Senaste kommentarerna i forumet

Vi har nu kommit hem från Tyskland, där vi varit barnvakter åt våra tre, 8, 5 o 3 år. Vår son med fru åkte iväg på bröllopsresa. Jag är väldigt nöjd med vår prestation. Och väl hemma fick vi dos 3 + säsongsvaccin. Nu sitter jag och myser vid adventsljusen med gott kaffe.

🌸@Sisyfos

@Soffi och @Blenda Jag blev så glad för att ni skrev! Men som @Andrahalvlek säger, det finns inget tvång i att skriva. Vad jag menade var ju inte att ni måste skriva här varje dag för vår skull. Däremot är det ju väldigt roligt att höra av er. Jag förstår att ni båda har det tufft nu på olika sätt och jag kan bara hoppas att det blir bättre för er. Men skriv igen när ni känner för det för er skull. Vi håller tummarna för er.

@Andrahalvlek skrev:" Det är ytterst få man kan hålla kvar i sitt liv ett längre tag." Så är det ju kanske. Hur många av de man har kontakt med idag kommer man fortfarande hålla kontakten med om 10 år t.ex.?

Ikväll blev det julbord och jag bara måste dela med mig av något som en annan deltagare sa till mig ikväll. "Vad var det egentligen i den alkoholfria ölen du drack"? Det har varit riktigt roligt och jag känner att jag har kunnat varit mitt vanliga obekymrat underliga jag, men utan alkohol så nu minns jag ju också allt som hände :)

”Själv var jag inte ett dugg bättre” ska det förstås stå 🤣

Idag stängde jag av datorn kl 17.15. På en fredag! För två veckor sedan hade jag tre timmars övertid en fredag, bara för att hinna med att göra mitt vanliga jobb. Den utvecklingskurvan går inte av för hackor och jag är stolt som en mallgroda 🐸 Mina kollegor ska förstås ha en hel del cred också, fan vad de har levererat 🙏🏻 Och det har jag berömt dem för också!

Någon träning på låttexter har det INTE blivit ikväll. Någon måtta får det vara på duktig-flicka-kvoten på en vecka. Imorgon står jag längst bak och döljer mina låtpapper bakom de andras ryggar 😉 Mycket kan jag utantill, resten fuskar jag med utan dåligt samvete ett dugg.

Imorgon är det personalfest också. Som jag skrev till @ase ovan så minns jag två riktigt roliga personalfester historiskt och då jag var gravid. När man är gravid är man naturligt nykter utan att sitta där och tycka synd om sig själv, vilket är det vanliga annars när man är nykter på fest. Och det är den stora skillnaden. Man tycker inte synd om sig själv för att man är nykter, utan man njuter av allt annat som festen ger. Musiken, umgänget, maten, skratten - man kan bli hög för mindre.

Jag minns också andra personalfester allt för väl. På 90-talet var det ofta fri sprit på sådana tillställningar och jösses vad folk blev fulla. Det är så jag skäms å andras vägnar fortfarande. Den ångesten dagen efter kan inte ha varit att leka med. Själv var jag inte ett dugg sämre, en gång fick jag be barnens pappa stanna bilen på vägen hem så att jag kunde kräkas i ett dike. Sådana minnen kan man knappt skratta åt, det är bara så jävla sorgligt. En period på 00-talet gick jag inte på personalfester pga att det var så mycket fylla, och jag ville inte göra bort mig inför mina kollegor. Gick jag dit fanns risken att även jag skulle spåra ur.

För två år sedan var det personalfest senast. Då hade jag inte slutat dricka, men jag var i en fas då jag försökte ta det lugnt med alkoholen. Jag drack rätt så blygsamt och jag tog bussen hem redan vid 23-tiden, helt medvetet. Imorgon kör jag bil, av bekvämlighetsskäl så jag slipper passa busstider. Jag behöver inte skylla på bilkörning längre. Undrar någon varför jag inte har ordnat skjuts hem så svarar jag helt enkelt att eftersom jag inte dricker alkohol längre så kan jag hellre köra av just bekvämlighetsskäl. Undrar någon mer över det så är jag fine att prata om det, annars kan det kvitta. Jag har ingen redovisningsplikt.

Enda nackdelen med att köra bil är att någon alltid vill ha skjuts hem, och då riskerar jag att få vänta på vb. Man får alltid vänta på de onyktra som ”ska bara”. Men jag får bara vara tydlig där - vill någon ha skjuts hem så är det min ”avgångstid” som gäller. Punkt. Sannolikt är jag dödens trött redan vid 23 och det börjar ju redan kl 18, så det är nog en lagom tid att avvika.

Kram 🐘

@Ase Ja, visst var det så. Att vi inte förstod det?! De två allra roligaste personalfester jag har varit på historiskt var när jag var gravid. Hallå? Hur trög får man vara? Att man inte förstod sambandet? Med min yngsta dotter, som föddes svårt sjuk, var det tufft från första stund men med den äldsta dotter seglade jag på moln som nybliven mamma.

Kram 🐘

Hejsan!
Tack för svar till mig om hur du talat med din dotter om ditt beslut att sluta med alkohol.

När vi ändå är inne på barnspåret så tänker jag på det som du skrev för ett tag sedan om att dina depressioner försvann under graviditet och amning.
Jag har alltid tyckt att vara gravid och spädbarnstiden har varit den bästa tiden i livet. Jag har då känt mig stark, levande och närvarande. Många har tittat på mig som att jag är galen när de själva tyckt att det varit jätte tufft med graviditet och nattvak 😊.
Det är klart att det har varit så för mig eftersom jag då har varit helt nykter under lång tid.

Trevlig helg!💖

Hej gulliga @sattva och @torn, vad fint att se er här! jag har lagt ner arbetet för dagen och känner mig sprängfull av NÖJD idag.
Arbetsseger! Nu ska vi köpa räkor och åka till landet. Känner mig som en kämpe och är en kämpe faktiskt. Stolt.
Tack för tips @torn- måste genast kolla, inte hunnit idag- men jag är inne varje dag och övervakar mina ”investeringar”
Man kanske inte får vara daytrader på forumet, men är väldigt nyfiken på vartåt man ska spana en sån här dag 👀
Vi får starta ny tråd: nyktra börshajar!
Stor kram till er alla som läser 😍

@Torn tack! Rullar på, med vilja så...

@Andrahalvlek tack! Jo men precis. Arbetade massor med år som högkonsument och klarade jobbet, var sällan sjuk, osv. Men! Det gick på inarbetad rutin (mot slutet utan glädje). Alkoholen (och visst, diagnos) har begränsat min potential under lång tid. Som du säger: klart bättre fokus och uthållighet. Så bra att vi når insikt och ger oss nya chanser och möjligheter!

("...kopplat alkohol till skador PÅ dessa.", ska det stå nu när jag hävdar kognitiv nivå... ;) )

Nice med era hälsningar @soffi och @blenda ❤️ Det får absolut inte kännas som ett tvång, forumet ska vara en hjälp för individen och inget annat. Vi klarar oss fint, vi som är inventarier. Vi skriver här för vår egen skull, för att behålla ”närheten till programmet”, som man brukar säga i AA-kretsar. Vi har en AH-gemenskap istället.

Men jag håller med @tappadigen om att det är lite sorgligt med alla dessa forumvänner som kom och försvann. Vissa blev man väldigt tajt med på kort tid och sen var de bara plötsligt borta en dag. Men så funkar det ju IRL också, kollegor och bekantskaper passerar revy i en ständigt strid ström. Det är ytterst få man kan hålla kvar i sitt liv ett längre tag. Det är som vänskaper som blommar ett kort tag och sedan vissnar, medan andra vänskaper är mer perenna eller vintergröna 😉

Kram 🐘

@Ture Grattis till 19 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Man hör ofta folk säga, och jag sa det själv också, att deras drickande inte påverkar deras arbete. Jo, tjena. Om de bara visste vilken förmåga de har inom sig om de bara struntar i alkoholen. Jag märker stor skillnad för egen del. Jag är mer uthållig, jagar inte upp mig lika mycket, är mer kreativ och har högre problemlösningsförmåga. Och jag sover gott på natten - och då funkar inlärningen bättre. Vem fan vill dricka alkohol när man väl har lärt sig det?

Kram 🐘

Jag har inte så mycket spännande att skriva om, allt är lugnt och jag mår prima. Vi ska åka i väg till mina svärföräldrar idag, och stanna över helgen. Det är långt ifrån min favoritsysselsättning om man säger så 😅 men det gör mig liksom inget. Det är helt ok. Jag har precis börjat övningsköra med vår son, så det kan vi smita i väg och göra om jag tröttnar på svärföräldrarnas babblande och vinpimlande på kvällarna. Demens, dålig hörsel i kombination med vin kan vara skönt att slippa utsätta sig för mycket för.😂

Ha en bra helg!

@Se klart Halloj! Ser ut som om du har läget under kontroll, och är fullt sysselsatt. Det är nog lite mindre aktivitet i mitt liv, jämfört med ditt.😅 Men jag mår ypperligt bra av det. Jag gillar att ta det lite lugnt. Bra läge att köpa aktier i dag förresten! ( tror jag) Ha det bra! Kram 🤗

@Ture Grattis till 19 månader! Här rullar det på bra ser jag!😀

19 månader 24:e!
Bytt medicin och klart bättre i kropp och knopp.
Färdig med ytterligare kurs (och resultaten ligger inom de övre 10%).
Läsa, träna, vara med sonen, plöja serier och lyssna massor på musik!

Nu helg - God helg alla nyktra!

(har läst om våra högre kognitiva funktioner och för eget intresse kopplat alkohol till skador dessa.
Inte positivt, om man säger så, inte heller måttlig konsumtion.)

@Se klart Jag gillar verkligrn din beskrivning av nykterhetens vardag. Det är som det är, och det måste få vqra ok-för det är just inget annat än det det är. "Trösta sig", ja det och "döva sig". Inte orka med/stå ut med verkligheten o tro att den ser annorlunda ut sedan bara för att man flyr en stund...
Exakt, vilket trassel man än har att reda ut så vet man som nykter att man gjort sitt bästa. Och som Soffi säger, det räcker gott så😍

@TappadIgen skrev: "Det kan väl inte bara vara jag som funderar på hur det går för alla som kommer och går här på forumet?" Jag är ju en sådan, men jag läser forumet varje dag även när jag inte skriver. Är kvar i min kvällsbehandling och har snart varit nykter i fem månader, men själva processen är krävande och eftersom vi skriver dagbok i behandlingen mäktar jag inte med att även skriva här. Det är djupa och svåra sår som ska läkas. För mig är inte livet bättre nu jämfört med på den tiden som jag klarade av att dricka alkohol, jag saknar det fortfarande. Men jag vet att jag inte hade något val. Jag hade förr eller senare druckit ihjäl mig. Jag har stort hopp om att må bättre längre fram, men det tar tid för mig eftersom jag nu går på djupet för att bearbeta allt tungt som jag tidigare har lindrat med vinet. Kommer att reflektera och skriva mer även i min egen tråd den dag jag orkar. Jag vill liksom @Soffi ta tillfället i akt att tacka alla som hjälpt mig! <3

Dag 3-4 var en kamp. Då kände jag att nu till helgen så kan jag ta 1 flaska vin. Men nu är helgen här och suget finns inte. Igår var de julbord med jobbet och jag var nykter de känns bra. 1 dag i taget. 1 vecka nykter nu. Trevlig helg

@TappadIgen skrev:"Jag kan ju ändå inte hjälpa att fundera på hur det har gått för alla"
Kan ju bara svara för mig själv men härinne har jag ju fått lära mig att man sällan år ensam...
Jag hänger i kulisserna, livet lite för svårt för att skriva om i publikt forum just nu.
Men passar på att sända ett stort tack till alla här som hjälpt mig hit där jag är idag.
♥️

När jag läser det du skriver tänker jag på hur jag skulle tänka om dig och ditt liv om jag såg det utifrån eller om du berättade om det i fikarummet. Familj, badrumrsprojekt, jättefint brev på farsdag, träning (även om projektet är på is). Nu är det väl så om man ska tro Anders Hansen att det är normalt att känna sig lite missnöjd, eller inte helt nöjd, men ibland skulle man bara vilja ruska om människor och få dem att se hur bra de är. Du gör ju ett fantastiskt jäkla bra jobb! Så mycket kan man ändå utläsa.
Och det där med att vara en bra förälder… det handlar ju också om att vara en god förebild, att ge barnen en grundtrygghet. Å det tänker jag handlar om att också förmedla känslan av att man kan ha vissa fel och brister men ändå bli omtyckt. Och det gäller även sina egna tillkortakommanden. Vi är inte fullkomliga, men det räcker långt att vi gör så gott vi kan efter våra förutsättningar. Ibland tänker jag att det kan vara bra att vara öppen även med den typen av känslor. Att prata om dem. Man har någon slags idealbild och dit når man inte. Kommer vi halvvägs är det gott nog. Att prata med barnen om de här känslorna är en framkomlig väg. Visa på att det räcker att man gör sitt bästa. Acceptera att man kanske inte når sin idealbild, inte är perfekt och grejen med det är att det också blir lättare att acceptera att barnen inte är perfekta. Eller perfekta och perfekta, ibland vill man som förälder att barnen ska få uppleva och känna total lycka, att de ska ha kompisar, vara omtyckta, ha A i alla ämnen, vara bra på sport, vara lyckliga. För då vet vi att vi är bra föräldrar. Och det där är nåt vi inte kan påverka alls. Mer än att vi kan förmedla känslan av trygghet, stödja dem i deras drömmar (hur orealistiska de än tycks vara), och tala om när de gör nåt bra, Hjälpa och stötta, men de måste göra jobbet. Som du hör har jag lagt ner den där önskan om att vara en perfekt förälder. Det gick inte. I det ingår också en önskan om att jag ska vara någon slags idealbild och ha ett idealliv och så är det ju inte, tyvärr. Jag har haft bra föräldrar själv, men ideala har de ju inte varit. Och de största misstagen de gjorde har handlat mer om deras inre demoner, deras känsla av att inte duga, deras känsla av att inte räcka till. Jag har också de känslorna och jobbade som sjutton med dem nu vid dotterns student. Ville så mycket för hennes räkning. Finast fest, finast klänning, flest kompisar… och då kom genast känslan av allt jag borde ha varit, allt som jag hade velat göra annorlunda. Så jag fick jobba lite med min tillförsikt för den känslan som jag ville att hon skulle ha den dagen var ju att hon skulle trivas, känna sig omtyckt och nöjd. Klänningen var inte finast, men hon kände sig bekväm och fin och hon strålade av lycka. Det är det enda som är verkligt viktigt. Men jag var i det läget tvungen att rannsaka mig och mina egna känslor rätt ordentligt. Och hur det varit att mina föräldrar också har förmedlat känslan av att de inte räckt till… att de inte är tillräckligt lyckade.., just det vill jag göra annorlunda. Det går inte lätt, för det handlar ju om att acceptera sig själv och sina tillkortakommanden, men om jag ska ge barnen nåt viktigt så är det väl just det. Att de räcker till som de är. Och då får man börja hos sig själv. Så se på dig själv med blida ögon Pianisten. Din dotter har ju fattat hur bra du är i allafall. Och du visar att man kan bygga, man kan sätta mål, man kan samarbeta. En fin förebild!

Idag slutade jag lite tidigare och hann både äta och pusta en stund innan kören. På lördag ska vi uppträda. Innan dess ska jag ha lärt mig texten till nio låtar utantill. Sju sitter hyfsat, två sitter inte alls. Jag har använt text på papper för länge, man förlitar sig på det då. Vi får ha papper, men det ser inte så kul ut. Inlevelsen blir dessutom bättre om man kan texten helt utantill.

Enda sättet att lära sig utantill är att lyssna och sjunga med. Om och om och om och om igen. Jag spelar varje låt tre gånger i sträck, och sen börjar jag om igen. 3 x 9 låtar. Det tar sin tid. Och jag började träna på allvar ikväll efter kören 🤣 Jag kan bara göra så gott jag kan - hela kvällen imorgon sjunger jag typ. Kan nog repetera sångtext på mina promenader imorgon och lördag morgon också.

Och nästa termin lovar jag härmed mig själv att träna sångtexterna fortlöpande. Punkt. Samma sak som jag har lovat mig själv varje termin sen hösten 2018. Det händer inte. Jag måste ha en deadline, dvs ett uppträde, att förhålla mig till. Orka.

Det är i alla fall som typ meditation att sjunga och ”plugga” sångtexter. Det är helt omöjligt att släppa in en enda tanke på något annat. Och alla aktiviteter som inkluderar både kropp och hjärna, och som väcker lust och glädje, är kanonbra återhämtning 😍

Kram 🐘

Det kan väl inte bara vara jag som funderar på hur det går för alla som kommer och går här på forumet? En del här blir till forumrävar och stannar kvar i med och motgång. Andra är inne ett kort tag och försvinner. För en del kanske det är naturligt att man behöver forumet ett tag som ett led i sitt självförbättringsarbete och vid något tillfälle känner man att det spelar ut sin roll. För andra kanske det handlar om att man väljer andra vägar att fortsätta och för ytterligare en grupp så kanske man inte jobbar på någon förbättring alls längre. Vissa dyker ju upp igen och för andra är forumnärvaron något sporadisk, som för mig.

Jag kan ju ändå inte hjälpa att fundera på hur det har gått för alla vars berättelser man tagit del av och som man in många fall har försökt att hjälpa. Vissas historier blir man ju onekligen mer berörd av och känner ett starkare band till. Men när man är här och skriver så är det klart att man inte kan minnas alla, men då och få funderar man på hur det har gått för någon, men så kanske man inte minns deras alias och kan inte hitta tråden ens. Det blir så att jag önskar att de skulle komma tillbaka och skriva och självklart hoppas jag på att det har gått bra, men det har det såklart inte i alla fallen åtminstone.

@andrahalvlek jag som inte är så kontemplativ- jag älskade Björn Natthiko-boken. Jag tänker ofta på hans mantra ”jag kan ha fel” ändå måste man väldigt ofta agera som om man ändå vet att man har rätt.. men ja såklart passerar också detta- rätar ut sig!
@sisyfos jag tänker nästan dagligen på hur jag löste problem ”förr”. Om jag nu gjorde det. Jag kan idag inte förstå hur jag orkade, men jag gjorde väl inte det. Jag hade aldrig klarat av det jobbet/uppdraget som jag har idag om jag hade druckit. Aldrig. Jag vet inte om jag/vi kommer att lyckas med det här men däremot vet jag att jag gör mitt bästa- och kommer inte känna skuld eller skam om jag inte klarar det.
På så vis är jag numera transparent. Jag behöver inte låtsas nånting. Inte låtsas vara pigg eller orka mer än jag orkar.
Ultra-nyktert på nåt vis.
Ibland känns det skavigt, jobbigt, gör lite ont, känner att det inte finns något förmildrande. Det ÄR verkligheten varje dag.
Men verkligheten som nykter är också överraskande ofta väldigt väldigt bra.
Den är att orka med, att nöja sig. Att inte hela tiden begära mer av livet. Att inte vara så glupsk efter ”nåt annat”. Att bryta vanan att ständigt ”trösta sig” något som idag känns helt absurt, det är ju inte så att jag levt ett skitliv men det såg jäkligt grått ut ibland.
Fri sikt, så god sikt som det går att ha. Det är vad det är att vara nykter.
Kram på er allihop 💕

@Pianisten skrev:"det är precis så min kropp biverkar på alkohol, oroskänslor utan grund. "

Så bra att du lyssnar på kroppen!

Vilket fint brev du fick av din dotter ❤️ Fint att hon känner så - och har förmågan att uttrycka det.

Kram 🐘

Då har det varit en lång paus igen men jag har ärligt talat knappt haft 10 lämpliga minuter över sista tiden för att skriva.
Ombyggnationen av badrum/hall är i full gång och det går över förväntan. Trots de inledande panikkänslorna har det vänt till ett ganska behagligt projekt. Vi har ordnat det bra, vi har ju en 2:a toalett och köpte ett begagnat badkar som är står i tvättstugan. Barnen är överlyckliga som aldrig haft ett badkar, det har aldrig varit så lätt att få dem rena...

Faktum är att jag också gav upp träningsmålet. Det smärtar en del men jag tror jag lyckades se mina begränsningar. Om nån månad är ju projektet över och jag kan återgå till min plan, kanske med ännu mer motivation?
En stor del av mina och era idéer- @Andrahalvlek och @Sisyfos, har också satts i verket. Svärmor hjälper oss med matlagning. Jag tog hjälp av min pappa till en heldags rivningsarbete. Jag undviker tidsplaner utan tänker en sak i taget. Hellre dela upp i mindre etapper, färdigställa etappen och först därefter titta på nästa och göra ny planering, det verkar fungera kanon.
Frun och jag har delat upp ansvarsområden. Jag fokuserar på bygget och hon sköter all inredning, letar modeller, priser och leveranstider av allt utanpå väggarna. Det jobbet är minst lika viktigt för att jag skall kunna planera flera moment i bygget.

Vikten för mig är bara att ha ett mål att vakna upp till, en symbol för meningsfullhet av dagen. I vanliga fall är det träningen, nu är det projektet och jag trivs och känner livsmotivation men på samma sätt kommer jag inte runt skuldkänslorna att inte räcka till. Kommer faktiskt precis ifrån ett rutinbesök från vuxenpsyk och fick en tröstande påminnelse att vikten för barnen är att känna trygghet och kärlek.
På farsdag fick jag ett otroligt berörande brev från min dotter där hon förklarade hur mycket hon älskar mig, att hon alltid kan prata med mig och just de ordern; känner mig alltid trygg med dig. Såå fint.

Har funderat lite nytt på alkohol senaste. Min "rutin" är oförändrad men tendens har smygit på att de tidigare 2-3 fre-lörd glasen har blivit 3-4. Det blir inte mer men det känns som det burit mer åt att nå ett litet rus.
Samtidigt har jag känt av viss ökad oro framförallt närmsta dagar efter helg, senast natten till måndag vaknade jag och från ingenstans fick riktig dödsångest. Sån skräckkänsla att rysningar vandrade genom hela kroppen. Jag känner väl igen detta, det är precis så min kropp biverkar på alkohol, oroskänslor utan grund. Sån påverkan accepterar jag inte att alkoholen får ha så det är dags skruva lite på rutinerna igen. Tänker en längre noll-period eller möjligen begränsning till en helgdag.