Senaste kommentarerna i forumet

@miss lyckad Jag tror det är så att så länge någon innerst inne egentligen vill kunna dricka, så är risken för återfall relativt stor. Har man en uns av längtan efter att kunna ta ett glas så måste man vara desto mer beslutsam till att inte göra det. Ett tag var jag orolig för att ta ett återfall av misstag.😅 Dvs råka förväxla mitt glas med någon annans som innehöll alkohol. Då hade jag verkligen kommit till den punkten att jag absolut inte ville dricka. Alkohol var som avloppsvatten för mig. Det vill man inte dricka av misstag i första taget.😂

Kram

@Sattva Ett jättegrattis till 11 nyktra månader! 😍

Så är det Se Klart. Jag tänker mer på att många använder ordet ” Jag fick” ett återfall, eller ”åkte på ett återfall” Så kan det kanske kännas, men jag vet att i många behandlingar ges individen ansvaret, men även redskap och preventiva förhållningssätt, för att undvika att man ”tar” ett återfall. Man kan tycka att det är ordklyveri, men för mig är ord och hur man säger saker viktigt. Jag tror det är lätt att också skylla ifrån sig, när man använder orden ” åkte på” ” drabbades av” ”fick” osv. när det handlar om återfall. Det är Absolut viktigt att aldrig glömma sin historia. Med hjälp av Forumet och nätverk så påminner vi oss, för att inte hamna i träsket någon mer gång❤️

En stor GRATTIS-kram! 🤗🌺🌺🌺

@Sattva Grattis till 11 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Stort Grattis @Sattva 🎉🎉

11 mån idag!😍

Tänker tillbaka på anledningen till att jag vände mig hit.
Det är ju för att jag har bekymmer med vinet.
Jag har ibland skrivit om andra saker också som både bekymrar och roar.Tack för fina rader här i min tråd.
Tänker på skulden som drivit mig i många situationer.Sisyfos,har inte tänkt på skamkänslorna på det sättet men de är ju nästan borta.Och Andra halvlek,du nämner det med.Och nu är det skönt att tänka,detta gör jag för min skull.Nu ska jag tänka på mig själv!Utan att känna SKULD.🙏.
Pilla

Idag fick corona sällskap av snö i nyhetsflödet, vilket som bekant präglar mina jobbdagar. Och det passade ju utmärkt att bestämma sig för att jobba hemifrån på heltid just idag. Sopade av bilen ikväll och det hade kommit 5-6 cm hemma på min gata i stan, men det har kommit betydligt mer på andra håll i vårt län. Mycket trafikkaos. Och värre ska det tydligen bli imorgon.

Tyvärr bidrog trafikkaoset till att bussen som min mamma skulle ta till ögonläkaren aldrig kom fram. Efter en timme fick hon ge upp och åka hem igen. Hon hade ledsagare med sig från hemtjänsten, vilket var bra för sådana incidenter kan göra henne superhispig. Men när vi pratades vid på telefon ikväll hade hon helt släppt besöket hos ögonläkare och skulle jobba för att få en tid i januari istället.

Nu har hon fullt fokus på att få sprutor - både tredje dosen och säsongsinfluensan. Bra, då håller hon sig sysselsatt 😉 ”Jag får väl sitta i telefon hela dagen imorgon”. Min mamma är en dramaqueen, hon och min yngsta dotter kan ta varandra i hand på den punkten.

Kram 🐘

Idag bröt jag en sjukt mötesintensiv dag med att hämta barn. En tappad tand, torsk med pommes frites. Ja då placerar sig allt i rätt ordning.
Vad vill du ha att dricka till maten frågade min man
”En stor grog skrattade jag, så har jag sagt förr i tiden. Också då på skoj. Idag kände jag förstås inte att det var vad jag ville ha. Tanken flaxade bara förbi högt där uppe. Vidare!
Nu ska jag äta lite glass- var flera dagar sen. Tänker som sattva att man får passa på sitt beteende. Kram allihop! 🥰

Bra tankar och jag håller med er båda. Sen har vi ju läst tillräckligt länge här på forumet att vi vet att en del tagna återfall känns som kidnappning. Jag har kanske inte upplevt det, men helt klart- gisslan.
Nu är jag fri. En fot har jag alltid i min historia. En del av mig. Kram!

Hej kära @sländan, så klokt och rätt att se vad du behöver/ och att agera på det.
Vi är många som lär oss den hårda vägen- så skönt när det liksom sitter. Sen får man förstås jobba… skickar en styrketanke och en varm kram! Det behöver vi i mörkret.
Önskar dig en vecka som ljusnar vid fredags-horisonten! 🕯

Tack @Andrahalvlek och @miss lyckad 💕 jag ska absolut börja med min träning och meditation igen.
Jag ska kolla upp meditationstipsen jag fick av er. Jag har mest använt Mindfulness appen i App Store. Men jag tröttnade lite på den.
Jag ska oxå börja dagen med meditation, det blir så lätt annars att det glöms bort.
Mina Andningsövningar gör jag iallafall varje dag, det är så skönt när stressen lägger sig.
Kram 💕 sländan

På temat meditation kan jag tipsa om appen Insight Timer, som jag precis har laddat ner. Med en massa olika långa meditationsrum och sömnlåtar. Verkar spännande!

Kram 🐘

En grej som jag gör ibland är att meditera i sängen på morgonen. Klart man kan göra det andra tider också, men då blir det av för mig. Det finns mängder av meditationer på youtube. Jag gillar en som heter Kia Temmes. Hennes stil passar mig. Hon har flera olika, som handlar om att minska stress, få bort oro osv. Eller så hittar du någon annan röst som du gillar. Jättejobbigt när barnen mår dåligt. ☹️..En sak i taget, det viktigaste först. Få energi från dom som kan ge dig det. 🤗🤗💫

@miss lyckad Håller med! Tankar är bara tankar och de lyfter aldrig glaset till munnen.

Kram 🐘

@Sländan Jag lider verkligen med dig, men du har helt rätt. Tuffa dagar kommer i livet, men vi har åtminstone bästa möjliga förutsättningar att hantera dem som nyktra 🙏🏻 Låter också klokt att komma igång med träningen igen, försök att lägga ribban lågt inledningsvis bara.

Kram 🐘

Tänker på alla julbord, adventsfika, osv. Många som kan få sug, och väljer att avbryta sin nykterhet. Vi FÅR inte ett återfall, utan vi TAR ett återfall, tycker jag är bättre att säga..I sista änden är det Vi själva som tagit första klunken ingen som tvingat i oss den. Jag tycker det är så viktigt att tänka så. Jag är alltid den som bestämmer, det är förmodligen ingen som häller alkohol i min strupe. Vi är inga offer, om vi inte väljer att vara det. Jag tror ändå att dom flesta av oss tänker vitt, tänker rätt..Kram på er 🌲💫🌲

Just nu är det lite jobbigt, jag själv jobbar med min diagnos och utmattning, samtidigt som jag ska stötta en nära anhörig.
Jag har själv skrivit råd till en del i forumet att man måste se till sitt egna först, att man har ansvar över sitt egna liv. Men ibland är det svårt att bara slå bort tankarna.
Just nu vill vederbörande inte ta emot professionell hjälp, det känns så hopplöst.
Jag gör allt för att skingra tankarna på annat, men vips är de där igen.
Jag måste komma igång med min träning igen. Då mår jag mycket bättre och kan fokusera på egentid.
Det enda just nu är att jag är evigt tacksam över min nykterhet, hur hade jag mått annars. Säkerligen bakfull idag, och tankar på hur jag ska orka med arbetsdagen. Tankar på att man är värdelös och dålig som inte kan hantera känslor utan alkohol.
Det är tuffa dagar även som nykter, men dom är bättre utan giftet iallafall.

@Vinäger - förstår hur du tänker - tänker mycket samma. Inte ofta jag är inne o skriver heller. Vill att du ska veta att jag uppskattat dina ord - pepp o heja på när livet inte var lika enkelt som det är nu. Känns som man gått vidare o har ett starkare o tydligare mål. Tror o hoppas att det håller för oss båda!! Vi var ett härligt gäng där ett tag som peppade o stöttade varandra 😃😃!! Ta hand om dig - du kommer fixa det här galant!! Men du vet jag o många andra skulle uppskatta mycket om du någon gång ibland trippade in o ger oss lite underfundiga o härliga ord 😃 många stora kramar o all lycka till dig!! KRAM

Fart på denna dag. Var på jobbet tidigt, mysigt att vara på plats. Vilade ett par timmar kring middag. Sedan mer jobb.
Vet att de här perioderna innebär risk för mig. Jag slår över och blir lite besatt. Imorgon är en dag med hemskt mycket möten. Men sedan ska det hämtas barn- då brukar perspektiven bli annorlunda. Bra. Min livlina. Och min man förstås. Han håller mig hyfsat på marken, lagar mat och fixar.
Igår ägnade jag hela dagen åt städning, min faboritsyssla. Lena rena golv. Inget damm i hörnen.
Jag läste just ett inlägg som handlade om oro kring det sociala här på forumet. Jag förstår det så väl. Mitt sociala liv har minskat. Dels har jag upptäckt att relationer och samspel tar mycket energi. Jag kan inte som förr- gå ut tre dagar i veckan. Jag orkade för att jag drack. Sen orkade jag inte och fortsatte dricka. Så deppigt var det. Och det ÄR lite deppigt att inte vara den fartiga. Men farten ligger numera på jobb, familj (socialt gäng!) och några vänner, lite middagar, sånt. Och så ska jag komma igång att springa igen.
I helgen ska jag på resa utomlands. Gå på julmarknad och roliga restauranger. Köpa några små julklappar. (I övrigt klar med inköpen).
Nu godnatt. Somnar nykter. Har somnat full, med kläder på, snus i munnen. Vaknat med ångesten. Tack till luckan i tiden, Narnia skåpet att få glida in i. En annan värld nu. Tack alla ni på forumets för att ni finns. Kram 💕

224 konstaterade covid-fall den senaste veckan i vår region, vilket är tio gg mer än i mitten av oktober. Illa. Nu tar det fart rejält igen. Jag har tjatat på min arbetsplats i tre veckor om att vi inte ska ha så bråttom tillbaka, men jag har inte fått mycket gehör. Men idag ställde man in både stundande utbildningar och julbord.

Jag börjar jobba hemifrån mer stadigvarande från och med idag. Enstaka dagar på jobbet enbart, på behörigt avstånd. Jag är inte orolig för egen del, men varken min mamma eller min yngsta dotter har fått sin tredje spruta än och vill jag träffa dem så måste jag begränsa mina kontaktytor. Jag kommer bli hypokondrisk på kuppen, svidet i halsen idag gillar jag inte 😫

Problemet i vår region är att skolorna har varit urusla på att vaccinera ungarna. Privatskolor har vaccinerat sina elever, men inte de kommunala skolorna. De hänvisar till personalbrist. Dubbelsuck. Skolsköterskor har väl i alla tider vaccinerat skolbarnen? Det gick ju hur bra som helst under svininfluensan.

Nu hoppas jag verkligen att både min mamma och min dotter får sprutan snabbt, för det har för dem båda passerat fem månader sen de fick den andra sprutan. Och tills dess gäller att begränsa deras kontaktytor. Jag har tjatat på min mamma att hon måste beställa tid, men hon kan bara ha en tanke i huvudet i taget. Imorgon ska hon till ögonläkaren. Efter det ska hon beställa tid för vaccinering. Problemet är att det inte finns några lediga tider på flera veckor, det kollade vi igår. Trippelsuck. Jag borde ha fixat en tid till henne.

Bedrövligt kallt har det blivit också, och imorgon får vi snö om man ska tro SMHI. Tjoho! Not. Allt blir som det blir och går som det går, men det är skönt att slippa vinterväglag och bilköer åtminstone. Om man som jag kan jobba precis lika bra hemifrån så är det min förbannade skyldighet att göra det. Då kan de jobba på plats som absolut inte kan jobba hemifrån, för att deras jobb kräver närvaro eller för att de inte har plats eller lugn och ro hemma. Och jag får sova en halvtimme längre 😉

Kram 🐘

Livet rullar på. Förra veckan så ofantligt stressigt på jobbet. Det var inte drt här jag utbildade mig för...att försöka pussla omöjliga pussel med värnlösa personers tillvaro dom pusselbitar. Jag hoppas det släpper, denna veckan har dock startat nästan lika kaotiskt som förra.

Förbereder mig mentalt lite lika nu gällande socker/godis som jag gjorde vid den här tiden förra året avseende alkoholen. Det står absolut inte lika mycket på spel-alkoholen var tvunget att gå bort ur mitt liv om jag skulle ha nåt värt att kalla liv kvar. Jag höll på att förlora mig själv. Med godiset är det mer att jag känner att jag har ett osunt förhållande till det. Ser fram emot helgens typ frosseri i smågodis lite för mycket. Väljer med omsorg var jag ska köpa det där det är godast o fräschast. Har börjat känna skam (!) i kassan när jag betalar. Ja, mönstret är alltför likt alkoholens och det är hög tid att sätta stopp🙃. Det, och stresshantering blir 2022 års utveckling på det personliga planet.

En ovanligt intensiv söndag. Först blev det promenad, kaffe och mycket prat med min kompis-kollega som har blivit uppsagd. Hon har gott hopp om framtiden, och det kändes kanonbra att boosta henne med ytterligare pep-talk. Företaget har behandlat henne som skit rent ut sagt, och jag kommer inte att vara tyst om någon frågar mig om vad jag tycker om det. Däremot är det inget jag kan agera på, eftersom hon tillhör både en annan avdelning och ett annat avtalsområde, plus att min kompis bara vill vidare nu - och då ska jag stötta henne i det.

Efter det blev det tvätta, tvätta, tvätta. Länge sen sist, jag har svårt att få tvättider i mitt hyreshus och numer behöver jag inte tid så ofta men när det väl är dags tar det sina timmar. Adventspynta tog lite tid också. Och diska 🤣 Efter det hem till mamma och agera bisittare medan hon betalade sina räkningar. Jag gillar att träffa henne när vi gör något ”nyttigt” ihop. Tidigare i veckan hämtade vi upp alla julsaker ur källaren tex. Korta stunder men hyfsat ofta är bästa sättet att umgås med henne på.

Jag har inte hunnit med höneblund varken lördag eller söndag, men jag överlever det. 13.216 steg har jag fått ihop idag i alla fall, det är huvudsaken.

Jo, min kompis höll förresten med om att det var en riktigt tråkig personalfest igår, så jag var inte helt ute och cyklade. Skönt, blev lite orolig över mitt gnäll för det är verkligen inte likt mig. Jag brukar se det positiva i det mesta faktiskt, men gårdagskvällen var inte positiv någonstans. Tur att jag ska jobba hemifrån imorgon för jag kan inte ljuga på en direkt fråga. Jag kan hålla tyst och det tänker jag göra. Mest för festkommitténs skull faktiskt, det är synd att dissa deras arbete och det gynnar ingen. Nu vet jag att personalfester inte är min grej längre, det är fine så.

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Eller min personlighet är mer nogräknad med sammanhang."

Lite så känns det faktiskt. Att livet är för värdefullt för att jag ska ägna en lördagkväll åt ”fyllemingel”. Bara för att ”ställa upp”. Positionering. Vem hänger med vem liksom. Lite högstadie-vibbar, vilka är ”populärast” på den här festen. Jag tillhörde de populäraste roligaste partybrudarna, men det är ingenting för mig längre. Vid 52 års ålder har jag blivit vuxen 🤣 Ser nyktert på tillvaron. Tror jag.

Kram 🐘