fri från sitt beroende så behöver man vara stentuff. Det finns inga genvägar genom att hoppas och tro.

Jag avslutar med att säga grattis till nykter tid till alla som kämpar under förändra. Ni är helt grymma! 😍

/Torn

Hej.

Jag "kraschade" Januari 2020 och har under två års tid haft problem med:

*Kortids- och långtidsminne
*Hänga med i samtal
*Hålla röd tråd i samtal
*Koncentrationsproblem
*Sömnproblem (sovit ca 4-5timmar/natt)
*Glömskhet
*Svårigheter att uträtta vardagliga sysslor mm

Ska tilläggas att jag inte har varit en vardagsdrickare, utan en "helgalkis" som öst på rejält på helgerna, ofta vaknat med minnesluckor och grav ångest, detta har pågåt i ca 10 års tid
och under de senaste 4 åren har jag till och från gått på SSRI (Sertralin) och drack ju naturligvis som vanligt på dessa.
Men efter en utlandssemester innan kraschen med dagligt drickande var det droppen.

Jag har nu inte druckit en droppe sedan nyår men problemen kvarstår och sömnproblematiken har blivit än värre (sover ca 2-3timmar/natt) vilket jag kopplar till abstinens?

Är det någon mer som känner igen sig i ovanstående problem och hur hanterar ni abstinens?
Har testat både Melatonin och propavan för mina sömnbesvär men effekten är blygsam.
Vill absolut inte ge mig på bensodiazipiner efter all skit man läst och hört.

Tack på förhand.

@Andrahalvlek
Instämmer med @Seklart Du saknas oss!
Stora kramen från mig till dig 🤗

Hej kompis,
Jag saknar dig massor. Vet att det finns helt vettiga skäl till att du inte skriver. Men tänker på dig ofta och det är tomt utan dig! Kram 🥰

Tack @miss lyckad
Nej, att vara full och odla känns lika ovärt som att ta hand om barn eller djur när man är påverkad… mitt minsta barnbarn fyller snart två. Tänker att hela hennes liv så kommer jag att vara pålitlig.
Det känns stort.
Ska också så romantica-tomater. Men för övrigt ska jag fokusera på blommor i år.
Kram kram!

Jag blir på gott humör av dina inlägg.😃.. Jättefint att läsa. Jag har också tänkt att odla lite, har beställt tomatfröer ( coctail) av olika sorter. Minns när jag och exmannen var med på en större tomatodling i stora växthus. Vi satte en fröpåse körsbärstomater. Fick 75 st 2 meters höga plantor med hundratals körsbärstomater. Mycket goda. Här på landbacken utan växthus, får jag nog vara glad för lite mindre. 😅..Vi får se. Jag var riktigt less på blommor och odlingar ett tag. Exmannen hade dille på att odla. Sen skötte han inte om det. Det blir ju så om man dricker att alkoholen går först. Och en full odlare gör inget bra jobb, inte bakfull heller. 😳..Men nu har jag fått distans, och tycker att det kan vara spännande att se om det blir något. Sockerärtor hade varit något att odla. Det är ju så gott. 🥰

Här är det vinter igen. Inget vidare tycker jag. 😅 Ser fram emot våren, mer och mer för varje år. 🍃 Denna veckan ska jag fortsätta fixa med sonens/ min lägenhet. Städning, lite bättringsmålning, och sist köpa lite nya textilier och lite annat som ser fräscht ut💕. Jag har min syster till hjälp. Det är trevligt att greja i lägenheten med syrran. Båda mina systrar har sämre fysik än jag. Det har varit så i några år. Alkohol är en starkt bidragande orsak. Inte konstigt alls egentligen. Jag såg ju hur min kropp blev när jag drack. Den trinda buken, skvallrade om att något var fel i kroppen. Även domningar i fingrar och tår, Mitt utseende var inte fräscht, fast man vande sig vid sprött hår, och skamsen blick. Jag minns att min blick förändrades när jag slutade dricka. Helt plötsligt hade jag inget att skämmas för längre. Jag fick mycket pepp från barn och vänner. Men Forumet ” bar” fram mig första tiden. Jag läste mycket om dom som lyckats sluta dricka alkohol. Jag läste om mångas kamp, men även om andra som med lättare strategier, förändrade sitt liv. Idag är nykterheten något jag bär inom mig. Får jag sug någon gång så handlar det om vanlig törst. Att jag blir sugen på ett glas dricka. Alkoholen nästan hatar jag. Barnens pappa dricker mycket. Det avskyr jag, eftersom han avstår tex att meka med sonen, fast han har lovat, bara för att han är full. Sonen vet att det är så, men han blir ändå besviken. Tyvärr har det blivit så att sonen kan säga när han pratat med sin pappa att ” Han var knappt full” när sonen pratat med honom en Söndag kväll..Att pappans fylla har blivit normaliserat. Jag går inte alltid in och säger något utan, ibland säger jag att, ”det normala är att vara nykter en Söndagkväll”. Men sonen orkar inte höra så mycket om det, utan han är glad över stödet han mestadels får av sin pappa. Nu ska pappan resa bort några dagar i jobbet, så vi hjälper honom med att mata katterna. Exmannen hjälper mig ibland med hundarna. Det känns ändå bra. Det är ju så med dom som dricker att de flesta är opålitliga. När jag pratar med någon som är onykter, känner jag mig så frustrerad. Framför allt när det är på ” fel” tider. Dagtid, vardag, och utan ” anledning” Alltså för att någon har ett beroende. Att prata med personer som har beroende och sug, gör mig ostabil och irriterad. Det handlar även om andra beroenden. Hos den ena brukaren jag jobbar hos, finns minst 5 personer med mat/sockermissbruk, av 15 pers. Flera av dom mår psykiskt dåligt. Att vistas för mycket med den typen av personer som döljer, frossar och inte gör något åt det, gör mig illa till mods. Men mat är något som man måste äta, det är svårare att komma åt än tex alkoholmissbruk. Men folk mår lika dåligt av det missbruket som av något annat. Det är ett arbetsställen jag har försökt komma ifrån länge. Tycker nog att jag borde lyckas snart. Jag har bara några dagars jobb där, men ogillar både typen av jobb, och har svårt att inte tänka på personalens matvanor. Flera konsumerar massor av cola, cigg och bakverk. Den gruppen har väldigt hög sjukfrånvaro. Chefen försöker få ordning på det, men det är inte lätt. Folk får ju äta och dricka som dom vill. Jag har märkt på mig själv att jag har ändrat synen på missbruk och beroende. Jag kommer förmodligen aldrig att jobba med det mer. När viljan till förändring saknas på riktigt, händer absolut ingenting. Det har jag väldigt svårt för. Antingen gör man något åt saken, eller så sjunker man djupare. Det är mer spännande att jobba med folk som vill ha personlig utveckling. Dvs. Bli en människa som trivs med sig själv och sitt liv. Vara en hyfsat sund person. Klart att vi alla har bagage att bära. Men att älta och tycka synd om sig själv, hjälper inte. Nu kaffe och hundpromenad i vintervädret. 🐶🐕☃️

Sovit, druckit massa kaffe, jobbat (hör till ovanligheterna men krävdes idag) och snart promenad i solen. Så fint här. Jag tycker nästan alltid att helgen är en dag för kort men känts okej några veckor främst för att min arbetsbörda inte varit så galen. Långa dagar men inte ”efter med allt”
Nu går jag och funderar på några organisationsjusteringar men har bestämt mig för inget nytt under våren, utan istället sätta allt nytt och skapa arbetsro.

Jag ska så smått börja planera för mina odlingar så nu är tid att leta fram pluggbrätten och köpa såjord. Drömmen lever om mina dahlior och zinnia i drivor. Vi får se, ser iaf fram emot odlingssäsongen. Är lite handfallen efter jul och innan frön- men det är väl då man ska göra inget särskilt. Kram!